{"id":1382,"date":"2014-12-31T08:43:19","date_gmt":"2014-12-31T05:43:19","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1382"},"modified":"2018-09-07T15:20:42","modified_gmt":"2018-09-07T12:20:42","slug":"1-4kiertueteatterin-vuosisata-alkaa-1750","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/1-4kiertueteatterin-vuosisata-alkaa-1750\/","title":{"rendered":"
1.4<\/div>Turn\u00e9teatrarnas sekel inleds \u00e5r 1750"},"content":{"rendered":"

Sveriges stormaktstid \u00e4r definitivt \u00f6ver efter f\u00f6rlorade krig \u00e5ren 1700\u20131721. F\u00f6r Karl XII:s del inleddes det stora nordiska kriget med seger, Rysslands tsar Peter den store intog 1703 den svenska f\u00e4stningen Nyenskans vid Nevans utlopp i Finska viken och grundade staden Sankt Petersburg. Befolkningen flydde v\u00e4sterut. Efter f\u00f6rlusten mot Ryssland i slaget vid Poltava 1709 flydde den svenska kungen till Turkiet.<\/p>\n

Pesten n\u00e5dde Finland 1710 och samma \u00e5r intog ryssarna Viborg. Efter slaget vid Napo i \u00d6sterbotten \u00e5r 1714 inleddes en brutal ockupation av Finland som varade i sju \u00e5r. Den s\u00e5 kallade stora ofreden avslutades i och med freden i Nystad 1721. Gr\u00e4nsen mellan svenskt och ryskt territorium i Karelen och vidare mot norr motsvarar i stort Finlands \u00f6stgr\u00e4ns av idag. Flyktingarna fr\u00e5n Sverige \u00e5terv\u00e4nde och landet b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt \u00e5terh\u00e4mta sig. Peter den stores ambitioner var att l\u00e5ta anl\u00e4gga stora bef\u00e4stningsverk och skeppsvarv, men ocks\u00e5 att ge Ryssland tilltr\u00e4de till \u00d6stersj\u00f6n. S:t Petersburg blev ocks\u00e5 ett centrum f\u00f6r det spirande teaterlivet. Ur ett teaterhistoriskt perspektiv f\u00f6rde tillkomsten av staden S:t Petersburg n\u00e5got positivt med sig f\u00f6r Finland.<\/p>\n

S\u00e5lunda l\u00f6sgjordes det bef\u00e4stningsm\u00e4ssigt skyddade och handelsm\u00e4ssigt v\u00e4lb\u00e4rgade Viborg fr\u00e5n det \u00f6vriga Finland. Under \u00e5ren 1721\u20131812 administrerades omr\u00e5det som Viborgska guvernementet d\u00e4r svenska lagar och protestantismen var r\u00e5dande. Spr\u00e5ket var tyska.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 st\u00e4dernas borgerskap och hantverkare var den ekonomiska \u00e5terh\u00e4mtningen l\u00e5ngsam. N\u00e4r det g\u00e4llde fritid och kulturliv dr\u00f6jde det \u00e4nnu l\u00e4ngre. F\u00f6rst i slutet av 1700-talet b\u00f6rjade teaters\u00e4llskap verksamma i den v\u00e4stra rikshalvan s\u00f6ka sig till den \u00f6stra. Nu \u00e5terspeglade s\u00e4llskapens repertoar ocks\u00e5 en st\u00f6rre mental och emotionell k\u00e4nslighet, vilket ledde till att kulturintresserade bland adeln, intelligentian och pr\u00e4sterskapet s\u00e5 sm\u00e5ningom blev teatermecenater som genom sina val och sitt monet\u00e4ra underst\u00f6d uppr\u00e4tth\u00f6ll verksamheten. H\u00e4danefter var s\u00e4llskapen inte l\u00e4ngre i samma utstr\u00e4ckning beroende av regeringsmaktens st\u00f6d.<\/p>\n

Efter f\u00f6ljande krig, det vill s\u00e4ga lilla ofreden eller hattarnas krig kom gr\u00e4nsen efter freden i \u00c5bo 1743 att l\u00f6pa l\u00e4ngs den v\u00e4stligaste grenen av Kymmene \u00e4lv. P\u00e5 den ryska sidan blev M\u00e4ntyharju och Nyslott med Olofsborg nu gr\u00e4nsorter mot det svenska riket. P\u00e5 den andra sidan blev Savolax, i f\u00f6rsta hand trakten kring Heinola och Jorois blomstrande orter eftersom officersk\u00e5ren f\u00f6rlades d\u00e4r med tanke p\u00e5 rikets f\u00f6rsvar. Deras uppgift var att utbilda soldater med lokalk\u00e4nnedom. Officersk\u00e5ren med adelsbakgrund och deras familjer var presumtiva kulturkonsumenter.<\/p>\n

Arbetena p\u00e5 sj\u00f6f\u00e4stningen Sveaborg inleddes sommaren 1748 under ledning av Augustin Ehrensv\u00e4rd. Med tanke p\u00e5 teater utgjorde officersk\u00e5ren och deras familjer d\u00e4r vid sydkusten, men ocks\u00e5 i \u00c5boland och \u00d6sterbotten l\u00e4ngs v\u00e4stkusten en potentiell publik i slutet av 1700-talet. Situationen i \u00c5bo och i Viborg p\u00e5 den ryska sidan kan granskas som parallellfenomen med den skillnaden att intelligentians och handelsm\u00e4nnens spr\u00e5k i Viborg var tyska.<\/p>\n

Tidsperioden 1750\u20131850 har kallats de ambulerande teaters\u00e4llskapens \u00e5rhundrade.<\/p>\n

Kringresande artister i Finland f\u00f6re och efter Lilla ofreden<\/h3>\n

Sven Hirn (1970, 1982, 1998) har publicerat f\u00f6rtj\u00e4nstfulla utredningar om ambulerande artister i Finland. I det h\u00e4r avsnittet kommer fokus att ligga p\u00e5 regelbundet \u00e5terkommande g\u00e4startister, deras repertoarer samt var och under hurudana omst\u00e4ndigheter de upptr\u00e4dde i v\u00e5rt land. Beskrivningen bygger p\u00e5 grundforskning utf\u00f6rd av Hirn, men ocks\u00e5 av Ester-Margaret von Frenckell (1943, 1952, 1972) och n\u00e5gra andra personer.<\/p>\n

Efter freden i Nystad 1721 var Sverige ett krigsh\u00e4rjat land varf\u00f6r uppgifterna om tiden f\u00f6re \u00e5r 1750 \u00e4r relativt tunns\u00e5dda. Efter fredsslutet utf\u00e4rdades ett f\u00f6rbud mot utl\u00e4ndska teaters\u00e4llskap som var i kraft hela 1720-talet i det svenska riket. N\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandena blev stabilare b\u00f6rjade man se mellan fingrarna p\u00e5 f\u00f6rbudet.<\/p>\n

De f\u00f6rsta tillf\u00f6rlitliga uppgifterna om professionella artister g\u00e4ller \u00e5r 1735. Programmen omfattar konststycken, dans p\u00e5 lina och styrkeuppvisningar, eventuellt ocks\u00e5 marionettf\u00f6rest\u00e4llningar samt akrobatnummer. Fr\u00e5n samma \u00e5r har uppgifter om tv\u00e5 artister i \u00c5bo bevarats. B\u00e5da var tyskar, eventuellt fr\u00e5n K\u00f6nigsberg (nuv. Kaliningrad) och ledare f\u00f6r framst\u00e5ende s\u00e4llskap.<\/p>\n

J.C. Siegmund<\/strong> uppger sig vara komediant och har 1735 eventuellt kommit till \u00c5bo via Helsingfors och Viborg, eftersom hans fasta hemort var S:t Petersburg. Fr\u00e5n 1740-talet f\u00f6rekom hans pj\u00e4s, en \u00f6vers\u00e4ttning till tyska av Tartuffe<\/em> och ett omn\u00e4mnande om en fast bostad i en byggnad S:t Peterburg, ett stenhus vid Morskaja Ulitsa (Havsgatan) \u00e5r 1746.<\/p>\n

En annan artist som ocks\u00e5 har p\u00e5tr\u00e4ffats i \u00c5bo var Ferdinand Hallasch. <\/strong>Hans f\u00f6rest\u00e4llningar inneh\u00e5ller en hel del konststycken och n\u00e4r det g\u00e4ller senare verksamhet finns affischer bevarade i Norge. I sm\u00e5 narrnummer upptr\u00e4der \u00e4ven harlekinen. Arlecchino \u00e4r en central gestalt i commedia dell\u2019arte och blev p\u00e5 1700-talet i en mer f\u00f6rfinad form en nyckelfigur inom teater, som kom att leva vidare i sm\u00e5 komedier som avslutning p\u00e5 allvarligare sk\u00e5despel.<\/p>\n

Enligt Hirn var Friedrich Sch\u00fctze <\/strong>den tredje professionella akt\u00f6ren som under 1700-talet anh\u00f6ll om att f\u00e5 upptr\u00e4da i landet. Den h\u00e4r g\u00e5ngen g\u00e4llde det Helsingfors och \u00e5ret var 1746. Man h\u00e4nvisade d\u00e5 till 1741 \u00e5rs f\u00f6rordning om att bland annat \u201d…lindansare, komedianter med flera gycklare…\u201d ska utvisas ur landet. (Hirn 1998, 22)<\/p>\n

De tidigaste uppgifterna om teaters\u00e4llskap som har g\u00e4stat Viborg ing\u00e5r i ett magistratsprotokoll fr\u00e5n \u00e5r 1751. D\u00e4r behandlas en tvist mellan teaterdirekt\u00f6r Johann Ferdinand W\u00fcrtzelius<\/strong> och hans hustru sk\u00e5despelerskan Johanna Mangoffski. Av misshandels\u00e5talet och bevismaterialet framg\u00e5r att det i s\u00e4llskapet ing\u00e5tt yngre manliga sk\u00e5despelare och f\u00f6rutom de \u00f6vriga kvinnorna en lindans\u00f6s som direkt\u00f6ren levat tillsammans med en l\u00e4ngre tid. Det tr\u00e4tande paret vigdes eventuellt redan 1739 i Schlesien och det finns n\u00e5gra anteckningar om dem i Riga fr\u00e5n 1740-talet.<\/p>\n

\u201dI f\u00f6rbig\u00e5ende n\u00e4mns komedihuset i Viborg, men d\u00e4rav kan man knappast sluta sig till att en speciell teaterbyggnad stod akt\u00f6rerna till buds redan 1751\u201d. Truppen befann sig n\u00e4ra uppl\u00f6sningstillst\u00e5nd \u2013 annars hade W\u00fcrtzelius knappast tagit sig till Viborg d\u00e4r de upptr\u00e4dde fr\u00e5n juli till september.<\/p>\n

F\u00f6ljande teaterv\u00e5g i Viborg sammanfaller med guvern\u00f6ren Nikolai Henrik Engelhardts tid (1766\u20131778) n\u00e4r den f\u00f6rsta f\u00f6r teaterbruk uppf\u00f6rda byggnaden senast har kommit till, s\u00e5 kallade Das Kom\u00f6dienhaus (Komedihuset). <\/strong>Komedihuset i Viborg var i bruk i n\u00e4stan 60 \u00e5r, fr\u00e5n 1770-talet \u00e4nda fram till 1830-talet varefter man i stadens v\u00e4xande centrum l\u00e4t uppf\u00f6ra ett teaterhus i sten och ett societetshus.<\/p>\n

Det f\u00f6rekommer endast f\u00e5 omn\u00e4mnanden om huset som ocks\u00e5 kallades Masqueradenhaus, eftersom d\u00e4r ocks\u00e5 ordnades maskerader och varf\u00f6r b\u00e4nkraderna var flyttbara. Fr\u00e5n senare tid finns anteckningar om att byggnaden inte underh\u00f6lls med allm\u00e4nna medel \u201dutan af de stads inv\u00e5nare som uti sk\u00e5despel finna ett angen\u00e4mt tidsf\u00f6rdrif\u201d. H\u00e4r visades sannolikt s\u00e4llskapsspektakel eller amat\u00f6rteater som underh\u00e5llning f\u00f6r officersk\u00e5ren och garnisonen.<\/p>\n

Teaterhuset var bel\u00e4get v\u00e4ster om bron till Viborgs slott n\u00e4ra bef\u00e4stningen S:ta Annae Krona p\u00e5 s\u00e5 kallade Tervaniemibacken. Vid den h\u00e4r tiden var teatern\u00f6jen f\u00f6rlagda till f\u00f6rortsomr\u00e5den. I st\u00e5ndssamh\u00e4llet innebar teater och att delta i f\u00f6rlustelser som danstillst\u00e4llningar och fyrverkeriuppvisningar \u201datt betr\u00e4da farlig mark\u201d, \u00e5 andra sidan var det \u00e5tminstone f\u00f6r m\u00e4n ett slags \u201dfrihetens herrad\u00f6me\u201d. Undantaget var \u201danst\u00e4ndiga\u201d evenemang arrangerade av societeten.<\/p>\n

Adeln och milit\u00e4ren dominerade all offentlighet varvid ett teatern\u00f6je i stadens utkanter innebar en viss frihet i f\u00f6rh\u00e5llande till alkohol- och sexualvanor. \u00c4ven om det tyska spr\u00e5ket var gemensamt f\u00f6r b\u00e4gge samh\u00e4llsgrupperna, var byggnaden sannolikt inte uppf\u00f6rd f\u00f6r att m\u00f6ta borgerskapets behov. Som en del av officersn\u00f6jena i en expanderande milit\u00e4rstat skulle teatern och prostitutionen i dess sp\u00e5r alltid att ha sin givna plats i samh\u00e4llet.<\/p>\n

Viborgs kulturella betydelse f\u00f6rst\u00e4rktes n\u00e4r en av tidens betydande intellektuella blev \u00e4gare till herrg\u00e5rden Monrepos \u00e5r 1788. I S:t Petersburg hade tronf\u00f6ljaren Paul Petrovitjs (Paul I) informator Ludwig Heinrich von Nicolay samlat ett enast\u00e5ende bibliotek omfattande bland annat en hel del samtida franska musiksk\u00e5despel. Man kan ocks\u00e5 t\u00e4nka sig att f\u00f6reningsf\u00f6rest\u00e4llningar kunde ha uppf\u00f6rts i Viborg. Det stora biblioteket fr\u00e5n Monrepos ing\u00e5r numera i Nationalbibliotekets samlingar i Helsingfors.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandena i Viborg b\u00f6r man ocks\u00e5 beakta Gustav III:s ryska krig 1788\u20131790 som i huvudsak utspelade sig i Kymmenedalen, vid Svensksund utanf\u00f6r Kotka och i Viborgska viken. D\u00e4rmed \u00f6kade antalet ryska soldater och officerare i staden.<\/p>\n

Vi har ingen tillf\u00f6rlitlig information om yrkess\u00e4llskap f\u00f6re \u00e5r 1804, men i maj 1768 tog tyskf\u00f6dde C.G. Seuerling<\/strong> sig \u00f6ver gr\u00e4nsen vid Kymmene \u00e4lv och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 tillst\u00e5nd att upptr\u00e4da i Fredrikshamn. Han fick back och f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e4refter snabbt ta sig vidare mot Viborg. N\u00e5gra uppgifter om ett eventuellt g\u00e4stspel d\u00e4r finns inte.<\/p>\n

Scenkonstens villkor i Sverige under sent 1700-tal<\/h3>\n

F\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r att bedriva teaterverksamhet i det svenska riket dikterades av ett antal allm\u00e4npolitiska omst\u00e4ndigheter, inte minst utrikespolitiken, kungen och de kyrkliga kretsarna.<\/p>\n

Hattarnas revanschkrig mot Ryssland, den s\u00e5 kallade Lilla ofreden, p\u00e5gick under \u00e5ren 1740\u20131742 och slutade olyckligt: vid freden som sl\u00f6ts i \u00c5bo flyttades gr\u00e4nsen l\u00e4ngre v\u00e4sterut till Kymmene \u00e4lvs v\u00e4stligaste gren. Nu blev det viktigt att bef\u00e4sta \u00f6stgr\u00e4nsen p\u00e5 nytt. \u00c5r 1748 b\u00f6rjade man anl\u00e4gga en gr\u00e4nsf\u00e4stning i Degerby (senare Lovisa) och p\u00e5 \u00f6n Svartholm samt tidigare n\u00e4mnda sj\u00f6f\u00e4stningen Sveaborg utanf\u00f6r Helsingfors. Huvudstationerna f\u00f6r sk\u00e4rg\u00e5rdsflottan blev Sveaborg och Stockholm. F\u00f6rst\u00e4rkningen av flottan skedde med subsidier fr\u00e5n Frankrike.<\/p>\n

F\u00f6rordningen fr\u00e5n 1741 f\u00f6rbj\u00f6d utl\u00e4ndska komedianter att upptr\u00e4da inom svenska rikets gr\u00e4nser. Kungliga Svenska Sk\u00e5deplatsen eller Svenska Comedien var en professionell inhemsk teater som verkade i Bollhuset mittemot kungliga slottet i Stockholm fr\u00e5n och med \u00e5r 1737 (tillbyggnaden Lilla Bollhuset gjordes om till Finska kyrkan \u00e5r 1725).<\/p>\n

Teatern p\u00e5verkades av f\u00f6ljande regentbyte. Som en f\u00f6ljd av hattarnas krig kr\u00e4vde Ryssland i fredsf\u00f6rhandlingarna att Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp skulle utses till kronprins och kr\u00f6ningen \u00e4gde rum i november 1751. Under sin tid som drottning gjorde hans gem\u00e5l Lovisa Ulrika hovet till ett kulturcentrum. Hon hade vuxit upp i det Preussiska hovet i Potsdam och Berlin och en av hennes m\u00e5ls\u00e4ttningar var att h\u00f6ja teaterstandarden, varf\u00f6r hon \u00e5r 1753 \u00f6verl\u00e4t Bollhuset till franska och italienska teaters\u00e4llskap.<\/p>\n

Olika tolkningar har presenterats om huruvida det f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket med en tidig svensk yrkestrupp (1737\u20131753) var framg\u00e5ngsrikt. N\u00e4r den sedan ersattes med det franska S\u00e4llskapet Du Londel ledde det till att professionella sk\u00e5despelare som upptr\u00e4dde p\u00e5 svenska b\u00f6rjade resa runt till rikets \u00f6vriga st\u00e4der. I och med att den svenskspr\u00e5kiga teatern i Stockholm f\u00f6rlorade sin spellokal bildades b\u00e5de landsortsteatrar och kringresande s\u00e4llskap p\u00e5 1760-talet.<\/strong><\/p>\n

Petter Stenborg<\/strong> och Petter Lindahl den \u00e4ldre<\/strong>, som b\u00e5da hade ing\u00e5tt i den tidigare kungliga truppen, bildade och erh\u00f6ll privilegier f\u00f6r att grunda egna teatrar och som b\u00e5da kom att bli betydelsefulla ur ett finl\u00e4ndskt perspektiv. Till en b\u00f6rjan delade de scen med den franska truppen i Bollhuset. De lyckades skapa sig ett namn ocks\u00e5 i Uppsala och sedan \u00e4ven i \u00c5bo s\u00e5 tidigt som \u00e5r 1761<\/strong>.<\/p>\n

Stenborg siktade hela tiden p\u00e5 att \u00e5terv\u00e4nda till eller stanna permanent i Stockholm. I Gamla stan hittade han en tillf\u00e4llig teaterlokal, Munkbroteatern. Lite p\u00e5 samma s\u00e4tt som Moli\u00e8re hade gjort hundra \u00e5r tidigare under Ludvig XIV:s tid, turnerade Stenborg med sitt teaters\u00e4llskap under drygt tio \u00e5r innan de, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1772, var i tillf\u00e4lle att upptr\u00e4da inf\u00f6r den teaterintresserade unga kungen Gustav III. Framg\u00e5ngen var inte omedelbar, men fr\u00e5n och med \u00e5r 1773 upptr\u00e4dde Stenborg om somrarna p\u00e5 Humleg\u00e5rdsteatern tills han 1780 gav \u00f6ver ledarskapet till sonen Carl. D\u00e4rmed uppstod en m\u00e5ng\u00e5rig teaterdynasti.<\/p>\n

Inom ett och samma decennium skapades tv\u00e5 viktiga svenskspr\u00e5kiga ambulerande teatrar och f\u00f6r Stenborg var f\u00f6rest\u00e4llningarna i Uppsala en framg\u00e5ng. Akademins konsistorium ans\u00e5g att teaterbes\u00f6ken tog f\u00f6r mycket av studenternas uppm\u00e4rksamhet. Det var fr\u00e4mst teologerna som slutligen fick geh\u00f6r f\u00f6r Adolf Fredriks kungliga f\u00f6rordning av \u00e5r 1759, som stadgade att sk\u00e5despel inte fick uppf\u00f6ras under l\u00e4sterminen och inte heller mellan st\u00e4der med universitet och gymnasier<\/strong>. Uppenbarligen hade 1759 \u00e5rs begr\u00e4nsning ocks\u00e5 kopplingar till den tidiga pietismen, det vill s\u00e4ga en v\u00e4ckelser\u00f6relse inom lutherdomen som fick spridning bland teologer. Den allvarligt lagda danska regenten och hans religi\u00f6sa asketism, ja rentav strikthet, ledde till ett avbrott (1730\u20131746) i de professionella teatrarnas verksamhet.<\/p>\n

I den \u00f6stra riksdelen g\u00e4llde det \u00c5bo med sin akademi och Borg\u00e5 med sitt gymnasium som hade flyttats fr\u00e5n Viborg. P\u00e5budet mildrades s\u00e5tillvida g\u00e4llande komedianterna att de fick till\u00e5telse att upptr\u00e4da i samband med promotioner och marknader. Handlingar som har bevarats till v\u00e5ra dagar visar dock att f\u00f6rbudet inte f\u00f6ljdes hundraprocentigt. I st\u00e4derna fanns redan vid den h\u00e4r tiden ett v\u00e4lb\u00e4rgat borgerskap som g\u00e4rna tog del av kv\u00e4llsunderh\u00e5llningar \u2013 det g\u00e4llde s\u00e4kert ocks\u00e5 l\u00e4rarna vid universitet, som man vet var aktiva inom musiklivet. \u00c5bo akademi anst\u00e4llde bland annat en dansl\u00e4rare med anknytning till Stenborgs s\u00e4llskap. Han ordnade f\u00f6rest\u00e4llningar bland annat i januari 1763.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4llde teaterverksamhet p\u00e5 landsbygden och i andra st\u00e4der \u00e4n huvudstaden har Petter Stenborgs <\/strong>fram\u00e5tanda uppskattats i hela riket. Betydelsefullt visavi Finland \u00e4r att han inom ett par veckor sensommaren 1761 l\u00e4t uppf\u00f6ra en teaterbarack p\u00e5 det nya torget i \u00c5bo (i n\u00e4rheten av dagens salutorg) f\u00f6r att inte beh\u00f6va upptr\u00e4da i lador eller p\u00e5 stallvindar. Enligt Sven Hirn var det Carl Friedrich von Eckenberg<\/strong> \u2013 i egenskap av Akademiens och stadens dansl\u00e4rare (fr\u00e5n 1761 till 1780-talet) \u2013 som \u00e5r 1763 l\u00e4t uppf\u00f6ra den f\u00f6ljande teaterbyggnaden.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta teaterbyggnaden i \u00c5bo, som Stenborg och von Eckenberg tog initiativet till, l\u00e5g i n\u00e4rheten av salutorget i \u00c5bo, delvis p\u00e5 dagens torgomr\u00e5de och p\u00e5 andra sidan om Aura \u00e5 i f\u00f6rh\u00e5llande till omgivningen runt domkyrkan d\u00e4rifr\u00e5n en expansion hade inletts p\u00e5 1700-talet.<\/p>\n

Stenborgs teaters\u00e4llskap vistades i \u00c5bo under l\u00e4ngre perioder och \u00e5terkom regelbundet. Det finns uppgifter om att han bes\u00f6kte Helsingfors \u00e5r 1764, och om hela s\u00e4llskapet s\u00f6kte sig lite l\u00e4ngre bort fr\u00e5n \u00c5bo f\u00e5r man anta att de ocks\u00e5 har upptr\u00e4tt p\u00e5 Sveaborg med tanke p\u00e5 den relativt stora potentiella publik som bodde d\u00e4r.<\/p>\n

Till en b\u00f6rjan utsattes teaterhuset i \u00c5bo f\u00f6r stenkastning, men inf\u00f6r hotet om b\u00f6ter fick byggnaden sedan vara i fred. Den f\u00f6rsta vinters\u00e4songen i \u00c5bo upplevdes som lyckad. Stenborg stannade i staden efter h\u00f6stmarknaden och \u00e4nnu l\u00e5ngt efter Henriksmarknaden i januari \u00e4nda fram till p\u00e5sken 1762.<\/p>\n

F\u00f6ljande g\u00e5ng Stenborgs teaters\u00e4llskap bes\u00f6kte \u00c5bo var vintern 1763\u20131764. Han hade tydligt vunnit s\u00e5v\u00e4l stadsbornas som landsh\u00f6vdingens gunst eftersom denne hade tolkat det \u00e5r 1760 mildrade p\u00e5budet \u00e4nnu friare. Landsh\u00f6vdingen gick in f\u00f6r att f\u00f6rsvara Stenborg och Frenckells tryckeri som hade tryckt affischerna mot akademikonsistoriets bittra angrepp. Man hade tydligen f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e4tta upp affischerna ocks\u00e5 p\u00e5 annat h\u00e5ll \u00e4n teaterhusets v\u00e4ggar. Affischerna var den viktigaste informationskanalen om man inte ville vandra runt i staden och utlysa kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Tv\u00e5 myndigheters prestigetvist om vem som \u00e4r b\u00e4st skickad att tolka konungens f\u00f6rordningar vittnar om att ett \u00e5 ena sidan tr\u00e5ngsynt religi\u00f6st syns\u00e4tt och ett disciplin\u00e4rt \u00e5 den andra fick vika f\u00f6r stadsbornas allm\u00e4nna trivsel och r\u00e4tten att ordna n\u00f6jesevenemang. (Krohn-Rinne 1966, 31\u201333)<\/p>\n

Teaterf\u00f6rest\u00e4llningarna innebar ocks\u00e5 en ny inkomstk\u00e4lla f\u00f6r staden eftersom en given andel tillf\u00f6ll fattighuset som underst\u00f6d. Samvetet d\u00f6vades och den nya n\u00f6jesskatten fick stadens styresm\u00e4n att f\u00f6rh\u00e5lla sig mer positivt till g\u00e4stspelen.<\/p>\n

Stenborg tr\u00f6ttnade tydligen och det skulle dr\u00f6ja l\u00e4nge innan han \u00e5terkom till Finland. Det finns ett omn\u00e4mnande om honom i april i samband med en r\u00e4tteg\u00e5ng i Helsingfors med anledning av en st\u00f6ld, men man vet inte om han ordnade f\u00f6rest\u00e4llningar d\u00e4r och\/eller ocks\u00e5 p\u00e5 f\u00e4stningen Sveaborg. F\u00f6r Helsingfors med omgivningar och handelsm\u00e4nnen \u00e4r detta en tid av ekonomisk uppg\u00e5ng eftersom bef\u00e4stningsarbetet kr\u00e4ver virke, sten, tegel och livsmedel.<\/p>\n

Eftersom det var dyrt att l\u00e5ta trycka affischer var den muntliga informationen av st\u00f6rsta vikt. Under ledning av harlekingestalten Jan L\u00f6fblad <\/strong>t\u00e5gade sk\u00e5despelarna genom staden och gjorde reklam f\u00f6r teatern. N\u00e4r man beaktar att Stenborgs repertoar bestod av pj\u00e4ser som redan p\u00e5 1740- och 1750-talet hade visats i Stockholm, \u00e4r det sannolikt att den omfattade ocks\u00e5 Moli\u00e8res komedier (Den girige, De l\u00f6jliga preci\u00f6serna, Skola f\u00f6r \u00e4kta m\u00e4n <\/em>och Hustruskolan<\/em>), men \u00e4ven Ludvig Holbergs Jeppe p\u00e5 berget, Den politiske kannst\u00f6paren<\/em> och Voltaires Den f\u00f6rlorade sonen<\/em>. De h\u00e4r uppgifterna \u00e4r baserade p\u00e5 Stenbocks senare repertoar fr\u00e5n \u00e5r 1767.<\/p>\n

Stenborg \u00e5terv\u00e4nde till \u00c5bo 5 \u00e5r senare \u00e5r 1772 n\u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 en permanent spelscen i Stockholm \u00e4n en g\u00e5ng hade misslyckats. Stenborgs g\u00e4stspel i \u00c5bo kan anses vara det f\u00f6rsta viktiga f\u00f6r s\u00e4llskapet i Finland. Intressant \u00e4r sambandet med st\u00f6det fr\u00e5n borgerskapet och \u00f6verklassen d\u00e4r akademins och kyrkans auktoritet fick vika. Vid sidan av st\u00e4der som G\u00f6teborg och Malm\u00f6 var \u00c5bo en av de viktigaste st\u00e4derna i det svenska riket. En professionell turn\u00e9\u00f6ppning kunde f\u00f6rverkligas tack vare en ambiti\u00f6s och energisk teaterdirekt\u00f6r.<\/p>\n

Gustav III besteg tronen \u00e5r 1771 och genomf\u00f6rde en v\u00e4lplanerad statsv\u00e4lvning \u00e5r 1772 med k\u00e4nsla f\u00f6r dramatik och f\u00f6r att st\u00e4rka kungamakten. Den unga regenten hade ett brinnande intresse f\u00f6r teater, \u00e4ven som akt\u00f6r och inte minst som pj\u00e4sf\u00f6rfattare. Hovm\u00e5laren Pehr Hillestr\u00f6m f\u00f6revigade teaterscener i olja.<\/p>\n

P\u00e5 Lov\u00f6n v\u00e4ster om Stockholm st\u00e5r Drottningholmsteatern sedan \u00e5r 1766 ett stycke fr\u00e5n slottet i Drottningholms slottspark. Den \u00e4r byggd p\u00e5 en mindre teater som f\u00f6rst\u00f6rdes i en brand 1762. Det avancerade ursprungliga maskineriet med unika dekorer och ljudeffekter fungerar fortfarande. \u201dTeaterkungen\u201d skrev historiska pj\u00e4ser och operalibretton med bland annat historiskt inneh\u00e5ll, som hans v\u00e4n och inflytelserika gunstling Gustaf Mauritz Armfelt i egenskap av chef f\u00f6r Operan och Kungliga dramatiska teatern fick i uppdrag att iscens\u00e4tta.<\/p>\n

Gustav III f\u00f6resatte sig att h\u00f6ja den inhemska bildningsniv\u00e5n i Sverige. Mycket var l\u00e5negods och import, men \u00e5 andra sidan ingick ocks\u00e5 nationella ambitioner. Ett exempel p\u00e5 det var att han satte stopp f\u00f6r de franska teaters\u00e4llskapens ensamr\u00e4tt till scenen i Stora Bollhuset.<\/p>\n

Petter Stenborg anh\u00f6ll om tillst\u00e5nd f\u00f6r att provspela Menechmerne eller De tvenne lika br\u00f6der<\/em> f\u00f6r kungen \u00e5r 1771. Menechmerne var en imitation av Plautus Menaechmi och som Stenborg erbj\u00f6d f\u00f6r den f\u00f6rest\u00e5ende kr\u00f6ningen. Den ans\u00e5gs dock smakl\u00f6s och kanske alltf\u00f6r folklig. I det h\u00e4r skedet, s\u00e5som hundra \u00e5r tidigare vid den unge Ludvig XIV:s hov i Paris, pr\u00f6vade nya teaterskapare sin lycka om vem som fick \u00e4ran att spela p\u00e5 den kungliga scenen och slippa det outh\u00e4rdliga ambulerandet. Var Stenborgs fj\u00e4rde bes\u00f6k i \u00c5bo m\u00e5h\u00e4nda ett f\u00f6rs\u00f6k att \u201dslicka s\u00e5ren\u201d?<\/p>\n

Genom att l\u00e5tit snygga upp Bollteatern lade Gustav dock grunden till en nationell operascen (kallad Kongliga Svenska Operan 1773\u20131782) och l\u00e4t h\u00e4r i januari 1773 uppf\u00f6ra musikdramat Thetis och Pel\u00e9e<\/em> med Petters son Carl Stenborg i den manliga huvudrollen. D\u00e5 ingen talscen med tillr\u00e4ckligt kultiverat spr\u00e5k kunde f\u00e5s till st\u00e5nd \u201d…inkallades p\u00e5 nytt ett franskt s\u00e4llskap under ledning av den framst\u00e5ende sk\u00e5despelaren Monvel.\u201d De stannade i Stockholm till \u00e5r 1792 och scenen i Bollhuset st\u00e4ngdes i och med Gustav III:s d\u00f6d.<\/p>\n

\u00c5r 1787 inledde talscenen Svenska Dramatiska Theatern sin verksamhet och blev 1788 Kongl. Svenska Dramatiska Theatern med Gustaf Mauritz Armfelt som chef. Han var en finlandsf\u00f6dd adelsman som blev kungens gunstling och v\u00e4n.<\/p>\n

Petter Stenborg och hans son Carl hade dock f\u00e5tt tillg\u00e5ng till Humleg\u00e5rdsteatern och med kungligt privilegium fr\u00e5n och med \u00e5r 1773, men framg\u00e5ngen l\u00e4t v\u00e4nta p\u00e5 sig tills sonen Carl tog \u00f6ver ledningen fr\u00e5n och med 1780. Fr\u00e5n 1788 verkade den under namnet Svenska Comiska Theatern dels i samband med den kungliga teatern tills den uppgick i den senare \u00e5r 1799. Det fanns d\u00e4rf\u00f6r ett samband mellan g\u00e4stspelen i \u00c5bo och de teaterpolitiska skedena under Gustav III:s regenttid, det vill s\u00e4ga b\u00e4ttre och s\u00e4mre arbetstillf\u00e4llen f\u00f6r scenkonstn\u00e4rer i Stockholm.<\/p>\n

Familjen Seuerling och Finl\u00e4ndska truppen<\/h3>\n

Teaterprivilegier kunde \u00f6vertas av nya teaterchefer som tar \u00f6ver f\u00f6reg\u00e5ngarens trupp eller s\u00e4llskap. Fr\u00e5n och med slutet av 1700-talet kan man sk\u00f6nja ett slags kontinuitet n\u00e4r det g\u00e4ller ett s\u00e4llskap som under \u00e5rtionden verkade ocks\u00e5 i Finland, n\u00e4mligen Finska<\/strong> eller Finl\u00e4ndska truppen<\/strong>. De gjorde regelbundna bes\u00f6k tills de sedan f\u00f6rblev permanent i den \u00f6stra riksdelen. De fick tidvis ett slags monopolstatus eller gynnades i j\u00e4mf\u00f6relse med andra mer sporadiska bes\u00f6kare av att de var k\u00e4nda. En s\u00e5dan kontinuitet \u00e4r givetvis historikerns egen konstruktion, men helt grundl\u00f6s \u00e4r den inte.<\/p>\n\n\t\t