{"id":1461,"date":"2014-12-30T13:28:31","date_gmt":"2014-12-30T10:28:31","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1461"},"modified":"2018-09-07T15:32:05","modified_gmt":"2018-09-07T12:32:05","slug":"3-4teater-pa-svenska-och-andra-utmanare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/3-4teater-pa-svenska-och-andra-utmanare\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">3.4<\/div>Teater p\u00e5 svenska och andra utmanare"},"content":{"rendered":"<p>Under Wilhelm \u00c5hmans och Mauritz Pousettes \u00e5r vid Nya Teatern var verksamheten i det nya stenhuset m\u00e5ngsidig och repertoaren h\u00f6ll h\u00f6g niv\u00e5. F\u00f6r \u00e5ren 1867\u20131869 uts\u00e5gs <strong>Wilhelm \u00c5hman<\/strong> till teaterns konstn\u00e4rliga ledare och regiss\u00f6r. Garantif\u00f6reningen grundades v\u00e5ren 1867 och under \u00e5ren 1867\u20131869 och 1870\u20131876 var konsul <strong>Nikolai Kiseleff <\/strong>dess verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. Kiseleffs era i ledningen f\u00f6r Nya Teatern har allm\u00e4nt ansetts vara en glansperiod (von Frenckell 1872, s. 80). <strong>Dramatiska elevskolan<\/strong>, som hade grundats h\u00f6sten 1866, satte dessutom fart p\u00e5 verksamheten, \u00e4ven om det ocks\u00e5 innebar en del extra besv\u00e4r f\u00f6r teaterchefen. Skolan verkade \u00e5ren <strong>1866\u20131869<\/strong>, men dess f\u00f6rest\u00e4llningar utsattes f\u00f6r h\u00e4nsynsl\u00f6s och i vissa fall rentav or\u00e4ttvis kritik i tidningspressen. P\u00e5 grund av den svaga ekonomin m\u00e5ste verksamheten l\u00e4ggas ner. Spr\u00e5kfr\u00e5gan f\u00f6rorsakade d\u00e4rtill stridigheter och man kunde inte heller garantera arbetsplatser f\u00f6r adepterna.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1461 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0304_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1466\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0304_x.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0304_x-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1466'>\n\t\t\t\tBenois teaterhus, bygg\u00e5r 1866 (nyuppf\u00f6rd) Nya Teatern. [Wasastjerna, 1915. Helsingfors stadsmuseum]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p><strong>Charlotte Raa<\/strong> var l\u00e4rare vid elevskolan under verksamhets\u00e5ret 1868\u20131869<strong>. <\/strong>Att hon ocks\u00e5 vara involverad i fennomanska aktiviteter var pinsamt f\u00f6r teatern och stod i strid med hennes avtal. Det t\u00e4rde p\u00e5 hennes f\u00f6rh\u00e5llande till teaterledningen under \u00e5ren 1869\u20131870 och 1871\u20131872 p\u00e5 grund av s\u00e4songsavtalen. Vintern 1870\u20131871 upptr\u00e4dde Charlotte i Finska S\u00e4llskapets pj\u00e4ser och fick beh\u00e5lla biljettint\u00e4kterna som frilans, men \u00e4ven v\u00e5ren 1871 under sin studievistelse i Wien. Kaarlo Bergbom befann sig i Berlin den v\u00e5ren, men de tr\u00e4ffades bara en enda g\u00e5ng. Den tidigare s\u00e5 ansedda och framst\u00e5ende sk\u00e5despelaren <strong>Fritjof Raas <\/strong>allt gravare alkoholism och v\u00e5ldsben\u00e4genhet ledde till \u00e4ktenskapliga problem och f\u00f6rklarar ocks\u00e5 varf\u00f6r Charlottes och Kaarlo Bergboms v\u00e4nskap djupnade. Charlotte hade kunnat t\u00e4nka sig ett \u00e4ktenskap med Bergbom, f\u00f6rutsatt att han hade tagit initiativet. Bergbom var dock medveten om sin l\u00e4ggning.<\/p>\n<p>Det verkar som om <strong>Nikolai Kiseleff<\/strong> redan efter uruppf\u00f6randet av Aleksis Kivis <em>Lea<\/em> (1869) varit beredd att engagera den f\u00f6retagsamma Karl Johan Bergbom i verksamheten i stadens st\u00f6rsta och f\u00f6rn\u00e4msta teaterhus. Sommaren 1869 utses doktor Bergbom till ledamot i Nya Theaterns tremannadirektion som <strong>scenisk litterat\u00f6r<\/strong>. Samma h\u00f6st grundades Finska S\u00e4llskapet (Suomalainen Seura) vars finskspr\u00e5kiga f\u00f6rest\u00e4llningar Bergbom ville uppf\u00f6ra p\u00e5 Nyans scen. Karl Bergbom, Emil Nervander och Emilie Bergbom n\u00e4rde en dj\u00e4rv tanke p\u00e5 att grunda en finskspr\u00e5kig s\u00e5ngavdelning som en del av Nya Teaterns verksamhet. Tanken v\u00e4ckte inget gensvar hos den d\u00e5varande teaterledningen. Vid det h\u00e4r laget hade Kiseleff tillf\u00e4lligt l\u00e4mnat teateruppdraget. F\u00f6rs\u00f6ken att dela p\u00e5 resurserna och f\u00f6rl\u00e4gga den finskspr\u00e5kiga s\u00e5ngverksamheten till Nya Teatern avancerade inte l\u00e4ngre \u00e4n till en plan \u201dp\u00e5 pappret\u201d.<\/p>\n<p><strong>F\u00f6r \u00e5ren 1869\u20131873 hade sk\u00e5despelaren Gustaf Gustafsson anst\u00e4llts som regiss\u00f6r<\/strong>. P\u00e5 hans tid f\u00f6rekom g\u00e4stspel i Viborg och \u00c5bo eftersom d\u00e4r fanns efterfr\u00e5gan p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 svenska. <em>Hamlet<\/em> som uppf\u00f6rdes i november 1869 \u00e4r ett exempel p\u00e5 en av pj\u00e4serna som ingick utbudet. <strong>August Westermark<\/strong> g\u00e4stspelade i titelrollen och Charlotte Raa i rollen som Ofelia. V\u00e5ren 1872 spelade Fritjof och Charlotte Raa i huvudrollerna i <em>Macbeth<\/em>. Senare samma v\u00e5r avled Fritjof och Charlotte \u00e5terv\u00e4nde till Sverige.<\/p>\n<p>I november 1871 uppf\u00f6rdes Friedrich von Flotows opera <em>Martha<\/em> eller <em>Marknaden i Richmond <\/em>10 g\u00e5nger. Av samma romantiskt-komiska verk hade man p\u00e5 finska redan producerat en andra f\u00f6rest\u00e4llning. Bergbom hade varit en utm\u00e4rkt opera- och dramaregiss\u00f6r, men vid det h\u00e4r laget var han s\u00e5 involverad i att arbeta p\u00e5 finska att n\u00e5gon gemensam verksamhet inte hade varit genomf\u00f6rbar.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1872 uppf\u00f6rdes \u00e4ven Otto Nicolais <em>Muntra fruarna i Windsor <\/em>p\u00e5 Nya Teatern med Gustaf Gustafsson i rollen som Falstaff. Dessutom ingick l\u00e4ttare opera buffa och s\u00e5ngspel i repertoaren. H\u00f6sten 1872 gavs \u00e4n en g\u00e5ng von Webers <em>Friskytten<\/em>. Till Gustafssons meriter kan \u00e4ven fogas uruppf\u00f6randen av Topelius<em> Prinsessan T\u00f6rnrosa <\/em>och Runebergs <em>Kungarna p\u00e5 Salamis<\/em> i b\u00f6rjan av \u00e5r 1873. Gustafsson ger intryck av att ha f\u00e5tt ig\u00e5ng ett energiskt flyt i produktionen.<\/p>\n<p>Finska Operan, som inlett sin verksamhet h\u00f6sten 1873, rekryterade musiker och s\u00e5ngare f\u00f6r sina produktioner inom samma kretsar som Nya Teatern. Bergboms beg\u00e5vning och energi som operaregiss\u00f6r tvingade teatern vid Skillnaden att ytterligare sk\u00e4rpa sig.<\/p>\n<p><strong>Axel Bosin <\/strong>var regiss\u00f6r p\u00e5 Nya Teatern \u00e5ren 1873\u20131875<strong>. <\/strong>\u00c4ven om repertoaren inte visar prov p\u00e5 n\u00e5gra speciella nyheter eller n\u00e5got ur teaterhistoriskt perspektiv s\u00e4rdeles nydanande, spelas \u00e5rligen \u00e5tminstone ett par verk av Shakespeare samt d\u00e5 och d\u00e5 n\u00e5gonting av Moli\u00e8re. F\u00f6rutom etablerade inhemska dramer (Topelius, Runeberg och Berndtson) sattes komedier och salongspj\u00e4ser upp. Den stora satsningen i februari 1875, om \u00e4n inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Helsingfors, var <em>Ringaren i N\u00f4tre-Dame <\/em>efter Victor Hugos roman med samma namn.<\/p>\n<p>Under Bosins tid kn\u00f6ts ocks\u00e5 en beg\u00e5vad och ung sk\u00e5despelare vid namn <strong>August Lindberg <\/strong>till teatern. Han anlitades flitigt i roller som Hamlet v\u00e5ren 1874 och senare som s\u00e5v\u00e4l Daniel Hjort och Othello. Lindberg var knuten till Nya Teatern i Helsingfors \u00e5ren 1872\u20131874 och 1876\u20131877 samt \u00e4nnu spel\u00e5ret <strong>1893\u20131894<\/strong> <strong>som intendent<\/strong>. H\u00f6sten 1882 bildade han ett eget s\u00e4llskap som spelade modern dramatik. Under en nordisk turn\u00e9 stod August Lindberg d\u00e4rtill f\u00f6r uruppf\u00f6randet av Ibsens <em>Geng\u00e5ngare, <\/em>som ingen scen i vare sig Norge eller Sverige hade velat ta sig an. Turn\u00e9n inleddes i Helsingborg, d\u00e4r Lindberg spelade Osvald som led av ned\u00e4rvd syfilis. Modern, som uppr\u00e4tth\u00f6ll Osvalds fasad, spelades av Charlotte Raa. Vid den h\u00e4r tiden hette hon redan <strong>Hedvig Winterhjelm<\/strong>. I flera \u00e5r turnerade de med pj\u00e4sen runt om i Norden (se Krohn H 1922, 333).<\/p>\n<p>Bosin f\u00f6ljdes som regiss\u00f6r p\u00e5 Nya Teatern av <strong>Albert \u00c5hman (1875\u20131880) <\/strong>under de f\u00f6ljande fem \u00e5ren. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1866 hade han i ett str\u00e4ck spelat p\u00e5 teatern i Helsingfors som tidigare leddes av hans bror Wilhelm. Han stannade i teaterns tj\u00e4nst \u00e4nda fram till \u00e5r 1883. P\u00e5 hans tid debuterade den f\u00f6rsta finlandssvenska sk\u00e5despelaren i huvudrollen som <em>Daniel Hjort, <\/em>n\u00e4mligen <strong>August Arppe (1854\u20131925) <\/strong>som senare skulle bli teaterns f\u00f6rsta finlandsf\u00f6dda chef och vd.<\/p>\n<p>Under hela 1870-talet uppf\u00f6rdes regelbundet Shakespearef\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 teatern vid Skillnaden som till exempel <em>K\u00f6pmannen i Venedig<\/em>, <em>Othello<\/em> <em>eller Moren i Venedig<\/em>, <em>Hamlet<\/em>, <em>Mycket v\u00e4sen f\u00f6r ingenting<\/em>, <em>Macbeth<\/em>, <em>Romeo och Julia<\/em>, <em>En vintersaga<\/em>, <em>S\u00e5 tuktas en argbigga<\/em> och <em>En midsommarnattsdr\u00f6m<\/em> med musik av Mendelssohn. Finska Teatern spelade ocks\u00e5 samma pj\u00e4ser (p\u00e5 finska) och utgjorde d\u00e4rmed ocks\u00e5 en konkurrent till Nya Teaterns svenskspr\u00e5kiga f\u00f6rest\u00e4llningar. Speciell var f\u00f6rest\u00e4llningen av operetten <em>L\u00e4derlappen<\/em> den 17 november 1876 n\u00e4r en visslingskonsert avbr\u00f6t den. De som deltog i visslandet var ett antal moraliserande fennomanska studenter som ville st\u00f6ra f\u00f6rest\u00e4llningen. H\u00e4tska debatter resulterade i att den svenskspr\u00e5kiga publiken undvek Arkadiateatern. Fennomanernas provokation v\u00e4nde sig s\u00e5lunda mot dem sj\u00e4lva. P\u00e5 Nya Teatern uppf\u00f6rdes \u00e5ren 1877\u20131878 de f\u00f6rsta Ibsenpj\u00e4serna i Finland. <em>K\u00e4mparne p\u00e5 Helgeland<\/em> och <em>Samh\u00e4llets st\u00f6ttepelare<\/em> hade Finlandspremi\u00e4r i april 1878. Det var sk\u00e5despel som blev inledningen till Henrik Ibsens samh\u00e4llsengagerade era. Den fortgick \u00e4nnu under det tidiga 1880-talet och \u00e5r 1883 spelades s\u00e5v\u00e4l <em>En folkfiende<\/em> som <em>Geng\u00e5ngare<\/em>.<\/p>\n<p>Under tv\u00e5 separata tv\u00e5\u00e5rsperioder (under ledning av <strong>Wilhelm Grefberg<\/strong> 1876\u20131878 och sj\u00e4lvaste Nikolai Kiseleff 1878\u20131880) syntes konkurrensen med Finska Teatern i opera- och musikutbudet. Vid Skillnaden uppf\u00f6rdes storstilade m\u00e4rkesverk, exempelvis spel\u00e5ret 1876\u20131877 Vincenzo Bellinis <em>S\u00f6mng\u00e5ngerskan<\/em>, Gioacchino Rossinis <em>Wilhelm Tell<\/em>, Carl Maria von Webers <em>Friskytten<\/em>, Daniel Aubers <em>Den stumma fr\u00e5n Portici <\/em>och det stora spektaklet, Giacomo Meyerbeers <em>Robert af Normandie<\/em>. F\u00f6ljande s\u00e4song framf\u00f6rdes bland annat f\u00f6ljande nyupps\u00e4ttningar: <em>Rigoletto<\/em>, <em>Alessandro Stradella<\/em>, <em>Figaros br\u00f6llop <\/em>och <em>Trubaduren.<\/em><\/p>\n<p>Detta vittnar egentligen mer om hur popul\u00e4r opera som konstart var p\u00e5 den tiden och om de f\u00f6rm\u00e5gor som stod till buds i staden. T\u00e4vlan med Bergboms operaavdelning var bitter. Under \u00e5rens lopp f\u00f6rordades ocks\u00e5 en sammanslagning av musikteatrarna. Konkurrensen var h\u00e5rd och sist och slutligen fick Nya Teatern tillg\u00e5ng till s\u00e5v\u00e4l kapellm\u00e4staren Bohuslav H\u0159\u00edmal\u00fd som tenoren Josef\u202fNavr\u00e1til. Suomalainen ooppera (Finska Operan) lades ner v\u00e5ren 1879.<\/p>\n<p>F\u00f6ljande \u00e5r upph\u00f6rde ocks\u00e5 operaf\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 Nya Teatern eftersom <strong>Ryska teatern eller Alexandersteatern inledde sin verksamhet den 30 mars 1880<\/strong>. G\u00e4stande utl\u00e4ndska operas\u00e4llskap fr\u00e5n S:t Petersburg stod d\u00e4refter f\u00f6r operautbudet i Helsingfors.<\/p>\n<p><strong>Oscar Malmgren<\/strong> (<strong>1880\u20131886) <\/strong>inkallades fr\u00e5n Sverige att verka som intendent och regiss\u00f6r. Under hans tid f\u00f6r\u00e4ndrades situationen s\u00e5tillvida att Suomalainen Teatteris (Finska Teatern) anseende p\u00e5 Arkadiateatern f\u00f6rb\u00e4ttrades. Enligt Yrj\u00f6 Hirn innebar det att Bergbom lyckades \u201drekrytera allt flera herrar och damer ur den bildade societeten\u201d, vilket h\u00f6jde teaterns sociala anseende. Och trots att verksamheten inte till alla delar h\u00f6ll lika h\u00f6g standard upplevdes den dock som positiv \u201dmedborgaraktivitet\u201d. V\u00e4sentligt var att Ida Aalbergs dragningskraft och Bergboms med omsorg uppsatta klassikerf\u00f6rest\u00e4llningar var en del av Suomalainen Teatteris obestridliga meriter (Hirn Y. 1949 sid. 414).<\/p>\n<p>Malmgren gick in f\u00f6r att f\u00f6rnya repertoaren och f\u00f6rutom Ibsen spelades ocks\u00e5 till exempel Alexandre Dumas den yngres <em>Le Demimonde<\/em> eller <em>Falska juveler<\/em> om en adelsdam med \u201dtvivelaktig bakgrund\u201d. Operan <em>La Traviata<\/em>, som var baserad p\u00e5 Dumas roman <em>Kameliadamen,<\/em> hade tidigare spelats p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Nya Teatern som Arkadiateatern. Under hans intendentstid blev ocks\u00e5 musikteaterutbudet digrare.<\/p>\n<p><strong>Harald Molander<\/strong> <strong>och teaterns andra storhetstid<\/strong> <strong>1886\u20131893. <\/strong>Valet av eftertr\u00e4dare till Oscar Malmgren f\u00f6ll p\u00e5 den 28-\u00e5rige svensken Harald Molander. Han kom fr\u00e5n Stockholm till Helsingfors som id\u00e9rik regiss\u00f6r och ung dramatiker. \u00c4ven han utsattes f\u00f6r str\u00e4ng kritik i Helsingfors. Samarbetet med ensemblen som inleddes i s\u00e5 positiv anda blev s\u00e5 sm\u00e5ningom en besvikelse och Molander fj\u00e4rmades fr\u00e5n sk\u00e5despelarna, vilket ofta h\u00e4nder energiska regiss\u00f6rer. Som erfaren teaterman visste han att det \u00e4r genom operetterna man f\u00e5r den p\u00e5fyllning i kassan som l\u00e4mnar spelrum f\u00f6r \u00e4ven annat p\u00e5 repertoaren. Operett- och musikteaterutbudet var synligt \u00e4ven under hans intendentstid. Det var en genre som Bergbom undvek p\u00e5 Arkadiateatern \u2013 han lockade den stora publiken med allmogepj\u00e4ser i landsortsmilj\u00f6.<\/p>\n<p>Harald Molander introducerade modern litteratur p\u00e5 repertoaren i Helsingfors. Ny nordisk realistisk litteratur var ocks\u00e5 v\u00e4lrepresenterad. Under Molanders tid vid Skillnaden uppf\u00f6rdes de f\u00f6rsta Strindberg-pj\u00e4serna s\u00e5 som <em>Gillets hemlighet<\/em> och <em>M\u00e4ster Olof<\/em>. \u00c4ven Ibsen var v\u00e4lrepresenterad med <em>Vildanden<\/em>, <em>Ett dockhem<\/em>, <em>Rosmersholm,<\/em> men \u00e4ven \u00e4ldre som <em>Kungs\u00e4mnena<\/em> och <em>K\u00e4rlekens komedi<\/em>. Redan 1891 spelades <em>Hedda Gabler <\/em>och <em>Byggm\u00e4star Solness <\/em>p\u00e5 scenen, som \u00e5r 1887 hade bytt namn till Svenska Teatern. Ibsens n\u00e4stsista sk\u00e5despel <em>John Gabriel Borkman<\/em> hade v\u00e4rldspremi\u00e4r samma kv\u00e4ll den 10 januari 1897 p\u00e5 b\u00e5de Svenska Teatern och Arkadia.<\/p>\n<p>Molanders regim\u00e4ssigt st\u00f6rsta upps\u00e4ttning var Goethes <em>Faust del I<\/em> f\u00f6rdelad p\u00e5 tv\u00e5 kv\u00e4llar h\u00f6sten 1889. Under en utlandsvistelse sommaren 1889 hade han utarbetat sceneditionen och hans tredimensionella scenografil\u00f6sningar v\u00e4ckte intresse.<\/p>\n<p>Bland inhemska f\u00f6rfattares verk uruppf\u00f6rdes <strong>Karl A. Tavastsjernas <\/strong><em>Aff\u00e4rer<\/em> \u00e5r 1890. Stycket gjorde succ\u00e9 med hela 10 f\u00f6rest\u00e4llningar. Tavaststjernas monolog <em>Godnatt<\/em> framf\u00f6rdes \u00e4nnu samma \u00e5r, medan enaktaren <em>Pyret<\/em> togs upp \u00e5r 1891 och sm\u00e5stycket <em>Portr\u00e4tt<\/em> \u00e5r 1892. Tv\u00e5 sk\u00e5despel av <strong>Jac. Ahrenberg<\/strong> uppf\u00f6rdes ocks\u00e5, <em>Kejsaren kommer<\/em> 1891 och <em>F\u00f6rdrifna <\/em>\u00e5r 1892.<\/p>\n<p>Sverigef\u00f6dda <strong>Adolf Paul <\/strong>debuterade som f\u00f6rfattare p\u00e5 1890-talet och av hans sk\u00e5despel uppf\u00f6rdes <em>Gamla synder<\/em> <em>(Alte S\u00fcnden) <\/em>och <em>Hj\u00e4ltedr\u00f6mmar<\/em> \u00e5r 1893 samt <em>Tysta Bolagsm\u00e4n<\/em> \u00e5r 1895. Dramat <em>Kung Kristian den andre<\/em> blev \u00e5r 1898 en stor framg\u00e5ng med 21 f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Svenska Teatern<em>. <\/em>Balladen i pj\u00e4sen skildrar det blodbad som kungen st\u00e4llde till i Stockholm \u00e5r 1520. Musiken till sk\u00e5despelet komponerades av <strong>Jean Sibelius. <\/strong><em>Narren s\u00e5ng eller S\u00e5ngen om korsspindeln<\/em> \u00e4r den kanske mest k\u00e4nda.<\/p>\n<p>Under Molanders tid introducerades ocks\u00e5 den belgiska f\u00f6rfattaren <strong>Maurice Maeterlinck <\/strong>f\u00f6r helsingforspubliken. Han hade gjorts sig ett namn inom symbolismen p\u00e5 1890-talet och hans <em>L\u2019Intruse, Den objudne g\u00e4sten <\/em>hade Finlandspremi\u00e4r den 3 juni 1892. Hans p\u00e5 m\u00e5nga scener uppf\u00f6rda <em>Monna Vanna<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1902 om en stark kvinna som r\u00e4ddar sin hemstad, spelades p\u00e5 Svenska Teatern redan 1903. D\u00e4rifr\u00e5n spred sig detta \u201dminst symbolistiska av hans stycken\u201d under flera \u00e5rtionden \u00e4ven bland finskspr\u00e5kiga sk\u00e5despelerskor som g\u00e4rna inf\u00f6rlivade det i sin repertoar.<\/p>\n<p>Sedan Molander \u00e5terv\u00e4nt till Sverige ledde han teaterturn\u00e9er och blev intendent f\u00f6rst vid Vasateatern och sedan vid Svenska teatern i Stockholm. Erfarenheterna fr\u00e5n \u00e5ren i Finland var s\u00e4kert viktiga med tanke p\u00e5 forts\u00e4ttningen. Som intendent f\u00f6r Svenska Teatern i Helsingfors eftertr\u00e4ddes Harald Molander av <strong>August Lindberg<\/strong> f\u00f6r spel\u00e5ret 1893\u20131894.<\/p>\n<p>Vid sekelskiftet 1800\/1900 <strong>framf\u00f6rdes symbolistisk dramatik p\u00e5 Svenska Teatern, <\/strong>som tedde sig fr\u00e4mmande f\u00f6r Bergbom och som han inte hade intresse f\u00f6r. Bergboms r\u00e4tt kortvariga eftertr\u00e4dare Jalmari Finne satte upp motsvarande pj\u00e4ser p\u00e5 Finska Teatern, eftersom han f\u00f6ljde med sin tid. Detta trots att de inte heller f\u00f6ll honom i smaken. Svenska Teatern \u00e5 sin sida hade enkom f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let best\u00e4llt musik av Jean Sibelius, vilket ledde till att Arkadiateatern framstod i lite \u00e5lderdomlig dager. Stridigheterna om dess inriktning pr\u00e4glade bilden av kulturlivet i staden.<\/p>\n<p>Behovet av utbildning f\u00f6r den inhemska sk\u00e5despelark\u00e5ren gjorde sig p\u00e5mint, eftersom finlandssvenskar endast fick statistroller och beg\u00e5vade artister fick h\u00e5lla till godo med futtiga roller. Redan p\u00e5 Molanders tid hade August Arppe inlett en utbildning f\u00f6r sk\u00e5despelare, som fick en forts\u00e4ttning p\u00e5 1890-talet tack vare Dramatiska f\u00f6reningens elevskola. Skolan leddes \u00e5ren 1892\u20131894 av en av Finska Teaterns fr\u00e4msta akt\u00f6rer, n\u00e4mligen Adolf Lindfors vars hemspr\u00e5k var svenska.<\/p>\n<p>De finsknationella str\u00e4vandena fick p\u00e5 1880-talet en motsvarighet i en svensk kulturell mobilisering. Som motvikt till <em>Kalevala <\/em>s\u00f6kte man sig till den p\u00e5 1800-talet r\u00e5dande nordiska vikingaromantiken. Man f\u00e4ste vikt vid att det fanns en svensk allmoge i landet och att ocks\u00e5 deras spr\u00e5k borde beaktas. Redan i mitten av seklet hade ett upprop om insamling av svenska forns\u00e5nger, ordspr\u00e5k och tales\u00e4tt utf\u00e4rdats. Opinionsm\u00e4ssigt var jordm\u00e5nen nu beredd f\u00f6r att spela teater p\u00e5 svenska med inhemska krafter. Det var speciellt sk\u00e5despelaren och teaterchefen August Arppe som p\u00e5 1890-talet hade b\u00f6rjat leda utvecklingen i den riktningen.<\/p>\n<h3>Minna Canths <em>Sylvi <\/em>p\u00e5 Svenska Teatern<\/h3>\n<p>Sommaren 1892 n\u00e4r Kaarlo Bergbom befann sig utomlands briserade en nyhetsbomb. Mitt i den offentliga polemiken med Gustaf von Numers om upphovsmannar\u00e4tten ber\u00e4ttade <strong>Minna Canth<\/strong> i en tidningsintervju (13.7.1892) att hon skrev ett sk\u00e5despel f\u00f6r Svenska Teatern. Harald Molander hade best\u00e4llt en pj\u00e4s av henne (Ringby 1987, 294).<\/p>\n<p>N\u00e4r Canth sp\u00e5nar om orsakerna n\u00e4mner hon bland annat fr\u00e5gan om hur von Numers hade blivit bem\u00f6tt. Hur uppf\u00f6randet av <em>Kovan onnen lapsia<\/em> hade avbrutits fyra \u00e5r tidigare, och om kravet p\u00e5 att <em>Papin perhe<\/em> inte fick spelas till l\u00e4gre priser p\u00e5 amat\u00f6rscener. Det sistn\u00e4mnda hade \u2013 hur otroligt det \u00e4n m\u00e5 l\u00e5ta \u2013 Agathon Meurman ondgjort sig \u00f6ver, denna gammalfinnarnas kraftgestalt.<\/p>\n<p>Bergbom var inte i sig skyldig till att han och Minna Canth hade hamnat p\u00e5 kollisionkurs, men gammalfinnarnas tr\u00e5ngsynthet hade blivit en avg\u00f6rande bakgrundsfaktor f\u00f6r verksamheten vid Suomalainen Teatteri och d\u00e4rmed drabbat Canth. En f\u00f6rsoning med Bergbom hade egentligen \u00e4gt rum i och med att <em>Papin perhe<\/em> (1891) hade till\u00e4gnats honom. Det \u201droade\u201d dock Minna att n\u00e4psa, och n\u00e4r Juhani Aho intervjuade henne lyfte hon fram \u00e4ven tidigare irritationsmoment.<\/p>\n<p>Att Canth skrev <em>Sylvi<\/em> f\u00f6r Svenska Teatern v\u00e4ckte vrede hos Kaarlo Bergbom, speciellt som problemet med von Numers hade t\u00e4rt p\u00e5 krafterna hela den f\u00f6reg\u00e5ende vintern. Det k\u00e4ndes som om alla vore otacksamma. D\u00e4rtill hade Niilo Sala \u2013 som Bergbom hade haft s\u00e5 stora f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 och som han hade en n\u00e4ra relation till \u2013 hela vintern befunnit sig p\u00e5 resande fot utomlands och delvis varit mentalt f\u00f6rvirrad. Efter att Bergbom sommaren 1892 funnits vid den sjuka Niilo Salas sida slog nyhetsbomben ner. En m\u00e5nad efter att Bergbom hade antr\u00e4tt hemf\u00e4rden, gjorde Niilo Sala sj\u00e4lvmord genom att skjuta sig.<\/p>\n<p>Syskonen Bergbom tolkade \u201dden Minnaska saken\u201d entydigt som om hon hade bytt l\u00e4ger, \u201dMinna hade svikit\u201d. Kaarlo b\u00f6rjade formulera ett genm\u00e4le, d\u00e4r han med sin vassa penna polemiserade mot Minnas p\u00e5st\u00e5enden om de nya m\u00f6jligheter som samarbetet med Svenska Teatern kunde erbjuda. Det privata brevet \u201dTill Minna Canth\u201d s\u00e4nde Emilie f\u00f6rst efter moget \u00f6verv\u00e4gande, och n\u00e4r texten hade putsats i flera etapper. Bergbom f\u00f6rekom inte i offentligheten. Man f\u00f6ljde Niilo Salas f\u00f6rslag om att det var b\u00e4st att inleda h\u00f6sten 1892 med att uppf\u00f6ra <em>Papin perhe <\/em>som amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n<p>I sitt l\u00e5nga personliga genm\u00e4le till Minna Canth bem\u00f6tte Bergbom systematiskt beskyllningarna och beskrev hela processen kring <em>Kovan onnen lapsia, <\/em>h\u00e4nvisande med m\u00e5nga exempel till hur f\u00f6rfattare i tiden hade blivit illa bem\u00f6tta p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt av Svenska Teatern. Ida Aalbergs och Minna Canths betydelse f\u00f6r konsten sitter i det finska spr\u00e5ket, som de beh\u00e4rskar. Inte i den \u201dl\u00e5nebibliotekssvenska\u201d s\u00e5dan den var m\u00f6jlig f\u00f6r Canth att uppn\u00e5.<\/p>\n<p>Dessutom h\u00e4nvisade Bergbom till hur han till och med vid ett par tillf\u00e4llen hade f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6resl\u00e5 att <em>Kovan onnen lapsia<\/em> borde uppf\u00f6ras p\u00e5 nytt, dock med vissa \u00e4ndringar, som Canth sj\u00e4lv hade motsatt sig. Han fortsatte r\u00e4tt fr\u00e4nt varslande att Canths h\u00f6gmod har f\u00f6rhindrat henne fr\u00e5n att g\u00e5 med p\u00e5 \u00e4ndringar, om vilka kritikerna hade varit enh\u00e4lligt \u00f6verens (EAH3, 454\u2013462). Korrespondensen antar sedan en mer f\u00f6rsonlig ton och det uteblivna f\u00f6rfattararvodet f\u00f6r <em>Kovan onnen lapsia<\/em> betalas nu ut fyra \u00e5r senare. N\u00e4r Bergbom bes\u00f6ker Kuopio f\u00f6ljande v\u00e5r vill han dock inte tr\u00e4ffa Minna, trots att hon bett om det.<\/p>\n<p>I slutet av 1880-talet har \u201dluften g\u00e5tt ur\u201d Suomalainen Teatteri. Bergbom var sjuklig och befann sig i synnerhet sommartid l\u00e5nga perioder utomlands. Emelie var om m\u00f6jligt mer konservativ \u00e4n tidigare, medan paret Aspegr\u00e9n och Kaarola Avellan hade l\u00e4mnat teatern. P\u00e5 Arkadiateatern uppf\u00f6rdes nu huvudsakligen \u00e4ldre repertoar eftersom Ida Aalberg \u2013 som var oumb\u00e4rlig f\u00f6r de nya och viktiga pj\u00e4serna \u2013 mestadels befann sig p\u00e5 l\u00e5nga resor och \u00e5terv\u00e4nde f\u00f6r enstaka stj\u00e4rnnummer, inte f\u00f6r att s\u00e4tta sig in i viktig nyskriven dramatik. N\u00e4r det g\u00e4llde Minna Canth och den f\u00f6reg\u00e5ende s\u00e4songen, stod vissa sammantr\u00e4ffanden i v\u00e4gen f\u00f6r en nyupps\u00e4ttning av <em>Papin perhe<\/em> (Niilo Salas resa, Knut Weckmans sjukdom, Ibsenpj\u00e4sen <em>Hedda Gabler <\/em>och Idas tidtabell etcetera). Ingen bland gammalfinnarna f\u00f6rm\u00e5dde s\u00e4tta \u201dmunkavle\u201d p\u00e5 Agathon Meurman. Ingen st\u00e4llde heller upp till Canths f\u00f6rsvar. P\u00e5 kulturfronten hade initiativet glidit gammelfinnarna ur h\u00e4nderna.<\/p>\n<p>Harald Molander var ett lockande regiss\u00f6rsalternativ f\u00f6r en liberal f\u00f6rfattare. N\u00e4r Canth skrev p\u00e5 svenska var hennes m\u00f6jligheter att n\u00e5 ut till Sverige och \u00f6vriga Norden helt andra. Av Minnas korrespondens med Bergbom h\u00f6sten 1892 framg\u00e5r hennes argument. Men hon till\u00e4gger dessutom att<\/p>\n<blockquote><p>enda s\u00e4ttet att besegra mina motst\u00e5ndare h\u00e4r \u00e4r att f\u00e5 erk\u00e4nsla utomlands. F\u00f6rst n\u00e4r jag har f\u00e5tt mina sk\u00e5despel uppf\u00f6rda utanf\u00f6r det egna landets gr\u00e4nser, kan jag kanske f\u00f6rlita mig p\u00e5 att varken Koskinen eller Meurman st\u00e4nger d\u00f6rrarna f\u00f6r mig till Suomalainen teatteri! (EAH 3, 467)<\/p><\/blockquote>\n<p>Molander och hans regigrepp, som var starkt p\u00e5verkat av Meiningarnas skickligt genomarbetade ensemblekonst och milj\u00f6trogenhet, tedde sig frestande f\u00f6r den nya samarbetspartnern Minna Canth. Kanske hade hon saknat en yngre generations dramaturgiska r\u00e5d och en samtalspartner, n\u00e5gon frimodig med framtiden i fokus. Den \u00e4ndl\u00f6sa lojalitet som finskhetspartiet f\u00f6rutsatte, oberoande av hur konservativt det \u00e4n kunde te sig, fick henne att vilja provocera.<\/p>\n<p>Harald Molanders kontaktn\u00e4t omfattade ocks\u00e5 den unga generationen inhemska f\u00f6rfattare som skrev realistisk och samh\u00e4llskritisk litteratur. I sitt sk\u00e5despel <em>Aff\u00e4rer<\/em> fann Karl August Tavaststjerna nya s\u00e4tt att behandla fr\u00e5gor om spr\u00e5kstrid och patriotism. Molander tyckte sig vara utl\u00e4nning och att han d\u00e4rmed kunde st\u00e4lla sig utanf\u00f6r spr\u00e5kstriden i Finland. Han h\u00e4vdade att<\/p>\n<blockquote><p>partistriden kan g\u00f6ra en konstn\u00e4r mera appl\u00e5derad h\u00e4r \u00e4n d\u00e4r, d\u00e4r \u00e4n h\u00e4r, men aldrig till en st\u00f6rre konstn\u00e4r. (Ringby 1987, 293)<\/p><\/blockquote>\n<p>Under tidigt 1890-tal intr\u00e4ffade en omsv\u00e4ngning. De svenskspr\u00e5kigas kulturella identitet m\u00e5ste f\u00f6rsvaras eftersom den var ifr\u00e5gasatt.<\/p>\n<blockquote><p>Svenska teatern kunde d\u00e4rf\u00f6r inte f\u00e5 framst\u00e5 som en l\u00e4ttviktig undeh\u00e5llningsinr\u00e4ttning. (Ringby 1987, 293.)<\/p><\/blockquote>\n<p>\u00c5 andra sidan var utbudet av inhemska dramer ocks\u00e5 p\u00e5 svenskspr\u00e5kigt h\u00e5ll begr\u00e4nsat. Det framg\u00e5r bland annat av detta s\u00e4rdeles sarkastiska citat ur ett brev fr\u00e5n Molander till v\u00e4nnen Gustaf Fredriksson h\u00f6sten 1892:<\/p>\n<blockquote><p>Jag har nu best\u00e4llt stycken af Fru Canth, Numers och n\u00e5gra yngre inf\u00f6dingar, f\u00f6r att tjusa nationalsj\u00e4larna. Den unga skolan h\u00e4r synes mig mera best\u00e5 af gubbar och gummor, anst\u00e4llda vid de offentliga kommunikationerna, samtliga med litter\u00e4r f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r mord p\u00e5 hustrur och m\u00e4n, diables boiteux i adjunktskepnader, samlag i sakristior, f\u00f6rf\u00f6rda nattvardsbarn som falla i kvarnforsar och en eller annan idyllisk natt vid Saima kanal med nygift poesi, studenter som sjunga V\u00e5rt land och Majorens d\u00f6ttrar, som emigrerat hit och bosatt sig p\u00e5 landet? (Ringby 1987, 294)<\/p><\/blockquote>\n<p>Minna Canths drama <em>Sylvi <\/em>hade premi\u00e4r p\u00e5 Svenska Teatern den 23 januari 1893 inf\u00f6r en fullsatt salong. Antalet f\u00f6rest\u00e4llningar var sammanlagt 11. I huvudrollerna s\u00e5gs Julia H\u00e5kansson som Sylvi och Mauritz Svedberg som Axel. Ungdomsf\u00f6r\u00e4lskelsen Victor spelades av Tore Svennberg. Harald Molander hade \u00e4gnat regin och iscens\u00e4ttningen stor omsorg. Den laddade st\u00e4mningen uppskattades ocks\u00e5 vid g\u00e4stspelet i Stockholm. Verket bygger p\u00e5 en verklig h\u00e4ndelse n\u00e4r en man blivit f\u00f6rgiftad, vilket i tiden hade upplevts som sensationellt (Frenckell 1972, 127).<\/p>\n<p>P\u00e5 Finska Teatern framf\u00f6rdes <em>Sylvi<\/em> f\u00f6rst \u00e5ren 1898 och 1900, samt under Ida Aalbergs turn\u00e9 i Sverige. <strong>Den unga hustruns \u201dpassionerade sj\u00e4lsliv\u201d \u2013 det nya decenniets modetema \u2013 psykets tre skikt \u2013 \u00e4r pj\u00e4sens k\u00e4rna<\/strong>. Nu r\u00e4ckte det inte l\u00e4ngre med vare sig en realistisk verklighetsbeskrivning eller ett teatraliskt och tendenti\u00f6st utspel.<\/p>\n<h3>Teater p\u00e5 svenska med inhemska krafter<\/h3>\n<p><strong>August Arppes chefstid 1894\u20131899 p\u00e5 Svenska Teatern <\/strong>kom att bli en allt st\u00f6rre utmaning f\u00f6r Suomalainen Teatteri. Det var nu f\u00f6rsta g\u00e5ngen som chefen p\u00e5 en annan inhemsk teater var en kulturellt j\u00e4mb\u00f6rdig akt\u00f6r. Arppe var inte endast en inhemsk man <strong>\u2013<\/strong> \u00e5ren 1888\u20131890 hade han lett ett inhemskt operas\u00e4llskap som upptr\u00e4dde p\u00e5 Alexandersteatern. Dessutom hade Arppe m\u00e5lmedvetet lanserat inhemska artister och under perioden 1890\u20131894 turnerat med sitt teaters\u00e4llskap p\u00e5 den finl\u00e4ndska landsorten, men ocks\u00e5 i Sverige och Norge (Qvarnstr\u00f6m 1946, sid. 177).<\/p>\n<p>Utan att l\u00e4gga sordin p\u00e5 den konstn\u00e4rliga konkurrensen initierade Arppe ett inhemskt f\u00f6rfattarsamarbete. von Numers, som kommit p\u00e5 kant med Bergbom, v\u00e4nde sig nu till Arppe med sina sk\u00e5despel. De passade Arppe b\u00e4ttre \u00e4n Molander. Kvar p\u00e5 den nya chefens repertoar fanns \u00e4ven de popul\u00e4ra klassikerna <em>Regina von Emmeritz, Daniel Hjort <\/em>och<em> V\u00e4rml\u00e4nningarna<\/em>. Bland operetterna l\u00e5g <em>Lilla Helgonet<\/em> kvar p\u00e5 spellistorna i \u00e5ratal. Uppf\u00f6ljningen av Ibsen fortgick samtidigt som man ocks\u00e5 uppf\u00f6rde ny fransk dramatik, lite p\u00e5 samma s\u00e4tt som p\u00e5 Arkadiateatern. Redan under ett antal \u00e5r hade Alexande Dumas den \u00e4ldres sk\u00e5despel <em>Edmond Kean<\/em> ing\u00e5tt i repertoaren, ett stycke skrivet som bravurnummer f\u00f6r en \u00e4ldre stj\u00e4rna och k\u00e4nt f\u00f6r sin lek med kameleontiska identiteter.<\/p>\n<p>Intressant och p\u00e5 bettet var den nya dj\u00e4rva tyska dramatiken s\u00e5som Arthur Schnitzlers <em>\u00c4lskog <\/em>(<em>Liebelei<\/em>), som uppf\u00f6rdes redan \u00e5r 1897. Samma mond\u00e4na linje representerade Oscar Wildes<em> Lady Windemeres solfj\u00e4der (Lady Windemere\u2019s Fan) <\/em>som hade Finlandspremi\u00e4r f\u00f6ljande h\u00f6st.<\/p>\n<p>Efter Arppes avg\u00e5ng uts\u00e5gs teaterns tidigare regiss\u00f6r <strong>Victor Castegr\u00e9n<\/strong> <strong>till konstn\u00e4rlig ledare <\/strong>(<strong>1899\u20131904). \u00c4n en g\u00e5ng leds teaterhuset vid Skillnaden av en rikssvensk chef<\/strong>. Str\u00f6mmen av inhemska sk\u00e5despel avtar. Teatern hade Arppe att tacka f\u00f6r att ekonomin var god. Castegr\u00e9n satte upp flera av Strindbergs pj\u00e4ser i Helsingfors, bland andra <em>M\u00e4ster Olof, Gustaf Vasa<\/em>, <em>Brott och brott<\/em> eller <em>Rus<\/em>, <em>Erik XIV<\/em> och <em>Fordrings\u00e4gare<\/em>.<\/p>\n<p>Efter att ha spelat p\u00e5 Arkadiateatern i mer \u00e4n tio \u00e5r kom Kaarle Halme p\u00e5 kant med Bergbom och fick ett tv\u00e5\u00e5rskontrakt (1902\u20131903) vid Svenska Teatern. Spr\u00e5ksituationen hade f\u00f6r\u00e4ndrats \u2013 de svenskspr\u00e5kiga och ungfinnarna hade funnit varandra.<\/p>\n<p>Castegr\u00e9n s\u00e5g till att finska pj\u00e4stexter \u00f6versattes till svenska, bland annat texter av Arvid J\u00e4rnefelt och Kaarle Halme. I \u00f6vers\u00e4ttningarna till svenska ingick ocks\u00e5 Eino Leinos treaktare <em>Johan Wilhelm<\/em> om spr\u00e5kpartier och den klyfta som d\u00e4rmed uppstod mellan tv\u00e5 br\u00f6der.<\/p>\n<p>Med dramer p\u00e5 svenska bidrar nu <strong>Konrad (Konni) Zilliacus<\/strong> och <strong>Arvid M\u00f6rne<\/strong>, som debuterade som dramatiker \u00e5r 1914. Under Castegr\u00e9ns sista \u00e5r som intendent uppf\u00f6rdes Hauptmanns sagodrama <em>Den sjunkna klockan<\/em> \u00e5r 1904 i symbolismens anda.<\/p>\n<p>Symbolisternas betydelse och n\u00e5gra av Maeterlincks stycken har behandlats tidigare i detta avsnitt. Den finlandssvenska bildade klassen hade f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget \u00f6ppnat f\u00f6nstren till det \u00f6vriga Europa.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n och med \u00e5r 1894 turnerade nybildade <strong>Svenska Inhemska Teatern<\/strong> i st\u00e4der med svenskspr\u00e5kig befolkning fr\u00e5n bland annat Hang\u00f6 i s\u00f6der till Ule\u00e5borg i norr, och i huvudsak under ledning av<strong> Anton Franck<\/strong> (1858\u20131923). Den f\u00f6rsta svenskspr\u00e5kiga teaterf\u00f6rest\u00e4llningen med enbart inhemska artister \u00e4gde rum i Hang\u00f6 den 28 augusti 1894. D\u00e5 gavs Brandon Thomas <em>Charleys tant.<\/em> Spel\u00e5ret 1918\u20131919 kom sedan att bli teaterns sista. Vid ordinarie bolagsst\u00e4mman i oktober 1918 beslutade styrelsen v\u00e4nda sig till regeringen med en anh\u00e5llan om r\u00e4tt att \u00e4ndra bolagets namn till <strong>Aktiebolaget \u00c5bo svenska teater<\/strong>, en ans\u00f6kan som regeringen bif\u00f6ll (Qvarnstr\u00f6m 1947, sid. 55).<\/p>\n<p>P\u00e5 initiativ av professorn och skriftst\u00e4llaren Jonatan Reuter och under ledning av Anton Franck och Eug\u00e8ne Nygren inledde <strong>Folkteatern <\/strong>sin verksamhet \u00e5r 1899 i Studenthuset i Helsingfors. Repertoaren var medvetet folklig. N\u00e4r Arkadiateatern blev ledig 1902 flyttade de dit. N\u00e4r byggnaden sedan revs 1907 flyttade Folkteatern in i Svenska Teaterns hus och fick spela m\u00e5ndagar, fredagar och s\u00f6ndag eftermiddag p\u00e5 deras scen. \u00c5r 1913 blev de i princip likst\u00e4llda och Svenska Teaterns garantif\u00f6rening svarade f\u00f6r driften f\u00f6r b\u00e5da. I samma teaterhus verkade nu Folkteatern under nya namnet <strong>Svenska teaterns inhemska avdelning <\/strong>sida vid sida med <strong>teaterns rikssvenska avdelning<\/strong>. Opinionen f\u00f6r inhemsk teater v\u00e4xte, men f\u00f6rst h\u00f6sten 1915 var tiden mogen f\u00f6r beslutet att fr\u00e5n och med f\u00f6ljande spel\u00e5r (1916) g\u00f6ra Svenska Teatern till nationalscen f\u00f6r den finlandssvenska befolkningen, men samtidigt ville man bef\u00e4sta spr\u00e5ket s\u00e5 att det skulle motsvara idealet f\u00f6r ett gott scenspr\u00e5k (von Frenckell 1972, Qvarnstr\u00f6m 1946 &amp; 1947, Hirn Y 1948).<\/p>\n<h3>Suomalainen Kansanteatteri och Uusi teatteri st\u00e5r f\u00f6r turn\u00e9teater<\/h3>\n<p>Finska Teatern under ledning av Kaarlo Bergbom hade i tiden sett det som sin uppgift att utmana de sverigesvenska teaters\u00e4llskapen som var inst\u00e4llda p\u00e5 l\u00e4ttsam underh\u00e5llning f\u00f6r stadspubliken. Det gjorde Suomalainen Teatteri i allra h\u00f6gsta grad i b\u00f6rjan av 1880-talet n\u00e4r deras trumfkort bestod av den lovordade Ida Aalberg p\u00e5 scenen och den framst\u00e5ende inhemska sk\u00e5despelsf\u00f6rfattaren Minna Canth.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 av grundarmedlemmarna, <strong>Aurora och August Aspegr\u00e9n <\/strong>l\u00e4mnade Finska Teatern v\u00e5ren 1887 och beslutade grunda en egen ambulerande teater <strong>under namnet Suomalainen Kansanteatteri.<\/strong> N\u00e5gon s\u00e4rdeles allvarlig utmaning f\u00f6r syskonen Bergbom innebar detta inte. S\u00e5v\u00e4l de sj\u00e4lva som andra ins\u00e5g att deras teater inte l\u00e4ngre hade kapacitet att turnera p\u00e5 det s\u00e4tt som den ursprungliga verksamhetsid\u00e9n hade f\u00f6rutsatt.<\/p>\n<p>Sedan August och Aurora Aspegr\u00e9n \u2013 uppenbarligen p\u00e5 grund av en arvodestvist \u2013hade sagt upp sig efter 15 \u00e5r vid Finska Teatern grundade de <strong>Suomalainen Kansanteatteri<\/strong> \u00e5r 1887. Aurora och speciellt hennes man upplevde att de hade blivit sidsteppade. De hade i samf\u00f6rst\u00e5nd med Oskari Vilho redan \u00e5r 1883 \u00f6verv\u00e4gt att l\u00e4mna den Bergbomska teatern, men Vilhos d\u00f6d och Finska Teaterns allt st\u00f6rre framg\u00e5ngar i Helsingfors hade f\u00e5tt dem p\u00e5 andra tankar.<\/p>\n<p>Deras f\u00f6rsta ans\u00f6kan om statsbidrag gav inte \u00f6nskat resultat, utan kr\u00e4vde en insamling av privata medel. Det fanns gott om donatorer i till exempel Kuopio, men n\u00e4r teaterns underst\u00f6dsf\u00f6rening, Suomalaisen Kansanteatterin kannatusyhdistys, grundades i Tammerfors 1889, var resultatet magert (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 16). Paret Aspegr\u00e9ns \u201dankarplats\u201d och sommarbostad fanns i Murole i norra Tavastland.<\/p>\n<p>\u00d6ppningsprogrammet 1887 bestod av Topelius <em>Sotavanhuksen joulu (Veteranens jul)<\/em> och Samuli S[uomalainen]:s sk\u00e5despel <em>Set\u00e4<\/em>. Intrycket \u00e4r n\u00e5got \u00e5lderdomligt, men trots de k\u00e4rva omst\u00e4ndigheterna lyckas teatern h\u00e5lla sig flytande. Enligt Eino Leinos korta kr\u00f6nika (1902) \u00e4r det fr\u00e4mst tack vare paret Aspegr\u00e9ns fram\u00e5tanda och driftighet. Det kr\u00e4vde dr\u00e4kter, rekvisita och ett bibliotek f\u00f6r att genomf\u00f6ra en turn\u00e9, men s\u00e5 sm\u00e5ningom lyckas de skaffa ocks\u00e5 det. Det var f\u00f6rst \u00e5r 1891 som Kansanteatteri beviljades sitt f\u00f6rsta statsbidrag. I samband med en soar\u00e9 i Viborg grundades dessutom en pensionsfond \u00e5r 1895. D\u00e4r h\u00f6ll den blivande mecenaten Juho Lallukka sitt f\u00f6rsta tal (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 16). Att pensionsfonden grundades l\u00e5g ocks\u00e5 i paret Aspegr\u00e9ns intresse, eftersom de vid det h\u00e4r laget redan var i 50-\u00e5rs \u00e5ldern och hade ett gediget dagsverke bakom sig.<\/p>\n<p>N\u00e4r det g\u00e4llde repertoaren var paret Aspegr\u00e9n beroende av Finska Teaterns sedan l\u00e4nge etablerade spellista och pj\u00e4ser som Bergbom gav dem r\u00e4tt att spela. N\u00e5gra av Aspegr\u00e9ns publiksucc\u00e9er var s\u00e5dant som spelades vid Skillnaden p\u00e5 svenska. Ursprungligen hade Finska Teatern haft ensamr\u00e4tten att uppf\u00f6ra en stor del av pj\u00e4survalet, men med tiden hade en uppluckring skett. Fr\u00e4mst f\u00f6r att syskonen Bergbom f\u00f6rh\u00f6ll sig positivt till saken. Suomalainen Teatteri och Kansanteatteri lyckades koordinera verksamheten p\u00e5 turn\u00e9orterna. Principiellt var man allts\u00e5 beredd att st\u00f6da den nya landsortsteatern, vars verksamhetsf\u00f6ruts\u00e4ttningar var s\u00e5 mycket sv\u00e5rare. Den nya teatern lockade inte de intellektuella och blev \u00e4n mindre n\u00e5got forum f\u00f6r f\u00f6rnyelse, vilket man i vissa kretsar kanske hade f\u00f6rv\u00e4ntat sig. I sj\u00e4lva verket var den rentav senf\u00e4rdig och \u201defterbliven\u201d, men i dess h\u00e4gn v\u00e4xte och fostrades en del goda sk\u00e5despelare.<\/p>\n<p>Turn\u00e9teaterns k\u00e4rntrupp bestod av Hilda Martin (senare <strong>Hilda Pihlajam\u00e4ki<\/strong>), <strong>Aapo Pihlajam\u00e4ki<\/strong>, Albert Kerttula och Kalle Halonen. Tv\u00e5 \u00e5r senare ansl\u00f6t sig Tilda Raitio, sedermera <strong>Tilda Vuori<\/strong> (1869\u20131922), Aura Innanen och Aapo V\u00e4likangas. Gustava Ahlfors (= <strong>Staava Haavelinna<\/strong>) blev p\u00e5 Tilda Vuoris tid en trogen artist vid Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri (arbetarteatern i Tammerfors). M\u00e5nga av dem hade hantverkarbakgrund och var genuint finskspr\u00e5kiga. Redan det att man blev av med bruten finska ans\u00e5gs vara teaterns sj\u00e4lvskrivna f\u00f6rtj\u00e4nst. Detta trots att herr Aspegr\u00e9n hade till\u00e4gnat sig spr\u00e5ket f\u00f6rst i vuxen \u00e5lder.<\/p>\n<p>Under sina mer \u00e4n tio \u00e5r av verksamhet fostrade Kansanteatteri flera proffs som i b\u00f6rjan av 1900-talet flyttade \u00f6ver till andra teatrar. De representerade redan andra generationens finskspr\u00e5kiga yrkessk\u00e5despelare. De fr\u00e4msta av dem som paret Aspegr\u00e9n hade utbildat var Hilda och Aapo Pihlajam\u00e4ki samt Oskari Salo och Tilda Vuori. Tack vare den regelbundna turn\u00e9verksamheten \u00f6kade ocks\u00e5 \u201dteateraptiten\u201d i v\u00e5rt land, vilket resulterade i att nya teatrar grundades runt om i landet.<\/p>\n<p>Antalet finskspr\u00e5kiga ungdomar som ville bli sk\u00e5despelare \u00f6kade och Aspegr\u00e9ns var villiga att ta emot dem. Eftersom deras teater inte hade behov av att uppr\u00e4tth\u00e5lla stadssocietetens moraliska fasad, var det st\u00f6rre bredd i det klientel som ansl\u00f6t sig till deras s\u00e4llskap. Nyckelorden var beg\u00e5vning och vilja att l\u00e4ra sig ett yrke.<\/p>\n<p>Turn\u00e9teatern kom att ge upphov till b\u00e5de <strong>Suomalainen Maaseututeatteri<\/strong> som sedermera blev <strong>Viipurin N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong>. Egendomen \u00f6verf\u00f6rdes sedermera till Viipurin N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. Biblioteket tillf\u00f6ll Teaterh\u00f6gskolans\/Konstuniversitetets bibliotek. Via paret Aspegr\u00e9n fick Bergboms repertoar spridning och levde vidare till gl\u00e4dje f\u00f6r nya \u00e5sk\u00e5dargenerationer. Med undantag f\u00f6r ett par nyskrivna stycken kan man sv\u00e5rligen i deras repertoar hitta s\u00e5 s\u00e4rpr\u00e4glade pj\u00e4ser att de inte redan skulle ha spelats p\u00e5 Bergboms Finska Teater. Paret Aspegr\u00e9n hade varken r\u00e5d med utlandsresor eller de spr\u00e5kkunskaper som hade varit n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att bredda repertoaren. Med nytt material v\u00e4nde sig de finska skribenterna i f\u00f6rsta hand till Suomalainen Teatteri.<\/p>\n<p>S\u00e4llskapets mest talangfulla och synliga artist var Tilda Raitio, sedermera <strong>Tilda Vuori<\/strong>. Hon kommer senare i texten att uppm\u00e4rksammas som <strong>Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteris<\/strong> f\u00f6rsta professionella chef. Hon representerade ocks\u00e5 den \u201df\u00f6ryngringskur\u201d som genomf\u00f6rdes under ledning av <strong>Hilda och Aapo Pihlajam\u00e4ki<\/strong> \u00e5r 1897. Vid samma tid grundades ocks\u00e5 den nya landsortsteaterns underst\u00f6dsf\u00f6rening (<strong>Maaseututeatterin kannatusyhdistys<\/strong>) i Viborg.<\/p>\n<p>Huruvida ungdomarnas protest berodde p\u00e5 att de ans\u00e5g personalf\u00f6ryngringen vara f\u00f6r l\u00e5ngsam eller p\u00e5 att rollf\u00f6rdelningen k\u00f6rt fast i gamla f\u00e5ror, kan man blott spekulera om. Kanske upplevdes Aspegr\u00e9ns som minst lika \u00e5lderdomliga som syskonen Bergbom. Verneri Veist\u00e4j\u00e4 antar att nackdelen med det sakkunniga ledarskapet var ett auktorit\u00e4rt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till nyb\u00f6rjarna, men att en s\u00e5dan attityd uppfattades som mindre relevant n\u00e4r adepterna kommit ett stycke p\u00e5 v\u00e4g i sin utveckling. Dessutom hade August Aspegr\u00e9n b\u00f6rjat favorisera sk\u00e5despelerskan Jenny \u00c5kerman, som trots sin haltande f\u00f6rm\u00e5ga b\u00f6rjade f\u00e5 alldeles f\u00f6r m\u00e5nga roller. Hon blev sist och slutligen sedan August Aspegr\u00e9ns andra hustru \u00e5r 1904 (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 17).<\/p>\n<p>Under ledning av paret Pihlajam\u00e4ki l\u00e4mnade ungdomarna det Aspegr\u00e9nska s\u00e4llskapet och grundade \u00e5r <strong>1897 <\/strong>en grupp som kallade sig <strong>Uusi teatteri.<\/strong> Under de tv\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5ren kom de att konkurrera med Aspegr\u00e9ns, som i sin tur blev tvungna att rekrytera \u201dnoviser\u201d. Bland den nya teaterns medarbetare kom en del att s\u00e4lla sig till Viipurin n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, d\u00e4r de blev b\u00e4rande krafter under de allra f\u00f6rsta \u00e5ren. F\u00f6rutom tidigare n\u00e4mnda Raitio\/Vuori och paret Pihlajam\u00e4ki ingick ocks\u00e5 <strong>Kalle och Aino Halonen,<\/strong> Iivari Paatero och Simo Osa i gruppen, samt unga <strong>Kosti Elo <\/strong>som med sin entusiasm och ambition blev en drivande kraft och f\u00f6rde honom tillbaka till arbetarteatern i Tammerfors (TTT). Aino Halonen (f. Haverinen) blev v\u00e5rt lands f\u00f6rsta mer bem\u00e4rkta finskspr\u00e5kiga operettstj\u00e4rna.<\/p>\n<p>Den splittrade teaterns fr\u00e4msta krafter turnerade landet runt utan vare sig dr\u00e4kter eller rekvisita, medan Aspegr\u00e9ns hade allsk\u00f6ns rekvisita men saknade goda artister. Redan senare samma \u00e5r h\u00f6lls ett medborgarm\u00f6te i Viborg med avsikt att fusionera teatrarna och grunda en ny underst\u00f6dsf\u00f6rening. \u00c5r 1897 gick man in f\u00f6r att grunda en teater i Viborg och v\u00e4nde sig till stadens societet. I stadens centrum fanns en \u00e5r 1834 uppf\u00f6rd teaterbyggnad och i samband med den en restaurang och ett n\u00f6jescentrum. Bakom initiativet stod aff\u00e4rsmannen Juho Lallukka och aktiva finskhetskretsar. Till en b\u00f6rjan var man oense om huruvida landsortsteatern (Maaseututeatteri) skulle placeras och finansieras utg\u00e5enden fr\u00e5n Viborgska eller nationella resurser.<\/p>\n<p>Sedan paret Aspegr\u00e9n hade l\u00e4mnat teatern \u00e5r 1897 och pensionerat sig slog de sig ner i Ruovesi, men Aurora g\u00e4stspelade \u00e4nnu n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng p\u00e5 Arkadiateatern och i Kansallisteatteris nya byggnad. H\u00f6sten <strong>1898 <\/strong>avancerade projektet s\u00e5tillvida att <strong>Suomalainen Maaseututeatteri<\/strong>, som skulle bli Viipurin N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, grundades.<\/p>\n<h3>Alexandersteatern eller italiensk opera och rysk teater<\/h3>\n<p>Generalguvern\u00f6r Nikolaj Adlerberg ville fr\u00e4mja kultursamarbetet mellan Finland och Ryssland och underl\u00e4tta situationen f\u00f6r ryska teaters\u00e4llskap som g\u00e4stspelade i Helsingfors. P\u00e5 1860-talet var det fr\u00e4mst p\u00e5 Arkadiateatern som ryskspr\u00e5kiga Offenbachoperetter framf\u00f6rdes men ocks\u00e5 komedier, vaudeville och melodramer spelades d\u00e4r. Verksamheten ingick i ett n\u00e4tverk av garnisonsteatrar som omfattade hela det ryska imperiet. D\u00e5 och d\u00e5 g\u00e4stades de ocks\u00e5 av framst\u00e5ende artister (Byckling 2009). Men n\u00e4r Suomalainen Teatteris tal- och operascen \u00e5r 1875 \u00f6vertog Arkadiateatern avtog och f\u00f6rsv\u00e5rades verksamheten p\u00e5 ryska.<\/p>\n<p>Adlerberg lyckades f\u00e5 kejserlig finansiering f\u00f6r att l\u00e5ta uppf\u00f6ra ett teaterhus av sten i Helsingfors som bar kejsar Alexanders namn. Stadens ledning f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta k\u00e4ppar i hjulet f\u00f6r \u00f6vertagandet av tomten eftersom man inte ville ha en rysk teater p\u00e5 en s\u00e5 central plats, varken vid n\u00e5got torg eller vid en finare gatustr\u00e4ckning. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let reserverades en tomt vid Bulevarden. Byggnaden stod f\u00e4rdig \u00e5r 1879 och p\u00e5 ryska hette Alexandersteatern <strong>Gelsingforsski Russki kazjonnyi<\/strong> <strong>Aleksandrovski teatr<\/strong>, som allts\u00e5 l\u00e5g n\u00e4ra den ryska kadettskolan, men \u00e5 andra sidan inte heller l\u00e5ngt fr\u00e5n de r\u00f6da lyktornas kvarter i stadsdelen R\u00f6dbergen. Verksamheten inleddes storstilat med h\u00f6gklassigt program, men under \u00e5rens lopp varierade niv\u00e5n en hel del.<\/p>\n<p>P\u00e5 Alexandersteatern upptr\u00e4dde i sj\u00e4lva verket ber\u00f6mda ryska sk\u00e5despelare, f\u00f6r vilka Helsingfors var en av det ryska imperiets provinshuvudst\u00e4der som det f\u00f6ll sig naturligt att bes\u00f6ka. Programmet bestod av g\u00e4ngse v\u00e4steuropeisk repertoar, men givetvis ocks\u00e5 av inhemska, det vill s\u00e4ga ryska komedier och vaudeville samt dramer av namnkunniga f\u00f6rfattare s\u00e5som Aleksandr Gribojedov och Nikolaj Ostrovskij.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n och med b\u00f6rjan av \u00e5r 1880 flyttade operaf\u00f6rest\u00e4llningarna till Alexandersteatern, delvis som en f\u00f6ljd av att upps\u00e4ttningarna blev f\u00e4rre p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Arkadiateatern som vid Skillnaden. F\u00f6r den musikintresserade publiken var Alexandersteatern en spr\u00e5kpolitiskt neutral institution. I huvudsak kom operarepertoaren att framf\u00f6ras vid Bulevarden \u00e4nda fram till \u00e5r 1902, varefter Kansallisteatteris nya byggnad erbj\u00f6d rymligare lokaler f\u00f6r orkestern och k\u00f6ren.<\/p>\n<p>De italienska s\u00e4llskapen hade av h\u00e4vd inkluderat \u00d6stersj\u00f6l\u00e4nderna och Ryssland i sina turn\u00e9er. Deras repertoar bestod f\u00f6ljdaktligen av italienskt, franskt och tyskt standardutbud och bj\u00f6d endast sporadiskt p\u00e5 nyskrivna verk som Richard Wagners. Det ber\u00e4ttas att Bergbom skulle ha f\u00f6rbjudit sin personal att l\u00e5na ut rekvisita till italienarna innan de hade betalat f\u00f6r tidigare l\u00e5n av partitur och dr\u00e4kter. \u00c5r 1887 sattes ett sent verk av Fredrik Pacius upp, n\u00e4mligen operan <em>Die Loreley<\/em><\/p>\n<p>\u00c5ren 1906\u20131914 g\u00e4stspelade stj\u00e4rnartister fr\u00e5n Mariinskijteatern i S:t Petersburg r\u00e4tt ofta p\u00e5 Alexandersteatern. H\u00e4r g\u00e4llde delvis samma regel som f\u00f6r bes\u00f6ken i Viborg i tiden: under den stora p\u00e5skfastan gav varken teatrar eller operor n\u00e5gra f\u00f6rest\u00e4llningar, och d\u00e5 passade det bra att sjunga i Helsingfors om v\u00e5rarna. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1906 \u00e5terupptogs de ryska operettg\u00e4stspelen.<\/p>\n<p>Alexandersteatern hade st\u00e4ngt under l\u00e5nga perioder och spels\u00e4songen p\u00e5gick vanligen tre till fyra m\u00e5nader av \u00e5ret. Enligt Liisa Byckling (2009) b\u00f6r man bed\u00f6ma verksamheten utg\u00e5ende fr\u00e5n utbudet i de \u00f6vriga gr\u00e4nsregionerna och guvernementen. De tv\u00e5 fr\u00e4msta g\u00e4stande s\u00e4llskapen var <strong>Aleksander Nilskis<\/strong> s\u00e4llskap fr\u00e5n S:t Petersburg samt <strong>Nil Merjanskis<\/strong> familjef\u00f6retag fr\u00e5n Novgorod, som ofta upptr\u00e4dde p\u00e5 Alexandersteatern p\u00e5 1890-talet.<\/p>\n<p><strong>Nadezhda Vasiljevnas<\/strong> s\u00e4llskap g\u00e4stspelade i Helsingfors \u00e5ren 1900\u20131902. Hon var en k\u00e4nd sk\u00e5despelerska fr\u00e5n S:t Petersburg med en repertoar som omfattade modern teater. Tjechovs <strong><em>M\u00e5sen (Tjajka) <\/em><\/strong>uppf\u00f6rdes f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Finland redan 1899, liksom \u00e4ven Dostojevskijs <strong><em>Idioten<\/em><\/strong>. I rollen som furst Mysjkin s\u00e5gs Pavel Gaideburov (1877\u20131960), som senare ocks\u00e5 spelade Raskolnikov i S:t Petersburg.<\/p>\n<p>S\u00e4llskapet v\u00e4ckte intresse ocks\u00e5 bland lokalbefolkningen, men framf\u00f6r allt var det sk\u00e5despelarna fr\u00e5n b\u00e5de den finska och den svenska teatern som b\u00e4nkade sig i salongen. \u00c4ven andra stj\u00e4rnartister fr\u00e5n S:t Petersburg kunde komma p\u00e5 korta bes\u00f6k och niv\u00e5m\u00e4ssigt vara j\u00e4mf\u00f6rbara med till exempel Constant Coquelins bes\u00f6k. Rent yrkesm\u00e4ssigt svarade utbudet f\u00f6r det b\u00e4sta staden kunde bjuda p\u00e5 n\u00e4r de ber\u00f6mda ryska artisterna antr\u00e4dde turn\u00e9er till imperiets v\u00e4stligaste provinshuvudstad. Regiss\u00f6ren <strong>Wilho Ilmari<\/strong> h\u00f6r till dem som n\u00e4mnt detta i sina memoarer.<\/p>\n<p>D\u00e4rtill spelades rysk amat\u00f6rteater b\u00e5de vid Bulevarden och p\u00e5 Sveaborg, vilket i praktiken betydde en till tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar om \u00e5ret i f\u00f6reningarna \u2019N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6taiteen yst\u00e4v\u00e4ts\u2019 och \u2019Viaporin Teatterikerhos\u2019 regi. N\u00e4r truppf\u00f6rbanden under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget f\u00f6rst\u00e4rktes \u00e5ren 1914\u20131917 kr\u00e4vdes ett st\u00f6rre utbud. H\u00f6sten 1917 spelades teater p\u00e5 m\u00e5nga scener, bland annat p\u00e5 Apolloteatern vid Esplanaden. \u00c4nnu v\u00e5ren 1918 upptr\u00e4dde ryska och ukrainska amat\u00f6rgrupper p\u00e5 Alexandersteatern vid Bulevarden \u2013 kanske som underh\u00e5llning och stridsvilja f\u00f6r de r\u00f6da under inb\u00f6rdeskriget.<\/p>\n<h3>Arbetarbefolkningens amat\u00f6rf\u00f6rest\u00e4llningar<\/h3>\n<p>Inte f\u00f6rst ute, men kanske det fr\u00e4msta var <strong>Tampereen Puuvillatehtaan n\u00e4ytelm\u00e4seura<\/strong>, ett amat\u00f6rteaters\u00e4llskap som verkade i Tammerfors under \u00e5ren <strong>1879\u20131883<\/strong> vid en tidpunkt d\u00e5 Suomalainen Teatteri redan hade g\u00e4stspelat i Tammerfors [d\u00e4r skotten James Finlayson hade grundat ett bomullsspinneri \u00e5r 1828, \u00f6vers. till\u00e4gg]. En handfull aktiva satte ig\u00e5ng att uppf\u00f6ra pj\u00e4ser som hade funnits p\u00e5 Finska Teaterns repertoar plus n\u00e5gra sm\u00e5 amat\u00f6rstycken. Initiativtagarna var Kaarle Palm, Eevertti Solin och Mimmi Lindgren. Fabrik\u00f6ren Wilhelm von Nottbeck st\u00f6dde sina arbetares bildningsstr\u00e4van. Men luften gick ur teatern som verkat i fabrikens l\u00e4sesal, uppenbarligen p\u00e5 grund av Palms gifterm\u00e5l (Rajala 1991).<\/p>\n<p>\u00c5r 1884 grundades en nykterhetsf\u00f6rening i Tammerfors som \u00e5r 1887 l\u00e4t uppf\u00f6ra ett f\u00f6reningshus, Raittiustalo, vid Mustanlahdenkatu 18. Redan 1885 spelade amat\u00f6rerna Minna Canths <em>Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru)<\/em>, som n\u00e5got tidigare hade spelats p\u00e5 Arkadiateatern. Som komplement till Finska Teaterns turn\u00e9bes\u00f6k fortsatte arbetarf\u00f6reningens festkommitt\u00e9 (Ty\u00f6v\u00e4enyhdistyksen juhlatoimikunta) driva amat\u00f6rteaterverksamheten. I deras regi uppf\u00f6rdes nu sk\u00e5despel i Societetshuset, men \u00e5r 1889 k\u00f6pte f\u00f6reningen en tomt med hus i h\u00f6rnet av Hallituskatu och L\u00e4ntinen Esplanadi eller dagens H\u00e4meenpuisto.<\/p>\n<p>I arbetarf\u00f6reningens tr\u00e4hus inr\u00e4ttades en liten festsal med scen som invigdes 1890. Stadens vaktm\u00e4starf\u00f6rening (Tampereen Vahtimestarien yhdistys) spelade ocks\u00e5 amat\u00f6rteater. 1892 uppf\u00f6rdes <em>Kovan onnen lapsia<\/em> p\u00e5 arbetarf\u00f6reningens scen. Ett par \u00e5r senare hade skr\u00e4ddarges\u00e4llerna<strong> Oskari Hiisti <\/strong>och<strong> Konstu Eklund (<\/strong>senare<strong> Kosti Elo, 1873\u20131940) <\/strong>inlett scenverksamhet och uppf\u00f6rde <em>Lemun rannalla<\/em> <em>(Vid Lemos strand) <\/em>och <em>Murtovarkaus (Inbrottet)<\/em>. \u00c5r 1894 spelade Konstu Eklund f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Peti i stycket <em>Mustalainen<\/em> \u2013 sedermera kom han att forts\u00e4tta g\u00f6ra det i n\u00e4rmare 50 \u00e5r. Kosti Elo blev nu primus motor f\u00f6r arbetarnas teaterprojekt och fr\u00e5n och med v\u00e5ren 1895 lyckades de \u00e5rligen s\u00e4tta upp ett tiotal pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>H\u00e4r siktade man h\u00f6gt: repertoaren upptog Canths <em>Sylvi<\/em> och mycket d\u00e4rtill. Nu hade ocks\u00e5 <strong>Staava Haavelinna<\/strong>, eller Gustava Ahlfors, s\u00e4llat sig till s\u00e4llskapet. Eklund spelade, h\u00e4nf\u00f6rdes och lyckades entusiasmera de andra. Elo hade ocks\u00e5 v\u00e4nt sig till Bergbom, som kanske hade l\u00e5tit sig avskr\u00e4ckas av Elos totala brist p\u00e5 utbildning och ringa l\u00e4ngd. F\u00f6rfattaren <strong>J.H. Erkko <\/strong>rekommenderade Elo f\u00f6r Aapo Pihlajam\u00e4ki och Uusi Teatteri. Till Maaseututeatteri (grundad 1899) blev han sedan antagen mer eller mindre av misstag p\u00e5 grund av en namnf\u00f6rv\u00e4xling.<\/p>\n<p>Arbetarf\u00f6reningens scenverksamhet upph\u00f6rde f\u00f6r ett tag tills den kunde \u00e5terupplivas i den stenbyggnad som f\u00e4rdigst\u00e4lldes \u00e5r 1900. Oskari Hiisti f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e5 samla gruppen, som \u00e5r 1901 sedan inledde sin verksamhet med arbetarteatern vid Georgsgatan i Helsingfors (Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri) som f\u00f6rebild (Rajala1 s 89). Juridiskt var teatern inte \u00e4nnu grundad, men f\u00f6rest\u00e4llningar gavs redan, bland annat Canths <em>Anna Liisa <\/em>och f\u00f6ljande \u00e5r Sudermanns <em>Kunnia (\u00c4ra) <\/em>om en \u00f6verklassynglings f\u00f6rh\u00e5llande med en flicka av folket och familjens \u201d\u00e4rofyllda\u201d h\u00e4mnd.<\/p>\n<p>Vid samma tid verkade ocks\u00e5 en amat\u00f6rscen i Tammerfors under namnet <strong>Uusi Kansanteatteri<\/strong> . Den avg\u00f6rande impulsen kom redan v\u00e5ren 1905 n\u00e4r <strong>Kaarlo Brax\u00e9n<\/strong>, som hade blivit uppsagd av<strong> Kaarle Halme<\/strong> fr\u00e5n nystartade professionella Tampereen Teatteri, beslutade grunda en ny teater tillsammans med arbetarteaterns tidigare sk\u00e5despelare. \u00d6ppningspj\u00e4sen den 23 mars 1905 var \u00e4n en g\u00e5ng <em>Kovan onnen lapsia. <\/em>L\u00e4get stabiliserades n\u00e4r Tilda Vuori tilltr\u00e4dde som chef h\u00f6sten 1906. D\u00e4rmed kunde <strong>Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/strong> p\u00e5 allvar b\u00f6rja fungera som en professionell scen (Rajala 1991).<\/p>\n<p>Verksamheten inom arbetarf\u00f6reningen i \u00c5bo, <strong>Turun Ty\u00f6v\u00e4enyhdistys<\/strong> inleddes 1885 och b\u00f6rjade visa resultat redan \u00e5r 1890. D\u00e5 uppf\u00f6rdes n\u00e5gra teaterstycken p\u00e5 ett kv\u00e4llssamkv\u00e4m. \u00c5r 1899 grundades en kamratk\u00e5r f\u00f6r amat\u00f6rteaterverksamheten och 1904 kunde de redan rapportera att de hade uppf\u00f6rt enbart st\u00f6rre sk\u00e5despel (Krohn \u2013 Rinne 1966, 100). Fr\u00e5n och med 1910 kallar de sig <strong>Turun Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> och 1916 grundade de en underst\u00f6dsf\u00f6rening. F\u00f6reningen hade d\u00e5 tidvis spelat i det gamla teaterhuset (\u00c5bo Svenska Teater) vid salutorget. Bland dem som tog sina f\u00f6rsta steg p\u00e5 tiljorna var bland andra <strong>Aarne Lepp\u00e4nen<\/strong> (senare vid Kansallisteatteri) och regiss\u00f6ren <strong>Armas Hattara<\/strong> samt Onni Savola, en av \u00e5boentusiasterna. I flera av stadens m\u00e5nga stadsdelar v\u00e4xte amat\u00f6rteatrar nu fram som svampar ur jorden, till exempel <strong>Raunistulan Tarmo,<\/strong> <strong>Nummenm\u00e4en Taisto, Tarmon N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 <\/strong>och <strong>Nummenm\u00e4en Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong>.<\/p>\n<p>Arbetarf\u00f6reningen <strong>Helsingin ty\u00f6v\u00e4enyhdistys <\/strong>grundades \u00e5r 1884 och redan 1886 finns omn\u00e4mnanden om amat\u00f6rteaterverksamhet i deras program. Under de f\u00f6ljande \u00e5ren verkar en grupp som gav \u00e5tminstone ett par f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Arkadiateatern, bland annat <em>Mestarin nuuskarasia (M\u00e4starens snusdosa) <\/em>och n\u00e5gra till. <strong>Benjamin Leino<\/strong> regisserade n\u00e5gra av dem. \u00c5r 1888 inledde ett finskspr\u00e5kigt diskussionss\u00e4llskap sin verksamhet som fr\u00e5n och med \u00e5r 1891 engagerade den unga sk\u00e5despelaren <strong>Kaarle Halme <\/strong>som l\u00e4rare. \u00c5r 1892 uppf\u00f6rde s\u00e4llskapet Canths <em>Kovan onnen lapsia<\/em> ett par g\u00e5nger p\u00e5 Arkadiateatern med en n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r framg\u00e5ng (Jalkanen\/Koski 1986, 381). Fr\u00e5n och med cirka 1890 b\u00f6rjade man regelbundet spela i Arbetarf\u00f6reningens hyreslokal vid Brunnsgatan.<\/p>\n<p>\u00c5r <strong>1899 <\/strong>inledde <strong>Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en<\/strong><strong> Teatteri<\/strong> sin verksamhet i g\u00e5rdsbyggnaden vid Georgsgatan 27 i en nyare lokal och salong. D\u00e5 beslutade f\u00f6reningen grunda ett \u201dteaters\u00e4llskap\u201d som leddes av festkommitt\u00e9n. Under det f\u00f6rsta \u00e5ret arrangerade de 17 soar\u00e9er med teaterf\u00f6rest\u00e4llningar. Repertoaren bestod av stycken som hade uppf\u00f6rts p\u00e5 Arkadiateatern. \u00c5r 1901 leddes verksamheten av <strong>Teodor B\u00e4ckman, <\/strong>(senare <strong>Teuvo Puro)<\/strong>, men \u00e4ven av Kaarlo Saarnio och Paavo Raitio, som b\u00e5da senare skulle synas p\u00e5 <strong>Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 <\/strong>samt <strong>V\u00e4in\u00f6 Sundberg<\/strong>, senare b\u00e4ttre k\u00e4nd som operas\u00e5ngaren <strong>V\u00e4in\u00f6 Sola<\/strong>. Under spel\u00e5ren 1901\u20131903 uppf\u00f6rdes bland annat <em>Ty\u00f6miehen vaimo <\/em>och en del \u00e4ldre \u201dBergbomsk\u201d repertoar.<\/p>\n<p>\u00c5r 1902 skrev Eino Leino en mycket v\u00e4lvillig recension i tidningen <em>P\u00e4iv\u00e4lehti <\/em>om v\u00e4nnen <strong>Kaarle Halmes<\/strong> pj\u00e4s <em>Purimossa<\/em> som hade uppf\u00f6rts i \u201dTorpet\u201d vid Georgsgatan (Koski\/Jalkanen s 371). Leino n\u00e4mnde speciellt behovet av en konstn\u00e4rligen ledare, kanske d\u00e4rtill tipsad av Halme, som eventuellt redan hade undervisat vid Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. <strong>Hilma Rantanen<\/strong>, Halmes v\u00e4n och kollega som hade l\u00e4mnat nationalscenen, verkade som chef f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4en teatteri under de f\u00f6rsta verksamhets\u00e5ren. Halmes stycken spelades \u00e4ven i forts\u00e4ttningen, men ocks\u00e5 Ibsens <em>Kummittelijoita (Geng\u00e5ngare). <\/em>Och Bj\u00f6rnsons drama <em>Yli voimain II (\u00d6ver f\u00f6rm\u00e5ga, andra stycket), <\/em>d\u00e4r det f\u00f6rekommer en \u00f6ppen konflikt mellan fabriks\u00e4gare och arbetare.<\/p>\n<p>Efter att Halme och Rantanen hade s\u00f6kt sig till landsortsteatern Suomen Maaseututeatteri i Viborg var det <strong>Kaarlo Vuori<\/strong> som regisserade aktuella nyheter f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri s\u00e5som <em>Papin perhe (Pr\u00e4stens familj fr\u00e5n 1891)<\/em> och Lev\u202fTolstojs <em>Pimeyden valta (M\u00f6rkrets makt fr\u00e5n 1886). <\/em>Vid det laget b\u00f6rjade en del av deras amat\u00f6rer flytta \u00f6ver till professionella scener f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na sitt levebr\u00f6d inom scenkonsten. N\u00e4r Halme och Rantanen v\u00e5ren 1905 hade \u00e5terv\u00e4nt till Helsingfors via Viborg och Tammerfors gav de <em>Nukkekoti (Dockhemmet) <\/em>p\u00e5 Ty\u00f6v\u00e4en teatteri. Rantanens mest bem\u00e4rkta regiuppdrag h\u00f6sten 1905 var Gerhart Hauptmanns <em>Kankurit (V\u00e4varna)<\/em>, som inte tidigare hade spelats i Finland. Pj\u00e4sen speglade st\u00e4mningar som r\u00e5dde under storstrejken i Finland senare samma \u00e5r. Halme hade t\u00e4nkt sig att 1906 \u00e5rs repertoar skulle kunna spelas i Studenthuset \u2013 men det var f\u00f6rst f\u00f6ljande \u00e5r som <strong>Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> blev hyresg\u00e4st i huset.<\/p>\n<p><strong>Nykterhetsf\u00f6reningen Koitto <\/strong>grundades \u00e5r 1883 av Axel August Granfelt. Under sent 1800-tal hade pj\u00e4ser uppf\u00f6rts i samband med fester av ett s\u00e4llskap som kallade sig Lammassaaren N\u00e4yttelyseura. Namnet fick de efter den fritidsholme (F\u00e5rholmen) mitt i Gammelstadsfj\u00e4rden i Helsingfors som disponerades av arbetarf\u00f6reningen i S\u00f6rn\u00e4s. N\u00e4r medlemsantalet \u00f6kade inf\u00f6rlivades f\u00f6reningen med arbetarr\u00f6relsen och d\u00e4rmed blev verksamheten inom teatersektionen livligare.<\/p>\n<p>Inom nykterhetsf\u00f6reningen Koitto bildades teatersektionen <strong>Koiton N\u00e4ytelm\u00e4seura<\/strong> som verkade \u00e5ren 1907\u20131912. De fick uppf\u00f6ra sina sk\u00e5despel i f\u00f6reningens stora stenhus som stod f\u00e4rdigt h\u00f6sten 1907. De ansvarade sj\u00e4lva f\u00f6r sin ekonomi. Repertoaren bestod av vedertagna pj\u00e4ser som exempelvis <em>Kovan onnen lapsia<\/em>. Ali Mannermaa, Fr. Nyman, Oskari Ahovaara och Antti Rikkonen ledde verksamheten under de f\u00f6rsta \u00e5ren. <strong>Eine Laine <\/strong>och <strong>Emmi Jurkka<\/strong> \u00e4r de mest namnkunniga av dem som inledde sin teaterbana som amat\u00f6rer i Koittos h\u00e4gn.<\/p>\n<p>S\u00f6rn\u00e4s (S\u00f6dern\u00e4s) blev en del av Helsingfors \u00e5r 1888, men redan 1863 anlades en hamn d\u00e4r och l\u00e4ngs hamnbanan fr\u00e5n Fredriksberg uppf\u00f6rdes industribyggnader och annan bebyggelse. L\u00e4nge f\u00f6rblev omr\u00e5det ett slags k\u00e5kstad och hamnarbetarnas vilda v\u00e4stern (Matti Aro, 1982). De stora villatomterna d\u00e4r stugor fick uppf\u00f6ras helt oplanerat var orsaken till att stadsplaneringen l\u00e4nge var eftersatt.<\/p>\n<p>Folkskoll\u00e4rarinnan <strong>Alli Trygg-Helenius<\/strong> grundade S\u00f6rn\u00e4s folkhem (Kansankoti) vid nuvarande Tavastv\u00e4gen. Det var ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rb\u00e4ttra trivsamheten och arbetarnas sociala st\u00e4llning. H\u00e4r inleddes amat\u00f6rteaterverksamhet vid \u00c4ss\u00e4brinken intill Alli Tryggs park. Enligt en annan k\u00e4lla f\u00f6rekom h\u00e4r kv\u00e4llssamkv\u00e4m, men att Trygg-Helenius skulle ha ogillat teater. Man vet att Topelius<em> Suojelusenkeli (Skydds\u00e4ngeln) <\/em>uppf\u00f6rdes \u00e5r 1895. En motsvarande lokal var av Allis bror, Aleksanteri Trygg-Salava grundade <strong>Hermanstads ungdomsf\u00f6rening <\/strong>(Hermannin nuorisoseura) och deras f\u00f6reningshus. Han h\u00e4lsade alla v\u00e4lkomna till ungdomsf\u00f6reningen och d\u00e4r spelades ocks\u00e5 amat\u00f6rteater, sannolikt med regihj\u00e4lp av sk\u00e5despelare fr\u00e5n Finska Teatern (Aro 1982, 11\u201312).<\/p>\n<p>\u00c5r 1898 \u00f6vertog <strong>S\u00f6rn\u00e4isten ty\u00f6v\u00e4enyhdistys<\/strong> byggnaden <strong>Vuorelan huvila <\/strong>d\u00e4r Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n tidigare hade verkat p\u00e5 adressen Tavastv\u00e4gen 38. Villan restaurerades vid sekelskiftet och rymde en festsal med scen och 400 sittplatser. Den f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llningen i <strong>S\u00f6rn\u00e4isten ty\u00f6v\u00e4enyhdistyksen n\u00e4ytelm\u00e4seuras<\/strong> regi var <em>Murtovarkaus<\/em> som \u00e4gde rum 27.1.1900. Eftersom inga offentliga anteckningar har bevarats och tidningsnotiserna var sporadiska, f\u00e5r man f\u00f6rlita sig p\u00e5 muntliga h\u00e5gkomster om att alla Minna Canths pj\u00e4ser spelades d\u00e4r. Stycken som <em>Roinila<\/em>, <em>Anna Liisa<\/em> och <em>Kovan onnen lapsia<\/em> uppf\u00f6rdes i ett tidigt skede. F\u00f6r \u00f6vrigt bestod repertoaren av s\u00e5dant som tidigt hade spelats p\u00e5 syskonen Bergboms Finska Teater.<\/p>\n<p>\u00c5ret 1902 var betydelsefullt f\u00f6r s\u00e4llskapet. De fick bland annat \u00f6verta en stor del av Arkadiateaterns kulissf\u00f6rr\u00e5d och det ber\u00e4ttas att det var tidigare \u201dkulissmannen\u201d vid Arkadia, snickaren Hj. Kivilahti som stod f\u00f6r donationen. Det s\u00e4gs att de var i bruk under hela Vuorela-perioden \u2013 till en b\u00f6rjan regelbundet och senare mera s\u00e4llan. De avstod fr\u00e5n dem f\u00f6rst i samband med flytten fr\u00e5n Vuorela till Folkets hus i Vallg\u00e5rd (<strong>Vallilan Ty\u00f6v\u00e4entalo)<\/strong> \u00e5r 1928 (Aro 1982 s 12\u201313). Det \u00e4r ocks\u00e5 m\u00f6jligt att <strong>Folkteatern,<\/strong> som under \u00e5ren 1902\u20131907 spelade p\u00e5 Arkadia, anv\u00e4nde dem tills byggnaden revs och att de f\u00f6rst d\u00e4refter \u00f6verf\u00f6rdes till Vuorela.<\/p>\n<p>Vilka utmanare hade teaterverksamheten p\u00e5 finska \u2013 vilka konkurrenter om herrskapspubliken hade de? Fr\u00e4mst var det v\u00e4l teater p\u00e5 svenska med tidvis god ledning och intressant repertoar i kombination med duktiga sk\u00e5despelare fr\u00e5n Stockholm, men ocks\u00e5 ryska s\u00e4llskap och operaf\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Alexandersteatern. Om de mindre bemedlade samh\u00e4llsklassernas, landsbygdspublikens och arbetarbefolkningens sj\u00e4lar t\u00e4vlade f\u00f6rutom paret Aspegr\u00e9ns ambulerande teater fr\u00e4mst de egna initiativen. Det var viktigt att ha m\u00f6jligheter att spela, men ocks\u00e5 att se teater i en milj\u00f6 som k\u00e4ndes som \u201dens egen\u201d, som blev en kraftk\u00e4lla, som st\u00e4rkte medborgarskapet, delaktigheten och arbetarbefolkningens identitet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Under Wilhelm \u00c5hmans och Mauritz Pousettes \u00e5r vid Nya Teatern var verksamheten i det nya stenhuset m\u00e5ngsidig och repertoaren h\u00f6ll h\u00f6g niv\u00e5. F\u00f6r \u00e5ren 1867\u20131869 uts\u00e5gs Wilhelm \u00c5hman till teaterns konstn\u00e4rliga ledare och regiss\u00f6r. Garantif\u00f6reningen grundades v\u00e5ren 1867 och under \u00e5ren 1867\u20131869 och 1870\u20131876 var konsul Nikolai Kiseleff dess verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. Kiseleffs era i ledningen [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1461"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1461"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1461\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1525,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1461\/revisions\/1525"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1461"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1461"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1461"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}