{"id":1561,"date":"2014-12-30T12:30:33","date_gmt":"2014-12-30T09:30:33","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1561"},"modified":"2018-09-11T11:13:18","modified_gmt":"2018-09-11T08:13:18","slug":"4-1teatergrundare-stjarnor-och-arbetsmyror","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-1teatergrundare-stjarnor-och-arbetsmyror\/","title":{"rendered":"
4.1<\/div>Teatergrundare, stj\u00e4rnor och arbetsmyror"},"content":{"rendered":"

Via n\u00e5gra centrala teaterledare f\u00e5r vi f\u00f6lja ett antal nya teaterf\u00f6retag b\u00e5de i Helsingfors och andra delar av landet. Gemensamt f\u00f6r dem \u00e4r att de alla hade sina r\u00f6tter i Suomalainen Teatteri. Karakteristiskt f\u00f6r en del av dem \u00e4r deras h\u00f6ga ambitionsniv\u00e5. Det m\u00e5nga av dem ocks\u00e5 har gemensamt \u00e4r att de l\u00e4mnade syskonen Bergboms teater av liknande orsaker.<\/p>\n

De som l\u00e4mnade Kaarlo Bergboms<\/strong> Finska Teater <\/strong>gjorde det ofta kr\u00e4nkta, s\u00e5rade och p\u00e5 trots. En del av dem f\u00f6rs\u00f6kte sedan kompensera det genom att vinna sporrar p\u00e5 andra orter, f\u00f6r att om m\u00f6jligt kunna \u00e5terv\u00e4nda till huvudstaden som segrare. I b\u00f6rjan av 1900-talet styrdes arbetsplatsbytena inom teaterbranschen ofta av arrogans och stolthet fr\u00e5n antingen artisternas eller teaterstyrelsernas sida. Det kunde sedan bli alltf\u00f6r f\u00f6r\u00f6dmjukande och sv\u00e5rt att s\u00f6ka sig tillbaka. Beslut i hastigt mod kunde p\u00e5 ett n\u00e4stan osk\u00e4ligt s\u00e4tt p\u00e5verka individens hela konstn\u00e4rskarri\u00e4r. \u201dOn\u00f6dig\u201d stolthet stod ibland i v\u00e4gen f\u00f6r att r\u00e4dda \u201dbr\u00e4nda broar\u201d. P\u00e5 grund av o\u00f6verlagda \u00e5siktsyttringar hade Bergbom kvaddat relationerna till sin ursprungliga referensgrupp.<\/p>\n

M\u00e5nga av den yngre generationens litteraturstuderande hade g\u00e4rna sett sig som Bergboms mantelb\u00e4rare. F\u00f6r m\u00e5nga visade det sig vara n\u00e4stan om\u00f6jligt att f\u00e5 den regiss\u00f6rserfarenhet som kr\u00e4vdes f\u00f6r att ta \u00f6ver ansvaret f\u00f6r en teater. De som hade hittat till tiljorna via arbetarteatrar och elevskolor och d\u00e4rtill visat prov p\u00e5 chefsf\u00e4rdigheter verkar ha f\u00f6rh\u00e5llit sig mindre traumatiskt till chefsdr\u00f6mmarna. Det professionella f\u00e4ltet \u00f6ppnade sig \u00e4ven p\u00e5 annat h\u00e5ll \u00e4n vid J\u00e4rnv\u00e4gstorget, dit mycket f\u00e5 av dem med r\u00f6tter i arbetarscenkonsten hade n\u00e5gon chans att s\u00f6ka sig. Det skulle \u00e4nnu dr\u00f6ja decennier innan n\u00e5gon icke-akademiker med framg\u00e5ng kunde aspirera p\u00e5 teaterchefsposten.<\/p>\n

August och Aurora Aspegr\u00e9n<\/strong> h\u00f6rde till dem i Bergboms krets som tidigt (1887) grundade en egen teater och vars ambulerande s\u00e4llskap redan n\u00e4mns i ett tidigare kapitel (avsnitt 3.4<\/strong> Teater p\u00e5 svenska och andra utmanare).<\/p>\n

Efter Niilo Salas d\u00f6d verkade Kasimir Leino<\/strong> ett \u00e5r som litter\u00e4r r\u00e5dgivare och f\u00f6rfattare vid Bergboms Suomalainen Teatteri. Han h\u00f6rde till dem som lyckades bra som teaterchef (i Viborg och vid Suomen n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6) innan han drog sig tillbaka p\u00e5 grund av psykisk sjukdom.<\/p>\n

Jalmari Finne<\/strong> var Bergboms sista bitr\u00e4dande regiss\u00f6r och stand-in. Han visste hur man driver en teater och gjorde fina upps\u00e4ttningar, men sk\u00e5despelarna \u201dr\u00f6kte ut\u201d honom. Efter det ledde han med framg\u00e5ng teatern i Viborg i tv\u00e5 etapper innan han satsade p\u00e5 sitt f\u00f6rfattarskap och rollen som ett slags allt-i-allo.<\/p>\n

Under 1890-talet spelade Kaarle Halme<\/strong> synliga manliga hj\u00e4lteroller. Han ledde den interna oppositionen inom Suomalainen Teatteri och kom p\u00e5 kant med den \u00e4ldre generationen. Han gav sig av och spelade ett tag p\u00e5 svenska, ledde teatern i Viborg och grundade b\u00e5de Tampereen Teatteri och Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. Han \u00e4gnade sig ocks\u00e5 \u00e5t amat\u00f6rteater och medverkade i tidiga filmprojekt.<\/p>\n

Kasimir Leinos (1866\u20131919) teatrar<\/h3>\n

H\u00f6sten 1898 grundades Suomalainen Maaseututeatteri<\/strong> i Viborg. Dess r\u00f6tter fanns i paret Aspegr\u00e9ns ambulerande teater. Teaterns viktigaste bakgrundsfigur var kommerser\u00e5det Juho Lallukka, en driftig viborgare som avancerat fr\u00e5n springpojke till direkt\u00f6r. P\u00e5 sin tid ingick Lallukka i kretsen av betydande mecenater i klass med Alfred Kordelin och Amos Anderson.<\/p>\n

Teaterhistorikern Verneri Veist\u00e4j\u00e4, som har redogjort f\u00f6r Suomalainen Maaseututeatteris tidiga \u00e5r, beskriver hur man helst hade velat ha en mer v\u00e4lutbildad och samh\u00e4llsansedd chef f\u00f6r sin teater \u00e4n August Aspegr\u00e9n (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 21). N\u00e5gon skolbildning hade han inte, men d\u00e4remot en mer \u00e4n 30-\u00e5rig arbetserfarenhet inom branschen. Men n\u00e4r det g\u00e4llde bildningsniv\u00e5 och samh\u00e4llsklass fyllde han inte m\u00e5ttet.<\/p>\n

Intresset f\u00f6r den nya chefsposten var minst sagt magert och trots motst\u00e5ndet fr\u00e5n sk\u00e5despelarna s\u00e5g teatern sig tvungen att v\u00e4lja Aspegr\u00e9n. Han undanbad sig dock och refererade till sin sviktande h\u00e4lsa. S\u00e5 kom det sig att f\u00f6rfattaren Kasimir L\u00f6nnbohm \/ Leino (1866\u20131919) <\/strong>uts\u00e5gs till Suomen Maaseututeatteris f\u00f6rsta chef. Sk\u00e5despelaren Aapo Pihlajam\u00e4ki <\/strong>verkade dock en tid som tillf\u00e4llig chef och sedan som regiss\u00f6r under Kasimir Leinos hela chefsperiod (1899\u20131903).<\/p>\n

Personalen kunde rekryteras fr\u00e5n tv\u00e5 nyligen nedlagda turn\u00e9teatrar. Det var en stor f\u00f6rdel med tanke p\u00e5 artisternas goda samarbetsvana. Som bo\u00e4gg fick Maaseututeatteri dessutom \u00f6verta en hel del teaterutrustning.<\/p>\n

\u00c5ldersm\u00e4ssigt var artisterna i sina b\u00e4sta \u00e5r, alla under 40 och flera av dem med m\u00e5ng\u00e5rig scenerfarenhet och scenutbildning. Hilda Martin (senare Pihlajam\u00e4ki)<\/strong> ans\u00e5gs vara en primadonna i klass med Ida Aalberg. F\u00f6rutom att hon bedrivit studier f\u00f6r Hedvig Winterhjelm i Stockholm hade hon ocks\u00e5 studerat i Tyskland. Veist\u00e4j\u00e4 h\u00e4vdar att hennes dramatiska talang hade stor betydelse f\u00f6r teaterns framg\u00e5ngar de f\u00f6rsta \u00e5ren.<\/p>\n

Teaterns ekonomiska bakgrundskrafter bestod av en engagerad direktion, och framf\u00f6r allt kommerser\u00e5det Juho Lallukka. <\/strong>En mecenat och f\u00f6rsta generationens \u201dselfmade\u201d man som hade tagit sig fr\u00e5n springpojke till en direkt\u00f6rspost. Dessutom hade han ett genuint intresse f\u00f6r att fr\u00e4mja bildning f\u00f6r vanligt folk. Teatern i Viborg hade f\u00f6rdelen att inleda verksamheten i ett bra teaterhus och med en erfaren bes\u00e4ttning. Byggnaden hade de facto sina modiga 60 \u00e5r p\u00e5 nacken (1834), men hade senast renoverats \u00e5r 1881. Paret Aspegr\u00e9ns dr\u00e4ktf\u00f6rr\u00e5d \u00f6verf\u00f6rdes till teaterns bassamlingar. Under forts\u00e4ttningskriget 1941 f\u00f6rst\u00f6rdes d\u00e5varande Viipurin Kaupunginteatteris byggnad i en brand. Pj\u00e4sbiblioteket hade flyttats i s\u00e4kerhet och ing\u00e5r nu i Teaterh\u00f6gskolans bibliotek.<\/p>\n

Till en b\u00f6rjan skulle Maaseututeatteri producera cirka 10\u201315 premi\u00e4rer om \u00e5ret med vid pass 5\u201310 f\u00f6rest\u00e4llningar per pj\u00e4s. D\u00e4rtill skulle de turnera l\u00e4ngs rutten Kotka, Fredrikshamn, Bj\u00f6rneborg, Raumo, Tammerfors, Tavastehus, Kuopio, S:t Michel, Ule\u00e5borg, Joensuu och Sordavala. Tack vare goda samf\u00e4rdsmedel kunde turn\u00e9planen faktiskt genomf\u00f6ras. Turn\u00e9erna kom \u00e4nd\u00e5 med tiden att bli en belastning f\u00f6r teaterns ekonomi. Dessutom sade Kasimir Leino ov\u00e4ntat upp sig v\u00e5ren 1903 just n\u00e4r teatern r\u00e5kade g\u00e4stspela i Ule\u00e5borg.<\/p>\n

I samma veva grundade Kasimir Leino<\/strong> en ny teater i Tammerfors under namnet Suomen n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. <\/strong>Till den nya teatern s\u00e4llade sig flera av Maaseututeatteris artister, bland andra Aapo Pihlajam\u00e4ki<\/strong>, Kosti Elo,<\/strong> Hilda Martin<\/strong> och Tilda Raitio (senare Wuori)<\/strong>. Uppenbarligen fruktade de att Aspegr\u00e9n eventuellt kunde \u00e5terkomma som chef i Viborg. D\u00e4rav denna solidaritet med Kasimir Leino. Suomen n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> verkade \u00e5ren 1903\u20131904. <\/strong>I planerna ingick n\u00e4rmast turn\u00e9er i v\u00e4stra Finland med Tammerfors som st\u00f6dpunkt.<\/p>\n

Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 \u00f6ppnade s\u00e4songen h\u00f6sten 1903 med Elvira Willman-Elorantas <\/strong>pj\u00e4s Lyyli <\/em>\u2013 en betydande inhemsk nyhet som hade spelats p\u00e5 Nationalteatern f\u00f6reg\u00e5ende v\u00e5r. Styckets centrala samh\u00e4llstema var ett lyckat val f\u00f6r en ort som Tammerfors, d\u00e4r man just det \u00e5ret saknade fast teater. Med repliken \u201dMitt barn vill jag s\u00f6rja f\u00f6r sj\u00e4lv, jag ensam\u201d v\u00e4grar den rakryggade huvudpersonen Lyyli ta emot \u00f6verklassmannen Birgers erbjudande om underh\u00e5ll f\u00f6r barnet efter att han hade \u00f6vergett henne.<\/p>\n

(http:\/\/litteraturbanken.se\/forfattare\/MollerJensenE\/titlar\/NordiskKvinnolitteraturhistoria3\/sida\/156\/etext<\/a>)<\/p>\n

Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 bj\u00f6d p\u00e5 ett stort antal premi\u00e4rer, bland andra Aleksis Kivis Y\u00f6 ja p\u00e4iv\u00e4 (Natt och dag)<\/em> och Leo ja Liina, <\/em>den senare ett uruppf\u00f6rande av professionella sk\u00e5despelare; Bj\u00f6rnsons Maantiede ja rakkaus<\/em> (Geografi och k\u00e4rlek) <\/em>samt Ibsens Kummittelijoita (Geng\u00e5ngare)<\/em>. Hilda Martin-Pihlajam\u00e4kis rollprestation i Kameliadamen <\/em>v\u00e4ckte stor uppskattning. Den allt suver\u00e4nare Kosti Elo <\/strong>s\u00e5gs i rollen som Armand. Dessutom uppf\u00f6rdes tre enaktare av Arthur Schnitzler: Litteratur<\/em>, Damen med dolken <\/em>och Den sista maskeraden<\/em> (Rajala 1991, 112). Efter turn\u00e9erna till \u00c5bo och Bj\u00f6rneborg v\u00e5ren 1904 \u00e5terv\u00e4nde truppen till Tammerfors d\u00e4r bland annat Strindbergs Is\u00e4 (Fadren)<\/em> uppf\u00f6rdes med Hilda Martin i rollen som ryttm\u00e4starhustrun. Den kv\u00e4llen lyste publiken med sin fr\u00e5nvaro och vissa f\u00f6rest\u00e4llningar m\u00e5ste st\u00e4llas in. V\u00e5ren 1904 stod teatern vid konkursens brant. Aapo Pihlajam\u00e4ki<\/strong> och Hilda Martin-Pihlajam\u00e4ki<\/strong> engagerades vid Nationalteatern, medan Kosti Elo<\/strong> \u00e5terv\u00e4nde till Viborg d\u00e4r den nya chefen Jalmari Finne<\/strong> anst\u00e4llde honom.<\/p>\n

Som teaterchef och regiss\u00f6r representerade Kasimir Leino kombinationen chef och dramaturg. B\u00e5de Veist\u00e4j\u00e4 och Rajala h\u00e4nvisar till hans litter\u00e4rt h\u00f6gklassiga repertoar, men det verkar som om bildningsniv\u00e5n p\u00e5 annat h\u00e5ll i landet inte riktigt motsvarade huvudstadspublikens. Kasimir Leinos egen pj\u00e4s Lehtolapsi<\/em><\/strong> blev tyv\u00e4rr ingen framg\u00e5ng p\u00e5 Nationalteatern f\u00f6ljande \u00e5r (Koskimies 1951, 110). \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 kom han ihop sig med Nationalteatern om upphovsmannaarvodet f\u00f6r en \u00f6vers\u00e4ttning han gjort till finska f\u00f6r paret Pihlajam\u00e4kis turn\u00e9 (Koskimies 1951, 130).<\/p>\n

Jalmari Finne (1874\u20131938) som teaterchef<\/h3>\n

Efter att \u00e5r 1904 ha blivit \u201davpolletterad\u201d fr\u00e5n Nationalteatern under Kaarlo Bergboms sista \u00e5r som chef, tog h\u00f6gutbildade, musikaliska, h\u00f6gintelligenta, praktiska och spr\u00e5kkunniga, men ack s\u00e5 impulsiva och sj\u00e4lvgoda 30-\u00e5ringen Jalmari Finne<\/strong> emot erbjudandet att bli chef f\u00f6r Viipurin<\/strong> Maaseututeatteri<\/strong>. Hans f\u00f6rsta och mycket framg\u00e5ngsrika chefsperiod varade \u00e5ren 1904\u20131907. Han \u00e5terv\u00e4nde dit f\u00f6r \u00e4nnu ett spel\u00e5r 1913\u20131914. Finne sk\u00e4mtade om att ingen teaterchef kan stanna speciellt l\u00e4nge i Viborg, eftersom man \u00e4r tvungen att festa s\u00e5 mycket i den staden.<\/p>\n

Finnes avtal verkar ha innefattat mycket vittg\u00e5ende r\u00e4ttigheter g\u00e4llande teateradministrationen och Verneri Veist\u00e4j\u00e4 antar (1957, 62) att det var tack vare hans erfarenheter fr\u00e5n tiden vid Nationalteatern. Finne lockade den f\u00f6r personalen s\u00e5 viktiga Kosti Elo <\/strong>att \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. Den 31-\u00e5riga Elo anf\u00f6rtroddes viktiga roller, av vilka prins Sigismund i Pedro Calder\u00f3n de la Barcas El\u00e4m\u00e4 on unta (Livet en dr\u00f6m)<\/em> och framf\u00f6r allt Hamlet fr\u00e5n \u00e5r 1904 var de mest betydande. V\u00e4nskapen mellan Elo och Finne bar \u00e4ven frukt under senare \u00e5rtionden vid Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 regiss\u00f6rskonstens historia \u00e4r det viktigt att n\u00e4mna hur Finne, som med stort engagemang hann testa elbelysningen p\u00e5 Nationalteatern redan \u00e5r 1902, i sin upps\u00e4ttning av Hamlet<\/em> 1904 anv\u00e4nde sig av en basscenografi best\u00e5ende av fasta pelare och podier. Scenerna varierades med hj\u00e4lp av draperier.<\/p>\n

Maaseututeatteri<\/strong> var fortfarande en ambulerande teater och Finne ville visa sig p\u00e5 styva linan ocks\u00e5 i huvudstaden. I november 1904 g\u00e4stspelade truppen p\u00e5 gamla Arkadiateatern, men tyv\u00e4rr uteblev framg\u00e5ngen. Den operaintresserade Finne beslutade s\u00e4tta upp Pacius Kaarle kuninkaan mets\u00e4stys (Kung Karls jakt) <\/em>f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 finska och beskriver i sina memoarer hur han f\u00f6rutom regiskapet \u00e4ven fick \u00e5ta sig att agera kapellm\u00e4stare. Det var en risk som inte var v\u00e4rd att upprepa.<\/p>\n

Storslagna kr\u00e4vande verk tas ocks\u00e5 upp s\u00e5som tv\u00e5 uruppf\u00f6randen p\u00e5 finska. Den spr\u00e5kkunniga Jalmari Finne var v\u00e4l insatt i v\u00e4rldslitteraturen och valde Edmond Rostands Cyrano de Bergerac<\/em> och Alexandre Dumas den \u00e4ldres Edmond Kean<\/em>. I synnerhet det senare blev ett av sk\u00e5despelarnas \u00e4lsklingsstycken d\u00e4r en ledande manlig akt\u00f6r f\u00e5r visa sig p\u00e5 styva linan.<\/p>\n

Finne visade sig vara en innovativ chef. Han ordnade g\u00e4stspel i Viborg f\u00f6r Ida Aalberg, trots att han inte uppl\u00e4t teatern f\u00f6r Elli Tompuris g\u00e4stspel \u00e5r 1905. Det hade uppenbarligen funnits n\u00e5got slags schismer fr\u00e5n Finnes tid vid Nationalteatern. Finne satte upp Topelius & Melartins Prinsessa Ruusunen (Prinsessan T\u00f6rnrosa)<\/em> f\u00f6r barn, regisserade flera Shakespearepj\u00e4ser, men ocks\u00e5 Hugo och Moli\u00e8res Luulosairas (Den inbillningssjuke). <\/em>Repertoaren rymde ocks\u00e5 n\u00e5gra av Finnes egna verk, f\u00f6r att inte tala om hans m\u00e5nga \u00f6vers\u00e4ttningar. I Viborg skapade Finne en efterf\u00f6ljare till den Bergbomska teatern och utbildade en kr\u00e4vande publik.<\/p>\n

Finne var en p\u00e5 allt s\u00e4tt synlig och representativ kulturpersonlighet i sin nya hemstad. Sk\u00e5despelark\u00e5ren uttryckte visserligen tidvis oro \u00f6ver n\u00f6dv\u00e4ndigheten av en s\u00e5dan noggrannhet och disciplin i det konstn\u00e4rliga arbetet. V\u00e5ren 1907 tog den smarta chefen Finne initiativet till uruppf\u00f6randet av den f\u00f6rsta av Aristofanes komedier i Finland, n\u00e4mligen Naishallitus<\/em> eller Naisten kansankokous<\/em> (Kvinnornas folkf\u00f6rsamling)<\/em>. Under Finnes tid vid Viipurin Maaseututeatteri tr\u00e4dde Aino Halonen,<\/strong> eller Aino Haverinen<\/strong> fram som sk\u00f6nsjungande kvinnlig artist och publikens absoluta favorit. Hon var s\u00e5ngpj\u00e4sernas och operetternas duktiga, sprittande och genuint finl\u00e4ndska stj\u00e4rna.<\/p>\n

Finne <\/strong>\u00e5terv\u00e4nde till Viborg f\u00f6r spel\u00e5ret 1913\u20131914. <\/strong>I det skedet n\u00e4r Nationalteaterns direktion grunnade p\u00e5 problemet med en efterf\u00f6ljare p\u00e5 chefsposten efter den utr\u00f6kta Adolf Lindfors,<\/strong> \u00e5stadkom Finne \u00e4n en g\u00e5ng en imponerade repertoar. I Viborg h\u00f6ll Jalmari Finne h\u00f6g litter\u00e4r profil med goda pj\u00e4ser, den inhemska basproduktionen inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. Med p\u00e5 spellistan bland operetterna fanns popul\u00e4ra och kr\u00e4vande Lepakko<\/em> (L\u00e4derlappen)<\/em>. F\u00f6rest\u00e4llningarna kritiserades ibland f\u00f6r att vara lite v\u00e4l snabbt och hafsigt tillkomna. Med tanke p\u00e5 Finnes impulsivitet och brist p\u00e5 t\u00e5lamod var kritiken antagligen inte helt omotiverad. P\u00e5 sitt medf\u00f6tt satiriska s\u00e4tt delade han ut biljetter till en f\u00f6rest\u00e4llning av Puotineiti<\/em> till handelsstuderande och till en annan med Bj\u00f6rnsons Konkurssi (Ett handelshus) <\/em>\u00e5t industriskolelever (Veist\u00e4j\u00e4 1957, s 128). Trots ett lyckat \u00e5r bj\u00f6d ekonomin p\u00e5 \u00f6verraskningar, eftersom statsbidrag inte hade beviljats f\u00f6r \u00e5ret 1914.<\/p>\n

Statens ryckiga bidragspolitik v\u00e4ckte tankar p\u00e5 att st\u00e4derna eventuellt borde ta ett st\u00f6rre ansvar f\u00f6r sina teatrar eller kanske ett delat ansvar av flera st\u00e4der gemensamt. I mars 1914 meddelade Finne dock att han l\u00e4mnar chefskapet f\u00f6r att ist\u00e4llet satsa p\u00e5 sitt f\u00f6rfattarskap. Bland annat h\u00e4grade barnboksserien om herrskapet Kiljunen (Kiljusen herrasv\u00e4en seikkailut)<\/em> redan.<\/p>\n

Kaarle Halme (1864\u20131946), artist och teaterchef<\/h3>\n

Bland teatercheferna som utgick fr\u00e5n Kaarlo Bergboms teater vid seklets b\u00f6rjan var Kaarle Halme<\/strong> s\u00e5tillvida ett undantag att han dessutom var en framst\u00e5ende sk\u00e5despelare, vilket bland annat i Finland var en kombination med l\u00e5nga traditioner. Till skillnad fr\u00e5n den tyska dramaturg-teaterchef-modellen skulle man i den anglosaxiska v\u00e4rlden f\u00f6lja den l\u00e4nge \u00e4nnu.<\/p>\n

Kaarle Halme hade tagit upp kampen med Finska Teatern om sina arvoden och andra f\u00f6rm\u00e5ner, vilket resulterade i att Bergbom tappade nerverna. F\u00f6rh\u00e5llandet mellan dessa hetlevrade herrar, som till en b\u00f6rjan hade kommit r\u00e4tt v\u00e4l \u00f6verens, var redan anstr\u00e4ngt p\u00e5 grund av att Halme redan en l\u00e4ngre tid hade polemiserat mot Bergbom i tidningspressen. P\u00e5 senare tider hade beslut i hastigt mod varit k\u00e4nnetecknande f\u00f6r Halmes n\u00e5got fladdriga karri\u00e4r, som samtidigt ocks\u00e5 pr\u00e4glades av initiativrikedom.<\/p>\n

\u00c5ren 1888\u20131901 hade Halme varit knuten till Finska Teatern. F\u00f6r den \u00e5ldrande Bergbom hade det blivit allt sv\u00e5rare att fr\u00e5ng\u00e5 tidigare praxis som till exempel att inse att Axel Ahlberg borde avst\u00e5 fr\u00e5n vissa givna roller. Halme s\u00f6kte sig p\u00e5 trots till Svenska Teatern och visade framf\u00f6tterna i bland annat ett antal Shakespeareroller (Lear och Othello j\u00e4mte titelrollen i Daniel Hjort <\/em>av Wecksell och som Eurysakes i Runebergs Kungarna p\u00e5 Salamis<\/em>). <\/em>Hans v\u00e4n Eino Leino h\u00f6jde prestationerna p\u00e5 svenska till skyarna i tidningen P\u00e4iv\u00e4lehti<\/em>, men ur ett \u201dSkillnadsperspektiv\u201d var det n\u00e4rmast fr\u00e5ga om kuriositeter. Halme f\u00f6rblev en i raden av akt\u00f6rer som spelade p\u00e5 finlandssvenska.<\/p>\n

Sedan Kasimir Leino hade l\u00e4mnat Suomalainen Maaseututeatteri i Viborg f\u00f6r Tammerfors v\u00e5ren 1903 blev chefsposten ledig igen. Halme, som kanske ocks\u00e5 haft f\u00f6r avsikt att grunda en teater i Tammerfors, tog chansen att bli chef i Viborg. Till hans \u00e5rsl\u00f6n adderades 2 % av bruttoint\u00e4kterna fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningarna, ett slags resultatl\u00f6n \u00e0 la tidigt 1900-tal. Halme introducerade ocks\u00e5 allmogef\u00f6rest\u00e4llningar till ett billigare biljettpris.<\/p>\n

Det framg\u00e5ngsrika spel\u00e5ret 1903\u20131904 i Viborg. <\/strong>Enligt sk\u00e5despelar-chefsmodellen upptr\u00e4dde 40-\u00e5riga Kaarle Halme i sina tidigare roller och regisserade dessutom sin pj\u00e4s Murtuneita. <\/em>Ibsens Kummittelijoita (Geng\u00e5ngare)<\/em> och Strindbergs Kaarle XII<\/em> representerade den nya realismens allvarsamma linje. Den f\u00f6rstn\u00e4mnda v\u00e4ckte ingen genklang \u00f6verhuvudtaget, medan Halme sedan i rollen som Karl den tolfte lyckades uppr\u00e4tth\u00e5lla publikens intresse (Veist\u00e4j\u00e4 1957 s 52\u201353).<\/p>\n

Operettklassikern fr\u00e5n 1880-talet Pikku pyhimys <\/em>(Florimond Herv\u00e9s Lilla helgonet<\/em>) uruppf\u00f6rdes p\u00e5 finska den 22 april 1904 i Viborg med Aino Halonen i huvudrollen och Kaarle Halme som C\u00e9lestin-Floridor. I sin chefsroll var Halme str\u00e4ng och ingrep bland annat i fr\u00e5gor som g\u00e4llde alkoholbruket. D\u00e4remot kunde han vara r\u00e4tt yvig i sina utredningar f\u00f6r direktionen om meningsskiljaktigheterna med personalen. Det kunde exempelvis handla om Hilma Rantanens talundervisning som en del sk\u00e5despelare inte ville delta i.<\/p>\n

En av hans sista nycker var att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n orten med en del av truppen trots att de borde ha haft en f\u00f6rest\u00e4llning samma kv\u00e4ll. N\u00e5got liknande hade man aldrig tidigare h\u00f6rt talas om. Trots allt var direktionen villig att diskutera en forts\u00e4ttning och Halme gick med p\u00e5 att pruta p\u00e5 l\u00f6nen. Men n\u00e4r han sedan \u00e4nnu missade ett par tidsgr\u00e4nser v\u00e4nde sig direktionen med Lalluka i spetsen till Jalmari Finne, vars chefstid har behandlats tidigare i texten (Veist\u00e4j\u00e4 1957 s 60\u201361).<\/p>\n

Kaarle Halme hade l\u00e4tt f\u00f6r att f\u00f6rivra sig. I rollen som regisserande kollega blev han chef, vilket \u00e5tminstone till en b\u00f6rjan kr\u00e4vde mer r\u00f6relsefrihet och chefsbefogenheter. Med tanke p\u00e5 yrkesskickligheten hade hans r\u00e4tta element nog varit nationalscenen. Men eftersom han var ungfinne och demokrat ins\u00e5g han vikten av andra verksamhetsalternativ.<\/p>\n

Manliga sk\u00e5despelare som vid seklets b\u00f6rjan hade namn om sig att vara riktiga stj\u00e4rnor, som till exempel Halme och Aarne Orjatsalo, <\/strong>kan nog med r\u00e4tta kallas divor. Stora gester och dramatiska v\u00e4ndningar ingick ocks\u00e5 i Halmes karri\u00e4r. Eino Leino brukade anv\u00e4nda sig av uttrycket \u201dimperatoriska personlighetsdrag\u201d (imperator \u00e4r latin f\u00f6r bef\u00e4lhavare och diktator) hos m\u00e4n, som dessutom var \u00f6vertygande om att de var \u00e4ttlingar till n\u00e5gon forntida v\u00e4stfinsk kung.<\/p>\n

Halmes f\u00f6ljande projekt var att grunda Tampereen Teatteri <\/strong>i maj 1904 efter att avtalet med teatern i Viborg sades upp. I Tammerfors f\u00f6rh\u00f6ll sig handelsf\u00f6reningen positivt till projektet och sk\u00e5despelerskorna Hilma Rantanen och Elli Tompuri gick runt till stadens handelsf\u00f6retag med namninsamlingslistor. Teateraktiebolaget Tampereen Teatterin Osakeyhti\u00f6 kunde f\u00e5 hyra det av staden \u00e4gda nykterhetshuset (i h\u00f6rnet av Mustalahdenkatu och Satakunnankatu) d\u00e4r teatrar som spelade i Tammerfors brukade upptr\u00e4da. Senast faktiskt Kasimir Leinos Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 under det f\u00f6reg\u00e5ende spel\u00e5ret. Men Halme var ute efter en betydligt stiligare lokal och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4gde \u00f6ppningsf\u00f6rest\u00e4llningen den 8 september 1904 rum i stadens Societetshus vid salutorget (Rajala 2004, 24).<\/p>\n

Halme hade anst\u00e4llt sk\u00e5despelare fr\u00e5n Viborg, men ocks\u00e5 Jussi Snellman <\/strong>fr\u00e5n Nationalteatern, Teuvo Puro <\/strong>fr\u00e5n arbetarscenen Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri och Elli Tompuri <\/strong>fr\u00e5n Svenska teatern, d\u00e4r hon hade spelat sedan hon l\u00e4mnade Nationalteatern. Aarne Riddelin-Orjatsalo <\/strong>ansl\u00f6t sig senare till s\u00e4llskapet.<\/p>\n

Vid h\u00f6stens \u00f6ppningsf\u00f6rest\u00e4llning spelade Kaarle Halme huvudrollen i Aleksis Kivis Kullervo<\/em>. Senare spelade han ocks\u00e5 med i Wilhelm Tell.<\/em> Den f\u00f6rsta h\u00f6stens repertoar var minst sagt ambiti\u00f6s medan kritiken d\u00e4remot var f\u00f6rsiktigt avvaktande. Trots att lokalen var tr\u00e5ng och mindre \u00e4ndam\u00e5lsenlig uppf\u00f6rdes d\u00e4r b\u00e5de Tolstojs Yl\u00f6snousemus<\/em> (Uppst\u00e5ndelse) <\/em>och Schillers Maria Stuart.<\/em> En mera best\u00e5ende hemvist fick teatern sist och slutligen i nykterhetshuset. Ett par f\u00f6rest\u00e4llningar m\u00e5ste st\u00e4llas in p\u00e5 grund av fylleri inom personalen, vilket resulterade i att Halme avskedade tv\u00e5 manliga sk\u00e5despelare (Levas 1946, 16, Rajala 2004, 24\u201327).<\/p>\n

V\u00e5rs\u00e4songen 1905 gick i de inhemska pj\u00e4sernas tecken. I Halmes Purimossa <\/em>och Mestari Garp <\/em>togs strejkr\u00e4tten i f\u00f6rsvar. De kompletterades med August Blanches gamla Ett resande teaters\u00e4llskap eller en tragedi i Vimmerby (Kuljeksiva teatteri)<\/em> med en alkoholiserad sk\u00e5despelare i en central roll. Men redan i slutet av januari 1905 r\u00e5kade Halme i klammeri med direktionen och l\u00e4mnade teatern mitt i spel\u00e5ret. Halme l\u00e4r ha sagt att han tydligen hade beg\u00e5tt ett misstag n\u00e4r han l\u00e4mnade Helsingfors!<\/p>\n\n\t\t