{"id":1445,"date":"2014-12-30T13:36:21","date_gmt":"2014-12-30T10:36:21","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1445"},"modified":"2018-09-07T15:31:17","modified_gmt":"2018-09-07T12:31:17","slug":"3-2arkadiateaterns-1880-tal-och-forfattarsamarbete","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/3-2arkadiateaterns-1880-tal-och-forfattarsamarbete\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">3.2<\/div>Arkadiateaterns 1880-tal och f\u00f6rfattarsamarbete"},"content":{"rendered":"<p>F\u00f6r Finska Teatern innebar h\u00f6sten 1879 p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en ny b\u00f6rjan, men samtidigt ocks\u00e5 en tid f\u00f6r motstridiga k\u00e4nslor. Samtidigt hade Oskari Vilho och hans trupp, best\u00e5ende av Ismael Kallio, Aurora och August Aspegr\u00e9n, Kaarola Avellan, Benjamin och Mimmy Leino, Selma och Arthur Lundahl, Ida Aalberg, Bruno B\u00f6\u00f6k och nyengagerade Axel Ahlberg, s\u00e4kert upplevt det som positivt att operaavdelningen hade lagts ner och att resurserna nu kunde koncentreras till talteatern. Man hade f\u00f6rs\u00f6kt hitta en stabilare grund f\u00f6r aktiebolaget och dess ekonomi. Ekonomif\u00f6rvaltningen skulle inte l\u00e4ngre \u00e5vila syskonen Bergbom. Emilie Bergbom skulle huvudsakligen ansvara f\u00f6r teaterdr\u00e4kterna och bist\u00e5 Kaarlo med annat, men redan \u00e5r 1877 hade hon befriats fr\u00e5n det ekonomiska ansvaret.<\/p>\n<p>Under vintern hade s\u00e4llskapet under Oskari Vilhos ledning ocks\u00e5 f\u00e5tt erk\u00e4nsla f\u00f6r sin professionalitet, fr\u00e4mst g\u00e4llande <em>Daniel Hjort, <\/em>men ocks\u00e5 f\u00f6r ett par f\u00f6rest\u00e4llningar av Moli\u00e8res <em>Saituri (Den girige)<\/em>. Det g\u00e4llde faktiskt ocks\u00e5 Ida Aalberg i huvudrollen som Boriska i ett nytt s\u00e5ngspel. Fr\u00f6ken Aalberg, som tillh\u00f6rt s\u00e4llskapet i flera \u00e5r och dittills bara hade haft mindre biroller, fick nu pr\u00f6va p\u00e5 en st\u00f6rre roll. \u00c5sikterna om henne hade till en b\u00f6rjan g\u00e5tt is\u00e4r, och \u00e4ven senare isynnerhet inom teatern.<\/p>\n<p>Hade Vilho f\u00f6rh\u00e5llit sig lite v\u00e4l f\u00f6rbeh\u00e5llsamt till denna sj\u00e4lvmedvetna, ambiti\u00f6sa banm\u00e4stardotter fr\u00e5n Janakkala, som ibland p\u00e5 fotografier ser rentav avvisande ut? Ida Aalberg hade redan hunnit spela med i truppen under n\u00e5gra \u00e5r och Vilho verkar ha \u00e4ndrat \u00e5sikt. Man f\u00e5r ocks\u00e5 den uppfattningen att det var Vilho som regisserade <em>Kyl\u00e4nheitti\u00f6 (Byns od\u00e5ga), <\/em>d\u00e4r Aalberg f\u00f6rekommer i en erotiskt v\u00e5gad scen. Men \u00f6verklassflickan Kaarola Avellans f\u00f6rtroende lyckades Vilho aldrig riktigt vinna som regiss\u00f6r. Hon hade en annan familjebakgrund \u00e4n han och hade f\u00e5tt g\u00e5 i teaterskola i Stockholm. N\u00e4r hon ansl\u00f6t sig till teatern utgick hon fr\u00e5n att hon skulle f\u00e5 b\u00e5de klassiska och andra ansl\u00e5ende roller. \u00c5tminstone ans\u00e5g Emilie Bergbom att Avellan \u00e4nda fr\u00e5n b\u00f6rjan f\u00f6rh\u00f6ll sig r\u00e4tt arrogant till sina bristf\u00e4lliga kunskaper i finska. Aalberg, vars modersm\u00e5l var finska, var inte beredd att spela i Avellans skugga, utan visste redan d\u00e5 att hon ville ha mer synliga roller.<\/p>\n<p>Aurora (Toikka-)Aspegr\u00e9n n\u00e4rmade sig 35, Kaarola Avellan var 26 och Ida Aalberg 22. Ungflicksrollerna var inte l\u00e4ngre n\u00e5gonting f\u00f6r fru Aspegr\u00e9n och det var dem Aalberg nu eftertraktade. \u00c5 andra sidan var hon inte intresserad av att spela oskuldsfulla och intets\u00e4gande flickroller (ingeny), dem hade hon redan spelat i flera \u00e5r. Aalberg tilltalades tydligen av utmaningen att f\u00e5 spela roller som kr\u00e4vde temperament och passion. Bergbom \u00e5 sin sida hade g\u00e4rna unnat henne att f\u00f6rbli \u201dnaiv\u201d och oskuldsfull \u00e4nnu l\u00e4nge. Sk\u00e5despelare v\u00e4rderades ofta utg\u00e5ende fr\u00e5n sitt rollfack.<\/p>\n<p>F\u00f6r de manliga sk\u00e5despelarna var situationen sv\u00e5rare. Ismael Kallio (42 \u00e5r) visade sig inte vara vare sig speciellt beg\u00e5vad eller f\u00e4rgstark, Oskari Vilhos (39 \u00e5r) noggranna, exakta och aningen torra spelstil pr\u00e4glades av en alltf\u00f6r stor m\u00e5ng\u00e5rig arbetsb\u00f6rda, som hade gjort honom tr\u00f6tt och sjuklig. I praktiken var talteatern egentligen hans skapelse. D\u00e4rf\u00f6r var hans f\u00f6rtida d\u00f6d redan \u00e5r 1883 en enorm praktisk, men framf\u00f6r allt andlig f\u00f6rlust.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1445 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302b.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1450\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302b.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302b-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1450'>\n\t\t\t\tEmilie Bergbom \u00e5r 1863. En bildad och inom fennomankretsarna aktiv kvinna. Hon var en b\u00e4rande kraft f\u00f6r broderns teaterprojekt med ansvar f\u00f6r ekonomi, korrespondens och teaterns dr\u00e4ktf\u00f6rr\u00e5d. [Museiverket]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1451\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0302-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1451'>\n\t\t\t\tKaarlo Bergbom \u00e5r 1864. En litter\u00e4rt bevandrad forskare med passion f\u00f6r teater och opera, vars livsuppgift det blev att skapa teaterkonst p\u00e5 finska, som med \u00e5ren utvecklades till ett bildningsspr\u00e5k. [Museiverket]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>I vad m\u00e5n upplevde Vilho att han vann Bergboms uppskattning? I den m\u00e5n senatorssonen Bergbom gav sig tid att f\u00f6lja med repetitionerna, tog han sig an s\u00e5dant som Vilho skulle ha l\u00e5tit passera. Sporadiskt, men alltf\u00f6r s\u00e4llan f\u00f6ljde ocks\u00e5 Emilie med repetitionerna, men enligt en beskrivning fr\u00e5n Kuopio l\u00e4r hon ivrigt ha hejat p\u00e5 sk\u00e5despelarna och kommit med positiv respons. Borde Emilie Bergbom ha tagit ett st\u00f6rre regiss\u00f6rsansvar f\u00f6r Finska Teatern, eller h\u00f6ll hon sig alltf\u00f6r fink\u00e4nsligt i bakgrunden i f\u00f6rh\u00e5llande till sin yngre bror?<\/p>\n<p>Hur s\u00e5g Kaarlos situation d\u00e5 ut? Operaavdelningens g\u00e5ngna sju \u00e5r visade att just n\u00e4r han hade lyckats skapa lovande helheter, tog man steget ut ocks\u00e5 p\u00e5 Nya Teatern. D\u00e4r hade man inte sedan 1860-talet intresserat sig s\u00e4rskilt mycket f\u00f6r opera. Om somrarna hade det nya teaterhuset v\u00e4lkomnat enstaka operag\u00e4stspel fr\u00e5n Stockholm och under \u00e5ren 1870\u20131872 uppf\u00f6rdes n\u00e5gra operaproduktioner.<\/p>\n<p>Kaarlo hade tagit initiativet till att bl\u00e5sa liv i den konstform som han uppskattade allra mest genom att redan fr\u00e5n och med v\u00e5ren 1869 regissera societetsamat\u00f6rers f\u00f6rest\u00e4llningar, och sedan under \u00e5ren 1873\u20131879 leda en opera. Hans m\u00e5ls\u00e4ttning d\u00e5 hade varit att uppf\u00f6ra operor p\u00e5 Nya Teaterns scen, men planerna gick om intet p\u00e5 grund av ekonomiska och produktionella stridigheter. Att Finska Teatern och Operan blev en separat skapelse var delvis en f\u00f6ljd av h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet v\u00e5ren 1872. Ocks\u00e5 p\u00e5 Nya Teatern \u00f6kade intresset f\u00f6r operaproduktioner och konkurrensen mellan tv\u00e5 \u201doperahus\u201d var d\u00f6md att misslyckas. Efter att det sista sammanslagningsprojektet (1877) fallit under ett m\u00f6te i teaterhusstyrelsen, verkade den finska operaverksamhetens \u00f6de vara beseglat. Skulden som hade ackumulerats var redan enorm. R\u00e4kenskaperna hade vilat i Emilie Bergboms h\u00e4nder. Det hade inte varit m\u00f6jligt att p\u00e5 f\u00f6rhand f\u00f6rutse talteaterns turn\u00e9int\u00e4kter, som st\u00e4ndigt var alltf\u00f6r knappa eftersom ny repertoar saknades. Operans biljettint\u00e4kter var l\u00e4ttare att ber\u00e4kna, men f\u00f6r operaavdelningen var det kostnaderna som var of\u00f6ruts\u00e4gbara. Dels f\u00f6r att man f\u00f6ljde \u201dkonstn\u00e4rliga impulser\u201d och dels f\u00f6r att en del hade en n\u00e5got \u201dextravagant smak\u201d.<\/p>\n<p>Bergbom hade till en b\u00f6rjan t\u00e4nkt sig att talteaterns verksamhet \u00e5r 1872 skulle vila p\u00e5 Charlotte Raas (f. Forsman) medverkan. Charlotte var en fullfj\u00e4drad stj\u00e4rna p\u00e5 den romantiska teaterns omr\u00e5de och hade varit en b\u00e4rande kraft f\u00f6r repertoaren under hela 1860-talet. Redan som ung hade hon spelat \u00e5tskilliga Shakespeare-roller. Efter sin makes, Frithjof Raas, d\u00f6d sommaren 1872 flyttade hon till Sverige och gifte sig sedermera med den norska tidningsmannen Kristian\u202fWinterhjelm. Det innebar att hennes bes\u00f6k i Finland fr\u00e4mst skulle best\u00e5 av g\u00e4stspel i gamla roller, vilket sammanf\u00f6ll med talteaterns ankomst till Helsingfors. Att \u00f6va in nya stycken p\u00e5 finska f\u00f6r endast n\u00e5gra f\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar var s\u00e5 till den grad kr\u00e4vande att hon med tanke p\u00e5 sina professionella ambitioner s\u00f6kte sig till andra nordiska scener och ny modern dramatik. Hela livet uppr\u00e4tth\u00f6ll Bergbom dock kontakten med henne. I det h\u00e4r skedet kallade hon sig nu Hedvig Winterhjelm och bland hennes trogna privatelever finner vi finska sk\u00e5despelerskor som hon kunde brevv\u00e4xla med p\u00e5 finska. Det i Finland anv\u00e4nda dubbelnamnet Hedvig Charlotte Raa-Winterhjelm \u00e4r delvis missvisande, men fungerade v\u00e4l som reklam, trots den \u00e4kta mannens ogillande.<\/p>\n<h3>Teatern \u00e4r i behov av dramatiskt beg\u00e5vad dam<\/h3>\n<p>\u00c5r 1879 beh\u00f6vde Finska Teatern ut\u00f6ka sin personal med en riktig stj\u00e4rna, en sk\u00e5despelerska som klarar av kr\u00e4vande kvinnoroller och som v\u00e4cker publikens h\u00f6gaktning och f\u00f6rtjusning. Det \u00e4r speciellt viktigt nu n\u00e4r teatern blir station\u00e4r i Helsingfors. En s\u00e5dan stj\u00e4rna skulle ocks\u00e5 locka publik till teatern. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig en teater utan stj\u00e4rndyrkan och en entusiastisk publik. Teater kr\u00e4ver publicitet.<\/p>\n<p>Aurora Aspegr\u00e9ns talanger \u00e4r k\u00e4nda, men hon saknar \u201dtillr\u00e4cklig storslagenhet\u201d, f\u00f6r att citera Bergbom. Hon var k\u00e4nd f\u00f6r publiken och i hennes s\u00e4tt att spela teater finns n\u00e5got vardagligt. Aspegr\u00e9n saknade bildning och \u00f6verklassen kunde inte riktigt identifiera sig med henne. Under sin mer \u00e4n tio \u00e5r l\u00e5nga karri\u00e4r har hon skapat vissa \u201drollingredienser\u201d, varf\u00f6r hon framf\u00f6r allt skulle beh\u00f6vas f\u00f6r starka karakt\u00e4rsroller. Med bravur spelade hon Herrojen Eeva, Katri Ilkka, Lady Milford, Julian Imett\u00e4j\u00e4 (Julias amma), Kuningatar Gertrud (drottning Gertrud i Hamlet) och Moli\u00e8res kavata kvinnogestalter. F\u00f6r ungflicksrollerna var hon inte l\u00e4ngre tillr\u00e4ckligt tilldragande och fick fr\u00e5n flickrollerna \u00f6verg\u00e5 till att spela lite \u00e4ldre kvinnor.<\/p>\n<p>Kaarola Avellan hade redan hunnit med betydande roller som Sigrid i <em>Daniel Hjort<\/em> och Amalia i kortvariga <em>Rosvot (R\u00f6varna)<\/em> v\u00e5ren 1879. Avellan var viktig f\u00f6r teatern, men hon hade inte riktigt den karisma som beh\u00f6vdes och var d\u00e4rtill ocks\u00e5 f\u00f6r ung f\u00f6r vissa mer kr\u00e4vande kvinnoroller.<\/p>\n<p>Fr\u00f6ken Ida Aalberg hade spelat Boriska med bravur sedan h\u00f6sten 1877 och henne kunde man allts\u00e5 redan r\u00e4kna med. D\u00e4rtill hade Aalberg visat sig vara ivrig n\u00e4r det g\u00e4llde att f\u00f6ra sig elegant och att p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt spela \u00f6verklass p\u00e5 scenen. Hon fick ocks\u00e5 erk\u00e4nsla f\u00f6r sin k\u00e4nslo\u00e4kthet och intensitet samt f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rmedla k\u00e4nslor. Samma \u00e5r hade hon ocks\u00e5 inlett studierna i kulturhistoria som professor Fritjof Peranders privatelev \u2013\u202fdet ans\u00e5gs att relationen \u00e4ven rymde annat. Aalberg var medveten om sin bristf\u00e4lliga skolg\u00e5ng, sammanlagt endast 2\u20133 \u00e5r. Den i offentligheten som studier angivna relationen till Perander p\u00e5gick i 10 \u00e5r. Brev fr\u00e5n Perander som har bevarats f\u00f6r efterv\u00e4rlden vittnar om passion. Ida hade flera manliga beundrare bland stadens \u00e4ldre kulturentusiaster.<\/p>\n<p>Ida Aalbergs \u00f6nskan att f\u00e5 studera utomlands visar att hon har h\u00f6ga ambitioner. I tur och ordning fick artisterna p\u00e5 teaterns bekostnad bege sig p\u00e5 motsvarande resor. F\u00f6r att finansiera Aalbergs resa gav teatern v\u00e5ren 1878 en recettf\u00f6rest\u00e4llning. M\u00e5let f\u00f6r Ida Aalbergs resa var Dresden, d\u00e4r hon skulle vara sk\u00e5despelerskan Marie Seebachs elev. I sj\u00e4lva verket stod det relativt snart klart f\u00f6r henne hur rudiment\u00e4ra hennes kunskaper i tyska var och hur pengarna hade en tendens att ta slut redan i ett tidigt skede. Om detta skriver Ritva Heikkil\u00e4 (1998) i sin biografi om Ida Aalberg.<\/p>\n<p>P\u00e5 studieresorna gavs effektiv privatundervisning, eftersom eleven enligt tidens sed l\u00e4ste replikerna f\u00f6r sin l\u00e4rare. Det g\u00e4llde fr\u00e4mst monologer. Lite p\u00e5 samma s\u00e4tt som visavi opera \u00e4nnu i v\u00e5ra dagar. Kraven p\u00e5 att framf\u00f6ra klassikerroller p\u00e5 tyska var str\u00e4nga. Det verkar som om den undervisning Aalberg fick av Seebach uttryckligen begr\u00e4nsades till det klassiska tragiska dramats rollfack \u2013\u202fdet vill s\u00e4ga den gamla skolan med yviga gester. Aalberg som var en ivrig elev tog ocks\u00e5 till sig det tyska konsonantsystemet, vilket l\u00e4rarna f\u00f6rutsatte. Den kunskapen anv\u00e4nde hon sig ocks\u00e5 av efter \u00e5terkomsten till Finland och fick reprimander f\u00f6r det. Kunde Bergbom ha haft andra l\u00e4raralternativ i Idas fall? Redan 1878 fanns det andra riktningar inom teaterutbildningen med ett mindre patetiskt utspel, vilket Bergbom m\u00e5ste ha varit medveten om. Han ans\u00e5g tydligen att de \u00e4kta tragediennerna var s\u00e5 f\u00e5 att det l\u00f6nade sig att v\u00e4lja en s\u00e5dan linje. Valet fick l\u00e5ngtg\u00e5ende konsekvenser.<\/p>\n<p>Efter att ha \u00e5terv\u00e4nt till Finland v\u00e5ren 1879 fick Ida Aalberg spela den tragiska rollen som flickan Luise Miller i pj\u00e4sen <em>Kavaluus ja rakkaus (Kabal och k\u00e4rlek)<\/em>, men ocks\u00e5 Jane Eyre i <em>Kotiopettajattaren romaani (Jane Eyre)<\/em>, som beskrev en ung kvinnas utveckling fr\u00e5n barn till en mogen f\u00f6r\u00e4lskad kvinna med stark vilja och en djup insikt i sina m\u00e5ls\u00e4ttningar (Heikkil\u00e4 1998, 74). \u00c5tminstone hade Ida Aalberg visat prov p\u00e5 ambition och en vilja att l\u00e4ra sig mera: hon ville bli en stj\u00e4rna!<\/p>\n<p>F\u00f6r de unga m\u00e4nnen var situationen tuff. S\u00e4llskapet hade f\u00f6rlorat Aukusti Korhonen redan 1874. Han eftertr\u00e4ddes av Bruno B\u00f6\u00f6k, vars insatser till en b\u00f6rjan verkade lovande i roller som hj\u00e4lte och \u00e4lskare. Det hade d\u00e4rtill funnits en hel del kurtis mellan honom och Ida Aalberg under turn\u00e9\u00e5ren. Bruno B\u00f6\u00f6k dog \u00f6verraskande 1884, kort efter Oskari Vilho. Axel Ahlberg, som hade anslutit sig till truppen v\u00e5ren 1878, b\u00f6rjade sm\u00e5ningom finna sig tillr\u00e4tta i roller som ung man och \u00e4lskare. Hans styrka var en god och intelligent textbehandling. Trots det blev vokalerna ibland f\u00f6r korta och betoningen f\u00f6r skarp. Han var l\u00e4nge Bergboms betrodda trots att han tidvis var b\u00e5de op\u00e5litlig och ober\u00e4knelig. Som \u00e4del romantisk hj\u00e4lte fick han spela unga m\u00e4n \u00e4nnu n\u00e4r han blivit medel\u00e5lders. Knut Weckman engagerades redan som elev, men tack vare att han var snabb, rytmisk och hade goda kunskaper i finska utvecklades han inom kort till en b\u00e4rande kraft i komedier.<\/p>\n<p>F\u00f6r Bergboms del inleddes sommaren 1879 med ett antal privata utlandsresor. Starten gick redan i maj n\u00e4r spel\u00e5ret p\u00e5 teatrarna i Tyskland \u00e4nnu p\u00e5gick. Han passade ocks\u00e5 p\u00e5 att bes\u00f6ka diverse sommarfestivaler och s\u00e5g \u00e4ven andra f\u00f6rest\u00e4llningar. Str\u00f6vf\u00e4rderna fortsatte vanligen sedan i andra l\u00e4nder som \u00d6sterrike och Schweiz, men ocks\u00e5 i de nordiska l\u00e4nderna Sverige och Norge. Han \u00e4gnade sig bland annat \u00e5t fj\u00e4llvandringar och tog igen sig p\u00e5 badorter genom att sluka b\u00f6cker. Om somrarna brevv\u00e4xlade han med systern Emilie om planerna f\u00f6r den kommande teaters\u00e4songen, om texter och behovet av \u00f6vers\u00e4ttningar. Korrespondensen handlade ocks\u00e5 om sk\u00e5despelarna, om deras l\u00e4mplighet och intresse f\u00f6r sina roller. Kaarlo reste g\u00e4rna tillsammans med n\u00e5gon av teaterns unga manliga sk\u00e5despelare i akt och mening att h\u00f6ja deras bildningsniv\u00e5. N\u00e4r Bruno B\u00f6\u00f6k stod i turen ville han hellre se cirkus och variet\u00e9er \u00e4n teater. Under sina sommarresor kopplade Bergbom av fr\u00e5n det gemensamma \u201dsyskonhush\u00e5llet\u201d med systrarna, ogifta Emilie och Augusta af Heurlin som var \u00e4nka. Han slapp ocks\u00e5 bevakningen i lilla Finland och var fri att se teater och knyta nya manskontakter. I Finland var homosexualitet kriminaliserat sedan \u00e5r 1888 och h\u00e4rvidlag blev bland annat Berlin ett andningsh\u00e5l f\u00f6r honom.<\/p>\n<p>Om somrarna vistades Emilie f\u00f6r det mesta p\u00e5 badorter i Finland eller bes\u00f6kte syskon och v\u00e4nner. I sina brev p\u00e5minner Emilie brodern om vikten av sparsamhet \u2013 hon var ekonomiskt lagd ocks\u00e5 rent professionellt. I 30 \u00e5r arbetade hon vid Finlands Hypoteksf\u00f6rening. F\u00f6r henne var Finska Teatern en bisyssla. Korrespondensen sommaren 1879 vittnar om entusiasm och m\u00e5nga nya m\u00f6jligheter. Av rent praktiska sk\u00e4l f\u00f6reslog Kaarlo f\u00f6r Emilie att det vore bra att l\u00e5na en del teatertexter av Nya Teatern \u201deftersom vi \u00e4nd\u00e5 borde etablera kontakter med dem.\u201d Visavi finskhetsivern var Emilies linje stramare \u00e4n broderns. Hon var \u00f6verlag mycket lojal mot Yrj\u00f6 Koskinen.<\/p>\n<p>F\u00f6r Kaarlo innebar f\u00f6r\u00e4ndringen att han nu var tvungen att satsa betydligt mer p\u00e5 talteatern \u00e4n han hittills hade gjort.<\/p>\n<h3>Talteaterns landvinningar p\u00e5 1880-talet<\/h3>\n<p>Efter sin f\u00f6rsta utlandsresa fick Ida Aalberg dramatiska och mer kr\u00e4vande roller. V\u00e5ren 1879 spelade hon Jolantha \u2013 om en flicka som \u00e5terf\u00e5r sin syn \u2013 i Henrik Hertz <em>Kuningas Ren\u00e9n tyt\u00e4r (Kung Ren\u00e9s dotter) <\/em>och titelrollen i <em>Jane Eyre (Kotiopettajattaren romaani)<\/em>. Repertoaren den f\u00f6rsta h\u00f6sten bj\u00f6d p\u00e5 en repris av sorgespelet <em>Akseli ja Valpuri, <\/em>d\u00e4r Idas motspelare var Bruno B\u00f6\u00f6k. Det var dansken Adam Oehlenschl\u00e4gers klassiker med \u201dfolkvisestoff\u201d. Aalberg och B\u00f6\u00f6k spelade ocks\u00e5 k\u00e4rlekspar i andra pj\u00e4ser. En komedi med stil var \u00e4ven Richard Brinsley Sheridans <em>Parjauspes\u00e4 \/ Juorukoulu<\/em> <em>(Skandalskolan)<\/em>, en klassiker d\u00e4r alla kan lyckas, s\u00e5som till exempel Avellan i rollen som Lady Teazle. Tv\u00e5 lyckade komedier under h\u00f6sts\u00e4songen innebar en mycket positiv start.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1880 bj\u00f6d Suomalainen Teatteri p\u00e5 tidernas sensation. Den 25 februari hade Henrik Ibsens sensationella <em>Nukkekoti<\/em> <em>(Ett dockhem)<\/em> premi\u00e4r. Rollen som den omstridda och omdebatterade Nora blev Ida Aalbergs definitiva genombrott. I sitt rollspel var hon intensiv, snabb, noggrann och ansl\u00e5ende. Pj\u00e4sen var i sig s\u00e5 sp\u00e4nnande och \u201duppr\u00f6rande\u201d att intensiteten med en g\u00e5ng hade n\u00e5tt ut i salongen p\u00e5 ett icke tidigare upplevt s\u00e4tt.<\/p>\n<p>Att pj\u00e4sen spelades p\u00e5 en scen i Finland endast tv\u00e5 \u00e5r efter uruppf\u00f6randet av <em>Et dukkehjem, <\/em>har i Finska teaterns historieskrivning ansetts bekr\u00e4fta att Kaarlo Bergbom var en teaterman som f\u00f6ljde med b\u00e5de samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar och kulturstr\u00f6mningar. N\u00e4r det g\u00e4ller Ibsens l\u00e5nga f\u00f6rfattarkarri\u00e4r och verken fr\u00e5n perioden n\u00e4r han skrev realistiska samtidsdramer, var dock Nya Teatern en f\u00f6reg\u00e5ngare i j\u00e4mf\u00f6relse med Finska Teatern. P\u00e5 svenskt h\u00e5ll hade man reagerat snabbare p\u00e5 aktuella pj\u00e4ser s\u00e5som Ibsens f\u00f6rsta samh\u00e4llsrealistiska sk\u00e5despel <em>Samh\u00e4llets st\u00f6ttepelare (Yhteiskunnan tukipylv\u00e4\u00e4t) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1877. Den uppf\u00f6rdes till exempel redan 1877\u20131878, kort f\u00f6re <em>Ett dockhem<\/em>. Senare kom Bergbom dock att f\u00f6redra Ibsens psykologiska och romantiska ungdomsverk framom de \u201dillusionsl\u00f6sa\u201d samtidspj\u00e4serna. F\u00f6r att alls h\u00e4nga med i utvecklingen var man dock tvungen att ha dem p\u00e5 sin repertoar.<\/p>\n<p>Om Ida Aalbergs framg\u00e5ngar, rolltolkningar, nervighet, trots och sp\u00e4nningstillst\u00e5nd har det skrivits en hel del (EAH 3, 34). I de \u00f6vriga rollerna s\u00e5gs Bruno B\u00f6\u00f6k som Helmer, Axel Ahlberg som doktor Rank, Benjamin Leino som sakf\u00f6raren Krogstad och Selma Lundahl som fru Linde. Noras tarantella var allm\u00e4nt k\u00e4nd. I det h\u00e4r fallet var det danspedagogen Alina Frasa-Ahrenius som hade fungerat som instrukt\u00f6r. Redan p\u00e5 br\u00f6derna Delands tid hade Alina varit barndans\u00f6s. En av dem som sett henne upptr\u00e4da d\u00e5 var Aleksis Kivi.<\/p>\n<p>I <em>Morgonbladet<\/em> fann Emil Nervander att Idas Nora var n\u00e5gonting av det b\u00e4sta som en finl\u00e4ndsk sk\u00e5despelerska dittills hade levererat p\u00e5 teaterscenen. Vissa scener i Idas tolkning f\u00f6ref\u00f6ll dock obefogade: Idas Nora faller p\u00e5 kn\u00e4 inf\u00f6r Krogstad, vilket inte ing\u00e5r i Ibsens instruktioner. Idas Nora \u00e4r ocks\u00e5 fullst\u00e4ndigt kall mot doktor Rank n\u00e4r han upplyser henne om att han \u00e4r sv\u00e5rt sjuk. N\u00e4r man tar dansscenen i beaktande, en fysisk frig\u00f6relse och en intensiv r\u00f6relse, som enligt f\u00f6rfattaren \u00e4r en s\u00e5 kallad \u201dl\u00e4cker scen\u201d (sc\u00e8ne \u00e0 faire), v\u00e4cker det fr\u00e5gan om hur mycket \u00f6verdriven dramatik och teatralitet som f\u00f6rekom i Idas utspel i rollen som Nora. Av en v\u00e4n hade hon fr\u00e5n Oslo f\u00e5tt en skriftlig beskrivning av hur rollen hade spelats d\u00e4r, men det handlade n\u00e4rmast om observationer g\u00e4llande psykologisk precision i tredje akten.<\/p>\n<p>Det finns mycket som tyder p\u00e5 att Oskari Vilhos regi resulterade i ett mer vardagligt och realistiskt sk\u00e5despeleri \u00e4n n\u00e4r Kaarlo Bergbom regisserade. \u00c4ven det man vet om Kaarola Avellans s\u00e4tt att arbeta handlar det om intellektuell analys och om det modernt sm\u00e5skaliga och m\u00e5ttfulla. Kunde det vara s\u00e5 att Aalberg, som bevisligen synliggjorde nervigheten, samtidigt gjorde det v\u00e4ldigt stort och synligt. Att hon laddade sitt utspel med mycket k\u00e4nsla. Antagligen underbl\u00e5stes det dessutom av Bergbom. Det verkar ha varit lite i samma riktning som den till en b\u00f6rjan betydligt mer realistiska Charlotte Raa utvecklades i slutet av 1860-talet. Trots att realismens tidevarv redan hade inletts i det \u00f6vriga Europa, verkar Bergbom ha skapat ett slags \u201dretroteater\u201d och i Ida fick han \u201den storartad romantisk sk\u00e5despelerska\u201d vars scen- och civilhabitus appellerade till den unga publiken. Det fanns en best\u00e4llning p\u00e5 och rum f\u00f6r en stor diva \u2013\u202ftrots att tidens intellektuella ambitioner redan l\u00e5g p\u00e5 annat h\u00e5ll.<\/p>\n<p>I Helsingfors inledde Valfrid Vasenius f\u00f6rel\u00e4sningsserier om Henrik Ibsen och Bj\u00f6rnstjerne Bj\u00f6rnson. Han behandlade den nordiska realismens dramer och skrev tidningsartiklar som tangerade \u00e4mnet. Kvinnofr\u00e5gan lyftes upp p\u00e5 agendan ocks\u00e5 i Finland. Noras val \u2013 att l\u00e4mna familjen och sitt barn f\u00f6r att finna sig sj\u00e4lv \u2013 v\u00e4ckte f\u00f6rargelse och indignation. Enligt Ritva Heikkil\u00e4 (1998, 84) mottog Aalberg brev d\u00e4r hon anklagades f\u00f6r att vara spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r farliga tankar och att leda Finlands folk p\u00e5 villov\u00e4gar.<\/p>\n<p>Suomalainen Teatteri blev d\u00e4rmed ett stort samtals\u00e4mne i staden v\u00e5ren 1880! F\u00f6r talteatern var \u00f6ppnings\u00e5ret speciellt lyckat, i synnerhet som man \u00e4nnu samma v\u00e5r satte upp Pierre Augustin Caron de Beaumarchais komedi <em>Sevillan parturi (Barberaren i Sevilla)<\/em>. Ida fick i uppdrag att spela den intelligenta Rosina.<\/p>\n<p>Den som vill ta reda p\u00e5 mer om den Bergbomska teaterns uppg\u00e5ngstid p\u00e5 1880-talet g\u00f6r klokt i att b\u00f6rja med de viktigaste dramatikerna och vad som engagerade publiken. Regiss\u00f6rskonsten v\u00e4xer nu fram i den bem\u00e4rkelsen att f\u00f6rfattarens avsikter och instruktioner f\u00e5r stor betydelse. Det sceniska uttrycket h\u00e5lls under kontroll (till skillnad fr\u00e5n en sk\u00e5despelarledd stj\u00e4rnteater).<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1881 inleddes med en framtidsinriktad s\u00e4songs\u00f6ppning: Schillers <em>Maria Stuart<\/em> och Shakespears <em>Romeo ja Julia<\/em> \u2013 b\u00e5da viktiga med tanke p\u00e5 repertoaren. I n\u00e4sta avsnitt (3.3) granskas klassikerna som en grupp f\u00f6r sig.<\/p>\n<h3>Inhemska succ\u00e9er och f\u00f6rfattarsamarbete<\/h3>\n<p>Suomalainen Teatteri legitimerade sin existens med inhemsk dramatik p\u00e5 finska. De nya inhemska pj\u00e4serna blev samtidigt ocks\u00e5 en betydande publiksucc\u00e9 f\u00f6r Arkadiateatern, som p\u00e5 1880-talet blev ett ideologiskt och socialt forum f\u00f6r den v\u00e4xande finskspr\u00e5kiga befolkningen. P\u00e5 1890-talet sker sedan vissa f\u00f6r\u00e4ndringar.<\/p>\n<p>Kaarlo Bergboms betydelse i rollen som barnmorska f\u00f6r den inhemska dramatiken och som dess f\u00f6rsta dramaturg kan inte f\u00f6rbig\u00e5s. Arbetet som dramaturg var dock ingalunda problemfritt. Tv\u00e5 viktiga och m\u00e5ng\u00e5riga f\u00f6rfattarrelationer \u00f6verg\u00e5r i kris och f\u00f6rv\u00e4rrades under \u00e5ren 1892\u20131894. Det g\u00e4llde s\u00e5v\u00e4l Minna Canth som Gustaf von Numers.<\/p>\n<p>Gustaf von Numers svenskspr\u00e5kiga ursprungstexter \u00f6versattes till finska av Niilo Sala (tidigare Sarelius) och bearbetades sedan till stora delar \u00e4ven av Bergbom. Det som till synes var orsaken till stridigheterna var upphovsmannaarvodet, men i bakgrunden fanns \u00e4ven annat. Efter m\u00e5nader av utredningar per korrespondens var relationerna till Finska Teatern slutgiltigt brutna, varefter von Numers \u00f6vergick till att arbeta f\u00f6r det teaterhus som sedan 1887 bytt namn till Svenska Teatern.<\/p>\n<p>Meningsskiljaktigheterna med Minna Canth \u00e4r av annat slag och d\u00e4r den andra parten egentligen var den gammalfinska ledningsgruppen mer \u00e4n Bergbom som person. Eventuellt hade Canth hoppats p\u00e5 att han skulle ha v\u00e4nt sig mot den egna v\u00e4nkretsen. Att ett av Minna Canths sk\u00e5despel (<em>Sylvi<\/em>) sedan uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Svenska Teatern, upplevdes som en betydande andlig f\u00f6rlust, trots att n\u00e5gon form av f\u00f6rsoning med Bergbom sedermera \u00e4gde rum. Canths beslut hade en st\u00f6rre betydelse eftersom den, till skillnad fr\u00e5n tvisten med von Numers, egentligen sade mer om Finska Teaterns kulturpolitiska policy \u00e4n om Bergbom (EAH3, 425\u2013436).<\/p>\n<p>Den inhemska repertoarens gamla st\u00f6ttepelare under Bergboms tid, s\u00e5som Wecksells <em>Daniel Hjort, <\/em>har redan avhandlats i avsnittet om Aurora Aspegr\u00e9n. J. L. Runebergs <em>Salamiin kuninkaat (Kungarne p\u00e5 Salamis)<\/em> utspelar sig p\u00e5 \u00f6n Salamis efter det Trojanska kriget, tvisten g\u00e4llde den fallne Achilles vapenskrud och Ajas\u00e4ttens arv. Samtidigt handlade det om gott styrelseskick, generationer och succession \u2013 pj\u00e4sen framf\u00f6rdes i \u201dh\u00f6gst\u00e4md och konstf\u00e4rdig\u201d stil \u00e5r 1883, och inte mist tack vare den sammanh\u00e5llna f\u00f6rest\u00e4llningen kunde den ges i repris under de n\u00e4rmast f\u00f6ljande \u00e5ren. Avellan spelade Eyrysakes mor, den \u201dav sorg och gr\u00e5t\u201d blinda Tekmessa, en viktig roll p\u00e5 vers d\u00e4r tyngdpunkten vilar p\u00e5 den bakomliggande tanken, allts\u00e5 inte p\u00e5 den mekaniska rytmen.<\/p>\n<p>Zachris Topelius enaktare ingick i teaterns standardutbud, speciellt i samband med f\u00f6rfattarens f\u00f6delsedag och andra nationella festligheter. Av Topelius mera omfattande pj\u00e4ser hade <em>Regina von Emmeritz<\/em> framf\u00f6rts p\u00e5 Nya Teatern, men f\u00f6rest\u00e4llningarna bed\u00f6mdes som oengagerande och var dessutom f\u00f6rkortade. Bergbom ans\u00e5g det vara n\u00f6dv\u00e4ndigt att ta upp <em>Regina von Emmeritz <\/em>p\u00e5 repertoaren och skred till verket redan \u00e5r 1881, kort efter att Operaavdelningen hade lagts ner. Aspelin-Haapkyl\u00e4 citerar Topelius v\u00e4lvilliga brev och varma tack till Finska Teatern f\u00f6r att <em>Regina<\/em> hade hittat hem. I Bergboms noggranna regi stod Ida Aalberg f\u00f6r en intensiv tolkning i titelrollen. <em>Regina <\/em>h\u00f6ll sig l\u00e4nge kvar p\u00e5 basrepertoaren med sina statist- och masscener.<\/p>\n<p>F\u00f6r manliga sk\u00e5despelare fanns h\u00e4r ocks\u00e5 mycket att h\u00e4mta; den \u00e4dla kungen Gustav II Adolf, den intriganta jesuitmunken fader Hieronymus samt komiska inslag s\u00e5som kapten Bertels svenska v\u00e4n Larsson och dennes kvinno\u00e4ventyr. Reginas roll togs senare \u00f6ver av yngre f\u00f6rm\u00e5gor och blev ett tillf\u00e4lle f\u00f6r unga sk\u00e5despelerskor att visa vad de gick f\u00f6r. Populariteten var f\u00f6rbluffande och p\u00e5 20 \u00e5r uppf\u00f6rdes <em>Regina von Emmeritz <\/em>sammanlagt 81 g\u00e5nger, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde turn\u00e9er n\u00e4r det kunde vara sv\u00e5rt att f\u00e5 tag p\u00e5 tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga statister f\u00f6r masscenerna vid intagningen av slottet. Det var den f\u00f6rsta pj\u00e4sen om landets historia som inneh\u00f6ll soldatscener.<\/p>\n<p>N\u00e4r man f\u00f6ljer spelfrekvensen f\u00f6r Aleksis Kivis pj\u00e4ser visar det sig att det kr\u00e4vde tid innan publiken var mogen att ta dem till sig. Av truppen kr\u00e4vdes dessutom en st\u00f6rre erfarenhet av att spela tragdier innan <em>Kullervo <\/em>uppf\u00f6rdes p\u00e5 ett s\u00e4tt som motsvarade dess v\u00e4rde. F\u00f6rst 1885 vann pj\u00e4sen ett f\u00f6rsiktigt positivt gensvar fr\u00e5n publiken n\u00e4r den f\u00f6rsta utg\u00e5van av <em>Kalevala<\/em> firades vid ett 50-\u00e5rsjubileum. Den hade redan spelats p\u00e5 L\u00f6nnrots 80-\u00e5rsdag 1882. D\u00e4remot ingick <em>Nummisuutarit<\/em>, <em>Kihlaus<\/em>, <em>Lea<\/em> och <em>Margareta<\/em> regelbundet i Bergboms repertoar.<\/p>\n<h3>Nya inhemska sk\u00e5despel<\/h3>\n<p>Finska Teaterns f\u00f6rsta g\u00e4stspel i Jyv\u00e4skyl\u00e4 bar n\u00e4stan omedelbart frukt. F\u00f6rst levererade en posttj\u00e4nsteman vid namn Robert Kiljander n\u00e5gra pj\u00e4ser av vilka <em>Amalia yst\u00e4v\u00e4mme<\/em> och <em>Mestarin nuuskarasia<\/em> <em>(M\u00e4starens snusdosa)<\/em> uppf\u00f6rdes p\u00e5 Finska Teatern redan spels\u00e4songen 1880\u20131881. Det tredje lilla lustspelet bar titeln <em>Postikonttorissa <\/em>(1887\u20131888). \u00c4ven [<em>Kanttori Kekkosen<\/em>] <em>Kumarrusmatka <\/em>(1894, lustspel i tre akter) inf\u00f6rlivades i den s\u00e5 kallade l\u00e4ttillg\u00e4ngliga spellistan. Bergboms l\u00e4tta repertoar spred sig s\u00e5 sm\u00e5ningom till landets m\u00e5nga amat\u00f6rscener. I praktiken betydde det att Kiljander spelades l\u00e5ngt mer \u00e4n nationalscenen Kansallisteatteris repertoarstatistik ger vid handen. Under Bergboms tid uppf\u00f6rdes <em>Kumarrusmatka <\/em>totalt 20 g\u00e5nger. D\u00e4rtill spelades den under titeln <em>Kantor Kekkonens bockningsresa<\/em> ocks\u00e5 p\u00e5 Svenska Teatern<em>. <\/em>Av Kiljanders pj\u00e4ser var <em>Amalia yst\u00e4v\u00e4mme<\/em> <em>(Amalia v\u00e5r v\u00e4n)<\/em> den mest popul\u00e4ra med sammanlagt 35 f\u00f6rest\u00e4llningar, dock s\u00e4llan uppf\u00f6rd i repris sedan 1890-talet. Kiljanders mest betydande komedi <em>Sanny Kortmanina koulu (Sanny Kortmans skola)<\/em> drev kritiskt g\u00e4ck med den \u00e5lderdomliga disciplinen<em>.<\/em> Den spelades f\u00f6rst h\u00f6sten 1902 i den nya teaterbyggnaden.<\/p>\n<p>Tyko Hagmans enaktare <em>Ky\u00f6kiss\u00e4<\/em> <em>(I k\u00f6ket) <\/em>p\u00e5 ett tyskt tema ingick i den inhemska sk\u00f6rden \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 och som i antal f\u00f6rest\u00e4llningar placerar sig h\u00f6gt p\u00e5 listan (\u00e5ren 1881\u20131896 sammanlagt 31 g\u00e5nger och befann sig d\u00e4rmed p\u00e5 samma niv\u00e5 som Canths <em>Roinilan talossa<\/em>.)<\/p>\n<p>En intressant samtidsskildring var ocks\u00e5 Pio Talmaas (pseudonym f\u00f6r Elisabeth Stenius) sk\u00e5despel <em>T\u00e4t\u00e4 nyky\u00e4, <\/em>som under dessa realismens \u00e5r (1882\u20131887) uppf\u00f6rdes 17 g\u00e5nger. Det vill s\u00e4ga att ocks\u00e5 den pj\u00e4sen vann ett tydligt gensvar hos publiken. Enligt Aspelin-Haapkyl\u00e4:<\/p>\n<blockquote><p>var den opublicerade texten inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt r\u00e4tt ovanlig. H\u00e4r tangeras tidens partistrider. Om somrarna samlas sl\u00e4kten p\u00e5 lantg\u00e5rden. En av dem, en magister fr\u00e5n \u00d6sterbotten \u00e4r str\u00e4ng, en riktig fennoman och K.P.T.:are, den andra, en liberal doktor, \u00e4r en renrasig dagbladsanh\u00e4ngare, den tredje en nybakad student som \u00e4r en hetlevrad viking etcetera. De ryker ihop, s\u00e5 att det sl\u00e5r gnistor om dem. \u00d6sterbottningens slag tr\u00e4ffar den nyl\u00e4ndska kusinens \u00f6ra, men allt lugnar ner sig och den fennomanska magistern f\u00e5r husets dotter till \u00e4kta. Intrigen \u00e4r enkel och beskrivningen av partirelationerna av oskyldig art, men trots att upphovsmannen varken hade siktat h\u00f6gt eller djupt, var \u00e5sk\u00e5darna tydligt roade. Framf\u00f6r allt fick gr\u00f6ng\u00f6lingen Weckman en eloge f\u00f6r sitt utspel. Den lilla pj\u00e4sen visades tre g\u00e5nger (EAH 3, 147; \u00f6vers.kt-w).<\/p><\/blockquote>\n<p>Historikern gl\u00f6mde n\u00e4mna att pj\u00e4sen visades hela 9 g\u00e5nger f\u00f6ljande \u00e5r och sedan \u00e4nnu sammanlagt 5 g\u00e5nger. Det fanns en viss dragningskraft i samtidsbeskrivningen. Det \u00e4r synd att f\u00f6rfattarinnan, som p\u00e5 ett skickligt s\u00e4tt beskrev sin samtids intellektuella, senare kom att \u00e4gna sig \u00e5t \u00f6vers\u00e4ttningar av Ibsen till finska. Sk\u00e5despelet<em> Sanna qvinnor (Todelliset naiset) <\/em>av fru Anne Charlotte Edgren (f. Leffler i Stockholm) fr\u00e5n \u00e5r 1883 uppf\u00f6rdes flera g\u00e5nger p\u00e5 Finska Teatern. Man f\u00f6ljde ocks\u00e5 med andra nordiska f\u00f6rfattarinnors litter\u00e4ra verksamhet.<\/p>\n<h3>Syskonen Bergbom och Minna Canth<\/h3>\n<p><strong>Minna Canth (1844\u20131897)<\/strong> inledde sin verksamhet som dramatiker under positiva omst\u00e4ndigheter. I Bergbom m\u00f6tte hon en person som hade f\u00f6rm\u00e5ga att bed\u00f6ma texter p\u00e5 ett professionellt s\u00e4tt. F\u00f6r Bergbom var varenda en som skrev p\u00e5 finska en potentiell tillg\u00e5ng f\u00f6r Finska Teatern. Med anledning av pj\u00e4sen <em>Murtovarkaus (Inbrottsst\u00f6lden\/Inbrottet)<\/em> tog Minna Canth kontakt h\u00f6sten 1879 efter att Finska teatern hade g\u00e4stspelat i Jyv\u00e4skyl\u00e4. D\u00e4rmed inleddes samarbetet med Bergbom.<\/p>\n<p>P\u00e5 stubinen lovade Bergbom uppf\u00f6ra den, visserligen f\u00f6rst senare v\u00e5ren 1880 och bad om att f\u00e5 f\u00f6resl\u00e5 en del sm\u00e5 \u00e4ndringar och till\u00e4gg, och f\u00f6rst\u00e5s framf\u00f6r allt att fru Canth fram\u00f6ver skulle forts\u00e4tta skriva. Dels p\u00e5 grund av att <em>Nora <\/em>blev en s\u00e5dan fulltr\u00e4ff och dels av andra orsaker sk\u00f6ts uruppf\u00f6randet upp. Inte minst p\u00e5 grund av Ida Aalberg \u00f6verraskande resor, eftersom han hade t\u00e4nkt sig henne i rollen som Helena i <em>Murtovarkaus.<\/em> Aalbergs tidtabell var f\u00f6r stram f\u00f6r att hinna med huvudrollen som Helena, medan Aurora Aspegr\u00e9n var f\u00f6r gammal och Kaarola Avellan alltf\u00f6r \u201dfin i kanten\u201d. Utan att meddela f\u00f6rfattaren valdes d\u00e4rf\u00f6r Anni Hacklin. Gycklaren Hoppulainen spelades av Bruno B\u00f6\u00f6k och skurken Penttula av Benjamin Leino.<\/p>\n<p>Redan i juni 1880 j\u00e4mf\u00f6rde Bergbom Canths <em>Murtovarkaus<\/em> med Kivis pj\u00e4ser. Sin vana trogen uppmanade han ocks\u00e5 Canth att skriva n\u00e5gonting historiskt med inslag av folklig humor, men hon t\u00e4nde inte p\u00e5 tanken. Skurken i <em>Murtovarkaus<\/em> \u00e4r byns kloka gubbe och trollkarl Penttula, som hade verkliga f\u00f6rebilder. Scenerna i andra akten som utspelas hemma hos Penttula hade tillkommit p\u00e5 f\u00f6rslag av Bergbom. I <em>Murtovarkaus<\/em> tar man st\u00e4llning f\u00f6r de s\u00e4mre lottade och mot den gamla n\u00e5jden som styr och st\u00e4ller med skrock och skr\u00e4mseltaktik. Pj\u00e4sens gycklargestalt Hoppulainen f\u00e5r en dramaturgiskt central roll, en \u00f6nskedr\u00f6m f\u00f6r en god komiker. \u00c4nnu i repetitionsskedet beslutade man h\u00e5lla honom kvar i slutscenen.<\/p>\n<p><em>Murtovarkaus<\/em> blev en verklig succ\u00e9 (e-i 23.2.1882) och under de p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5ren spelades stycket kontinuerligt och varvades med de stora tragedierna. Anni Hacklin spelade Helena med bravur \u00e4nda tills hon gifte sig 1883 och l\u00e4mnade teatern. F\u00f6r att g\u00f6ra det m\u00f6jligt f\u00f6r Minna Canth att se pj\u00e4sen efter flytten till Kuopio, g\u00e4stspelade Finska Teatern d\u00e4r i augusti 1882. G\u00e4stspelet blev inledningen till en m\u00e5ng\u00e5rig tradition och tack vare b\u00e5tf\u00f6rbindelserna till Kuopio kunde man samlas d\u00e4r innan den egentliga h\u00f6sts\u00e4songen inleddes.<\/p>\n<p>Canths f\u00f6ljande pj\u00e4suppslag och synopsis fr\u00e5n v\u00e5ren 1881 var s\u00e5 tillvida besl\u00e4ktat med Ibsens att d\u00e4r ing\u00e5r ett brott som ska redas ut. P\u00e5 kommerser\u00e5det Toikkas s\u00e5g har en brand anlagts, men forts\u00e4ttningen var en melodram med f\u00f6rgiftade drycker och svimningsscener. Bergbom var inte speciellt entusiastisk \u2013 han gillade inte heller jakten p\u00e5 sanningen i Ibsens pj\u00e4ser. Han upplevde brottet som obetydligt i ett estetiskt perspektiv, givetvis inte ur ett etiskt. Bergbom konstaterade att det hade kr\u00e4vt en mycket god psykologisk beskrivning av rollpersonerna.<\/p>\n<blockquote><p>Men det \u00e4r inte \u2013 \u00e5tminstone inte med tanke p\u00e5 Inbrottet \u2013 Er starkaste sida? \u2013 Men om Ni vill ha r\u00e5d av mig, skriv folkliga komedier, scener fr\u00e5n det verkliga livet och i synnerhet om kvinnornas liv. Beskriv det och den hurtiga humor som finns bland v\u00e5ra b\u00f6nder, den \u00e4lsklighet bondflickorna utstr\u00e5lar, trolla fram det glada liv som den finska ungdomen sommartid upplever i till exempel v\u00e5ra pr\u00e4stg\u00e5rdar. Leta fram l\u00e4mpliga \u00e4mnen ur F\u00e4nrik St\u00e5l eller finska folksagor och ber\u00e4ttelser, men ge oss inhemska finska teman? Enligt Bergbom p\u00e5minde baronerna och kommerser\u00e5den alltf\u00f6r mycket om fru [Marie Sophie] Schwartz romaner (brev fr\u00e5n Bergbomin till Canth i juni 1882, EAH3, sid.112).<\/p><\/blockquote>\n<p>I pj\u00e4sen <em>Roinilan talossa <\/em>f\u00f6rekom det slags allmogeskildringar som Bergbom hade \u00f6nskat sig och repetitionerna inleddes redan i Kuopio. De fortsatte p\u00e5 h\u00f6sten sedan i Viborg, men det skulle dr\u00f6ja \u00e4nda till 14.3.1883 innan uruppf\u00f6randet kunde \u00e4ga rum. Pj\u00e4sen var inte till alla delar riktigt lika bra som f\u00f6reg\u00e5ngaren. Canth hade egentligen f\u00f6rlorat intresset f\u00f6r pj\u00e4sen, men trots det blev den en succ\u00e9 i stil med <em>Murtovarkaus.<\/em> Den fanns kvar p\u00e5 repertoaren i cirka tio \u00e5r och uppf\u00f6rdes n\u00e4rmare 70 g\u00e5nger, vilket var ungef\u00e4r h\u00e4lften i j\u00e4mf\u00f6relse med debutpj\u00e4sen. F\u00f6rutom sitt arvode fick Minna Canth dessutom ett betydande f\u00f6rfattarpris av Suomalainen Seura (Finska S\u00e4llskapet) f\u00f6r sin nya pj\u00e4s.<\/p>\n<p><em>Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru)<\/em>, uruppf\u00f6rande 28.1.1885) hade varit under arbete redan \u00e5r 1883. D\u00e5 hade Emilie Bergbom och Minna Canth tr\u00e4ffats f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Kuopio. Canth visste ocks\u00e5 att hon hade behandlat ett k\u00e4nsligt \u00e4mne: hustruns r\u00e4tt till l\u00f6n f\u00f6r sitt arbete och det om\u00f6jliga i att ta hand om barnen och familjen i en situation d\u00e4r hon \u00e4r utl\u00e4mnad \u00e5t mannens godtycke om han inte tar ansvar och dessutom missbrukar alkohol. Varken samh\u00e4llet eller lagen erbj\u00f6d kvinnorna tillr\u00e4ckligt skydd. Dessutom ans\u00e5g den allm\u00e4nna opinionen att kvinnan alltid sj\u00e4lv var orsaken till sina problem.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1883 gjordes ett par dramaturgiskt intressanta f\u00f6r\u00e4ndringar. Den rollperson som i Canths ursprungliga version kallades Homsantuu (Hopptossan), den s\u00e5 kallade \u201dandra kvinnan\u201d som pj\u00e4sens Risto har ett f\u00f6rh\u00e5llande med, bodde d\u00e5 i en lada i brist p\u00e5 b\u00e4ttre bostad. Sk\u00e5despelet hette d\u00e5 ocks\u00e5 <em>Homsantuu<\/em>. Men uppmuntrad d\u00e4rtill av Bergbom byggs ett zigenarl\u00e4ger upp runt henne och en dansscen. \u00c4ven om f\u00f6r\u00e4ndringen motiveras med att man beh\u00f6ver pengar till en \u00f6gonsalva f\u00f6r Risto, \u00e4r nog scenerna en eftergift f\u00f6r det spektakul\u00e4ra och en stj\u00e4rna. Canth ville n\u00e4mligen att Ida Aalberg skulle spela rollen och anpassade sig till hennes \u00f6nskem\u00e5l. Ocks\u00e5 slutet blir nu ett annat: Homsantuu d\u00f6r p\u00e5 grund av ett misstag och det \u00e4r f\u00f6rst senare som det ber\u00f6mda dramatiska slutet utkristalliseras, d\u00e4r Homsantuu skjuter Risto med en revolver, men f\u00f6rs\u00f6ket misslyckas och hon s\u00e4ger: \u201dEder lag och eder r\u00e4ttvisa, ha, ha, ha, dem skulle jag ju skjuta!\u201d (<a href=\"http:\/\/www.ub.gu.se\/kvinn\/digtid\/01\/1886\/15\/framat1886_15.pdf\">http:\/\/www.ub.gu.se\/kvinn\/digtid\/01\/1886\/15\/framat1886_15.pdf<\/a>) Bergbom avslutade f\u00f6rest\u00e4llningen h\u00e4r och de \u00f6vriga slutuppg\u00f6relserna \u00e5terfanns endast i den tryckta versionen.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sens namn ventilerades ocks\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger och Canth fick respons fr\u00e5n sina salongskritiker i Kuopio, Elisabeth och Kasper J\u00e4rnefelt, men ocks\u00e5 Juhani Brofeldt. Under titeln <em>Ty\u00f6miehen vaimo <\/em>postades pj\u00e4sen den 28 oktober 1884. Canth sp\u00e5nade \u00e4nnu om \u201db\u00e4ttre kvinnfolks\u201d kritiska och moraliserande syn p\u00e5 saken.<\/p>\n<blockquote><p>I kvinnofr\u00e5gan ville jag ha en liten f\u00f6r\u00e4ndring. Beundran f\u00f6r kvinnor ville jag v\u00e4nda till att gissla dem (EAH 3, 209\/Canths brev 8.12.1884, \u00f6vers. kt-w).<\/p><\/blockquote>\n<p>Canth funderade ocks\u00e5 p\u00e5 i vad m\u00e5n kontrahenterna i pj\u00e4sen borde f\u00f6rsonas. Canth nappade inte p\u00e5 Bergboms f\u00f6rslag till att hustrun Johanna skulle vara blind och t\u00e5lmodig. Enligt honom borde hon d\u00e4rtill, som motvikt till all v\u00e4rldens of\u00f6rr\u00e4tter, ha varit beh\u00e4ftad med en t\u00e5lmodig livsfilosofi. Bergbom hade sin egen referensgrupp i \u00e5tanke. F\u00f6r h\u00f6grest\u00e5ndsfennomanerna kunde det eventuellt bli sv\u00e5rt att konfronteras med stadsproletariatet. I och med att Yrj\u00f6 Koskinen \u00e5r 1883 blivit utn\u00e4mnd till senator hade partiet nu en egen representant i senaten.<\/p>\n<p>Uruppf\u00f6randet av <em>Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru) <\/em>i januari 1885 blev en stor framg\u00e5ng, men gav ocks\u00e5 upphov till en hel del polemik. Ida Aalberg som Homsantuu prisades, liksom ocks\u00e5 Kaarola Avellan i rollen som Johanna. Rollpersonen Risto spelades av Alarik B\u00f6\u00f6k. Beskrivningen av marknadslivet kunde v\u00e4l m\u00e4ta sig med de spektakul\u00e4ra masscenerna p\u00e5 den tyska m\u00e4sterregiss\u00f6rens scen vid hovteatern i Meiningen (EAH 3, 211).<\/p>\n<p>Syskonen Bergbom st\u00e4llde sig inte helhj\u00e4rat bakom pj\u00e4sens ultrapessimistiska syn: dikten borde nog ocks\u00e5 lyfta fram m\u00e4nniskans ljusa och goda sidor. De oroade sig f\u00f6r huruvida Canth nu skulle fastna i den h\u00e4r \u201dibsenskt\u201d tr\u00f6stl\u00f6sa m\u00e4nniskosynen. Efter att ha tagit sig till Helsingfors var den s\u00e5 grundligt hyllade Minna Canth n\u00f6jd med f\u00f6rest\u00e4llningen, men inte med sin pj\u00e4s.<\/p>\n<blockquote><p>Scenisk styrka finns det i den, men inte sanning, inte heller n\u00e5gon sj\u00e4lslig utveckling. Hela zigenarf\u00f6ljet inklusive Hopptossan \u00e4r fantasi. Varken Johanna eller Risto \u00e4r gripna ur verkligheten. Toppo \u00e4r den enda som \u00e4r n\u00e5gorlunda tillfredsst\u00e4llande. Sanna mina ord: stycket tar inte upp sanningen om livet. Om jag bara kunde lyckas b\u00e4ttre n\u00e4sta g\u00e5ng. \u2013 Nu ska jag ta mig an ett samh\u00e4llstema (EAH 3, 213\u2013214; ur brev fr\u00e5n Minna Canth till Olga Kiljander).<\/p><\/blockquote>\n<p>Ocks\u00e5 i de \u00f6vriga nordiska l\u00e4nderna ans\u00e5gs <em>Arbetarens hustru <\/em>vara ett ovanligt starkt realistiskt litter\u00e4rt inl\u00e4gg i samh\u00e4llsdebatten, f\u00f6r att inte tala hur de konservativa inom teaterkonsten reagerade. Hedvig Winterhjelm \u00f6versatte pj\u00e4sen till svenska f\u00f6r Nya Teatern i Stockholm. Minna Canth utsattes ocks\u00e5 f\u00f6r kritik och m\u00e5nga sade upp bekantskapen med henne. Hon blev utsatt f\u00f6r omgivningens vrede och r\u00e4dsla. Canth v\u00e4grade godk\u00e4nna den idealbild som den ledande generationen fennomaner ville tro att st\u00e4mde \u00f6verens med verkligheten. Klyftan i ekonomisk st\u00e4llning mellan samh\u00e4llsklasserna var alltf\u00f6r flagrant f\u00f6r att n\u00e5gon hederlig m\u00e4nniska skulle kunna tiga.<\/p>\n<p>Efter attentatsf\u00f6rs\u00f6ken mot kejsaren Alexander II och mordet p\u00e5 honom 1881 v\u00e4nde sig den nya regimen i Ryssland med kraft mot all slags nihilistiska och revolution\u00e4ra tendenser. Fennomaner i regeringskretsarna oroade sig f\u00f6r att de ryska kontroll\u00e5tg\u00e4rderna skulle sk\u00e4rpas \u00e4ven i Finland ifall h\u00e4r skulle f\u00f6rekomma n\u00e5gon form av samh\u00e4llsomst\u00f6rtande verksamhet.<\/p>\n<h3>Canths konflikt med det statsb\u00e4rande partiet<\/h3>\n<p>Bakgrunden till Minna Canths f\u00f6ljande sk\u00e5despel var oroligheter som brutit ut i samband med ett j\u00e4rnv\u00e4gsbygge i Savolax och en del mordbr\u00e4nder i \u00d6sterbotten. <em>Kovan onnen lapsia (Olycksbarn\/De vanlottade) <\/em>var resultatet av l\u00e5ng bearbetningsprocess och d\u00e4rf\u00f6r var \u00f6det desto h\u00e5rdare. Det f\u00f6rekom livlig korrespondens om rollpersonernas bakgrund och trov\u00e4rdighet och om det eventuellt funnits familjeband mellan de tv\u00e5 ingenj\u00f6rerna som varit i luven p\u00e5 varandra och som ursprungligen hade ing\u00e5tt i planeringen. \u00c5 ena sidan ville Minna ha Bergbom som sparringpartner, men \u00e5 den andra retade hon sig p\u00e5 Finska partiets yngre falang, som enligt henne inte v\u00e5gade t\u00e4nka socialt, \u00e4n mindre socialistiskt. \u2013 Bergbom tvekade ocks\u00e5 i sina r\u00e5d. Han gillade det intensiva och dramatiska hos Minna, men varnade henne f\u00f6r den begr\u00e4nsning som tendensiteten bar med sig. Historia och romatik hade man sett mycket av p\u00e5 teaterscenen, varf\u00f6r realismen var v\u00e4lkommen som omv\u00e4xling och uttryckligen just fr\u00e5n Canth! P\u00e5 teatern s\u00e5g man fram emot Minnas riktigt stora sk\u00e5despel.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1888 postade Minna pj\u00e4sen och meddelade att hon inte fikade efter deras [det fennomanska partiets] lagrar, och inte heller brydde sig om den smutskastning hon utsattes f\u00f6r. Bergbom var n\u00f6jd med Minnas text, men ans\u00e5g fortfarande att Topra-Heikkis svada var lite problematisk: han \u201ds\u00e4ger samma sak inte bara tio, utan hundra g\u00e5nger och stilm\u00e4ssigt p\u00e5 tre olika s\u00e4tt.\u201d Dessutom f\u00f6reslog Bergbom \u00e4nnu ett antal replikkorrigeringar, framf\u00f6r allt strykning av retoriskt patos och ovidkommande deklamationer och i st\u00e4llet f\u00f6rse rollpersonen med repliker som kommer fr\u00e5n hj\u00e4rtat. Canth medgav att Bergbom hade r\u00e4tt, men trots det ville hon h\u00e5lla kvar en del och stryka annat. Detta trots att \u201dn\u00e5gra viktiga gliringar mot kyrkan och samh\u00e4llet g\u00e5r f\u00f6rlorade\u201d (EAH 3, 319\u201320).<\/p>\n<p>Premi\u00e4ren p\u00e5 <em>Kovan onnen lapsia <\/em>\u00e4gde rum den 8 november 1888. Pj\u00e4sen inneh\u00f6ll m\u00e5nga uppr\u00f6rande scener och publiken var s\u00e5 omtumlad att <em>Uusi Suometars<\/em> kritiker endast gav en kort rapport d\u00e4r han sp\u00e5nade om avsikten var att f\u00e5 publiken att gr\u00e5ta \u00f6ver de fattigas n\u00f6d eller att predika f\u00f6r att avbryta hela j\u00e4rnv\u00e4gsbygget. I det fallet hade ett tal eller till och med ett f\u00f6redrag kunnat vara l\u00e4mpligare. Det fanns risk f\u00f6r missuppfattningar, vilket ocks\u00e5 intr\u00e4ffade, eftersom det bland publiken rent allm\u00e4nt b\u00f6rjade cirkulera rykten om att skribenten ansett \u201dst\u00f6ld, mord och mordbrand var ber\u00e4ttigat och att det var or\u00e4tt att bestraffa brott.\u201d Ensemblen fick ett kort erk\u00e4nnade. Benjamin Leino, teaterns d\u00e5 fr\u00e4msta f\u00f6rm\u00e5ga n\u00e4r det g\u00e4llde allvarliga roller, ans\u00e5gs ha spelat Topra-Heikki \u201dmed utomordenlig kraft.\u201d (EAH 3, 321)<\/p>\n<p>Det som uppr\u00f6rde publiken mest var den fattiga familjen Vaaranens situation: pojken Villes d\u00f6dskamp, med Saimi Swan i rollen som Ville, ans\u00e5gs vara en mycket fin tolkning. Det som v\u00e4ckte motstridiga k\u00e4nslor var att Topra-Heikkis socialism gav upphov till mordbrand, inbrott och en v\u00e4ns d\u00f6d. Kritikerna tycks ha gl\u00f6mt att mannen arresterades av polisen och att lagen till\u00e4ts ha sin gilla g\u00e5ng.<\/p>\n<p>En i socialismens namn anstiftad mordbrand i \u00d6sterbotten var den verklighetsbakgrund som gett upphov till pj\u00e4sen, men ocks\u00e5 de oroligheter som brutit ut n\u00e4r ett j\u00e4rnv\u00e4gsbygge p\u00e5 Savolaxbanan hade avbrutits. Det var fr\u00e5ga om k\u00e4nda aktuella f\u00f6reteelser som den fennomanska eliten upplevde som skr\u00e4mmande. Skildringen av oborstade arbetare som s\u00f6p och h\u00e4rjade var \u201dallf\u00f6r verklig\u201d. Om avsikten varit att v\u00e4cka medk\u00e4nsla var effekten snarare den motsatta. De konservativa blev helt f\u00f6rf\u00e4rade och m\u00e5nga v\u00e4nde sig mot Minna, till och med n\u00e4ra v\u00e4nner till henne.<\/p>\n<p>Fyra \u00e5r senare beskriver Bergbom situationen:<\/p>\n<blockquote><p>\u201dEfter den f\u00f6rsta representationen herskade en v\u00e5ldsam sinnesst\u00e4mning. En hop studenter hotade att hvissla och aflidne Jalander s\u00e4nde till och med bud till mig att han skulle s\u00e4tta sig i spetsen f\u00f6r en dylik demonstration. Alla m\u00f6jliga rykten fl\u00f6go omkring. S\u00e5 skulle polism\u00e4staren f\u00f6rklarat, att ifall hvissling skedde, han ernade f\u00f6rbjuda styckets vidare uppf\u00f6rande. Jag erh\u00f6ll vidare en skrifvelse, deri jag p\u00e5 det best\u00e4mdaste uppmanades nedl\u00e4gga pjesen. Under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden m\u00e5ste jag naturligtvis sammankalla direktionen.\u201d (EAH 3, 455)<\/p><\/blockquote>\n<p>F\u00f6ljande dag sammantr\u00e4dde teaterns direktion, som f\u00f6rutom Bergbom bestod av Jaakko Forsman, bror till senatorn och chefen f\u00f6r kammarexpeditionen Yrj\u00f6 Koskinen samt Viktor L\u00f6fgren, Antti Almberg-Jalava och K.E. Wahlstr\u00f6m. Styrelsen beslutade att stycket inte skulle uppf\u00f6ras fler g\u00e5nger eftersom det hade v\u00e4ckt s\u00e5 mycket indignation bland m\u00e5nga i Finska Teaterns st\u00f6dkretsar. Det har sedermera kommit fram att sj\u00e4lvaste Agathon Meurman skulle ha v\u00e4nt sig direkt till Yrj\u00f6 Koskinen efter den andra f\u00f6rest\u00e4llningen av <em>Kovan onnen lapsia,<\/em> och att denne i en brevbiljett f\u00f6rbjudit Bergbom att uppf\u00f6ra stycket, till och med med hot om att g\u00e5 miste om statsbidraget, eller \u00e5tminstone tolkades det s\u00e5 (EAH 3, 463; Canths brev till Bergbom 27.9.1892)<\/p>\n<p>Inom direktionen var det endast Kaarlo Bergbom som definitivt motsatte sig beslutet medan ekonomichefen Wahlstr\u00f6m f\u00f6rh\u00f6ll sig neutralt, eftersom han inte hade sett pj\u00e4sen. Bergbom tyckte att det hade varit b\u00e4ttre att inv\u00e4nta polisens officiella f\u00f6rbud och att teatern under inga omst\u00e4ndigheter sj\u00e4lv borde initiera n\u00e5gra begr\u00e4nsningar. Han skrev ett nedst\u00e4mt och bittert beklagande brev till Minna Canth, som hade insett att Bergbom inte r\u00e5dde f\u00f6r det som intr\u00e4ffat, och att hon sj\u00e4lv ins\u00e5g att hon hade attackerat landets regering.<\/p>\n<p>Canth grubblade \u00f6ver persongalleriet i sin pj\u00e4s; hade hon m\u00f6jligen idealiserat dem lite v\u00e4l mycket och upplevt de inblandade samh\u00e4llsklasserna som alltf\u00f6r goda. Efter att Bergbom hade l\u00e4st pj\u00e4smanuset p\u00e5 nytt, beklagade han det s\u00e4tt p\u00e5 vilket den lilla pojken Villes d\u00f6d och Topra-Heikkis socialism hade presenterats i offentligheten. Det f\u00f6reg\u00e5ende hade han under repetitionerna t\u00e4nkt stryka, men ville inte l\u00e4ngre st\u00f6ra Minna. Visavi den senares predikningar hade han sagt sitt trots att Minna, p\u00e5 grund av egna bevekelsegrunder, inte kunde ta dem ad notam. Bergbom klandrade Minna f\u00f6r att ha d\u00e5liga f\u00f6rebilder. Samtidigt konstaterade han att Topra-Heikki som gestaltning alls inte var ih\u00e5ligare \u00e4n vare sig Pater Hieronymus i <em>Regina von Emmeritz <\/em>eller titelrollen i <em>Daniel Hjort<\/em>; men trots det f\u00f6rd\u00f6mer ingen sj\u00e4lva pj\u00e4serna som d\u00e5lig dramatik. (EAH3, 327) \u201ddet som f\u00f6rargar hos Topra-Heikki \u00e4r det uns av verklighet som rollen st\u00e5r f\u00f6r.\u201d<\/p>\n<p>I sitt svar uppmanade Canth Bergbom att gl\u00f6mma hela saken. Texten hade ju kommit ut i tryck och skulle i alla h\u00e4ndelser leva sitt eget liv. Stycket uppf\u00f6rdes som amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llning av Nylands Dragonregemente och hade publicerats i tryck. I ett par repriser hade Bergbom senare velat uppf\u00f6ra pj\u00e4sen p\u00e5 nytt, men d\u00e5 hade Canth satt stopp f\u00f6r det. Men n\u00e4stan alla arbetarf\u00f6reningar spelade pj\u00e4sen. Det var under det sena 1800-talet som intresset f\u00f6r amat\u00f6rteaterverksamhet tog fart p\u00e5 allvar inom arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n<p>Den \u201dsoligaste frukten\u201d av Minna Canths och Bergboms samarbete var <em>Papin perhe <\/em><em>(Pr\u00e4stens familj) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1891. Den ideologiska konflikten mellan ung- och gammalfinnarna kommer till tals i familjekomedin <em>Pr\u00e4stens familj<\/em>. F\u00f6rutom en tidsskildring rymmer den b\u00e5de generations- och attitydkrockar \u2013 och en tro p\u00e5 att ungas tankar och \u00e5sikter borde bem\u00f6tas med f\u00f6rst\u00e5else och acceptans av f\u00f6r\u00e4ldrarna. Maiju, som dr\u00f6mmer om en teaterkarri\u00e4r, representerar gruppen bildade ungdomar som Finska Teatern satte sitt hopp till n\u00e4r det g\u00e4ller rekryteringen av nya f\u00f6rm\u00e5gor.<\/p>\n<p>Intrigen och det psykologiska f\u00f6rloppet diskuterade Canth \u00e4n en g\u00e5ng per korrespondens med Bergbom. Canth var road av hur v\u00e4lvillig och medg\u00f6rlig han var och ville till\u00e4gna sk\u00e5despelet doktor Kaarlo Bergbom. Premi\u00e4ren p\u00e5 <em>Papin perhe <\/em>den 23 januari 1891 blev en av teaterns mest prisade, och Minna Canth firades sedan i Helsingfors i mars. M\u00e5nga var f\u00f6rst\u00e5s l\u00e4ttade \u00f6ver att hon var mindre radikal den h\u00e4r g\u00e5ngen. Under de f\u00f6ljande 12 \u00e5ren uppf\u00f6rdes pj\u00e4sen sammanlagt 24 g\u00e5nger. P\u00e5 ett intressant s\u00e4tt \u00e4r den en forts\u00e4ttning p\u00e5 skildringen av ett Finland i f\u00f6r\u00e4ndring som Gustaf von Numers hade introducerat i sitt f\u00f6rtr\u00e4ffliga lustspel <em>Bakom Kuopio (Kuopion takana)<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1890.<\/p>\n<h3>Gustaf von Numers \u2013 Bergboms andra supporter<\/h3>\n<p>Just n\u00e4r realismen hade f\u00e5tt fotf\u00e4ste under det tidiga 1880-talet \u00e4ntrar en lite annorlunda inhemsk repertoar scenen. Intresset f\u00f6r historia hade vaknat igen och det verkar som om romantiken var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka.<\/p>\n<p>Gustaf von Numers (1848\u20131913) f\u00f6ddes i en familj som kunde definieras som \u201dfattigadel\u201d. Han arbetade som stationsinspektor [i bland annat Benn\u00e4s och Kannus, \u00f6vers. till\u00e4gg] och skrev dramatik. Han levererade sitt f\u00f6rstlingsverk <em>Erik Puke (Eerikki Puke \u2013 Korsholman linnanis\u00e4nt\u00e4) <\/em>till Bergbom efter att det hade refuserats av Nya Teatern. Redan under studietiden hade von Numers skrivit en hel del, men hans ideal var nu Adam Oehlenschl\u00e4ger med sina historiska motiv fr\u00e5n fornnordisk tid. H\u00e4r fann han en sj\u00e4lsfr\u00e4nde i Bergbom.<\/p>\n<p>Efter att ha l\u00e4st <em>Erik Puke<\/em> ins\u00e5g Bergbom att skribenten, sin brist p\u00e5 erfarenhet till trots, inte bara hade f\u00f6rm\u00e5ga att utveckla logiska h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp, utan ocks\u00e5 hade livlig fantasi och fallenhet f\u00f6r sceniskt effektiva kontraster. Dialogreplikerna var naturligt livfulla och korta, vilket dramatiken kr\u00e4vde. Bergholm l\u00e4t sig lockas till samarbete, som dock inte varade i mer \u00e4n fyra \u00e5r (EAH 3, 295).<\/p>\n<p>Bergbom uppmanade von Numers att bearbeta och skriva om texten varefter sk\u00e5despelaren och regiassistenten Niilo Sala \u00f6versatte den till flytande finska. Premi\u00e4ren p\u00e5 <em>Eerikki Puke<\/em> den 10 februari 1887 blev en framg\u00e5ng. Handlingen f\u00f6rde \u00e5sk\u00e5darna till medeltida bondefejder i Finland, delvis p\u00e5hittade och delvis historiska. I bakgrunden fanns b\u00e5de Pukefejden och Engelbrektsupproret 1434\u20131436. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt p\u00e5minde den om <em>F\u00e4ltsk\u00e4rns ber\u00e4ttelser<\/em>, d\u00e4r bland annat folkstyre betonas. Scenografin var verkningsfull. Murkainens storstuga, Pukes cell i Korsholms slott, tallskogen och tingsplatsen intill V\u00f6r\u00e5 kyrka var \u201dfagra som dr\u00e4kter med f\u00f6rebilder i v\u00e5ra medeltida kyrkors kalkm\u00e5lningar\u201d (EAH 3, 297). Under tv\u00e5 \u00e5r spelades pj\u00e4sen 12 g\u00e5nger och senare \u00e4ven p\u00e5 andra teatrar.<\/p>\n<p>Vid den h\u00e4r tiden var intresset stort f\u00f6r att med vetenskapliga metoder forska i Finlands forntid, vilket ocks\u00e5 avspeglades i von Numers f\u00f6ljande sk\u00e5despel <em>Striden vid Tuukkala (Tuukkalan tappelu)<\/em>, som uruppf\u00f6rdes den 15 mars 1889. Handlingen bygger p\u00e5 fynden fr\u00e5n ett gravf\u00e4lt i Savolax d\u00e4r ben, vapen och f\u00f6rem\u00e5l gav upphov till teorier om en fejd mellan tavaster och karelare [som daterades till 1200-talet]. I pj\u00e4sen [som bestod av \u00e5tta tabl\u00e5er, \u00f6vers. till\u00e4gg] v\u00e4vde von Numers in bland annat kvinnorov och fiktiva friartraditioner. F\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttningen till finska stod alltj\u00e4mt Niilo Sala.<\/p>\n<p>Samarbetet gav upphov till ytterligare tv\u00e5 pj\u00e4ser som kom att ing\u00e5 i basrepertoaren p\u00e5 finska. <em>Bakom Kuopio (Kuopion takana)<\/em> uruppf\u00f6rdes den 28 februari 1890. Ocks\u00e5 den hade f\u00f6rfattaren k\u00e4mpat med i flera \u00e5r. Stycket var ett slags pendang eller motstycke till <em>Nora<\/em> om kvinnoemancipationen i Norden, men med budskapet att mannen trots allt \u00e4nd\u00e5 \u00e4r husets herre.<\/p>\n<p>Dramatiska motiv omvandlades till fars och komedi. Av slutresultatet framg\u00e5r det att det \u00e4nd\u00e5 \u00e4r kvinnan, som utan n\u00e4mnv\u00e4rda synliga \u00e5th\u00e4vor, styr i familjen. I pr\u00e4stg\u00e5rden p\u00e5 landet f\u00f6rs\u00f6ker man st\u00e5 emot alla nymodigheter. Det var framf\u00f6r allt pastorsadjunkten Jussilainens sv\u00e4gerska Lilli (Olga Finne) som representerade nymodigheterna och den anst\u00f6tliga emanciperade kvinnan, som r\u00f6ker cigaretter och g\u00e5r kl\u00e4dd i byxkjol. Jussilainens sj\u00e4lsliga j\u00e4mvikt \u00e4r hotad just som den sn\u00e4lla Na\u00ebmi hade blivit hans hustru. Komedin kom att bli en av v\u00e5ra fr\u00e4msta klassiker. F\u00f6ljande \u00e5r tog ocks\u00e5 Minna Canth upp samma tema i sin pj\u00e4s <em>Papin perhe (Pr\u00e4stens familj).<\/em> <em>Bakom Kuopio <\/em>stod sig i \u00e5rtionden som en av h\u00f6rnstenarna inom finl\u00e4ndsk teater.<\/p>\n<p><em>Elinan surma<\/em>, det vill s\u00e4ga von Numers <em>Klas Kurck och liten Elin<\/em>, ett svartsjukedrama som utspelades i finl\u00e4ndska adelskretsar. Urpremi\u00e4ren \u00e4gde rum den 30 oktober 1891. Canths och von Numers turvisa premi\u00e4rer gav Finska Teatern en helt annan tyngd inom finl\u00e4ndskt kulturliv och som fr\u00e4mjare av \u201dandlig odling\u201d. Trots att Gustaf von Numers var svenskspr\u00e5kig har <em>Elinan surma<\/em>, med motiv ur Kanteletar, uppfattats som ett finskt sk\u00e5despel. Bergbom hade sj\u00e4lv redan \u00e5r 1870 f\u00f6rs\u00f6kt skriva ett operalibretto med samma tema. Sj\u00e4lva skrivprocessen var kr\u00e4vande och m\u00e5nga scener omarbetades otaliga g\u00e5nger. Teatern gjorde ett avtal med von Numers och k\u00f6pte pj\u00e4sen av honom. Versionen bearbetades ytterligare och Niilo Sala fungerade ocks\u00e5 i detta skede som Bergboms h\u00f6gra hand.<\/p>\n<p>Slutresultatet var ett \u00e4ktenskapsdrama med starka persongestaltningar. Det utspelades p\u00e5 Laukko g\u00e5rd i det medeltida Finland. Klas Kurcks tidigare frilla och hush\u00e5llerska Kersti Fleming h\u00e4mnas p\u00e5 den lagvigda hustrun, den unga Elin fr\u00e5n V\u00e4\u00e4ksy g\u00e5rd, genom intriger, svartsjuka och l\u00f6gn om sin graviditet samt genom k\u00e4nnedomen om Kurcks f\u00f6rsta hustrus, hennes syster Kaarinas of\u00f6rklarliga d\u00f6d. Kersti lyckas f\u00e5 Klas vrede v\u00e4nd mot Elin och hennes ungdomsv\u00e4n Olof. Klas tar dem av daga (genom mordbrand) och det \u00e4r f\u00f6rst av Elins sista ord han l\u00e5ter sig \u00f6vertygas om att det inte fanns fog f\u00f6r att misstro henne.<\/p>\n<p>Premi\u00e4ren blev en enorm framg\u00e5ng och p\u00e5 Arkadiateatern fick man uppleva ett mottagande som slog alla tidigare rekord. \u00c4ktenskapsdramat gjorde ett djupt intryck p\u00e5 publiken, mycket tack vare Ida Aalbergs (Kirsti) och Axel Ahlbergs (Klaus Kurck) rollgestaltningar. Mannen och kvinnan, som hade varit eller fortfarande var ett passionerat k\u00e4rlekspar, f\u00f6rde en viljornas h\u00e5rda kamp. Manuset var baserat p\u00e5 gedigen forskning och \u00f6vers\u00e4ttaren Niilo Sala hade lyckats ladda spr\u00e5ket med en arkaisk rytm, som inte hade funnits i von Numers ursprungliga version.<\/p>\n<p>Av de inhemska sk\u00e5despelen placerade sig <em>Elinan surma<\/em> i t\u00e4ten med sammanlagt 60 f\u00f6rest\u00e4llningar under Bergboms tid. Stark inhemsk dramatik, en stark intrigerande kvinna, som ocks\u00e5 hade v\u00e4gande sk\u00e4l att k\u00e4nna sig kr\u00e4nkt. Den lyckades f\u00f6rsvara sin placering p\u00e5 samtliga teatrars repertoar \u00e4nda fram till andra v\u00e4rldskriget. P\u00e5 1930-talet tog Hella Wuolijokis <em>Niskavuori<\/em>pj\u00e4ser p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00f6ver genren triangeldrama p\u00e5 teaterscenen.<\/p>\n<p><em>Elinan surma<\/em> <em>(Klas\/Klaus Kurck och liten Elin) <\/em>blev en framg\u00e5ng, men sedan von Numers hade s\u00e5lt stycket f\u00f6r en eng\u00e5ngssumma hade han ingen ekonomisk beh\u00e5llning av pj\u00e4sen l\u00e4ngre. Teaterns andel i medg\u00e5ngen var dock betydande, varf\u00f6r Bergbom f\u00f6reslog att de skulle uppr\u00e4tta ett gemensamt protokoll om hur andelarna skulle f\u00f6rdelas, men det gick inte von Numers med p\u00e5. Teatern gav en recettf\u00f6rest\u00e4llning till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r den st\u00e4ndigt skuldsatta f\u00f6rfattaren och det accepterade han.<\/p>\n<p>Kort d\u00e4refter, v\u00e5ren 1892, b\u00f6rjade Ida Aalberg planera en nordisk turn\u00e9 med August Arppes teaters\u00e4llskap och ville ha sitt bravurnummer p\u00e5 svenska p\u00e5 turn\u00e9programmet. Eftersom efterfr\u00e5gan och publiken fortfarande r\u00e4ckte till kunde inte Bergbom, som bevakade teaterns intressen, g\u00e5 med p\u00e5 det. Aalberg uppmanade f\u00f6rfattaren att be om att f\u00e5 sitt exemplar tillbaka och nu var dessutom en \u00f6vers\u00e4ttare till danska ocks\u00e5 involverad. Delar som Bergbom och Sala hade bidragit med borde von Numers f\u00f6rst ha \u00f6versatt till svenska. Eftersom han hade \u00f6verl\u00e5tit ensamr\u00e4tten till Finska Teatern f\u00f6r den tid de beh\u00f6vde manuskriptet, h\u00f6ll teaterstyrelsen en stram linje och v\u00e4djade till Bergbom som var styckets dramaturg. Gustaf von Numers gick ut med \u00e4rendet i pressen och h\u00e4vdade att han hade levererat ett f\u00e4rdigt manus till teatern just i den form som det spelades, vilket sedan utreddes l\u00e4nge och v\u00e4l.<\/p>\n<p>\u00c4ven om Aspelin-Haapkyl\u00e4 inte k\u00e4nde till Ida Aalbergs andel i det hela, gjorde han en detaljerad utredning om samarbetet mellan Bergbom och von Numers. Viljo Tarkiainen (1922) valde att se p\u00e5 problematiken ur von Numers perspektiv och d\u00e4rmed se teatern som en illvillig fiende till von Numers. I sitt inl\u00e4gg i tidningen <em>Uusi Suometar<\/em> kr\u00e4nkte redakt\u00f6ren Antti Jalava (Almberg) von Numers genom att h\u00e4vda att stycket aldrig hade n\u00e5tt scenen utan Bergboms r\u00e5d och insatser. Det hade Bergbom aldrig yttrat offentligt. \u00c4ven om hon privat klandrade von Numers f\u00f6r att accepterat ett d\u00e5ligt avtal, tog Minna Canth honom i f\u00f6rsvar. Som aff\u00e4rsidkare var hon v\u00e4l f\u00f6rtrogen med betydelsen av avtal. N\u00e4r det skar sig med Bergbom valde von Numers att arbeta f\u00f6r Svenska Teatern, som hade bytt namn \u00e5r 1887.<\/p>\n<p>Spel\u00e5ret 1893\u20131894 uppf\u00f6rdes pj\u00e4sen <em>Utan pr\u00e4st <\/em>och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 <em>Bakom Kuopio<\/em>. S\u00e4songen 1895\u20131896 spelades uppf\u00f6ljaren <em>Pastor Jussilainen <\/em>med sammanlagt tjugotalet f\u00f6rest\u00e4llningar. Finska Teatern hade aldrig den pj\u00e4sen p\u00e5 sin repertoar, men med tiden blev den en lustspelsklassiker i rang med<em> Bakom Kuopio<\/em>.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1897 hade von Numers <em>Sn\u00e4lla flickor<\/em> premi\u00e4r p\u00e5 Svenska Teatern. P\u00e5 samma teater uppf\u00f6rdes <em>Elinan surma<\/em> under namnet <em>Kirsti Fleming<\/em> h\u00f6sten 1907 samt <em>Mormor L\u00e4nsmanskan <\/em>h\u00f6sten 1909 av senare teaterchefen August Arppe efter ett utkast av von Numers.<\/p>\n<p>Bergbom l\u00e4t von Numers g\u00e5 eftersom konflikten var s\u00e5 pass pinsam och frusterande. Till skillnad fr\u00e5n Minna Canth var von Numers inte p\u00e5 samma s\u00e4tt livsviktig f\u00f6r Finska Teatern. Stridigheterna med Minna Canth var betydligt bittrare.<\/p>\n<p>Redan i november 1892 hade arkitekten och f\u00f6rfattaren Karl August Tavaststjerna tecknat ett avtal med Finska Teatern om uppf\u00f6randet av hans sk\u00e5despel <em>Uramo torp<\/em> (<em>Uramon torppa).<\/em> Avtalet inkluderade ocks\u00e5 ett f\u00f6rskottsarvode och en procentsats av biljettint\u00e4kterna (10 %) samt teaterns ensamr\u00e4tt till pj\u00e4sen i Helsingfors under fem \u00e5r. Pj\u00e4sen <em>Uramo torp<\/em> var en dramatisering av hans roman <em>H\u00e5rda tider (Kovina aikoina)<\/em>, som handlade om missv\u00e4xt\u00e5ren 1867\u20131869. Tavaststjerna har kallats den f\u00f6rsta moderna svenska f\u00f6rfattaren i Finland. F\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttningen till finska stod Juhani Aho och <em>Uramon torppa<\/em> blev, kanske till och med n\u00e5got \u00f6verraskande, ett betydande verk p\u00e5 teaterns repertoar. Det st\u00e4rker \u00e4n en g\u00e5ng tesen om att realistiska verk som bygger p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandena i det egna landet \u2013 \u00e4ven om de \u00e4r uppr\u00f6rande \u2013 engagerar p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt. Det hade trots allt inte f\u00f6rflutit mer \u00e4n drygt 20 \u00e5r sedan n\u00f6d\u00e5ren. Under spel\u00e5ren 1892\u20131896 framf\u00f6rdes <em>Uramon torppa<\/em> sammanlagt 28 g\u00e5nger och lockade ocks\u00e5 svenskspr\u00e5kig publik till Arkadiateatern.<\/p>\n<h3>Liv och mots\u00e4ttningar inom Finska Teatern p\u00e5 1880-talet<\/h3>\n<p>Syskonen Bergbom h\u00f6ll ocks\u00e5 reda p\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4rkespersoners jubileumsdagar, s\u00e5v\u00e4l nationella som kejserliga. Som en del av kulturutbudet uppf\u00f6rdes b\u00e5de jubileums- och minnesf\u00f6rest\u00e4llningar. Det var ocks\u00e5 ett led i att skapa ett slags nationell stormannakult. Bergbom noterade bland annat Aleksis Kivis d\u00f6dsdag, men framf\u00f6r allt Runebergs och Topelius f\u00f6delsedagar. Kalevaladagen firades ofta stort med premi\u00e4r p\u00e5 ett inhemskt sk\u00e5despel. Av teaterns historia framg\u00e5r att jubileumsdikter, stj\u00e4rnartistbes\u00f6k under m\u00e4rkes\u00e5r och serenader ingick i firandet. Genom att sjunga Kejsarhymnen och V\u00e5rt land f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen noterades kejserliga m\u00e4rkesdagar under Alexander II:s livstid, vilket \u00e4ven g\u00e4llde andra nationellt viktiga namnsdagar.<\/p>\n<p>Antalet turn\u00e9er p\u00e5 landsbygden glesnade och koncentrerades i st\u00e4llet till de stora st\u00e4derna d\u00e4r int\u00e4kterna var garanterade. Vid planeringen m\u00e5ste ledningen st\u00e4ndigt beakta huruvida Ida Aalberg medverkade eller inte, eftersom det p\u00e5verkade publikens intresse. Charlotte Winterhjelms g\u00e4stspel blev allt f\u00e4rre och koncenterades till 15-\u00e5rsjubil\u00e9et f\u00f6r <em>Lea <\/em>\u00e5r 1884, ett betydande jubel\u00e5r i fennomansk teaterhistoria.<\/p>\n<p>F\u00f6r teaterpersonalen var framtiden os\u00e4ker och d\u00e4rf\u00f6r grundades en pensionsfond som ett slags trygghetsfaktor inf\u00f6r \u00e5lderdomen f\u00f6r hela yrkesgruppen. Besluten om arvoderingarna fattades av styrelsen och h\u00e4r kan man f\u00f6lja med skillnaderna i anseende och uppskattning mellan de enskilda individerna.<\/p>\n<p>N\u00e4r vi n\u00e4rmar oss mitten av 1880-talet tar sig stj\u00e4nartisten Ida Aalberg en hel del specialr\u00e4ttigheter. Trots att hon fick full l\u00f6n var hon inte alltid p\u00e5 plats, utan befann sig p\u00e5 l\u00e5nga studieresor eller vistades p\u00e5 bad- och kuranstalter. V\u00e5ren 1885 l\u00e4mnade hon teatern officiellt. Resten av s\u00e4llskapet fick nu driva verksamheten med betydligt l\u00e4gre l\u00f6ner, och som \u201dinhoppare\u201d vara beredda att \u00f6verta hennes roller, men samtidigt ocks\u00e5 vara beredda att tr\u00e4da tillbaka s\u00e5 snart den \u201dgudomliga Ida\u201d behagade infinna sig.<\/p>\n<p>\u00c5 andra sidan var Ida tvekl\u00f6st teaterns \u00f6verl\u00e4gset mest f\u00e4ngslande sk\u00e5despelerska som ocks\u00e5 inspirerade andra. Utom i enstaka fall n\u00e4r avunden ber\u00f6vade dem all deras energi. Eftersom som det kunde v\u00e4cka ont blod bland de andra, var Idas arvoden tabu och diskuterades inte. B\u00e5de styrelsen och Kaarlo Bergbom var r\u00e4tt maktl\u00f6sa inf\u00f6r Idas \u00f6nskem\u00e5l. Det var nog mycket f\u00e5 sk\u00e5despelare som hade r\u00e4tt till eller kunde ordna recettf\u00f6rest\u00e4llningar till egen fav\u00f6r.<\/p>\n<p>Arkadiateaterns byggnad var i d\u00e5ligt skick, vilket ledde till att brandmyndigheterna utf\u00e4rdade spelf\u00f6rbud. Genom att \u00f6ppna ytterligare n\u00f6dutg\u00e5ngar h\u00e4vdes f\u00f6rbudet och verksamheten kunde fortg\u00e5 (1881\u20131882). Med tanke p\u00e5 att belysningen i \u00e5rtionden hade fungerat med gas, var det nog ett rent underverk att n\u00e5gon brand aldrig hade brutit ut. De hade lyckats \u00e5tg\u00e4rda n\u00e5gra riktigt hotfulla incidenter.<\/p>\n<p>Eftersom teatern hade skulder saknades ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att l\u00e5ta uppf\u00f6ra ett nytt teaterhus. F\u00f6rst stod teatern i skuld till syskonen Bergbom p\u00e5 grund av underskottet fr\u00e5n operaverksamheten. N\u00e4r skulden var betald 1883 planerades ett nytt husk\u00f6p, men d\u00e4rav blev intet eftersom det visade sig vara mer realistiskt att l\u00e5ta renovera Arkadiateatern. \u00c5r 1886 renoverades och m\u00e5lades interi\u00f6ren i vitt och bl\u00e5tt.<\/p>\n<p>Tack vare teaterns nya gasanl\u00e4ggning lyckades man f\u00f6rb\u00e4ttra belysningen p\u00e5 scenen och genom att h\u00f6ja scentornet kunde kulisserna hissas upp i taket utom synh\u00e5ll. Salongen f\u00f6rs\u00e5gs med en stj\u00e4rnhimmel och namnen p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l inhemska som utl\u00e4ndska dramatiker. De inhemska bestod av Runeberg, Topelius, Cygnaeus, Wecksell, Kivi och Canth. Vad evenemangen anbelangar f\u00f6rekom ocks\u00e5 olika g\u00e4stspel och bes\u00f6k som till exempel kejsarbes\u00f6ket i samband med Industriutst\u00e4llningen i Helsingfors \u00e5r 1876 n\u00e4r ocks\u00e5 tronf\u00f6ljaren Alexander (fr\u00e5n och med \u00e5r 1881 Alexander III) och hans gem\u00e5l prinsessan Dagmar bes\u00f6kte Finland.<\/p>\n<p>De s\u00e5 kallade folkkomedierna blev nu allt viktigare f\u00f6r Arkadiateatern. Det handlade om att \u00e5teruppliva \u00e4ldre repertoar, s\u00e5 kallade l\u00e5gprisf\u00f6rest\u00e4llningar. Vanligen var det pj\u00e4ser som spelades i b\u00f6rjan och slutet av s\u00e4songen. Syskonen Bergbom fick ocks\u00e5 positiv respons p\u00e5 eftermiddagsf\u00f6rest\u00e4llningarna under veckosluten. Eftersom arbetarbefolkningens arbetsdagar ofta inleddes tidigt om morgnarna, var teater p\u00e5 sena vardagsaftnar ett problem f\u00f6r dem. Just den publiken fann ofta sin v\u00e4g till Arkadiateatern tack vare Minna Canths sk\u00e5despel och s\u00e5nglustspelen!<\/p>\n<p>Personalen p\u00e5verkades ocks\u00e5 av of\u00f6rutsebara f\u00f6r\u00e4ndringar. Oskari Vilho avled redan \u00e5r 1883. Han hade ansvarat f\u00f6r m\u00e5nga viktiga komiska och dramatiska roller. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6rlorade teatern Bruno B\u00f6\u00f6k som hade spelat hj\u00e4lterollerna. Axel Ahlberg och Niilo Sala fick nu turas om att spela unga hj\u00e4ltar. Benjamin Leino hade visat prov p\u00e5 tillf\u00f6rlitlighet och hade fallenhet f\u00f6r att spela manliga huvudroller.<\/p>\n<p>En viktig nyrekrytering f\u00f6r Finska Teatern var Adolf Lindfors (1857\u20131929). Han var en ung finlandssvensk som hade inlett sin bana redan 1873 p\u00e5 Nya Teatern, men p\u00e5 grund av hans finlandssvenska idiom var avancemangsm\u00f6jligheterna begr\u00e4nsade. \u00c5r 1881 begav han sig till sj\u00f6ss, men \u00e5terv\u00e4nde och fick som 25-\u00e5ring ett kontrakt p\u00e5 tio \u00e5r (1882\u20131892) vid Finska Teatern. Tack vare noggrannhet och talang f\u00f6r komik blev han en kraft att r\u00e4kna med. Det g\u00e4llde fr\u00e4mst den klassiska repertoaren och gycklarrollerna, framf\u00f6r allt pj\u00e4ser av Shakespeare och Moli\u00e8re. \u00c5ren 1892\u20131894 ledde han ambulerande Dramatiska teatern f\u00f6r att sedan 1894 \u00e5terv\u00e4nda till Bergbom och Finska Teatern. Han var b\u00e5de flitig och beg\u00e5vad, obestridligt professionell, en komiker \u00e4nda ut i fingerspetsarna, n\u00e4st intill pedanteri. \u00c5ren 1907\u20131914 var han ocks\u00e5 chef f\u00f6r nationalteatern Kansallisteatteri.<\/p>\n<p>I b\u00f6rjan av 1880-talet s\u00e5g Ida Aalbergs karri\u00e4r att ta henne fr\u00e5n den egna framg\u00e5ngen till den andra. Hon var popul\u00e4r bland de unga studenterna, en popularitet j\u00e4mf\u00f6rbar med den som s\u00e5ngare och andra framst\u00e5ende scenartister kunde f\u00e5 uppleva. Hon s\u00f6kte sig ocks\u00e5 utomlands och vidareutbildade sig bland annat i Tyskland. P\u00e5 eget initiativ kn\u00f6t hon kontakter i de andra nordiska huvudst\u00e4derna. Redan \u00e5r 1880 fick hon en m\u00f6jlighet att bes\u00f6ka Budapest d\u00e4r man talade ungerska, ett spr\u00e5k som \u00e4r besl\u00e4ktat med med finska. Mitt i en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 ungerska spelade hon dessutom rollen som Boriska i pj\u00e4sen <em>Kyl\u00e4nheitti\u00f6<\/em> <em>(Byns od\u00e5ga)<\/em>. I Finland noterades detta f\u00f6rst\u00e5s som ett betydande genombrott.<\/p>\n<p>Rollarbetet p\u00e5 1800-talet \u00e4r s\u00e5 tillvida j\u00e4mf\u00f6rbart med opera i och med att sk\u00e5despelarna repeterade sina roller p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt. De kunde d\u00e4rf\u00f6r med l\u00e4tthet \u201dhoppa in\u201d som g\u00e4startister p\u00e5 andra teatrar. Ida kunde spela p\u00e5 finska i en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 n\u00e5got annat spr\u00e5k. Det intr\u00e4ffade till exempel i Stockholm 1885 i en <em>Hamlet<\/em>-f\u00f6rest\u00e4llning, d\u00e4r Ernesto Rossi talade italienska och Ida Aalberg i rollen som Ofelia finska, medan resten av ensemblen talade svenska.<\/p>\n<p>Ida Aalberg reste mycket och kn\u00f6t kontakter. Bland annat fick hon m\u00f6ta Ibsen som f\u00e5tt h\u00f6ra om hennes prisade tolkning i rollen som Nora. Hon kunde l\u00e4mna teatern f\u00f6r l\u00e5nga perioder och vid \u00e5terkomsten spela nya intressanta roller. Syskonen Bergbom anpassade premi\u00e4rerna till Aalbergs planer. S\u00e5lunda spelade hon b\u00e5de p\u00e5 teaterns 10-\u00e5rsjubileumsf\u00f6rest\u00e4llning 1882 och n\u00e4r hon sj\u00e4lv \u00e5r 1884 firade 10-\u00e5rskonstn\u00e4rsjubileum. Efter rollen som Homsantuu (Hopptossan) i <em>Ty\u00f6miehen vaimo<\/em> var f\u00f6ljande stora roll den som Margareta i Goethes <em>Faust<\/em> 1885. P\u00e5 v\u00e5ren samma \u00e5r sade hon dock upp sitt s\u00e4songsavtal med Finska Teatern och var d\u00e4refter fri att g\u00f6ra g\u00e4stspelsavtal. Ida Aalberg gjorde som den franska stj\u00e4rnan Sarah Bernhardt, som ocks\u00e5 l\u00e4mnade Com\u00e9die-Fran\u00e7aise \u201dsom fri stj\u00e4rna\u201d.<\/p>\n<p>P\u00e5 s\u00e4tt och vis klargjorde det relationen mellan teatern och henne, men f\u00f6r\u00e4ndrade inte det faktum att syskonen Bergbom inte i forts\u00e4ttningen l\u00e4ngre hade n\u00e5gra som helst m\u00f6jligheter att ut\u00f6va p\u00e5tryckningar p\u00e5 henne. Teatern blev tvungen att anpassa sig till hennes \u00f6nskem\u00e5l. Trots att hon 1885 hade sagt upp s\u00e4songsavtalet kunde det inte bestridas att Finska Teatern fortfarande beh\u00f6vde Ida Aalberg \u2013 och att hon beh\u00f6vde syskonen Bergbom n\u00e4r hon som frilans r\u00e5kade i sv\u00e5righeter.<\/p>\n<p>Ida Aalberg beh\u00f6vdes som ett slags symbol f\u00f6r finl\u00e4ndsk scenkonst, en beg\u00e5vad stj\u00e4rna som tr\u00e4dde fram ur folkets djupa led inom en genre som v\u00e4rdesattes h\u00f6gt p\u00e5 1800-talet: en sk\u00e5despelerska som suver\u00e4nt kunde spela \u00f6verraskande, intagande och demoniska scener. Hon var den av talteaterns unga kvinnor som b\u00e5de v\u00e5gade och hade f\u00f6rm\u00e5ga att ge uttryck f\u00f6r temperament, sexuella anspelningar och f\u00f6rf\u00f6riskhet, och det fick naturligtvis k\u00e4nslorna att svalla i publiken, vilket f\u00f6rst\u00e5s g\u00e4llde s\u00e5v\u00e4l kvinnor som m\u00e4n. Det resulterade i ett slags parallellkopplingar, b\u00e5de dragningskraft och avst\u00e5ndstagande.<\/p>\n<p>Ida Aalberg var mycket m\u00e5n om sitt offentliga anseende. Relationen med den radikala studentpolitikern och juristen Lauri Kivek\u00e4s (Gustaf Laurentius Stenb\u00e4ck) och \u00e4ktenskapet med honom innebar att hon som kvinna ocks\u00e5 fick ett visst samh\u00e4llspolitiskt inflytande. Br\u00f6llopet var ett av \u00e5rtiondets mest uppm\u00e4rksammade societetsevenemang och vigseln \u00e4gde rum i Nikolajkyrkan (dagens Helsingfors domkyrka) i november 1887.<\/p>\n<p>I sin bok om Ida Aalbergs liv fr\u00e5n 1925 ger Ilmari R\u00e4s\u00e4nen en r\u00e4tt of\u00f6rsk\u00f6nad bild av henne. R\u00e4tt m\u00e5nga samtidsvittnen fanns \u00e4nnu kvar n\u00e4r boken var under arbete, varf\u00f6r Aalbergs p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ocks\u00e5 problematiska roll inom finl\u00e4ndskt teaterliv inte helt har skingrats. Om \u00e4n mera detaljerad inneh\u00e5ller Ritva Heikkil\u00e4s (1998) bok <em>Ida Aalberg \u2013 n\u00e4yttelij\u00e4 Jumalan armosta<\/em> ingredienser till ett sentimentaliserande legendverk. Den antingen f\u00f6rtiger eller \u00e4r snabb att ge f\u00f6rklaringar till alla pinsamma fr\u00e5gor. Boken inneh\u00e5ller m\u00e5nga intressanta brevcitat, men saknar tyv\u00e4rr k\u00e4llh\u00e4nvisningar.<\/p>\n<h3>De sista stiftarna avg\u00e5r<\/h3>\n<p>Tv\u00e5 \u00e5r senare sl\u00e5r n\u00e4sta personalf\u00f6rlust till (1887). Den v\u00e5ren s\u00e4ger b\u00e5de Kaarola Avellan, men ocks\u00e5 Aurora (Toikka-)Aspegr\u00e9n och hennes man August Aspegr\u00e9n upp sina avtal. De \u00e4r de sista som har varit med allt sedan starten 1872.<\/p>\n<p>Teaterns tv\u00e5 andra framst\u00e5ende kvinnliga sk\u00e5despelare, Aurora Aspegr\u00e9n och Kaarola Avellan, hade antagligen k\u00e4nt sig sidsteppade och k\u00e4nt av brister hos Kaarlo Bergbom i rollen som regiss\u00f6r. Han hade kanske blivit lite v\u00e4l mjuk i f\u00f6rh\u00e5llande till Ida Aalberg. Emilie hade eventuellt hela tiden varit lite mindre n\u00f6jd med Ida. Ida hade redan blivit en riktig \u201dk\u00e4ndis\u201d i Helsingfors, som lade vantarna p\u00e5 alla de mest intressanta, \u201dintensiva\u201d eller \u201dtill galenskap drivna\u201d kvinnorollerna.<\/p>\n<p>Det \u00e4r ocks\u00e5 t\u00e4nkbart att Kaarola Avellan helt enkelt hade tr\u00f6ttnat p\u00e5 alla alltf\u00f6r simpla sk\u00e5despel som ans\u00e5gs vara n\u00f6dv\u00e4ndiga att ha kvar p\u00e5 repertoaren. Hon var en kultiverad dam, vilket ocks\u00e5 hade inneburit begr\u00e4nsningar p\u00e5 scenen: hon var noggrann och f\u00f6rh\u00f6ll sig analytiskt till rollarbetet, men t\u00e4nde inte publiken. Hennes svaga finska placerade henne p\u00e5 andra plats i j\u00e4mf\u00f6relse med Aalberg. Efter att hon l\u00e4mnade teatern blev Avellan teaterpedagog f\u00f6r blivande sk\u00e5despelare och fick d\u00e4rmed ett stort inflytande \u2013 p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l gott som ont. Hon undervisade medelklassflickor, som dr\u00f6mde om ett liv vid teatern, i roll\u00e4sning, pj\u00e4sanalys och retorik. De var ofta d\u00f6ttrar till hemmans\u00e4gare, handelsm\u00e4n och pr\u00e4ster.<\/p>\n<p>Att paret Aspegr\u00e9n hade tr\u00f6ttnat efter 15 \u00e5r var ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5eligt. Oskari Vilho hade \u00e4nnu haft anv\u00e4ndning f\u00f6r August Aspegr\u00e9n och f\u00f6r Bergbom hade han varit en resurs vid operaavdelningen. P\u00e5 talteatern fick han mestadels bara sm\u00e5 roller. Med \u00e5ren hade fru Aspegr\u00e9n blivit en b\u00e4rande kraft, men trots det vet vi inte varf\u00f6r hon valde att sluta. Det verkar som om beslutet hade varit r\u00e4tt impulsivt och aktualiserats i samband med l\u00f6nef\u00f6rhandlingar. Att grunda en egen ambulerande teater verkade vara enda m\u00f6jligheten f\u00f6r dem, och tanken hade redan hunnit gro en l\u00e4ngre tid.<\/p>\n<p>Finska Teaterns landsortsturn\u00e9er hade blivit f\u00e4rre och redan samma \u00e5r grundade paret Aspegr\u00e9n en ny teater som de kallade Suomalainen Kansanteatteri (Finska Folkteatern). Den verkade under \u00e5ren 1887\u20131897. Ur den f\u00f6ddes ocks\u00e5 Suomen Maaseututeatteri (Finska Landsbygdsteatern) som etablerade sig i Viborg och sedan blev den andra fasta professionella teatern i Finland (se 3.4).<\/p>\n<p>Syskonen Bergbom hade m\u00f6jligheter att ers\u00e4tta dem som valt att l\u00e4mna Finska Teatern med d\u00f6ttrar fr\u00e5n h\u00f6grest\u00e5ndsfamiljer d\u00e4r man hade talat finska redan i hemmen. Detta trots att ledningen \u00e4nnu \u00e5r 1887 besk\u00e4rmade sig \u00f6ver att sk\u00e5despelarna sinsemellan talade mest svenska som sitt dagliga idiom. Ledningen \u00f6verv\u00e4gde att b\u00e5de ge och ta spr\u00e5klektioner och att d\u00e4rtill inf\u00f6ra systematiska studier i finsk grammatik f\u00f6r dem vars spr\u00e5k var starkt svenskinfluerat. Det g\u00e4llde p\u00e5 s\u00e4tt och vis ocks\u00e5 Kaarlo Bergbom sj\u00e4lv. Eino Kalima, som sedermera blev chef f\u00f6r Kansallisteatteri, hade som ung tr\u00e4ffat Bergbom och minns hur f\u00f6rv\u00e5nad han blev \u00f6ver dennes bristf\u00e4lliga kunskaper i finska.<\/p>\n<p>Syskonen Bergbom, och framf\u00f6r allt Emilie, f\u00f6rutsatte att verksamheten vid Finska Teatern inte gav upphov till vare sig ryktesspridning eller f\u00f6rsyndelser i fr\u00e5gor som g\u00e4llde anst\u00e4ndighet. En flicka som hade arbetat som servitris skulle helst inte s\u00f6ka sig direkt till teatern oberoende av hur duktig hon \u00e4n var p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l finska som dans och s\u00e5ng. \u201dI s\u00e5 fall ska hon nog helst s\u00f6ka sig till n\u00e5gon annan bransch f\u00f6rst, \u00e5tminstone f\u00f6r ett \u00e5r.\u201d P\u00e5 h\u00f6grest\u00e5ndsflickornas lott f\u00f6ll det att spela idealiserade och sedesamma kvinnoroller. D\u00e4rf\u00f6r blev ofta f\u00f6rh\u00e5llandet mellan teaterintresset och ett eventuellt \u00e4ktenskap motstridigt. Om de gifte sig inom sin egen samh\u00e4llsklass var det inte l\u00e4ngre l\u00e4mpligt att forts\u00e4tta arbeta inom teater. Det ledde vanligen till att de blev hemmafruar. I och f\u00f6r sig hade kvinnorna ur den bildade klassen ofta nyttiga saker att \u00e4gna sig \u00e5t och h\u00f6grest\u00e5ndsfruar i Finland kunde till exempel grunda v\u00e4lg\u00f6renhetsorganisationer. Det s\u00e4ger f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5got om att teater i sista hand uppfattades som \u201dsuspekt.\u201d Synlighet och k\u00f6n i en n\u00e4ra samvaro \u00f6verskred explicit gr\u00e4nserna f\u00f6r det s\u00e5 kallade l\u00e4mpliga och som yrke betraktat var sk\u00e5despeleri bundet till samh\u00e4llsklass (Suutela 2005).<\/p>\n<p>Sexuella anspelningar och sensuellt utspel var inte passande f\u00f6r en flicka fr\u00e5n en h\u00f6grest\u00e5ndsfamilj. Det var ett uppenbart problem f\u00f6r syskonen Bergboms teater. Finska Teatern var f\u00f6r mesta f\u00f6rh\u00e5llandevis asexuell. \u00d6ppet erotiska p\u00e5 scenen kunde varken Kaarola Avellan eller senare Hanna Asp vara, liksom inte heller Saimi Swan eller n\u00e5gon av dem som s\u00f6kte sig till Finska Teatern, som till exempel Katri Rautio (1864\u20131952). Kvinnor var oskuldsfulla, beh\u00e4rskade och lidande. Andan inom konstn\u00e4rsk\u00e5ren vid de finl\u00e4ndska teatrarna skulle vara respektabel p\u00e5 ett s\u00e4tt som det anstod en bildnings- eller kulturinstitution, inte att f\u00f6rv\u00e4xla med de illaberyktade komediants\u00e4llskapen. I det h\u00e4r fallet var Ida ett undantag.<\/p>\n<p>Det g\u00e4llde ocks\u00e5 den maskulina sexualiteten: i centrala roller som unga m\u00e4n s\u00e5gs Bruno B\u00f6\u00f6k efter Aukusti Korhonens (Nils August \u00d6qvist) d\u00f6d, senare \u00e4ven Axel Ahlberg och samtida Niilo Sala. Med undantag f\u00f6r B\u00f6\u00f6k var de fyra andra homosexuella. Aukusti Korhonens tidiga v\u00e4nskap med Emil Nervander och Kaarlo skulle tyda p\u00e5 det. N\u00e4r det g\u00e4ller Axel Ahlberg framg\u00e5r det av ett flertal senare anekdoter.<\/p>\n<p>Efter ungdoms\u00e5ren som medell\u00f6s hade Niilo Sala (1856\u20131892) studerat vid seminariet i Jyv\u00e4skyl\u00e4 och verkat som l\u00e4rare i Bj\u00f6rneborg, d\u00e4r han 1881 hade anslutit sig till Finska Teatern. Han var en lovande sk\u00e5despelare och en av de f\u00e5 som hade finska som modersm\u00e5l. Han var b\u00e5de vetgirig och l\u00e4slysten, varf\u00f6r han inom kort blev Kaarlos h\u00f6gra hand och regiassistent. Dessutom var han en duktig \u00f6vers\u00e4ttare och \u00f6versatte bland annat von Numers pj\u00e4ser till finska. Man kan dra slutsatser om arten av deras relation utg\u00e5ende fr\u00e5n de gemensamma sommarresorna. Sala fick problem med sin mentala h\u00e4lsa, vilket Aspelin-Haapkyl\u00e4 beskriver r\u00e4tt ing\u00e5ende. Han f\u00f6rv\u00e4ntades ocks\u00e5 bli Bergboms eftertr\u00e4dare. Det f\u00f6rblev dock oklart vilka f\u00f6rv\u00e4ntningar Bergbom hade p\u00e5 honom. \u00c5 andra sidan var hans skolunderbyggnad skral och hans samh\u00e4llsbakgrund l\u00e4gre medelklass. Det r\u00e4ckte inte riktigt till f\u00f6r en kommande teaterchef. Berodde det eventuellt p\u00e5 skamk\u00e4nslor att han p\u00e5 ett \u00f6verraskande s\u00e4tt drog sig undan och isolerade sig eller berodde \u00e5ngesten p\u00e5 n\u00e5gon enskild incident. Sala gick i psykos i Wien och efter att ha f\u00e5tt sjukhusv\u00e5rd s\u00e5g han ut att repa sig, men insjuknade p\u00e5 nytt i Paris d\u00e4r han hittades. Saken hemligh\u00f6lls, men den sista sommaren tillbringade han tillsammans med Bergbom. Vid samma tid uppstod ocks\u00e5 meningsskiljaktigheter med von Numers och att Canth beslutade ge sitt nya sk\u00e5despel till Svenska Teatern. Efter att Bergbom antr\u00e4tt \u00e5terresan till Finland i augusti 1892 sk\u00f6t Niilo Sala sig i ett hotellrum i Bayern. F\u00f6r den n\u00e4stan 50-\u00e5riga Bergbom blev \u00e5ret 1892 ett riktigt \u2018annus horribilis\u2019. I den nya strafflagen kriminaliserades homosexualitet f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, vilket kan ha p\u00e5verkat Salas mentala h\u00e4lsa. Nu f\u00f6r\u00e4ndrades ocks\u00e5 Kaarlo Bergboms liv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6r Finska Teatern innebar h\u00f6sten 1879 p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en ny b\u00f6rjan, men samtidigt ocks\u00e5 en tid f\u00f6r motstridiga k\u00e4nslor. Samtidigt hade Oskari Vilho och hans trupp, best\u00e5ende av Ismael Kallio, Aurora och August Aspegr\u00e9n, Kaarola Avellan, Benjamin och Mimmy Leino, Selma och Arthur Lundahl, Ida Aalberg, Bruno B\u00f6\u00f6k och nyengagerade Axel Ahlberg, s\u00e4kert upplevt [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1445"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1445"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1445\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1520,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1445\/revisions\/1520"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1445"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1445"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1445"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}