{"id":1468,"date":"2014-12-30T13:13:12","date_gmt":"2014-12-30T10:13:12","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1468"},"modified":"2018-09-07T15:32:42","modified_gmt":"2018-09-07T12:32:42","slug":"3-5syskonen-bergboms-sista-decennium-1892-1903","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/3-5syskonen-bergboms-sista-decennium-1892-1903\/","title":{"rendered":"
3.5<\/div>Syskonen Bergboms sista decennium 1892\u20141903"},"content":{"rendered":"

Av Finlands befolkning p\u00e5 cirka 1,7 miljoner inv\u00e5nare \u00e5r 1860 var cirka 14 % svenskspr\u00e5kiga. F\u00f6rh\u00e5llandet f\u00f6rblev i stort sett detsamma \u00e4nda fram till \u00e5r 1900 n\u00e4r landets befolkning redan uppgick till 3,3 miljoner. I de gamla st\u00e4derna var de svenskspr\u00e5kiga l\u00e4nge i majoritet, som till exempel i Helsingfors d\u00e4r procenten svenskspr\u00e5kiga \u00e4nnu \u00e5r 1880 var \u00f6ver 80. Suomalainen teatteri var d\u00e4rmed l\u00e4nge minoritetens teater.<\/p><\/blockquote>\n

Under \u00e5ren 1892\u20131894 pr\u00e4glades Kaarlo Bergboms liv av pinsamma stridigheter, gr\u00e4l och besvikelser. Den sist och slutligen helt on\u00f6diga polemiken med Minna Canth, den bittra och offentliga tvisten om upphovsr\u00e4tten med Gustaf von Numers samt Kaarlo n\u00e4rst\u00e5ende beg\u00e5vade dramaturgen-regiss\u00f6ren Niilo Salas sviktande mentala h\u00e4lsa och tragiska sj\u00e4lvmord \u2013 det blev lite v\u00e4l mycket inom en s\u00e5 kort tidsrymd.<\/p>\n

P\u00e5 teatern var framg\u00e5ngen varierande, men det som blev ett problem var oms\u00e4ttningen p\u00e5 sk\u00e5despelare. N\u00e4r de unga h\u00f6grest\u00e5ndsfr\u00f6knarna hade provf\u00f6rest\u00e4llningen bakom sig och blivit varma i kl\u00e4derna var det ofta dags f\u00f6r \u00e4ktenskap. De som gifte sig st\u00e5ndsm\u00e4ssigt l\u00e4mnade vanligen teaterlivet. Sk\u00e5despelaryrket uppfattades som of\u00f6renligt med hustrurollen. Gifta par p\u00e5 tiljorna verkade fungera b\u00e4ttre och sm\u00e5ningom uppstod traditionen med konstn\u00e4rspar. Rekryteringsbasen \u00e4r fortfarande en r\u00e4tt outforskad del av Finska Teaterns historia.<\/p>\n

I Arkadiateaterns k\u00e4llare fanns ocks\u00e5 en restaurang med utsk\u00e4nkningsr\u00e4ttigheter. Vi har inga uppgifter om hur m\u00e5nga \u00f6l, porter eller till och med snapsar det var till\u00e5tet att ta f\u00f6re en f\u00f6rest\u00e4llning. \u00c5 andra sidan f\u00f6rorsakade den breda repertoaren ideliga minnesluckor, men under suffl\u00f6rluckan hade suffl\u00f6ren Cilla Sil\u00e9n koll p\u00e5 repertoaren. I rollh\u00e4ftena var endast de sista orden i f\u00f6reg\u00e5ende talares replik angivna. Repetitionerna inleddes vanligen med kollationering och manusl\u00e4sning. Vanligen sk\u00f6tte sk\u00e5despelarna utantill\u00e4sningen individuellt och under repetitionerna samordnades rollarbete och sceninstruktioner.<\/p>\n

Det var p\u00e5 sina l\u00e5nga utlandsresor fr\u00e5n maj till september som Kaarlo Bergbom samlade nya krafter. Vanligen bes\u00f6kte han f\u00f6rst Berlin f\u00f6r att se teater varefter han s\u00f6kte sig till alperna f\u00f6r fj\u00e4llvandringar eller till en badort d\u00e4r han fick tid \u00f6ver f\u00f6r att sluka b\u00f6cker. Korrespondensen med syster Emelie vittnar om hans goda iakttagelsef\u00f6rm\u00e5ga och sinne f\u00f6r teater. Han f\u00f6ll inte i farstun f\u00f6r nyheter, utan bed\u00f6mde det han s\u00e5g utg\u00e5ende fr\u00e5n en repertoar som kunde fungera i Finland. Han var ocks\u00e5 kritisk och ans\u00e5g till exempel en f\u00f6rest\u00e4llning med Sarah Bernhard i huvudrollen som Kameliadamen<\/em> vara f\u00f6rlegad. D\u00e5 och d\u00e5 kunde Emilie ocks\u00e5 resa, men som banktj\u00e4nsteman vid Hypoteksf\u00f6reningen anv\u00e4nde hon vanligen sina korta semestrar till att bes\u00f6ka v\u00e4nner och sl\u00e4ktingar i hemlandet.<\/p>\n

Den finska repertoaren p\u00e5 1890-talet<\/h3>\n

N\u00e4r stormen hade lagt sig brevv\u00e4xlade Bergbom med Minna Canth om Anna Liisa<\/em><\/strong>. Alla p\u00e5 teatern v\u00e4ntade med sp\u00e4nning p\u00e5 Minnas nya sk\u00e5despel och Anna Liisa<\/em> \u00f6vertr\u00e4ffade alla f\u00f6rv\u00e4ntningar. Premi\u00e4ren den 2 oktober 1895 blev en stor framg\u00e5ng. I rollen som Anna Liisa s\u00e5gs Katri Rautio och Mikko spelades av Kaarle Halme, medan f\u00f6r\u00e4ldrarna spelades av Aleksis Rautio och Olga Salo, Johannes av Oskari Salo samt Husso av Naemi Kahilainen (f. Stenb\u00e4ck). Olga Poppius spelade syster Pirkko. \u201dPj\u00e4sen gav upphov till mycket t\u00e5rar och den har gjort ett starkt intryck \u00f6verallt.\u201d Kritiken var enh\u00e4lligt positiv och Anna Liisa <\/em>ans\u00e5gs vara Canths mest djupg\u00e5ende och b\u00e4sta pj\u00e4s. Ocks\u00e5 den var verklighetsbaserad och byggde p\u00e5 en kvinnlig f\u00e5nges ber\u00e4ttelse. En parallellbes\u00e4ttning sattes samman f\u00f6r en turn\u00e9.<\/p>\n

Enligt Aspelin-Haapkyl\u00e4 hade Canth och Bergbom en saklig relation efter schismen i samband med Sylvi<\/em>, men den tidigare spontana hj\u00e4rtligheten var borta. Canth var sjuklig och dog 12.5.1897. Kaarlo bes\u00f6kte henne vid sjukb\u00e4dden och lade sedan ner en krans vid hennes begravning.<\/p>\n

Minna Canths betydelse f\u00f6r Finska Teaterns uppg\u00e5ng \u00e4r obestridlig, de beh\u00f6vde varandra \u2013 syskonen Bergbom Minna Canth, men ocks\u00e5 Minna syskonen Bergbom. <\/strong>Den politiska konflikten blev utslagsgivande eftersom Bergbom, som tillh\u00f6rde den gammanfinska k\u00e4rngruppen, var lojal mot sina gamla v\u00e4nner och det \u201dstatsb\u00e4rande partiet\u201d. Detta trots att han tyckte att de ibland fattade felaktiga beslut. \u00c4ven om det kr\u00e4vde vissa finjusteringar ins\u00e5g Bergbom att Kovan onnen lapsia<\/em> (1888) vara ett betydande verk. Det v\u00e4sentliga var \u00e4nda att han tyckte att pj\u00e4sen inte borde ha lagts ner. Han blev helt enkelt \u00f6verk\u00f6rd av teaterns direktion. F\u00f6r ledarskapet inom Finska partiet hade Minna Canth blivit en problematisk person, medan Canth \u00e5 sin sida ans\u00e5g att partiets ledning hade behandlat henne otacksamt och nedl\u00e5tande med tanke p\u00e5 hennes insats f\u00f6r den finskspr\u00e5kiga kulturen.<\/p>\n

Eftersom Finska partiet hade innehaft makten s\u00e5 l\u00e4nge var Minna Canths lojalitet mot dem inte l\u00e4ngre sj\u00e4lvskriven. N\u00e4r det g\u00e4llde samh\u00e4llsstrukturerna blev fr\u00e5gor om liberalism versus konservatism viktigare f\u00f6r henne. Till sin politiska \u00e5sk\u00e5dning var Bergbom socialt orienterad och demokrat, men han hade ingen f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r medvetna provokationer. F\u00f6r teatern var det \u00f6desdigert att \u00e5terv\u00e4xten inte gavs n\u00e5gra egentliga m\u00f6jligheter. En del h\u00e4vdade till och med att han \u201cinte accepterade att dela ledarskapet med n\u00e5gon annan\u201d. Han f\u00f6rs\u00f6kte hitta en eftertr\u00e4dare, men under de sista 10 \u00e5ren var situationen komplicerad. Att l\u00e4ra sig avst\u00e5 var sv\u00e5rt.<\/p>\n

Vid en n\u00e4rmare granskning av den inhemska repertoaren ser man vissa f\u00f6r\u00e4ndringar i den politiska atmosf\u00e4ren. Samtidigt kan man sk\u00f6nja en medvetet kareliansk repertoarlinje under \u00e5ren 1893\u20131903 <\/strong>(Fr\u00e5n Erkkos Aino<\/em> till Ahos Panu<\/em>).<\/p>\n

Med f\u00f6rest\u00e4llningar av Ole hyv\u00e4 k\u00f6yhille (Var god mot de fattiga)<\/em> b\u00f6rjade man p\u00e5 Finska Teatern redan \u00e5r 1884 spela Zacharias Topelius<\/strong> sk\u00e5despel f\u00f6r barn. Mot slutet av det traumatiska \u00e5ret 1892 regisserade Bergbom Topelius kanske vackraste och mest storstilade barnpj\u00e4s Prinsessa Ruusunen<\/em><\/strong> (Prinsessan T\u00f6rnrosa)<\/em>. Den uppf\u00f6rdes som s\u00e5ngspel med musik av Mendelssohn och gavs i repris \u00e4nnu 1898. Ny musik best\u00e4lldes av Erkki Melartin till julen 1904. S\u00e5 inleddes den \u201dtopelianska barnteatertraditionen\u201d p\u00e5 stora scenen p\u00e5 finska. P\u00e5 svenska hade Prinsessan T\u00f6rnrosa<\/em> spelats av professionella artister redan 1873.<\/p>\n

P\u00e5 tr\u00f6skeln till sin 50-\u00e5rsdag befann sig den problematiska, av f\u00f6rfattarstrider och f\u00f6rluster drabbade Bergbom i en andlig kris. Helt tydligt s\u00f6kte han sig tillbaka till minnesrika och uppskattade verk.<\/p>\n

Spels\u00e4songen 1893\/94 uppf\u00f6rdes Topelius f\u00f6rsta stora sk\u00e5despel 50 vuotta my\u00f6hemmin<\/em> (Efter 50 \u00e5r) <\/em>p\u00e5 Suomalainen Teatteri med en sensmoral som Bergbom \u00e4nnu upplevde som sin. Adolf Lindfors g\u00e4stspelade i huvudrollen. Han var s\u00e5 att s\u00e4ga \u201dutl\u00e5nad\u201d till Svenska Teatern f\u00f6r att leda elevskolan. Det var en pj\u00e4s som den tidigt moderl\u00f6sa Bergbom flera g\u00e5nger hade sett med Pierre Deland i huvudrollen. Det blev inte s\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningar eftersom Topelius sk\u00e5despel f\u00f6r vuxna vid det h\u00e4r laget redan uppfattades som \u00e5lderdomliga.<\/p>\n

Bergboms speciellt n\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llande till Topelius verk avspeglades ocks\u00e5 i att han, \u00e4nnu under sina karelianska sista \u00e5r, ville l\u00e5ta uppf\u00f6ra Kypron prinsessa<\/em><\/strong> (Prinsessan av Cypern) <\/em>\u00e5r 1897 <\/strong>p\u00e5 finska, dock med Pacius musik. En pj\u00e4s som allm\u00e4nt ans\u00e5gs vara om\u00f6jlig. I den hade Bergbom sj\u00e4lv vid Nya Theaterns invigning \u00e5r 1860 haft en liten roll som munsk\u00e4nken Megapontos. Sedan dess hade den inte spelats, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ville han kanske s\u00f6ka sig tillbaka till den v\u00e5g av kalevalaisk teater i den form den hade f\u00e5tt p\u00e5 1890-talet.<\/p>\n

Bergbom lade ner b\u00e5de sj\u00e4l och hj\u00e4rta i upps\u00e4ttningen av Kypron prinsessa<\/em>. Han hade gjort f\u00f6rb\u00e4ttringar i de dramatugiska l\u00f6sningarna och med omsorg planerat samordningen av grekiska och finska teman. Musiken leddes av Robert Kajanus och under f\u00f6rest\u00e4llningen noterades att b\u00e5de Topelius och \u00e4nkefru Pacius r\u00f6rdes till t\u00e5rar. Antalet f\u00f6rest\u00e4llningar blev 16, vilket visar att kalevalaiska teman fortfarande var g\u00e5ngbara. F\u00f6ljande \u00e5r, i januari 1898, firades Topelius 80-\u00e5rsdag stort varefter han sedan avled i mars samma \u00e5r.<\/p>\n

Juhana Henrik Erkko (1849\u20131906)<\/strong> var en poet och dramaf\u00f6rfattare som erbj\u00f6d Bergbom sin f\u00f6rsta pj\u00e4s Tiet\u00e4j\u00e4. <\/em><\/strong>Stycket, som hade vunnit pris i en t\u00e4vlan utlyst av Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, var skrivet p\u00e5 vers i fem akter med ett bibliskt motiv. Innan det uppf\u00f6rdes \u00e5r 1888 f\u00f6rkortade och bearbetade Bergbom det med omsorg.<\/strong> Pj\u00e4sen med motiv ur Gamla testamentet behandlade episoder ur profeten Bileams liv och vars<\/p>\n

\u201dfosterl\u00e4ndska tankeg\u00e5ngar var mycket p\u00e5tagliga. Hur illustrativ var inte kontrasten mellan hednafolket som st\u00f6rtar i f\u00f6rd\u00e4rvet och Israel som skall \u00f6verta makten! \u00c5 ena sidan en asiatisk h\u00e4rskares \u00f6verd\u00e5diga prakt, v\u00e4llust och tillbedjan av Baal och det k\u00e4rva t\u00e4ltlivet i \u00f6knen som kr\u00e4ver h\u00e4rdad kraft \u00e5 den andra.\u201d (EAH3, 200).<\/p><\/blockquote>\n

Under seklets sista decennium kunde historiska dramer ocks\u00e5 vara f\u00f6rlagda till bibliska milj\u00f6er. Tack vare den gedigna religionsundervisningen k\u00e4nde publiken v\u00e4l till dem. Bergboms samarbete med Erkko var mer begr\u00e4nsat \u00e4n det hade varit med tidigare samarbetspartner. Aspelin-Haapkyl\u00e4 antar dessutom att Bergbom str\u00f6k en hel del st\u00f6rre versdramer ur repertoaren.<\/p>\n

Aino<\/em><\/strong> \u00e4r J.H. Erkkos id\u00e9drama i fem akter med gott flyt och \u00e4r tankev\u00e4ckande. Ett stycke som efter premi\u00e4ren den 24 februari 1893 blev mycket popul\u00e4rt. Den v\u00e5ren spelades hela 19 f\u00f6rest\u00e4llningar. Trots att pj\u00e4sen har f\u00f6rsvunnit ur litteraturhistorien och fr\u00e5n teaterscenerna, hade den i Bergboms repertoarstatistik en st\u00e4llning som \u00e4r j\u00e4mf\u00f6rbar med Minna Canths Anna Liisa<\/em>. Under fem \u00e5rs tid uppf\u00f6rdes den i ett str\u00e4ck och d\u00e4refter med en repris i det nya teaterhuset. Dragpl\u00e5stret var Erkkos vackra smidiga kalevalameter, serien tabl\u00e5er med fornfinska dr\u00e4kter och rekvisita, som hade skapats utg\u00e5ende fr\u00e5n nyuppt\u00e4ckta arkeologiska fynd. Stycket rymmer Kalevalas<\/em> alla episoder fr\u00e5n Joukahainens utmaning av V\u00e4in\u00e4m\u00f6inen och avslutas med att \u201dhela kobben gick till botten och tillika flickan Aino d\u00e4r hon vilade p\u00e5 stenen.\u201d. M\u00e5nga unga sk\u00e5despelerskor var i tillf\u00e4lle att spela rollen som Aino. Slutscenen i f\u00f6rsta akten finns bevarad p\u00e5 ett fotografi (Suomen Kuvalehti <\/em>1894, 2, s 29, 32 [15.1.1894]).<\/p>\n

Aino <\/em>kan anses vara \u00f6ppningspj\u00e4sen f\u00f6r Bergboms karelianska decennium. F\u00f6rest\u00e4llningen gjorde ett djupt intryck p\u00e5 den unga Jean Sibelius, <\/strong>vars symfoni Kullervo hade uruppf\u00f6rts \u00e5ret innan. I hopp om ett operalibretto v\u00e4nde sig Sibelius efter f\u00f6rest\u00e4llningen till J. H. Erkko, som skrev Veneen luominen (B\u00e5tens skapelse) <\/em>med V\u00e4in\u00e4m\u00f6inen som centralperson i rollen som skaparhj\u00e4lte. Den fullbordades aldrig, men man antar att satsen Tuonelas svan i Lemmink\u00e4inen-sviten \u00e4r \u00f6verf\u00f6rd fr\u00e5n den. Senare komponerade Erkki Melartin en opera kallad Aino<\/em> (1909). I Jalmari Finnes libretto blev V\u00e4in\u00f6 en n\u00e4rmast gudomlig gestalt medan Aino mer p\u00e5minner om en natur- eller skogsfe. Verket \u00e4r wagnerianskt symbolistiskt och ans\u00e5gs av samtiden vara den dittills fr\u00e4msta finl\u00e4ndska operan.<\/p>\n

I sk\u00e5despelet Kullervo<\/em><\/strong> fr\u00e5n \u00e5r 1895 h\u00f6ll sig J. H. Erkko till sin tidigare karelianska stil, men hans Kullervo var en mindre lidande och mer stridslysten folkledargestalt. Den uppf\u00f6rdes 11 g\u00e5nger och titelrollen spelades av Kaarle Halme, som under seklets sista \u00e5rtionde dessutom fick spela b\u00e5de Joukahainen och Lemmink\u00e4inen.<\/p>\n

Ett \u00e5r senare, och antagligen p\u00e5 Kaarle Halmes initiativ, togs ocks\u00e5 Aleksis Kivis <\/strong>Kullervo <\/em><\/strong>upp igen. <\/strong>Fr\u00e5n och med 1897 blev den versionen den finska teaterns \u201cr\u00e4ttm\u00e4tiga Kullervo<\/em>-drama\u201d. Tiden var \u00e4ntligen mogen f\u00f6r Kivis tragiska och melankoliska Kullervo<\/em>. Slavens h\u00e4mnd, som resulterar i ren f\u00f6rst\u00f6relse, blev en verklig utmaning f\u00f6r de manliga sk\u00e5despelarna. Kivis Kullervo <\/em>\u00e4r i sin ensamhet l\u00e5ngt mer hj\u00e4rtsk\u00e4rande \u00e4n Erkkos idealiserade folkledare. Tragiken i Kalevala<\/em> framst\u00e5r betydligt djupare i Aleksis Kivis Kullervo<\/em> och kraften l\u00e5g i Halmes superba finska och psykologiskt trov\u00e4rdiga rollarbete.<\/p>\n

Till invigningen av Nationalteaterns nya stenbyggnad \u00e5r 1902 skrev J.H. Erkko s\u00e5ngspelet Pohjolan h\u00e4\u00e4t<\/em><\/strong> (Br\u00f6llopet p\u00e5 Pohjola)<\/em> med musik av Erkki Melartin. Ett gemensamt drag f\u00f6r Erkkos pj\u00e4ser \u00e4r avsaknaden av dramatisk konflikt. I invigningssk\u00e5despelet v\u00e4vde han in st\u00e4mningar fr\u00e5n den s\u00e5 kallade f\u00f6rtrycksperioden. Det finns ett samband mellan Erkkos problem som dramatiker och h\u00e4ndelsef\u00f6rloppets episka struktur i Kalevala <\/em>och de val L\u00f6nnrot hade gjort.<\/p>\n

Eino Leino (1878\u20131926) <\/strong>var givetvis \u00f6verl\u00e4gsen Erkko som diktare. <\/strong>Hans spr\u00e5k var lika str\u00e5lande som Erkkos, men tanken hade mer dramatisk flykt och rollpersonerna en st\u00f6rre viljestyrka. Som poet \u00e4r Leino suver\u00e4n, men som dramatiker var inte ens han helt oomstridd. Leinos Tuonelan joutsen<\/em> (Tuonelas svan) <\/em>\u00e4r ett diktverk med Kalevalamotiv och hans stora fosterl\u00e4ndska drama Sota valosta <\/em>(1901) \u00e4r baserat p\u00e5 slutavsnittet i Kalevala<\/em>.<\/p>\n

Ett problem inom Bergboms teater som inte tidigare har noterats var att hj\u00e4ltegestalterna f\u00f6re Halmes tid spelades av andra \u00e4n heteromaskulina artister. Niilo Salas och Axel Ahlbergs tolkningar p\u00e5 1880-talet blev ohj\u00e4lpligt mjukare och f\u00f6rest\u00e4llningarna saknade politisk dynamik. N\u00e4r det g\u00e4ller kvinnorollerna var situationen en annan: starka kvinnor fanns det gott om, men trotsiga, revolterande m\u00e4n som s\u00f6kte sin plats i tillvaron hade publiken f\u00e5tt v\u00e4nta p\u00e5. Under hela 1890-talet fick Kaarle Halme <\/strong>gestalta idealister, men ocks\u00e5 revolterande m\u00e4n.<\/p>\n

Sju br\u00f6ders <\/em><\/strong>l\u00e5nga historia p\u00e5 scenen i Finland inleddes egentligen f\u00f6rst den 26 november 1898, hela 30 \u00e5r efter utgivningen. Under Bergboms tid uppf\u00f6rdes den endast 12 g\u00e5nger, men \u00e5terupptogs mera permanent p\u00e5 repertoaren p\u00e5 1910-talet. P\u00e5 1920-talet ing\u00e5r Sju br\u00f6der <\/em>slutligen i den allm\u00e4nna teaterrepertoaren. Kivis Canzio<\/em> lyste fortfarande med sin fr\u00e5nvaro liksom ocks\u00e5 Karkurit (Flyktingarne<\/em> i svensk \u00f6vers\u00e4ttning 1872). Olviretki Schleusingeniss\u00e4 (\u00d6lresa i Schleusingen)<\/em> verkar Bergbom \u00f6verhuvudtaget inte ha kunnat t\u00e4nka sig att uppf\u00f6ra. Kivis st\u00e4llning som banbrytare inom den finskspr\u00e5kiga litteraturen b\u00f6rjar man f\u00f6rst nu p\u00e5 sent 1800-tal notera tack vare den unga generationen.<\/p>\n

Bergbom blev fortfarande erbjuden ny dramatik p\u00e5 finska, vilket ingalunda var \u00f6verraskande eftersom den litter\u00e4ra kretsen vidgades. Dessutom var Arkadiateatern ett viktigt forum.<\/p>\n

Bland de framg\u00e5ngsrika f\u00f6rfattarna fr\u00e5n Bergboms tid b\u00f6r Teuvo Pakkala<\/strong> (tidigare Teodor Oskar Frosterus) s\u00e4rskilt n\u00e4mnas. Hans folklustspel Tukkijoella<\/em><\/strong> (Timmerflottare) <\/em>uppfattades till en b\u00f6rjan som r\u00e4tt intets\u00e4gande trots att Oskar Merikanto<\/strong> hade skrivit musik till det. Uruppf\u00f6randet \u00e4gde rum 13.10.1899 varefter en repris f\u00f6ljde tv\u00e5 \u00e5r senare. Aspelin-Haapkyl\u00e4 (1911) f\u00f6rklarar framg\u00e5ngen med den spontana dialogen och det naturliga och fartfyllda framf\u00f6randet, men h\u00e4nvisar d\u00e4remot inte till den folkviselika charmen i Merikantos musik. I ett tidsperspektiv p\u00e5 tio \u00e5r ser man redan att stycket blev en veritabel framg\u00e5ng. Men ingen kunde v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 ana sig till att pj\u00e4sen skulle bli alla tiders st\u00f6rsta favorit.<\/p>\n

Av syskonen Bergboms repertoar under \u00e5ren 1872\u20131905 (33 \u00e5r) kan man se att Sockenskomakarna<\/em> (112) och Timmerflottarna <\/em>(110) var de enda som spelades mer \u00e4n hundra g\u00e5nger. Timmerflottarna<\/em> uppn\u00e5r ett s\u00e5 stort antal p\u00e5 bara sex \u00e5r, av vilka 70 redan p\u00e5 Arkadiateatern. Framg\u00e5ngen fortsatte \u00e4nnu v\u00e5ren 1902 efter flytten till den nya byggnaden.<\/p>\n

Timmerflottar<\/em>-pj\u00e4sens sociala betydelse i det agrara samh\u00e4llet under f\u00f6rtrycks\u00e5ren \u00e4r given. Den beskriver konflikter och sp\u00e4nningar mellan jordl\u00f6sa och jord\u00e4gare. Konflikterna l\u00f6stes genom samarbete: gemensamt redde man upp timmeranhopningen. Samh\u00e4llsordningen var ohotad; hemmans\u00e4garen fick en hemmans\u00e4gardotter, torparflickan en torpargosse och tv\u00e5 jordl\u00f6sa fann varandra. Lite sensmoral har ocks\u00e5 smugits in; den som \u00e4r ohederlig och l\u00e4tt avviker fr\u00e5n den smala v\u00e4gen blir avsl\u00f6jad. Den goda sammanh\u00e5llningen och de hurtiga s\u00e5ngerna har gett den en toppenplacering i sin genre.<\/p>\n

I rollen som hemmans\u00e4garsonen (och timmerflottaren) Turkka s\u00e5gs Kaarle Halme och som Tolari Taavi Pesonen \u2013 en m\u00e5ng\u00e5ring f\u00f6rm\u00e5ga vid Finska Teatern som har gjort m\u00e5nga komiska roller. Taavi Pesonen<\/strong> (1846\u20131918) rekryterades redan 1874 och har i tiden spelat b\u00e5de Papageno och Masetto i operor.<\/p>\n

Pakkalas andra stycke, Kauppaneuvoksen h\u00e4rk\u00e4 (Kommerser\u00e5dets oxe)<\/em> med premi\u00e4r 21.2.1902 uppf\u00f6rdes endast 9 g\u00e5nger och gavs i repris en g\u00e5ng f\u00f6ljande \u00e5r. En ironisk pj\u00e4s d\u00e4r Taavi Pesonen s\u00e5gs i borgm\u00e4starens roll medan Naemi Kahilainen spelade borgm\u00e4starens hustru.<\/p>\n

Politik i historisk skepnad<\/h3>\n

Som ett resultat av karelianismen och entusiasmen \u00f6ver Kalevala<\/em> verkar det som om Bergbom under sina sista \u00e5r vid Finska Teatern hade blivit \u00f6ver\u00f6st med en flod av scenverk. Det satt bra f\u00f6r Bergbom vars \u00e4mnesomr\u00e5den var historia och litteratur. I bagaget fr\u00e5n ungdoms\u00e5ren hade han dessutom egna historiska dramer. De kalevalaiska och historiska sk\u00e5despelen hade en tydlig politisk agenda.<\/p>\n

Juhani Ahos Panu<\/em><\/strong> (1903) \u00e4r en pj\u00e4s baserad p\u00e5 en roman om kristendomens och hedendomens sista strid. Eino Leinos Sota valosta<\/em> (1901) \u00e4r en politisk allegori \u00f6ver relationen mellan Finland, Sverige och Ryssland ber\u00e4ttad via gestalter ur Kalevala<\/em>. En tydlig produkt av f\u00f6rtrycksperioden.<\/p>\n

Finlands och Sveriges gemensamma historia \u00e4r ett \u00e4mne som ofta har behandlats p\u00e5 Suomalainen Teatteri. I den kategorin ing\u00e5r Santeri Ivalos Kustaa Eerikinpoika<\/em> (1903; Gustav Eriksson<\/em>) samt Kasimir Leinos<\/strong> (Kasimir Agathon L\u00f6nnbohm) stora verk Jaakko Ilkka ja Klaus Fleming<\/em> (1901; Jakob Ilkka och Klas Fleming<\/em>).<\/p>\n

Arvid J\u00e4rnefelts<\/strong> Samuel Cr\u00f6ell<\/em> (En k\u00e4mpe utan sv\u00e4rd) <\/em>handlar om en \u00e4mbetsman i Viborg p\u00e5 1600-talet. I stycket behandlas bland annat fr\u00e5gor om civil olydnad och lojalitet. J\u00e4rnefelt tar upp liknande teman i pj\u00e4sen Orjan oppi<\/em>, (1905; Titus<\/em>) som framf\u00f6rdes i bearbetad form under titeln Titus<\/em> (1910).<\/p>\n

Santeri Ivalo<\/strong> (Herman Alexander Ingman) skrev om motst\u00e5ndsledaren Juho Wesainen,<\/em> en pj\u00e4s som spelades r\u00e4tt flitigt \u00e5r 1897. Stycket Lahjoitusmailla<\/em> (1900; P\u00e5 donationsgodsen<\/em>) handlade om historiskt f\u00f6rtyck. En f\u00f6reg\u00e5ngare var Matti Kurikkas<\/strong> Viimeinen ponnistus<\/em> (1884; Den sista anstr\u00e4ngningen<\/em>) \u2013 ett sk\u00e5despel om den ryska adelns motst\u00e5nd mot frigivningen av de livegna b\u00f6nderna. I flera \u00e5r ingick stycket i Arkadiateaterns repertoar och eftersom det inte fick spelas i Ryssland kom Ingermanl\u00e4ndare till Viborg f\u00f6r att se det. Intressant \u00e4r ocks\u00e5 att Kurikkas politiska engagemang 13 \u00e5r senare resulterade i stycket Baabelin torni<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1897 d\u00e4r ber\u00e4ttelsen om Babels torn f\u00e5r symbolisera en v\u00e4rld i kaos, \u00f6kande imperialism och m\u00e4nniskans h\u00f6gmod. Vid sekelskiftet 1900 anv\u00e4nder sig m\u00e5nga f\u00f6rfattare av bibliska milj\u00f6er och antiken som inspirationsk\u00e4lla, s\u00e5 ocks\u00e5 Elviira Willman i sitt andra sk\u00e5despel Rhodon valtias<\/em> (1904; H\u00e4rskaren av Rhodos<\/em>).<\/p>\n

Med stycken som Purimossa, Mallassaunalla<\/em> och Mestari Garp<\/em> i genren allmogepj\u00e4ser, efterstr\u00e4vade sk\u00e5despelaren och sedermera teaterchefen Kaarle Halme<\/strong> en framg\u00e5ng j\u00e4mf\u00f6rbar med Timmerflottarna<\/em>. Larin Ky\u00f6stis<\/strong> Juhannustulilla (Vid midsommareldarna) <\/em>med musik av Oskar Merikanto (1903) ing\u00e5r ocks\u00e5 i den kategorin. D\u00e4remot behandlas den socialhistoriskt allvarliga fr\u00e5gan om \u201dk\u00e4rleksbarn\u201d i Kasimir Leinos<\/strong> Lehtolapsi<\/em>,<\/strong> (1905).<\/p>\n

Aktuella politiska teman och finl\u00e4ndsk n\u00e4rhistoria f\u00f6rekommer s\u00e4llan p\u00e5 scenen vid den h\u00e4r tiden. Undantag \u00e4r Maila Talvio-Mikkolas<\/strong> (urspr. Maria Winter) Kauppaneuvoksen kuoltua <\/em>(1905; Efter kommerser\u00e5dets d\u00f6d<\/em>) och Eino Leinos<\/strong> Johan Wilhelm<\/em> 1901 om relationen mellan ett br\u00f6drapar som drabbas av spr\u00e5kstriden.<\/p>\n

Elvira Willman-Elorantas <\/strong>Lyyli <\/em>(1903) var d\u00e4remot ett lovande sk\u00e5despel om en modern finsk flicka.<\/p>\n

\u201dHur gammalt och ofta behandlat \u00e4n styckets tema var, hade den unga skribenten mycket verklighetstroget beskrivit hur en flicka av l\u00e5g b\u00f6rd \u201dr\u00e5kat i olycka\u201d p\u00e5 grund av en usel f\u00f6rf\u00f6rare. Men stycket \u00e4r genomsyrat av livskraft. I titelrollen frk [Lilli] H\u00f6gdal, Lyylis f\u00f6r\u00e4ldrar Olga Salo och [Iisakki] Lattu, familjens grannar frk [Mimmi] L\u00e4hteenoja, fr\u00f6knarna Malm och Auer m.fl. [Knut] Weckman spelade Birger, f\u00f6rf\u00f6raren. Sk\u00e5despelarnas f\u00f6rtj\u00e4nstfulla insatser \u00e4r f\u00f6rklaringen till att stycket spelades 10 g\u00e5nger.\u201d\u00a0(EAH 4, 210, \u00f6vers. k t-w).<\/p><\/blockquote>\n

Som gammalfinne har Aspelin-Haapkyl\u00e4 eventuellt haft sv\u00e5rt att inse hur avg\u00f6rande motivvalen \u00e4r n\u00e4r det g\u00e4ller att beskriva samh\u00e4lleliga konflikter och problem \u2013 att de fortfarande var lika aktuella och relevanta oberoende av hur m\u00e5nga g\u00e5nger de redan hade behandlats. S\u00e4kert \u00e4r att ocks\u00e5 sk\u00e5despelarna l\u00e4t sig inspireras av en aktuell pj\u00e4s skriven av en ung kvinnlig student. Det verkar som om denna unga och beg\u00e5vade kvinna skulle kunna axla Minna Canths mantel. Vi har \u00e4nnu anledning att \u00e5terkomma till hennes intressanta, men tragiska \u00f6de.<\/p>\n

Arkadiateaterns repertoarval p\u00e5 1890-talet kan ocks\u00e5 ses som ett medvetet f\u00f6rs\u00f6k att st\u00e4rka nationalitetsandan.<\/p>\n

Litter\u00e4ra chefer och unga sk\u00e5despelarf\u00f6rm\u00e5gor<\/h3>\n

Av korrespondensen mellan syskonen Bergbom att d\u00f6ma hade de under hela 1890-talet var beredda att dra sig ur i slutet av n\u00e5got skuldfritt spel\u00e5r och \u201d\u00f6verl\u00e5ta teatern i andra h\u00e4nder, men vems?!\u201d (EAH4, 63). Efter Niilo Salas<\/strong> fr\u00e5nf\u00e4lle valde Bergbom Kasimir L\u00f6nnbohm, det vill s\u00e4ga Kasimir Leino, <\/strong>till sin litter\u00e4ra medhj\u00e4lpare. Leino var filosofie doktor, hade verkat som litteraturkritiker och d\u00e4rtill skrivit egna pj\u00e4ser. Han gjorde ofta spr\u00e5kgranskningar och \u00f6vers\u00e4ttningar, men tr\u00e4dde i teaterns tj\u00e4nst f\u00f6rst 1.6.1894 n\u00e4r han hade l\u00e4mnat kritikeruppdraget vid tidningen P\u00e4iv\u00e4lehti.<\/em> V\u00e5ren 1895 avgick Leino eftersom han inte hade visat \u201dtillr\u00e4ckligt stort intresse f\u00f6r teater\u201d. Anledningen till att han avgick f\u00f6rblev oklar, men \u00e5tminstone hade han f\u00f6rs\u00f6kt sig p\u00e5 en mer d\u00e4mpad regi och man vet att sk\u00e5despelarna ingalunda hade varit missn\u00f6jda.<\/p>\n

Studenten Jalmari Finne <\/strong>(1874\u20131938) verkade fr\u00e5n och med \u00e5r 1895 som n\u00e4ra medhj\u00e4lpare till Bergbom och \u00f6versatte ocks\u00e5 pj\u00e4ser fr\u00e5n flera spr\u00e5k till finska. Finne b\u00f6rjade ocks\u00e5 rekommendera pj\u00e4ser f\u00f6r Bergbom, eftersom han var anst\u00e4lld som regiss\u00f6r vid Finska Teatern \u00e5ren 1895\u20131904. <\/strong>D\u00e4refter var Finne bland annat chef f\u00f6r Suomalainen Maaseututeatteri i Viborg \u00e5ren 1904\u20131907. Finnes b\u00e5da systrar var sk\u00e5despelerskor, Olga Finne<\/strong> (senare fru Poppius) och Tyyne Finne<\/strong> (senare fru Vuorenjuuri). Av dem var Olga (Finne-) Poppius<\/strong> en av teaterns b\u00e4rande krafter med fallenhet f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l komiska som k\u00e4nsliga roller.<\/p>\n

N\u00e4r Bergbom reste eller var ledig fick Jalmari Finne<\/strong> allt oftare ta \u00f6ver ledningen och \u00e4ven ansvara f\u00f6r repetitionerna. Hur f\u00f6rh\u00e5llandet mellan chefens impulsiva assistent och det gamla artistgardet utvecklades, var d\u00e4remot en helt annan fr\u00e5ga.<\/p>\n

Det m\u00e4rktes nog att Kaarlo Bergbom var tr\u00f6tt och han hade redan passerat femtiostrecket. Emilie, som hade axlat rollen som ett slags allt-i-allo, var fyllda sextio. N\u00e5got ekonomiskt ansvar hade hon inte haft sedan operan lades ner, men hon deltog i den dagliga verksamheten p\u00e5 olika s\u00e4tt och ansvarade bland annat f\u00f6r dr\u00e4ktgarderoben. Hon h\u00f6ll ocks\u00e5 ett vakande \u00f6ga p\u00e5 \u201dsedligheten\u201d.<\/p>\n

Allt sedan 1880-talet hade fr\u00e5gan om teaterutbildning f\u00f6rts p\u00e5 tal, men Kaarlo hade aldrig satsat p\u00e5 det riktigt systematiskt. D\u00e4rf\u00f6r hade b\u00e5de August Aspegr\u00e9ns och August Arppes ambulerande teatrar p\u00e5 1890-talet blivit ett slags parallella \u201dutbildningsanstalter\u201d. Elevskolan grundades f\u00f6rst efter syskonen Bergboms d\u00f6d.<\/p>\n

Bergboms s\u00e4tt att arbeta var mycket detaljfokuserat. \u00c5tminstone under repetitionerna deltog han fortfarande bland annat i kulissbyten. Det verkar som om han inte i sitt ledarskap riktigt hade haft f\u00f6rm\u00e5gan att skilja mellan stort och sm\u00e5tt. \u00c5 ena sidan hade han under \u00e5rtionden riktat sin energi p\u00e5 att l\u00f6sa specifika problem kring arrangemangen och att sporra sk\u00e5despelarna. Men \u00e5 andra sidan blev han med sitt livliga intellekt fort uttr\u00e5kad och kunde gladeligen l\u00e4mna sina repeterande artister vind f\u00f6r v\u00e5g eller rastl\u00f6st vandra av och an n\u00e4r en ung f\u00f6rfattare l\u00e4ste sin pj\u00e4s f\u00f6r honom.<\/p>\n

Som ledam\u00f6ter i styrelsen var syskonen Bergbom i h\u00f6g grad en del av institutionen. I egentlig mening var de allts\u00e5 inte anst\u00e4llda vid teatern, s\u00e5 att styrelsen hade kunnat s\u00e4ga upp dem efter ekonomiskt svaga \u00e5r, s\u00e5som Svenska Teatern gjorde med Harald Molander. Det var som ett slags stagnationstillst\u00e5nd, som p\u00e5 en sl\u00e4ktg\u00e5rd i utvidgad bem\u00e4rkelse, d\u00e4r man skulle leva som \u201di en enda stor familj\u201d. Trots det hade sk\u00e5despelarna redan vintern 1888\u20131889 lyckats f\u00e5 ordning p\u00e5 arbetsrutinerna och arbetsbeskrivningarna efter h\u00e5rda f\u00f6rhandlingar. Fortfarande pr\u00e4glades verksamheten av \u00f6verdriven impulsivitet och brist p\u00e5 planering.<\/p>\n\n\t\t