{"id":1430,"date":"2014-12-30T14:16:19","date_gmt":"2014-12-30T11:16:19","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1430"},"modified":"2018-09-07T15:28:16","modified_gmt":"2018-09-07T12:28:16","slug":"2-5fennomanernas-teaterinitiativ-tar-fart","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/2-5fennomanernas-teaterinitiativ-tar-fart\/","title":{"rendered":"
2.5<\/div>Fennomanernas teaterinitiativ tar fart"},"content":{"rendered":"

Tidig finskspr\u00e5kig teater<\/h3>\n

Jaakko Juteini (1781\u20131856) <\/strong>eller Jacob Jud\u00e9n skrev de f\u00f6rsta sk\u00e5despelen p\u00e5 finska i Viborg, men veterligen uppf\u00f6rdes de inte \u00e4nnu d\u00e5. Inte heller senare har intresset varit s\u00e4rskilt stor f\u00f6r att ta upp vare sig hans pedagogiska komedi Perhekunda<\/em> (1817) eller farsen Pila pahoista hengist\u00e4 <\/em>(1817). B\u00e4gge har tillkommit i upplysningssyfte mot vidskepelse.<\/p>\n

Nu f\u00f6ddes en hel del dramatik i snabb takt. Gamla majoren Jaakko F. Lagervall (1787\u20131865)<\/strong> som bodde i Kontiolax i \u00f6stra Finland hade \u00e5r 1834 publicerat en finsk version av Macbeth <\/em>p\u00e5 runometer under namnet Ruunulinna<\/em> (Kronoborgen p\u00e5 svenska). <\/em>Han skrev ocks\u00e5 sm\u00e5 pj\u00e4ser som Judithi<\/em>, Josephi<\/em>, Kaini<\/em>, och Tuhkap\u00f6per\u00f6<\/em> (=Tuhkimus) med teman ur Bibeln och klassiska sagor.<\/p>\n

\u00c5ret 1844 var mycket p\u00e5 g\u00e5ng n\u00e4r det g\u00e4llde finska spr\u00e5ket, det var det \u00e5ret som Agathon Meurmans artikel i Helsingfors Tidningar<\/em> om behovet av teater p\u00e5 finska publicerades, medan J.V. Snellman i Kuopio p\u00e5 svenska i sin tidning Saima<\/em> skrev om n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att grunda finskspr\u00e5kiga kulturinstitutioner i v\u00e5rt land.<\/p>\n

Lantm\u00e4taren Pietari Hannikainen (1813\u20131899)<\/strong> grundade i Viborg tidningen Kanawa, Sanansaattaja Wiipurista <\/em>(Kanalen, Budb\u00e4raren fr\u00e5n Viborg) \u00e5r 1845. Vid tillf\u00e4lle passade han ocks\u00e5 p\u00e5 att publicera teaterrecensioner. Under de h\u00e4r \u00e5ren lyfte han fram truppers som Hornickes och K\u00f6chners f\u00f6rest\u00e4llningar (Hirn 1998 s 144\u201345). Emellan\u00e5t beklagade han sig \u00f6ver att de g\u00e4stande s\u00e4llskapens pj\u00e4sval och att temaomr\u00e5dena k\u00e4ndes fr\u00e4mmande f\u00f6r en finl\u00e4ndsk publik. Han var det f\u00f6rsta som skrev en teaterrecension p\u00e5 finska n\u00e4r den Delandska truppen spelade Hamlet <\/em>i Viborg \u00e5r 1846.\u00a0<\/em><\/p>\n

Ocks\u00e5 Lagervall skrev full av entusiasm \u00e5r 1847 i Kanawa<\/em> en artikel om grundandet av en \u201dSuomalainen Kuvaisto\u201d, ett f\u00f6rslag p\u00e5 \u00f6vers\u00e4ttning av ordet sk\u00e5despel till finska. Lagervall anv\u00e4nde sig av samma argument som Meurmann och \u00e5beropade valutaflykten och att de utl\u00e4ndska truppernas \u00e4mnesval k\u00e4ndes fr\u00e4mmande. \u201dVad \u00e4r det som hindrar? Hindren handlar v\u00e4l mest om v\u00e5r likgiltighet och enfald!\u201d<\/p>\n

Samma \u00e5r fortsatte Topelius i Helsingfors Tidningar <\/em>behandla fr\u00e5gan om inhemsk teater, och att den till en b\u00f6rjan kunde vara tv\u00e5spr\u00e5kig. Mera br\u00e4nsle fick debatten n\u00e4r br\u00f6derna Delands respektive s\u00e4llskap lyfte in finl\u00e4ndsk dramatik p\u00e5 repertoaren. Det var speciellt Fredrik Berndtson som g\u00e4rna f\u00f6rlade h\u00e4ndelsef\u00f6rloppen till Helsingfors och Finland.<\/p>\n

Hannikainen var den f\u00f6rsta generationens skribent som skrev p\u00e5 finska. Redan 1845 skrev Hannikainen pj\u00e4sen Silm\u00e4nk\u00e4\u00e4nt\u00e4j\u00e4 eli Jussi Oluvisen matka H\u00f6lm\u00f6l\u00e4\u00e4n <\/em><\/strong>(Illusionisten eller Jussi Oluvinens resa till Bemb\u00f6le<\/em>), som han l\u00e4t ta ett s\u00e4rtryck av \u00e5r 1847. \u00c5r 1846 f\u00f6ljde en bearbetning av en av Ludvig Holbergs komedier. Bearbetningar i samband med \u00f6vers\u00e4ttningar l\u00e5g i tiden. Holbergs Erasmus Montanus, <\/em>en latinisering av namnet Rasmus Berg, hette i Hannikainens version Antonius Putronius<\/em><\/strong>, tidigare Antti Puuronen. Inf\u00f6r p\u00e5tryckningarna i byn blev denna l\u00e4rda man tvungen att erk\u00e4nna att jorden \u00e4r en pannkaka.<\/p>\n

Amat\u00f6rsk\u00e5despelare i Kuopio spelade Silm\u00e4nk\u00e4\u00e4nt\u00e4j\u00e4 <\/em>(Taskspelaren) \u00e5r 1847. Den torde ocks\u00e5 ha uppf\u00f6rts Villmanstrand d\u00e4r man under \u00e5ren 1847\u20131853 hade l\u00e5tit uppf\u00f6ra ett teaterhus som rymde 160 \u00e5sk\u00e5dare. En tillf\u00e4llig teaterbyggnad fungerade ocks\u00e5 n\u00e5gon tid i Borg\u00e5 (1847\u20131859). I Viborg fick amat\u00f6rerna upptr\u00e4da i det egentliga teaterhuset \u00e5r 1859. Sm\u00e5 lustspel f\u00f6r amat\u00f6rscenerna skrevs p\u00e5 den h\u00e4r tiden b\u00e5de p\u00e5 finska och p\u00e5 svenska.<\/p>\n

Hannikainen fortsatte sin pj\u00e4sproduktion med texter som Sukuylpeys<\/em><\/strong> (ungef\u00e4r B\u00f6rdsstolthet<\/em>) och Joululahjukset <\/em><\/strong>(Julg\u00e5vor<\/em>), och b\u00e4gge publicerades i Kanawa.<\/em> I dem beskrivs st\u00e5ndspersoner som snorkiga och ben\u00e4gna att bevaka sina f\u00f6rm\u00e5ner. St\u00e5ndsmots\u00e4ttningarna hade ofta beskrivits i bittra tong\u00e5ngar, varf\u00f6r de inte uppf\u00f6rdes. Landsh\u00f6vdingen blev tvungen att ingripa, och det var delvis p\u00e5 grund av pj\u00e4serna som tidningen Kanawa<\/em> lades ner n\u00e4r tryckfrihetslagen sk\u00e4rptes 1850 (se Pietil\u00e4 2003, s 68\u201378). Censurf\u00f6rordningen f\u00f6rbj\u00f6d all publicering av sk\u00f6nlitteratur p\u00e5 finska under hela 1850-talet. Begr\u00e4nsningarna f\u00f6ranleddes av Nikolaj I:s reaktion p\u00e5 revolutionsr\u00f6relserna ute i Europa och r\u00e4dslan f\u00f6r att de kunde f\u00e5 f\u00f6ljdverkningar i Finland.<\/p>\n

Tack vare sin beg\u00e5vning som talare och sin m\u00e5ngsidighet har Fredrik Cygnaeus (1807\u20131881)<\/strong> haft stor betydelse f\u00f6r konst- och kulturlivet i Finland. Inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller tillkomsten av inhemsk teater och dramatik. I en uppsats fr\u00e5n \u00e5r 1852 med rubriken \u201dDet tragiska elementet i Kalevala\u201d lyfte han fram Kullervo och Lemmink\u00e4inen som dramatiska gestalter. Han ans\u00e5g det \u00e4nd\u00e5 inte vara realistiskt att s\u00e5dana dramer kunde skrivas och uppf\u00f6ras p\u00e5 finska. Det var f\u00f6rst i slutet av 1850-talet som Cygnaeus f\u00f6rde fram tanken att det eventuellt kunde vara l\u00e4ttare att grunda en inhemsk teater om den vore enspr\u00e5kigt finsk och inte tv\u00e5spr\u00e5kig.<\/strong><\/p>\n

Aktiviteterna tog ny fart under \u00e5ren efter Krimkriget (1854\u20131855) n\u00e4r censuren inte l\u00e4ngre var s\u00e5 str\u00e4ng, och efter att Snellman \u00e5terv\u00e4nt till Helsingfors och blivit utn\u00e4mnd till professor i filosofi. \u00c5r 1857 grundades Ylioppilasten n\u00e4ytelm\u00e4 -yhti\u00f6. <\/strong>I praktiken var bolaget tv\u00e5spr\u00e5kigt eftersom bara en femtedel av studenterna beh\u00e4rskade finska. Vid sidan av det svenskspr\u00e5kiga programmet deklamerade studenten Julius Krohn verk p\u00e5 finska. Studentf\u00f6rest\u00e4llningarna bestod ofta av sm\u00e5 farser. Med texter till dem bidrog bland andra Josef Julius Wecksell och Carl Robert Mannerheim. Speciellt de svenskspr\u00e5kiga var oftare satirer \u00e4n harml\u00f6sa allmogepj\u00e4ser.<\/p>\n

Redan f\u00f6ljande g\u00e5ng (17.4.1858) Silm\u00e4nk\u00e4\u00e4nt\u00e4j\u00e4<\/em> uppf\u00f6rdes var det p\u00e5 finska. \u2013 <\/em>I april\u2013maj 1859 uppf\u00f6rdes Antonius Putronius eli Antto Puuronen<\/em> p\u00e5 finska och i maj 1860 gavs den i repris tillsammans med Riita-asia<\/em> i August Ahlqvists bearbetning av ett danskt lustspel. <\/em>Int\u00e4kterna fr\u00e5n 1859 \u00e5rs f\u00f6rest\u00e4llningar beslutade man anv\u00e4nda f\u00f6r att grunda en inhemsk teaterskola, eftersom man f\u00f6rv\u00e4ntade sig att ocks\u00e5 finskspr\u00e5kiga p\u00e5 det s\u00e4ttet kunde f\u00e5 en teaterutbildning. Det skulle dr\u00f6ja r\u00e4tt l\u00e4nge innan dr\u00f6mmen kunde f\u00f6rverkligas, men man fick r\u00e4nta p\u00e5 beloppet.<\/p>\n

Tillg\u00e5ngen till teaterhuset som var under uppbyggnad s\u00e5g ut att bli en nyckelfr\u00e5ga, och n\u00e4r det g\u00e4llde direktionens v\u00e4lvilja, speciellt Cygnaeus och Topelius, betvivlade man den inte n\u00e4r det g\u00e4llde teaterverksamhet p\u00e5 finska. (EAH1, 13) Redan f\u00f6re teaterhusbranden hade man b\u00f6rjat inf\u00f6ra teaterrecensioner i finskspr\u00e5kiga Helsingin Uutiset.<\/em> Emil Nervander och Jaakko Forsman hade f\u00e5tt i uppdrag att skapa en s\u00e5 kallad begreppsapparat f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let. (EAH1, 14) Den fennomanska traditionen g\u00e5r in f\u00f6r att beskriva de finsksinnade som v\u00e4lvilliga och t\u00e5lmodiga, men gl\u00f6mmer till exempel Meurmans orimliga angrepp p\u00e5 Topelius fr\u00e5n \u00e5r 1857.<\/p>\n

F\u00f6r att fr\u00e4mja finskspr\u00e5kig dramatik hade \u00e5r 1858 en anonym medlem i Suomalaisen Kirjallisuuden Seura SKS, magistern och blivande kommerser\u00e5det Nikolai Kiseleff, donerat 100 rubel som prissumma i en t\u00e4vlan om det b\u00e4sta sk\u00e5despelet p\u00e5 finska, oberoende om det var ett original eller en bearbetning.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta omg\u00e5ngen 1859 lockade inga deltagare, men i b\u00f6rjan av \u00e5r 1860 fick man in tre texter, av vilka tv\u00e5 var \u00f6vers\u00e4ttningar till finska av verk av Eug\u00e8ne Scribe och ett av Friedrich von Schiller. I mars 1860 f\u00f6reslog n\u00e4mndens ordf\u00f6rande August Ahlqvist att priset skulle ges till studenten Alexis Stenvall<\/strong>, f\u00f6rfattaren till sorgespelet Kullervo <\/em><\/strong>i fem akter. Men han fick ocks\u00e5 direktiv f\u00f6r hur han ytterligare kunde bearbeta sin pj\u00e4s. I sin serie N\u00e4ytelmist\u00f6<\/em> b\u00f6rjade SKS (Finska Litteraturs\u00e4llskapet) \u00e5r 1861 publicera b\u00e5de originalpj\u00e4ser och \u00f6vers\u00e4ttningar.<\/p>\n

Efter bearbetningen publicerades Kullervo<\/em><\/strong> i prosaform 1864 i del tre i serien N\u00e4ytelmist\u00f6<\/em>, som ocks\u00e5 omfattade en del \u00f6vers\u00e4ttningar till finska av Shakespearepj\u00e4ser. P\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r fick Kivi ett starkt st\u00f6d i den d\u00e5 endast 22 \u00e5r gamla studiekamraten Bergbom. Med sin l\u00f6n som garanti kunde Bergbom lyfta ett bankl\u00e5n och hj\u00e4lpa Kivi att l\u00e5ta trycka Nummisuutarit<\/em><\/strong>. En tidigare version och f\u00f6rsta utkast p\u00e5 svenska fr\u00e5n sent 1850-tal under titeln Br\u00f6llopsdansen<\/em> hade han l\u00e4mnat \u00e5t Topelius f\u00f6r l\u00e4sning. Det var innan han hade beslutat byta spr\u00e5k och skriva p\u00e5 finska.<\/p>\n

F\u00f6ljande v\u00e5r ber\u00f6mde Cygnaeus pj\u00e4sen i Helsingfors Tidningar <\/em>och bidrog d\u00e4rmed till att Kivi fick v\u00e5rt lands f\u00f6rsta statliga pris i litteratur f\u00f6r Nummisuutarit <\/em>(Sockenskomakarna<\/em>) och besegrade Runebergs Kungarna fr\u00e5n Salamis<\/em>.<\/p>\n

Aleksis Kivi (1834\u20131872) och teater p\u00e5 hans tid<\/h3>\n

Eftersom det finns ett s\u00e5 omfattande material om Alexis Stenvalls levnad p\u00e5 webbadressen www.aleksiskivi-kansalliskirjailija.fi, som dessutom uppdateras kontinuerligt, finns det inte anledning att h\u00e4r n\u00e4rmare g\u00e5 in p\u00e5 det. Hannes Sihvos digra biografi \u00f6ver Kivi, El\u00e4v\u00e4 Kivi \u2013 Aleksis Kivi aikanansa<\/em> (2002) ger en god bild av b\u00e5de den livsmilj\u00f6 Kivi v\u00e4xte upp i och det andliga klimatet p\u00e5 hans tid. S\u00e5 kallade textkritiska upplagor av Kivis verk finns delvis tillg\u00e4ngliga p\u00e5 webben, men dessutom digitaliserade handskrifter, se Suomalaisen Kirjallisuuden Seuras (Finska Litteraturs\u00e4llskapet) webbsidor Tiet l\u00e4hteisiin <\/em>(www.finlit.fi\/kivi\/<\/a>)<\/p>\n

Tack vare Sihvos verk har tolkningsramarna g\u00e4llande Kivis produktion tillf\u00f6rts nytt material. Sihvo f\u00f6rs\u00f6ker inte d\u00f6lja att \u00e4tten Adlercreutz, som hade egendomar i Sjunde\u00e5 och Nurmij\u00e4rvi, utgjorde ett slags trygghetsn\u00e4tverk f\u00f6r br\u00f6derna Stenvall. F\u00f6rklaringen \u00e4r att Kivis far skr\u00e4ddaren Eric Stenvall antas ha varit son till lagmannen Carl Henrik Adlercreutz och en flicka fr\u00e5n Nurmij\u00e4rvi som sedan giftes bort med sj\u00f6mannen Anders Stenvall, far till Aleksis farbr\u00f6der. Sl\u00e4kten Adlercreutz tog hand om den \u00e4ldsta sonens, skr\u00e4ddaren Eric Stenvalls familj, vilket inte g\u00e4llde de yngre syskonen. De bidrog f\u00f6rst med m\u00f6jligheter till utbildning och d\u00e4refter till ett husbygge. Skr\u00e4ddarens h\u00f6gklassiga hus i Palojoki by, Stenvallsg\u00e5rden samt Kivis kontakter till herrg\u00e5rdar i R\u00e5skog och Sjunde\u00e5 passar ocks\u00e5 v\u00e4l in i detta sammanhang.<\/p>\n

Aleksis Kivis bakgrund och omst\u00e4ndigheter kring hans identitet lockar till l\u00e4sning av hans verk ur ett nytt perspektiv. Centrala teman \u00e4r relationer mellan herrskap och vanligt folk, hemkomster och mannens liv fritt fr\u00e5n problem och bojor. Pj\u00e4sen Karkurit <\/em>(Flyktingarne<\/em>) handlar om en sl\u00e4ktfejd och f\u00f6rbjuden k\u00e4rlek. I Selman juonet<\/em> \u00e4r huvudpersonen en girig ungkarl med adlig bakgrund. I sin analytiska forskning om Aleksis Kivi och hans dramatik (Aleksis Kiven n\u00e4ytelm\u00e4t, 1967) har Aarne Kinnunen granskat verken utg\u00e5ende fr\u00e5n romantikens och realismens dramer.<\/p>\n

Tolv \u00e5r gamla Alexis kom som \u00f6ver\u00e5rig skolelev till Helsingfors \u00e5r 1846. Han bodde hos sin storebror och i tidigare Nurmij\u00e4rvibors knutar, men om den beg\u00e5vade och k\u00e4nsliga pojkens teaterbes\u00f6k finns det inga tillf\u00f6rlitliga uppgifter. Eftersom han under skolpojks\u00e5ren st\u00e5tt f\u00f6r en r\u00f6varpj\u00e4s f\u00e5r man anta att han \u00e4nd\u00e5 med s\u00e4kerhet hade sett n\u00e5gon pj\u00e4s fr\u00e5n en st\u00e5plats p\u00e5 Esplanadteatern och kanske ocks\u00e5 fabrik\u00f6ren K\u00e4llstr\u00f6ms ges\u00e4llf\u00f6rest\u00e4llningar. Bristen p\u00e5 medel hade s\u00e4kerligen begr\u00e4nsat m\u00f6jligheterna, och gjorde det allt fortfarande sedan han \u00e5r 1859 blivit student och senare p\u00e5 h\u00f6sten tog del av Cygnaeus litteraturf\u00f6rel\u00e4sningar.<\/p>\n

Det var vid decennieskiftet som man antar att f\u00f6rfattarkallet b\u00f6rjade st\u00e5 klart f\u00f6r Stenvall. Vid det laget var han ocks\u00e5 medveten om att en ny teater uppf\u00f6rdes, att inhemska sk\u00e5despelare skulle utbildas och att man p\u00e5 allvar t\u00e4nkt sig att teatern skulle vara tv\u00e5spr\u00e5kig. D\u00e4rf\u00f6r var det motiverat att skriva dramatik ocks\u00e5 p\u00e5 finska. Dittills hade pj\u00e4serna p\u00e5 finska varit r\u00e4tt underm\u00e5liga. Och inte stod texterna p\u00e5 svenska heller p\u00e5 s\u00e5 mycket h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n det som spelades av amat\u00f6rer eller i form av studentikosa \u00f6vningar.<\/p>\n

Stenvall \u00e4ntrade den litter\u00e4ra scenen i ett skede n\u00e4r det parlamentariska livet igen kommit i g\u00e5ng och fennomanerna var aktiva. Under ledning av Yrj\u00f6 Koskinen (Georg Zacharias Forsman) st\u00f6dde sig gruppen p\u00e5 bondest\u00e5ndet f\u00f6r att verkst\u00e4lla Snellmans program. I t\u00e4ten n\u00e4r det g\u00e4llde kulturinsatserna befann sig naturligtvis Cygnaeus med Topelius i bakgrunden. De unga f\u00f6retr\u00e4ddes av bland andra Emil Nervander, Thiodolf Rein, Albert Forssell och Karl Bergbom.<\/p>\n

Samtidigt var Stenvall sm\u00e4rtsamt medveten om sitt utanf\u00f6rskap. Han var inte barn till en svenskspr\u00e5kig \u00e4mbetsman, utan skr\u00e4ddarson. \u00c5 ena sidan visste han \u00e4nd\u00e5 innerst inne att han inte heller var en man av folket, utan hade en bakgrund som p\u00e5minde om August Ahlqvists. De som var utom\u00e4ktenskapliga \u00e4ttlingar till adelsm\u00e4n hade paradoxalt nog blivit utsatta f\u00f6r en samh\u00e4llelig or\u00e4ttvisa. \u00c5 den andra var det l\u00e4tt f\u00f6r Stenvall att upptr\u00e4da trotsigt och provokativt samtidigt som han till\u00e4gnat sig en uttalat demokratisk ideologi. Influerad av romantiken var Stenvall medveten om sitt kall och sin konstn\u00e4rsstolthet, vilket skilde honom fr\u00e5n dem som hade vuxit upp i salongerna. Det f\u00f6dde ett behov av att h\u00e4vda sig.<\/p>\n

Pj\u00e4sernas bakgrundsmaterial har granskats och analyserats i s\u00e5v\u00e4l Hannes Sihvos verk (2002) som Finska litteraturs\u00e4llskapets textkritiska utg\u00e5vor. Ny forskning om Bergbom (Paavolainen 2014) belyser hur Stenvall, efter utgivningen av bland annat Nummisuutarit<\/em><\/strong> och bearbetade Kullervo<\/em><\/strong>, skrev sina enaktare s\u00e5 att s\u00e4ga pragmatiskt f\u00f6r teaterns behov. Detta i hopp om att n\u00e5got av styckena skulle vinna geh\u00f6r p\u00e5 scenen och f\u00f6rfattaren f\u00e5 lite l\u00f6n f\u00f6r m\u00f6dan. H\u00e4r var relationen till Bergbom central.<\/p>\n

Teaterskolan gav upphov till vibrationer h\u00f6sten 1866 n\u00e4r verksamheten inleddes. Alexis Stenvall skrev till sin bror, \u201dI Helsingfors grundas en ny institution som Finland l\u00e4nge har f\u00e5tt v\u00e4nta p\u00e5 och som jag med gl\u00e4dje har f\u00e5tt upp \u00f6gonen f\u00f6r\u201d. Alexis, som sedan barnsben varit k\u00e4nd som en utpr\u00e4glad s\u00e4llskapsm\u00e4nniska, kunde eventuellt allvarligt ha \u00f6verv\u00e4gt att s\u00f6ka sig till sk\u00e5despelarutbildningen och satt sitt hopp till den inhemska teatern och ett levebr\u00f6d f\u00f6r honom sj\u00e4lv.<\/p>\n

Pj\u00e4sen Kihlaus <\/em><\/strong>(F\u00f6rlovningen<\/em>), som s\u00e5 markant skiljde sig fr\u00e5n sin tids komedilitteratur genom sitt egenartade tema, publicerades f\u00f6rst i den f\u00f6r fennomanerna s\u00e5 viktiga nya publikationen Kirjallinen Kuukausilehti<\/em> \u00e5r1866. Den f\u00f6rmedlade inte n\u00e5gon speciellt positiv bild av vare sig finl\u00e4ndska h\u00f6grest\u00e5ndspersoner eller skr\u00e4ddare. I sin doktorsavhandling skriver Elina Pietil\u00e4 (2003) att hon antar att Stenvall, som vid det h\u00e4r laget hade antagit f\u00f6rfattarnamnet Aleksis Kivi, uttryckligen skrev den med tanke p\u00e5 amat\u00f6rteater. Man kan st\u00e4lla sig fr\u00e5gan varf\u00f6r fennomanerna inte tog den till sig trots att man ber\u00f6mde den s\u00e5 p\u00e5tagliga realismen. Det \u00e4r f\u00f6rst under de senaste \u00e5ren det har uppdagats att det ingalunda var intelligentian som stod bakom uruppf\u00f6randet av F\u00f6rlovningen,<\/em> utan underofficerare som firade ett slags \u201dmidvintervecka\u201d i trettondagstider 10.1.1869 (se Paavolainen 2014).<\/p>\n

Stycket Y\u00f6 ja p\u00e4iv\u00e4 <\/em><\/strong>(Natt och dag) <\/em>utkom 1867 och handlar om en blind flicka som blir seende, vilket p\u00e5 s\u00e4tt och vis var en bearbetning av pj\u00e4sen Kung Ren\u00e9s dotter<\/em> eller Jolantha<\/em>. Uppl\u00e4gget beaktar nu mer av det som \u00e4r specifikt f\u00f6r tidsperioden s\u00e5som mirakel och ideologisk anda.<\/p>\n

Femaktaren Canzio<\/em><\/strong> \u00e4r f\u00f6rlagd till det medeltida Italien, ett sk\u00e5despel som svarar mot tidsperiodens konventioner och som behandlar fr\u00e5gor om v\u00e4nskap och ideal. <\/em><\/strong>Om bakgrunden har forskningen inte haft s\u00e5 mycket att orda. N\u00e4r det g\u00e4ller valet av tema kan man n\u00e4rmast h\u00e4nvisa till Bergboms initiativ (se Paavolainen 2014).<\/p>\n

Sk\u00e5despelet Karkurit,<\/em><\/strong> om tv\u00e5 herrg\u00e5rdsgossars hemkomst efter en tidigare fejd, gavs ut \u00e5r 1867 i del 4 av Finska Litteraturs\u00e4llskapets (SKS) serie N\u00e4ytelmist\u00f6.<\/em> Samtiden f\u00f6rundrade sig \u00f6ver den naturliga och briljanta spelbarhet som fanns inbyggd i Kivis pj\u00e4ser. I slutraderna i sin recension av Karkurit<\/em><\/strong> beklagade Bergbom hur bittert det k\u00e4ndes att inte ha tillg\u00e5ng till en finsk teater f\u00f6r pj\u00e4sen, som var s\u00e5 klippt och skuren f\u00f6r scenen. Uruppf\u00f6randet av Karkurit<\/em> p\u00e5 en proffsscen \u00e4gde rum i svensk bearbetning p\u00e5 Nya Theatern under namnet Flyktingarne<\/em> i december 1872, det vill s\u00e4ga under Kivis livstid. Senare \u00e5trar sig Bergbom g\u00e4llande sin utsago om anpassbarheten f\u00f6r scenen.<\/p>\n

Kivis f\u00f6rm\u00e5ga att anv\u00e4nda sig av externa teman i sina texter \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd. Det g\u00e4ller till exempel Olviretki Schleusingenissa <\/em><\/strong>(\u00d6lresa i Schleusingen) <\/em>som \u00e4r baserad p\u00e5 en tidningsnotis. Redan 1866 f\u00f6rs\u00f6kte han sig p\u00e5 att l\u00e4sa pj\u00e4sen h\u00f6gt f\u00f6r sina v\u00e4nner, men var alltf\u00f6r berusad f\u00f6r att kunna genomf\u00f6ra det.<\/p>\n

Lea<\/em><\/strong>, som gavs ut av Finska Litteraturs\u00e4llskapet i Viborg (VSKS) \u00e5r 1868, lyfte upp den d\u00e5 aktuella debatten om Jesus som historisk person. Pj\u00e4sen motsvarade nu sent omsider det som Bergbom och andra aktiva inom Finska S\u00e4llskapet (Suomalainen Seura) fann v\u00e4rt att uppf\u00f6ra. Leas<\/em> religiositet och fosterl\u00e4ndska idealism satt bra i tiden och rollpersonerna \u00e5terspeglade den politiska situationen. Uruppf\u00f6randet av Lea <\/em>blev tvekl\u00f6st den finska teaterns triumf n\u00e4r rid\u00e5n gick upp p\u00e5 Nya Theatern den 10 maj 1869. Under Kivis livstid kom varken Alma<\/em><\/strong> eller Selman juonet <\/em><\/strong>ut i tryck och \u00e4n mindre hann de n\u00e5 scenen. Problemet med Alma \u2013<\/em>\u202foch en del andra av hans pj\u00e4ser \u2013\u202fvar bristen p\u00e5 r\u00f6relse som skulle ha drivit handlingen fram\u00e5t.<\/p>\n

Efter att ha skrivit romanen Seitsem\u00e4n veljest\u00e4 <\/em><\/strong>(Sju br\u00f6der)<\/em>, som fick s\u00e5 m\u00f6rdande kritik, blev pj\u00e4sen Margareta<\/em><\/strong> fr\u00e5n \u00e5r 1871 f\u00f6rfattarens sista. Tematiskt handlar den om Finska kriget, om skammen n\u00e4r Sveaborgs f\u00e4stning kapitulerade och om folkets f\u00f6rsvarsvilja. Efter att ha l\u00e4st August Ahlqvists nedsl\u00e5ende kritik av f\u00f6rsta h\u00e4ftet av Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em>, \u00e4r Kivi i behov av arbete. Bergbom presenterar d\u00e5 en pj\u00e4s fr\u00e5n \u00e5r 1861 skriven p\u00e5 svenska av den gemensamma v\u00e4nnen Emil Nervander. Det blir upptakten till stycket Margareta<\/em>.<\/p>\n

August Ahlqvist var professor i finska spr\u00e5ket och finsk litteratur. Orsaken till hans kritiska inst\u00e4llning till Aleksis Kivis produktion kan s\u00f6kas i 1) Ahlqvists egen personhistoria och trauman; 2) hans egna str\u00e4vanden att bli landets finskspr\u00e5kiga nationalskald i bredd med Runeberg, vilket det fanns en best\u00e4llning p\u00e5; 3) fr\u00e5gan om rent spr\u00e5k och kampen om skriftspr\u00e5ket mellan \u00f6st- och v\u00e4stfinskan. Ocks\u00e5 bland fennomanerna tr\u00f6ttnade man p\u00e5 den m\u00f6rdande kritik som Ahlqvist utsatte Kivi f\u00f6r \u2013 eller som Hannes Sihvo uttrycker det \u2013 skrivelser d\u00e4r han fullst\u00e4ndigt hade f\u00f6rlorat sinnet f\u00f6r proportioner och hans barnsliga avhyvlingar. Det hj\u00e4lpte f\u00f6ga att bland andra J.V. Snellman, Fredrik Cygnaeus, Julius Krohn, Karl Bergbom och B.F Godenhjelm tog Kivi i f\u00f6rsvar. Som st\u00e5ndspersoner hade \u00e5tminstone en del av dem sannolikt en del inv\u00e4ndningar mot str\u00e4vheten i texterna.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 finska kulminerar n\u00e4r Lea<\/em> uppf\u00f6rs \u00e5r 1869<\/h3>\n

Teaterf\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 finska tog fart tack vare den finska s\u00e4llskapsklubben (Suomalainen seura) och deras sammankomster p\u00e5 hotell Kleineh fr\u00e5n och med vintern 1864. Det var inom dessa ramar och p\u00e5 initiativ av Oskar Gr\u00f6neqvist som f\u00f6rst Theodor K\u00f6rners Syyn sovitus (Die S\u00fchne) <\/em>och sedan Silm\u00e4nk\u00e4\u00e4nt\u00e4j\u00e4 (Taskspelaren) <\/em>uppf\u00f6rdes p\u00e5 Brunnshuset i Helsingfors i slutet av mars 1865.<\/p>\n

Karl (Kaarlo) Bergbom (1843\u20131906)<\/strong> var en svenskspr\u00e5kig dramatiker som redan i barndomen n\u00e5ddes av den finsknationella r\u00f6relsen. Med sig i sitt tidiga bagage hade han ocks\u00e5 ett brinnande intresse f\u00f6r litteratur, musik och teater. Han var ocks\u00e5 k\u00e4nd som en brevskrivare med en vass penna. Bergbom inledde sina studier 1859 vid en tidpunkt n\u00e4r Cygnaeus f\u00f6rel\u00e4ste om bland annat dramalitteratur. Han var en av de unga konstn\u00e4rerna i kretsen kring Cygnaeus och som professorn b\u00e5de st\u00f6dde och hj\u00e4lpte. Cygnaeus hade ett gott \u00f6ga till dem och p\u00e5 den tiden var homosexualitet \u00e4nnu inte kriminaliserat. Av Bergboms korrespondens att d\u00f6ma r\u00e5der det inget tvivel om hans sexuella l\u00e4ggning, vilket ocks\u00e5 f\u00f6rklarar varf\u00f6r han inte gifte sig (Paavolainen 2014).<\/p>\n

Bergbom kom att rikta in sina ambitioner p\u00e5 att skriva. Sk\u00e5despelet Pombal och jesuiterna<\/em> (1863\/1865) skrev han p\u00e5 svenska. Hans kunskaper i finska var svaga, men uppmanad d\u00e4rtill av v\u00e4nner och sin syster s\u00f6kte sig Bergbom till inlandet f\u00f6r att studera finska. Det var vanligt bland ungdomar i hans generation som hade vuxit upp i svenskspr\u00e5kiga familjer. De upplevde det som en begr\u00e4nsning att inte ha l\u00e4rt sig finska p\u00e5 hemmaplan. I Bergboms familj f\u00f6rh\u00f6ll man sig positivt till finska spr\u00e5ket och hans far, senatorn Johan Erik Bergbom, f\u00f6ljde som finskkunnig ofta med p\u00e5 generalguvern\u00f6rens inspektionsresor. Karl Bergboms f\u00f6rsta kommentarer till Kivis pj\u00e4s Nummisuutarit (Sockenskomakarna) <\/em>ger vid handen att han var p\u00e5tagligt gripen och att han uppskattade Kivis realism. Bergbom var ocks\u00e5 ledamot i den kommitt\u00e9 som v\u00e5ren 1865 beviljade Kivi ett statligt pris f\u00f6r pj\u00e4sen Nummisuutarit<\/em>.<\/p>\n

Bergbom gjorde f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6verg\u00e5 till finska som sitt litter\u00e4ra spr\u00e5k och skrev noveller, som andra sedan spr\u00e5kgranskade. Han skrev 1870 ett sk\u00e5despel p\u00e5 finska kallat Paola Moroni <\/em>med handlingen f\u00f6rlagd till det medeltida Italien och partistridigheter. Hans litter\u00e4ra produktion omfattade ocks\u00e5 en del utkast och intriger plus att han bland annat f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 ett operalibretto med Elins bane (Elinan surma) <\/em>ur Kanteletar<\/em> som tema. Bergbom verkade ocks\u00e5 som kritiker vid tidskriften Kirjallinen kuukauslehti, <\/em>d\u00e4r han bland annat recenserade verk av Kivi i en positiv anda.<\/p>\n

Det var vid den h\u00e4r tiden som han ocks\u00e5 l\u00e4rde k\u00e4nna Nya Theaterns personal n\u00e4rmare och speciellt Charlotte (Forsman-) Raa<\/strong>, och vars h\u00e4ngivna beundrare han blev. Det var ocks\u00e5 i ett brev till henne sommaren 1867 som han kallar sig Kaarlo. Hans syster Emilie Bergbom (1834\u20131905)<\/strong> hade endast 21 \u00e5r gammal blivit ett slags vicemamma f\u00f6r sina fem yngre syskon och ocks\u00e5 hon stod fennomankretsarna n\u00e4ra. Hon blev med tiden en energisk och duktig organisat\u00f6r f\u00f6r ett stort antal v\u00e4lg\u00f6renhetsevenemang av olika slag, men ocks\u00e5 amat\u00f6rteaterf\u00f6rest\u00e4llningar. Syskonen Bergbom var uppenbart goda organisat\u00f6rer, vilket ledde till att de kom att leda m\u00e5nga olika slags projekt.<\/p>\n

Kaarlo Bergbom forsatte studera och skrev f\u00f6rst en licentiatavhandling och d\u00e4refter en doktorsavhandling medan han vid sidan av studierna sk\u00f6tte sitt kritikerv\u00e4rv vid tidskriften Kirjallinen kuukausilehti<\/em>. V\u00e5ren 1868 disputerade Bergbom och hans doktorsavhandling hade titeln Det historiska dramat i Tyskland<\/em><\/strong>. <\/strong>I den g\u00e5r han noggrant igenom den senaste tidens dramatik och g\u00f6r skarpsynta analyser av bland annat Friedrich Schillers, Christian Dietrich Grabbes och Christian Friedrich Hebbels produktion, men \u00e4ven andras s\u00e5som exempelvis Georg B\u00fcchners. Den historieuppfattning och de ideella str\u00f6mningar som kan utl\u00e4sas i verken redog\u00f6r han f\u00f6r med stor klarhet. Han delar ocks\u00e5 in sk\u00e5despelen i s\u00e5dana som i sina beskrivningar \u00e4r neutralt objektiva och s\u00e5dana d\u00e4r f\u00f6rfattaren f\u00f6rf\u00e4ktar egna tankar och \u00e5sikter.<\/p>\n

Fennomanerna har beskrivit hur de, efter en amat\u00f6rteaterf\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 finska p\u00e5 senh\u00f6sten 1868 kom p\u00e5 att de skulle ordna en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 finska p\u00e5 en riktig teater, det vill s\u00e4ga Arkadiateaterns scen. Situationen hade tillspetsats p\u00e5 grund av att Nya Theatern fick statsbidrag, men inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt bidrog med inhemsk teater, f\u00f6r att inte tala om teater p\u00e5 finska. Erkki Kivij\u00e4rvi (1924, 31) fritt efter Aspelin-Haapkyl\u00e4:<\/p>\n

Tre dagar efter Porthansfesten, den 12 november 1868, samlades ett tiotal \u00f6sterbottniska studenter i h\u00f6rnrummet [Esplanadens och Katrinegatans h\u00f6rn] p\u00e5 restaurang Kleineh. Tidigare samma dag hade de ordnat en kaffebjudning \u201df\u00f6r ett antal damer som hj\u00e4lpt dem med att dekorera Societetshusets sal\u201d inf\u00f6r den ovann\u00e4mnda festen. En av damerna var fru Raa, vilket resulterade i att den \u00f6sterbottninska middagen blev historisk. Vid middagsbordet hade n\u00e4mligen herrarna beslutat \u2013 antagligen p\u00e5 Bergboms initiativ \u2013 att man p\u00e5 v\u00e5rkanten skulle s\u00e4tta upp en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 finska d\u00e4r fru Raa skulle spela huvudrollen. Emil Nervander lovade f\u00f6r sin del att skriva pj\u00e4sen. \u2013 Den 9 februari f\u00f6ljande \u00e5r [1869] bj\u00f6d Kaarlo och Emilie Bergbom n\u00e5gra v\u00e4nner hem till sig f\u00f6r att diskutera hur f\u00f6rest\u00e4llningen skulle kunna f\u00f6rverkligas. Nu var det inte l\u00e4ngre fr\u00e5ga om en text av Nervander, utan om Aleksis Kivis Lea, vars manus Bergbom f\u00e5tt vid \u00e5rsskiftet och som Gr\u00f6neqvist nu l\u00e4ste h\u00f6gt till de andras stora f\u00f6rtjusning. \u2013Finska Litteraturs\u00e4llskapet i Viborg hade l\u00e5tit trycka pj\u00e4sen Lea redan f\u00f6reg\u00e5ende h\u00f6st.<\/p><\/blockquote>\n

Mansrollerna v\u00e5llade inga st\u00f6rre problem, medan huvudrollen som den unga exalterade Lea d\u00e4remot var mer problematisk. \u00c4ven Aleksis Kivi, vars till\u00e5telse Bergbom f\u00e5tt f\u00f6r uppf\u00f6randet, f\u00f6rh\u00f6ll sig tveksam till planen. Han oroade sig f\u00f6r att n\u00e5gon student skulle spela kvinnorollen, som \u00e4ven tidigare hade varit brukligt i anspr\u00e5ksl\u00f6sa studentikosa sammanhang. Att man hade beslutat engagera stadens mest firade sk\u00e5despelerska, Charlotte Raa, fick Kivi att se mer positivt p\u00e5 saken, om \u00e4n med ett visst f\u00f6rbeh\u00e5ll.<\/p>\n\n\t\t