{"id":1369,"date":"2014-12-31T08:50:14","date_gmt":"2014-12-31T05:50:14","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1369"},"modified":"2018-09-07T15:23:53","modified_gmt":"2018-09-07T12:23:53","slug":"1-2medeltidens-okanda-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/1-2medeltidens-okanda-teater\/","title":{"rendered":"
1.2<\/div>Medeltidens ok\u00e4nda teater"},"content":{"rendered":"

I Satakunta [Satakunda], Tavastland och Egentliga Finland fanns det redan under j\u00e4rn\u00e5ldern blomstrande samh\u00e4llen d\u00e4r man idkade \u00e5kerbruk, och som redan fr\u00e5n och med 500-talet hade p\u00e5verkats av v\u00e4stlig kristendom. Utg\u00e5ende fr\u00e5n gravfynd kan man dra slutsatsen att den nya religionens landvinningar var resultatet av en l\u00e5ng process.<\/p>\n

Den v\u00e4stliga kyrkans missionsverksamhet utstr\u00e4ckte sig p\u00e5 830-talet till handelsstaden Birka p\u00e5 Bj\u00f6rk\u00f6 i M\u00e4laren i Svealand. Eftersom Skandinavien redan l\u00e4nge hade ing\u00e5tt i de tyska biskoparnas intressesf\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5vestolen \u2013 i sin tvist med de tyska kejsarna som representerade den v\u00e4rldsliga makten \u2013 st\u00e4rka sin politiska st\u00e4llning genom att grunda ett biskopss\u00e4te i Uppsala p\u00e5 1060-talet.<\/p>\n

Fr\u00e5n Kumo\u00e4lvdal, via vattenv\u00e4gen till Birkaland och hj\u00e4rtat av Tavastland, hade man n\u00e4ra f\u00f6rbindelser med Uppland och Svealand. Vid den h\u00e4r tiden separerade skogarna kulturomr\u00e5den fr\u00e5n varandra medan vattenv\u00e4garna och havet var en f\u00f6renande faktor.<\/p>\n

Samh\u00e4llena p\u00e5 \u00c5land och i \u00c5bolands sk\u00e4rg\u00e5rd har helt tydligt haft mer kontakter s\u00f6derut, i riktning mot Estland och Baltikum. Det f\u00f6ranledde Matti Klinge (1983) att presentera antagandet om tv\u00e5 sj\u00f6v\u00e4lden under v\u00e5r forntid. Gemensamma intressen f\u00f6renade bos\u00e4ttningarna i Uppland och Satakunta eftersom de t\u00e4vlade med sj\u00f6v\u00e4ldet i s\u00f6der. Omr\u00e5det i s\u00f6der kunde till exempel ha str\u00e4ckt sig fr\u00e5n det \u00c5bol\u00e4ndska kustomr\u00e5det till Estland i riktning mot \u00d6sel och Dag\u00f6, och d\u00e4rmed f\u00e5tt tillg\u00e5ng till tyska handelskontakter och handelsr\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Teorin kunde ge bel\u00e4gg f\u00f6r sj\u00f6strider som beskrivs i Kalevala, men ocks\u00e5 ge en f\u00f6rklaring till begreppet vendernas land som f\u00f6rekommer i m\u00e5nga k\u00e4llskrifter, men som verkar vara lite diffust och sv\u00e5rt att avgr\u00e4nsa. Den fullst\u00e4ndiga svenska kungatiteln l\u00f6d fr\u00e5n och med Gustav Vasas dagar till \u00e5r 1973: Sveriges, G\u00f6tes och Vendes konung.<\/p>\n

Tidig kristen influens hade kommit till Finland och Karelen \u00e4ven i dess \u00f6stliga form, vilket ocks\u00e5 syns i vokabul\u00e4r med slaviskt ursprung som inf\u00f6rlivats i det finska spr\u00e5ket. I v\u00e4st har den ortodoxa influensen str\u00e4ckt sig \u00e4nda till Nastola, vars namn har f\u00f6rknippats med Anastasios eller den heliga gravens kyrka i Jerusalem.<\/p>\n

Grunden till sp\u00e4nningarna mellan \u00f6st och v\u00e4st i Finland och \u00f6det som slagf\u00e4lt mellan olika intressesf\u00e4rer lades redan under tidig medeltid.<\/p>\n

Traditioner som var ett arv fr\u00e5n hednisk eller naturreligionernas tid bevarades dock inom teater och de performativa konstarterna. De fick en mer undanskymd st\u00e4llning, men i v\u00e4stra Finland d\u00e4r man idkade \u00e5kerbruk skedde en sammanblandning, eftersom den romerskkatolska kyrkan gick in f\u00f6r att snarare omvandla och inlemma religi\u00f6sa traditioner \u00e4n att rensa ut dem direkt. Det medeltida sceniska arvet \u00e4r den v\u00e4stliga kyrkans \u201df\u00f6rtj\u00e4nst\u201d, eftersom den \u00f6stliga eller ortodoxa kyrkan inte bidragit med n\u00e5gra egentliga teaterformer.<\/p>\n

Det teatrala ingick likv\u00e4l i de kristna kyrkornas gudstj\u00e4nstliv genom att man levandegjorde och f\u00f6rkroppsligade h\u00e4ndelser. Efter den slutliga delningen av den kristna kyrkan p\u00e5 1000-talet m\u00f6ttes inv\u00e5narna i s\u00e5v\u00e4l \u00f6st (i Fornkarelen) som v\u00e4st (i Egentliga Finland) av iscens\u00e4ttningen av gudstj\u00e4nstens liturgiska riter och symbolerna f\u00f6r helgonens liv och handlingar. Inom b\u00e5da riktningarna \u00e4r bildv\u00e4rlden en central del av andaktsut\u00f6vningen och undervisningen i trosfr\u00e5gor, det vill s\u00e4ga de ortodoxa ikonerna och v\u00e4ggm\u00e5lningarna i de romerskkatolska kyrkorummen.<\/p>\n

Den v\u00e4steuropeiska [medeltids]teatern v\u00e4xte fram ur den romerskkatolska kyrkans gudstj\u00e4nstordning. I det f\u00f6ljande avsnittet granskas Finland som en del av den v\u00e4stliga kristenheten.<\/p>\n

P\u00e5skmorgonens kyrkoopera och andra kyrkliga sk\u00e5despel<\/h3>\n

I v\u00e5r teaterhistoria ing\u00e5r det till katolskt gudstj\u00e4nstliv kopplade liturgiska dramat eller kyrkooperan<\/strong> som redan p\u00e5 950-talet utvecklades p\u00e5 den europeiska kontinenten och i England. Den centrala delen best\u00e5r av en v\u00e4xels\u00e5ng baserad p\u00e5 p\u00e5skdagens evangelium: \u201dQuem quaeritis?\u201d <\/em>[kvem kveritis]. \u201dVem s\u00f6ker ni?\u201d<\/em> \u00e4r den fr\u00e5ga \u00e4ngeln vid Jesu grav st\u00e4ller kvinnorna som kommit f\u00f6r att ta hand om sm\u00f6rjelsen av kroppen. V\u00e4xels\u00e5ngen i scenisk form blev allm\u00e4nt accepterad och utvecklades vidare f\u00f6r att sedan sprida sig till andra delar av Europa.<\/p>\n

De senaste k\u00e4llfynden och ny handskriftsforskning visar att ocks\u00e5 vi h\u00e4r i Finland b\u00f6r kunna f\u00f6rv\u00e4nta oss att hitta ett stort antal varianter av noter till liturgisk v\u00e4xels\u00e5ng baserad p\u00e5 p\u00e5skmorgonens evangelium. Inom medeltidsforskningen anser man det numera vara sj\u00e4lvklart att sydv\u00e4stra Finland var en del av det [geografiska] omr\u00e5de som har p\u00e5verkats av den europeiska enhetskulturen.<\/p>\n

Kontakterna mellan England och Skandinavien var livliga \u2013 tidvis var de krigiska, men d\u00e4remellan ocks\u00e5 fredliga. Den danska kungen Knut den store var ocks\u00e5 kung i England under \u00e5ren 1016 till 1035 med d\u00e5varande huvudstaden Winchester som administrativt centrum. I Winchester uppf\u00f6rdes bland annat p\u00e5skteater eller passionsspel. Ur v\u00e4xels\u00e5ngen som ingick i den katolska m\u00e4ssan gestaltade pr\u00e4sterskapet tabl\u00e5er ur bibeln som \u00f6vertogs av passionsspelen.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med 1150-talet uppf\u00f6rdes dramatiseringarna av bibliska teman i huvudsak utomhus och i synnerhet fr\u00e5n och med slutet av 1300-talet utvecklades de till spektakul\u00e4ra gestaltningar i storst\u00e4derna inom ramen f\u00f6r Corpus Christi, det vill s\u00e4ga blev huvudprogram f\u00f6r Helga lekamens h\u00f6gtid d\u00e4r ocks\u00e5 st\u00e4dernas hantverkarskr\u00e5n deltog i f\u00f6rberedelserna.<\/p>\n

Man k\u00e4nner ocks\u00e5 till motsvarande f\u00f6rest\u00e4llningar fr\u00e5n samma tid i s\u00e5v\u00e4l Skandinavien som Baltikum. I Sverige \u00e4r antagandena baserade p\u00e5 handskrifter fr\u00e5n speciellt \u00d6sterg\u00f6tland, Vadstena och Link\u00f6ping. Man vet ocks\u00e5 att ett s\u00e5 kallat Profetsk\u00e5despel<\/em> har uppf\u00f6rts i d\u00e5varande storstaden Riga \u00e5r 1204. N\u00e4r Tyska Orden hade tagit Estland och Tallinn i besittning spred sig sk\u00e5despel som var k\u00e4nda i stora delar av Europa ocks\u00e5 dit i missionssyfte.<\/p>\n

L\u00e4s mer\u202fMedeltida teater i Skandinavien<\/a><\/p>\n

F\u00f6rutom noterna vittnar ocks\u00e5 en del f\u00f6rem\u00e5lsfynd i kyrkor p\u00e5 \u00c5land och p\u00e5 det finl\u00e4ndska fastlandet om dramatiseringar med kopplingar till p\u00e5skm\u00e4ssan. De kan best\u00e5 av ett slags \u201dv\u00e4ggskrubbar\u201d, det vill s\u00e4ga symboliska gravplatser. Man har ocks\u00e5 hittat kistor i tr\u00e4 d\u00e4r en liggande Kristusgestalt har placerats. Uppst\u00e5ndelsen kunde gestaltas genom att figuren byttes ut mot en annan med segerkorset i handen och hostian eller en oblat p\u00e5 br\u00f6stet. \u2013 Kanske hade de blivit mer allm\u00e4nt f\u00f6rekommande fr\u00e5n och med 1420-talet n\u00e4r byggboomen f\u00f6r gr\u00e5stenskyrkorna p\u00e5 fastlandet i Finland inleddes.<\/p>\n

I Heliga korsets kyrka i Hattula \u2013 en av v\u00e5rt lands viktigaste vallfartskyrkor \u2013 har man funnit figurer i tr\u00e4 som har ing\u00e5tt i Korsv\u00e4gen<\/em>, det vill s\u00e4ga Via Crucis<\/em> som beskriver Kristi lidandes v\u00e4g till korset p\u00e5 l\u00e5ngfredagen. Figurerna eller tr\u00e4skulpturerna bars eventuellt ut f\u00f6r stilla begrundan utanf\u00f6r kyrkan eller s\u00e5 har de ing\u00e5tt i korsv\u00e4gsandaktens fjorton stationer.<\/p>\n

Andra liturgiska dramer som till exempel Ordo stellae<\/em> eller Stj\u00e4rnspelet<\/em> uppf\u00f6rdes p\u00e5 trettondagen eller Heliga tre konungars dag. I mysteriespelets procession runt kyrkan vandrade de tre vise m\u00e4nnen efter stj\u00e4rnan som bars p\u00e5 en st\u00e5ng varvid man ber\u00e4ttade om julens h\u00e4ndelser. Sedan de tre konungarna efter vandringen genom kyrksalen n\u00e5tt koret fann de h\u00e4r bakom ett skynke Jesusbarnet, Maria och Josef. I dramat ingick ocks\u00e5 ett m\u00f6te med Herodes och senare h\u00e4nvisades \u00e4ven till barnamorden i Betlehem. Stj\u00e4rngossarna<\/strong> ingick ocks\u00e5 tidigare i trettondagens mysteriespel, men har senare kopplats till Luciafirandet i Svenskfinland och Sverige.<\/p>\n

Biskop Henrik blir nationalhelgon<\/h3>\n

Modern forskning f\u00f6rlitar sig inte l\u00e4ngre enbart p\u00e5 traditionen om de tre medeltida korst\u00e5gen till Finland. Enligt den tidigare uppfattningen skulle m\u00e5let och tidpunkten f\u00f6r h\u00e4rt\u00e5gen ha varit Satakunta och Egentliga Finland \u00e5r 1150, Tavastland cirka 1250 och Viborg \u00e5r 1297. Om man utg\u00e5r fr\u00e5n att de verkligen har \u00e4gt rum kan man inte l\u00e4ngre se omv\u00e4ndelse som det prim\u00e4ra syftet, eftersom kristendomen hade n\u00e5tt Finland l\u00e5ngt tidigare. Sannolikt var det fr\u00e5ga om att bef\u00e4sta den kyrkliga ordningen och organisationen samt den v\u00e4rldsliga maktens behov av att l\u00e5ta uppf\u00f6ra borgar. I medeltida urkunder klagas det ofta p\u00e5 att finnarna s\u00f6kte sin tillflykt till kyrkan endast n\u00e4r fiender eller fara hotade, men \u00f6vergav den lika snabbt n\u00e4r faran var \u00f6ver. Det var ett problem som inte enbart g\u00e4llde Finland.<\/p>\n

Om man utg\u00e5r fr\u00e5n att biskop Henrik var en historisk person, var syftet med hans resa uttryckligen att bef\u00e4sta den kyrkliga ordningen och att ansvara f\u00f6r pr\u00e4sterna och beskattningen inom sitt stift. H\u00e4rigenom kom legenden om Henriks d\u00f6d i Kjulo cirka 1155 och gravplatsen vid Nousis kyrka samt senare muntlig tradering kring hans person att lokaliseras till specifika orter i Finland. Kyrkan b\u00f6rjade anv\u00e4nda sig av Henriks \u00f6de f\u00f6r att skapa ett slags tidig finl\u00e4ndsk identitet.<\/p>\n

Henrik blev Finlands skyddshelgon och de tv\u00e5 minnesdagarna, d\u00f6dsdagen i januari och f\u00f6delsedagen i juni, firades stort under senmedeltiden. Tidsm\u00e4ssigt sammanf\u00f6ll kultbildningen med utbyggnaden av den nuvarande domkyrkan i \u00c5bo cirka \u00e5r 1300. Eftersom Sverige samtidigt fann det opportunt att anfalla i riktning mot Nevan och st\u00e4rka sitt rike, gavs order om att fira S:t Henriksm\u00e4ssor \u00f6verallt i Finland.<\/p>\n

Rent allm\u00e4nt kan man anse flyttningen cirka 1320 av biskop Henriks kvarlevor fr\u00e5n Nousis till den antingen d\u00e5 nybyggda eller utbyggda \u00c5bo domkyrka vara en v\u00e4ndpunkt som st\u00e4rkte kyrkans makt. D\u00e5 \u00f6verf\u00f6rdes centrum f\u00f6r b\u00e5de den andliga och v\u00e4rldsliga makten till Aura \u00e5s mynning, och \u00c5bo (os\u00e4ker betydelse p\u00e5 svenska, Turku p\u00e5 finska som betyder torg) blev Finlands viktigaste stad, en knutpunkt f\u00f6r handel och kultur vid \u00d6stersj\u00f6ns norra del.<\/p>\n

Freden i N\u00f6teborg som sl\u00f6ts \u00e5r 1312 \u201dp\u00e5 evig tid\u201d f\u00f6reb\u00e5dade lugnare tider. \u00d6stgr\u00e4nsen reglerades nu genom att f\u00f6rst f\u00f6lja Systerb\u00e4ck \u00e5 och d\u00e4refter sk\u00e4ra Karelen vertikalt mitt i tu f\u00f6r att sedan l\u00f6pa snett genom Savolax upp mot Bottniska viken. Viborg f\u00f6rblev svenskt, medan Kexholm blev en st\u00f6djepunkt f\u00f6r \u00f6stkyrkan och Novgorod. P\u00e5 en \u00f6 i sj\u00f6n Ladoga hade Valamo kloster grundats p\u00e5 1100-talet och blivit det mest betydelsefulla klostret i Karelen.<\/p>\n

Vid sekelskiftet 1300\u20131400 tog byggandet av gr\u00e5stenkyrkor i v\u00e4stra Finland fart. Vid den h\u00e4r tiden st\u00e4rktes ocks\u00e5 det medeltida fr\u00e4lsets position, men ocks\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten i f\u00f6rh\u00e5llande till rikets kung. Under en l\u00e5ng tid fanns h\u00f6gsta regenten n\u00e4mligen i Danmark. Kalmarunionen mellan Danmark, Norge och Sverige varade i 12 decennier fr\u00e5n 1397\u20131523. Gustav Vasas nationalistiska politik och uppror mot unionskungen Kristian II innebar att greppet om Finland blev fastare och reformationen fick ett snabbt genombrott.<\/p>\n

Eftersom den skulle kr\u00e4va en n\u00e4rmare utredning \u00e4r det, med tanke p\u00e5 finl\u00e4ndsk teaterhistoria, problematiskt att fr\u00e5gan om huruvida ett sk\u00e5despel om Sankt Henrik har uppf\u00f6rts i \u00c5bo i samband med landets viktigaste kyrkliga h\u00f6gtidsdag<\/strong> \u00e4r \u00f6ppen. Genom att granska varianter av kyrkans latinska S:t Henrikslegend och kv\u00e4det Biskop Henriks bane, kunde man dra vissa slutsatser om inneh\u00e5llet i en f\u00f6rest\u00e4llning av ett sk\u00e5despel om Sankt Henrik p\u00e5 folkspr\u00e5ket.<\/p>\n

L\u00e4s mer\u202fK\u00e4llor till en pj\u00e4s om biskop Henrik<\/a><\/p>\n

Vintertid firades festdagen den 19 januari som var den helgonf\u00f6rklarade biskopens d\u00f6dsdag och d\u00e4rmed hans himmelska f\u00f6delsedag. I juni f\u00f6regicks festdagen av minnesfesten f\u00f6r \u00c5bo domkyrkas invigning den 17 juni. Henriks translationsfest, det vill s\u00e4ga f\u00f6rflyttningen av en del av relikerna fr\u00e5n Nousis till \u00c5bo, firades den 18 juni. Det mest omfattande musikaliska verket i Finland fr\u00e5n medeltiden \u00e4r en m\u00e4ssa till\u00e4gnad Sankt Henrik och som p\u00e5gick i flera timmar. Ur den latinska Sankt Henrikslegenden l\u00e4stes mellan m\u00e4ssans olika delar miracula<\/em>-textavsnitt, som handlade om underverk.<\/p>\n

Man f\u00e5r anta att det under festdagarna f\u00f6rekom \u00e4ven s\u00e5dant som var k\u00e4nt fr\u00e5n andra delar av Europa, och d\u00e4r ett lokalt skyddshelgon firades genom tabl\u00e5er eller teater p\u00e5 folkspr\u00e5ket. N\u00e4r man fr\u00e5n och med \u00e5r 1350 hade b\u00f6rjat \u00e5terh\u00e4mta sig efter pandemin svarta d\u00f6den, blev det ett uppsving f\u00f6r scenkonsten i Europas st\u00e4der. Ocks\u00e5 i Finland innebar 1400-talet uppg\u00e5ngstid f\u00f6r handel och kulturaktiviteter.<\/p>\n

Ofta ordnades marknader i samband med kyrkliga h\u00f6gtider. I programmet f\u00f6r Vinter-Henrik hade en pj\u00e4s om blodsd\u00e5det p\u00e5 vinterisen kunnat passa bra. Med tanke p\u00e5 v\u00e4der och utomhusf\u00f6rest\u00e4llningar hade minnesdagen Sommar-Henrik suttit bra f\u00f6r en p\u00e5minnelse om festdagens tema. Tidpunkten i juni kunde d\u00e4rtill med f\u00f6rdel kombineras med hur h\u00f6gtiden Corpus Christi (Kristi lekamen och blod) firades \u00f6verallt mellan pingst och midsommar: perioden n\u00e4r jordbrukarna hade v\u00e5rs\u00e5dden bakom sig var en utm\u00e4rkt tid i Nordeuropa f\u00f6r omfattande kyrkospel, \u00e4ven f\u00f6r eventuella sk\u00e5despel om biskop Henrik.<\/p>\n

Mycket k\u00e4llmaterial om Finlands historia skattade \u00e5t f\u00f6rg\u00e4ngelsen n\u00e4r Kust\u00f6 biskopsborg f\u00f6rst br\u00e4ndes ner \u00e5r 1318 och d\u00e4refter \u00e4ven i flera andra krig \u2013 f\u00f6r att nu inte tala om vad som h\u00e4nde vid \u00c5bo brand \u00e5r 1827, 500 \u00e5r senare. Efter reformationen anv\u00e4ndes pergamentblad ur uppl\u00f6sta handskriftsband som bland annat p\u00e4rmar f\u00f6r fogder\u00e4kenskaper. H\u00e4r finns \u00e4nnu mycket outforskat material som har tagits fram f\u00f6rst under de senaste \u00e5ren.<\/p>\n

Gycklare och andra akt\u00f6rer<\/h3>\n

Det medeltida teaterlandskapet befolkades av joculatores<\/strong> och histriones<\/strong> som f\u00f6rflyttade sig fr\u00e5n en plats till en annan i Europa. P\u00e5 svenska har man talat om kringvandrande lekare<\/strong> och sk\u00e5despelare<\/strong>. I texter fr\u00e5n den h\u00e4r tiden f\u00f6rekommer ocks\u00e5 termen pipare<\/strong> som \u201dfr\u00e5n medeltiden var en ben\u00e4mning p\u00e5 den som spelar bl\u00e5sinstrument, senare p\u00e5 musikant i allm\u00e4nhet\u201d (Nationalencyklopedin, \u00f6vers\u00e4ttarens anm.). Termen joculator<\/strong> fr\u00e5n latinet f\u00f6r tankarna till narr, gycklare och jongl\u00f6r. Histrio<\/strong> d\u00e4remot \u00e4r en sk\u00e5despelare och har anknytning till mimus<\/strong> och mimare<\/strong>.<\/p>\n

L\u00e4s mer om Lekare<\/a><\/p>\n

I Magnus Erikssons landslag fr\u00e5n 1350-talet finns det en paragraf som g\u00e4ller lekarena d\u00e4r till\u00e5telse ges att vid behov f\u00e5 straffa dem r\u00e4tt h\u00e5rt, vilket tyder p\u00e5 att de var s\u00e5 gott som r\u00e4ttsl\u00f6sa. \u00c5 andra sidan ger samtida k\u00e4llor ocks\u00e5 vid handen att de i donation kunde f\u00e5 fina och f\u00e4rggranna kl\u00e4der av det slag som endast adeln hade r\u00e4tt att b\u00e4ra. Av detta kan man dra slutsatsen att plaggen uttryckligen skulle anv\u00e4ndas som teaterkostymer p\u00e5 samma s\u00e4tt som vi fortfarande g\u00f6r hundratals \u00e5r senare.<\/p>\n

Man kan ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4lla sig att de r\u00f6rde sig i grupp och att m\u00e5ls\u00e4ttningen var ta till sk\u00e4mt eller st\u00e4lla till br\u00e5k. Gycklarna eller \u201dlekarena\u201d kunde ocks\u00e5 bli ofredade, eller om de var alltf\u00f6r fr\u00e4cka kunde byborna skrida till mot\u00e5tg\u00e4rder. I Finland har man ocks\u00e5 st\u00f6tt p\u00e5 termen larvator <\/strong>som betyder att personen b\u00e4r f\u00f6rkl\u00e4dnad eller mask, till exempel en varelse med horn. Det kunde ocks\u00e5 vara fr\u00e5ga om en karneval eller gamla tiders djurlekar f\u00f6rlagda till vintern, eller som ger associationer till dj\u00e4vulen. I Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet<\/em> (1956) \u00e4r en av huvudpersonerna en kringvandrande gycklare och hans familj.<\/p>\n

Biskop Hemming (1290\u20131366) var en av v\u00e5ra mest betydande biskopar, l\u00e4rd och handlingskraftig. Han valdes till biskop f\u00f6r \u00c5bo stift \u00e5r 1338 och var bland annat initiativtagare till \u00e5teruppbyggnaden av domkyrkan efter branden 1318. Han donerade ocks\u00e5 flera betydelsefulla f\u00f6rem\u00e5l till kyrkan samt \u00f6ver 40 band ur sitt m\u00e5ngsidiga bibliotek. Han gjorde upp anvisningar och regler f\u00f6r pr\u00e4sterskapet i sitt stift. Vid festligheterna efter \u00e5teruppbyggnaden anv\u00e4nde man sig veterligen av pyrotekniska effekter och m\u00f6jligen ordnades ocks\u00e5 solenn kyrklig bal.<\/p>\n

Biskop Hemming hade studerat vid universitetet i Paris och gjorde ocks\u00e5 en resa till Avignon f\u00f6r att \u00f6verl\u00e4mna Birgitta Birgersdotters (heliga Birgitta, helgonf\u00f6rklarad 1391) uppenbarelser till p\u00e5ven Clemens VI. Det \u00e4r en v\u00e4lgrundad gissning att han i tiden ocks\u00e5 uppmuntrat pr\u00e4sterskapet att initiera teaterf\u00f6rest\u00e4llningar. Jussi Nuorteva som forskat (1997\/99) i finl\u00e4ndares studier utomlands f\u00f6re \u00e5r 1640 fann att 142 studerande vid europeiska universitet under medeltiden hade utg\u00e5tt fr\u00e5n \u00c5bo stift. Deras \u00e5terkomst till hemlandet hade utan tvekan inneburit att influenser fr\u00e5n det \u00f6vriga Europa n\u00e5dde v\u00e5rt land.<\/p>\n\n\t\t