{"id":1423,"date":"2014-12-30T14:22:21","date_gmt":"2014-12-30T11:22:21","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1423"},"modified":"2018-09-07T15:27:49","modified_gmt":"2018-09-07T12:27:49","slug":"2-4teaterhus-i-sten-och-startskott-for-inhemsk-dramatik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/2-4teaterhus-i-sten-och-startskott-for-inhemsk-dramatik\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">2.4<\/div>Teaterhus i sten och startskott f\u00f6r inhemsk dramatik"},"content":{"rendered":"<p>\u00c5r 1853 var arkitekten Georg Theodor Policron Chiewitz klar med ritningarna till det nya teaterhuset i sten. Det i sin tur satte en s\u00e5dan fart p\u00e5 teckningen av aktier att teaterhusbolaget \u2013 efter en f\u00f6rdr\u00f6jning p\u00e5 grund av Krimkriget \u2013 \u00e4ntligen kunde sammankalla ett konstituerande m\u00f6te \u00e5r 1856. Efter en del \u00e4ndringar godk\u00e4ndes Chiewitz tredje teaterhusf\u00f6rslag och 1858 murades grundstenen. Om det skriver Ester-Margaret von Frenckell (1972, 63) bland annat f\u00f6ljande:<\/p>\n<blockquote><p>Topelius beskyllde arkitekten Chiewitz f\u00f6r en oerfarenhet, som kostat bolaget dyra l\u00e4rpengar, och f\u00f6r s\u00e5 otillf\u00f6rlitliga kostnadsber\u00e4kningar att l\u00e5n m\u00e5ste upptas d\u00e5 de statliga subsidierna inte tilln\u00e4rmelsevis f\u00f6rslog. Det han medgav var att teatern inv\u00e4ndigt hade blivit vacker, emedan Chiewitz m\u00e4sterskap just bestod i \u201dornamenter och facader\u201d. Han ber\u00e4ttade \u00e4ven att maskineriet var av nyaste konstruktion, att v\u00e4rmeledning inf\u00f6rts, att den stora kronan med gasbelysning var magnifik och att de nio s\u00e5nggudinnorna i salongens tak hade m\u00e5lats av Robert Wilhelm Ekman. I detta sammanhang kan n\u00e4mnas att elektricitet f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen anv\u00e4ndes p\u00e5 scenen i Finland 1862 i en av Erik Johan L\u00f6fgren arrangerad tabl\u00e5. Det nya miraklet kunde besk\u00e5das i <em>en enda stj\u00e4rna<\/em>, men vackert s\u00e5. Tidens g\u00e4ngse kvickhet (!) var att en ny stj\u00e4rna fanns p\u00e5 den nya teatern.<\/p><\/blockquote>\n<p>Samtidigt kunde publiken komma med sedvanliga kvickheter om de tre platskategorierna: s\u00e5dana fr\u00e5n vilka man inte s\u00e5g n\u00e5gonting och s\u00e5dana fr\u00e5n vilka man inte h\u00f6rde n\u00e5gonting och s\u00e5dana d\u00e4r man varken s\u00e5g eller h\u00f6rde. De h\u00e4r \u201dbevingade orden\u201d upprepades sedan om snart sagt alla v\u00e5ra teatersalonger fr\u00e5n 1800-talet. De facto f\u00f6rekom faktiskt vissa reella st\u00f6rningar som att gasl\u00e5gorna inte alltid brann och att takkronan en g\u00e5ng kom ner. Fonderna och sidokulisserna f\u00f6r scenen var best\u00e4llda fr\u00e5n Berlin. Antalet 746 sittplatser j\u00e4mte 170 st\u00e5platser var en betydande f\u00f6rb\u00e4ttring i j\u00e4mf\u00f6relse med Engels tr\u00e4teater.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1423 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0204_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1428\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0204_x.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0204_x-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1428'>\n\t\t\t\tG. T. Chiewitz teaterhus (1860\u20131863), teckning. Efter knappt tre \u00e5r f\u00f6rst\u00f6rdes Helsingfors f\u00f6rsta teaterhus i sten av en f\u00f6r\u00f6dande brand.\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Eftersom tr\u00e4delarna i gamla nerplockade byggnader kunde \u00e5teranv\u00e4ndas bj\u00f6ds Esplanadteatern ut p\u00e5 auktion \u00e5r 1861 innan rivningen genomf\u00f6rdes. Den uppf\u00f6rdes p\u00e5 nytt i n\u00e5got utvidgad form i utkanten av staden vid \u00c5bo tull, p\u00e5 villaomr\u00e5det Arkadia i h\u00f6rnet av nuvarande Mannerheimv\u00e4gen och Arkadiagatan, d\u00e4rav det nya namnet <strong>Arkadiateatern.<\/strong> F\u00f6re den renovering som Kaarlo Bergbom sedermera l\u00e4t g\u00f6ra rymde salongen 542 sittplatser och 30 st\u00e5platser.<\/p>\n<p>Det sammanlagda antalet platser uppgick till drygt 1450 och i j\u00e4mf\u00f6relse med den tidigare maximikapaciteten var det en ansenlig f\u00f6rb\u00e4ttring. I f\u00f6rh\u00e5llande till stadens \u00f6kande befolkningsm\u00e4ngd visade sig proportionerna ligga p\u00e5 r\u00e4tt niv\u00e5. Efter branden, som totalf\u00f6rst\u00f6rde Chiewitz teaterhus, togs Arkadiateatern p\u00e5 nytt i bruk under tre spels\u00e4songer fr\u00e5n h\u00f6sten 1863 till v\u00e5ren 1866 n\u00e4r den av Nikolaj Benois ritade nya teaterbyggnaden stod invigningsklar.<\/p>\n<p><strong>N\u00e4r Nya Theatern invigdes den 28 november 1860<\/strong> uruppf\u00f6rdes Topelius och Pacius s\u00e5ngspel <em>Prinsessan af Cypern<\/em>. Enligt affischen invigdes teatern \u201d\u00e5t Det Sanna, Goda och Sk\u00f6na, \u00e5t Dikten, S\u00e5ngen, \u00c4ran och Fosterlandet\u201d. Episoder ur <em>Kalevala<\/em> var ett genomg\u00e5ende tema, vilket ocks\u00e5 syntes i dekoren. Programmet inleddes med <em>Kullervo-ouvertyren<\/em> av teaterns kapellm\u00e4stare Filip von Schantz och f\u00f6ljdes av ouvertyren till <em>Kung Carls Jagt<\/em> dirigerad av komposit\u00f6ren Pacius. Det var samtidigt en blinkning till invigningen av Engels tr\u00e4teater. Tidigare p\u00e5 v\u00e5ren samma \u00e5r hade Aleksis Kivis <em>Kullervo<\/em>-drama tilldelats kommerser\u00e5det Nikolai Kiseleffs pris.<\/p>\n<p>Invigningsprologerna var best\u00e4llningsarbeten. Prologen p\u00e5 svenska av Fredrik Cygnaeus deklamerades av magister Leo Mechelin, medan prologen p\u00e5 finska av lektor Julius Krohn framf\u00f6rdes av studerande Sven Hougberg. D\u00e4refter uppf\u00f6rdes sagospelet <em>Prinsessan af Cypern<\/em> (se avsnitt 2.2.) av ett hundratal unga amat\u00f6rs\u00e5ngare och en 21-mannaorkester.<\/p>\n<p>Garantif\u00f6reningen hyrde teaterhuset till Pierre Deland f\u00f6r den f\u00f6rsta spels\u00e4songen. Den kom att bli hans sista och enda i den nya stenteatern i Helsingfors. P\u00e5 repertoaren hittar vi bland annat Topelius <em>Efter 50 \u00e5r<\/em> och andra f\u00f6r tiden viktiga pj\u00e4ser s\u00e5som verk av Birch-Pfeiffer. Det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rt att notera inledningen p\u00e5 spelsejouren i december 1860 var Jacques Offenbachs <em>Orfeus i underjorden<\/em><strong>. <\/strong>Operetten v\u00e4ckte omedelbart sedlig indignation trots att den med framg\u00e5ng hade uppf\u00f6rts b\u00e5de i Paris och i Stockholm. Men f\u00f6r helsingforspubliken var den tydligen f\u00f6r magstark. Den stod kanske i alltf\u00f6r bj\u00e4rt kontrast till att det nya teaterhuset hade \u201dhelgats\u201d \u00e5t det Sanna, det Goda och det Sk\u00f6na. (von Frenckell 1972, 65\u201366)<\/p>\n<p>\u201dMen \u00e4nnu v\u00e4rre blev det d\u00e5 ett obetydligt franskt s\u00e5ngspel <em>Den svaga sidan (Le cord sensible) <\/em>uppf\u00f6rdes och en del av publiken st\u00e4llde till med en visselkonsert under ledning av Julius Krohn f\u00f6r att demonstrera mot en annan publikgrupps f\u00f6rtjusning \u00f6ver en p\u00e5 scenen dansad can-can.\u201d<\/p>\n<p>Dessa och andra liknande skandaler som intr\u00e4ffade i salongen p\u00e5 Nya Teatern som den av \u201dfennomanerne uthvisslade\u201d <em>L\u00e4derlappen<\/em> \u00e5r 1876 har granskats utg\u00e5ende fr\u00e5n sp\u00e4nningar mellan det bildade borgerskapets ideal och det n\u00f6jeslystna k\u00f6pmannaborgerskapet, medan det senare har tolkats som en avsiktlig spr\u00e5kpolitisk provokation.<\/p>\n<p>I sina verk redog\u00f6r Sven Hirn r\u00e4tt ing\u00e5ende f\u00f6r den moraliserande attityden till musikteater som kom till synes fr\u00e5n \u201dauktoritativt\u201d h\u00e5ll. Topelius sista recension i <em>Helsingfors Tidningar<\/em> p\u00e5verkade den nationalistiska intelligentians f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till operetter f\u00f6r \u00e5ratal fram\u00f6ver.<\/p>\n<blockquote><p>Man kunde till exempel anse operetter vara fullst\u00e4ndigt f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r en sund utveckling, en \u00e5sikt som upprepades lika h\u00f6gljutt som surt i \u00e5ratal. V\u00e4rt att notera \u00e4r att kritikernas f\u00f6rd\u00f6manden inte endast gick ut \u00f6ver omd\u00f6mesl\u00f6sa direkt\u00f6rer och direktioner. Sj\u00e4lva parkettpubliken fick ocks\u00e5 sin besk\u00e4rda del. Tidigare hade man uttryckt sig indignerat om \u00e5sk\u00e5darna p\u00e5 balkongerna och piphyllan, om deras underm\u00e5liga beteende n\u00e4r de h\u00e4mningsl\u00f6st gav uttryck f\u00f6r sin f\u00f6rtjusning \u00f6ver sk\u00e5despelarnas primitiva \u00e5tb\u00f6rder och d\u00e5liga vitsar. P\u00f6beln hade ingalunda vare sig man\u00e9r eller bildning, brister som man i n\u00e5gon m\u00e5n ans\u00e5g sig vara tvungen att f\u00f6rst\u00e5. V\u00e4rre var nu n\u00e4r parkettpubliken och noblessen avsl\u00f6jade sin ytlighet och d\u00e5liga smak genom att uttrycka sin uppskattning av intets\u00e4gande operetter. Vanem\u00e4ssigt b\u00f6rjade man kritisera publiken f\u00f6r deras outvecklade smak. \u00c5sk\u00e5darna hade fel och skulle tas i upptuktelse, helst f\u00e5 ett slag p\u00e5 fingrarna med kartk\u00e4ppen och sedan st\u00e5 i skamvr\u00e5n (Hirn 1998, 252, \u00f6vers. kt-w).<\/p><\/blockquote>\n<p>N\u00e4r Deland l\u00e4mnade teatern f\u00f6ljande v\u00e5r var det viktigt att snabbt hitta en ny direkt\u00f6r och trupp. Sk\u00e5despelaren <strong>Isidor H\u00f6gfeldt<\/strong> \u00e5tog sig uppdraget och lyckades rekrytera en trupp f\u00f6r s\u00e4songen 1861\u20131862. F\u00f6rutom nypremi\u00e4r p\u00e5 <em>Ur lifvets strid <\/em>uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 tv\u00e5 inhemska nyheter: <em>En f\u00f6rmiddag p\u00e5 landet <\/em>och<em> \u00c4lskare och bandit, <\/em>som kompletterades med Topelius <em>Sk\u00e4rg\u00e5rdsflickan. <\/em>Skribenterna tillh\u00f6rde \u00f6verklassen och g\u00f6mde sig d\u00e4rf\u00f6r vanligen bakom pseudonymer. Ett inhemskt uruppf\u00f6rande som i det h\u00e4r sammanhanget \u00e4r v\u00e4rt ett specialomn\u00e4mnande \u00e4r sk\u00e5despelet <em>Daniel Hjort<\/em>.<\/p>\n<h3>Josef Julius Wecksell och <em>Daniel Hjort<\/em><\/h3>\n<p>Det ing\u00e5r i teaterhistoriens paradoxer att samtiden inte alltid kan se det m\u00e4rkliga i en h\u00e4ndelse, som efterv\u00e4rlden sedan tolkar och ser i ett nytt ljus. Det v\u00e4cker nya fr\u00e5gest\u00e4llningar och ger den ny betydelse. Professor Sven Hirn konstaterar att uruppf\u00f6randet av <strong>Josef Julius Wecksells (1838\u20131907) <\/strong><strong><em>Daniel Hjort<\/em><\/strong> den 26 november 1862 gick relativt obem\u00e4rkt f\u00f6rbi i pressen. De f\u00f6rsta recensionerna publicerades med ett par veckors f\u00f6rdr\u00f6jning. <em>Helsingfors Tidningar<\/em> noterade helt kort den 27.11.1862 att &#8230;\u201dwi m\u00e5 n\u00e4mna nu blott, att stycket, i synnerhet de twenne f\u00f6rsta akterna p\u00e5 det lifligaste appl\u00e5derades av den fullbesatta salongen\u201d\u2026<\/p>\n<p>Josef Julius Wecksell f\u00f6ddes \u00e5r 1838 i \u00c5bo som ett av elva barn till sverigef\u00f6dda hattmakaren Johan Wecksell och hans finlandsf\u00f6dda hustru. Fadern \u201duppmuntrade sina barn att \u00e4gna sig \u00e5t litteratur, musik, bildkonst och teater\u201d. Endast sexton \u00e5r gammal skrev Wecksell sin f\u00f6rsta pj\u00e4s, <em>Tre Friare<\/em>, en ironisk liten komedi som 1854 uppf\u00f6rdes p\u00e5 teatern i \u00c5bo av ett g\u00e4stande s\u00e4llskap. Efter att 1858 ha inlett studierna vid Kejserliga Alexanders-Universitet i Helsingfors skrev han komedin <em>Tv\u00e5 studenter p\u00e5 Runosamling <\/em>som 1859 spelades p\u00e5 en soar\u00e9 f\u00f6r insamlingen av medel f\u00f6r studenthuset i Helsingfors. D\u00e4r upptr\u00e4dde Wecksell och studentkamraten Emil Nervander som lantliga flickor, eftersom samtliga roller spelades av pojkar. Debutsamlingen <em>Valda ungdomsdikter <\/em>gav han ut p\u00e5 eget f\u00f6rlag \u00e5r 1860. V\u00e5ren 1862 hade Wecksell, trots tidvis psykisk oh\u00e4lsa, h\u00f6gl\u00e4st sitt sorgespel <em>Daniel Hjort <\/em>f\u00f6r Cygnaeus och Topelius. Vid tiden f\u00f6r uruppf\u00f6randet var Wecksells sviktande psykiska h\u00e4lsa uppenbar. Han n\u00e4rvar vid premi\u00e4ren, men ville inte sj\u00e4lv g\u00e5 upp p\u00e5 scenen efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n<p>F\u00f6r sina uttolkare erbjuder sorgespelet ett uppl\u00e4gg som p\u00e5minner om <em>Hamlets<\/em>: en ung obalanserad man, i tj\u00e4nst hos krigs\u00f6versten Arvid St\u00e5larm p\u00e5 \u00c5bo slott, som f\u00e5r i uppdrag att h\u00e4mnas p\u00e5 sin fars m\u00f6rdare. Samtidigt f\u00f6r\u00e4ndrar uppdraget hans identitet. det visar sig att Daniel \u00e4r ett barn av folket, son till Jacob (Jaakko) Ilkkas bror Pentti Ilkka, som i pj\u00e4sen p\u00e5 svenska heter Bengt Ilkainen. Som ett barn av folket ser han sig tvungen att h\u00e4mnas faderns d\u00f6d. En far som f\u00f6ll offer f\u00f6r Klas Fleming och hans anhangs grymhet. Vetskapen ger honom en ny identitet, han \u00e4r ett barn av folket som betj\u00e4nar adeln. <strong>Yrj\u00f6 Koskinens<\/strong> fennomanska historietolkning i verket <em>Nuijasota <\/em>har redan gett en modell f\u00f6r att uttrycka tidens demokratiskt medborgerliga patos g\u00e4llande Klubbekriget (1857<strong>\u2013<\/strong>1859). Samtidigt ger sk\u00e5despelet p\u00e5 ett v\u00e4sentligt s\u00e4tt uttryck f\u00f6r unga svenskspr\u00e5kiga stadsborgares identitetsproblem: vems \u00e4renden g\u00e5r du? Den egna tidens situation synligg\u00f6rs, den svenskspr\u00e5kiga adeln \u00e4r en reell maktfaktor och intressegrupp i samh\u00e4llet. Om en intellektuell ser sig som ett barn av folket, m\u00e5ste denna d\u00e5 byta spr\u00e5k. Det temat f\u00f6rekommer inte i pj\u00e4sen, men det ligger i tiden som en eldf\u00e4ngd fr\u00e5ga. \u201dWecksell h\u00e4mtade stoffet f\u00f6r sitt drama i Fryxells <em>Ber\u00e4ttelser ur svenska historien, <\/em>d\u00e4r hertig Karls tv\u00e5 krigst\u00e5g mot \u00c5bo 1597 och 1599 skildras i fj\u00e4rde delen\u201d (Finlands svenska litteraturhistoria, F\u00f6rsta delen: \u00c5ren 1400<strong>\u2013<\/strong>1900, 1999, sid. 381). Den viktigaste dramatiska k\u00e4llan finner Wecksell i Fredrik Cygnaeus betydande, men ospelbara drama <em>Fr\u00e5n Claes Flemings tider <\/em>d\u00e4r personen Daniel Hjort ocks\u00e5 f\u00f6rekommer. S\u00e5som m\u00e5nga unga dramatiker \u00e4r Wecksell pessimist: Daniel d\u00f6r f\u00f6r Olof Klassons v\u00e4rjsting (adopterad son till Klas Fleming).<\/p>\n<p>Att <em>Daniel Hjort<\/em> spelades \u00e5tta g\u00e5nger under den d\u00e4r f\u00f6rsta vintern innebar att publikens intresse f\u00f6r temat hade \u00f6kat, eftersom landets historia f\u00e5tt h\u00f6g prioritet i den debatt som f\u00f6rdes. Rollpersonen Daniel representerade en folklig eller demokratisk syn p\u00e5 Klubbekriget och d\u00e4rf\u00f6r blev pj\u00e4sen s\u00e5 viktig f\u00f6r fennomanerna. Professorn och litteraturkritikern Gunnar Castr\u00e9n har ansett dramat <em>Daniel Hjort <\/em>vara det fr\u00e4msta n\u00e5gon skrivit p\u00e5 svenska f\u00f6re August Strindberg. Pj\u00e4sen var i j\u00e4mbredd med hans studiekamrat Aleksis Kivis verk ett av de viktigaste dramatiska verk som ocks\u00e5 inf\u00f6rlivades i Finska Teaterns repertoar och som sedan dess har f\u00f6rsvarat sin plats.<\/p>\n<p>Uppgifterna om rollf\u00f6rdelningen i den f\u00f6rsta upps\u00e4ttningen har varit n\u00e5got motstridiga. Huvudrollen innehades av <strong>Theodor Schwartz<\/strong>. Men n\u00e4r stycket uppf\u00f6rdes p\u00e5 nytt \u00e5r 1864, d\u00e5 tillf\u00e4lligt p\u00e5 Arkadiateaterns scen d\u00e4r \u00c5hman-Pousettes s\u00e4llskap hade landat, var det den norskf\u00f6dda <strong>Fritjof Raa <\/strong>som fick publiken att t\u00e4nda.<\/p>\n<p>Mycket uppskattning r\u00f6nte d\u00e5 hans hustru <strong>Hedwig Charlotte Raa <\/strong>(tidigare Forsman) i rollen som Katri. Det kan vara \u00f6verraskande att en s\u00e5 ung kvinna spelade den gamla modern, men p\u00e5 1800-talet valdes rollbes\u00e4ttningen mer utg\u00e5ende fr\u00e5n sk\u00e5despelarkvalitet och rollfack \u00e4n \u00e5lders- och utseendem\u00e4ssiga kriterier. Sigrid St\u00e5larms roll i pj\u00e4sen \u00e4r dr\u00f6mmarens och den oskuldsfulla ungm\u00f6ns (ing\u00e9nuerollen). Den dramatiska fru Raa gjorde sig b\u00e4ttre som den h\u00e4mndlystna Katri, \u00e4nkan till upprorsledaren Jacob (Jaakko) Ilkkas bror.<\/p>\n<p>Efter att ha tillbringat en tid p\u00e5 ett psykiatriskt sjukhus i Bonn \u00e5r 1862 blev Wecksell \u00e4nd\u00e5 aldrig \u00e5terst\u00e4lld, utan tillbringade sina \u00e5terst\u00e5ende drygt 40 \u00e5r p\u00e5 Lappvikens mentalsjukhus i Helsingfors. Det \u00e4r en av de tragiska paradoxerna i Finland och historieskribenten f\u00e5r mest lust att utropa: Fanns det d\u00e5 ingen annan utv\u00e4g, n\u00e5got verksamhetsomr\u00e5de f\u00f6r en ung man, s\u00e5 att han hade kunnat forts\u00e4tta skriva? Josef Julius Wecksell st\u00e5r staty framf\u00f6r \u00c5bo Akademis bibliotek och Svenska Litteraturs\u00e4llskapets (SLS) <a href=\"http:\/\/www.sls.fi\/daniel\/\">Dramadatabas Daniel<\/a>\u00a0 inneh\u00e5ller i huvudsak dramatik skriven p\u00e5 svenska av f\u00f6rfattare i Finland.<\/p>\n<h3>Teaterhuset eldh\u00e4rjas 1863 och tillf\u00e4lliga arrangemang tillgrips<\/h3>\n<p>\u00c5 ena sidan ville man utveckla teaterkonsten med inhemska krafter, men \u00e5 andra sidan var publiken n\u00f6jd med de rikssvenska truppernas erk\u00e4nda och tillf\u00f6rlitliga professionalitet. Inhemsk produktion ville ocks\u00e5 andra \u00e4n fennomanerna och de finskspr\u00e5kiga studenterna ha, som hade b\u00f6rjat ordna egna finskspr\u00e5kiga amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llningar till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r skolan (se avsnitt 2.5). V\u00e5ren 1861 ombads h\u00e5gade elever anm\u00e4la sig till en tv\u00e5spr\u00e5kig teaterutbildning som man planerade starta.<\/p>\n<p>Bland ett par tre av de d\u00e5 anm\u00e4lda tr\u00e4der <strong>Oskar Gr\u00f6neqvists <\/strong>namn fram. N\u00e4r han hade blivit student v\u00e5ren 1863 s\u00f6kte sig denna unga man, som senare antog namnet <strong>Oskari Vilho<\/strong>, som praktikant till Nya Theatern. Men n\u00e4r den sedan brann samma v\u00e5r uppmanade Fredrik Cygnaeus honom att s\u00f6ka sig till Stockholm. Han blev antagen till Kungliga teaterns elevskola f\u00f6r vintern 1863\u20131864. Oskari Vilho \u00e5terv\u00e4nde till Finland fast besluten att bli den f\u00f6rsta finskspr\u00e5kiga sk\u00e5despelaren genom att spela med i amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llningar och med studenternas st\u00f6d <em>Jeppe Niilonpoika (Jeppe p\u00e5 berget)<\/em> \u00e5r 1865. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1866 blev han b\u00e5de elev och finskl\u00e4rare i Teaterskolan. Han regisserade ocks\u00e5 Aleksis Kivis <em>Kihlaus (F\u00f6rlovningen) <\/em>f\u00f6r Gardets underofficerare i januari 1869, fyra m\u00e5nader innan <em>Lea <\/em>hade premi\u00e4r<em>. Kihlaus <\/em>togs upp p\u00e5 nytt f\u00f6ljande \u00e5r. (Paavolainen 2014, 388\u2013394)<\/p>\n<p>F\u00f6r s\u00e4songen 1862\u20131863 ansl\u00f6t sig Fredrik Deland som g\u00e4st till ett s\u00e4llskap som leddes av <strong>J. H. H\u00f6gfeldt. <\/strong>Deland tog upp sina tidigare succ\u00e9stycken. Under de h\u00e4r \u00e5ren hade ocks\u00e5 komediklassiker inf\u00f6rlivats i spellistan som till exempel Moli\u00e8re. Efter tidigare spelade <em>Tartuffe <\/em>uppf\u00f6rdes nu <em>Borgaren adelsman<\/em>, samt nu ocks\u00e5 Sheridans <em>Tadelskolan (The School for Scandal).\u00a0<\/em><\/p>\n<p>\u00c4nnu samma s\u00e4song ut\u00f6kades repertoaren med inhemska verk s\u00e5som J. L. Runebergs komedi <em>Kan ej!<\/em> och Wilhelm Bolins <em>Kungens guddotter. <\/em>Tack vare R.W. Ekmans ben\u00e4gna medverkan kunde n\u00e5gra fosterl\u00e4ndska tabl\u00e5er ocks\u00e5 visas i Runebergs och krigsveteranernas anda. <strong>\u2013<\/strong> Om somrarna semestrade sk\u00e5despelarna fr\u00e5n Stockholm i Helsingfors och ordnade f\u00f6rest\u00e4llningar, som bland andra den unga operaintresserade Bergbom passade p\u00e5 att se tillsammans med sina v\u00e4nner.<\/p>\n<p>En natt i b\u00f6rjan av maj 1863 uppt\u00e4cktes att teaterhuset stod i l\u00e5gor. Efter\u00e5t har man antagit att det var en slang till belysningsarmaturen som hade l\u00e4ckt gas. S\u00e5dana slangar fanns det gott om runt scenen. Det beh\u00f6vdes bara en gnista f\u00f6r att en h\u00e4ftig brand skulle uppst\u00e5. F\u00f6r staden var det h\u00e4r en fruktansv\u00e4rd katastrof. F\u00f6rutom att den vackra byggnaden gick f\u00f6rlorad, var det ocks\u00e5 en k\u00e4nnbar ekonomisk f\u00f6rlust. Den gamla Arkadiateatern i tr\u00e4 fick tr\u00e4da till f\u00f6r tillf\u00e4lligt bruk.<\/p>\n<p>Man b\u00f6rjade omedelbart vidta \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att uppf\u00f6ra ett nytt teaterhus och f\u00f6rs\u00f6kte ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00e4kra sig om en betydande kejserlig finansiering kompletterad med l\u00e5ngfristiga l\u00e5n. Till arkitekturt\u00e4vlingen kallades inhemska arkitekter, men \u00f6verraskande gavs uppdraget sedan till n\u00e4mndens ordf\u00f6rande, experten fr\u00e5n S:t Petersburg Nikolaj Benois. Planen var sist och slutligen baserad p\u00e5 ett slags \u00e5terst\u00e4llningsbyggnation, eftersom de yttre murarna stod kvar efter branden. I Helsingfors var man nu under tre spels\u00e4songer helt beroende av Arkadiateatern.<\/p>\n<h3>Teaterkartan under mellan\u00e5ren<\/h3>\n<p>\u00c5ret innebar centrala f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5 ett nationellt plan. Under det turbulenta \u00e5ret 1863 kom lojaliteten mot kejsaren och Ryssland igen att st\u00e4llas p\u00e5 prov med anledning av det polska upproret. I det skedet satt det bra med en lantdagskallelse. Kejsaren Alexander II anl\u00e4nde till Helsingfors den 28 juli 1863 och fortsatte till Tavastehus och ett stort l\u00e4germ\u00f6te i Parola. I Parola undertecknade kejsaren ett <strong>reskript om finskan<\/strong> med bist\u00e5nd av J.V. Snellman och Emil Stjernwall-Walleen<strong>. <\/strong>Enligt spr\u00e5kf\u00f6rordningen skulle finska spr\u00e5ket f\u00e5 en j\u00e4mlik position med det svenska i allt som direkt ber\u00f6rde \u201ddet egentliga finska folket\u201d. Suppliker och handlingar p\u00e5 finska skulle omedelbart emottagas av myndigheterna <strong>och fram till 1883 skulle dessa \u00e4ven b\u00f6rja utge handlingar p\u00e5 finska<\/strong>, det vill s\u00e4ga med en \u00f6verg\u00e5ngsperiod p\u00e5 20 \u00e5r.<\/p>\n<p>Det f\u00f6rsta \u00e5ret efter teaterbranden 1863\u20131864 hyrdes Arkadiateatern av <strong>Johan Petter Roos<\/strong>, vars \u00e5terkomst till Helsingfors man nu s\u00e5g med lite blidare \u00f6gon. Trots att recensionerna var f\u00e5, f\u00e5r man den uppfattningen att publiktillstr\u00f6mningen var relativt god, och i sina memoarer minns Roos spels\u00e4songen som sitt livs mest okontroversiella. P\u00e5 repertoaren fanns nu ocks\u00e5 sk\u00e5despel av inhemska skribenter. Hirn drar den slutsatsen att det nog var lite si och s\u00e5 med professionaliteten bland sk\u00e5despelarna, och noterar samtidigt instruktionerna som delgivits truppen som teaterhistoriskt intressanta:<\/p>\n<blockquote><p>sk\u00e5despelarna beh\u00f6vde inte l\u00e4ngre tala med ansiktet v\u00e4nt mot publiken, det uppfattades redan som gammalmodigt och onaturligt. (Hirn 1998 s 266).<\/p><\/blockquote>\n<p>P\u00e5 kontinenten ans\u00e5gs det nog fortfarande r\u00e4tt sensationellt om sk\u00e5despelare helt oartigt v\u00e4nde ryggen mot publiken under alltf\u00f6r l\u00e5nga stunder.<\/p>\n<p>Att det hade f\u00f6rflutit 300 \u00e5r sedan Shakespeares f\u00f6delse firades stort vintern 1864 med f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 b\u00e5da spr\u00e5ken. Karl Sl\u00f6\u00f6r hade nyligen ny\u00f6versatt <em>Macbeth<\/em> till finska, major Lagervalls tidigare version under namnet <em>Ruunulinna<\/em> f\u00f6ll inte herrarna fr\u00e5n SKS p\u00e5 l\u00e4ppen. Shakespeare p\u00e5 svenska blev \u00e4n mer k\u00e4nd tack vare Carl August Hagbergs h\u00f6gklassiga \u00f6vers\u00e4ttningar fr\u00e5n 1840-talet. Som alla andra l\u00e4ste b\u00e5de Kivi och Bergbom dem. Greve Carl Robert Mannerheim, den blivande marskens far \u2013 en teateraktivist som sveptes med av n\u00f6jeslivet bland studenterna \u2013 framf\u00f6rde ett par scener ur <em>Julius Caesar <\/em>p\u00e5 svenska. Sannolikt var det Marcus Antonius gravtal \u00f6ver Caesar. Julius Krohn reciterade n\u00e5gra avsnitt p\u00e5 finska ur sin nya \u00f6vers\u00e4ttning av <em>Macbeth. <\/em>[- -] Som i s\u00e5 m\u00e5nga andra sammanhang var det Topelius och Cygnaeus som stod f\u00f6r festtalen. (Hirn 1998, 267).<\/p>\n<p>Tv\u00e5 andra s\u00e4llskap hyrde f\u00f6r en kort tid Arkadiateatern sommaren 1864. Efter att ha turnerat i st\u00e4derna i norr, hade b\u00e4gge trupperna ambitionen att tr\u00e4da fram ocks\u00e5 i huvudstaden. Helsingfors hade sent omsider blivit tillr\u00e4ckligt intressant med tanke p\u00e5 publikunderlag och biljettint\u00e4kter.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1864 \u00e5terv\u00e4nde <strong>truppen som leddes av Wilhelm \u00c5hman och Mauritz Pousette<\/strong>. De hade ocks\u00e5 tidigare arbetat i Finland och ans\u00e5gs vara tillf\u00f6rlitliga<strong>. <\/strong>Till s\u00e4llskapet hade nu s\u00e4llat sig ocks\u00e5 andra tidigare Finlandsbes\u00f6kare, som till exempel Oscar Andersson och framf\u00f6rallt Charlotte (Forsman-)Raa. Hennes norskf\u00f6dda man Fritjof Raa var en lovande f\u00f6rm\u00e5ga n\u00e4r det g\u00e4llde romantiska hj\u00e4lteroller. Det var ett teaters\u00e4llskap som 21 \u00e5r gamla Karl Bergbom f\u00f6ljde med noggrant och som hade gjort klarsynta bed\u00f6mningar av gruppens medlemmar, vilket visar att han utvecklats till en skarp\u00f6gd iakttagare.<\/p>\n<p>Samma \u00e5r blev han medarbetare i <em>Helsingfors Tidningar<\/em> och skrev recensioner. Men ocks\u00e5 truppen \u00c5hman och Pousettes h\u00f6ga standard fick Bergbom ett erbjuda dem sitt historiska drama <strong><em>Pombal och jesuiterna<\/em><\/strong><strong>,<\/strong> som han hade skrivit sommaren 1863 under en vistelse i Saarij\u00e4rvi. Efter \u00e4ndringar och strykningar gick pj\u00e4sen upp p\u00e5 teaterscenen.<\/p>\n<p>Som l\u00e4rt skriftst\u00e4llarfr\u00f6 och f\u00f6rfattare till dramatik med ett historiskt tema blev Karl Bergbom tvungen att underordna sig teaterpraktikern \u00c5hmans kritik. Senare i livet fick han sj\u00e4lv agera barnmorska f\u00f6r tiotals sk\u00e5despel. Han hade \u00e5tminstone erfarenhet av hur det g\u00e5r till och hur det kanske upplevs av skribenten.<\/p>\n<p>F\u00f6r Bergbom, som hade studerat historia och litteratur, blev det n\u00e4stintill ett inre tv\u00e5ng att skriva en historisk pj\u00e4s om markisen Pombal (Sebasti\u00e3o Jos\u00e9 de Carvalho e Melo) premi\u00e4rminister i upplysningstidens Portugal p\u00e5 1750-talet. Motspelarna var jesuitorden som drev den konservativa romerskkatolska kyrkans intressen i motsats till Pombals franskinfluerade frisinne. Tredje part i dramat var Theresia som representerar nationalitetstanken, en roll med dramatiska v\u00e4ndningar som satt bra f\u00f6r Charlotte Raa. \u2013 Nu har v\u00e5r finlandssvenska litteratur beg\u00e5vats med ett nytt dramatiskt verk lovordade Topelius i sin recension. Fem f\u00f6rest\u00e4llningar och en nyupps\u00e4ttning ett par \u00e5r senare f\u00e5r nog med den tidens m\u00e5tt anses vara ett gott mottagande. Det \u00e4r inte alltf\u00f6r sv\u00e5rt att uppt\u00e4cka hur man i pj\u00e4sen m\u00e4ter styrkef\u00f6rh\u00e5llandet mellan progressivitet, stagnation och nationalitetsfr\u00e5gan, dock med stora och snabbt v\u00e4xlande k\u00e4nslor. Bergbom hade \u00e5stadkommit ett betydande dramatiskt verk, trots att han nog i st\u00f6rsta v\u00e4nlighet hade klandrats f\u00f6r att ha brett ut sig lite v\u00e4l mycket och f\u00f6r de alltf\u00f6r m\u00e5nga parallella h\u00e4ndelsef\u00f6rloppen.<\/p>\n<p>I v\u00e4ntan p\u00e5 att den nya teatern i sten skulle bli invigningsklar spelade \u00c5hman &amp; Pousette tidvis i Sverige, varefter de fick l\u00f6fte om ett kontrakt f\u00f6r den f\u00f6rsta spels\u00e4songen p\u00e5 Benois stenteater.<\/p>\n<p>F\u00f6r s\u00e4songen 1865\u20131866 p\u00e5 Arkadiateatern stod <strong>Carl Otto Lindmarks<\/strong> ensemble, vars spellista f\u00f6rutom komedier ocks\u00e5 omfattade en version av Jacques Offenbachs k\u00e4nda operett <em>Sk\u00f6na Helena<\/em>. Den blev en veritabel succ\u00e9, vilket givetvis resulterade i god p\u00e5fyllning i kassan och en f\u00f6rl\u00e4ngd spels\u00e4song i Helsingfors.<\/p>\n<p>Flytten till \u00c5bo f\u00f6rdr\u00f6jdes av moderniseringen och utbyggnaden av teaterhuset v\u00e5ren 1866 i enlighet med stadsarkitekten Carl J. von Heidekens plan; det var nu \u00c5bo Svenska Teater fick sin nuvarande gestaltning. Det Lindmarkska s\u00e4llskapet \u00e5terv\u00e4nde till Finland \u00e4nnu \u00e5ren 1868\u20131869. Genom att \u00e5teruppta <em>Sk\u00f6na Helena<\/em> str\u00f6mmade publiken till Arkadiateatern, detta trots att Nya Teatern vid det laget v\u00e4l kunde konkurrera med en synnerligen h\u00f6gklassig repertoar. Det var i huvudsak Lindmark som stod f\u00f6r utbudet i de andra st\u00e4derna. Han satte ocks\u00e5 upp ett sk\u00e5despel av Evald Ferdinand Jahnsson med handlingen f\u00f6rlagd till en finl\u00e4ndsk badort: <em>En universal Helsokur eller N\u00e5dendal, Finlands Bethesda <\/em>(1868).<\/p>\n<h3>Nybyggda Nya Theatern<\/h3>\n<p>Scenbilderna till den nyuppf\u00f6rda <strong>Nya Theatern<\/strong> best\u00e4lldes \u00e4n en g\u00e5ng fr\u00e5n Berlin, fr\u00e5n teaterdekorat\u00f6ren Wilhelm Gropius atelj\u00e9. Den h\u00e4r g\u00e5ngen ingick \u00e4ven \u2018Ein reizender finnischer Gegend\u2019, det vill s\u00e4ga ett f\u00f6rtjusande finl\u00e4ndskt landskap i best\u00e4llningen. Belysningsarmaturen bestod fortfarande av gaslampor, men nedbl\u00e4ndnings- och f\u00e4rgbytestekniken hade avsev\u00e4rt f\u00f6rb\u00e4ttrats. \u00c5teruppbyggnaden hade b\u00f6rjat med restaurangen mot Esplanadparken som fick namnet Operak\u00e4llaren. (Hirn 1998 s 279\u201380)<\/p>\n<p>Administrativt var den \u00e5r 1867 grundade Garantif\u00f6reningens direktion Nya Teaterns h\u00f6gsta beslutande organ. Samma \u00e5r valde direktionen Nikolai Kiseleff till verkst\u00e4llande direkt\u00f6r f\u00f6r teatern. Han var en kulturtillv\u00e4nd galjonsfigur f\u00f6r stadens borgare och hade redan 1860 donerat medel f\u00f6r en av Finska Litteraturs\u00e4llskapet (Suomalaisen Kirjallisuuden Seura) utlyst litter\u00e4r t\u00e4vling, som Aleksis Kivi vann med pj\u00e4sen <em>Kullervo<\/em>.<\/p>\n<p><strong>\u00c5hman &amp; Pousettes <\/strong>repertoar f\u00f6r spels\u00e4songerna 1866\u20131870 visade sig var b\u00e5de m\u00e5ngsidig och h\u00f6gklassig. Den innefattade flera Shakespearepj\u00e4ser och \u00f6verallt d\u00e4r de spelades gjordes det med betydligt st\u00f6rre omsorg. Tyngdpunkten l\u00e5g inte l\u00e4ngre p\u00e5 ett par stj\u00e4rnartister, utan man s\u00e5g alltmer till helheten och m\u00e5nade ocks\u00e5 om de mindre rollerna. I truppen spelade bland andra paret Raa som b\u00e5da var framst\u00e5ende akt\u00f6rer. Wilhelm \u00c5hman hyllades f\u00f6r sina Shakespearetolkningar, medan Pousette gjorde succ\u00e9 i Beaumarchais klassiska franska komedier. \u00c5hman kan ocks\u00e5 anses vara den f\u00f6rsta tolkaren av huvudroller i Moli\u00e8re-pj\u00e4ser i Finland.<\/p>\n<p>\u00c5hmans talanger hade antagligen p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt \u00f6verf\u00f6rts till Oskar Gr\u00f6neqvist-Vilho. Vid den h\u00e4r tiden arbetade ocks\u00e5 Gr\u00f6neqvist-Vilho p\u00e5 teatern och undervisade i rollarbete p\u00e5 finska vid den teaterskola, som \u00c5hman \u00e5tagit sig att leda som ett slags bisyssla. Under de h\u00e4r \u00e5ren blev Oskari Vilho v\u00e4l f\u00f6rtrogen med en del viktiga huvudroller i diverse komedier. Som den f\u00f6rsta kunde han sedan axla dem vid Finska Teatern.<\/p>\n<p>Nya Theaterns utbud under de h\u00e4r \u00e5ren var imponerande. Shakespeares <em>S\u00e5 tuktas en Argbigga, Hamlet, Romeo och Julia, Kung Lear, Othello<\/em> och <em>Mycket v\u00e4sen f\u00f6r ingenting<\/em>. Moli\u00e8res <em>De l\u00f6jliga sm\u00e5stadsfruntimren, Den girige, Tartuffe<\/em> och <em>L\u00e4rt folk i stubb, Den Inbillningssjuke, On\u00f6dig Svartsjuka, Borgaren adelsman. <\/em>Beaumarchais klassiker <em>Barberaren i Sevilla<\/em> och <em>Figaros br\u00f6llop <\/em>samt Alfred de Mussets <em>Man sk\u00e4mtar icke med k\u00e4rleken. <\/em>Pj\u00e4serna av Schiller var r\u00e4tt m\u00e5nga, s\u00e5 som <em>Orleanska jungfrun, Maria Stuart <\/em>och senare \u00e4ven <em>Kabal och k\u00e4rlek<\/em> och <em>R\u00f6varbandet<\/em>.<\/p>\n<p>Danska Oehlenschl\u00e4gers klassiker <em>Axel och Walborg <\/em>ingick i standardrepertoaren. Grillparzers <em>Sappho<\/em> byggde helt p\u00e5 Charlotte och Fritjof Raas insatser. Nyare dramatik f\u00f6retr\u00e4ddes av Ibsen och f\u00f6reg\u00e5ngaren Bj\u00f6rnstjerne Bj\u00f6rnsson, som f\u00f6retr\u00e4ddes av pj\u00e4serna <em>De nygifta<\/em> och <em>Mellan drabbningarne<\/em>.<\/p>\n<p>F\u00f6r att gl\u00e4dja den inhemska publiken inf\u00f6rlivades ocks\u00e5 <em>Regina von Emmeritz<\/em> samt glimtar ur stycken av Cygnaeus, Bergbom och Runeberg. Fredrik Berndtson hade levererat en ny pj\u00e4s, <em>Svanevits dotter<\/em>, en bearbetning av danska M.B. Bruns pj\u00e4s med samma namn<em>. <\/em>Nya inhemska pj\u00e4ser levererades \u00e4nnu 1870, bland annat Frans August Theodor Tavaststjernas s\u00e5ngspel eller operett <em>Semfira<\/em> och Gabriel Lagus andra pj\u00e4s <em>Drottning Filippa. <\/em>Repertoaren listar endast en operett. Antalet f\u00f6rest\u00e4llningar det f\u00f6rsta \u00e5ret var sammanlagt 111. Senare ut\u00f6kades operetterna med Franz von Supp\u00e9s <em>Den sk\u00f6na Galathea<\/em> och Donizettis <em>Regementets dotter. <\/em>(von Frenckell 1972 och Hirn 1998 passim.)<\/p>\n<p><strong>Teaterskolverksamheten<\/strong> k\u00f6rde ig\u00e5ng h\u00f6sten 1866. Oskar Toppelius, en kusin till Zachris Topelius, var en av initiativtagarna och verkade som ordf\u00f6rande f\u00f6r kommitt\u00e9n redan fr\u00e5n och med \u00e5r 1859 n\u00e4r insamlingen av medel f\u00f6r teaterskolan inleddes. Tack vare ett kejserligt resebidrag hade han rest omkring och bes\u00f6kt teaterskolor p\u00e5 olika h\u00e5ll i Europa. Efter det f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket hade projektet f\u00f6rfallit.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1866 hade 5 herrar och 3 unga damer anm\u00e4lt sig. Redan till en b\u00f6rjan hade man f\u00f6rh\u00e5llit sig lite tveksamt till tv\u00e5spr\u00e5kigheten och hyste farh\u00e5gor f\u00f6r om tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga tv\u00e5spr\u00e5kiga skulle dyka upp. Antalet var inte heller riktigt tillfredsst\u00e4llande. Det var teaterchefen \u00c5hmans uppgift att undervisa i rollinstudering, I praktiken innebar det \u00f6vningar i grundl\u00e4ggande f\u00e4rdigheter i sk\u00e5despelararbete. Oskari Vilho skulle v\u00e4gleda dem som antingen kunde eller ville l\u00e4ra sig finska, och de var ett par tre.<\/p>\n<p>Teaterchefen \u00c5hmans motiv hade ocks\u00e5 ifr\u00e5gasatts: en teaterutbildning p\u00e5 finska skulle p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt begr\u00e4nsa arbetstillf\u00e4llena f\u00f6r rikssvenskarna, vilket inte var f\u00f6renligt med stockholmarnas intressen. F\u00f6r en teater som hade en bred och kr\u00e4vande repertoar var frestelsen nog stor att i n\u00e5gon m\u00e5n anv\u00e4nda sig av elever i sm\u00e5 roller och skjuta upp undervisningen. Det h\u00e4r \u00e4r ett evigt dilemma f\u00f6r teaterskolor som verkar i samband med en teater, och problemet \u00e4r vida k\u00e4nt. Vana att upptr\u00e4da f\u00e5r man n\u00e4stan i \u00f6verm\u00e5tt, men inte regelr\u00e4tt undervisning. V\u00e5ren 1867 gavs de f\u00f6rsta sm\u00e5 elevf\u00f6rest\u00e4llningarna s\u00e5som ocks\u00e5 p\u00e5 sensommaren innan s\u00e4songen b\u00f6rjade p\u00e5 allvar.<\/p>\n<p>Teaterchefen \u00c5hman och hans trupp \u00e5terv\u00e4nde i oktober 1867. Paret Pousette hade l\u00e4mnat gruppen. Men fr\u00e5n och med nu hyrdes inte teatern ut till hans trupp, utan sk\u00e5despelarna var direkt underst\u00e4llda den av Nikolai Kiseleff ledda Garantif\u00f6reningen. Det av \u00c5hman ledda <strong>s\u00e4llskapet fick fast engagemang<\/strong> fr\u00e5n och med 2.10.1867.<\/p>\n<p>Under s\u00e4songen 1867\u20131868 spelades flera repriser, men den viktigaste var nyupps\u00e4ttningen av <em>Daniel Hjort <\/em>som ans\u00e5gs vara mycket lyckad (i huvudrollerna Wilhelm \u00c5hman eller Fritjof Raa, som modern Katri Charlotte Forsman-Raa). Tack vare reprisen upptogs pj\u00e4sen i det allm\u00e4nna medvetandet och aktningen f\u00f6r den \u00f6kade. Bergboms sorgespel <em>Pombal och jesuiterna<\/em> gavs i repris v\u00e5ren 1868, och d\u00e5 spelades ocks\u00e5 en ny inhemsk pj\u00e4s, n\u00e4mligen Karl Robert Malmstr\u00f6ms <em>Erik Fleming.<\/em><\/p>\n<p>N\u00e4r ekonomin det till\u00e4t f\u00f6rs\u00f6kte man satsa p\u00e5 inhemska uruppf\u00f6randen. Runebergs <em>Kungarna p\u00e5 Salamis, <\/em>som i en t\u00e4vlan \u00e5r 1864 f\u00f6rlorat mot <em>Nummisuutarit<\/em> (<em>Sockenskomakarna<\/em>), spelades i en f\u00f6rkortad version v\u00e5ren 1869 och i sin helhet f\u00f6rst 1873.<\/p>\n<p>Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att de unga fennomanerna f\u00f6ljde med Nya Theaterns framg\u00e5ngar och statsbidrag med en v\u00e4xande hunger. Det fanns en stark vilja att inleda teaterverksamhet ocks\u00e5 p\u00e5 finska. Fennomanernas amat\u00f6rteaterverksamhet var livskraftig, men den allt k\u00e4rvare spr\u00e5kpolitiska situationen ledde till att teaterhusets svenskspr\u00e5kiga direktion inte var villig att g\u00e5 med p\u00e5 \u201dde unga fr\u00e4cka spr\u00e5kpolitikernas\u201d krav.<\/p>\n<p>En h\u00e4ndelse av avg\u00f6rande betydelse var n\u00e4r Suomalainen seura v\u00e5ren 1869 l\u00e4t uppf\u00f6ra sk\u00e5despelet <em>Lea <\/em>p\u00e5 finska med g\u00e4stspelande Charlotte Raa p\u00e5 Nya Theaterns scen. Karl Bergbom, som hade doktorerat p\u00e5 det historiska dramat i Tyskland, var en av stadens fr\u00e4msta intellektuella och dessutom teaterexpert. F\u00f6ljande h\u00f6st blev han invald i Nya Theaterns direktion. \u2013 P\u00e5 h\u00f6sten planerade han i samr\u00e5d med sin v\u00e4n Emil Nervander att grunda en inhemsk s\u00e5ngavdelning inom ramarna f\u00f6r Nya Theaterns verksamhet. Samtidigt fortsatte Suomalainen seura (Finska s\u00e4llskapet) ge egna teaterf\u00f6rest\u00e4llningar \u2013\u202fantagligen t\u00e4nkte man sig att f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 finska i forts\u00e4ttningen skulle kunna uppf\u00f6ras p\u00e5 Nya Theaterns scen. Med det i \u00e5tanke hade man uppmanat Kivi att skriva nya pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>Finsksinnad historieskrivning (Aspelin-Haapkyl\u00e4, (1906) har f\u00f6rklarat att allt det som sist och slutligen intr\u00e4ffade skulle ha svarat mot Bergboms ursprungliga m\u00e5ls\u00e4ttning. Bergboms och hans finsksinnade v\u00e4nners m\u00e5ls\u00e4ttning \u00e5ren 1869\u20131872 var att f\u00e5 upptr\u00e4da p\u00e5 Nya Theaterns scen och d\u00e4rmed \u201df\u00e5 ut finska spr\u00e5ket p\u00e5 scenen\u201d. Det var allts\u00e5 fr\u00e5ga om resurserna i Helsingfors och kampen om teaterhuset, d\u00e4r fennomanerna ville f\u00e5 in foten mellan d\u00f6rren till teatern. \u2013\u202fMen sedan hade 1869 \u00e5rs f\u00f6rest\u00e4llning av <em>Lea <\/em>pl\u00f6tsligt \u00f6ppnat Finska partiets ledare, professor Yrj\u00f6 Koskinens (Georg Forsman) \u00f6gon f\u00f6r hur man kunde vinna huvudstadens i huvudsak svenskspr\u00e5kiga borgerskap, \u00f6verklass och intellektuella f\u00f6r den fennomanska ideologin. \u2013\u202fBergbom var n\u00e4ra v\u00e4n till Koskinens bror (Jaakko Forsman) och ville agera framstegsv\u00e4nligt: han befann sig en nyckelposition och kunde erbjuda staden kultur p\u00e5 finska.<\/p>\n<p>Teaterkartan i Helsingfors hade ritats om och f\u00e5tt en nykomling: <strong>h\u00f6sten 1868 hyrdes Arkadiateatern ut till den Ryska teatern med uppdraget att bjuda in ryska teaters\u00e4llskap till Helsingfors som underh\u00e5llning f\u00f6r officerarnas och \u00e4mbetsm\u00e4nnens familjer. <\/strong>Projektet beviljades kejserliga medel, men primus motor var framf\u00f6r allt generalguvern\u00f6ren Nikolaj Adlerberg. Den f\u00f6rsta teaterdirekt\u00f6ren hette A.A. Zimin och under hans ledning spelades namnkunniga f\u00f6rfattares dramaverk, bland annat Aleksandr Ostrovskijs pj\u00e4s <em>Kannattava virka.<\/em> Under de f\u00f6ljande \u00e5ren bestod repertoaren p\u00e5 Arkadiateatern ocks\u00e5 av andra pj\u00e4ser av Ostrovskij och Pusjkins <em>Den girige riddaren. <\/em>Ryska g\u00e4stspel f\u00f6rekom \u00e5ren 1872, 1874 och 1875. S:t Petersburgs tyskspr\u00e5kiga hovteater bes\u00f6kte Helsingfors \u00e5ren 1869, 1871 och 1873. D\u00e5 var det ett bra tag sedan man senast sett teater p\u00e5 tyska i huvudstaden. De h\u00e4r rysk- och tyskspr\u00e5kiga turn\u00e9erna verkar ha turats om att spela i Finland vartannat \u00e5r tills Finska Teatern k\u00f6pte Arkadiateatern \u00e5r 1875. Byggnadsarbetet inleddes 1876 och \u00e5r 1879 stod Alexandersteatern f\u00e4rdig, fr\u00e4mst f\u00f6r att betj\u00e4na den lokala ryska garnisonens milit\u00e4rer. I sin bok <em>Keisariajan kulisseissa<\/em> (2009) har Liisa Byckling redogjort f\u00f6r rysk teater.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00c5r 1853 var arkitekten Georg Theodor Policron Chiewitz klar med ritningarna till det nya teaterhuset i sten. Det i sin tur satte en s\u00e5dan fart p\u00e5 teckningen av aktier att teaterhusbolaget \u2013 efter en f\u00f6rdr\u00f6jning p\u00e5 grund av Krimkriget \u2013 \u00e4ntligen kunde sammankalla ett konstituerande m\u00f6te \u00e5r 1856. Efter en del \u00e4ndringar godk\u00e4ndes Chiewitz tredje [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[19],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1423"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1423"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1423\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1511,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1423\/revisions\/1511"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1423"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1423"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1423"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}