{"id":1453,"date":"2014-12-30T13:36:03","date_gmt":"2014-12-30T10:36:03","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1453"},"modified":"2018-09-07T15:31:39","modified_gmt":"2018-09-07T12:31:39","slug":"3-3bergbom-klassikerna-och-samtidsforfattarna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/3-3bergbom-klassikerna-och-samtidsforfattarna\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">3.3<\/div>Bergbom, klassikerna och samtidsf\u00f6rfattarna"},"content":{"rendered":"<p>I det h\u00e4r avsnittet behandlas Finska Teaterns utl\u00e4ndska repertoar under 1880\u20131890-talen utg\u00e5ende fr\u00e5n centrala klassiker och samtidsf\u00f6rfattare. Kronologin upph\u00f6r h\u00e4r, men i Eliel Aspelin-Haapkyl\u00e4s verk kan man f\u00f6lja den. Genomg\u00e5ngen av Finska Teaterns repertoar \u00e4r viktig eftersom de val, prioriteringar och tolkningar som Bergbom gjorde p\u00e5verkade hela det finl\u00e4ndska teaterf\u00e4ltet som f\u00f6rebild l\u00e5ngt in p\u00e5 1900-talet. Den nya generationen sk\u00e5despelare kunde l\u00e4gga tonvikten p\u00e5 nya saker i sitt rollarbete. N\u00e4r det g\u00e4llde regitolkningar och scenografi b\u00f6rjade man senast p\u00e5 1930-talet s\u00f6ka sig fram till en modernare m\u00e4nniskoskildring, men den bergbomska senromantiska traditionen levde starkt vidare n\u00e4stan \u00e4nda fram till andra v\u00e4rldskrigets dagar.<\/p>\n<h3>Finska Teatern bygger upp sin Shakespeare-tradition<\/h3>\n<p><strong>Skalden Paavo Cajander<\/strong> var en av sin tids mest lovande och p\u00e5litliga lyrik\u00f6vers\u00e4ttare till finska. Det var av honom som Bergbom best\u00e4llde den f\u00f6rsta \u00f6vers\u00e4ttningen av en Shakespearepj\u00e4s, det vill s\u00e4ga <em>Romeo ja Julia<\/em>. Han diskuterade ordningsf\u00f6ljden med Bergbom utg\u00e5ende fr\u00e5n vad som var b\u00e4st att f\u00e5 med p\u00e5 spellistan. <em>Venetsian kauppias (K\u00f6pmannen i Venedig)<\/em> hade \u00f6versatts redan tidigare, och det hade funnits planer p\u00e5 att uppf\u00f6ra den i Helsingfors redan d\u00e5, men Bergbom ans\u00e5g <em>Romeo och Julia<\/em> vara b\u00e4ttre med tanke p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l publiken som teaterkassan. Under syskonen Bergboms tre \u00e5rtionden spelades n\u00e4stan h\u00e4lften, eller sammanlagt 14 av William Shakespeares 36 sk\u00e5despel.<\/p>\n<p>F\u00f6rutom kungapj\u00e4serna och de s\u00e5 kallade pessimistiska l\u00e4t man ocks\u00e5 bli att ta upp de riktigt ytliga komedierna. Till dags dato har Shakespeares hela dramaproduktion \u00e4nnu inte blivit uppf\u00f6rd i Finland. Bergboms Shakespearelista skiljer sig inte n\u00e4mnv\u00e4rt fr\u00e5n det urval som framf\u00f6rts i andra delar av v\u00e4rlden inklusive de anglosaxiska l\u00e4nderna.<\/p>\n<p>I Finland k\u00e4nde man b\u00e4st till Shakespeare p\u00e5 svenska och tyska, men Paavo Cajander utgick naturligtvis fr\u00e5n den engelska originaltexten. N\u00e4r man v\u00e4l n\u00e5tt 1880-talet hade flera kritiska och komparativa utg\u00e5vor av Shakespeares sk\u00e5despel redan givits ut i England, varvid textunderlaget bestod av of\u00f6rkortade och obearbetade versioner. Paavo Cajanders fullst\u00e4ndiga samlingsvolym med Shakespeares produktion s\u00e5g dagens ljus \u00e5r 1912. Den \u00e4r fortfarande b\u00e5de stringent och slagkraftig, \u00e4ven om spr\u00e5ket f\u00f6rst\u00e5s delvis \u00e4r f\u00f6r\u00e5ldrat. Som kulturg\u00e4rning betraktad \u00e4r den anm\u00e4rkningsv\u00e4rd och betydelsefull och utf\u00f6rd med stor h\u00e4ngivenhet inf\u00f6r uppdraget, som man kanske skulle uttrycka det idag!<\/p>\n<p>En del av Shakespeare-f\u00f6rest\u00e4llningarna h\u00f6ll sig kvar p\u00e5 repertoaren \u00e4nnu \u00e5ret efter premi\u00e4ren, i n\u00e5gon m\u00e5n beroende av hur upptagen till exempel Ida Aalberg r\u00e5kade vara. \u00c5 andra sidan kunde en del pj\u00e4ser dyka upp med en ny bemanning efter n\u00e5got \u00e5r eller flera. Nedan en f\u00f6rteckning \u00f6ver Shakespeare-premi\u00e4rer:<\/p>\n<ul>\n<li>v\u00e5ren 1881 <em>Romeo ja Julia (Romeo och Julia);<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1882 <em>Venetsian kauppias (K\u00f6pmannen I Venedig);<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1883 <em>Kuinka \u00c4k\u00e4pussi kesytet\u00e4\u00e4n (S\u00e5 tuktas en argbigga);<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1884 <em>Hamlet;<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1886 <em>Kuningas Lear (Kung Lear);<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1887 <em>Macbeth;<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1889 <em>Othello;<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1889 <em>Julius Caesar;<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1891 <em>Kes\u00e4y\u00f6n unelma (En midsommarnattsdr\u00f6m);<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1895 <em>Talvinen tarina (En vintersaga);<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1896 <em>Antonius ja Kleopatra (Antonius och Kleopatra);<\/em><\/li>\n<li>h\u00f6sten 1897 <em>Kuningas Rikhard III (Kung Richard den tredje);<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1901 <em>Viola eli Loppiaisaatto (Trettondagsafton);<\/em><\/li>\n<li>v\u00e5ren 1902 <em>Myrsky (Stormen).<\/em><\/li>\n<\/ul>\n<p>Ordningen \u00e4r den f\u00f6rv\u00e4ntade. Man utgick fr\u00e5n de mest popul\u00e4ra och vilka som var l\u00e4tta att spela. <em>\u00c4k\u00e4pussi <\/em>eller <em>Argbiggan <\/em>kom fram\u00f6ver att bli en ofta uppf\u00f6rd komedi i Finland. I ett land med starka kvinnor uppf\u00f6rs en pj\u00e4s d\u00e4r en viljestark kvinna, eller i folkmun \u201den ragata\u201d, f\u00f6r dagens publik och med tvivelaktiga medel f\u00e5s att betrakta mannen som sin herre \u2013\u202fmen den yttre underkastelsen \u00e4r ocks\u00e5 listig och ing\u00e5r i spelet.<\/p>\n<p>Att <em>Loppiaisaatto <\/em>eller <em>Trettondagsafton <\/em>sattes upp s\u00e5 sent (1901) \u00e4r lite f\u00f6rv\u00e5nande. Det hade kanske varit sv\u00e5rt att hitta l\u00e4mpliga sk\u00e5despelare f\u00f6r tvillingparet Viola och Sebastian. Bergbom \u00f6verl\u00e4t regiarbetet \u00e5t <strong>Jalmari Finne<\/strong>. Det fanns s\u00e4kert n\u00e5gon orsak till att upps\u00e4ttningen av <em>Loppiaisaatto<\/em> sk\u00f6ts upp, senare blev den n\u00e4mligen den mest spelade i Finland. F\u00f6rklaringen kan kanske vara att konstellationen \u00e4r densamma som i den brittiska teveserien \u201dHerrskap och tj\u00e4nstefolk\u201d. Tj\u00e4nstefolket visade herrskapet mycket lite respekt och dessutom f\u00f6rl\u00f6jligas det romantiska k\u00e4rleksreplikerna, som publiken skrattar \u00e5r.<\/p>\n<p>Det \u00e4r ocks\u00e5 lite speciellt att b\u00e5de <em>Othello <\/em>och <em>Julius Caesar<\/em> togs upp p\u00e5 repertoaren f\u00f6re <em>Kes\u00e4y\u00f6n unelma (En midsommarnattsdr\u00f6m)<\/em> och <em>Myrsky (Stormen)<\/em>, men det berodde sannolikt p\u00e5 de krav scenografin st\u00e4llde, vilket var reella problem. Eventuellt handlade det ocks\u00e5 om temat, det fanns eventuellt drag, s\u00e5som Shakespeares cynism eller stilkombinationer, som inte tilltalade Kaarlo Bergbom. Det kunde ocks\u00e5 vara sv\u00e5rt att hitta l\u00e4mpliga sk\u00e5despelare f\u00f6r de stora rollerna.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1453 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"400\" height=\"600\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1458\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303_x.jpg 400w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303_x-200x300.jpg 200w\" sizes=\"(max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1458'>\n\t\t\t\tShakespeare: Romeo och Julia, Suomalainen Teatteri 1881. P\u00e5 bilden Axel Ahlberg och Ida Aalberg. Fr\u00e5n och med den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen inleddes framf\u00f6randet av en serie Shakespeare-pj\u00e4ser, som kunde genomf\u00f6ras tack vare Paavo Cajanders \u00f6vers\u00e4ttningar till finska. [Teatermus\u00e9ets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Premi\u00e4ren p\u00e5 <strong><em>Romeo ja Julia<\/em><\/strong> v\u00e5ren 1881 var en upps\u00e4ttning som byggde p\u00e5 de unga sk\u00e5despelarna Ida Aalbergs och Axel Ahlbergs insats. Det var en stor utmaning f\u00f6r dem, men de fick ocks\u00e5 mycket ber\u00f6m. De klassiska rollerna ingick i sk\u00e5despelarnas utbildning. Aurora Aspegr\u00e9n spelade Amman, B\u00f6\u00f6k Mercutio och Benjamin Leino Lorenzo. F\u00f6rest\u00e4llningen \u201dlades p\u00e5 hyllan\u201d p\u00e5 grund av mordet p\u00e5 kejsaren och den utlysta sorgetiden. Men f\u00f6r Ida var rollen som Julia en fulltr\u00e4ff. Sommaren 1880 hade hon fortsatt sina utlandsstudier, men hann trots de storstilade f\u00f6rberedelserna med ett g\u00e4stspel i Budapest i Ungern med sl\u00e4ktspr\u00e5kliga f\u00f6rtecken. D\u00e4r spelade Ida Boriska i <em>Byns od\u00e5ga<\/em>. Tack vare Antti Almberg-Jalava \u2013 extraordinarie lektor i ungerska och ledamot i teatern styrelse \u2013 fick informationen om g\u00e4stspelet ocks\u00e5 spridning i offentligheten i Helsingfors.<\/p>\n<p><em>Romeo och Julia<\/em> f\u00f6rsvarade sin plats p\u00e5 repertoaren hela den tid Bergbom \u00e4nnu stod kvar vid rodret. Efter en paus p\u00e5 cirka 10 \u00e5r f\u00f6ljde en repris spel\u00e5ret 1904\u20131905 med Lilli Tulenheimo som Julia och Axel Ahlberg, vid fyllda 50, alltj\u00e4mt i rollen som Romeo. H\u00e4r h\u00f6ll sig Bergbom till 1800-talstraditionen med s\u00e5 kallade rollfack. Ett privilegium f\u00f6r en \u00e4ldre sk\u00e5despelare, eftersom Axel Ahlberg var s\u00e4llskapets \u201df\u00f6rste \u00e4lskare\u201d. Det vittnar samtidigt om den stagnation som pr\u00e4glade Bergboms senare \u00e5r. M\u00e5nga unga m\u00e4n blev mer eller mindre sysslol\u00f6sa. <em>Romeo och Julia <\/em>var den av Shakespeares pj\u00e4ser som spelades mest frekvent, hela 38 f\u00f6rest\u00e4llningar under Bergboms chefstid.<\/p>\n<p><strong><em>Venetsian kauppias<\/em><\/strong> <em>(K\u00f6pmannen i Venedig) <\/em>som hade premi\u00e4r h\u00f6sten 1882 kom sedan att ligga trea i popularitet. <strong>Oskari Vilho<\/strong>, som led av tuberkulos, hann spela med en enda g\u00e5ng innan han avled. Rollen togs \u00f6ver av <strong>Benjamin Leino <\/strong>och Shylock blev en rollfigur som kom att f\u00f6lja honom l\u00e4nge. Benjamin Leino hade gift sig med skeppsredardottern Mimmy Hellst\u00e9n. <strong>Mimmy Leino <\/strong>spelade ocks\u00e5 vid teatern och tog hand om denna Bergboms \u201dtrotj\u00e4nare\u201d, som tidvis hade problem med spriten. <em>K\u00f6pmannen i Venedig<\/em> spelades 3\u20134 g\u00e5nger om \u00e5ret under sju \u00e5r i rad och d\u00e4refter med intervaller p\u00e5 cirka 5 till 6 \u00e5r. Den or\u00e4tt som juden Shylock uts\u00e4tts f\u00f6r v\u00e4cker \u00e5 ena sidan \u00e5sk\u00e5darens sympati, men \u00e5 den andra moralisk indignation p\u00e5 grund av hans oeftergivenhet och kompromissl\u00f6shet visavi \u00e5terbetalningen i form av [ett sk\u00e5lpund k\u00f6tt f\u00f6r 3000 dukater, Shakespearecitat, \u00f6ver. till\u00e4gg]. Judefr\u00e5gan har alltid varit aktuell i Europa och i j\u00e4mf\u00f6relse med andra judiska rollgestalter fr\u00e5n 1800-talet, var Shylock en komplicerad och v\u00e4rdigt gestaltad person.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1883 spelar Kaarola Avellan Katarina, Benjamin Leino Petruchio, Adolf Lindfors Gremio, unga nykomlingen Katri Rautio Bianca och Axel Ahlberg Lucentio i Shakespeares <strong><em>Kuinka \u00c4k\u00e4pussi kesytet\u00e4\u00e4n <\/em><\/strong><em>(S\u00e5 tuktas en argbigga)<\/em>. \u00d6vers\u00e4ttningen till finska var Kaarlo Kramsus. N\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningarna ges i repris sker det under Bergboms sena period.<\/p>\n<p>I oktober 1884 var det dags att spela <strong><em>Hamlet<\/em><\/strong> f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sin helhet p\u00e5 finska. Bergbom s\u00f6rjde f\u00f6rlusten av Oskari Vilho \u2013 och hur han skulle ha varit beredd att offra \u00e5r av sitt liv f\u00f6r att f\u00e5 spela den rollen. D\u00e4remot f\u00f6rh\u00f6ll sig Axel Ahlberg r\u00e4tt oengagerat ocks\u00e5 till den uppgiften. Ida Aalberg som flickan Ofelia \u2013 och som antingen blir galen eller drivs till galenskap \u2013 var naturligtvis en framg\u00e5ng i romantikens anda. Aurora Aspegr\u00e9n spelade Gertrud. <em>Hamlet <\/em>blev dock ingen stor framg\u00e5ng. Synbarligen p\u00e5 grund av problemen med huvudrollen, men kanske ocks\u00e5 f\u00f6r att maktkritik som tema \u00e4r kr\u00e4vande.<\/p>\n<p>Hamlet \u00e4r den latent revolterande tvivlarens roll och Finska Teaterns andliga attityd \u00e4r uttryckligen byggarens, inte ifr\u00e5gas\u00e4ttarens. Publiken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 intresserad och efter att Ida hade l\u00e4mnat teatern \u00e4r rollen som Ofelia god \u00f6vning f\u00f6r andra sk\u00e5despelerskor. I rollen som Hamlet turas <strong>Niilo Sala<\/strong> och Ahlberg om att spela varannan f\u00f6rest\u00e4llning. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1892 l\u00e4ggs <em>Hamlet<\/em> \u201dp\u00e5 hyllan\u201d tills den d\u00e5 46-\u00e5rige Axel Ahlberg var beredd att \u00e5ta sig rollen under den sista spels\u00e4songen p\u00e5 Arkadiateatern 1901\u20131902. Det finns vissa likheter med hur han \u00e4nnu forts\u00e4ttningsvis ville spela Romeo n\u00e4r huset var fullt av unga m\u00e4n, och \u00e4ven publiken borde ha haft r\u00e4tt till nytt blod. Den nya generationen hade ocks\u00e5 beh\u00f6vt n\u00e5gon p\u00e5 scenen att identifiera sig med.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1886 hade <strong><em>Kuningas Lear <\/em><\/strong><em>(Kung Lear) <\/em>premi\u00e4r, vilket betydde att Benjamin Leino \u00e4n en g\u00e5ng fick en stor roll. Pj\u00e4sen \u00e5terkom med intervaller p\u00e5 cirka 3, 8, och 5 \u00e5r, eller 1889\u20131890, 1897\u20131898 och 1902\u20131903. Det gav Leino en chans att f\u00f6rdjupa sin tolkning. I den \u00f6vriga rollbes\u00e4ttningen gjordes en del f\u00f6r\u00e4ndringar. Till en b\u00f6rjan var det Kaarola Avellan som spelade Goneril med Inez Borg som Regan och Katri Rautio som Cordelia. Som Narren s\u00e5gs den viktiga och beg\u00e5vade <strong>Adolf Lindfors.<\/strong> Till en b\u00f6rjan var det August Aspegr\u00e9n som spelade Earlen av Kent och Niilo Sala s\u00e5gs i rollen som Edgar och Axel Ahlberg som Edmund. I samband med en resa till S:t Petersburg passade s\u00e4llskapet p\u00e5 att se en f\u00f6rest\u00e4llning av pj\u00e4sen d\u00e4r.<\/p>\n<p>F\u00f6r Benjamin Leino innebar <em>Kuningas Lear<\/em> att han blev teaterns stj\u00e4rna i tragiska roller. Den positiva responsen och lovorden \u00f6kade i samband med repriserna och allt eftersom tolkningen ytterligare f\u00f6rdjupades. Fr\u00e5gan om perspektiv och synvinkel blev allt intressantare: den gamle kungens sj\u00e4lvmedlidande och bitterhet var k\u00e4nslor som ocks\u00e5 teaterchefen utan sv\u00e5righet lyckades ympa in i f\u00f6rest\u00e4llningen \u2013 allt mer f\u00f6r var g\u00e5ng stycket gavs i repris.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1887 innebar <strong><em>Macbeth <\/em><\/strong>\u00e4n en g\u00e5ng ett samarbete mellan Leino och Avellan p\u00e5 samma s\u00e4tt som i <em>Argbiggan<\/em> <em>(\u00c4k\u00e4pussi)<\/em>. Men publiken t\u00e4nde inte p\u00e5 den. Kritiken ber\u00f6mde speciellt s\u00f6mng\u00e5ngarscenen, ett k\u00e4nt bravurnummer f\u00f6r sk\u00e5despelerskorna. Av n\u00e5gon anledning v\u00e4cker detta stycke om ung \u00e4regirighet, kungamord och h\u00e4nsynsl\u00f6sa brott varken publikens eller teaterhistorieskrivarnas intresse. Reprisen 1895\u20131896 togs till exempel in enkom f\u00f6r Ida Aalberg i rollen som Lady Macbeth, men den saknas i f\u00f6rteckningen \u00f6ver hennes rollarbeten i Ritva Heikkil\u00e4s bok.<\/p>\n<p>I f\u00f6rest\u00e4llningen av <strong><em>Othello <\/em><\/strong>v\u00e5ren 1889 var Axel Ahlberg inte n\u00e5gon riktig Othello, medan Benjamin Leinos Jago upplevdes som alltf\u00f6r r\u00e5 och cynisk, inte enbart bakslug. Ida var en f\u00f6rtr\u00f6stansfull Desdemona, Kaarle Halme en till det yttre l\u00e4mplig Cassio. <em>Othello<\/em> \u00e5terkommer inte p\u00e5 repertoaren under Bergboms chefstid. Ida hade spelat Desdemona under ett g\u00e4stspel i Stockholm 1885 tillsammans med italienaren Ernesto Rossi.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1889 satsade man stort p\u00e5 <strong><em>Julius Caesar. <\/em><\/strong>Hovteatern i Meiningen hade st\u00e5tt f\u00f6r en ryktbar tolkning av pj\u00e4sen och deras specialitet var de superba masscenerna. Teatern g\u00e4stspelade i Stockholm d\u00e4r Bergbom och hans regiassitent Niilo Sala hade sett den. \u00d6vers\u00e4ttningen till finska hade p\u00e5b\u00f6rjats redan l\u00e5ngt f\u00f6re det. F\u00f6rest\u00e4llningen i Helsingfors kritiserades bland annat f\u00f6r bristen p\u00e5 statister och problem med rollprestationerna. Med tanke p\u00e5 de historiska sk\u00e5despelen blev stycket trots det ett av Bergboms mest storstilade regiarbeten. Masscenerna var \u201dverkningsfulla folkansamlingar\u201d. Tekniken var densamma som man anv\u00e4nt sig av i Meiningen: statisterna agerade i grupper under ledning av n\u00e5gon av sk\u00e5despelarna. Niilo Sala spelade Brutus, Benjamin Leino Caesar och Ahlberg Marcus Antonius. F\u00f6rest\u00e4llningarna var hela 8 och med en repris spel\u00e5ret 1903\u20131904 med likaledes 8 f\u00f6rest\u00e4llningar med Jalmari Finne som regiss\u00f6r.<\/p>\n<p>Efter noggranna f\u00f6rberedelser uppf\u00f6rdes <strong>Kes\u00e4y\u00f6n unelma<\/strong> <em>(En midsommarnattsdr\u00f6m) <\/em>h\u00f6sten 1892. Bland annat hade Kaarlo inhandlat ett \u00e5snehuvud i Berlin och f\u00e5tt det fraktat till Finland p\u00e5 f\u00f6rhand. N\u00e4r rid\u00e5n gick upp p\u00e5 premi\u00e4ren i november p\u00e5 Arkadiateatern hade ingen m\u00f6da blivit ospard i skapelsen av skogen. Dessutom hade Helsingfors orkesterf\u00f6rening under ledning av Robert Kajanus engagerats f\u00f6r att spela Felix Medelssohns ouvertyr till pj\u00e4sen. <strong>Olga Finne<\/strong> som Puck var en framg\u00e5ng och p\u00e5 <strong>Adolf Lindfors<\/strong> lott f\u00f6ll naturligtvis Pulma (v\u00e4varen Niklas Botten). Midsommarnattsdr\u00f6mmen uppf\u00f6rdes bara sex g\u00e5nger och n\u00e5got nyuppf\u00f6rande \u00e4gde inte heller rum f\u00f6re flytten till det nya teaterhuset. \u00c4ven d\u00e4r spelades den r\u00e4tt sparsamt. I den trolska sommarnatten \u00e4r f\u00f6rvecklingarna snart i full g\u00e5ng med parbyten, k\u00e4rlekslekar och erotiska \u00f6vertoner, men ocks\u00e5 avund och sorg, omr\u00e5den som inte riktigt var Finska Teaterns starka sidor.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1895 v\u00e4ckte inte heller <strong><em>Talvinen tarina<\/em><\/strong> <em>(En vintersaga) <\/em>n\u00e4mnv\u00e4rt intresse, men <strong>Katri Rautios<\/strong> vackra Hermione fick ber\u00f6m. Det fina sagospelet ur Shakespeares sena produktion om bland annat f\u00f6rl\u00e5telse tilltalar den romantiskt lagde Bergbom, som sj\u00e4lv tampas med \u00e5ldrande och k\u00e4nslor av vemod och resignation. N\u00e4r han tar sig an det h\u00e4r regiarbetet har han l\u00e4mnat kris\u00e5ren och f\u00f6rlusten av v\u00e4nnen Niilo Sala bakom sig. Shakespeares osannolika intrig utspelar sig under en 20-\u00e5rsperiod. Bland annat v\u00e4cks en staty \u00f6ver en d\u00f6d person till liv. Om stycket hade uppf\u00f6rts i nyromatikens och symbolismens anda hade det redan d\u00e5 varit nyskapande teater.<\/p>\n<p>N\u00e4r <strong><em>Antonius ja Kleopatra<\/em><\/strong> <em>(Antonius och Kleopatra) <\/em>hade premi\u00e4r v\u00e5ren 1896 var stycket spel\u00e5rets andra stora satsning, som ocks\u00e5 den genomf\u00f6rdes p\u00e5 Ida Aalbergs villkor: tack vare Kleopatra tog hon hem \u00e4nnu en seger vid 49-\u00e5rs \u00e5lder. Bergbom hade redan l\u00e4nge haft det h\u00e4r projektet i tankarna, men det kunde inte genomf\u00f6ras utan Idas medverkan. S\u00e5 till den grad stor och kr\u00e4vande var rollen som den \u00e4lskande drottningen. Antonius spelades givetvis av Axel Ahlberg. Dagstidningen <em>P\u00e4iv\u00e4lehtis <\/em>kritiker Eino Leino ans\u00e5g den vara en av Idas allra b\u00e4sta rollprestationer, om \u00e4n en av v\u00e4rldslitteraturens mest tacksamma. Motsvarande stycken med orientaliska f\u00f6rtecken var popul\u00e4ra vid den h\u00e4r tiden.<\/p>\n<p>Lagom till jul 1897 var det premi\u00e4r f\u00f6r <strong><em>Kuningas Rikhard III <\/em><\/strong><em>(Richard III)<\/em>, men \u00e4ven om framg\u00e5ngen var n\u00e5gorlunda hyfsad, syns pj\u00e4sen n\u00e4stan inte alls i Finska Teaterns historiska \u00e5terblickar. Det intressanta \u00e4r att <strong>Adolf Lindfors<\/strong> spelade huvudrollen, de brittiska sk\u00e5despelarnas s\u00e5 kallade paradroll, och som sagt \u201dmed sm\u00e5 medel\u201d. Som hertigen av Buckingham ses Leino, Ahlberg som George, hertig av Clarence, Kirsti Suonio som drottning Elisabeth och Katri Rautio som Lady Anne. Denna excess i usurpation, makt\u00f6vertaganden och skrupelfrihet med sina otaliga mord hade Lindfors haft p\u00e5 sin lista \u00f6ver \u00f6nskeroller. Emilie och Kaarlo uttryckte sitt obehag och sin avsky f\u00f6r hela stycket.<\/p>\n<p>Det var f\u00f6rst v\u00e5ren 1901 som <strong><em>Loppiaisaatto<\/em><\/strong><em> (Trettondagsafton)<\/em><strong>,<\/strong> \u00e4ven under namnet <strong><em>Viola<\/em><\/strong><em>, <\/em>inf\u00f6rlivades i repertoaren<strong><em>. <\/em><\/strong>I titelrollen s\u00e5gs Lilli H\u00f6gdal. Orsino, hertig av Illyrien spelades av Axel Ahlberg och Olivia av Elli Malm. I rollen som Olivias farbror Baron Tobias Rap s\u00e5gs Adolf Lindfors, medan hans v\u00e4n Baron Andreas Blek av Nosen spelades av Hemmo Kallio, Malvolio av Eino Salmela och den sorgsna narren Feste av Aleksis Rautio. Stycket fann sin publik och blev i forts\u00e4ttningen en av de ofta spelade Shakespeare-komedierna. Med frisk ironi g\u00f6r man sig h\u00e4r lustig \u00f6ver k\u00e4rlekskrankheten, men ocks\u00e5 \u00f6ver hovm\u00e4staren Malvolio, vars underlydande g\u00f6r narr av honom. En ironi som \u00e4n en g\u00e5ng inte f\u00f6rf\u00f6ll till patos och h\u00f6gst\u00e4mdhet. F\u00f6rv\u00e4xlingarna och f\u00f6rkl\u00e4dnaderna, men \u00e4ven den homoerotik som skymtar fram i vissa scener, kanske inspirerade regiss\u00f6ren Jalmari Finne.<\/p>\n<p><strong><em>Myrsky<\/em><\/strong><em> (Stormen), <\/em>en av Shakespeares sista pj\u00e4ser, uruppf\u00f6rdes p\u00e5 finska som avslutning p\u00e5 br\u00e5da tider i b\u00f6rjan av maj 1902 p\u00e5 Finlands Nationalteater. Uruppf\u00f6randet hade f\u00f6reg\u00e5tts av viktiga h\u00e4ndelser s\u00e5 som avskedsf\u00f6rest\u00e4llningar och minnesfester p\u00e5 Arkadiateatern samt invigningen av det nya teaterhuset vid J\u00e4rnv\u00e4gstorget. Den f\u00f6rsta som spelade Prospero d\u00e4r var Axel Ahlberg, men rolltolkningen \u201dl\u00e4mnade mycket \u00f6vrigt att \u00f6nska\u201d f\u00f6r att citera Aspelin-Haapkyl\u00e4. Olga Leino spelade Ariel och Lilli H\u00f6gdal Miranda. Hon fick \u00f6verta de ljuva ungflicksrollerna efter Katri Rautio. Adolf Lindfors s\u00e5gs i rollen som gycklaren Trinculo och Aleksis Rautio som Sebastian samt framf\u00f6r allt Otto N\u00e4rhi som Caliban. N\u00e4rhi lyckades \u201dbeskriva den av naturen vanskapte p\u00e5 ett \u00f6verraskande verkligt s\u00e4tt\u201d.<\/p>\n<p>Genomg\u00e5ngen h\u00e4r av s\u00e5v\u00e4l substans som tematik s\u00e4ger n\u00e5got om vilka fr\u00e5gor som Finska Teaterns aktningsv\u00e4rda serie Shakespeareproduktioner kunde t\u00e4nkas v\u00e4cka. Om man beaktar att teaterns verksamhet inleddes \u201dfr\u00e5n scratch\u201d, \u00e4r resultatet imponerande. Under totalt tre \u00e5rtionden av verksamhet inf\u00f6ll premi\u00e4rerna under de 20\u201325 sista \u00e5ren. D\u00e5 uppf\u00f6rdes samtliga 14 pj\u00e4ser. Cajanders \u00f6vers\u00e4ttningstakt satte naturligtvis ocks\u00e5 vissa begr\u00e4nsningar, men med de resurser teatern hade till sitt f\u00f6rfogande kunde ingen ha gjort det snabbare. Kaarlo Bergboms passion f\u00f6r storslagna f\u00f6rest\u00e4llningar \u2013 vilket han var b\u00e4st p\u00e5 \u2013 var ett slags garanti f\u00f6r att energin skulle f\u00f6rsl\u00e5. Men ocks\u00e5 bildningsstr\u00e4van och publikens f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 kultur j\u00e4mte behovet av att bevisa att det finska spr\u00e5ket och folket kunde till\u00e4gna sig den europeiska kulturen.<\/p>\n<p>Dessutom fanns det inom sk\u00e5despelargardet talang och resurser f\u00f6r nyckelrollerna. <strong>Adolf Lindfors<\/strong> hade de f\u00e4rdigheter som beh\u00f6vdes f\u00f6r de olika gycklargestalterna, varf\u00f6r det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att han som Richard den tredje ville bredda sin rollrepertoar. <strong>Benjamin Leino<\/strong> spelade kr\u00e4vande allvarliga, men ocks\u00e5 motstridiga och tragiska roller som Shylock, Lear, Jago och Caesar. <strong>Kaarola Avellan<\/strong> fick st\u00e4lla upp i kr\u00e4vande kvinnoroller som tarvade temperament och h\u00e5rdhet, medan <strong>Katri Rautio<\/strong> gjorde sig bra i ungflicksrollerna. <strong>Ida Aalberg<\/strong> fick g\u00f6ra de stora romantiska bravurnumren s\u00e5som Julia, Ofelia, Desdemona, Lady Macbeth och Cleopatra. <strong>Axel Ahlberg<\/strong> n\u00e5dde inte alltid den niv\u00e5 som Shakespeares pj\u00e4ser hade f\u00f6rutsatt, som till exempel i rollen som Romeo, utom som redan medel\u00e5lders n\u00e4r han spelade Hamlet, Othello, Antonius och Prospero.<\/p>\n<h3>Moli\u00e8re och Finska Teatern<\/h3>\n<p>De f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llningarna av franska komediklassiker p\u00e5 finska \u00e4gde rum redan n\u00e4r <strong>Oskari Vilho<\/strong> spelade Sganarelle \u2013 den inbillade bedragne under turn\u00e9erna p\u00e5 1870-talet. Det \u00e4r allts\u00e5 p\u00e5 sin plats att betona att Moli\u00e8retraditionen i Finland \u00e4r relativt l\u00e5ng. Den str\u00e4cker sig betydligt l\u00e4ngre tillbaka i tiden \u00e4n Bergboms teater.<\/p>\n<p>Den s\u00e5 kallade allm\u00e4nna opinionen ans\u00e5g Moli\u00e8res pj\u00e4ser vara urmodiga, i synnerhet om de dessutom vara illaspelade. De var helt tydligt beroende av huvudrollsinnehavare eller roller som spelades av teaters\u00e4llskapens direkt\u00f6rer. De kr\u00e4vde allts\u00e5 en \u201dcentralperson\u201d<\/p>\n<p>Grunden till den f\u00f6rsta Moli\u00e8retraditionen i Helsingfors lades redan vid Skillnaden d\u00e4r Wilhelm \u00c5hman sj\u00e4lv spelade ett par Moli\u00e8reroller i slutet av 1860-talet. Det var vid en tidpunkt n\u00e4r Nya Teaterns repertoar ocks\u00e5 f\u00f6r \u00f6vrigt var mycket m\u00e5ngsidig. I pj\u00e4sen <em>Den adelstokige borgaren (Porvari aatelismiehen\u00e4)<\/em> hade Jourdain spelats av Fredrik Deland \u00e5r 1862 och efter ett l\u00e4ngre uppeh\u00e5ll g\u00e4stspelade Edvard Stjernstr\u00f6m som Harpagon i <em>Den girige (Saituri)<\/em> \u00e4nnu 1872. <em>Fruntimmerskolan<\/em> och <em>Tartuffe<\/em> gavs i olika repriser p\u00e5 Nya Teatern p\u00e5 1870- och 1880-talen. Men d\u00e4refter verkar det ha blivit ett avbrott, som endast fylldes av den franska stj\u00e4rnan Beno\u00eet-Constant Coquelin som p\u00e5 en nordeuropeisk turn\u00e9 med sitt s\u00e4llskap bes\u00f6kte Helsingfors \u00e5ren 1889 och 1892. Han spelade Mascarille i <em>Le<\/em><em>s Pr\u00e9cieuses ridicules<\/em> eller <em>De l\u00f6jliga sm\u00e5stadsmamsellerna<\/em>, och <em>Tartuffe<\/em>. F\u00f6r \u00f6vrigt verkar de franska sk\u00e5despelen praktiskt taget ha dominerat Svenska Teaterns repertoar.<\/p>\n<p>Oskari Vilho hade redan l\u00e4st in roller under \u00c5hmans tid vid teatern. Han spelade Sganarelle i komedin <em>L\u00e4\u00e4k\u00e4ri vastoin tahtoaan<\/em> <em>(L\u00e4kare mot sin vilja) <\/em>p\u00e5 finska spel\u00e5ret 1876\u20131877 varefter stycket togs upp d\u00e5 och d\u00e5 under de p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5ren. En annan pj\u00e4s av Moli\u00e8re uppf\u00f6rdes under mycket j\u00e4ktade omst\u00e4ndigheter i januari 1879 n\u00e4r operaavdelningens kris dominerade hela \u00e5ret och talteatern spelade bara en kort tid i Helsingfors. Vid den h\u00e4r tiden framf\u00f6rdes <em>Saituri (Den girige)<\/em> endast tv\u00e5 g\u00e5nger, men <strong>Severin Falkmans <\/strong>fina portr\u00e4tt av Oskari Vilho \u00e4r m\u00e5lat d\u00e5. Av n\u00e5gon anledning uppf\u00f6rdes den inte under de f\u00f6ljande \u00e5ren, trots att en nyupps\u00e4ttning med l\u00e4tthet hade kunnat realiseras. Falkman planerade ocks\u00e5 scenografier f\u00f6r teatern.<\/p>\n<p>Vintern 1880 gavs <em>Porvari aatelismiehen\u00e4 (Den adelstokige borgaren\/<\/em> <em>Borgaren adelsman)<\/em>, d\u00e4r Vilho fick lysa som Jourdain. Vid det laget var ensemblen redan r\u00e4tt slipad, framf\u00f6r allt Aurora Aspegr\u00e9n som den n\u00e4svisa tj\u00e4nsteflickan Nicole. Dottern Lucile spelades av Kaarola Avellan, den ringaktade friaren av Axel Ahlberg och Caville, tj\u00e4naren bakom intrigen, av den lovande komediakt\u00f6ren Knut Weckman. Den \u00e5terkom \u00e5rligen med n\u00e5gra f\u00f6rest\u00e4llningar. Med l\u00e4tthet kan man f\u00f6rest\u00e4lla sig hur Toikka-Aspegr\u00e9n och Vilho, tack vare m\u00e5nga gemensamma \u00e5r p\u00e5 scenen, kunde gotta sig \u00e5t att ta ut sv\u00e4ngarna i sammandrabbningarna. P\u00e5 grund av Vilhos sjukdom och d\u00f6d 1883 lades pj\u00e4sen om borgaren tillf\u00e4lligt ner. Borgaren som f\u00f6rs\u00f6kte ta sig upp\u00e5t p\u00e5 samh\u00e4llstegen har eventuellt p\u00e5 finskt h\u00e5ll associerats med f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6verskrida spr\u00e5kgr\u00e4nsen. L\u00e4sningarna \u00e4r givetvis endast gissningar och f\u00f6rs\u00f6k till tolkningar av hur pj\u00e4ser uppfattats under olika tidsperioder. Endast genom att spekulera kan man n\u00e4rma sig tankeprocesserna bakom en f\u00f6rest\u00e4llning vid en given tidpunkt.<\/p>\n<p>Unga <strong>Adolf Lindfors<\/strong> (1857\u20131929) tog \u00f6ver Vilhos roller genom att spela Jourdain i pj\u00e4sen om borgaren, Sganarelle i <em>L\u00e4kare mot sin vilja (L\u00e4\u00e4k\u00e4ri vastoin tahtoaan)<\/em> och i sinom tid \u00e4ven Harpagon i nyupps\u00e4ttningen av <em>Den girige (Saituri) <\/em>samt markisen Mascarille i <em>De l\u00f6jliga sm\u00e5stadsmamsellerna<\/em> (<em>Sievistelev\u00e4t hupsut)<\/em> 1889\u20131890. Lindfors hade en bakgrund inom teater p\u00e5 svenska vid Skillnaden, d\u00e4r han hade varit elev och sk\u00e5despelare hela 1870-talet. Efter det hann han b\u00e5de s\u00f6ka sig till sj\u00f6ss och ansluta sig till ett italienskt operas\u00e4llskap innan han \u00e5r 1881 kom till Finska Teatern. Med erfarenhet av den breda repertoar som sk\u00e5despelarna fr\u00e5n Stockholm uppf\u00f6rde p\u00e5 Nya Teatern, hade han f\u00e5tt \u00f6ga f\u00f6r b\u00e5de precisionsarbete och nyansering.<\/p>\n<p>Valet av Moli\u00e8repj\u00e4ser f\u00f6r Finska Teaterns repertoar var en procedur i sig. Efter att Lindfors funnit sig till r\u00e4tta med sin komikertalang och vunnit publiken, byggde urvalet r\u00e4tt l\u00e5ngt p\u00e5 hans \u00f6nskem\u00e5l. Efter Lindfors tv\u00e5 \u00e5r vid en konkurrerande teater var Bergbom kanske mer ben\u00e4gen att lyssna p\u00e5 honom, trots att han ibland upplevde det lindforska gycklet som lite v\u00e4l grovt och osofistikerat.<\/p>\n<p><em>Den inbillningssjuke (Luulosairas),<\/em> som likt <em>Den girige (Saituri)<\/em> var en l\u00e4ttspelad Moli\u00e8re, uppf\u00f6rdes under en kort tid redan 1883, men fick ny luft under vingarna n\u00e4r Lindfors tog sig an den \u00e5r 1887. Nu blev den en del av standardrepertoaren. Det sammanlagda antalet f\u00f6rest\u00e4llningar visar att <em>Saituri<\/em>, <em>L\u00e4\u00e4k\u00e4ri vastoin tahtoaan<\/em>, <em>Porvari aatelismiehen\u00e4<\/em> och <em>Luulosairas<\/em> st\u00e4ndigt fanns med p\u00e5 spellistorna, f\u00f6rutom \u00e5ren 1892\u20131894 n\u00e4r Lindfors spelade p\u00e5 svenska och ledde Dramatiska f\u00f6reningens elevskola.<\/p>\n<p>Lindfors l\u00e4ste in sina roller ocks\u00e5 p\u00e5 franska eftersom han g\u00e4rna reste till Paris och repeterade d\u00e4r under ledning av franska kolleger. I Finland undervisade han sj\u00e4lv och var en f\u00f6rebild f\u00f6r kommande sk\u00e5despelargenerationer.<\/p>\n<p>N\u00e5got som kan ses som ett av de centrala sp\u00e4nningsf\u00e4lten inom teaterkonsten \u00e4r huruvida repertoarvalet sker p\u00e5 dramaturgens eller sk\u00e5despelarnas villkor. Samarbetet mellan Bergbom och Lindfors \u00e4r ett exempel p\u00e5 hur det kan g\u00e5 till. De ovann\u00e4mnda verken av Moli\u00e8re kunde f\u00f6rst\u00e5s vara de mest tacksamma om man utg\u00e5r fr\u00e5n sk\u00e5despelarnas preferenser. I den valkategorin kan ocks\u00e5 1897 \u00e5rs f\u00f6rest\u00e4llning av <em>George Dandin<\/em> anses ing\u00e5<em>.<\/em> Det \u00e4r fr\u00e5ga om en relativt hj\u00e4rtl\u00f6s komedi d\u00e4r en \u00f6verklasshustru bedrar sin man alltmedan ocks\u00e5 sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrarna deltar i hemlighetsmakeriet. N\u00e5gon publiksucc\u00e9 blev stycket inte.<\/p>\n<p>Ur ett dramaturgiskt perspektiv kunde man t\u00e4nka sig att andra Moli\u00e9restycken kunde vara intressantare som till exempel <em>Naisten koulu<\/em><em> (Hustruskolan)<\/em><strong>. <\/strong>Den fick publiken v\u00e4nta p\u00e5 till \u00e5r 1895 och antalet f\u00f6rest\u00e4llningar var bara tv\u00e5. <em>Oppineet naiset (L\u00e4rda fruntimmer)<\/em> uppf\u00f6rdes f\u00f6rst i Nationateaterns nya hus under syskonen Bergboms sista \u00e5r vid rodret.<\/p>\n<p>De ur dagens perspektiv mest uppskattade styckena, <em>Tartuffe<\/em> och <em>Don Juan<\/em> lyser med sin fr\u00e5nvaro. Man f\u00e5r anta att det \u00e4r deras kyrkokritiska syn som \u00e4r orsaken och n\u00e4r det g\u00e4ller <em>Don Juan <\/em>ocks\u00e5 hyllningen till materialismen. Att <em>Tartuffe<\/em> inte spelades berodde antagligen p\u00e5 att den skenheliga rollkarakt\u00e4ren var alltf\u00f6r k\u00e4nslig att spela i det kyrkligt sinnade Finland och speciellt med tanke p\u00e5 syskonen Bergboms gammalfinska och romantiska v\u00e4rdegrund. Det t\u00e4mligen beg\u00e4nsade Moli\u00e9reurvalet \u00e4r uppenbart \u00e4nnu hela 1900-talet. Det var egentligen f\u00f6rst \u00e5r 1920 som Adolf Lindfors f\u00e5r spela Tartuffe som nationalscenen Kansallisteatteri tog upp <em>Tartuffe<\/em> allra f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 sin repertoar.<\/p>\n<p>P\u00e5 svenska spelades <em>Tartuffe <\/em>d\u00e4remot \u00e5ren 1836 som g\u00e4stspel fr\u00e5n Stockholm samt 1853 i det Stjernstr\u00f6mska s\u00e4llskapets version, d\u00e4r Wilhelm \u00c5hman redan d\u00e5 spelade huvudrollen j\u00e4mte \u00e4n en g\u00e5ng i nyuppf\u00f6rande under hans chefsperiod \u00e5ren 1865 och 1867. P\u00e5 Nya Teatern \u00e4ngslades man inte f\u00f6r att avsl\u00f6ja skenheligheten. Wilhelm \u00c5hmans bror Albert \u00c5hman spelade Orgon \u00e5r 1875. Vid samma tid befann sig \u00e4ven den unga Lindfors p\u00e5 teatern vid Skillnaden. En ny version s\u00e5g dagens ljus 1884 med August Arppe som Tartuffe. Efter att sj\u00e4lvaste <strong>Coquelin <\/strong>setts i huvudrollen under ett g\u00e4stspel fick <em>Tartuffe<\/em> st\u00e5 \u00f6ver \u00e4nda tills regiss\u00f6ren Carl-Axel Heiknert tog upp den \u00e5r 1952 som konstn\u00e4rlig ledare vid Wasa teater (1948\u20131950 och 1951\u20131952).<\/p>\n<h3>Andra historiska klassiker \u2013 eller Bergboms favoriter<\/h3>\n<p>Kaarlo Bergboms personliga favoriter var tyska historiska dramer. Dem hade han introducerat och analyserat i sin doktorsavhandling fr\u00e5n \u00e5r 1868. I sin ungdom hade han sett m\u00e5nga av dem i Helsingfors och d\u00e4rtill inte enbart ut\u00f6kat sitt bibliotek under resorna till Tyskland, utan ocks\u00e5 sett en hel del teater. F\u00f6rutom universitetsstudierna i litteratur hade han ocks\u00e5 l\u00e4st historia.<\/p>\n<p>De historiska sk\u00e5despelen gav d\u00e4rtill teatrarna p\u00e5 1800-talet en m\u00f6jlighet att ta st\u00e4llning till och delta i den politiska och ideologiska debatten. De fungerade ocks\u00e5 som spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r revolution\u00e4ra tankar och som slagtr\u00e4n mot aristokratin. Fr\u00e5n scenen kunde man med liknande medel v\u00e4dja f\u00f6r behovet av nationell gemenskap. Det var en genre som Bergbom sj\u00e4lv hade utnyttjat f\u00f6r att kasta sig in i sin tids ideologiska och socialpolitiska debatt. Det syntes ocks\u00e5 i hans ungdomsdramer <em>Pombal och jesuiterna<\/em> samt <em>Paola Moroni<\/em>. Under senare h\u00e4lften av 1800-talet tog problemrealismen \u00f6ver och det historiska dramat utd\u00f6mdes som \u00e5lderdomligt tills det, tack vare romantikens \u00e5terkomst, igen stack upp huvudet.<\/p>\n<p>Ideologiskt sett var <strong>Friedrich Schiller<\/strong> viktig. Hans produktion rymmer m\u00e5nga olika infalls- och synvinklar: i sina pj\u00e4ser revolterar han mot \u00f6verklassen och mot f\u00f6rtryck, men han talar ocks\u00e5 f\u00f6r folkens frihet och f\u00f6r k\u00e4rlek. Trots detta skrev han ocks\u00e5 sk\u00e5despel med tysk patriotism, som hade en viss betydelse i kampen mot Napoleons krigsmaskineri.<\/p>\n<p><em>Kavaluutta ja rakkautta<\/em> <em>(Kabal och k\u00e4rlek) <\/em>var den f\u00f6rsta av Schillers stycken som spelades p\u00e5 Finska Teatern. I undertiteln ben\u00e4mns den borgerlig tragedi. Stycket om k\u00e4rleken mellan dottern till en musiker och ung aristokratisk man, var tack vare sin prosaform l\u00e4ttare att genomf\u00f6ra och p\u00e5 ett annat s\u00e4tt l\u00e4ttillg\u00e4nglig f\u00f6r publiken p\u00e5 turn\u00e9orterna. F\u00f6r intrigerna st\u00e5r mannens far och hovkretsarna. Samtiden har f\u00f6rmodligen funnit analogier och associerat till f\u00f6rh\u00e5llandet mellan fennomaner och svekomaner. Repetitionerna inleddes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen redan spel\u00e5ret 1873\u20131874 och den h\u00f6ll sig kvar p\u00e5 repertoaren i ett str\u00e4ck i cirka 10 \u00e5r och spelades hela 26 g\u00e5nger. Efter kris\u00e5ren och under Bergboms sista chefs\u00e5r gjorde man ett f\u00f6rs\u00f6k att damma av <em>Kabale und Liebe<\/em> spel\u00e5ret 1894\u20131895. Den spelades tre g\u00e5nger, men var alltf\u00f6r naiv och melodramatisk f\u00f6r att g\u00e5 hem hos publiken.<\/p>\n<p>Schillers <em>Rosvot (R\u00f6varbandet) <\/em>fick ett svalt mottagande \u00e5ret 1878\u20131879. Hela \u00e5ret var speciellt problematiskt och det hade varit n\u00f6dv\u00e4ndigt med s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rkortningar som utgallring av masscener. Hj\u00e4lten Karl von Moor \u00e4r ett slags anarkist som g\u00e5r de fattigas \u00e4renden. Ocks\u00e5 det var en n\u00e5got k\u00e4nslig fr\u00e5ga i ett Finland lett av fennomaner. Fr\u00e5gan om varf\u00f6r Bergbom inte tog upp den p\u00e5 nytt senare \u00e4r ocks\u00e5 intressant. N\u00e4r den sedan spelades vintern 1915 i Jalmari Lahdensuos regi var den politiska situationen redan en annan. Kansallisteatteris (Nationalteatern) publik kunde utan sv\u00e5righeter identifiera sig med en grupp som r\u00f6rde sig utanf\u00f6r lagens gr\u00e4nser. De blivande j\u00e4garna hade ju nyligen l\u00e4mnat landet (Koskimies 1951 s 338\u2013342).<\/p>\n<p>Det f\u00f6ljande stycket av Schiller var betydligt tacksammare att spela, n\u00e4mligen <em>Maria Stuart<\/em>, som hade premi\u00e4r i november 1880. Repetitionern inleddes med att Charlotte Raa-Winterhjelm l\u00e4ste in Marias roll p\u00e5 finska och Selma Lundahl spelade drottning Elisabet tre g\u00e5nger. Winterhjelms bes\u00f6k gick mot sitt slut ungef\u00e4r samtidigt som Ida Aalberg \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n utlandet. Ida fick en m\u00f6jlighet att ta \u00f6ver stj\u00e4rnrollen som den lidande Maria. Den stackars f\u00e4ngslade och f\u00f6rtryckta drottningen v\u00e4ckte mycken medk\u00e4nsla hos publiken.<\/p>\n<p>N\u00e4r sedan Aalbergs Maria Stuart stod ansikte mot ansikte med Kaarola Avellans drottning Elisabet, kan man gott s\u00e4ga att stycket fick den laddning det v\u00e4l var v\u00e4rt. <em>Maria Stuart <\/em>uppf\u00f6rdes r\u00e4tt frekvent under de f\u00f6rsta sju \u00e5ren. Rollerna gick s\u00e5 att s\u00e4ga i arv till yngre krafter. \u00c4nda in p\u00e5 1950-talet bevarade pj\u00e4sen sin karakt\u00e4r som ett sk\u00e5despel f\u00f6r tv\u00e5 starka kvinnor. Den f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llningsperioden upph\u00f6rde n\u00e4r Avellan l\u00e4mnade teatern \u00e5r 1887. Efter det framf\u00f6rdes <em>Maria Stuart<\/em> ett par tre g\u00e5nger i samband med Aalbergs g\u00e4stspel. Rollen som Elisabet I \u2013 drottningen som fann det sv\u00e5rt att godk\u00e4nna Marias avr\u00e4ttning \u2013 spelades sedan av Katri Rautio.<\/p>\n<p>Tidsm\u00e4ssigt planerades ocks\u00e5 f\u00f6ljande Schillerpremi\u00e4r utg\u00e5ende fr\u00e5n att ha en stj\u00e4rna i huvudrollen: <em>Orleansin neitsyt<\/em> <em>(Orleanska jungfrun\/Jungfrun av Orleans) <\/em>var en pj\u00e4s om Jeanne d\u2019Arc, d\u00e4r hon inte d\u00f6r p\u00e5 b\u00e5let utan p\u00e5 slagf\u00e4ltet. \u00c5r 1866 hade stycket spelats p\u00e5 Nya Teatern med Charlotte Raa i huvudrollen och d\u00e4refter i nyupps\u00e4ttningar d\u00e5 och d\u00e5. I oktober 1887 ans\u00e5g Bergbom att b\u00e5de sk\u00e5despelets (<em>Orleansin neitsyt)<\/em> och Idas tid var kommen. Repertoarplanerna hade redan en l\u00e4ngre tid anpassats till Idas tidtabell. Det har skrivits en hel del om hur Ida Aalberg hyllades i titelrollen.<\/p>\n<p>N\u00e4r det g\u00e4ller <em>Jungfrun av Orleans<\/em> \u00e4r det intressant hur Idas habitus och roll som nationens (l\u00e4s = fennomanerna inom studentk\u00e5ren) mest firade sk\u00e5despelerska redan d\u00e5 blivit ett med personen i pj\u00e4sen. Vid den h\u00e4r tiden var Aalberg f\u00f6rlovad med den radikala studentledaren Lauri Kivek\u00e4s (Gustaf Laurentius Stenb\u00e4ck till \u00e5r 1876), som var jurist och en framst\u00e5ende advokat.<\/p>\n<p><em>Jungfrun av Orleans <\/em>blev allt sedan starten ett slags Finlands m\u00f6, vars politiska uppdrag det blev att befria fosterlandet fr\u00e5n f\u00f6rtryck: \u201den flicka ur folket leder sitt folk till frihet\u201d. Vid nyupps\u00e4ttningar spelades Jeanne d\u2019Arc 1897 av Maiju R\u00e4ngman och 1902 av Lilli H\u00f6gdal (senare Horsma, gift Tulenheimo). Suutela (1997) har skrivit om tolkningarna och betydelsen (konnotationen) av ordet fosterland.<\/p>\n<p>Bergbom ut\u00f6kade repertoaren med ytterligare tv\u00e5 av Schillers frihetsdramer: <em>Wilhelm Tell<\/em> (1893) och <em>Don Carlos<\/em> (1897). B\u00e5da kr\u00e4vde betydande satsningar och den f\u00f6rstn\u00e4mnda togs upp under kris\u00e5ren, mitt i stridigheterna.<\/p>\n<p>I <em>Wilhelm Tell<\/em> sv\u00e4r man \u00e5 ena sidan trohet till ett enat Schweiz och bek\u00e4mpar \u00e5 den andra habsburgarnas ockupation. De b\u00e4rande krafterna i <em>Wilhelm Tell<\/em> var teaterns manliga sk\u00e5despelare och kr\u00e4vde inte n\u00e5gon enskild stj\u00e4rna. Unga m\u00e4n som <strong>Kaarlo Halme<\/strong> fick medverka trots att huvudrollen givetvis var vikt f\u00f6r Benjamin Leino. <em>Wilhelm Tell<\/em> l\u00e5g faktiskt p\u00e5 fj\u00e4rde plats bland de mest popul\u00e4ra Schillerstyckena och togs upp p\u00e5 nytt under de tv\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5ren \u2013 samt under den s\u00e5 kallade f\u00f6rtrycksperioden 1899\u20131900 och i maj storstrejk\u00e5ret 1905. S\u00e5lunda anv\u00e4ndes <em>Wilhelm Tell <\/em>ocks\u00e5 i Finland som ett slags f\u00f6rberedelse f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten (EAH 3, 270). Historikern Aspelin-Haapkyl\u00e4, som skrev om detta redan innan Finland blev sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, noterar att <em>Wilhelm Tell<\/em> uppf\u00f6rdes till 100-\u00e5rsminnet av f\u00f6rfattarens d\u00f6d. Det kan ha varit den tidens s\u00e4tt f\u00f6r ett litet folk att kringg\u00e5 en \u00f6ppen diskussion om \u00e4mnen som motst\u00e5nd och frihetskamp.<\/p>\n<p>I <em>Don Carlos<\/em> var temat den flaml\u00e4ndska frihetskampen mot den spanska \u00f6vermakten. Detta trots att det ocks\u00e5 handlar om k\u00e4rleksf\u00f6rvecklingar och insinuationer om att en hovdam, prinsessan Eboli skulle ha varit kungens \u00e4lskarinna. T\u00e4vlan mellan far och son p\u00e5 grund av k\u00e4rleken mellan sonen och styvmodern. Ida Aalberg hade t\u00e4nkt sig spela rollen som prinsessan Eboli, men det blev inte s\u00e5. I rollen som kung Filip s\u00e5gs Leino och Lindfors som storinkvisitorn, medan Katri Rautio spelade drottningen och som Carlos s\u00e5gs Knut Weckman och som markisen av Posa Axel Ahlberg. Det var sist och slutligen Maiju R\u00e4ngman som spelade Eboli. <em>Don Carlos <\/em>\u00e5terupptogs \u00e4nnu \u00e5r 1906 och d\u00e5 spelades Carlos turvis av Jussi Snellman och Eero Kilpi. Det var den sista f\u00f6rest\u00e4llningen som Kaarlo Bergbom s\u00e5g p\u00e5 sin teater, endast ett halv\u00e5r efter pensioneringen. Samma kv\u00e4ll drabbades han av ett slaganfall och dog n\u00e5gra dagar senare.<\/p>\n<p>Schillers <em>Wallenstein<\/em>-trilogi h\u00f6rde till de stycken som Bergbom av f\u00f6rst\u00e5eliga sk\u00e4l inte tog upp. De var alltf\u00f6r storstilade och kr\u00e4vande. I Finland koncentrerades intresset f\u00f6r 30-\u00e5riga kriget till ett Sverige-Finland-perspektiv och kungen Gustav II Adolf. Maktkampen runt den \u00f6sterrikiska kejsaren v\u00e4ckte inte s\u00e5 stort intresse i Finland.<\/p>\n<p>Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan var <strong>Victor Hugos<\/strong> historiska verk politiska. Som ung redakt\u00f6r kritiserade Topelius honom f\u00f6r att ha skapat rollpersoner som inte var trov\u00e4rdiga. Av Victor Hugos m\u00e5nga verk hade endast tv\u00e5 ing\u00e5tt i Bergboms repertoar, b\u00e4gge under Oskari Vilhos tid.<\/p>\n<p>Ren\u00e4ssansens drottningar f\u00f6rekom redan i Hugos sk\u00e5despel <em>Maria Tudor<\/em>, som handlar om en \u00e4ldre halvsyster till Elisabet I. <em>Marie Tudor <\/em>behandlar samh\u00e4llssp\u00e4nningar, en matmors och tj\u00e4nsteflickas t\u00e4vlan om k\u00e4rleken till en man av folket. \u00c4mnet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s lagom skrupelfritt. <em>Marie Tudor<\/em> uppf\u00f6rdes hela 22 g\u00e5nger inom cirka 6 \u00e5r. Pj\u00e4sen gick hem hos publiken i en upps\u00e4ttning d\u00e4r <strong>Aurora Aspegr\u00e9n<\/strong> spelade tj\u00e4nstekvinna mot <strong>Kaarola Avellan<\/strong> som drottningen. I salongen kunde man identifiera sig med dem b\u00e5da. <em>Angelo [Padovan tyranni\/tyrann i Padua]<\/em> blev en f\u00f6rsumbar episod \u00e5ren 1878\u20131880. Det \u00e4r sannolikt att <em>Lucrezia Borgia<\/em> togs upp p\u00e5 repertoaren p\u00e5 Idas beg\u00e4ran, men f\u00f6rst 1907 och efter Bergboms pensionering. Kombinationen av h\u00e4nsynsl\u00f6s giftm\u00f6rderska och \u00f6msint mor balanserade p\u00e5 trov\u00e4rdigheterna gr\u00e4nser. Operaavdelningen hade uppf\u00f6rt den \u00e5r 1875.<\/p>\n<p>Bland de historiska pj\u00e4serna \u00e4r det allt sk\u00e4l att ocks\u00e5 n\u00e4mna <strong>Johann Wolfgang von Goethes <\/strong>andel. P\u00e5 samma s\u00e4tt som p\u00e5 annat h\u00e5ll var andelen mycket begr\u00e4nsad: det tidiga lustspelet <em>Sisarukset (Syskonen)<\/em> uppf\u00f6rdes en g\u00e5ng i Bj\u00f6rneborg. D\u00e4remot blev Charles Gounods operaversion av <em>Faust <\/em>en av operaavdelningsen stora framg\u00e5ngar \u00e5ren 1876\u20131878 med sammanlagt hela 55 f\u00f6rest\u00e4llningar. Ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt antal och den mest spelade p\u00e5 Bergboms opera.<\/p>\n<p>F\u00f6rst d\u00e5 \u2013 eller kanske redan \u2013 \u00e5r 1885 regisserade Bergbom Goethes <em>Faust (del I)<\/em> p\u00e5 talteatern<em>, <\/em>d\u00e4r Ida Aalberg naturligtvis spelade Margareta. Enligt tidens sed var det stora skillnader i hennes utspel under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng. Det gav Topelius anledning att p\u00e5peka att det hade varit trevligt att se samma person genom hela pj\u00e4sen. Niilo Sala spelade Faust och Benjamin Leino Mefistofeles. Som Valentin s\u00e5gs Axel Ahlberg och Adolf Lindfors spelade en h\u00e4xa. F\u00f6rest\u00e4llningen fick mycket ber\u00f6m och v\u00e4ckte f\u00f6rtjusning f\u00f6r den str\u00e5lande regin, det djuplodande temat och den superba tolkningen.<\/p>\n<p>En av v\u00e4rldslitteraturens m\u00e4sterverk hade introducerats. Topelius, som tackade Bergbom i l\u00e5nga brev, ber\u00e4ttade att han hade sett pj\u00e4sen senast f\u00f6r ett halvsekel sedan, spel\u00e5ret 1836\u20131837. Topelius prisade tolkningen, men med n\u00e5gra reservationer. N\u00e4r det g\u00e4llde Ida f\u00f6rv\u00e4ntade han sig \u201dnaturtrogenhet\u201d, Margaretas oskuldsfullhet, nu saknades konstens stora sinnesro. Men visionen n\u00e4r Mefistofeles tog v\u00e4rlden i besittning var mycket intensiv. Eftersom Margareta i <em>Faust <\/em>ingick i Ida-repertoaren, \u00e5terkom den i samband med g\u00e4stspel \u00e5ren 1887, 1888, 1889, 1891 och 1900. Sista g\u00e5ngen hon spelade Margareta var hon n\u00e5gra och fyrtio. Det var d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4tt f\u00f6r Axel Ahlberg att vid samma tid \u00e5beropa sina roller som Romeo och Hamlet. I Harald Molanders regi hade man vid samma tid p\u00e5 Svenska Teatern belutat dela upp f\u00f6rest\u00e4llningen av <em>Faust<\/em> p\u00e5 tv\u00e5 kv\u00e4llar i december 1889.<\/p>\n<p>Under f\u00f6rryskningsperioden, som ocks\u00e5 gick under ben\u00e4mningen f\u00f6rtrycksperioden, passade ocks\u00e5 mer s\u00e4llsynta klassiker bra p\u00e5 spellistan, som till exempel Goethes <em>Egmont <\/em>\u2013 ett politiskt drama om Nederl\u00e4ndernas frihetskrig. Egmont spelades av Kaarle Halme och hertigen av Alba av Benjamin Leino (se EAH 4, 140). F\u00f6rest\u00e4llningen fick ett gott mottagande, folkscenerna var v\u00e4lgjorda och Beethovens energiska musik bidrog till att man n\u00e5dde en stark segerk\u00e4nsla i slutscenen. F\u00f6rest\u00e4llningen av <em>Egmont <\/em>\u00e4gde rum 9.11.1900, vid en tid n\u00e4r det var p\u00e5 sin plats med passivt motst\u00e5nd, p\u00e5 det s\u00e4tt som gammalfinnarna hade ansett vara det b\u00e4sta n\u00e4r det g\u00e4llde relationerna till Ryssland. Finska Teatern hade egentligen hela tiden varit med i den politiska hetluften.<\/p>\n<h3>Samtidsdrama \u2013 Ibsen, Bj\u00f6rnson och Strindberg<\/h3>\n<p><strong>Henrik Ibsens (1828\u20131906) <\/strong>namn har ofta kombinerats med Bergbom f\u00f6r att visa att man p\u00e5 Finska Teatern var p\u00e5 bettet och f\u00f6ljde med sin tid. Delvis berodde det s\u00e4kert p\u00e5 att den stora sensationen p\u00e5 den relativt nystartade teatern var Ibsens <em>Nukkekoti<\/em> (<em>Ett dockhem, <\/em>1880) med den passionerat intensiva Ida Aalberg i huvudrollen som Nora. Det fanns helt tydligt en best\u00e4llning p\u00e5 den k\u00e4rva och polemiska realism som dockhemmet representerade. Premi\u00e4ren p\u00e5 <em>Nukkekoti<\/em> (se f\u00f6reg.) inte bara uppfyllde utan \u00f6vertr\u00e4ffade f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Det resulterade i att f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 Finska Teatern blev det stora samtals\u00e4mnet i Helsingfors och hade d\u00e4rtill v\u00e4ckt sensation. I bokform hade pj\u00e4sen redan n\u00e5tt bokhandlarna och de som hade hunnit l\u00e4sa den satte ig\u00e5ng en livlig debatt som p\u00e5gick b\u00e5de i Helsingfors och p\u00e5 annat h\u00e5ll: \u201dgjorde Nora r\u00e4tt n\u00e4r hon l\u00e4mnade sina barn f\u00f6r att finna sig sj\u00e4lv\u201d? Idag hade fr\u00e5gest\u00e4llningen varit en annan, men under det sena 1800-talet l\u00f6d den s\u00e5.<\/p>\n<p><em>Nukkekoti <\/em>h\u00f6ll sig kvar p\u00e5 repertoaren i m\u00e5nga \u00e5r och kunde spelas n\u00e4r Aalberg befann sig i hemlandet. Med hela 46 f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 1880-talet pr\u00e4glade stycket tvekl\u00f6st Arkadiateaterns \u00e5rsutbud. Ida sk\u00f6rdade lagrar i rollen som Nora ocks\u00e5 bland annat i K\u00f6penhamn. Smickrande f\u00f6r henne var att Ibsen hade h\u00f6rt om hennes insats i rollen som Nora och f\u00f6rklarat att det hade \u00f6vertr\u00e4ffat hans vackraste illusioner. I forts\u00e4ttningen var <strong>Ida Aalbergs<\/strong> intresse f\u00f6r Ibsens nyproduktion kanske till och med st\u00f6rre \u00e4n syskonen Bergboms. Ida var inte den enda av sin tids stj\u00e4rnor som kom att uppskatta Ibsens kvinnoroller.<\/p>\n<p>Ibsens produktion brukar delas in i 3\u20134 faser utg\u00e5ende fr\u00e5n tema och stil. Funktionen f\u00f6r scenkonsten har ocks\u00e5 varierat. Sin tidiga produktion med historska dramer i romantisk anda skrev Ibsen fr\u00e5n och med 1851 i huvudsak som dramaturg vid nya Norske Theater i Bergen [dagens Den Nationale Scene, \u00f6vers. till\u00e4gg]. Motiven fann han i nordisk forntid och medeltid. De rymmer ocks\u00e5 annat som kampen mellan generationerna och lojalitetsproblem, men framf\u00f6r allt starka kvinnoskildringar och \u00e4ktenskapliga konflikter. Det \u00e4r ocks\u00e5 intressant att f\u00f6lja upp vilken del av Ibsens produktion som tilltalade Bergbom och som han g\u00e4rna regisserade. Det \u00e4r inte alltf\u00f6r sv\u00e5rt att klura ut vilka de var. <em>Kuninkaanalut<\/em><em> (Kongsemnerne, <\/em>fr\u00e5n 1864) var f\u00f6ljande Ibsen-premi\u00e4r p\u00e5 Arkadiateatern efter <em>Nukkekoti<\/em>. Som f\u00f6rv\u00e4ntat nyuppf\u00f6rdes den inte (se Korsberg \u2013\u202fBrax toim. 2006).<\/p>\n<p>Ett annat ur den tidiga produktionen var <em>Helgolannin sankarit<\/em><em> (H\u00e6rm\u00e6ndene p\u00e5 Helgoland), <\/em>som togs upp efter en del nyare stycken p\u00e5 femte plats \u00e5r 1888. \u00c4ven h\u00e4r \u00e4r handlingen f\u00f6rlagd till forntid och publicerades redan 1858. F\u00f6rest\u00e4llningarna begr\u00e4nsades till ett och samma \u00e5r, men f\u00f6reb\u00e5dade p\u00e5 s\u00e4tt och vis det nyvaknade intresset f\u00f6r nationalromantik som f\u00f6ljde p\u00e5 realismen. Vid samma tid tog Bergbom ocks\u00e5 upp von Numers historiska pj\u00e4ser p\u00e5 spellistan.<\/p>\n<p>Ocks\u00e5 det tredje stycket i den gruppen, ett ungdomsverk fr\u00e5n 1855, <em>P\u00e4iv\u00e4kummun pidot<\/em><em> (Gildet p\u00e5 Solhaug) <\/em>hade premi\u00e4r p\u00e5 Arkadiateatern \u00e5r 1898. Det verkar ha f\u00f6rblivit ett slags kuriositet och var delvis ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e5ldrat. Valet tyder n\u00e4rmast p\u00e5 att pj\u00e4sen hade varit en av Bergboms \u201dgamla f\u00f6rtjusningar\u201d och v\u00e4ckt l\u00e4ngtan till ungdomens andliga landskap.<\/p>\n<p>Det var i Rom som Ibsen hade f\u00e5tt id\u00e9n till det f\u00f6rsta av sina stora dramer <em>Brand<\/em> (1866) och som f\u00f6ljdes av <em>Peer Gynt<\/em> (1867). Av samtiden uppfattades de som stor litteratur. <em>Brand<\/em> som handlar om religi\u00f6s orubblighet och hur huvudpersonen h\u00e4nsynsl\u00f6st offrar allt f\u00f6r sitt kall och d\u00e4rmed ocks\u00e5 sina n\u00e4rmaste. Fram\u00f6ver kom Ibsen att \u00f6verge id\u00e9dramat och b\u00f6rjade skriva samh\u00e4llsdramer som v\u00e4ckte debatt. Stycket spelades p\u00e5 Suomalainen Teatteri f\u00f6rst v\u00e5ren 1899 n\u00e4r detta versdrama hade \u00f6versatts av Kasimir Leino. Aspelin-Haapkyl\u00e4 (EAH 4, 116) n\u00e4mner att det var problem med rollerna. Katri Rautio som Agnes har utvecklats \u201dtill ett konstn\u00e4rsskap som v\u00e4cker illusioner\u201d, men att Benjamin Leino vid en \u00e5lder av 47 \u00e5r redan var f\u00f6r gammal f\u00f6r att spela den individualistiska pr\u00e4sten Brand. \u00c4n en g\u00e5ng v\u00e4cks tanken p\u00e5 att n\u00e5gon av de yngre m\u00e4nnen borde ha till\u00e5tits pr\u00f6va sina vingar i den rollen, en fr\u00e5ga som ocks\u00e5 Bergbom \u00e5terkom till r\u00e4tt ofta under sitt sista \u00e5rtionde vid rodret.<\/p>\n<p><em>Peer Gynt<\/em> ans\u00e5gs till en b\u00f6rjan vara om\u00f6jlig att s\u00e4tta upp p\u00e5 grund av sin l\u00e4ngd och de m\u00e5nga scenbytena. Trots det uppf\u00f6rdes pj\u00e4sen i Kristiania (ben\u00e4mning p\u00e5 Oslo 1624\u20131925) redan 1876 med musik av Edward Grieg. Om Bergbom hade \u00f6verv\u00e4gt detta hade han kanske inte v\u00e5gat lita p\u00e5 att hans sk\u00e5despelartrupp hade kunnat klara av det, eller ens att Arkadiateaterns tekniska utrustning hade r\u00e4ckt till. Stycket uppf\u00f6rdes f\u00f6rst p\u00e5 Nationalteatern 1916 i Jalmari Lahdensuos regi och med Teuvo Puro i rollen som Peer Gynt. Det blev sedan en desto st\u00f6rre sensation.<\/p>\n<p>\u00c5ren 1877\u20131883 ans\u00e5gs vara den fas i Ibsens f\u00f6rfattarskap som har k\u00e4nnetecknats av realistiska samh\u00e4llsdramer och inleddes med <em>Yhteiskunnan tukipylv\u00e4\u00e4t (Samfundets St\u00f8tter\/Samh\u00e4llets st\u00f6ttepelare)<\/em>. Ett drama om etablissemang, klassmots\u00e4ttningar och krocken mellan gammalt och nytt d\u00e4r unga blir lidande. Dessa analytiska linjer fick en forts\u00e4ttning i <em>Et Dukkehjem (Nukkekoti)<\/em> 1879. <em>Gengangere (Kummittelijoita) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1881 handlar om k\u00f6nsmoraliska fr\u00e5gor, skenhelighet och en ung man som drabbas av syfilis. P\u00e5 m\u00e5nga teatrar runt om i Europa v\u00e4cker den h\u00e5rda reaktioner. I det fj\u00e4rde stycket i denna grupp, <em>En Folkefiende (Kansanvihollinen)<\/em> fr\u00e5n 1882, fortsatte avsl\u00f6jandena om missf\u00f6rh\u00e5llanden i det borgerliga samh\u00e4llet. Den ekonomiska v\u00e4lf\u00e4rden i en sm\u00e5stad \u00e4r beroende av en badinr\u00e4ttning. N\u00e4r en l\u00e4kare avsl\u00f6jar att vattnet \u00e4r h\u00e4lsov\u00e5dligt, m\u00f6ts han av ett starkt motst\u00e5nd.<\/p>\n<p>Efter <em>Nukkekoti<\/em> tar Finska Teatern \u00e4n en g\u00e5ng upp motsvarande eldf\u00e4ngda samtals\u00e4mnen n\u00e4r de redan h\u00f6sten 1883 spelade <em>Yhteiskunnan tuet<\/em> <em>(Samh\u00e4llets st\u00f6ttepelare)<\/em>. D\u00e4remellan hade de ocks\u00e5 satt upp Ibsens historiska verk. Men det \u00e4r uppenbart att trycket utifr\u00e5n p\u00e5 att spela modern \u201dsensationsdramatik\u201d helt klart kommer fr\u00e5n Skillnaden eller Nya Teatern.<\/p>\n<p>I motsats till vad man l\u00e5tit p\u00e5skina i finskspr\u00e5kig historieskrivning hade de svenska s\u00e4llskapen vid Skillnaden varit f\u00f6reg\u00e5ngare n\u00e4r det g\u00e4llt att spela moderna och frisinnade dramer. \u00c4ven om <em>Nukkekoti<\/em> framf\u00f6rdes f\u00f6rst p\u00e5 Arkadiateatern, hade <em>Samh\u00e4llets st\u00f6d <\/em>\u00e5r 1877 spelats p\u00e5 Nya Teatern redan 1878, liksom ocks\u00e5 Ibsens nya komedi <em>De ungas f\u00f6rbund. <\/em>Sedan Bergbom hade gr\u00e4vt fram <em>Kuninkaanalut<\/em> <em>(Kungs\u00e4mnena)<\/em> spel\u00e5ret 1881\u20131882, hade man p\u00e5 Nya Teatern svarat med att redan v\u00e5ren 1883 s\u00e4tta upp den \u201dugnsf\u00e4rska\u201d <em>Folkets fiende<\/em>, samt i november 1883 sensationella <em>Geng\u00e5ngare<\/em>, som hade uruppf\u00f6rts i augusti samma \u00e5r. <strong>Nya Teatern var Finlands Ibsen-teater!<\/strong><\/p>\n<p>De h\u00e4r utmaningarna var uppenbarligen orsaken till att \u00e4ven syskonen Bergbom ans\u00e5g sig vara tvungna att s\u00e4tta upp dem. Premi\u00e4ren p\u00e5 <em>Yhteiskunnan tukeet<\/em> h\u00f6ll j\u00e4mn kvalitet och blev varken sensation eller flopp. Det stod helt klart att realismen v\u00e4ckte intresse bland den yngre publiken p\u00e5 1880-talet. Dessutom kunde pj\u00e4sen tas upp p\u00e5 nytt igen inom de n\u00e4rmaste \u00e5ren.<\/p>\n<p>Bergboms n\u00e4sta Ibsen-pj\u00e4s p\u00e5 finska var en redan n\u00e5got f\u00f6r\u00e5ldrad politisk komedi <em>Nuorten liitto (De unges forbund <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1869) f\u00f6r spel\u00e5ret 1885\u20131886, men den v\u00e4ckte inget st\u00f6rre intresse hos publiken. Eventuellt ville han med den delta i beskrivningen av det d\u00e5varande politiska l\u00e4get i Finland. Spel\u00e5ret 1887\u20131888 fick publiken en m\u00f6jlighet att j\u00e4mf\u00f6ra det nya stycket <em>Rosmersholm<\/em>, som nu spelades i Helsingfors b\u00e5de p\u00e5 finska och svenska<em>.<\/em><\/p>\n<blockquote><p>Emilies f\u00f6raningar besannades: den g\u00e5tfulla, pessimistiska pj\u00e4sen spelades endast tre g\u00e5nger f\u00f6r en allt f\u00e5taligare \u00e5sk\u00e5darskara, och inte kunde Schumanns och Buschs konkurrerande cirkusf\u00f6rest\u00e4llningar klandras f\u00f6r att de just den h\u00e4r h\u00f6sten t\u00e4vlade om helsingforsarnas \u201dsk\u00f6nhetst\u00f6rst\u201d. F\u00f6rest\u00e4llningen var dock h\u00f6gklassig. Som sj\u00e4lvst\u00e4ndig skapande konstn\u00e4r f\u00f6rmedlade Ida Aalberg den hemlighetsfulla Rebekkas passionerade sj\u00e4lsliv under den lugna ytan (EAH 3, 287)<\/p><\/blockquote>\n<p>I Ibsens sena produktion accentueras ofta den \u00e5ldrande mannens problem, och de utmaningar som de unga eller hemlighetsfulla kvinnorna han m\u00f6ter st\u00e4ller honom inf\u00f6r. De b\u00f6rjar redan vara ett slags fall i teaterdebatten. D\u00e4rf\u00f6r st\u00e5r det fullst\u00e4ndigt klart att Ida Aalberg ville spela nya Ibsenroller. Den sena produktionen inkluderar: 1884 <em>Vildanden (Villisorsa), <\/em>1886 <em>Rosmersholm<\/em>, 1888 <em>Fruen fra havet (Meren nainen\/tyt\u00e4r), <\/em>1890 <em>Hedda Gabler, <\/em>1892 <em>Bygmester Solness (Rakentaja Solness)<\/em> 1894 <em>Lille Eyolf (Pikku Eyolf),<\/em> 1896 <em>John Gabriel Borkman<\/em>, 1899 <em>N\u00e5r vi d\u00f8de v\u00e5gner (Kun me kuolleet her\u00e4\u00e4mme).<\/em><\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1453 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"275\" height=\"600\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303b_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1459\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303b_x.jpg 275w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0303b_x-138x300.jpg 138w\" sizes=\"(max-width: 275px) 100vw, 275px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1459'>\n\t\t\t\tIda Aalberg i rollen som Hedda Gabler. Henrik Ibsens sk\u00e5despel ingick i Finska Teaterns obestridliga stj\u00e4rnas viktigaste repertoar. Oljem\u00e5lning av Albert Edelfelt. 1902. [Finlands Nationalteater]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Kvinnorollerna som Ida fann mest intressanta var f\u00f6rutom Rebekka West i <em>Rosmersholm<\/em>, Ellida i <em>Meren tyt\u00e4r (Fruen fra havet,<\/em> 1889) och givetvis <em>Hedda <\/em><em>Gabler <\/em>(1891)<em>.<\/em> Dem fick hon ocks\u00e5 spela p\u00e5 Arkadiateatern. Ida hade helt klart lyckats nosa sig fram till det som publiken kunde t\u00e4nkas uppleva som intressant betydligt b\u00e4ttre \u00e4n syskonen Bergbom. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r inte hennes \u00f6nskem\u00e5l visavi repertoaren enbart av ondo. Ellida genomg\u00e5r en \u00e4ktenskapskris och l\u00e4ngtan till havet, k\u00e4rleken till en namnl\u00f6s sj\u00f6man \u00e4r en del av det stoff som pj\u00e4sen best\u00e5r av. Kris i \u00e4ktenskapet \u00e4r ocks\u00e5 Hedda Gablers dilemma. Generalsdottern \u00e4r beh\u00e4ftad med en ansenlig portion h\u00f6gmod och sturskhet samt vantrivsel i ett lamt \u00e4ktenskap.<\/p>\n<p>\u00c5 andra sidan var <strong>Ibsen<\/strong> s\u00e5 ber\u00f6md att nyhetsv\u00e4rdet noterades. N\u00e4r <em>Hedda Gabler<\/em> kom ut ilsknade Emilie Bergbom till:<\/p>\n<blockquote><p>Varf\u00f6r skapar diktare s\u00e5dana h\u00e4r odugliga, \u00f6mkansv\u00e4rda m\u00e4nniskor, utan n\u00e5gra h\u00f6gre andliga intressen eller behov? Efter att ha l\u00e4st boken \u00e4r jag nu p\u00e5 riktigt d\u00e5ligt hum\u00f6r. Jag vet inte \u00e4nnu om vi alls ska l\u00e5ta uppf\u00f6ra det h\u00e4r stycket; jag \u00e4r helt emot det, och jag kan inte f\u00f6rst\u00e5 att n\u00e5gon sk\u00e5despelerska skulle kunna brinna f\u00f6r ett s\u00e5dant uppdrag. F\u00e5 se vad Ida Aalberg s\u00e4ger om saken (EAH 3, 381).<\/p><\/blockquote>\n<p>Trots det uppf\u00f6rdes Ibsen-pj\u00e4ser n\u00e4stan \u00e5rligen p\u00e5 Arkadiateatern och h\u00f6sts\u00e4songen 1889 spelades <em>Kansanvihaaja (En folkets fiende)<\/em>. Trots att f\u00f6rest\u00e4llningen var lyckad tolkades det f\u00e5taliga antalet \u00e5sk\u00e5dare som ett tecken p\u00e5 att realismen hade f\u00f6rlorat sin dragningskraft. Senare satsningar bestod av <em>Villisorsa (Vildanden)<\/em> 1892\u20131893, <em>Pikku Eyolf <\/em>1895 och <em>John Gabriel Borkman<\/em> 1897. I <em>Pikku Eyolf (Lille Eyolf)<\/em> g\u00e4stspelade Ida Aalberg i rollen som Rita.<\/p>\n<p>Vid sekelskiftet hade publiken redan tr\u00f6ttnat p\u00e5 Ibsen. \u00c5r 1898 sattes <em>Brand<\/em> upp och 1902 gavs en nyupps\u00e4ttning av <em>Hedda Gabler<\/em> \u2013 och d\u00e5 m\u00e5lade Edelfelt det ber\u00f6mda portr\u00e4ttet av Ida Aalberg \u2013 men f\u00f6rst \u00e5r 1905 uppf\u00f6rdes <em>Kummittelijat (Geng\u00e5ngare) <\/em>p\u00e5 Finska Teatern, men d\u00e5 var Bergbom inte l\u00e4ngre chef.<\/p>\n<p>Ibsen hade allts\u00e5 ing\u00e5tt i Arkadiateaterns repertoar, men framg\u00e5ngen hade varierat. Vad den nyare repertoaren anbelangar h\u00f6ll man utkik efter intressanta roller f\u00f6r Ida Aalberg. Kaarlo Bergbom gr\u00e4vde sj\u00e4lv fram nationalromantiska stycken. Samh\u00e4llsorienterade sk\u00e5despel utan roller f\u00f6r en kvinnlig stj\u00e4rna uppf\u00f6rdes nog, men utan n\u00e5gon st\u00f6rre framg\u00e5ng eller sensation. Ibsens str\u00e4nga dom \u00f6ver dubbelmoralen var helt tydligt f\u00f6r mycket f\u00f6r fennomangenerationen.<\/p>\n<p>Bland samtidsf\u00f6rfattarna var <strong>Bj\u00f6rnstjerne Bj\u00f6rnson (1832\u20131910)<\/strong> viktig och p\u00e5 sin tid kanske till och med synligare och mera spelad \u00e4n hans \u00e4ldre namnkunnige landsman Henrik Ibsen. Motivm\u00e4ssigt gjorde han andra val \u00e4n Ibsen och var en aktiv samh\u00e4llsdebatt\u00f6r.<\/p>\n<p>Synbarligen uppskattade Bergbom Bj\u00f6rnsons sk\u00e5despel, eftersom det fanns ett uttalat intresse p\u00e5 Finska Teatern f\u00f6r att s\u00e4tta upp dem, \u00e4ven om de inte riktigt n\u00e5dde publiken p\u00e5 \u00f6nskat s\u00e4tt. I nordisk j\u00e4mf\u00f6relse stod de f\u00f6r realism och samtidsdramer med goda roller. Sammanlagt spelades 10 av Bj\u00f6rnsons stycken, varav de mest uppf\u00f6rda var <em>Taistelujen v\u00e4lill\u00e4 (Mellan drabbningarne)<\/em> med 17 f\u00f6rest\u00e4llningar och<em> Maria Stuart Skotlannissa (Maria Stuart i Skottland)<\/em> med 14 f\u00f6rest\u00e4llningar. Handlingen \u00e4r f\u00f6rlagd till tiden f\u00f6re Maria Stuarts f\u00e5ngenskap i England och har klassificerats som ett ren\u00e4ssansdrama. Intrigen handlar bland annat om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan drottningen och en man av l\u00e4gre rang.<\/p>\n<p>F\u00f6rutom <em>Konkurssi (Ett handelshus)<\/em> med 12 f\u00f6rest\u00e4llningar kom Bj\u00f6rnsons stycken att \u00f6verlag spelas f\u00e4rre \u00e4n tio g\u00e5nger. Titeln p\u00e5 pj\u00e4sen, som p\u00e5 finska hette <em>Konkurssi, <\/em>verkar under turn\u00e9erna ha haft en en avskr\u00e4ckande inverkan p\u00e5 publiken i en del av de mindre st\u00e4derna. Styckena som spelades p\u00e5 Finska Teatern var <em>Hansikas (En handske)<\/em>, <em>Puolueiden keskell\u00e4<\/em><em> (Redakt\u00f6ren) <\/em>och komedin <em>Vastanaineet (De nygifta)<\/em>. Strax innan <em>En handske <\/em>hade premi\u00e4r p\u00e5 Nya Teatern skrev Bergbom att det \u00e4r b\u00e4ttre att den visas hos oss f\u00f6rst n\u00e4r den g\u00f6rs omsorgsfullt och v\u00e4l. N\u00e4r den sedan hade premi\u00e4r p\u00e5 finska i januari 1888 var publiken r\u00e4tt ointresserad. Aspelin Haapkyl\u00e4 (EAH3, 293) antog att n\u00e4r pj\u00e4ser som gett upphov till tematiska debatter hade n\u00e5tt sitt m\u00e5l, miste de sin dragningskraft. Under det sena 1880-talet hade en del av publiken eventuellt redan b\u00f6rjat tr\u00f6ttna p\u00e5 realismen.<\/p>\n<p>Bj\u00f6rnsons stora tv\u00e5delade drama <em>Over Aevne I och II <\/em>r\u00e4knas som hans b\u00e4sta och vars <em>f\u00f6rsta del<\/em> uppf\u00f6rdes i januari 1902 under namnet <em>Yli voimain<\/em><em> (\u00d6fver f\u00f6rm\u00e5ga) <\/em>och <em>den andra delen<\/em> samma \u00e5r i december. H\u00e4r behandlades det sena 1800-talets alla stora fr\u00e5gor som avfall fr\u00e5n \u201dbarnatro\u201d, religi\u00f6s kris, men \u00e4ven \u00f6verm\u00e4nniskoidealet och socialism.<\/p>\n<p>Att <strong>August Strindbergs (1849\u20131912)<\/strong> dramer inte spelades p\u00e5 Finska Teatern v\u00e4cker f\u00f6rundran. Redan \u00e5r 1882 hade Nya Teatern spelat <em>Gillets hemlighet<\/em> och sex \u00e5r senare 1888 satt upp Strindbergs viktigaste ungdomsverk \u2013 den s\u00e5 kallade versupplagan av sk\u00e5despelet <em>M\u00e4ster Olof<\/em>. Huvudpersonen, den svenska reformatorn Olaus Petri hade s\u00e4kert fallit ocks\u00e5 Bergbom i smaken, men Gert Bokpr\u00e4ntares repliker om folkets r\u00e4ttigheter hade kunnat p\u00e5minna alltf\u00f6r mycket om Topra-Heikkis svada. I sina historiska dramer f\u00f6rser Strindberg Sveriges (och Finlands) historia med nya nyanser, av vilka en del vann geh\u00f6r.<\/p>\n<p>Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att Strindbergs \u201dhemska naturalistiska sk\u00e5despel\u201d inte uppf\u00f6rdes p\u00e5 Arkadiateatern \u2013 och kanske \u00e4r det s\u00e5 att Strindbergs svenska kungadramer, med sin nya psykologiska infallsvinkel, fick publiken i Finland att t\u00e4nda med en viss f\u00f6rdr\u00f6jning. <em>Gustav Vasa <\/em>var det enda som Bergbom omedelbart var beredd att s\u00e4tta upp v\u00e5ren 1900. <em>Onnen-Pekan matka (Lycko-Pers resa) <\/em>var ett lagom \u201didealistiskt\u201d sagospel fr\u00e5n \u00e5r 1882, som uppf\u00f6rdes i Jalmari Rinnes regi p\u00e5 nationalscenen Kansallisteatteri \u00e5r 1903. F\u00f6rdr\u00f6jning och kanske gl\u00f6mska eftersom antalet Strindbergpj\u00e4ser redan var s\u00e5 otaliga.<\/p>\n<h3>Fransk komedi och tysk melodram<\/h3>\n<p>P\u00e5 samma s\u00e4tt som <strong>Eug\u00e8ne Scribes <\/strong>pj\u00e4ser varit kassamagneter under det tidiga 1800-talet dominerade <strong>Victorien Sardou<\/strong> seklets senare h\u00e4lft. \u00c4ven han anv\u00e4nde sig av salongskomedimodellen med sina ov\u00e4ntade spektakul\u00e4ra h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp och sin livfulla aktion. I de historiska styckena fanns alltid en synlig roll f\u00f6r en stj\u00e4rnsk\u00e5despelerska, ofta Sarah Bernhardt, och tacksamma biroller f\u00f6r unga \u00e4lskare. \u00c4nda sedan tidigt 1880-tal var Bergbom beroende av en repertoar som gjordes upp i samr\u00e5d med Ida Aalberg. Det vill s\u00e4ga verk han ville erbjuda Ida, men som \u00e4ven l\u00e4mnade rum f\u00f6r hennes f\u00f6rslag. Ida kunde s\u00e5lunda skapa sig en fungerande rollrepertoar.<\/p>\n<p>Den f\u00f6rsta av Victorien Sardous komedier <em>Les pattes de mouche<\/em> uppf\u00f6rdes under namnet<em> En Papperslapp (Kirjeen kujeet)<\/em> redan 1881, och salongsdramat \u2013 en l\u00e4ttsam variant av skilsm\u00e4ssans m\u00f6jligheter \u2013 <em>Divor\u00e7ons, <\/em><em>Erotaan pois!<\/em> <em>(L\u00e5tom oss skiljas!) <\/em>uppf\u00f6rdes \u00e5r 1889. Cypriennes make, som nu g\u00e5tt med p\u00e5 att skiljas \u201dp\u00e5 prov\u201d, spelades av Adolf Lindfors och den unga friaren av Knut Weckman. F\u00f6rest\u00e4llningen blev en stor framg\u00e5ng redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen, och uppf\u00f6rdes sammanlagt 22 g\u00e5nger. Fler f\u00f6rest\u00e4llningar hade varit m\u00f6jliga om huvudrollen hade spelats av n\u00e5gon annan. P\u00e5 Nya Teatern hade den spelats f\u00f6rsta g\u00e5ngen redan 1881.<\/p>\n<p><em>Voimakkaita naisia (Les femmes fortes)<\/em> 1891 och <em>Fernande<\/em> 1893 h\u00f6r till Sardous mindre k\u00e4nda stycken, men som tack vare sin l\u00e4ttsamma aktualitet \u00e4nd\u00e5 \u00f6vertygade publiken. En veritabel framg\u00e5ng \u2013 som \u00e4nd\u00e5 kunde spelas eftersom teatern inte var beroende av Aalbergs medverkan \u2013 var Sardous <em>Madame Sans-G\u00eane, <\/em><em>Rouva Suorasuu<\/em>. I huvudrollen s\u00e5gs Kirsti Sainio som Napoleons tidigare tv\u00e4tterska och ungdomsk\u00e4rlek. Hon var en av teaterns nya krafter och efter att ha ing\u00e5tt \u00e4ktenskap blev hon k\u00e4nd under namnet <strong>Kirsti Suonio<\/strong>. Hon f\u00f6rekom i samma roll ocks\u00e5 i det nya teaterhuset. Rollen f\u00f6rutsatte en kvinna, som oberoende av etiketten vid hovet, talade folkligt klarspr\u00e5k. Trots att pj\u00e4sen \u00e5 ena sidan gjorde narr av brackor och uppkomlingar utgick man \u00e5 den andra fr\u00e5n att det var ur uppkomlingars och det vanliga folkets mun som sanningarna levererades. F\u00f6rest\u00e4llningen var minst lika beroende av den andra huvudrollsinnehavaren, n\u00e4mligen Adolf Lindfors, som nyligen \u00e5terv\u00e4nt till Arkadiateatern och som stod f\u00f6r en utm\u00e4rkt prestation i rollen som Napoleon.<\/p>\n<p>Lustspelet <em>Perhoskuume<\/em> <em>(Fj\u00e4rilsfeber)<\/em> hade premi\u00e4r 1898, medan <em>Fedora<\/em> fick anst\u00e5 till december 1899 och Idas bes\u00f6k. Pj\u00e4sen \u00e4r skriven redan 1882 kort efter mordet p\u00e5 kejsaren och behandlar \u201dryssarnas fallenhet f\u00f6r nihilism\u201d. Den f\u00f6rutsatte teknisk briljans, vilket ocks\u00e5 infriades i f\u00f6rest\u00e4llningen, men Aspelin-Haapkyl\u00e4 f\u00f6rbig\u00e5r alla fr\u00e5gor om inneh\u00e5llet (EAH4, 130). F\u00f6rest\u00e4llningen sammanfaller med den f\u00f6rsta f\u00f6rtrycksperioden och f\u00f6rfattaren \u00e4r unders\u00e5te i ett ryskt storfurstend\u00f6me. Det \u00e4r intressant att f\u00f6lja med hur Aspelin-Haapkyl\u00e4 antecknar alla hyllningar som kommer Ida till del, trots att den yngre <strong>Elli Tompuri<\/strong> har skrivit att Bergbom ibland blev tvungen att dela ut fribiljetter till Aalbergs f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r att salongen inte skulle se s\u00e5 tom ut. Idas generation hade ju redan sett henne i alla uppt\u00e4nkliga roller och enligt m\u00e5nga unga var hon n\u00e5got av ett talangfullt monstre sacr\u00e9 [= heligt monster].<\/p>\n<p>Den sista av Victorien Sardous pj\u00e4ser med Ida i huvudrollen var <em>Theodora <\/em>\u00e5r1902, en storsatsning den sista v\u00e5ren p\u00e5 Arkadiateatern. Milj\u00f6n \u00e4r den bysantinska kejsarinnans hov i palats och med tj\u00e4nare och hela h\u00e4rligheten, som framg\u00e5r av Alexander Federleys teckning. Det \u00e4r en av de m\u00e5nga pj\u00e4serna som \u00e5r 1882 skrevs f\u00f6r Sarah Bernhardt i rollen som kejsarinnan. Den \u00e5ldrande motspelaren Benjamin Leino hade f\u00e5tt sig tilldelad Justinianus roll, medan Axel Ahlberg spelade den unga \u00e4lskaren Andreas. F\u00f6r att h\u00e4vda sin ungdomlighet blev han \u00e4n en g\u00e5ng tvungen att sn\u00f6ra in magen i en en stram korsett. I d\u00f6dsscenen r\u00e5kade Ida av misstag s\u00e4tta sig p\u00e5 Axel Ahlbergs mage under den sista f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Arkadiatetatern. Vid det laget hade de b\u00e5da redan passerat 50-strecket.<\/p>\n<p>En av Tysklands p\u00e5 sin tid mest spelade dramatiker var <strong>Hermann Sudermann. <\/strong>Han var en mycket popul\u00e4r skribent, om \u00e4n f\u00f6raktad av den litter\u00e4ra eliten. Ett av hans tidigaste verk var lustspelet <em>Kunnia (\u00c4ra)<\/em> som uppf\u00f6rdes redan 1890, men det var med <em>Koti<\/em><em> (Heimat\/Hemmet) <\/em>som han sedan 1893 fick betydligt st\u00f6rre framg\u00e5ngar. Stycket spelades samtidigt p\u00e5 b\u00e5de Svenska Teatern (spel\u00e5ret 1886<strong>\u2013<\/strong>1887 hade Nya Teaterns namn \u00e4ndrats till Svenska Teatern) och Arkadiateatern. Katri Rautio s\u00e5gs i huvudrollen som Magda d\u00e4r hon lade st\u00f6rre vikt p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan mor och dotter \u00e4n att spela v\u00e4rldsdam (EAH3 s 482). I tidskriften <em>Valvoja<\/em> j\u00e4mf\u00f6rde O. Relander de tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningarna med varandra och kom till samma resultat som redan E. Nervander tidigare hade gjort: att <strong>de svenska sk\u00e5despelarna visade sig ha mer rutin och p\u00e5 ett mer \u00f6vertygande s\u00e4tt gav uttryck f\u00f6r \u00f6verklassens livssituation, men att de finskspr\u00e5kigas tolkning var djupare och med st\u00f6rre v\u00e4rme<\/strong> (EAH3, 483). Idas g\u00e4stspel inf\u00f6ll f\u00f6rst \u00e5ren 1897 och 1899. Magda \u00e4r v\u00e4rldsdamen, som har upplevt det mesta \u2013 \u00e4ven av \u201dtvivelaktig art\u201d \u2013 och som \u00e5terv\u00e4nder till hemtrakterna f\u00f6r att planera sitt kommande hem.<\/p>\n<p><strong>Gerhart Hauptmann<\/strong> var tidens heta namn i Tyskland och en av dem som utmanade Sudermann. Hans f\u00f6rsta drama <em>Vor Sonnenaufgang (F\u00f6re soluppg\u00e5ngen) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1889 r\u00f6jde v\u00e4g f\u00f6r naturalismen, men uppf\u00f6rdes i Finland f\u00f6rst senare, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde upprorsdramat <em>Die Weber (V\u00e4varna) <\/em>fr\u00e5n 1892, som arbetarteatern Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri satte upp i lokalen vid Georgsgatan \u00e5r 1905.<\/p>\n<p>F\u00f6rst n\u00e4r Hauptmann \u00f6verg\u00e5tt till mer mytologiska \u00e4mnen v\u00e4cktes Bergboms intresse f\u00f6r hans dramatik. <em>Hanneles Himmelfart<\/em> <em>(Hanneles himmelsf\u00e4rd <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1893<em>) <\/em>var ett dr\u00f6mspel i den nyromantiska idealismens anda och uppf\u00f6rdes 1898. Med nyskriven musik av Erkki Melartin fick pj\u00e4sen nypremi\u00e4r \u00e5r 1901. Nu platsade Hauptmanns dramer ocks\u00e5 p\u00e5 Arkadiateatern och sedermera p\u00e5 nationalscenen Kansallisteatteri, d\u00e4r flera av nobelpristagaren (1912) Hauptmanns ber\u00f6mda stycken spelades: <em>Uponnut kello (Den sjunkna klockan) <\/em>fr\u00e5n 1896 uppf\u00f6rdes p\u00e5 Finska Teatern 1899. Komedin <em>Majavannahkaturkki <\/em>(<em>B\u00e4verp\u00e4lsen)<\/em> fr\u00e5n 1893 med premi\u00e4r i Finland 1900 och <em>Professori Crampton<\/em><em> (Professor Crampton) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1891 uppf\u00f6rd 1903. Hauptmann, som fick s\u00e5 stor betydelse f\u00f6r det moderna dramat, hade i alla fall f\u00e5tt synlighet p\u00e5 Finska Teatern, om \u00e4n relativt selektivt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I det h\u00e4r avsnittet behandlas Finska Teaterns utl\u00e4ndska repertoar under 1880\u20131890-talen utg\u00e5ende fr\u00e5n centrala klassiker och samtidsf\u00f6rfattare. Kronologin upph\u00f6r h\u00e4r, men i Eliel Aspelin-Haapkyl\u00e4s verk kan man f\u00f6lja den. Genomg\u00e5ngen av Finska Teaterns repertoar \u00e4r viktig eftersom de val, prioriteringar och tolkningar som Bergbom gjorde p\u00e5verkade hela det finl\u00e4ndska teaterf\u00e4ltet som f\u00f6rebild l\u00e5ngt in p\u00e5 [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1453"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1453"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1453\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1523,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1453\/revisions\/1523"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1453"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1453"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1453"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}