{"id":1556,"date":"2014-12-30T12:33:53","date_gmt":"2014-12-30T09:33:53","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1556"},"modified":"2018-09-11T11:16:23","modified_gmt":"2018-09-11T08:16:23","slug":"4teatrar-grundas-i-hela-landet-aren-1902-1930","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4teatrar-grundas-i-hela-landet-aren-1902-1930\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">4<\/div>Teatrar grundas i hela landet \u00e5ren 1902\u20141930"},"content":{"rendered":"<p>Det fj\u00e4rde kapitlet i Finlands teaterhistoria inleds med att Nationalteaterns nya byggnad st\u00e5r f\u00e4rdig. Tidsm\u00e4ssigt sammanfaller det med f\u00f6rtrycksperioden 1899\u20131905 och ett alltmer artikulerat medborgarsamh\u00e4lle under generalstrejken i oktober 1905. I Finland grundas parallellt nya teatrar f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l borgerskapet som arbetarklassen. Inb\u00f6rdeskriget, \u201drevolutionen\u201d eller \u201dfrihetskriget\u201d v\u00e5ren 1918 innebar en kulminationsperiod, men inom teaterkonsten fortsatte allt ungef\u00e4r som f\u00f6rr med undantag f\u00f6r avbrottet under generalstrejken h\u00f6sten 1917 och ett l\u00e4ngre uppeh\u00e5ll under f\u00f6rsta halv\u00e5ret 1918. Systemet med tv\u00e5 teatrar i Helsingfors fungerade fortfarande bra. De stora gesternas och det melodramatiska utspelets teater levde ocks\u00e5 kvar.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1556 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<a href='https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/04_x.jpg'><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/04_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1558\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/04_x.jpg 650w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/04_x-300x212.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/a>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1558'>\n\t\t\t\tSuomen Kansallisteatteri [Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Expressionismen stod f\u00f6r den f\u00f6rsta modernistiska v\u00e5gen. Inom dramatik var det fr\u00e4mst en tysk str\u00f6mning som k\u00e4nnetecknades av kraftfull aktion, som i Finland genomf\u00f6rdes i en samh\u00e4llelig eller nationalmytologisk anda. Trots att s\u00e5dana pj\u00e4ser mera s\u00e4llan sattes upp h\u00f6ll intresset f\u00f6r modern europeisk dramatik i sig. I teatrarnas uppdrag ingick det dessutom att st\u00e5 f\u00f6r den musikaliska underh\u00e5llningen. Det var f\u00f6rst i b\u00f6rjan av 1930-talet som ett slags nysaklighet och modern \u201durbanitet\u201d vann terr\u00e4ng p\u00e5 repertoar- och utspelsniv\u00e5. Tendensen att sl\u00e5 ihop teatrar \u00f6kade medan det gamla systemet med en kombinerad tal- och s\u00e5ngteater gradvis avvecklades fr\u00e5n och med 1930-talet.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-1-teatterien-perustajia-tahtia-ja-tyomyyria\/\">4.1 Teatergrundare, stj\u00e4rnor och arbetsmyror<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-2-taiteelliset-haasteet-ja-kiistat-kansallisteatterin-suunnasta\/\">4.2 Konstn\u00e4rliga utmaningar och tvister om Nationalteaterns riktlinjer<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-3-ohjelmistot-perinteet-ja-uusi-aika\/\">4.3 Repertoarerna \u2013 traditionerna och den nya tiden<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-4-valkoisen-suomen-teatterit-sisallissodan-jalkeen\/\">4.4 Teatrarna i det vita Finland efter inb\u00f6rdeskriget<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-5-tyovaenteattereiden-vahva-vuosikymmen\/\">4.5 Arbetarteatrarnas \u00e5rtionde<\/a><\/p>\n<h3>\u00d6versikt \u00f6ver teatrarnas st\u00e4llning och Finlands politiska historia \u00e5ren 1902\u20131930<\/h3>\n<p>N\u00e4r Nationalteaterns nya byggnad stod f\u00e4rdig 1902 innebar det samtidigt att teater p\u00e5 finska hade blivit en nationellt kulturangel\u00e4genhet. Det \u00e4r givetvis ingen slump att den kulturella nationalismen, karelianismen och nationalromantiken var den fr\u00e4msta drivkraften p\u00e5 1890-talet.<\/p>\n<p>Men \u00f6verraskande t\u00e4tt intill de fennomanska bildningsstr\u00e4vandena navigerade ocks\u00e5 arbetarr\u00f6relsen, i vars regi amat\u00f6rteater slog igenom som m\u00e5ngskiftande sj\u00e4lvutvecklingsprojekt: scenvana, fritidssyssels\u00e4ttning f\u00f6r unga, bildningsv\u00e4rden som f\u00f6ljde i dramalitteraturens sp\u00e5r och sist men inte minst aktiviteter som st\u00e4rkte sammanh\u00e5llningen p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt. De \u00e5terkommande teaterprojekten sporrade till konstproduktion i egen regi.<\/p>\n<p>Februarimanifestet (1899) mottogs med best\u00f6rtning och massprotesterna l\u00e4t inte v\u00e4nta p\u00e5 sig. Under \u00e5ren 1899\u20131906 splittrades Finska partiets tv\u00e5 fraktioner och blev separata partier. Gammalfinnarna f\u00f6respr\u00e5kade en eftergiftspolitik i f\u00f6rh\u00e5llande till f\u00f6rryskningsstr\u00e4vandena, medan ungfinnarna eller de konstitutionella kr\u00e4vde en stramare linje och passivt motst\u00e5nd. Finlands Socialdemokratiska Parti (grundat som Finlands Arbetarparti \u00e5r 1899) antog sitt nuvarande namn och ett radikalt marxistiskt program vid partikongressen 1903 i Forssa. Partiet st\u00e4llde sig bakom representationsreformen 1906 samt r\u00f6str\u00e4tt f\u00f6r kvinnorna och arbetarbefolkningen.<\/p>\n<p>Partikonflikterna under \u00e5ren f\u00f6re generalstrejken1905 var redan i sig traumatiska erfarenheter: den idealistiska Finlandsbilden hade f\u00e5tt sig en allvarlig t\u00f6rn. I de politiska sk\u00e5despel som hittade till teaterscenen synades den nationella os\u00e4mjan i s\u00f6mmarna. I nyromantisk anda hoppades man \u00e4nnu kunna n\u00e5 en \u201dmessiansk\u201d l\u00f6sning. Den politiska dragkampen och de satiriska f\u00f6rest\u00e4llningarna blev ingen framg\u00e5ng i sig, men tvisterna kunde delvis avspeglas i valet av teaterchefer, vilket inte minst \u00e4ven g\u00e4llde Nationalteatern.<\/p>\n<p>Arbetarr\u00f6relsens teaterinitiativ k\u00e4nnetecknades av repertoarval som tangerade deras egen livsmilj\u00f6 och var starkt pr\u00e4glade av 1800-talsrealismen. D\u00e4rigenom skapades en sj\u00e4lvbild d\u00e4r den maskulina heroismen ing\u00e5r som en del av personligheten. Det handlar om kamp och om att opponera sig mot oacceptabla f\u00f6rh\u00e5llanden. Detta l\u00e5g i linje med den s\u00e5 kallade gamla arbetarr\u00f6relsens intentioner. Under Kaarlo Bergboms tid, men \u00e4ven senare, s\u00e5gs heroismen p\u00e5 Nationalteatern ofta i kvinnlig gestalt som en feminin symbol f\u00f6r fosterlandet, i till exempel Schillers <em>Orleansin neitsyt (Orleanska jungfrun)<\/em>.<\/p>\n<p>L\u00e5ngt f\u00f6re generalstrejken och 1906 \u00e5rs lantdagsordning hade amat\u00f6rteaterverksamhet vunnit insteg i praktiskt taget hela landet. Redan p\u00e5 1880-talet hade Finska Teatern skurit ner p\u00e5 sin turn\u00e9verksamhet och koncentrerade sig p\u00e5 de st\u00f6rre st\u00e4derna. <strong>Aurora och August Aspegr\u00e9ns<\/strong> <strong>Suomalainen Kansanteatteri<\/strong> gick p\u00e5 i gamla sp\u00e5r som ambulerande s\u00e4llskap under ett \u00e5rtionde (1887\u20131897), men landade d\u00e4refter som en fast scen i Viborg. Amat\u00f6rteaterverksamheten hade vind i seglen och fr\u00e5n att tidigare ha begr\u00e4nsats till h\u00f6grest\u00e5ndssammankomster var det fr\u00e4mst ungdoms-, nykterhets- och arbetarf\u00f6reningarna som inf\u00f6rlivade scenkonsten i sina g\u00e4ngse aktiviteter. Hela folket spelade teater.<\/p>\n<p>P\u00e5 alla st\u00f6rre orter hade man i b\u00f6rjan av det nya seklet lyckats ordna regelbundna teaterf\u00f6rest\u00e4llningar, dels ocks\u00e5 i professionell regi. Ibland var teatrarna tv\u00e5, en f\u00f6r arbetarna och en f\u00f6r herrskapet, som i goda ekonomiska tider hade ut\u00f6kats med v\u00e4lsituerade handelsm\u00e4n. M\u00e5nga teatrar turnerade regelbundet i sin n\u00e4romgivning under hela 1920-talet, en del till och med l\u00e5ngt senare.<\/p>\n<p>\u00c5ren 1904 och 1908 inleddes <strong>teaterutbildning <\/strong>vid huvudstadens b\u00e5da stora teatrar. Vid b\u00e5de <strong>Kansallisteatteris och Svenska Teaterns elevskola<\/strong> var det sk\u00e5despelarna som sk\u00f6tte undervisningen, medan adepterna till\u00e4ts medverka i upps\u00e4ttningarna. Rekryteringsbasen breddades: professionalitet handlade inte l\u00e4ngre om finsknationell idealism (l\u00e4s Kansallisteatteri), utan var nu ett yrke som individer med olika samh\u00e4llsbakgrund s\u00f6kte sig till utg\u00e5ende fr\u00e5n fallenhet och beg\u00e5vning. F\u00f6r en del var f\u00f6rv\u00e4ntningarna realistiska och f\u00f6r andra var de kanske fr\u00e4mst vaga \u00f6nskedr\u00f6mmar. Efter inb\u00f6rdeskriget fortsatte undervisningen vid Svenska Teaterns elevskola som tidigare.<\/p>\n<p>Undervisningen f\u00f6r finskspr\u00e5kiga sk\u00e5despelare flyttades \u00f6ver fr\u00e5n Nationalteatern till ett privat institut: <strong>Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6opisto f\u00f6r \u00e5ren 1920\u20131940. <\/strong>V\u00e4gen till den professionella scenen kunde ocks\u00e5 g\u00e5 via amat\u00f6rteatrarna.<\/p>\n<p>P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00f6sgjorde \u201dteaterprofessionen\u201d sig fr\u00e5n det idealistiska och herrskapliga f\u00f6rmynderskapet. Fr\u00e5n att ha dragit fr\u00e5n stad till stad eller dels varit f\u00f6rankrade p\u00e5 sina hemorter och i lokala teatrar hade sk\u00e5despelarna, som pr\u00e4glades av s\u00e5v\u00e4l t\u00e4vlan och avund som gott kamratskap, blivit ett konstn\u00e4rsskr\u00e5 som med stolthet kunde v\u00e4rdes\u00e4tta sina framg\u00e5ngar.<\/p>\n<p><strong>Suomen N\u00e4yttelij\u00e4liitto grundades \u00e5r 1913 <\/strong>och uppdraget var att \u201dh\u00f6ja scenkonstn\u00e4rernas andliga och materiella niv\u00e5\u201d. En av de tidiga m\u00e5ls\u00e4ttningarna var att utarbeta en allm\u00e4n avtals- eller kontraktsmodell och att f\u00e5 in en artistrepresentant i teatrarnas direktion. Det ans\u00e5gs viktigt att ocks\u00e5 artistk\u00e5ren h\u00f6rdes i teaterledningen, som st\u00e4ndigt brottades med ekonomiska problem (se Lounela \u2013 Lahtinen 2004 ja Koski 2013). <strong>Finlands Svenska Sk\u00e5despelarf\u00f6rbund grundades \u00e5r 1917.<\/strong><\/p>\n<p>F\u00f6r att kunna grunda professionella borgerliga teatrar p\u00e5 nya orter i v\u00e5rt land kr\u00e4vdes eldsj\u00e4lar och idealister. F\u00f6rutom initiativf\u00f6rm\u00e5ga och en gnutta tur fordrades ocks\u00e5 segheten att v\u00e4rva mecenater f\u00f6r sin sak.<\/p>\n<p>Duktiga teaterchefer v\u00e4xte ingalunda upp som svampar ur jorden. \u00c5tskilliga teatrar drevs genom f\u00f6rs\u00f6k och misstag. Personalen var ofta permitterad en del av spel\u00e5ret. Vid den h\u00e4r tiden var det n\u00e4stan om\u00f6jligt att f\u00e5 ekonomin att g\u00e5 ihop. Det h\u00e4r fj\u00e4rde kapitlet inleds med en n\u00e4rmare beskrivning av den situationen.<\/p>\n<p>1906 \u00e5rs lantdagsreform och socialdemokraternas valframg\u00e5ng (80\/200) i det f\u00f6rsta enkammarlantdagsvalet 1907 inspirerade arbetarr\u00f6relsen och \u00f6ppnade upp f\u00f6r en st\u00f6rre bredd i verksamheten.<\/p>\n<p>Valresultatet n\u00e4rde studenternas politiska radikalism. P\u00e5 samma s\u00e4tt som h\u00f6grest\u00e5ndssl\u00e4kter genom spr\u00e5kbyte tidigare hade fj\u00e4rmat sig fr\u00e5n sin familjebakgrund, s\u00e5gs yngre akademisk intelligentsia efter storstrejken 1906 ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Det var den gruppen som sedan under det f\u00f6ljande decenniet \u2013 \u00e4nda fram till inb\u00f6rdeskriget \u2013 kom att verka som andliga ledare f\u00f6r arbetarbefolkningen, men ocks\u00e5 som tidningsredakt\u00f6rer och lantdagsledam\u00f6ter. Med sig i bagaget fr\u00e5n sin borgerliga bakgrund bar de en medf\u00f6dd bildningsidealism.<\/p>\n<p>Det tragiska inb\u00f6rdeskriget kan delvis sp\u00e5ras till ledare med h\u00f6grest\u00e5ndsbakgrund och deras idealism, orubblighet och ovilja att kompromissa. Ledargestalterna kom fr\u00e5n kretsar d\u00e4r m\u00e5nga hade blivit frustrerade \u00f6ver att viktiga socialpolitiska reformer f\u00f6rsv\u00e5rades p\u00e5 grund av att kejsaren v\u00e4grade stadf\u00e4sta lagarna. Detta trots att lantdagen redan hade godk\u00e4nt dem. \u00c4ven om det sm\u00e5ningom blev b\u00e4ttre \u00f6kade inte arbetarklassens p\u00e5verkansm\u00f6jligheter i den takt som f\u00f6rv\u00e4ntades.<\/p>\n<p>Ur dessa radikala kretsar tr\u00e4dde ocks\u00e5 flera nya sk\u00e5despelsf\u00f6rfattare fram, s\u00e5som <strong>Elvira Willman-Eloranta<\/strong>, <strong>Maiju Lassila (Algot Untola)<\/strong> och med f\u00f6rdr\u00f6jning \u00e4ven <strong>Hella Wuolijoki<\/strong>. Den av dem som hade den starkaste teateranknytningen var sk\u00e5despelaren <strong>Aarne Riddelin-Orjatsalo.<\/strong><\/p>\n<p>Den europeiska teaterns nya konstn\u00e4rliga vindar n\u00e5dde ocks\u00e5 Finland strax f\u00f6re inb\u00f6rdeskriget, men kom d\u00e5 fr\u00e4mst att g\u00e4lla den finlandssvenska scenen. F\u00f6rdr\u00f6jningen kan dels f\u00f6rklaras med det f\u00f6rh\u00e5llandevis nytillkomna intellektuella och konstn\u00e4rliga f\u00e4ltet, men dels kr\u00e4vde ocks\u00e5 det nationella projektet och arbetarr\u00f6relsen stora satsningar.<\/p>\n<p>Trots att s\u00e5 kallade alternativa teatrar nog grundades kort efter inb\u00f6rdeskriget n\u00e5dde inte kammarspelen Finland i den form som termen f\u00f6rutsatte i de \u00f6vriga Europa. P\u00e5 stora scener f\u00f6rs\u00f6kte man bereda rum f\u00f6r den sparsmakade nya drama- och scenkonsten, men f\u00f6reteelsen blev ofta marginell.<\/p>\n<p>Den samh\u00e4llskritiska scenkonsten f\u00f6rekom fr\u00e4mst p\u00e5 arbetarteatrarna, d\u00e4r det konstn\u00e4rliga greppet ofta realiserades i form av l\u00e4ttillg\u00e4nglig realism. Trots att ledstj\u00e4rnan var samh\u00e4llelig realism och naturalism, var sk\u00e5despelens betydelsepotentialer p\u00e5 intet s\u00e4tt lama. Det klassamh\u00e4lle som avspeglades i dem var en del av befolkningens vardag och m\u00e4nniskorelationerna var uttryckligen bundna till respektive individers samh\u00e4llsst\u00e4llning.<\/p>\n<p>F\u00f6r Finlands del innebar \u00e5ren strax f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget (1914\u20131918) och de tidiga krigs\u00e5ren fortsatt h\u00f6gkonjunktur och \u00f6kad ekonomisk aktivitet. Syssels\u00e4ttningen p\u00e5verkades positivt av bland annat stora fortifikationsprojekt som finansierades av ryska staten, vilket resulterade i en fortsatt konsumtionsfest och en uppg\u00e5ng f\u00f6r underh\u00e5llningskulturen. <strong>Maria Jotunis<\/strong> sk\u00e5despel <em>Kultainen vasikka<\/em> (<em>Guldkalven<\/em>) fr\u00e5n \u00e5r 1918 h\u00f6r hemma i den kontexten.<\/p>\n<p>I det internationella Helsingfors hade omr\u00e5det intill Esplanadparken utvecklats till ett veritabelt n\u00f6jescentrum med f\u00f6rstr\u00f6elser som f\u00f6rutom restaurangliv (och prostitution) bestod av l\u00e4ttsamma musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningar, men ocks\u00e5 operett- och revyteater. Efter en l\u00e5ng process hade Svenska Teatern sent omsider g\u00e5tt in f\u00f6r att acceptera finlandssvenskt idiom p\u00e5 scenen.<\/p>\n<p>Den inhemska filmproduktionen hade ocks\u00e5 tagit fart med i huvudsak korta dokument\u00e4rer, av vilka n\u00e4stan ingenting har bevarats f\u00f6r efterv\u00e4rlden (Salmi 2002). F\u00f6r arbetarteatrarna innebar inb\u00f6rdeskriget en del inneh\u00e5llsm\u00e4ssiga omst\u00e4llningar. Tidigare hade de tagit avst\u00e5nd fr\u00e5n politisk propaganda, men under h\u00f6sten 1917 blev orienteringen mer klassmedveten, i synnerhet som en del arbetarteatrar hade b\u00f6rjat satsa p\u00e5 turn\u00e9er.<\/p>\n<p><strong>Inb\u00f6rdeskriget<\/strong> 1918 syntes \u00e4nnu inte i teatrarnas repertoar. Februarirevolutionen (i mars) i Ryssland resulterade i att kejsaren f\u00f6re sin abdikering tillsatte en tempor\u00e4r regering. Tempor\u00e4ra regeringen utn\u00e4mnde politikern Michail Stachovitj till ny generalguvern\u00f6r i Finland. I slutet av mars utn\u00e4mnde tempor\u00e4ra regeringen dessutom en ny senat med Oskari Tokoi (SDP) som vice ordf\u00f6rande och d\u00e4r alla lantdagspartier (utom Kristliga Arbetarpartiet) var representerade. Sommaren 1917 stiftade lantdagen den s\u00e5 kallade maktlagen som innebar att den lagstiftande och verkst\u00e4llande makten \u00f6verf\u00f6rdes till parlamentet i Finland. Lagen blev inte stadf\u00e4st och f\u00f6rf\u00f6ll n\u00e4r Aleksandr Kerenskij uppl\u00f6ste lantdagen i augusti. I oktober blev det nyval som resulterade i borgerlig majoritet. N\u00e4r bolsjevikerna hade tagit makten i Ryssland och P.E. Svinhufvuds senat hade presenterat sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsproklamationen, godk\u00e4ndes den av lantdagen den 6 december 1917. Den 31 december 1917 undertecknade Lenin och hans regering ett beslut om att f\u00f6r Arbetar- och soldatr\u00e5dens exekutiva r\u00e5d f\u00f6resl\u00e5 erk\u00e4nnandet av Finlands suver\u00e4nitet. Samtidigt blev ocks\u00e5 fr\u00e5gan om ordningsmakten i Finland alltmer komplicerad: radikaliserade r\u00f6da garden (uppmanade av och delvis med st\u00f6d av Lenin) tog makten 27.1.1918 och den lagliga senaten flydde till Vasa.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n det vita h\u00f6gkvarteret i Sein\u00e4joki ledde \u00f6verbef\u00e4lhavaren Gustaf Mannerheim sin \u201dbondearm\u00e9\u201d och j\u00e4garna, som hemkomna fr\u00e5n Tyskland, svarade f\u00f6r en del av milit\u00e4rutbildningen. Senare fick de vita ocks\u00e5 st\u00f6d av den tyska \u00d6stersj\u00f6divisionen. Eftersom Lenin sl\u00f6t fred med Tyskland i mars 1918 kunde han inte bist\u00e5 de r\u00f6da gardena i Finland. De vita trupperna intog Tammerfors 6.4, d\u00e4refter intog tyskarna Helsingfors 13.4 och sedan intogs Viborg av de vita 28.4.1918. Nu v\u00e4ntade bland annat stora f\u00e5ngl\u00e4ger som omedelbara h\u00e4mnd\u00e5tg\u00e4rder b\u00e5de f\u00f6r upproret och den r\u00f6da terrorn. Hungerkatastrofen \u00f6verraskade senaten, men r\u00e4tteg\u00e5ngarna och frigivningen av meniga inleddes snabbt. Trots att en del av befolkningen tillf\u00e4lligt saknade r\u00f6str\u00e4tt kunde lantdagsvalet genomf\u00f6ras v\u00e5ren 1919. De r\u00f6da ledarna hade flytt till Ryssland och gjorde upp planer f\u00f6r en ny revolution i Finland. Finlands kommunistiska parti grundades \u00e5r 1918 i Moskva.<\/p>\n<p>Efter att Tyskland hade f\u00f6rlorat f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget avb\u00f6jde den tillt\u00e4nkta kungen (Friedrich Karl av Hessen) och efter valet 1919 var monarkisterna dessutom i minoritet i riksdagen, som samlades i Heimolahuset vid Berggatan. I presidentvalet sommaren 1919 f\u00f6rlorade Mannerheim mot den svurna republikanen K. J. St\u00e5hlberg, som blev republikens Finlands f\u00f6rsta president.<\/p>\n<p>Vid de borgerliga teatrarna l\u00e5g verksamheten nere fr\u00e5n januari till april 1918. Endast tv\u00e5 amat\u00f6rteatrar i Helsingfors, Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 och S\u00f6rn\u00e4isten Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 hade regelr\u00e4tta f\u00f6rest\u00e4llningar. \u00c4ven p\u00e5 folkteatern Kansanteatteri f\u00f6rs\u00f6kte man h\u00e5lla verksamheten i g\u00e5ng. Men i mars koncentrerades alla krafter till fronten och f\u00f6rsvaret av Helsingfors (se Sepp\u00e4l\u00e4 2010).<\/p>\n<p><strong>De borgerliga teatrarna <\/strong>inledde spels\u00e4songen i maj omedelbart efter den vita segern. F\u00f6r f\u00f6rlorarsidan kunde det dr\u00f6ja fr\u00e5n ett halv\u00e5r till ett helt innan beslagtagen egendom \u00e5terb\u00f6rdades till arbetarorganisationer som hade gjort sig av med \u201dlandsf\u00f6rr\u00e4dare\u201d och andra potentiella radikala element ur sin medlemsk\u00e5r. Merparten av dem som deltagit i upproret var antingen d\u00f6da, hade flytt till Ryssland eller satt av f\u00e4ngelsestraff.<\/p>\n<p>De f\u00f6rsta \u00e5ren efter inb\u00f6rdeskriget gjorde man allt f\u00f6r att rensa ut bolsjevismen ur landet. Den demokratiska och fredliga arbetarr\u00f6relsens sj\u00e4lvmedvetenhet och m\u00e5linriktning \u00f6kade. F\u00f6r att trygga verksamhetsf\u00f6ruts\u00e4ttningarna var socialdemokraterna inst\u00e4llda p\u00e5 att till\u00e4mpa parlamentarism och laglighetsprincipen, en linje som en stor del av r\u00f6relsen var inst\u00e4lld p\u00e5 redan h\u00f6sten 1917. Det var fr\u00e4mst unga vildhj\u00e4rnor som l\u00e5g bakom tragedin, inte den gamla organiserade arbetarr\u00f6relsen. Exilr\u00f6dgardister som hade flytt till Ryssland grundade Finlands kommunistiska parti och f\u00f6rs\u00f6kte n\u00e4stla sig in i Finland via tv\u00e5 mindre arbetarpartier. Kors och tv\u00e4rs \u00f6ver den skogskl\u00e4dda nationsgr\u00e4nsen r\u00f6rde sig spioner, \u00f6verl\u00f6pare, flyktingar och personer som bedrev underjordisk verksamhet. Oundvikligen hade inb\u00f6rdeskriget ocks\u00e5 resulterat i bitterhet.<\/p>\n<p>I riksdagsvalet v\u00e5ren 1924 fick socialdemokraterna en avg\u00f6rande andel av arbetarnas r\u00f6ster. En anledning var att de rakryggat hade \u00e5beropat lagligheten och motsatt sig f\u00e4ngslandet av det socialistiska arbetarpartiets riksdagsgrupp i augusti 1923. Ett samh\u00e4llsf\u00f6rdrag kunde uppn\u00e5s endast p\u00e5 villkor att \u201ddet vita Finland\u201d f\u00f6ljde de av riksdagen stiftade lagarna.<\/p>\n<p>H\u00f6gerkretsarna i det sj\u00e4lvst\u00e4ndiga Finland (b\u00e5de \u00e4ldre och nyare) f\u00f6rs\u00f6kte dock bli av med all slags tvivelaktig och orov\u00e4ckande liberalism, eftersom det ideologiska f\u00f6rfallet ans\u00e5gs ha lett till en moralisk katastrof, som endast kunde resultera i uppror. Det sexuella och politiska frisinnet ans\u00e5gs ha varit speciellt skadligt. V\u00e4rdegrunden beh\u00f6vde \u00e5terst\u00e4llas och baseras p\u00e5 en \u201dbonde-milit\u00e4risk\u201d grund. De som b\u00e4st f\u00f6retr\u00e4dde slika \u201dsunda principer\u201d var den \u00f6sterbottniska bondearm\u00e9n som hade utg\u00e5tt som segrare i frihetskriget.<\/p>\n<p>N\u00e4r <strong>F\u00f6rbudslagen <\/strong>(1919\u20131932) stiftades kunde man l\u00e4tt tro att arbetarr\u00f6relsens idealism och den kyrkliga konservatismen hade funnit varandra. R\u00e4tt snart skulle den visa sig vara r\u00e4tt misslyckad. P\u00e5 1920-talet pr\u00e4glades inst\u00e4llningen till alkohol av skenhelig dubbelmoral.<\/p>\n<p>F\u00f6rbudslagen var ett problem f\u00f6r teater \u00f6verlag: sprit var skadligt f\u00f6r h\u00e4lsan. I enlighet med uppfattningen om det romantiska konstn\u00e4rsidealet l\u00e4t man sig styras av starka k\u00e4nslor. Den stora konsten fann sitt uttryck i den h\u00e4ngivna konstn\u00e4rens arbete. Hj\u00e4rnan och levern tog skada n\u00e4r sk\u00e5despelare s\u00f6kte inspiration, skaparkraft och identitet i teaterlivets hetsiga puls. Det var en tid av konstn\u00e4rshybris och m\u00e5nga balanserade vid den ekonomiska katastrofens rand. Turn\u00e9erna, rotl\u00f6sheten och den os\u00e4kra karri\u00e4rsutvecklingen t\u00e4rde ytterligare p\u00e5 h\u00e4lsan. Vid den tiden bytte sk\u00e5despelare fortfarande teater till och med \u00e5rligen och spelortens storlek korrelerade med individens professionella status.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det fj\u00e4rde kapitlet i Finlands teaterhistoria inleds med att Nationalteaterns nya byggnad st\u00e5r f\u00e4rdig. Tidsm\u00e4ssigt sammanfaller det med f\u00f6rtrycksperioden 1899\u20131905 och ett alltmer artikulerat medborgarsamh\u00e4lle under generalstrejken i oktober 1905. I Finland grundas parallellt nya teatrar f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l borgerskapet som arbetarklassen. Inb\u00f6rdeskriget, \u201drevolutionen\u201d eller \u201dfrihetskriget\u201d v\u00e5ren 1918 innebar en kulminationsperiod, men inom teaterkonsten fortsatte allt [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1558,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[22,23],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1556"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1556"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1556\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1602,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1556\/revisions\/1602"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1556"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1556"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1556"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}