{"id":1438,"date":"2014-12-30T13:49:37","date_gmt":"2014-12-30T10:49:37","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1438"},"modified":"2018-09-07T15:30:52","modified_gmt":"2018-09-07T12:30:52","slug":"3-1startskottet-och-talteaterns-svara-begynnelsear","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/3-1startskottet-och-talteaterns-svara-begynnelsear\/","title":{"rendered":"
3.1<\/div>Startskottet och talteaterns sv\u00e5ra begynnelse\u00e5r"},"content":{"rendered":"

Suomalainen Teatteri tar sina f\u00f6rsta steg i Bj\u00f6rneborg i oktober 1872<\/h3>\n

Den som skrev verket den Finska Teaterns historia <\/em>(Suomalaisen Teatterin historia, <\/em>delarna I\u2013IV 1906\u20131910) var ingen mindre \u00e4n professor Eliel Aspelin-Haapkyl\u00e4 (f\u00f6rkortn. EAH), som var v\u00e4l f\u00f6rtrogen med bakgrunden till hur det hela hade b\u00f6rjat. N\u00e4r det begav sig studerade han \u00e4nnu och blev sedan den f\u00f6rsta professorn i nyare litteratur som undervisade p\u00e5 finska. Hans verk \u00e4r s\u00e5tillvida intressant att han citerar betydande avsnitt ur syskonen Bergboms korrespondens, som han \u00f6versatte till finska. Greppet \u00e4r starkt ideologiskt och tyder p\u00e5 ett behov av att producera ett slags minnesstod \u00f6ver gammalfinnarnas viktigaste kulturinstitution. Senare forskning visar n\u00e4mligen att EAH var en forskare som valde sitt k\u00e4llmaterial selektivt och att det finns vissa brister i citaten. I egenskap av m\u00e5ng\u00e5rig akt\u00f6r och medagerande ans\u00e5g han inte teatern ha haft andra \u00e4n yttre fiender (Pikkanen 2012, Paavolainen 2014).<\/p>\n

Utm\u00e4rkande f\u00f6r verket om den finska teaterns historia \u00e4r att det \u00e4r en ber\u00e4ttelse om segert\u00e5g, medan det i dagens l\u00e4ge \u00e4r betydligt intressantare att utreda och forska i sv\u00e5righeterna och konflikterna som m\u00f6tte p\u00e5 v\u00e4gen. S\u00e5dant saknades n\u00e4mligen varken internt eller i de externa relationerna. De f\u00f6rtigs ingalunda alltid, men p\u00e5 grund av fink\u00e4nslighet ville man inte heller ge dem st\u00f6rre spridning. Bilden av att ha haft lycka och framg\u00e5ng p\u00e5 f\u00e4rden har alltid ing\u00e5tt som en del av s\u00e5v\u00e4l fennomanernas historia som i den festst\u00e4mning som teatern \u00f6nskade uppr\u00e4tth\u00e5lla. \u00c5 andra sidan har man ocks\u00e5 avsiktligt velat st\u00f6dja och sporra syskonen Bergbom genom att f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st och uppriktigt under \u00e5ren prisa deras insats. Fester och uppvaktningar ingick som en del av societetslivet p\u00e5 1800-talet, vilket speciellt f\u00f6rknippades med konstn\u00e4rer. Enligt tidens sed skulle teaterhus uppf\u00f6ra s\u00e5v\u00e4l operor som dramer, varf\u00f6r planen f\u00f6r Finska Teatern \u00e4nda fr\u00e5n b\u00f6rjan handlade om b\u00e5de en talscen och en s\u00e5ngavdelning. Speciellt operakulturen med sina s\u00e5ngare stod f\u00f6r m\u00e5nga anledningar till fest.<\/p>\n

Det \u00e4r allt sk\u00e4l att f\u00e4sta uppm\u00e4rksamhet vid s\u00e5dana avsnitt d\u00e4r Aspelin-Haapkyl\u00e4 antingen tiger eller l\u00e4mnar luckor. Sannolikt finns det en anledning till detta. Han ber\u00e4ttar ingenting om den f\u00f6rsta sk\u00e5despelargruppens sammans\u00e4ttning trots att han sj\u00e4lv satt med i Morgonbladets<\/em> redaktion. Anledningen \u00e4r kanske den att gruppen, med undantag f\u00f6r Oskari Vilho (Gr\u00f6neqvist) och en annan, bestod av fem ungdomar fr\u00e5n Westermarks Unga Finska Teater som spelade p\u00e5 finska. Uppenbarligen hade man fr\u00e5n Westermarks trupp \u201dkapat\u201d dessa finskkunniga sk\u00e5despelare till den under grundande varande teatern i hopp om en tillf\u00f6rlitligare l\u00f6neutbetalning och ett st\u00f6rre offentligt underst\u00f6d. P\u00e5 en del orter upplevdes den av Vilho ledda talteatern endast som Westermarks gamla grupp som hade genomg\u00e5tt ett \u201dfennomanskt dop\u201d. Att ber\u00e4tta om \u201dkapningen\u201d hade kanh\u00e4nda fl\u00e4ckat den ideella och oegennyttiga verksamhetens tillf\u00f6rlitlighet, som Aspelin-Haapkyl\u00e4 ville framh\u00e5lla i sin ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta sk\u00e5despelark\u00e5rens sociala bakgrund fanns i hantverkar- och underofficerskretsarna. Oskari Vilho var visserligen student och senare kom fler studenter att ansluta sig till Finska Teatern. Men det som kanske \u00e4nd\u00e5 ans\u00e5gs vara v\u00e4sentligt var att teaterns ledning var akademiker, och som m\u00e5nga av fennomanerna var de pr\u00e4sts\u00f6ner fr\u00e5n \u00d6sterbotten eller Savolax. N\u00e4r teatern inledde sin verksamhet f\u00f6rfinskade m\u00e5nga av konstn\u00e4rerna sina namn, som ett slags konstn\u00e4rsnamn. Det ans\u00e5gs se b\u00e4ttre ut, \u00e4ven om det ocks\u00e5 h\u00e5nades. Grundl\u00e4ggande var v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 att truppen skulle slipa sina f\u00e4rdigheter och repetera sin repertoar flitigt innan de var beredda att ta sig till Helsingfors med sin kr\u00e4vande publik. Dessutom var det klokt att ta de f\u00f6rsta stegen p\u00e5 tiljorna i st\u00e4der med ett publikunderlag av finskspr\u00e5kiga v\u00e4lsituerade borgare.<\/p>\n

Repetitionerna inleddes redan p\u00e5 sommaren och \u00e4nnu h\u00f6sten 1872 befann sig s\u00e4llskapet i Helsingfors. Turn\u00e9repertoaren bestod av sammanlagt 27 stycken. Med den upps\u00e4ttningen r\u00e4knade man med att spela cirka 10\u201312 aftnar per ort och vid behov uppf\u00f6ra n\u00e5gra pj\u00e4ser tv\u00e5 g\u00e5nger. Urvalet omfattade b\u00e5de l\u00e4ttsamma och allvarliga enaktare samt n\u00e5gra fosterl\u00e4ndska tabl\u00e5er, som kunde placeras in i samma kv\u00e4llsprogram. S\u00e5ngspelet Laululintunen<\/em> (Den lilla s\u00e5ngf\u00e5geln<\/em>) kr\u00e4vde en s\u00e5ngerska i huvudrollen och zigenarpj\u00e4sen Preciosa<\/em> att k\u00f6rerna kunde rekryteras bland stadens lokala societetsungdomar. Hela det f\u00f6rsta spel\u00e5ret 1872\u20131873 gick i repetitionernas tecken, speciellt midvintertid n\u00e4r truppen befann sig i Viborg. Det f\u00f6rsta \u00e5ret kom repertoaren att omfatta sammanlagt 36 verk, varav 13 var inhemska. Ursprungligen skrivna p\u00e5 finska var endast Kihlaus (F\u00f6rlovningen)<\/em>, Margareta<\/em> och Silm\u00e4nk\u00e4\u00e4nt\u00e4j\u00e4 (Taskspelaren), <\/em>tre miniatyrfarser och Evald Ferdinand Jahnssons historiskt-romantiska Bartholdus Simonis<\/em>.<\/p>\n

Bj\u00f6rneborg verkade vara den b\u00e4sta orten med tanke p\u00e5 starten. Bland annat var befolkningsunderlaget i balans. P\u00e5 orten fanns ocks\u00e5 hotell Otava som hade en st\u00f6rre sal i \u00f6vre v\u00e5ningen d\u00e4r det dessutom fanns en scen. Den hade varit i flitigt bruk f\u00f6r stadens amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llningar. Datum f\u00f6r premi\u00e4ren var s\u00f6ndagen den 13 oktober 1872. Redan i b\u00f6rjan av m\u00e5naden reste s\u00e4llskapet dit f\u00f6r att p\u00e5 ort och st\u00e4lle ta hand om scenografin. Avajaisn\u00e4ytelm\u00e4<\/em> (\u00d6ppningspj\u00e4sen) var en tabl\u00e5 skriven av Antti Tuokko<\/strong> (T\u00f6rneroos), d\u00e4r N\u00e4ytelm\u00e4t\u00e4r (n\u00e4rmast motsvarande Melpomene av de sju grekiska muserna, \u00f6vers. anm.) kommer till V\u00e4in\u00e4m\u00f6inen fr\u00e5n Hellas. D\u00e4refter f\u00f6ljde tabl\u00e5n Pilven veikko <\/em>(Runebergs Molnets broder); samt tv\u00e5 av Toplius enaktare: Saaristossa <\/em>(Ett sk\u00e4rg\u00e5rds\u00e4ventyr) och Sotavanhuksen joulu <\/em>(Veteranens jul<\/em>).<\/p>\n

Bergbom stannade en hel vecka i Bj\u00f6rneborg f\u00f6r att f\u00f6lja med starten, varefter han \u00f6verl\u00e4t ansvaret \u00e5t bitr\u00e4dande teaterchefen Oskari Vilho, <\/strong>och \u00e5terv\u00e4nde till Helsingfors och Morgonbladets <\/em>redaktion.<\/p>\n

Vid den fj\u00e4rde f\u00f6rest\u00e4llningen i Bj\u00f6rneborg uppf\u00f6rdes redan Aleksis Kivis Margareta<\/em> och vid den femte Kihlaus<\/em>. Det f\u00f6rekom ocks\u00e5 mellandagar f\u00f6r att sk\u00e5despelarna skulle ha tid f\u00f6r repetitioner inf\u00f6r de l\u00e4ngre pj\u00e4serna. I november uppf\u00f6rdes Ludvig Holberg Jeppe Niilonpoika<\/em> (Jeppe p\u00e5 Berget) samt Preciosa <\/em>med musik av Weber.<\/em> De var b\u00e5da relativt stora satsningar. D\u00e4remellan gavs mindre stycken, bland annat den gamla Kotzebue komedin Suorin tie paras (Den raka v\u00e4gen \u00e4r den b\u00e4sta)<\/em>. Kort f\u00f6re avf\u00e4rden lyckades Oskari Vilho bli klar med regin av Rudolf Kneisels femaktare Viuluniekka<\/em> (Die Lieder des Musikanten). <\/em>I pj\u00e4sen f\u00f6rekommer zigenarromantik och en \u00e4del person trots att livsstilen var n\u00e4rmast bohemisk. En pj\u00e4s av franskt ursprung med ett moraliskt budskap var Ty\u00f6v\u00e4en el\u00e4m\u00e4st\u00e4 (Les ouvriers) <\/em>besl\u00e4ktad med Tomas i <\/em>Br\u00e4nnby<\/em> (<\/em>TurmiolanTommi)<\/em>, en pj\u00e4s om alkoholens f\u00f6rbannelser.<\/p>\n

Turn\u00e9n fortsatte till Tammerfors d\u00e4r man tillbringade december, men det blev inte lika lyckat och omst\u00e4ndigheterna var nedsl\u00e5ende. Under julhelgen samlades s\u00e4llskapet i Viborg d\u00e4r de stannade till slutet av februari 1873. Dit kom ocks\u00e5 Kaarlo Bergbom och b\u00f6rjade g\u00f6ra upp planer f\u00f6r ett eventuellt g\u00e4stspel i S:t Petersburg. Mitt i planeringsivern n\u00e5ddes de av budet om Aleksis Kivis d\u00f6d p\u00e5 \u00e5rets sista dag, den 31 december 1872.<\/p>\n

Truppens elddop v\u00e4ntade i Helsingfors i mars och april p\u00e5 Arkadiateatern. Huvudstadsbornas mottagande var v\u00e4nligt och v\u00e4lvilligt, men de fick ocks\u00e5 konstruktivt v\u00e4gledande kritik. I maj hann de \u00e4nnu ta sig till Tavastehus innan sommarturn\u00e9n f\u00f6rde dem till Joensuu, Nyslott och Kuopio. N\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nde till Helsingfors i september 1873 s\u00e4llade sig Charlotte Raa som g\u00e4startist till truppen.<\/p>\n

Aspelin-Haapkyl\u00e4 framh\u00e5ller alltid hur lysande fru Raas medverkan var och otvivelaktigt avs\u00e5gs h\u00e4rmed en starkt inspirerande huvudperson som hade en positiv inverkan p\u00e5 gruppen. \u00c5 andra sidan verkar det som om tv\u00e5 publikers eller tv\u00e5 teatrars dilemma utkristalliseras h\u00e4r: att Oskari Vilhos turn\u00e9s\u00e4llskap inte var konstn\u00e4rligt gott nog f\u00f6r Helsingfors, f\u00f6r en kulturellt bevandrad publik som har sett en hel del teater. Personer som tillh\u00f6rde teaterns bakgrundskrafter skrev \u201dundervisande och tillr\u00e4ttavisande\u201d omd\u00f6men om truppens f\u00e4rdigheter. I vad m\u00e5n det p\u00e5verkade talteaters\u00e4llskapets sj\u00e4lvk\u00e4nsla \u2013\u202feller deras uppfattning om vad som var schysst, \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. \u00c4ven om de inte v\u00e4ckte s\u00e5 stort intresse i huvudstaden, var det inspirerande f\u00f6r dem att upptr\u00e4da tillsammans med Charlotte Raa.<\/p>\n

Operaavdelningen gjorde sin entr\u00e9 i november 1873 i Viborg.<\/strong> Premi\u00e4ren vilade p\u00e5 den finskspr\u00e5kiga operans tv\u00e5 h\u00f6gklassiga sopraner, Ida Basilier och Emmy Str\u00f6mer (senare Acht\u00e9) och barytons\u00e5ngaren Lorenz Nikolai (Niklas) Acht\u00e9, som ocks\u00e5 verkade som instuderare och kapellm\u00e4stare. Fr\u00e5n Sverige rekryterades ytterligare medarbetare. Med tiden s\u00f6kte sig ocks\u00e5 finl\u00e4ndare som studerade i utlandet till Finska operan. F\u00f6r Yrj\u00f6 Koskinen och partiet var operaavdelningen viktig, eftersom det var ett s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka vinna huvudstadens k\u00f6pmanna- och kulturborgare f\u00f6r fennomanin som id\u00e9. Operaavdelningens \u00f6verraskande h\u00f6gklassiga f\u00f6rest\u00e4llningar (regisserade av Bergbom) vann \u00e4ven den svenskspr\u00e5kiga publikens bev\u00e5genhet.<\/p>\n

I Viborg fick talteatern ta \u00f6ver k\u00f6rens roll, men inom n\u00e5gra \u00e5r skapades en egen liten permanent k\u00f6r. F\u00f6r vissa operetter beh\u00f6vdes goda sk\u00e5despelarprestationer. D\u00e5 fick ocks\u00e5 s\u00e5ngkunnig personal fr\u00e5n talteatern l\u00e5nas in. N\u00e4r operan g\u00e4stspelade i Viborg eller \u00c5bo f\u00f6rs\u00f6kte man i m\u00e5n av m\u00f6jlighet anv\u00e4nda sig av lokala s\u00e5ngare och musiker.<\/p>\n

Antalet operaf\u00f6rest\u00e4llningar under \u00e5ren 1873\u20131879 var f\u00f6rbluffande stort. Det f\u00f6rsta \u00e5ret omfattande repertoaren tre separata verk, f\u00f6ljande \u00e5r adderades ytterligare tre. \u00c5ren 1877 och 1878 uppf\u00f6rde avdelningen hela 18 respektive 25 operor. Nya instuderades i en takt av cirka fyra per \u00e5r, medan resten var repriser av tidigare produktioner. Gounods Faust<\/em> uppf\u00f6rdes sammanlagt 55 g\u00e5nger, Donizettis Lucia di Lammermoor<\/em> och Verdis Trubaduuri (Trubaduren)<\/em> b\u00e4gge drygt 40 g\u00e5nger. Med p\u00e5 repertoaren fanns ocks\u00e5 s\u00e5 kallad \u201dgrand opera\u201d av Giacomo Meyerbeer \u2013 dock n\u00e5got f\u00f6rkortade \u2013 som till exempel Hugenotit<\/em> (Hugenotterna)<\/em>, Ernani, Juutalaistytt\u00f6 (Judinnan)<\/em> samt Robert Paholainen <\/em>(Robert av Normandie). Naturligtvis ingick ocks\u00e5 Mozart och Rossini, men \u00e4ven Verdis La Traviata<\/em> (om operans historia se Lampela, Hannu-Ilari 1997). P\u00e5 senare tider har de olika skedena i Finska Operans historia v\u00e4ckt nytt intresse bland forskare. Den forskningen befattar sig mer med internationella och nordiska samband, som inte \u00e4r bundna till det nationalistiska paradigmet (Sivuoja & al. 2012).<\/p>\n

Det var ocks\u00e5 m\u00f6dosamt att l\u00e5ta \u00f6vers\u00e4tta operalibretton till finska. \u00d6vers\u00e4ttningarna utf\u00f6rdes i huvudsak av Aleksanteri Rahkonen och Antti T\u00f6rneroos (Tuokko). Ibland var det en som klarade av \u00f6vers\u00e4ttningen och en annan som skrev in texten i noterna, vilket innebar att varje enskild operaproduktion kr\u00e4vde stora insatser. Det finns ingen n\u00e4rmare forskning om scenografin, men r\u00e4tt l\u00e5ngt f\u00f6rs\u00f6kte man reda sig med det som fanns i Arkadiateaterns och andra teatrars lager. Ibland fick de kritik f\u00f6r att scenografin var ett hastverk. Eventuellt saknades m\u00e5lare eller s\u00e5 var scenarbetarna f\u00f6r f\u00e5. Det h\u00e4r var fr\u00e5gor som Bergbom sj\u00e4lv vanligen ansvarade f\u00f6r. Kulissdelar s\u00e5som slott och g\u00e5rdar, skogar, parker och andra landskap kom v\u00e4l till pass \u00e4ven senare n\u00e4r historiska pj\u00e4ser uppf\u00f6rdes p\u00e5 Arkadiateatern. N\u00e4r den f\u00f6rsta ivern var \u00f6ver t\u00e4rde jakten p\u00e5 s\u00e5ngare, resorna, avsaknaden av tenorer och stigande kostnader f\u00f6r arvoden p\u00e5 operans ekonomi och ledde till att skuldb\u00f6rdan \u00f6kade alarmerande p\u00e5 fyra \u00e5r. Samtidigt hade Nya Teatern ut\u00f6kat sin operaproduktion med en p\u00e5 h\u00f6sten och en annan p\u00e5 v\u00e5ren (fr\u00e5n och med spel\u00e5ret 1870\u20131871 moderniserades stavningen fr\u00e5n Nya Theatern till Nya Teatern). I lilla Helsingfors verkade pl\u00f6tsligt tv\u00e5 operahus som konkurrerade med varandra. Operan tog n\u00e4stan musten ur syskonen Bergbom, men partiet ville inte l\u00e4gga ner verksamheten. Fennomanerna ville vinna huvudstadsborna f\u00f6r finskheten med storstilade f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n

Tack vare Oskari Vilhos f\u00f6rtj\u00e4nstfulla sparsamhet lyckades talscenen dra \u00e5t sv\u00e5ngremmen. I brist p\u00e5 publik blev Vilho ibland tvungen att tigga l\u00f6nepengar fr\u00e5n Helsingfors. Nya orter som Fredrikshamn, S:t Petersburg, \u00c5bo och Villmanstrand lades till turn\u00e9listan spel\u00e5ret 1873\u20131874. I Tavastehus hakade banm\u00e4stardottern Ida Aalberg<\/strong> (urspr. Ahlberg) fr\u00e5n Janakkala p\u00e5, och efter att ha provspelat f\u00f6r Kaarlo Bergbom blev hon antagen. Flickan var b\u00e5de entusiastisk och energisk. Hon hade en stark inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga och till skillnad fr\u00e5n de andra var Idas modersm\u00e5l finska med tavastl\u00e4ndskt \u00f6ppna diftonger.<\/p>\n

Sommaren 1874 hettade det till i den interna spr\u00e5kfr\u00e5gan. Tre manliga sk\u00e5despelare h\u00f6ll fast vid svenska som kommunikationsspr\u00e5k n\u00e4r de slog runt p\u00e5 stan och ans\u00e5g att det spr\u00e5k de anv\u00e4nde privat var deras ensak. F\u00f6r Oskari Vilho var spr\u00e5ket en viktig ideell fr\u00e5ga. Den \u00f6verf\u00f6rfriskade Edvard Himberg<\/strong> hade st\u00e4llt till br\u00e5k. Som sk\u00e5despelare hade han inte utvecklats s\u00e4rskilt mycket, men var en god s\u00e5ngare. Vilho fick nu fullmakt att avskeda Himberg. Avbrottet blev dock tillf\u00e4lligt, eftersom han trots allt beh\u00f6vdes. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 umgicks en del av truppens medlemmar med svekomanerna i Ule\u00e5borg. M\u00e5nntro de underskattar sitt arbete \u201deller fick herrskapet dem att tro att de skulle vara b\u00e4ttre sk\u00e5despelare ifall de spelade p\u00e5 svenska\u201d, skrev Vilho.<\/p>\n

Under ett antal decennier m\u00e5ste svenskspr\u00e5kiga finl\u00e4ndare som ville bli professionella sk\u00e5despelare paradoxalt nog spela p\u00e5 finska. Goda exempel p\u00e5 det var Axel Ahlberg<\/strong> och Adolf Lindfors. <\/strong>B\u00e5da b\u00e4rande krafter i Bergboms trupp.<\/strong> P\u00e5 Nya Teatern vid Skillnaden i Helsingfors engagerades i huvudsak endast sverigesvenska sk\u00e5despelare. Inhemska f\u00f6rm\u00e5gor kunde bara tilldelas sm\u00e5 biroller. Det resulterade i en snedvridning som p\u00e5gick tills Finska Teatern kunde engagera tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga finskspr\u00e5kiga sk\u00e5despelare och Svenska Inhemska Teatern (sedermera \u00c5bo Svenska Teater) grundades. D\u00e4r fick man spela teater p\u00e5 finlandssvenska.<\/p>\n

Eftersom de \u00e4nd\u00e5 spelade d\u00e4r en stor del av \u00e5ret visade det sig redan \u00e5r 1875<\/strong> vara klokt att samfundet bakom Suomalainen Teatteri<\/strong> k\u00f6pte Arkadiateatern<\/strong>. \u00c5r 1876 uppf\u00f6rdes ett stort antal operor i Helsingfors medan taltruppen forts\u00e4ttningsvis turnerade p\u00e5 landsbygden. F\u00f6rh\u00e5llandena var besv\u00e4rliga och turn\u00e9repertoaren erbj\u00f6d inte truppen de professionella utmaningar den hade beh\u00f6vt. Dessutom blev de disciplin\u00e4ra problemen alltmer betungande f\u00f6r Oskari Vilho, som d\u00e4rf\u00f6r upprepade g\u00e5nger bad om att bli befriad fr\u00e5n ansvaret som bitr\u00e4dande teaterchef.<\/p>\n

Sommaren 1875 var situationen i Ule\u00e5borg problematisk. Aurora och August Aspegr\u00e9n hade tillf\u00e4lligt hoppat av och en stor del av den presumtiva publiken befann sig p\u00e5 h\u00f6\u00e4ngen. Operaavdelningens s\u00e5ngerskor och deras konserter lockade den publik som fanns. Den 24 september 1875 hade Nummisuutarit<\/em> (Sockenskomakarna)<\/em> trots allt premi\u00e4r. I ett ilsket brev till Bergbom skrev Vilho i oktober:<\/p>\n

\u201dSkicka inte hit de d\u00e4r operam\u00e4nniskorna som l\u00e4gger vantarna p\u00e5 hederligt folks inkomster inf\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 dem\u201d. (EAH2, 196, \u00f6vers. kt-w)<\/p><\/blockquote>\n

De p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5ren var problematiska, n\u00e4rmast p\u00e5 grund av bristen p\u00e5 publik och biljettint\u00e4kter. Nummisuutarit<\/em> drog inte publik. P\u00e5 vissa orter hade man separata f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r m\u00e4n eftersom Aleksis Kivi upplevdes som alltf\u00f6r r\u00e5 av st\u00e4dernas h\u00f6grest\u00e5ndskvinnor. Inte ens i Kuopio lockade stycket publik eftersom August Ahlqvists negativa skriverier om Kivi var v\u00e4lk\u00e4nda d\u00e4r. Innan de hunnit f\u00f6rnya repertoaren ville inte Vilho ta sig \u00e4nda till Ule\u00e5borg. Och inte hann man heller med repetitionerna, eftersom operan kr\u00e4vde Bergboms krafter till hundra procent. \u00c5r 1876 hade truppen \u00e4nnu inte bes\u00f6kt Jyv\u00e4skyl\u00e4 och r\u00e4knade d\u00e4rf\u00f6r med att d\u00e4r eventuellt uppf\u00f6ra \u201dallt m\u00f6jligt gammalt i repris\u201d. Vid ett bes\u00f6k \u00e5r 1877 r\u00e5kade dramatikerna Robert Kiljander<\/strong> och Minna Canth<\/strong> befinna sig bland publiken och n\u00e5got slog an en ton hos dem.<\/p>\n

Operaavdelningens verksamhet i Helsingfors p\u00e5verkades negativt av att ocks\u00e5 Nya Teatern hade ut\u00f6kat antalet operaproduktioner s\u00e5 k\u00e4nnbart att det i praktiken nu fanns tv\u00e5 konkurrerande operascener i den lilla huvudstaden<\/strong>. Allt talade f\u00f6r att det var ett sl\u00f6seri med resurser och g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng framf\u00f6rdes olika sammanslagnings- och fusionsf\u00f6rslag, men var g\u00e5ng satte n\u00e5gondera parten sig p\u00e5 tv\u00e4ren.<\/p>\n

Finska Operans problem b\u00f6rjade nu vara s\u00e5 uppenbara att s\u00e5v\u00e4l Musiker- (det vill s\u00e4ga orkestern) som S\u00e5ngavdelningen (det vill s\u00e4ga solisterna och den lilla k\u00f6ren) sist och slutligen lades ner v\u00e5ren 1879. Underst\u00f6dsf\u00f6reningens gamla skulder uppgick till ansenliga summor, som inte delgavs allm\u00e4nheten. Tack vare den nya statsbidragssatsningen och en mer proffsig ekonomif\u00f6rvaltning lyckades man r\u00e4dda situationen. Verksamheten vid Arkadiateatern kunde nu forts\u00e4tta utg\u00e5ende fr\u00e5n \u201dett rent bord\u201d. Ett nytt aktiebolag grundades och de gamla skulderna \u00f6verf\u00f6rdes p\u00e5 syskonen Bergbom. Det nya bolaget betade sedan \u00e5rligen av sin skuld. Som en f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rd k\u00f6pte teatern dr\u00e4ktf\u00f6rr\u00e5det av Kaarlo och Emelie Bergbom.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta s\u00e4llskapets viktigaste medarbetare<\/h3>\n

Den professionellt mest erfarna var givetvis Oskar Gr\u00f6neqvist, (1840\u20131883) <\/strong>som nu hade bytt namn till Oskari Vilho<\/strong>. Han var f\u00f6dd 1840 i Kuhmalahti (Kuhmalax) och var allts\u00e5 tre \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Bergbom. D\u00e4r hade han ocks\u00e5 g\u00e5tt i skola som barn. Senare var hans svenskspr\u00e5kiga far l\u00e4rare i Nykarleby. Vilho hade spelat teater redan under skoltiden och ocks\u00e5 lekt teaterlekar. I gymnasiet i Tavastehus hade han redan 1861 redigerat pj\u00e4ser och \u00e4ven skrivit egna. Han l\u00e4ste Shakespeare i Carl August Hagbergs svenska \u00f6vers\u00e4ttning, men studerade ocks\u00e5 engelska.<\/p>\n\n\t\t