{"id":1564,"date":"2014-12-30T12:12:59","date_gmt":"2014-12-30T09:12:59","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1564"},"modified":"2019-02-11T13:35:03","modified_gmt":"2019-02-11T10:35:03","slug":"4-2konstnarliga-utmaningar-och-tvister-om-nationalteaterns-policy","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-2konstnarliga-utmaningar-och-tvister-om-nationalteaterns-policy\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">4.2<\/div>Konstn\u00e4rliga utmaningar och tvister om nationalteaterns policy"},"content":{"rendered":"<p>Med tanken p\u00e5 helhetsbilden \u00f6ver finl\u00e4ndsk teater kom de nya teatrarna som grundades under \u00e5ren strax efter sekelskiftet 1900 och de m\u00e5nga nya akt\u00f6rerna som ocks\u00e5 presenterades i det f\u00f6reg\u00e5ende avsnittet att f\u00e5 l\u00e5ngtg\u00e5ende \u00e5terverkningar.<\/p>\n<p>I n\u00e4rmare 20 \u00e5r f\u00f6rdes en kulturkamp \u2013 inte om Nationalteaterns uppdrag eller policy \u2013 utan snarare om vilken av fennomanernas fraktioner och generationer som skulle f\u00e5 f\u00f6rvalta arvet. Det vill s\u00e4ga vems eller vilkas teaterpreferenser som skulle vara r\u00e5dande i det teaterhus som nu f\u00f6rfogade \u00f6ver landets fr\u00e4msta resurser och nyaste teknik och vem som tvekl\u00f6st skulle f\u00e5 landets mest erfarna sk\u00e5despelark\u00e5r lojalt bakom sig. Eller skulle sk\u00e5despelarna rentav sj\u00e4lva leda sin egen teater \u2013 f\u00f6r det var nog varken tiden eller direktionen \u00e4nnu mogen.<\/p>\n<p>Sida vid sida s\u00e5gs gammalfinnar, ungfinnar och frimodiga estetikerkretsar, men d\u00e4rtill bland gammalfinnarna \u00e4ven olika inriktningar: en del v\u00e4rdesatte ett praktiskt tekniskt ledarskap, andra ett experimentellt och en regi som var mera utagerande eller en idealistisk och lyrisk-poetisk arbetsmetod.<\/p>\n<p>Det var f\u00f6rst efter tv\u00e5 \u00e5rtionden n\u00e4r <strong>Eino Kalima<\/strong>, som representerade den sistn\u00e4mnda linjen, \u00e5r 1925 hade bef\u00e4st sin position och vunnit teaterns interna f\u00f6rtroende tack vare ett radarpar best\u00e5ende av den praktiskt-professionellt inriktade regiss\u00f6ren <strong>Pekka Alpo <\/strong>och den duktiga sk\u00e5despelaren och organisat\u00f6ren <strong>Teuvo Puro<\/strong>.<\/p>\n<p>F\u00f6re det hade 5\u20136 slitsamma debatter om ledarskapet rasat i tidningspressen. Direktionen verkade vara of\u00f6rm\u00f6gen att fatta beslut. Ibland s\u00e5g de sig tvungna att backa och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rsona sig med alla parter. Vulg\u00e4rt, uppkomlingsaktigt maktbruk krockade med arroganta divalater. Det var ocks\u00e5 fr\u00e5ga om divergerande prioriteringar mellan sk\u00e5despelardominans och den litter\u00e4ra dramadominansen, men samtidigt kunde det r\u00e5da stor enighet om att storstilad scenutrustning eller det scenografiskt-instruktionella delomr\u00e5det absolut m\u00e5ste vara underkastat det textuella.<\/p>\n<p>Kalimas linje avgick med segern och man \u00e5tergick framf\u00f6r allt till den ryska regiss\u00f6ren Konstantin Stanislavskijs teateretik och fransmannen Jacques Copeaus teateruppfattning. Med sin \u00e5terh\u00e5llsamt intellektuella linje \u2013 om \u00e4n med risk f\u00f6r att bli anemisk \u2013 skiljde sig Kalimas Kansallisteatteri redan p\u00e5 1920-talet fr\u00e5n m\u00e5nga andra teatrar. Trots det var teaterledningen \u00e4nd\u00e5 tvungen att beakta publikens preferenser och till exempel begr\u00e4nsa inslaget av ryska pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>Det gick just s\u00e5 som <strong>Jalmari Finne<\/strong> med sin osvikliga intuition hade sagt till <strong>Kaarlo Bergbom<\/strong> medan denne \u00e4nnu levde: \u201dEr skugga kommer att f\u00e4lla de fem f\u00f6ljande cheferna f\u00f6r Nationalteatern!\u201d Alla fem f\u00f6rekommer i en f\u00f6rteckning \u00f6ver chefer, regiss\u00f6rer och parallellchefer:<\/p>\n<ul>\n<li>Jalmari Finne \u20131904<\/li>\n<li>Jalmari Hahl 1905\u20131907<\/li>\n<li>Adolf Lindfors 1904\u20131905, 1907\u20131914<\/li>\n<li>Ida Aalberg 1909\u20131910<\/li>\n<li>Jalmari Lahdensuo (1909\u2013)1914\u20131917<\/li>\n<li>Matilda von Troil 1914\u20131917<\/li>\n<li>Eino Kalima 1917\u20131950<\/li>\n<\/ul>\n<p>Det n\u00e4stan slumpm\u00e4ssiga valet 1917 av Kalima som enda direkt\u00f6r i st\u00e4llet f\u00f6r Jalmari Lahdensuo satte inte punkt f\u00f6r debatterna, som st\u00e4ndigt tog ny fart med nya \u00e4mnen, den sista \u00e5r 1925.<\/p>\n<p>S\u00e5v\u00e4l direkt\u00f6rerna som regiss\u00f6rerna hade sina st\u00f6dtrupper, b\u00e5de i offentligheten och internt p\u00e5 teatern. Dessutom f\u00f6rsv\u00e5rades deras sits av ett fenomen som ocks\u00e5 senare har f\u00f6rekommit i finl\u00e4ndskt kulturliv: m\u00e5nga av dem satt p\u00e5 flera stolar samtidigt. F\u00f6rfattarna som bj\u00f6d ut sina sk\u00e5despel till teatrarna eller deras familjemedlemmar verkade som kritiker vid tidningar. En del var rentav direktionsmedlemmar eller satt i ledningsgruppen.<\/p>\n<p>Eino Leino och delvis ocks\u00e5 Halme st\u00e4llde sig bakom filosofie doktor <strong>Jalmari Hahl<\/strong>, en frankofil estet och franskl\u00e4rare vid finska Normaalilyseo. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r dessa unga intellektuella herrar var anknytningen till nyromantik, symbolism, dekadenslitteratur och kretsen kring Euterpe.<\/p>\n<p>Nestorn bland sk\u00e5despelarna <strong>Adolf Lindfors<\/strong> \u00e5tnj\u00f6t sk\u00e5despelark\u00e5rens f\u00f6rtroende trots att hans fanatiskt detaljfokuserade regigrepp tidvis kritiserades. Hans repertoarval var inte litter\u00e4rt meriterande, men han kunde h\u00e5lla publiksiffror och ekonomi i balans. Man kan se honom som en representant f\u00f6r professionalitet och praktiskt teaterskap.<\/p>\n<p>Friherrinnan <strong>Ida Aalberg-von Uexk\u00fcll <\/strong>hade med st\u00f6d av sin man <strong>Alexander von Uexk\u00fcll-Gyllenband<\/strong> och med Konstn\u00e4rliga teatern i Moskva som ny f\u00f6rebild, ocks\u00e5 b\u00f6rjat intressera sig f\u00f6r regi och var helt tydligt villig att st\u00e4lla upp som Bergboms sj\u00e4lvskrivna efterf\u00f6ljare. Men f\u00f6r Lindfors var Aalberg delvis ett r\u00f6tt skynke, eftersom han med \u00e5rtiondens erfarenhet visste vad vardagen p\u00e5 en teater kr\u00e4vde, men ocks\u00e5 vad baronessans snabbvisiter och \u00f6nskem\u00e5l kunde f\u00f6ra med sig. Baronens och baronessans fr\u00e4msta offentliga st\u00f6dpersoner bestod av <strong>f\u00f6rfattaren Maila Talvio-Mikkola<\/strong>, hennes man professor <strong>Jooseppi Mikkola<\/strong> samt poeten och kritikern <strong>Veikko A. Koskenniemi<\/strong>.<\/p>\n<p>Den unga <strong>Eino Kalima<\/strong> hade ocks\u00e5 till en b\u00f6rjan st\u00e5tt den ovann\u00e4mnda gruppen n\u00e4ra och det var med honom Ida Aalberg hade velat samarbeta. Kalima blev magister 1907 och hade studerat rysk litteratur i Moskva och S:t Petersburg. Tack vare att han var anspr\u00e5ksl\u00f6s, r\u00e4ttr\u00e5dig och k\u00e4nd f\u00f6r sina m\u00e5ttfulla skrivelser och \u00e5sikter, vann Kalima s\u00e5 sm\u00e5ningom omgivningens f\u00f6rtroende. Han hade ocks\u00e5 senare ett viktigt st\u00f6d i poeten-\u00f6vers\u00e4ttaren <strong>Otto Manninen<\/strong> och i princip en god, men aningen motstridigare relation till f\u00f6rfattaren <strong>Maria Jotuni<\/strong> och hennes make professor <strong>Viljo Tarkiainen<\/strong>.<\/p>\n<p>Filosofie magister <strong>Jalmari Lahdensuo<\/strong> var 1909 direktionens m\u00e5ng\u00e5riga ordf\u00f6randes, professor <strong>Eliel Aspelin-Haapkyl\u00e4s<\/strong>, kandidat f\u00f6r posten som dramaturg och Lindfors bitr\u00e4dande chef. Lahdensuo visade sig vara en praktisk man med prisade regiarbeten p\u00e5 sin meritlista. Han kom att bli teatern trogen under hela \u00e5tta spel\u00e5r. \u00c5r 1916 blev <em>Peer Gynt<\/em> i hans regi spel\u00e5rets stora succ\u00e9 i det nya teaterhuset. Lahdensuo kritiserades f\u00f6r bristande konstn\u00e4rlighet och p\u00e5 grund av sin halsstarrighet var han ofta inblandad i konflikter. Emot sig hade han en direktion best\u00e5ende av v\u00e4rdiga herrar, vars diplomatiska talanger inte heller var de b\u00e4sta.<\/p>\n<p>Filosofie magister <strong>Mathilda von Troil <\/strong>var systerdotter till syskonen Bergbom och rektor f\u00f6r Vanha Yhteiskoulu (dagens Helsingin Suomalainen Yhteiskoulu). Hennes regiss\u00f6rskarri\u00e4r vid Nationalteatern var kort och misslyckad. Hennes st\u00f6d- och referensgrupp bestod av den gamla bergbomska falangen som \u00e5ren f\u00f6re inb\u00f6rdeskriget fortfarande var livskraftig. Aspelin-Haapkyl\u00e4s samlingsverk <em>Suomalaisen teatterin historia<\/em> var ett slags hyllning till syskonen Bergboms insats. D\u00e4rmed deltog han i debatten om v\u00e4rdet av deras livsverk. B\u00e5de <strong>Kaarola Avellan<\/strong>, vars v\u00e4rv som pedagog vid Nationalteaterns elevskola hade upph\u00f6rt \u00e5r 1904 och <strong>Katri Rautio<\/strong>, som i tiden hade l\u00e4mnat teatern, hade i kulturpolitiskt avseende f\u00f6rpassats till historien. I f\u00f6ljande avsnitt behandlas de invecklade f\u00f6rh\u00e5llandena relativt detaljerat.<\/p>\n<h3>Oppositionen mot Bergbom vid Arkadiateatern<\/h3>\n<p>N\u00e4r Kaarle Bergbom gott och v\u00e4l hade l\u00e4mnat kris\u00e5ren 1892\u20131894 bakom sig tilltog ist\u00e4llet ungfinnarnas kritik mot hans teater. Det var n\u00e4rmast <strong>Eino Leino<\/strong> som i tidningen <em>P\u00e4iv\u00e4lehti <\/em>kritiserade Arkadias f\u00f6r\u00e5ldrade repertoar och sk\u00e5despelarnas \u00e5ldersf\u00f6rdelning. Han anm\u00e4rkte ocks\u00e5 p\u00e5 att finskan var svag (\u201dhuunua suumenki\u00e4lt\u00e4\u201d). Som framg\u00e5r av avsnittet 3.5 i det f\u00f6reg\u00e5ende kapitlet var \u00e5terv\u00e4xten l\u00e5ngsam. De unga h\u00f6grest\u00e5ndsflickorna l\u00e4t sig lockas av st\u00e5ndsm\u00e4ssiga \u00e4ktenskap medan andra ungdomar s\u00e5g sig snuvade p\u00e5 utvecklande roller.<\/p>\n<p>Bland de manliga sk\u00e5despelarna var <strong>Kaarle Halme<\/strong> (vid Arkadia sedan 1888) den f\u00f6rsta i den yngre generationen som med framg\u00e5ng fick spela hj\u00e4lteroller. Bakom Halmes beundrade rollprestationer fanns s\u00e5v\u00e4l <strong>J. H. Erkkos<\/strong> kalevalaiska dramer som andra klassiska roller f\u00f6r unga m\u00e4n. Halme blev sin tids stj\u00e4rna som m\u00e5nga yngre artister identifierade sig med. Ekonomiskt placerade han sig h\u00f6gt i l\u00f6nehierarkin redan i ungdoms\u00e5ren.<\/p>\n<p>Bergbom hade uppmanat honom att instruera de andra i finska spr\u00e5ket, men huruvida de l\u00e4t sig entusiasmeras \u00e4r en annan fr\u00e5ga. Halme l\u00e4t sig ocks\u00e5 st\u00f6ras av Bergboms f\u00f6rkonstlade regi, av allm\u00e4n vantrivsel och av att den unga Jalmari Finne med sitt v\u00e4lsmorda munl\u00e4der lyckats bli Bergboms h\u00f6gra hand (Finnes och Bergboms n\u00e4ra relation pr\u00e4glades ocks\u00e5 av homosexualitet).<\/p>\n<p>Halmes missn\u00f6je ledde till att han f\u00f6rtalade kolleger och informerade <em>P\u00e4iv\u00e4lehtis <\/em>Eino Leino om teaterns interna \u00e4renden<em>. <\/em>I l\u00e4ngden blev situationen oh\u00e5llbar. Upproret tog sig uttryck i triviala strider om reseers\u00e4ttningar f\u00f6r en turn\u00e9 till S:t Petersburg \u00e5r 1901. F\u00f6rlusten av Halme var fr\u00e4mst konstn\u00e4rlig, men f\u00f6r det \u00f6vriga Finland blev det en vinst. I hopp om att eventuellt kunna \u00e5terv\u00e4nda dit f\u00f6ljde Halme kontinuerligt med situationen p\u00e5 Nationalteatern. Den \u00f6versvallande positiva kritik som Halme fick av v\u00e4nnen Eino Leino skadade eventuellt f\u00f6rh\u00e5llandet till andra sk\u00e5despelare.<\/p>\n<p>Att det f\u00f6rekom \u00f6verlappningar inom kritiker- och konstn\u00e4rsk\u00e5ren var k\u00e4nnetecknade f\u00f6r tidsperioden. M\u00e5nga f\u00f6rfattare och universitetshumanister var av ekonomiska sk\u00e4l tvungna att \u00e5ta sig frilansuppdrag vid n\u00e5gon tidning. Fr\u00e5gan om moralisk ryggrad kunde bli problematisk.<\/p>\n<p><strong>Ida Aalberg<\/strong> hade ocks\u00e5 sina politiska preferenser. Tompuri h\u00e4vdar att Ida i ett skede inte ville ha positiv respons fr\u00e5n andra \u00e4n ungfinnarna (Tompuri 1942, 54):<\/p>\n<blockquote><p>den v\u00e5ren accepterade hon endast ungfinnarnas ynnestbevis. Det var som att s\u00e4ga upp bekantskapen med sina tidigare gynnare, eftersom Ida Aalbergs utveckling hade varit avh\u00e4ngig av Suometar-gruppen. N\u00e4r Edelfelts m\u00e5lning av Ida Aalberg avt\u00e4cktes \u00e5r 1902, syntes inte en enda gammalfinne till p\u00e5 festen. Av sk\u00e5despelarna var endast Tompuri och Riddelin\/Orjatsalo n\u00e4rvarande. Av dem var bara Orjatsalo (p\u00e5 den tiden \u00e4nnu Riddelin) inviterad p\u00e5 Ida Aalbergs beg\u00e4ran. Mig som st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande portr\u00e4ttmodell hade Edelfelt bjudit in (Tompuri 1942, 71).<\/p><\/blockquote>\n<p>N\u00e5gra \u00e5r senare hade Ida sitt starkaste st\u00f6d i det motsatta l\u00e4gret, det vill s\u00e4ga bland undfallenhetsm\u00e4nnen och gammalfinnarna. Men d\u00e5 p\u00e5verkades situationen redan av den \u00e4kta makens stora intresse f\u00f6r teater. Dessutom gjorde makens st\u00e4llning i S:t Petersburg det i praktiken om\u00f6jligt f\u00f6r Aalberg att st\u00e4lla sig p\u00e5 motst\u00e5ndarnas sida.<\/p>\n<h3>Det tidiga ledarskapet (Finne, Hahl och Lindfors)<\/h3>\n<p>N\u00e4r <strong>Jalmari Finne<\/strong> l\u00e4mnat teatern v\u00e5ren 1904 p\u00e5 grund av sk\u00e5despelarnas misstroendevotum, kom man \u00f6verens om att den sv\u00e5rt medtagna Bergbom \u2013 som redan hade drabbats av f\u00f6rlamning \u2013 i sitt regiss\u00f6rsv\u00e4rv skulle bist\u00e5s av trion <strong>Adolf Lindfors,<\/strong> <strong>Aapo Pihlajam\u00e4ki <\/strong>och<strong> Hilda Martin-Pihlajam\u00e4ki<\/strong>. De tv\u00e5 sistn\u00e4mnda hade nyligen flyttat \u00f6ver fr\u00e5n Kasimir Leinos Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6lt\u00e4, och hade b\u00e5da en gedigen professionell erfarenhet. <strong>Anton Franck<\/strong> var den fj\u00e4rde som ocks\u00e5 bistod Bergbom. H\u00e4lsoproblemen blev alltmer uppenbara under spel\u00e5ret 1904\u20131905 och Bergbom meddelade att han skulle dra sig tillbaka.<\/p>\n<p>Ohj\u00e4lpligt f\u00f6r\u00e5ldrat ans\u00e5g kritikern Olaf Hom\u00e9n i tidskriften <em>Euterpe<\/em> om ett av hans sista stora regiarbeten, n\u00e4mligen <em>Kuningas Oidipus (Kung Oidipus) <\/em>med Axel Ahlberg i titelrollen. Bergbom hade nog visat tecken p\u00e5 ett visst gryende intresse f\u00f6r den ryska naturalismen (Koskimies 1952, 109). En enda g\u00e5ng hade Eino Kalima tr\u00e4ffat Kaarle Bergbom. Det var n\u00e4r han som ung studerande personligen \u00e5r 1904 \u00f6verl\u00e4mnat sin \u00f6vers\u00e4ttning till finska av Aleksandr Ostrovskijs <em>Mets\u00e4 (Skogen) <\/em>till Bergbom. Enligt Kalima hade Bergbom d\u00e5 verkat tr\u00f6tt och anstr\u00e4ngd och talat en ov\u00e4ntat svag bruten finska. Beaktas b\u00f6r dock att han f\u00f6reg\u00e5ende \u00e5r hade drabbats av ett slaganfall.<\/p>\n<p>Bergboms utl\u00e5tanden om rysk dramatik hade varit n\u00e4rmast ironiska: ingen egentlig handling, en massa prat varefter n\u00e5gon beg\u00e5r sj\u00e4lvmord i ett rum n\u00e5gonstans bakom scenen. Kalima \u00e5terger situationen i sina memoarer:<\/p>\n<blockquote><p>Jag minns alldeles speciellt den d\u00e4r sista meningen, och n\u00e4r jag gick d\u00e4rifr\u00e5n grubblade jag p\u00e5 om det verkligen vore viktigt att mord och sj\u00e4lvmord i pj\u00e4ser \u00e4gde rum p\u00e5 scenen. (Kalima 1962, 161)<\/p><\/blockquote>\n<p>V\u00e5ren 1905 \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r <strong>Kasimir Leinos <\/strong>pj\u00e4s <em>Lehtolapsi<\/em>, och dessutom \u00e4r f\u00f6rfattaren en lovande regiss\u00f6r. Man kan d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4lla sig att ocks\u00e5 han kunde ha ansett sig vara v\u00e4rd en viktig chefspost. Han \u00e4r filosofie doktor och har f\u00f6rtj\u00e4nat sina sporrar som teaterchef i Viborg med en mycket h\u00f6gklassig repertoar. Var det eventuellt de begynnande mentala problemen eller hans teaterkritiska bror poeten som stod i v\u00e4gen, eftersom hans namn inte l\u00e4ngre f\u00f6rekom i spekulationerna kring vem som skulle f\u00e5 ta \u00f6ver rodret p\u00e5 Nationalteatern.<\/p>\n<p>Kapellm\u00e4staren <strong>Armas J\u00e4rnefelt<\/strong> hade v\u00e5ren 1905 med framg\u00e5ng dirigerat operaproduktioner p\u00e5 Nationalteatern, som prisats f\u00f6r sin fina akustik. Den senaste i raden var Rikhard Wagners <em>Tannh\u00e4user<\/em>. Uppvuxen i ett kulturhem ans\u00e5gs han vara tillr\u00e4ckligt ansedd som t\u00e4nkbar chefsaspirant. J\u00e4rnefelt fick dock ett mer lockande erbjudande som kapellm\u00e4stare f\u00f6r Hovkapellets symfonikonserter (Operan) i Stockholm.<\/p>\n<p>N\u00e4r ocks\u00e5 Bergboms d\u00e5varande dramaturg och bitr\u00e4dande chef, magister <strong>Viljo Tarkiainen<\/strong> tackade nej till erbjudandet, f\u00f6ll valet p\u00e5 lektorn i franska vid finska Normaalilyseo, filosofie doktor <strong>Jalmari Hahl <\/strong>(1869\u20131929). Sin doktorsavhandling om Giacomo Leopardis poesi hade han skrivit p\u00e5 franska. Han var 36 \u00e5r och ogift. Hans bror Taavi Hahl hade varit ledare f\u00f6r Finska teaterns operaavdelning p\u00e5 1870-talet. Professor Rafael Koskimies, som skrivit Nationalteaterns historia (1917\u20131950), beskriver Hahl som en \u201drenrasig\u201d estetiker och dandy. Hahl var alltid ytterst v\u00e4lv\u00e5rdad och framh\u00f6ll konstn\u00e4rlighet och sk\u00f6nhet p\u00e5 ideell niv\u00e5.<\/p>\n<blockquote><p>Hahl var en estetisk levnadskonstn\u00e4r med ben\u00e4genhet f\u00f6r platonisk idealitet, och som l\u00e4rare var klangen i orden som mest personlig n\u00e4r han talade om sk\u00f6nhet som det h\u00f6gsta idealet eller ordade om de stora konstn\u00e4rernas v\u00e4rld. Praktisk var han \u00f6verhuvudtaget inte denne estet och sk\u00f6nhetens tj\u00e4nare. (Koskimies 1953, 115)<\/p><\/blockquote>\n<p><strong>Adolf Lindfors<\/strong> uts\u00e5gs till doktor Hahls bitr\u00e4dande chef, som d\u00e4refter inledde arbetet med att \u00f6va in pj\u00e4serna som skulle ing\u00e5 i repertoaren. Det var vid den h\u00e4r tiden som sk\u00e5despelarna hade b\u00f6rjat kr\u00e4va att f\u00e5 in en representant i teaterns direktion.<\/p>\n<p>Det Nationalteatern fr\u00e4mst kr\u00e4vde av sin chef var allts\u00e5 litter\u00e4r bildning. Sp\u00e4nningen mellan den och en mer praktiskt inriktad linje f\u00f6rekommer under en l\u00e5ng rad av \u00e5r. Hahl var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en h\u00e4ngiven teaterman, men hade uppenbarligen inte de ledaregenskaper som hade beh\u00f6vts och inte heller f\u00f6rm\u00e5gan att arbeta med helheter. Bland de nya artisterna som \u00e4ntrade scenen nu finner vi Teppo Durchmann som p\u00e5 finska kallade sig <strong>Teppo Raikas<\/strong> (sl\u00e4kten Durchmann kommer ocks\u00e5 senare att ha en representant i den k\u00e4nda regiss\u00f6ren Jouko Turkka).<\/p>\n<p>Lovande var att Hahl (\u00e5ren 1905\u20131907) som den f\u00f6rsta p\u00e5 finskspr\u00e5kigt h\u00e5ll i Finland gick in f\u00f6r bredda utbudet av dramalitteratur i en ny riktning. Det var fr\u00e4mst fr\u00e5ga om intellektuella fin de si\u00e8cle-f\u00f6rfattare. Bland dem som Hahl ville presentera f\u00f6r en finl\u00e4ndsk publik fanns <strong>Gabriele d\u2019Annunzio, Oscar Wilde,<\/strong> <strong>Arthur Schnitzler <\/strong>och <strong>Hugo von Hofmannsthal.<\/strong> Hahl introducerade fler pj\u00e4ser av <strong>Maxim Gorkij<\/strong>, men ocks\u00e5 verk av andra idag mindre k\u00e4nda f\u00f6rfattare. Han ville kanske se Nationalteatern som en f\u00f6reg\u00e5ngare n\u00e4r det g\u00e4llde nya litter\u00e4ra str\u00f6mningar, men ocks\u00e5 betona regiss\u00f6rens uppgift att som ansvarig konstn\u00e4rlig ledare beakta helheten (Koskimies 1953, 116).<\/p>\n<p><strong>Hahl m\u00e5ls\u00e4ttning var en litter\u00e4rt-estetisk f\u00f6rnyelse i symbolismens och nyromantikens anda, vilket ocks\u00e5 snart syntes i h\u00f6stens repertoar. <\/strong>Hahl inledde ocks\u00e5 \u00f6verl\u00e4ggningar om Ida Aalbergs medverkan.<\/p>\n<p>Redan 1905 ombads ocks\u00e5 Elli Tompuri \u00e5terv\u00e4nda till Nationalteatern. Nu var tiden inne f\u00f6r ungfinnarnas favorit Elli Tompuri att bli husets nya stj\u00e4rna. Hon fick spela utmanande och f\u00f6rf\u00f6riska, f\u00f6r dekadensen typiska kvinnoroller, roller som teaterns \u00f6vriga fr\u00f6knar och unga \u00f6verklassfruar eventuellt inte kunde g\u00f6ra p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt.<\/p>\n<p>En s\u00e5dan pj\u00e4s var till exempel Roberto Braccos <em>H\u00e4m\u00e4r\u00e4n lapsia<\/em>, med sin melodramatiska osed, men utan n\u00e5gon sensmoral. Tompuri spelade den demoniska \u00e4lskarinnan (Koskimies 1953 s 118). Oscar Wildes <em>Ihanteellinen puoliso (En idealisk \u00e4kta man) <\/em>var problematisk p\u00e5 grund av sitt cyniska politiska r\u00e4vspel, men ocks\u00e5 f\u00f6r att teatern saknade en suver\u00e4n v\u00e4rldsman f\u00f6r den manliga huvudrollen.<\/p>\n<p>Gabriele D\u2019Annunzion och Oscar Wildes enaktare: <em>Kev\u00e4taamun unelma (V\u00e5rdr\u00f6m)<\/em> och <em>Salome <\/em>blev h\u00f6stens clou med premi\u00e4r den 15 november 1905. Elli Tompuri spelade Salomes kr\u00e4vande roll, en kvinna styrd av passion och vrede, avvisad av den i brunnen f\u00e4ngslade Jochanaan eller Johannes D\u00f6paren. Axel Ahlberg spelade Herodes och Oskari Salo Johannes.<\/p>\n<p><em>Salome<\/em> blev ett slags motpol till Hermann Sudermanns gudfruktiga <em>Johannes<\/em>, som hade spelats flitigt i Finland. Tompuri och hennes utmanande dans har prisats i \u00e5tskilliga samtidsbeskrivningar. Helka M\u00e4kinen har forskat i <em>Salome<\/em> som nyckelfigur i Tompuris karri\u00e4r. Hon kom att sp\u00f6ka genom Tompuris hela yrkesverksamma liv som den nya sj\u00e4lvst\u00e4ndiga kvinnans sexualitet personifierad (M\u00e4kinen 2001). P\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r det en upprepning fr\u00e5n en tidigare generation och sn\u00e4ppet mer avancerat \u00e4n Ida Aalberg i n\u00e5gra av hennes roller som \u201derfaren kvinna\u201d. <strong>Stj\u00e4rna p\u00e5 scenen kunde endast den bli som hade mod nog att ta sig in p\u00e5 erotikens okonventionella omr\u00e5de, bortom sin tids borgerliga fasad.<\/strong><\/p>\n<p>N\u00e4r man dessutom beaktar Tompuris st\u00e4llning i kretsen kring tidskriften <em>Euterpe<\/em>, hennes f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till dekadensen i seklets b\u00f6rjan och relationen till vissa homosexuella, men \u00e4ven till finlandssvenska och ungfinska subkulturer, motsvarade <em>Salomes <\/em>rasande, bestialiska kvinnobild f\u00f6rv\u00e4ntningarna, f\u00f6r visst var ju Oscar Wilde en kultf\u00f6rfattare. Generalstrejken br\u00f6t ut vid samma tid, i november 1905, trots att <em>Salome<\/em> f\u00f6rst\u00e5s handlar om s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara politik. Men man kan ocks\u00e5 se stycket i f\u00f6rh\u00e5llande till engagemanget i kvinnosaksfr\u00e5gan och r\u00f6str\u00e4tten.<\/p>\n<p>Det som ocks\u00e5 gav upphov till meningsskiljaktighet var att kravet p\u00e5 sexuellt frisinne och tolerans uppfattades som elitistiskt och kom fr\u00e5n \u00f6verklassen. Den egentliga kvinnor\u00f6relsen, p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l fennomanskt som socialistiskt h\u00e5ll, f\u00f6rde en kamp mot den reglementerade offentliga prostitutionen och ans\u00e5g att likadana moraliska krav m\u00e5ste st\u00e4llas p\u00e5 b\u00e5de kvinnor och m\u00e4n. Som pj\u00e4s betraktad st\u00e4llde sig <em>Salome<\/em> mot denna idealistiska uppfattning, varf\u00f6r det inte \u00e4r speciellt \u00f6verraskande att de som hade st\u00e4llt sig bakom kvinnor\u00f6relsen fann \u00f6verklassens osedlighet s\u00e5rande.<\/p>\n<p>Inslaget av ny europeisk teaterkonst var synligt i Jalmari Hahls repertoar. \u00d6sterrikaren Arthur Schnitzler, en i gruppen kallad dekadenterna, var ocks\u00e5 p\u00e5verkad av den freudianska psykoanalysen. Hans pj\u00e4s <em>Liebelei, Kuhertelua (\u00c4lskog)<\/em> ingick i 1906 \u00e5rs h\u00f6strepertoar (Koskimies 1953, 133). I pj\u00e4sen, som tidigare setts p\u00e5 Svenska Teatern, gavs nu unga kultiverade akt\u00f6rerna <strong>Jussi Snellman<\/strong> och <strong>Helmi Lindel\u00f6f<\/strong> tacksamma roller.<\/p>\n<p>Wienerf\u00f6rfattaren Hermann Bahr f\u00f6retr\u00e4ds av tv\u00e5 pj\u00e4ser: <em>Mestari (M\u00e4staren)<\/em> h\u00f6sten 1905 och v\u00e5ren 1907 stycket <em>Toinen (Die Andere). <\/em>Den mest sakkunniga kritiken lovordar pj\u00e4sen f\u00f6r den kvinnliga violinisten som inte \u00e4r tillfreds i \u00e4ktenskapet med en rekorderlig och \u00e4delmodig man, utan dras till en annan mer vardaglig man (Koskimies 1953, 148). I sj\u00e4lva verket \u00e4r fr\u00e5gan om <strong>kvinnans st\u00e4llning i \u00e4ktenskapet och eventuella alternativ ett \u00e5terkommande tema i sk\u00e5despel under 1900-talets f\u00f6rsta dekad och p\u00e5 1910-talen<\/strong>. M\u00e5nga landar dock antingen i n\u00e5got slags \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd eller i melodramatiska l\u00f6sningar \u2013 om inte kvinnan \u00e4r villig att avst\u00e5 fr\u00e5n det unga f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r sin f\u00f6rtjusning.<\/p>\n<p>Speciellt intressant och en premi\u00e4r som kunde kr\u00e4va ytterligare forskning \u00e4r Hugo von Hofmannsthals <em>Elektra<\/em> som uppf\u00f6rdes v\u00e5ren 1906 (Richard Strauss skrev musiken till s\u00e5v\u00e4l <em>Elektra <\/em>som <em>Salome <\/em>och b\u00e4gge h\u00f6r till hans tidiga verk, tonspr\u00e5ket i operorna har ansetts vara dj\u00e4rvt dissonant och starkt expressivt). Ida Aalberg hade inbjudits att g\u00e4stspela i <em>Elektra<\/em>, men symptomatiskt nog har varken Ilmari R\u00e4s\u00e4nen eller Ritva Heikkil\u00e4 n\u00e4mnt n\u00e5gonting om en s\u00e5dan ny landvinning f\u00f6r Aalberg. Rafael Koskimies n\u00e4mner (1953, 128) att Viljo Tarkiainen i tidningen<em> Valvoja<\/em> kritiserar Idas deklamatoriska och storstilade rollarbete och att han \u00f6nskade att man \u00e4ntligen kunde f\u00e5 se Ida i en mer d\u00e4mpad och psykologisk roll. Man kunde tro att Ida skulle ha spelat modern Klytaimnestra, men Elli Tompuri skriver att Ida skulle ha spelat dottern Elektra som s\u00f6ker h\u00e4mnd f\u00f6r faderns d\u00f6d.<\/p>\n<p>Att f\u00f6rest\u00e4llningen av <em>Elektra <\/em>saknas i Idas rollf\u00f6rteckningar \u00e4r symptomatiskt, kanske just f\u00f6r att man har velat framh\u00e5lla att Ida vid den tiden skulle ha fastnat f\u00f6r ett mera d\u00e4mpat utspel. Tarkiainens text \u00e4r inne p\u00e5 ett annat sp\u00e5r. Om Hofmannsthals text s\u00e4gs det att den f\u00f6rutsattes tilltala en modern publik.<\/p>\n<p>I sina memoarer s\u00e4ger Elli Tompuri att hon hade r\u00e5kat i on\u00e5d hos Jalmari Hahl v\u00e5ren 1906, vilket f\u00f6rst\u00e5s kan l\u00e4sas som om hon hade framf\u00f6rt vissa krav. Ett \u00f6nskem\u00e5l kan ha varit att hon hade velat spela en fr\u00e4sch flickroll, eftersom hon kanske lite v\u00e4l ofta hade haft vampyrroller (Tompuri 1942, 144). Samtidigt p\u00e5g\u00e5r helt klart en kamp om roller med fr\u00f6ken H (= <strong>Lilli H\u00f6gdal<\/strong>). Uppenbarligen hade en struntsak f\u00f6rstorats upp i st\u00e4llet f\u00f6r att s\u00f6ka f\u00f6rsoning.<\/p>\n<p>Om Gabriele D\u2019Annunzios <em>Gioconda<\/em> skriver Tompuri (Tompuri 1952, 255) att hon inte ville spela Gioconda, trots att hon igen hade f\u00e5tt dela scenen med Aalberg. P\u00e5 Minna Canths dag 19.3.1906 spelade Tompuri \u00e4n en g\u00e5ng <em>Sylvi <\/em>innan hon f\u00f6r andra g\u00e5ngen l\u00e4mnade Nationalteatern. Fr\u00e5n den h\u00e4r tiden h\u00e4rstammar ocks\u00e5 Tompuris beskrivning av framf\u00f6r allt Adolf Lindfors detaljerade regi. Om honom formulerar hon sig s\u00e5 h\u00e4r: Han var \u201den p\u00e5litlig sm\u00e5borgare\u201d.<\/p>\n<p>Eino Leinos kritik i dagspressen fortsatte h\u00f6sten 1906, dels \u00e4n en g\u00e5ng p\u00e5 grund av att han opponerar sig mot att hans pj\u00e4ser <em>Lydian kuningas <\/em>och <em>Pentti P\u00e4\u00e4kk\u00f6nen<\/em> har inkluderats i spellistan, och d\u00e4rtill tvister om upphovsmannaarvodet. Den h\u00f6sten blir teatern tvungen att ers\u00e4tta dem med tyska farser. Leinos <em>Hiiden miekka<\/em> som s\u00e4tts upp den vintern blir ingen st\u00f6rre framg\u00e5ng. Trots det anv\u00e4nde teatern sig forts\u00e4ttningsvis av Leinos tj\u00e4nster, bland annat f\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttningen av Jean Racines <em>Faidra<\/em> <em>(Fedra) <\/em>till finska. Det gav <strong>Katri Rautio<\/strong> en m\u00f6jlighet att spela med i en viktig klassisk roll.<\/p>\n<p><em>La Reine Fiammette (Orlandan kreivit\u00e4r) <\/em>var ett av de stora historiska dramer som Jalmari Hahl regisserade. F\u00f6r Lilli H\u00f6gdahl som spelade huvudrollen blev det en succ\u00e9, medan <strong>Jussi Snellman <\/strong>spelade den unga hj\u00e4lten. Musiken var <strong>Erkki Melartins<\/strong> och <strong>Hilma Liiman <\/strong>hade planerat koreografin. Det visade sig vara en uppenbar estetisk f\u00f6rnyelse f\u00f6r Nationalteatern.<\/p>\n<p><strong>Jalmari Hahl<\/strong> hade uppt\u00e4ckt att teaterchefens hektiska arbetsb\u00f6rda inte var bra f\u00f6r vare sig hans lynne eller h\u00e4lsa, varf\u00f6r han bad om att f\u00e5 avg\u00e5 redan efter den f\u00f6rsta h\u00f6sten. Direktionen \u00f6vertalade honom att \u00e4nnu forts\u00e4tta spel\u00e5ret 1906\u20131907 och anst\u00e4llde ytterligare personal f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l scenografin som ekonomin.<\/p>\n<p>Av Hahls privata korrespondens framg\u00e5r det att en av orsakerna till att han sade upp sig var att det gamla sk\u00e5despelargardet st\u00e4ndigt satte sig p\u00e5 tv\u00e4ren. Den unga f\u00f6rnyaren hade sv\u00e5rt att f\u00e5 de \u00e4ldre med p\u00e5 noterna. Med sin intressanta repertoar hade Jalmari Hahl tvekl\u00f6st gjort sitt b\u00e4sta f\u00f6r att locka en intellektuell publik till Nationalteatern.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1907, n\u00e4r <strong>Ida Aalberg<\/strong> \u00e4n en g\u00e5ng hade uttryckt en \u00f6nskan om att f\u00e5 g\u00e4stspela i n\u00e5gon av sina gamla roller, vilket sedan enligt tidigare m\u00f6nster r\u00f6rde om i planerna f\u00f6r v\u00e5rens repertoar. Hon erbj\u00f6ds d\u00e5 huvudrollen i Immi Hell\u00e9ns <em>Luvattu maa<\/em>, vilket hon ocks\u00e5 accepterade. Den unga judiska Elitseba hade tagit sig till faraos hov med baktanken att m\u00f6rda faraos son som h\u00e4mnd f\u00f6r de judiska gossebarn som farao l\u00e5tit d\u00f6da, men blir sedan f\u00f6r\u00e4lskad i denne. Det \u00e4r naturligtvis fr\u00e5ga om en aktuell politisk allegori. Kritikern i den nya tidskriften <em>Aika<\/em> (E.S. Yrj\u00f6-Koskinen) klandrar Aalbergs patetiska scenspr\u00e5k.<\/p>\n<p>Efter premi\u00e4ren 1907 skrev Ida till direktionen att hon \u00e4mnade avst\u00e5 fr\u00e5n sina planerade Ibsen-g\u00e4stspel \u201deftersom Nationalteaterns ljumma f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till mitt intresse f\u00f6r saken har missf\u00f6rst\u00e5tts\u201d (Koskimies 1953, 143). Samtidigt planerade Aalberg en ny g\u00e4stspelsresa till Ungern och t\u00e4nkte sig att hon kunde locka med sig en del av Nationalteaterns artister mitt under p\u00e5g\u00e5ende spels\u00e4song!<\/p>\n<p>Fr\u00e5n teaterns sida s\u00e5g det tvekl\u00f6st ut som ett av Idas gamla trick, eftersom hela teatern borde ha st\u00e4llt upp p\u00e5 att st\u00f6da hennes \u00e4regirighet. Den nya chefens prestige st\u00e4lldes mot baronessans. Friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband v\u00e4nde sig ocks\u00e5 till teatern med en b\u00f6n om att f\u00e5 l\u00e5na artisterna, men utan resultat eftersom direktionen ans\u00e5g att det \u00e4r de som best\u00e4mmer i fr\u00e5gor som g\u00e4ller deras teater.<\/p>\n<p>Vintern 1907 hade <strong>von Uexk\u00fcll-Gyllenband<\/strong> dessutom f\u00f6rs\u00f6kt pressa ordf\u00f6randen Aspelin-Haapkyl\u00e4 genom att f\u00f6rklara hur ol\u00e4mplig <strong>Adolf Lindfors<\/strong> p\u00e5 alla s\u00e4tt var som chef f\u00f6r teatern! S\u00e5lunda hade Ida Aalberg p\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kt l\u00e4gga sig i chefsfr\u00e5gan, senast vintern 1906\u20131907. Kanske \u00e4ven tidigare i samband med g\u00e4stspelen i <em>Elektra<\/em> och <em>Gioconda<\/em> f\u00f6reg\u00e5ende v\u00e5r.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1907 solade sig <strong>Adolf Lindfors<\/strong> i publikens gunst och sina paradroller som domaren i <em>Rikottu ruukku (Den s\u00f6nderslagna krukan)<\/em>, Th\u00e9odore de Banvilles till medeltiden f\u00f6rlagda stycke <em>Gringoire <\/em>samt framf\u00f6r allt som Falstaff i Shakespeares <em>Henrik IV<\/em> i Jalmari Hahls regi. Den blev dessutom en av fulltr\u00e4ffarna i den bergbomska traditionen med <strong>Benjamin Leino <\/strong>i rollen som den \u00e5ldrige kung Henrik.<\/p>\n<p>Vid avskedsfesten f\u00f6r Jalmari Hahl v\u00e5ren 1907 tackade kretsen kring tidningen <em>Suometar <\/em>(gammalfinnarna) honom f\u00f6r insatsen som uppf\u00f6ljare av en fin tradition och kretsen kring <em>Helsingin Sanomat <\/em>(ungfinnarna) f\u00f6r att han vinnlagt sig om att skapa en kulturinstitution och lyft teatern ur ett intets\u00e4gande \u201dkulissl\u00f6seri\u201d och nationalromantisk humbug (Koskimies 1953, 149). Historikskribenten Koskimies f\u00f6rh\u00f6ll sig dock, i likhet med Aspelin-Haapkyl\u00e4, r\u00e4tt f\u00f6rbeh\u00e5llsamt till Hahls chefsperiod.<\/p>\n<p><strong>Adolf Lindfors chefsutn\u00e4mning \u00e5r 1907 <\/strong>eller \u00f6verl\u00e5telsen av Nationalteatern till en teaterman i st\u00e4llet f\u00f6r till en akademiker, var ett betydande avsteg fr\u00e5n den tidigare doktor-chefs-linjen. Det var ett slags eftergift till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r personalen och sk\u00e5despelarnas behov. I valet utkristalliserades dessutom fr\u00e5gan om vems teater: 1) Finska partiets, 2) den litter\u00e4ra elitens eller 3) sk\u00e5despelarnas?<\/p>\n<p>Efter att han hade avg\u00e5tt skrev Jalmari Hahl artiklar om behovet av en teaterreform och en f\u00f6rb\u00e4ttring av den statliga finansieringen, men ocks\u00e5 om behovet av teaterutbildning p\u00e5 universitetsniv\u00e5, speciellt n\u00e4r det g\u00e4llde regiss\u00f6rerna (SIC!). Kravet p\u00e5 att grunda en egen elevskola f\u00f6r Nationalteatern hade sedan l\u00e4nge varit en central fr\u00e5ga i offentligen. Till skott hade man kommit redan \u00e5r 1904, men nu kr\u00e4vdes en uppgradering.<\/p>\n<p>Hahl betonade m\u00e5lmedvetet att regiss\u00f6rens uppdrag var ett konstn\u00e4rligt yrke.<\/p>\n<blockquote><p>Det vill s\u00e4ga hen b\u00f6r vara en vidsynt och bildad konstn\u00e4r, som i s\u00e5v\u00e4l detalj som i stora drag borde kunna trolla fram upphovsmannens dramatiska verk p\u00e5 scenen inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt att det kr\u00e4vs oerh\u00f6rt mycket av en s\u00e5dan konstn\u00e4rlig regiss\u00f6r, b\u00e5de ett medf\u00f6tt sinne f\u00f6r det konstn\u00e4rliga och djupg\u00e5ende insikter samt en grundlig teoretisk utbildning. (Koskimies 1953, 138\u20139. Cit. Hahl P\u00e4iv\u00e4 2&amp;3\/1907, \u00f6vers. k t-w)<\/p><\/blockquote>\n<p>Termen konstn\u00e4rlig regiss\u00f6r markerar h\u00e4r skillnaden i f\u00f6rh\u00e5llande till det tidigare regiss\u00f6rsbegreppet, som fr\u00e5n franskans r\u00e9gisseur p\u00e5 svenska tidigare betydde a) f\u00f6rvaltare, styresman och b) person med uppgifter motsvarande en inspicients (SAOB <a href=\"https:\/\/www.saob.se\/artikel\/?seek=regiss\u00f6r\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">www.saob.se\/artikel\/?seek=regiss\u00f6r<\/a>).<\/p>\n<p>Hahl var aktiv och planerade \u00e4nnu \u00e5r 1910 att grunda Taiteellinen teatteri, ett projekt, en proklamation och ett manifest till vilket Talvio och Aalberg, men f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 teaterentusiasten, friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband ansl\u00f6t sig. Den sistn\u00e4mnda kritiserade Nationalteatern i h\u00e5rda ordalag. \u00c4nnu h\u00f6sten 1913 uppf\u00f6rde <strong>Kaarlo Atra<\/strong> sin kritiserade satir om Taiteellinen teatteri som p\u00e5 <strong>Jalmari Lahdensuos <\/strong>initiativ hade inkluderats i Nationalteaterns repertoar.<\/p>\n<p>Detta och motsvarande projekt kan ocks\u00e5 betraktas ur ett annat perspektiv: det var den \u201dkonstn\u00e4rligt-litter\u00e4ra\u201d elitens reaktion mot den alltf\u00f6r populistiska och \u201dlitter\u00e4rt v\u00e4rdel\u00f6sa\u201d linjen. Detta kritiserades Adolf Lindfors och hans \u00e5r 1909 tilltr\u00e4dda medarbetare <strong>Jalmari Lahdensuo<\/strong> st\u00e4ndigt f\u00f6r.<\/p>\n<p>D\u00e4remot ledde <strong>Jalmari Hahl<\/strong> \u00e4nnu <strong>Tampereen Teatteri <\/strong>\u00e5ren<strong> 1912\u20131915<\/strong>, det vill s\u00e4ga 3 \u00e5r, vilket sedan Pekka Alpos tid var en av de l\u00e4ngsta perioderna i teaterns tidiga historia. Eftersom Hahl samtidigt verkade som respekterad l\u00e4rare i Helsingfors befann han sig i Tammerfors endast fr\u00e5n fredag till s\u00f6ndag eller m\u00e5ndag. I de av Hahl ledda f\u00f6rest\u00e4llningarna var sk\u00e5despeleriet mer okonstlat och verklighetsf\u00f6rankrat \u00e4n man vant sig vid p\u00e5 Nationalscenen h\u00e4vdar Eino Kalima i sina memoarer, eftersom han avskydde yviga \u00e5th\u00e4vor (Kalima 1962, 290).<\/p>\n<h3>Adolf Lindfors chefsperiod 1907\u20131914<\/h3>\n<p><strong>Adolf Lindfors<\/strong> <strong>(1857\u20131929)<\/strong> chefsperiod vid Nationalteatern har tydligen uppfattats p\u00e5 v\u00e4ldigt olika s\u00e4tt. Av bland annat Ritva Heikkil\u00e4 (1998), som i sin biografi om Ida Aalberg s\u00f6ker utomst\u00e5ende fiender, har han st\u00e4mplats som Idas fiende och f\u00f6rf\u00f6ljare. Lindfors \u00e4r dock v\u00e4rd en uppr\u00e4ttelse.<\/p>\n<p>Lindfors var energisk och flitig. Han k\u00e4nde teatern och sk\u00e5despelarnas talanger och f\u00f6rm\u00e5ga v\u00e4l. Han var obestridligt arbetsf\u00f6r och hade inte problem med spriten, vilket ocks\u00e5 delvis g\u00e4ller b\u00e5de Axel Ahlberg och Benjamin Leino. Lindfors hade sj\u00e4lv st\u00e5tt p\u00e5 scenen och hade flera goda rollprestationer bakom sig, men hade ocks\u00e5 erfarenheter som regiss\u00f6r. Han kunde tidvis styra med j\u00e4rnhand och haka upp sig p\u00e5 detaljer och f\u00f6rlorade ibland sinnet f\u00f6r proportioner, som n\u00e4r han under en generalrepetition mitt i natten spr\u00e4ttade upp en studentm\u00f6ssa av fel modell och kr\u00e4vde att den skulle sys om.<\/p>\n<p>Lindfors kontrollerade oupph\u00f6rligt detaljer och historiska fakta! Han var allts\u00e5 en obotlig pedant: \u201di morgon ska jag kolla saken\u201d. Tolerans och vidsynthet saknades kanske ocks\u00e5 liksom sinne f\u00f6r proportioner. Sinnet f\u00f6r humor tr\u00f6t tydligen ocks\u00e5 emellan\u00e5t s\u00e4ger Koskimies om Lindfors (Koskimies 1953, 153). Med tanke p\u00e5 Lindfors erfarenhet av teater och att han i \u00e5ratal hade studerat kulturhistoria i arbetet var hans litter\u00e4ra allm\u00e4nbildning f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt begr\u00e4nsad. Det var inte l\u00e4tt f\u00f6r en sj\u00f6man att n\u00e5 toppen i ledningen f\u00f6r Nationalteatern.<\/p>\n<p><strong>Otto Manninen<\/strong> verkade som teaterns litter\u00e4ra assistent (dramaturg) under Lindfors f\u00f6rsta tid (1907\u20131909). Direktionens val av eftertr\u00e4dare f\u00f6ll p\u00e5 Eino Leino. \u00c5r 1909 \u00f6vertogs uppdraget av <strong>Jalmari Lahdensuo<\/strong>, magister och l\u00e4rare \u00e4ven han. Han hade erbjudit sina tj\u00e4nster via Aspelin-Haapkyl\u00e4.<\/p>\n<p>Det spel\u00e5ret bestod sk\u00e5despelargardet av <strong>Benjamin Leino<\/strong>, <strong>Axel Ahlberg<\/strong>, <strong>Knut Weckman<\/strong>, <strong>Hemmo Kallio<\/strong>, <strong>Oskari Salo<\/strong>, ingermanlandsf\u00f6dda <strong>Iisakki Lattu <\/strong>med kunskaper i ryska, <strong>Aapo Pihlajam\u00e4ki<\/strong>, <strong>Emil Falck<\/strong>, <strong>Aleksis Rautio, Katri Rautio, Mimmi L\u00e4hteenoja, Kirsti Suonio, Hilda Pihlajam\u00e4ki <\/strong>och<strong> Lilli H\u00f6gdahl (Tulenheimo) \u2013 Horsma<\/strong>.<\/p>\n<p>Nykomlingar p\u00e5 Lindfors tid var <strong>Helmi Lindel\u00f6f<\/strong>, <strong>Jussi Snellman<\/strong>, <strong>Eero Kilpi<\/strong>, <strong>Teuvo Puro<\/strong> och <strong>P\u00e4ivi\u00f6 Horsma <\/strong>som sedermera skulle bli b\u00e4rande krafter p\u00e5 1910 och 1920-talen. Efter att ha f\u00e5tt sin utbildning vid Nationalteaterns elevskola anst\u00e4lldes d\u00e4rtill <strong>Aili <\/strong>och<strong> Unto Somersalmi <\/strong>1908.<\/p>\n<p>P\u00e5 Lindfors tid verkar policyn ha varit att varva repertoaren med regelbundet \u00e5terkommande klassiker. Rollutbudet gav sk\u00e5despelarna m\u00f6jligheter till tacksamma och givande uppdrag. Parallellt producerades ny europeisk dramatik i Jalmari Hahls efterf\u00f6ljd. Utbudet av ny inhemsk dramalitteratur var gott och p\u00e5 Nationalteatern s\u00e5g man det som sin plikt att ocks\u00e5 inkludera dem i repertoaren \u2013 faktiskt n\u00e4stan allt som erbj\u00f6ds. Uppdraget att fr\u00e4mja finl\u00e4ndsk litteratur kunde tidvis \u00e4ven bli problematiskt.<\/p>\n<p>Adolf Lindfors var en pragmatisk teaterchef som inte drog sig f\u00f6r att satsa p\u00e5 god underh\u00e5llning som gick hem hos publiken. En publiksucc\u00e9 lik oslagbara <em>Tukkijoella (Timmerflottarna) <\/em>blev den av Lindfors regisserade tyska klassikern om en prins som studerar vid ett universitet och vars kvinnoaff\u00e4rer furstens-faderns hov h\u00e5ller \u00f6gonen p\u00e5. <em>Vanha Heidelberg<\/em> <em>(Gamla Heidelberg\/Studentprinsen) <\/em>har senare uppf\u00f6rts som operett under namnet <em>Ylioppilasprinssi <\/em>(Helsingfors Stadsteater,1969). Den blev en veritabel framg\u00e5ng som tack vare sin l\u00e4ttsamhet lockade publik, medan de mera kr\u00e4vande rynkade p\u00e5 n\u00e4san. Den svenska folkkomedin<em> Vermlantilaisia (V\u00e4rml\u00e4nningarna)<\/em> uppf\u00f6rdes ocks\u00e5, en klassiker Bergbom inte hade haft mycket till \u00f6vers f\u00f6r.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1908 ordnades en medborgarsamling p\u00e5 Studenthuset d\u00e4r man kr\u00e4vde b\u00e4ttre sk\u00e5despelarutbildning av Nationalteatern. D\u00e4rtill kr\u00e4vdes utbildning f\u00f6r regiss\u00f6rer, eftersom bristen var skriande, vilket Jalmari Hahl speciellt p\u00e5talade. Ett av f\u00f6rslagen var ocks\u00e5 att man skulle grunda en kassa f\u00f6r resebidrag, f\u00f6r att den som bedrev regiss\u00f6rsstudier utomlands skulle kunna ans\u00f6ka om pengar. Dessutom ans\u00e5gs teatern beh\u00f6va en litter\u00e4r chef vars uppgift det var att fr\u00e4mja dramalitteraturen. Direktionen f\u00f6rh\u00f6ll sig r\u00e4tt v\u00e4lvillig till tanken \u201df\u00f6rutsatt att man kunde hitta en person p\u00e5 Bergboms niv\u00e5\u201d.<\/p>\n<p>I tidningen <em>Valvoja <\/em>analyserade Jalmari Finne skillnader i spels\u00e4tt inom Nationalteatern: den \u00e4ldre generationens patetiskt melodramatiska utspel och de ungas vardagliga uttryckss\u00e4tt och att b\u00e4gge l\u00f6per risken att bli ytliga. Det ledde till oklarheter under f\u00f6rest\u00e4llningarna och bristande enhetlighet (Koskimies 1953, 190).<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1908 turnerade Ida Aalberg igen i Helsingfors i de ofta uppf\u00f6rda pj\u00e4serna <em>Elinan surma (Elins bane)<\/em> och <em>Meren tyt\u00e4r (Frun fr\u00e5n havet)<\/em> d\u00e4r statisterna spelade illa i j\u00e4mf\u00f6relse med b\u00e4ttre in\u00f6vade f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Nationalteatern (Koskimies 1953, 173). \u00c4n en g\u00e5ng publicerades ett inl\u00e4gg som om Ida Aalberg skulle klandra Nationalteatern. Texten best\u00e5r enligt Koskimies delvis av \u201dsv\u00e5r\u00f6versk\u00e5dlig teoretisering\u201d, vilket kunde tyda p\u00e5 att skribenten bakom den eventuellt var Uexk\u00fcll-Gyllenband. Samma \u00e5r (1908) ing\u00e5r i tidskriften <em>Aika <\/em>en text som Ilmari R\u00e4s\u00e4nen (1925) alldeles riktigt antar att \u00e4ven den kunde ha varit skriven av den \u00e4kta mannen.<\/p>\n<p>Viktiga stycken i Adolf Lindfors nya repertoar var till exempel Tolstojs <em>Pimeyden valta (M\u00f6rkrets makt)<\/em>, men ocks\u00e5 tematiskt besl\u00e4ktade <em>Anna Liisa<\/em> av Minna Canth<em>. <\/em>Antingen bidrog Lindfors till att skapa en Bergbomskult eller s\u00e5 ville han tillm\u00f6tesg\u00e5 de gamla bergbomianerna genom att l\u00e5ta uppf\u00f6ra <em>Pombal ja jesuiitat (Pombal och jesuiterna) <\/em>h\u00f6sten 1908, vilket resulterade i att man rent allm\u00e4nt kunde konstatera att pj\u00e4sen verkligen var f\u00f6r\u00e5ldrad.<\/p>\n<p>Med sitt politiskt betydelsefulla ungdomssk\u00e5despel <em>Mestari Olavi (M\u00e4ster Olof) <\/em>n\u00e5r August Strindberg \u00e4ntligen Nationalteaterns scen. Aktualiteten kan sk\u00f6njas i de till buds st\u00e5ende alternativen med koppling till generalstrejkens Finland. Texten om folklig f\u00f6rvaltning och Gert Bokpr\u00e4ntares revolution\u00e4ra repliker skrevs sommaren 1872, men i Pariskommunens anda.<\/p>\n<p><strong>H\u00f6sten 1909 kn\u00f6ts <\/strong>ocks\u00e5 <strong>Jalmari Lahdensuo <\/strong>till teatern \u2013 han var Aspelin-Haapkyl\u00e4s kandidat, magister i litteratur och rektor f\u00f6r samskolan i Lapua. Han hade ocks\u00e5 studerat utomlands, hade planer p\u00e5 en doktorsavhandling och stod till f\u00f6rfogande som chef. Men han anst\u00e4lldes som dramaturg och fick ocks\u00e5 regiuppdrag av Lindfors. Lahdensuo \u00e5tog sig ocks\u00e5 en del av undervisningen vid Nationalteaterns elevskola, vilket han sedan sk\u00f6tte flera \u00e5r.<\/p>\n<p>Om <strong>Ida Aalbergs<\/strong> g\u00e4stspel i Goethes <em>Ifigeneia Tauriissa<\/em> <em>(Ifigenia p\u00e5 Tauris)<\/em> var kritikerna r\u00e4tt oeniga. V\u00e4sentligt var att f\u00f6rhandlingar med baronessan om ett l\u00e4ngre g\u00e4stspel v\u00e5ren 1909 inleddes kort efter <em>Ifigenia<\/em>. Aalberg f\u00f6rutsatte att hon skulle f\u00e5 regissera fyra pj\u00e4ser under det spel\u00e5ret och sj\u00e4lv spela med i dem, men inte ansvara f\u00f6r vare sig ekonomin eller scenografin.<\/p>\n<p>Direktionen f\u00f6rutsatte att Aalberg skulle samarbeta med teaterchefen, vilket uppenbarligen var en om\u00f6jlighet. Ida Aalberg k\u00e4nde en tydlig motvilja mot Lindfors. Hon hade dessutom i en intervju f\u00f6r <em>Uusi Suometar<\/em> helt tydligt h\u00e4nvisat till Lindfors n\u00e4r hon uttalat sig om hur p\u00e5frestande det \u00e4r f\u00f6r sk\u00e5despelare att h\u00e5lla alla sm\u00e5 detaljer i minnet och hur mycket viktigare det \u00e4r med inspiration och inre kraft. Det \u00e4r viktigt med andligt spelrum, i annat fall k\u00e4nns konsten som rena rama arbetet.<\/p>\n<p>I avtalet l\u00f6stes fr\u00e5gan s\u00e5 att direktionen som h\u00f6gsta instans koordinerade Aalbergs tillg\u00e5ng till sk\u00e5despelare f\u00f6r de pj\u00e4ser hon regisserade och andra kontakter som var n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r hennes andel i repertoaren. F\u00f6rbudet mot andra personers n\u00e4rvaro under repetitionerna utan Aalbergs medgivande hade skurits ner till ett \u201df\u00f6rbud mot att l\u00e4gga sig i\u201d, vilket gav tydliga spelregler i f\u00f6rh\u00e5llande till Lindfors. Arrangemanget till\u00e4t d\u00e4rmed friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband r\u00e4tt att n\u00e4rvara, vilket inte gillades av alla.<\/p>\n<p>S\u00e4songsstarten h\u00f6sten 1909 blev r\u00e4tt speciell \u2013 det var Nationalteaterns f\u00f6rsta avtal som medgav ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt regiss\u00f6rskap, men samtidigt \u2013 eftersom risken f\u00f6r en konflikt med den operativa ledningen var uppenbar \u2013 fanns en intern bodelning inskriven i sj\u00e4lva kontraktet. Direktionen hade d\u00e4rmed mandat och fullmakt att f\u00f6rbig\u00e5 den operativa ledningen. Motsvarande interna arrangemang har ocks\u00e5 senare f\u00f6rekommit i finl\u00e4ndsk teaterhistoria. De medf\u00f6r alltid problem, om \u00e4n tidvis ocks\u00e5 goda f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n<p>F\u00f6rutsatt att det fortfarande vore m\u00f6jligt skulle det kr\u00e4va ytterligare forskning f\u00f6r att reda ut huruvida och i vilken utstr\u00e4ckning \u00e4ldre och yngre sk\u00e5despelare vid Nationalteatern blev inspirerade av samarbetet med baronessan. Bland de unga var det m\u00e5nga som g\u00e4rna l\u00e4t sig regisseras av Aalberg, fr\u00e4mst som ett slags till\u00e4ggsutbildning. \u00c5 andra sidan kan man ocks\u00e5 st\u00e4lla sig fr\u00e5gan huruvida Aalberg skulle ha varit en b\u00e4ttre regiss\u00f6r utan friherre von Uexk\u00fclls analyser i bakgrunden och huruvida Aalberg d\u00e5 hade varit mer sig sj\u00e4lv \u2013 det vill s\u00e4ga erfaren, oavl\u00e5tligt flitig, kr\u00e4vande och noggrann \u2013 om hon hade kunnat verka helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, utan att ha varit fj\u00e4rrstyrd av sin make. Vid n\u00e4rmare granskning av spel\u00e5ret 1909\u20131910 verkar det som om Aalberg i parets interna arbetsf\u00f6rdelning innehade rollen som f\u00f6rpost f\u00f6r att kunna uppfylla friherre von Uexk\u00fclls ambitioner.<\/p>\n<p>I sin historik \u00e4r Rafael Koskimies (1953) mycket kritisk och finner det tragiskt att Ida Aalberg enligt hans terminologi \u201dvar feminint k\u00e4nslosam, trasslade till, famlade och f\u00f6rlorade m\u00e5let ur sikte.\u201d Enligt Koskimies skulle Aalberg efter vettigt \u00f6verv\u00e4gande ha kunnat n\u00e5 sina m\u00e5l betydligt b\u00e4ttre \u00e4n genom emotionell impulsivitet (Koskimies 1953, 205).<\/p>\n<h3>Ida Aalbergs regiss\u00f6rs\u00e5r 1909\u20131910<\/h3>\n<p>Det \u00e4r intressant att granska Ida Aalbergs fyra produktioner fr\u00e4mst utg\u00e5ende fr\u00e5n <strong>de flytande gr\u00e4nserna mellan yrkesbilderna, det vill s\u00e4ga regiss\u00f6rens, f\u00f6rfattarens och sk\u00e5despelarens som indikatorer i f\u00f6r\u00e4ndringsprocessen, d\u00e4r \u00f6verslag gjordes i olika riktningar. <\/strong>Friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenbands andel borde utredas: han deltog i analyserna och repetitionerna, varf\u00f6r det de facto torde ha varit fr\u00e5ga om ett slags dubbelregi \u2013 baronessan hade sin baron, och \u00e4ven en dyrkad kvinnas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet var relativ.<\/p>\n<p><em>John Gabriel Borkman<\/em> var ett sent verk av Ibsen om en gammal man, en tidigare bankdirekt\u00f6r \u2013 allts\u00e5 en av hans gammelmansbek\u00e4nnelser. I titelrollen ville Ida Aalberg ha 21-\u00e5riga Urho Somersalmi, nyutexaminerad fr\u00e5n elevskolan. P\u00e5 den tiden kunde man trots allt manipulera \u00e5lder med en avancerad maskering. Ida sj\u00e4lv, vid fyllda 51, spelade rollen som Ella Rentheim, en v\u00e4ninna till Borkman fr\u00e5n g\u00e5ngna tider. Den unga sk\u00e5despelaren r\u00e5kade ut f\u00f6r pinsamma situationer b\u00e5de p\u00e5 scenen och under repetitionerna. Recensenter f\u00f6rh\u00f6ll sig kritiskt till f\u00f6rest\u00e4llningen, fr\u00e4mst p\u00e5 grund av regin och den nya betoningen p\u00e5 den kvinnliga huvudrollen, men ocks\u00e5 f\u00f6r egenm\u00e4ktigt f\u00f6rfarande i f\u00f6rh\u00e5llande till f\u00f6rfattaren eller rena feltolkningar.<\/p>\n<p>Jalmari Finne till exempel ans\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen vara noggrant in\u00f6vad. Pj\u00e4sen hade analyserats hela sommaren medan den unga Somersalmi idrottade p\u00e5 den hyrda villan i Terijoki och p\u00e5 stranden. Men ocks\u00e5 Finne fann avsteget fr\u00e5n Ibsens intentioner fullst\u00e4ndigt omotiverat, b\u00e5de till det yttre men ocks\u00e5 till substansen, d\u00e4r man \u00e4n en g\u00e5ng konfronterades med en f\u00f6r\u00e5ldrad spelstil.<\/p>\n<blockquote><p>Ibsens rollpersoner \u00e4r diskreta, vilket han tydligt anger, missta sig kan man allts\u00e5 inte. P\u00e5 scenen ger alla fritt spelrum \u00e5t sina k\u00e4nslor, och de skriker. I scenen d\u00e4r Ella ska ta Borkman i handen, faller hon honom om halsen, d\u00e4r hon borde sitta lugn och tyst, brister hon i krampaktig gr\u00e5t (Koskimies 1953, 210 cit. Finne HS, 28.10.09).<\/p><\/blockquote>\n<p>Aalbergs f\u00f6rsta regiuppdrag verkar likafullt ha varit dikterat av den melodramatiska divans effektinstinkter. Utg\u00e5ende fr\u00e5n Stanislavskijs teatersyn och av Finnes beskrivning att d\u00f6ma verkar inte f\u00f6rest\u00e4llningen ha motsvarat den nya scenkonstens principer, som det friherrliga paret Ida och Alexander hade h\u00e4vdat att de omfattade. \u00c4ven Finne hade sina randiga sk\u00e4l att f\u00f6rh\u00e5lla sig kritiskt till sk\u00e5despelarna vid Nationalteatern.<\/p>\n<p>Senare samma \u00e5r r\u00e5kade dessutom ett tyskt s\u00e4llskap g\u00e4stspela i Helsingfors och gav d\u00e5 <em>John Gabriel Borkman<\/em> i en mer d\u00e4mpad version. I pressen rosades uttryckligen det som hade saknats i Aalbergs regi, men d\u00e5 passade Maila Talvio p\u00e5 att h\u00f6ja Aalbergs version till skyarna p\u00e5 sitt intensiva och passionerade s\u00e4tt. Det inl\u00e4gget gav upphov till ett genm\u00e4le fr\u00e5n teaterh\u00e5ll n\u00e4r signaturen J.L[ahdensuo] i sin tur rosade det tyska s\u00e4llskapets f\u00f6rest\u00e4llning (Koskimies 1953, 212).<\/p>\n<p>Ida Aalbergs f\u00f6ljande regiarbete var Ostrovskijs <em>Ukonilma (Ov\u00e4dret)<\/em>, d\u00e4r hon sj\u00e4lv spelade Katja Kabanova, den dramatiska huvudrollen. Av hennes regier ans\u00e5gs den vara mest framg\u00e5ngsrik. Aalberg hade uppenbarligen f\u00f6rs\u00f6kt ge pj\u00e4sen ett mera d\u00e4mpat uttryck och l\u00e4mnat mer rum f\u00f6r det slaviska. Kritikernas lovord var mycket samst\u00e4mda och framg\u00e5ngen obestridlig. Rollf\u00f6rdelningen mellan speciellt de unga sk\u00e5despelarna och den samvetsgranna regin rosades. I praktiken var det von Uexk\u00fcll-Gyllenband som stod bakom regin av den ryska klassikern.<\/p>\n<p>Det verkliga skeppsbrottet kom tidigt vintern 1910 med Johannes Linnankoskis <em>Ikuinen taistelu (Den eviga striden)<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1903. Aalberg motiverade valet med sin \u00f6nskan att fr\u00e4mja inhemsk dramalitteratur. Linnankoski (egentligen Vihtori Peltonen) var gammalfinne och behandlade ofta bibelrelaterade teman, som dessutom l\u00e5g i tiden. Ocks\u00e5 den g\u00e5ngen ville Aalberg sj\u00e4lv spela med och valde Lucifers roll. Dessutom ansvarade hon f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l regi och scenografi som scensystemet. Scenografin planerades i samarbete med nytilltr\u00e4dda scenografen Karl Fager \u2013 \u00e5ret pr\u00e4glades av energi och stor flit. Gl\u00e4djande var att ocks\u00e5 de unga artisterna tilldelades mer kr\u00e4vande roller.<\/p>\n<p>Kritiken g\u00e4llde fr\u00e4mst den alltf\u00f6r stora likheten med l\u00e4sdramat, n\u00e5gonting som ocks\u00e5 mer namnkunniga f\u00f6rfattare och dramatiker ofta kritiserades f\u00f6r. Vissa scener fungerade r\u00e4tt bra, men de var f\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5. Sj\u00e4lva texten upplevdes som onyanserad och sl\u00e4tstruken. P\u00e5 grund av scenografin, dr\u00e4kterna, musiken och antalet statister blev produktionen f\u00f6rh\u00e5llandevis dyr, utan att f\u00f6r den skull locka publik. Den blev en black om foten f\u00f6r Alberg som ville f\u00e5 synlighet och erk\u00e4nsla som regiss\u00f6r. <em>Ikuinen taistelu <\/em>hade premi\u00e4r i b\u00f6rjan av mars 1910.<\/p>\n<p>Aalberg sista regiarbete, Eino Leinos <em>Alkibiades,<\/em> fick ett r\u00e4tt kyligt mottagande. Detta trots att Ida nu spelade med gamla kolleger som Axel Ahlberg och Katri Rautio. \u201dKunde de eventuellt ha drabbats av n\u00e5got slags ovilja?\u201d fr\u00e5gar sig till och med Koskimies (1953, 215).<\/p>\n<p>Framg\u00e5ng var m\u00e5ttstocken i den interna konkurrensen och samtidigt h\u00f6rde Adolf Lindfors till dem som utan tvekan lyckades. H\u00f6sten 1910 med George Bernard Shaws <em>Sankarit (Hj\u00e4ltar)<\/em> och en annan komedi. Iisakki Lattu regisserade Leonid Andrejevs intressanta nyhet <em>Ihmisen el\u00e4m\u00e4 (M\u00e4nniskans liv). <\/em>Jalmari Lahdensuo verkar ha varit en duktig regiss\u00f6r, men hans pj\u00e4sval var inte alltid s\u00e5 lyckade.<\/p>\n<p>I februari 1910 gav teatern <strong>Arvid J\u00e4rnefelts<\/strong> <em>Titus, <\/em>som tidigare kallades<em> Orjan oppi<\/em>. I huvudrollen som Titus s\u00e5gs Urho Somersalmi och tidvis med Aarne Orjatsalo som g\u00e4stspelare. F\u00f6rfattaren hade till en b\u00f6rjan velat ha Ida Aalberg i rollen som Berenike, men Lindfors ville ge rollen till Lilli Tulenheimo, trots att det sist och slutligen sedan blev hennes syster P\u00e4ivi\u00f6 Horsma som \u00f6vertog rollen. Ida var bitter eftersom hon g\u00e4rna hade spelat rollen sj\u00e4lv, i synnerhet som det hade varit f\u00f6rfattarens \u00f6nskem\u00e5l.<\/p>\n<p>J\u00e4rnefelts id\u00e9drama fick ett \u00f6verraskande positivt mottagande tack vare det politiskt ideella budskapet. J\u00e4rnefelts pacifistiska idealism gick hem hos publiken oberoende av samh\u00e4llsklass. Karl Fagers stiliga scenografi, Armas J\u00e4rnefelts musik, Robert Kajanus orkester samt Maggie Gripenbergs gruppkompositioner och dansnummer bidrog till ett lyckat helhetsintryck. Lindfors hade lyckats satsa p\u00e5 toppf\u00f6rm\u00e5gor inom finl\u00e4ndskt kulturliv, och kunde d\u00e4rmed visa att allt inte var avh\u00e4ngigt av baronessan. Kort innan premi\u00e4ren p\u00e5 Leinos <em>Alkibiades<\/em> hade Lindfors beg\u00e5tt sitt 25-\u00e5rsjubileum som konstn\u00e4r med Bj\u00f6rnsons komedi <em>Kun uusi viini kukkii (N\u00e4r det unga vinet blommar)<\/em>.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1910 meddelade \u00e4ven Lindfors att han \u00f6nskade l\u00e4mna uppdraget som teaterchef, vilket gav upphov till att stadens tidningsskribenter och olika st\u00f6dgrupper aktiverades. Nuutti Vuoritsalo (en v\u00e4n till Hahl) och Eino Leino gav \u00e4n en g\u00e5ng Jalmari Hahl sitt st\u00f6d, medan Kasimir Leino varmt rekommenderade Ida Aalberg. Signaturen Kansalaisia f\u00f6reslog Ida Aalberg f\u00f6r chefsposten och Eino Kalima till bitr\u00e4dande chef.<\/p>\n<p>Lindfors gick dock med p\u00e5 att forts\u00e4tta, uppenbarligen efter en diskussion med direktionen om att avtalet med Aalberg skulle \u00e5terg\u00e5 till ett g\u00e4stspelskontrakt f\u00f6r en sk\u00e5despelerska.<\/p>\n<p>Trots inre slitningar och sp\u00e4nningar hade spel\u00e5ret 1909\u20131910 varit ett bra \u00e5r f\u00f6r Nationalteatern, speciellt med tanke p\u00e5 int\u00e4kterna och andelen inhemska pj\u00e4ser. Utbudet av inhemsk dramalitteratur lovade gott ocks\u00e5 f\u00f6r det p\u00e5f\u00f6ljande spel\u00e5ret.<\/p>\n<h3>Ida Aalberg och spel\u00e5ret 1910\u20131911<\/h3>\n<p>Ida Aalberg var uppenbarligen deprimerad efter f\u00f6rest\u00e4llningarna av Leinos <em>Alkibiades<\/em> och \u00f6verv\u00e4gde om hon alls skulle forts\u00e4tta som regiss\u00f6r. Utan att n\u00e4mna k\u00e4llor skriver Ritva Heikkil\u00e4 (1998) att den \u00e4kta mannen skulle ha \u00f6vertalat henne att forts\u00e4tta. Aalberg hade nu \u00e4ven problem med h\u00e4lsan.<\/p>\n<p>Resultatet av f\u00f6rhandlingarna mellan baronessan och teatern f\u00f6r det andra \u00e5rets fyra rollinslag var betydligt rimligare. Det var inte l\u00e4ngre tal om regiarbeten och teaterchefen skulle ansvara f\u00f6r repetitionerna och vara inf\u00f6rst\u00e5dd med hur Ida t\u00e4nkt sig sin egen roll. I de sista repetitionerna skulle Ida delta tillsammans med den \u00f6vriga ensemblen. Hon \u00e5tog sig att spela med i minst fem f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e0 600 mark. I avtalet ingick en garantisumma f\u00f6r hela \u00e5ret ifall pj\u00e4serna inte skulle utfalla v\u00e4l ekonomiskt.<\/p>\n<p>Den f\u00f6rsta pj\u00e4sen som Aalberg medverkade i var Maila Talvios pj\u00e4s <em>Anna Sarko[i]la. <\/em>Likt m\u00e5nga andra samtidstexter handlar stycket om kvinnans st\u00e4llning i \u00e4ktenskapet, otrohet och konsekvenserna av det. Rollpersonen Anna d\u00f6r p\u00e5 slutet (Koskimies 1953, 219 beskriver h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet).<\/p>\n<p>Huvudrollspersonen \u00e4r en stark demoniskt-tragisk kvinna och \u00e4r som gjord f\u00f6r Ida Aalberg. Maila Talvio regisserade sin pj\u00e4s sj\u00e4lv, men \u00e5stadkom troligtvis mest bara f\u00f6rvirring, varf\u00f6r sk\u00e5despelarna blev tvungna att g\u00f6ra nya instuderingar och repetera i f\u00f6rfattarens fr\u00e5nvaro (Heikkil\u00e4 1998, 412).<\/p>\n<p>Med teaterledningen som syndabock (det vill s\u00e4ga Lindfors och Lahdensuo) till st\u00f6ter kontroverser om rollf\u00f6rdelningen i Franz Grillparzers stycke <em>Meren ja lemmen aallot (Des Meeres und der Liebe Wellen)<\/em>. Ungflicksrollen Hero tilldelades (30-\u00e5riga) Lilli Tulenheimo, trots att Aalberg (53 \u00e5r) hade f\u00e5tt l\u00f6fte om att f\u00e5 spela den. Den unga Tulenheimo, som Lindfors f\u00f6redrog, blev s\u00e5lunda Aalbergs rival. Det kunde eventuellt vara bra att reda ut om Lindfors hade agerat konsekvent och om till exempel ocks\u00e5 Axel Ahlberg hade f\u00e5tt avst\u00e5 fr\u00e5n roller till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r yngre m\u00e4n, eller om ingripandet endast g\u00e4llde flickrollerna och att avsikten, som man f\u00e5r anta, var att mobba Ida.<\/p>\n<p>Teaterns ledning hade eventuellt tyckt att rollf\u00f6rdelning inte handlar om fr\u00e4lse och nyttjander\u00e4tt, utan att teaterchefen b\u00f6r se sin ensemble som en helhet. Kanske ville Lindfors rationalisera verksamheten och att det kr\u00e4vde att en del nyttjander\u00e4ttigheter skrotades.<\/p>\n<p>Friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband lobbade p\u00e5 sitt h\u00e5ll genom att bes\u00f6ka bland annat gammalfinnen Aspelin-Haapkyl\u00e4, som vid den tiden hade teaterns historik under arbete och var en av direktionens mest inflytelserika ledam\u00f6ter. Uexk\u00fcll-Gyllenband beklagade sig \u00f6ver att Lindfors och Lahdensuo behandlade Aalberg illa. Enligt Koskimies hade professorn gjort en anteckning i sin dagbok att Aalberg hade velat ha den n\u00e4mnda Grillparzerrollen f\u00f6rst sedan hon f\u00e5tt h\u00f6ra att Tulenheimo skulle spela den. \u201dDet var ot\u00e4nkbart att tala klarspr\u00e5k eftersom jag inte kunde s\u00e4ga allt utan att s\u00e5ra honom [friherren]. F\u00f6rmodligen har han ingen aning om hur nyckfull hans diva \u00e4r\u201d (Aspelin-Haapkyl\u00e4 i sin dagbok 2.12.1910 citerad av Koskimies 1953, 231).<\/p>\n<p>F\u00f6r att kompensera Aalberg togs <em>Maria Stuart <\/em>upp i repris h\u00f6sten 2010 och dessutom <em>Antonius och Kleopatra <\/em>sent p\u00e5 v\u00e5ren. B\u00e5da pj\u00e4serna bj\u00f6d p\u00e5 gamla glansroller. Det hade de facto f\u00f6rl\u00f6pt hela 15 \u00e5r sedan Kleopatra senast spelades. Den h\u00e4r g\u00e5ngen kritiserades pj\u00e4sen f\u00f6r att ha varit alltf\u00f6r tam och l\u00e4ttsam, eftersom det demoniska helt saknades. Axel Ahlberg fick sig p\u00e5 p\u00e4lsen f\u00f6r sin rollprestation som Antonius. V\u00e5rs\u00e4songen avslutades med Idas gamla bravurnummer i Ernest Legouv\u00e9s och Eug\u00e8ne Scribes <em>Adrienne Lecouvreur<\/em>, d\u00e4r en ung sk\u00e5despelerska f\u00f6rst blir utsatt f\u00f6r en intrig och sedan f\u00f6rgiftad. Den g\u00e5ngen fick Ida ros f\u00f6r sin roll, men kanske kunde ocks\u00e5 det ha varit teaterpolitik, eftersom v\u00e5rens h\u00e4ndelser redan hade b\u00e4ddat f\u00f6r f\u00f6ljande stora skandal (Koskimies 1953, 226).<\/p>\n<h3>Nationalteatern ratar Ida \u2013 men erbjuder f\u00f6rsoning!<\/h3>\n<p>Redan v\u00e5rvintern 1911 hade Maila Talvio tagit Aalberg i f\u00f6rsvar och klandrat Nationalteatern f\u00f6r att h\u00e5lla l\u00e5g niv\u00e5, g\u00e4llande b\u00e5de spr\u00e5ket och d\u00e5liga \u00f6vers\u00e4ttningar till finska, d\u00e5liga pj\u00e4ser och svaga unga sk\u00e5despelerskor. Aalberg misst\u00e4nktes st\u00e5 bakom Talvios inl\u00e4gg, vilket ingalunda bidrog till att \u00f6ka hennes popularitet i teaterkretsen (Heikkil\u00e4 1998 s 416).<\/p>\n<p>Teatern gick in f\u00f6r att f\u00f6rsvara sin gamla personal i offentligheten och framh\u00f6ll deras uppoffrande insatser. Talvio fortsatte kritisera repertoaren f\u00f6r de alltf\u00f6r m\u00e5nga komedierna i ett hus d\u00e4r bildningens ljus borde lysa. Hon f\u00f6reslog en omorganisation inom ledningen, s\u00e5 att alla de b\u00e4sta regiss\u00f6rerna skulle f\u00e5 regissera. S\u00e5 uttryckte sig en person vars pj\u00e4s inte hade varit n\u00e5gon st\u00f6rre framg\u00e5ng p\u00e5 h\u00f6sten \u00e5ret innan.<\/p>\n<p>Den 11 mars 1911 \u00e5beropade styrelsen ekonomin och konstaterade att de p\u00e5 grund av f\u00f6rlusterna inte l\u00e4ngre kunde forts\u00e4tta avtalet med friherrinnan Ida Aalberg-von Uexk\u00fcll. Vid m\u00f6tet hade styrelsen ocks\u00e5 behandlat Talvios elaka p\u00e5hopp, som f\u00f6ref\u00f6ll konstiga med tanke p\u00e5 att hennes make, professor J. J. Mikkola ocks\u00e5 satt i teaterdirektionen.<\/p>\n<p>P\u00e5 m\u00f6tet d\u00e4r man beslutat om att s\u00e4ga upp avtalet hade ordf\u00f6randen O. E. Tudeer och J. J. Mikkola anf\u00f6rt avvikande \u00e5sikt och tyckte att man borde ha erbjudit Aalberg ett kontrakt till ett l\u00e4gre \u00e5rsarvode. Beslutet var inte v\u00e4lformulerat och d\u00e4r kunde till exempel ha inf\u00f6rts ett tydligt f\u00f6rslag till f\u00f6rl\u00e4ngning av ett motsvarande normalt g\u00e4stspelsavtal. Aalberg fick k\u00e4nnedom om beslutet f\u00f6rst n\u00e4r hon anl\u00e4nde till teatern och efter att ett kort meddelande redan hade delgetts pressen. Tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet var allts\u00e5 i h\u00f6gsta grad inkorrekt. \u00c5 andra sidan var det allm\u00e4nt k\u00e4nt att samarbetet mellan Lindfors och Aalberg s\u00e5 vi s\u00e5 var om\u00f6jligt.<\/p>\n<p>I <em>Uusi Suometar<\/em> \u2013 tidningen som l\u00e4stes av Nationalteaterns viktigaste referensgrupp \u2013 kritiserade Maila Talvio beslutet och \u00e5tog sig att meddela vilka andra personers avtal man ocks\u00e5 kunde s\u00e4ga upp p\u00e5 grund av spar\u00e5tg\u00e4rderna. Alla Idas f\u00f6rtj\u00e4nster drogs nu fram, men ocks\u00e5 teaterchefen Lindfors \u201dkrokben\u201d. (Som att pj\u00e4sen <em>Ikuista taistelua<\/em> hade kunnat uppf\u00f6ras betydligt fler g\u00e5nger om inte Hilda Pihlajam\u00e4kis studieresa avsiktligt hade avbrutit f\u00f6rest\u00e4llningarna). Ingen hade diskuterat saken med Aalberg innan man kunde l\u00e4sa om det hela i pressen.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv meddelade Aalberg att orsaken till att kontraktet sades upp ingalunda var ekonomin, utan personliga, vilket speciellt g\u00e4llde Lahdensuo och Lindfors. I publikens \u00f6gon kr\u00f6ntes inledningen p\u00e5 v\u00e5rens f\u00f6rest\u00e4llningar av en martyrkrona. I pressen fortsatte polemiken mer eller mindre hela v\u00e5ren och f\u00f6r Nationalteatern var det inte alldeles l\u00e4tt att motivera varf\u00f6r en av den finl\u00e4ndska scenkonstens mest framst\u00e5ende legender inte l\u00e4ngre kunde spela d\u00e4r.<\/p>\n<p>Ritva Heikkil\u00e4 (1998) ger en annan f\u00f6rklaring till brytningen mellan Lindfors och Aalberg i k\u00e4rleksbreven fr\u00e5n en ung sk\u00e5despelare till Ida fr\u00e5n tidigt 1880-tal, och tolkar det hela i ett melodramatiskt ljus som den f\u00f6rsm\u00e5dda friarens h\u00e4mnd. Idas b\u00e5da \u00e4ktenskap hade varit socialt f\u00f6rdelaktiga, l\u00e5ngt h\u00f6gre p\u00e5 samh\u00e4llsstegen \u00e4n Lindfors sociala placering (Heikkil\u00e4 1998, 426).<\/p>\n<p>Bakom sl\u00f6jor av privat romantik kunde m\u00e5nga av de uppenbara problemen d\u00f6ljas, som Aalberg sj\u00e4lv hade varit orsaken till. Som ansvarsfullheten personifierad avskydde Lindfors all form av nonchalans och otillf\u00f6rlitlighet, vilket han hade upplevt och irriterat sig p\u00e5 under hela sin yrkeskarri\u00e4r. Kaarlo Bergbom hade varit tvungen att dansa efter Aalbergs pipa \u00e4ven om han hade genomsk\u00e5dat nyckerna. Lindfors kanske ville f\u00e5 ett slut p\u00e5 det en g\u00e5ng f\u00f6r alla och r\u00e4knade eventuellt med n\u00e5got slags intern kompensation. Om Lindfors som chef bar ansvaret, beh\u00f6vde han kanske inte t\u00e5la s\u00e5dant beteende.<\/p>\n<p>Speciellt som Lindfors m\u00e5ste ha upplevt Maila Talvio-Mikkolas angrepp som fullst\u00e4ndigt obefogade och partiska och friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband som en amat\u00f6rm\u00e4ssig teaterfantast, en arrogant intellektuell \u00f6verklassdompt\u00f6r. Dessutom kan man v\u00e4lja att ur ett kollegialt perspektiv betrakta Ida Aalberg fr\u00e5n \u00e5ren som g\u00e5tt.<\/p>\n<p>Ordf\u00f6randen Oskar Emil Tudeer h\u00e4nvisade i sitt genm\u00e4le till hur det p\u00e5 Bergboms tid f\u00f6rekommit minst 20 motsvarande kontroverser, men att de f\u00f6rsonades. Teatern hade alltid anpassat sig till Aalbergs \u00f6nskem\u00e5l, vilket ocks\u00e5 nu borde efterstr\u00e4vas. Uexk\u00fcll-Gyllenbands skrivelser och offentligt st\u00e4llda fr\u00e5gor till styrelsen var enligt Koskimies (1953) formulerade som om han misst\u00e4nkte n\u00e5got slags sammansv\u00e4rjning. Koskimies tolkning \u00e4r att friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenband och hans hustru egentligen sj\u00e4lva hade planerat \u00f6verta ledningen f\u00f6r Nationalteatern, och det finns s\u00e5dant som tyder p\u00e5 det. Det trodde \u00e5tminstone Aspelin-Haapkyl\u00e4, vilket ocks\u00e5 framg\u00e5r av hans tidigare n\u00e4mnda dagboksanteckningar.<\/p>\n<p>Med tanke p\u00e5 Finska partiet och krafterna bakom teatern \u00e4r det fullst\u00e4ndigt ot\u00e4nkbart att en balttysk friherre och \u00e4mbetsman i det kejserliga Ryssland, som pl\u00f6tsligt f\u00e5tt upp \u00f6gonen f\u00f6r teater, med sin bristf\u00e4lliga finska skulle ha kunnat bli chef f\u00f6r Finlands Nationalteater vid en tidpunkt n\u00e4r man st\u00e4llde helt andra krav p\u00e5 kunskaperna i finska spr\u00e5ket. Vid den h\u00e4r tiden p\u00e5verkades samh\u00e4llsklimatet ocks\u00e5 av de s\u00e5 kallade f\u00f6rryskningsperioderna.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1911 verkar arbetsron vara \u00e5terst\u00e4lld p\u00e5 Nationalteatern \u2013 men kanske \u00e4nd\u00e5 inte, eftersom Adolf Lindfors smak n\u00e4r det g\u00e4ller sk\u00e5despel fortfarande verkade vara ett problem f\u00f6r h\u00f6grest\u00e5ndskretsarna. P\u00e5 scenen s\u00e5gs ett par betydande klassiker s\u00e5 som Friedrich Hebbels <em>Judith<\/em> och William Shakespeares <em>Kuten haluatte (Som ni behagar).<\/em> Parallellt spelades tv\u00e5 nya inhemska pj\u00e4ser. F\u00f6r det f\u00f6rsta Alpo Noponens allmogepj\u00e4s <em>Savi soran alla<\/em> (Koskimies 1953, 264), som behandlar socialistiska agitatorer p\u00e5 den finska landsbygden. F\u00f6rutom Selma Anttila och hennes pj\u00e4s <em>Vaihdokas <\/em>pr\u00f6vade \u00e4ven andra skribenter sina vingar s\u00e5som magister Eino Kalima och Pontus Artti, tidigare kortvarig chef vid Tampereen Teatteri. Jalmari Finne skrev sagosk\u00e5despelet <em>Taikalekkeri. <\/em>Uruppf\u00f6randet av <strong>Maria Jotunis <\/strong><em>Miehen kylkiluu (Mannens revben) <\/em>med sitt imponerande persongalleri och fina humor var f\u00f6rst\u00e5s en h\u00e4ndelse av stor betydelse. I Shakespeares <em>Coriolanus<\/em> var scenografin m\u00f6jligast enkel, man v\u00e4xlade endast draperier (1911). I serien av Strindbergs historiska dramer spelades psykologiskt djuplodande <em>Erik XIV<\/em>.<\/p>\n<p>Repertoaren verkade genomt\u00e4nkt och aktuell. D\u00e4rf\u00f6r kan Nationalteatern med Lindfors och Lahdensuo vid rodret anses ha varit p\u00e5 bettet p\u00e5 ett till och med intressant s\u00e4tt, f\u00f6rutsatt att man inte stirrade sig blind p\u00e5 \u201dkonstens storslagna uppdrag\u201d eller publikens tr\u00e4ngtan. P\u00e5 teatern bem\u00f6dade man sig, producerade f\u00f6rest\u00e4llningar och f\u00f6rs\u00f6kte ta sin tids publik i beaktande.<\/p>\n<p>Det kom kritik f\u00f6r att s\u00e5 f\u00e5 Shakespearepj\u00e4ser spelades, medan unga intellektuella ans\u00e5g att Nationalteatern inte erbj\u00f6d dem n\u00e5gonting alls. Ur deras perspektiv sett saknades sj\u00e4lfullheten och kontakten till nya europeiska lyriska str\u00f6mningarna. Teaterledningen st\u00e4lldes inf\u00f6r faktum att publikunderlaget var f\u00f6rh\u00e5llandevis litet i f\u00f6rh\u00e5llande till salongens storlek. Hur v\u00e4l fyllde egentligen arbetarbefolkningen platserna uppe p\u00e5 andra raden? Hur tedde sig salongens kapacitet i f\u00f6rh\u00e5llande till de verkliga \u00e5sk\u00e5darsifforna?<\/p>\n<p>F\u00f6ljande \u00e5r f\u00f6rs\u00f6kte ordf\u00f6randen Tudeer f\u00e5 ett samtal med Ida Aalberg, men hon gjorde sig sv\u00e5r\u00e5tkomlig. Professorn skrev d\u00e4refter ett brev till henne d\u00e4r han erbjuder f\u00f6rsoning och \u00e5terg\u00e5ng till g\u00e4stspelspraxisen. Friherre Uexk\u00fcll-Gyllenband svarade p\u00e5 tyska p\u00e5 ett s\u00e4tt som om\u00f6jliggjorde fortsatta diskussioner f\u00f6r den g\u00e5ngen och Tudeers \u00f6nskan att f\u00e5 avg\u00e5 fr\u00e5n ordf\u00f6randeposten v\u00e4xte sm\u00e5ningom fram.<\/p>\n<p>Juhani Aho gick med p\u00e5 att ta \u00f6ver och r\u00e4knade med att sluta fred med Ida. Det lyckades ocks\u00e5 s\u00e5 sm\u00e5ningom tack vare Eino Kalimas ben\u00e4gna medverkan. <strong>Ida Aalbergs konstn\u00e4rsjubileum<\/strong> i januari\/februari 1914 med Sudermanns <em>Koti (Hemmet)<\/em> blev ett slags nationell f\u00f6rsoningsfest. D\u00e4refter spelades pj\u00e4sen \u00e4nnu en andra g\u00e5ng till nedsatta priser som en s\u00e5 kallad folkf\u00f6rest\u00e4llning. Den blev Aalbergs sista g\u00e4stspel p\u00e5 Nationalteaterns scen.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1914 planerade Aalberg en turn\u00e9 och spelade <em>Nukkekoti (Ett dockhem) <\/em>med nyb\u00f6rjare p\u00e5 Alexandersteatern. Hon dr\u00f6mde d\u00e5 om att den unga Kalima skulle regissera <em>Orleansin neitsyt (Orleanska jungfrun) <\/em>med henne i huvudrollen<em>. <\/em>Efter en kort sjukdomstid dog hon i S:t Petersburg i januari 1915. Ida Aalbergs kista f\u00f6rdes till Helsingfors och jordf\u00e4stningen blev en nationell sorgefest.<\/p>\n<p>Vid konstn\u00e4rjubileet i b\u00f6rjan av \u00e5r 1914 var det m\u00e5nga som hyllade Ida Alberg med tal i nationell och kulturell anda. Lovorden var m\u00e5nga och Ida besvarade dem med att f\u00f6rs\u00e4kra att det var den nationella andan som \u00e4nda sedan begynnelsen hade varit inspirationsk\u00e4llan f\u00f6r henne. Bakom det \u00e4dla motivet g\u00f6mde sig kanske ocks\u00e5 en personlig \u00e4relystnad.<\/p>\n<h3>Trechefsmodellen \u2013 obeslutsamhet<\/h3>\n<p>I del 1 av sin historik om <em>Suomen Kansallisteatteri<\/em> (1953) f\u00f6rh\u00e5ller sig ocks\u00e5 Rafael Koskimies kritiskt till direktionens f\u00f6rfarande. Han refererar till den f\u00f6ruts\u00e4gelse som Finne delgav Bergbom: \u201dEr skugga kommer \u00e4nnu att f\u00e4lla de fem f\u00f6ljande cheferna f\u00f6r Nationalteatern\u201d. Sp\u00e5domen verkar ha g\u00e5tt i uppfyllelse. Koskimies f\u00f6rundrar sig \u00f6ver att direktionen under en femton \u00e5rs period ansett alla chefsutn\u00e4mningar vara tillf\u00e4lliga.<\/p>\n<p><strong>Direktionen l\u00e4t samtliga nya chefer f\u00f6rst\u00e5 att valet av dem var en tillf\u00e4llig l\u00f6sning<\/strong>. Direktionen f\u00f6rbeh\u00f6ll sig dessutom den slutliga beslutander\u00e4tten, utan att de ans\u00e5g sig ha haft anledning att informera om det. P\u00e5 det s\u00e4ttet hade direktionen synbarligen avh\u00e4ndat sig ansvaret genom att cheferna aldrig kunde r\u00e4kna med deras st\u00f6d. Den \u00e4ldre generationen litade inte p\u00e5 den yngre, men det verkar som om man inom direktionen inte heller litade p\u00e5 sina val.<\/p>\n<p>En fortsatt labil situation gjorde det ocks\u00e5 m\u00f6jligt f\u00f6r alla starka k\u00e4nslor som g\u00e4llde Nationalteatern att blossa upp av minsta orsak. De s\u00e5 kallade intressegrupperna fanns inom Finska partiet och dess olika falanger men ocks\u00e5 inom intellektuella grupperingar som i huvudsak f\u00f6ljde den ungfinska linjen.<\/p>\n<p>Det n\u00e5got s\u00e4regna, \u00e4ven om Koskimies inte p\u00e5talar det, \u00e4r att samma personer som verkade som kritiker f\u00f6rr eller senare ocks\u00e5 f\u00f6rekommer som bland annat dramatiker eller anser sig vara presumtiva teaterchefer, eller rentav blev kritiker efter sin chefsperiod. \u00c5 ena sidan \u00f6kade det eventuellt kritikernas kompetens, men det fanns ocks\u00e5 risk f\u00f6r att det som skrevs i spalterna allt tydligare blev debattinl\u00e4gg som var delaktiga i intrigen. Man unnade inte konkurrerande f\u00f6rfattare eller andra i ensemblen erk\u00e4nsla, speciellt om n\u00e5gon gammal of\u00f6rr\u00e4tt kyttade i bakgrunden.<\/p>\n<p>\u00c5 andra sidan var de partiska och skrupell\u00f6st subjektiva skribenterna allm\u00e4nt k\u00e4nda. Bakom Eino Leinos skriverier kunde man ana sig till Kaarle Halmes intressen och bakom Maila Talvios Ida Aalbergs. \u00c4nda in p\u00e5 1940-talet fanns det bland kritikerk\u00e5ren till exempel personer som suttit i Nationalteaterns f\u00f6rvaltningsorgan. Det var f\u00f6rst p\u00e5 1950-talet som situationen f\u00f6r\u00e4ndrades, men 1970-talets politiska konstellationer medf\u00f6rde nya problematiska lojaliteter och dubbelambitioner, varav den kanske mest k\u00e4nda var Jukka Kajavas roll som b\u00e5de kritiker i tidningen <em>Helsingin Sanomat<\/em> och regiss\u00f6r p\u00e5 1970- och 1980-talen.<\/p>\n<p>Chefsutn\u00e4mningarna vid Nationalteatern gjordes vid en tidpunkt n\u00e4r det \u00e4nnu inte fanns professionella teaterchefer att tillg\u00e5. Enda m\u00f6jligheten var antingen avskedade chefer eller s\u00e5dana som sj\u00e4lva hade avg\u00e5tt. En \u00e5terkomst i form av n\u00e5got slags revansch kunde inte komma i fr\u00e5ga. Det fanns allts\u00e5 ingen, inte ens bland de svenskspr\u00e5kiga, som hade b\u00e5de yrkeskompetensen och dessutom den litter\u00e4ra bildningen. Det ingick i de f\u00f6rv\u00e4ntningar som levde kvar inom kretsarna kring Finska Teatern och de finskspr\u00e5kiga st\u00e5ndspersonerna. D\u00e4rtill b\u00f6r man minnas att sj\u00e4lvst\u00e4ndighet f\u00f6r Finland inte d\u00e5 \u00e4nnu var n\u00e5gon h\u00f6gtflygande dr\u00f6m. Inom teatern m\u00e5ste man vara beredd p\u00e5 att klara av diplomatin i f\u00f6rh\u00e5llande till myndigheterna, Ryssland och censuren. Kanske l\u00e5g ocks\u00e5 det i v\u00e5gsk\u00e5len vid valet av Eino Kalima.<\/p>\n<p>Trechefsmodellen med duon <strong>Jalmari Lahdensuo och Eino Kalima<\/strong> blev l\u00f6sningen f\u00f6r \u00e5ren 1914\u20131917 och som bitr\u00e4dande chef en tredje magister, fr\u00f6ken <strong>Mathilda von Troil<\/strong>. Lahdensuo och von Troil hade skol- och undervisningserfarenhet. Lahdensuo var den i trion som hade den mesta teatererfarenheten.<\/p>\n<p>Adolf Lindfors stannade kvar som sk\u00e5despelare och gick i pension f\u00f6rst 1929. Katri Rautio valdes 1915 till sk\u00e5despelarnas f\u00f6rsta representant i direktionen. <strong>Finlands Sk\u00e5despelarf\u00f6rbund<\/strong> hade grundats tv\u00e5 \u00e5r tidigare och ett av kraven var denna klausul i avtalen. Efter utdragna f\u00f6rhandlingar gick Nationalteaterns f\u00f6rvaltningsr\u00e5d med p\u00e5 detta och d\u00e4refter \u00e4ven de \u00f6vriga teaterhusen.<\/p>\n<p><strong>Eino Kalima<\/strong> hade under de g\u00e5ngna \u00e5ren verkat som skarpsynt teater\u00f6versiktsskribent. Hans special\u00e4mne var rysk litteratur och under studie\u00e5ren i Moskva hade han blivit intresserad av h\u00f6gklassig teater, framf\u00f6r allt det som spelades p\u00e5 stadens Konstn\u00e4rliga teater. Under triumvirat\u00e5ren bestod hans regiarbeten av de tv\u00e5 f\u00f6rsta Tjechov-pj\u00e4serna som uppf\u00f6rdes i Finland, n\u00e4mligen <em>Vanja-eno (Onkel Vanja)<\/em> och <em>Kirsikkapuisto (K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden)<\/em>, fr\u00e5n \u00e5ren 1914 och 1916. Ida Aalberg hade dock spelat Jelena i <em>Onkel Vanja <\/em>p\u00e5 tyska under en turn\u00e9 redan \u00e5r 1905.<\/p>\n<p>Utn\u00e4mningen av <strong>Mathilda von Troil <\/strong>motiverade direktionen med att teatern i sin ledning sedan l\u00e4nge hade saknat en bildad kvinna i klass med Emilie Bergbom och antog att von Troil, l\u00e4rare i franska vid Finska Samskolan, var en s\u00e5dan. D\u00e4rtill var hon systerdotter till syskonen Bergbom och hade sedan barnsben vuxit upp med teater. N\u00e5gon annan egen erfarenhet \u00e4n som intresserad teaterbes\u00f6kare och fr\u00e5n skolpj\u00e4ser hade hon inte.<\/p>\n<p>I och med att <strong>Jalmari Lahdensuo, <\/strong>regiss\u00f6ren som tidigare varit Adolf Lindfors h\u00f6gra hand, fick assistenter l\u00e4t man honom ocks\u00e5 tydligt f\u00f6rst\u00e5 att han inte hade direktionens fulla f\u00f6rtroende. Men Lahdensuo, som saknade s\u00e5v\u00e4l smak, konstn\u00e4rlig intuition som fantasi, valdes trots sin grovhet f\u00f6r sin goda organisationsf\u00f6rm\u00e5ga och sitt praktiska sinnelag.<\/p>\n<p>Under Lindfors och Lahdensuos tid (1907\/09\u20131914) f\u00f6rnyades tidsanv\u00e4ndningen p\u00e5 Nationalteatern. F\u00f6rest\u00e4llningar gavs fem kv\u00e4llar i veckan och repertoaren planerades utg\u00e5ende fr\u00e5n att pl\u00f6tsliga repriser av gamla pj\u00e4ser som kunde st\u00f6ra arbetet undveks s\u00e5 l\u00e5ngt som m\u00f6jligt. Det innebar att nya verk gavs en l\u00e4ngre och grundligare repetitionstid. Risken f\u00f6r att repetitionstiden p\u00e5 dagtid skulle st\u00f6ras av repriser och g\u00e4st- eller jubileumsf\u00f6rest\u00e4llningar minskade.<\/p>\n<p>Till f\u00f6rteckningen \u00f6ver nationella m\u00e4rkespersoners minnesdagar fogades nu ocks\u00e5 Ida Aalbergs f\u00f6delsedag tills de obligatoriska programvalen f\u00f6r festtillf\u00e4llena b\u00f6rjade k\u00e4nnas r\u00e4tt on\u00f6diga och f\u00f6ll bort. N\u00e4r festutbudet minskade v\u00e4ckte det kritik fr\u00e5n gammalfinskt h\u00e5ll.<\/p>\n<p>En annan orsak till kritik var f\u00f6rst\u00e5s str\u00e4vandena till ett mer finslipat och samspelt s\u00e4tt att spela teater. Allt tyder ocks\u00e5 p\u00e5 att medan debatten om friherrinnan Aalberg-Uexk\u00fclls st\u00e4llning p\u00e5gick, gjordes ett disciplinerat, och speciellt bland de unga sk\u00e5despelarna mer ensemblem\u00e4ssigt beh\u00e4rskat arbete. Den mindre soloinriktade linjen inom teatern tvingade s\u00e5 sm\u00e5ningom ocks\u00e5 Elli Tompuri och hennes antika divalater in p\u00e5 ett sidosp\u00e5r.<\/p>\n<p>I sitt s\u00e4tt att regissera delade Lindfors gener\u00f6st med sig av sina erfarenheter och sin grundliga rollinstudering till de yngre sk\u00e5despelarna. Han sj\u00e4lv, Axel Weckman och Aapo Pihlajam\u00e4ki samt de starka kvinnorna Kirsti Suonio, Mimmi L\u00e4hteenoja och Katri Rautio spelade allt oftare rollpersoner vars \u00e5lder motsvarade deras egen och ungdomarna tilldelades ungdomsroller. Samtidspj\u00e4ser och samtidskomedier togs upp p\u00e5 repertoaren. Intelligenta kvinnor som Lilli Tulenheimo, P\u00e4ivi\u00f6 Horsma, Helmi Lindel\u00f6f och Ruth Sibelius tog \u00f6ver, medan Jussi Snellman, Teppo Raikas (Durchmann), Teuvo Puro och Urho Somersalmi spelade unga m\u00e4n och blev sin generations stj\u00e4rnor.<\/p>\n<p>De tog till sig det tekniska kunnandet och borta var allt \u00f6verdrivet patos, som nu allt oftare ersattes med psykologisk sk\u00e4rpa. Den s\u00e5 kallade \u201dansatsen\u201d blev mera s\u00e4llsynt trots att det var n\u00e5gonting som den \u00e4ldre generationen \u00e4nnu f\u00f6rv\u00e4ntade sig p\u00e5 teatern. De historiska l\u00e4sdramerna fr\u00e5n Bergboms tid framf\u00f6rdes alltmer s\u00e4llan. Det fanns fortfarande efterfr\u00e5gan p\u00e5 dem, men de var p\u00e5 v\u00e4g att bli pliktf\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n<p>Den unga generationen kritiserades d\u00e4remot f\u00f6r sin r\u00f6stbehandling och sin talteknik. Under de tidiga \u00e5ren fr\u00e5n 1905 till 1911 var inte Kaarola Avellan l\u00e4ngre kvar som talpedagog vid <strong>Nationalteaterns elevskola, <\/strong>vilket betydde att alla inte hade haft henne som l\u00e4rare. Teatern fick kritik ocks\u00e5 f\u00f6r det. Var det kanske \u00e4nd\u00e5 bra att hon hade avg\u00e5tt. Den d\u00e4r patetiskt \u00f6verdrivna stilen h\u00e4rstammade fr\u00e5n Stockholm och annan motsvarande utbildning i b\u00f6rjan av 1870-talet, kanske till och med fr\u00e5n \u00e4nnu \u00e4ldre tider. En del elever l\u00e4ste fortfarande in klassiska roller hos henne. Under sina m\u00e5nga \u00e5r som scenspr\u00e5kspedagog fick Avellan ocks\u00e5 mycket kritik.<\/p>\n<p>Under Lindfors och Lahdensuos tid engagerades ocks\u00e5 en f\u00f6ryngrad basensemble, som ibland har kallats mellangenerationen. Det var med dem Kalima fortsatte samarbeta. Det fanns en del interna sp\u00e4nningar inom gruppen, men den fungerade bra om man bara lyckades l\u00f6sa konflikterna. Tack vare att Kalima var \u00f6vertygad tolstojan, torde han ha haft ett visst st\u00f6d i hanteringen av personrelationerna.<\/p>\n<p>Det var r\u00e4tt l\u00e5ngt utomst\u00e5ende krafter, gamla stj\u00e4rnor och de som sj\u00e4lva hade spelat ut sig som stod f\u00f6r tolkningen och bed\u00f6mningen av den 13 \u00e5r l\u00e5nga interregnumsperioden under \u00e5ren 1904\u20131917 vid Nationalteatern. En del av dem var ocks\u00e5 s\u00e5dana som hade velat bli stj\u00e4rnor, som var besvikna och st\u00e4ndigt kom med kritik.<\/p>\n<p>Eftersom Ida hade martyrrollen fick den Ida-mytiska tiden inte s\u00e4rskilt mycket erk\u00e4nsla. Den kritiska atmosf\u00e4r som Halme hade gett upphov till fortlevde trots att b\u00e5de han och speciellt Orjatsalo ofta \u00e4nnu g\u00e4stspelade under spel\u00e5ren 1911\u20131913. Tompuris traumatiska relation har gett upphov till en hel serie av minnesanteckningar och till och med forskning, som tar till sig \u201dmartyriologierna\u201d i den form de presenteras (M\u00e4kinen 2001). I dem rentv\u00e5s [kvinno]akt\u00f6rerna fr\u00e5n allt ansvar och de skyldiga definieras enlig k\u00f6n. Kalima h\u00f6rde ocks\u00e5 till dem som f\u00f6rs\u00f6kte st\u00e4rka sin egen position genom att kritisera sina konkurrenter. I sina memoarer n\u00e4mner han att Lahdensuo gjorde anteckningar och skisser i sin anteckningsbok under teaterf\u00f6rest\u00e4llningar utomlands, till exempel om <em>Peer Gynt <\/em>i K\u00f6penhamn (Kalima 1962, 295). Det gjorde \u00e4ven m\u00e5nga andra under sina utlandsvistelser.<\/p>\n<p>Lahdensuo hann n\u00e4mligen regissera flera mycket lyckade Shakespeare-pj\u00e4ser. Under ledning av denna praktiskt lagda man f\u00f6rnyades och moderniserades scenografin i en positiv och funktionell riktning. <em>Coriolanus<\/em> uppf\u00f6rdes med endast podier, pelare och draperier, vilket verkar ha varit en scenografiskt klok l\u00f6sning \u00e5r 1912. Jalmari Finne hade redan tidigare varit inne p\u00e5 liknande tankar i Viborg.<\/p>\n<p>Artturi J\u00e4rviluomas <em>Pohjalaisia<\/em> <em>(\u00d6sterbottningar) <\/em>var som politiskt sk\u00e5despel \u00e5r 1914 speciellt sp\u00e4nnande med tanke p\u00e5 censuren. Dess f\u00f6rtycks- och frihetspatos fick ett starkt gensvar i salongen. Artturi J\u00e4rviluomas senare sk\u00e5despel n\u00e5dde aldrig samma dramatiska uttryck och kraft. Det har f\u00f6rekommit r\u00e4tt \u00f6vertygande p\u00e5st\u00e5enden om att texten inte ursprungligen skulle ha varit J\u00e4rviluomas egen, utan en \u00f6sterbottnisk bygdeskildrares som k\u00e4nde till fallet. Atmosf\u00e4ren i pj\u00e4sen var mycket ryskfientlig. L\u00e4nsmannen blir m\u00f6rdad och det \u00e4r underf\u00f6rst\u00e5tt att han \u00e4r en rysk tj\u00e4nsteman. Historiskt var l\u00e4nsm\u00e4nnen i allm\u00e4nhet svenskspr\u00e5kiga i 1860-talets \u00d6sterbotten.<\/p>\n<p>Under Lahdensuos tid sattes George Bernard Shaws popul\u00e4ra <em>Pygmalion<\/em> upp \u00e5r 1914. D\u00e4r spelade Axel Ahlberg Elizas far, sop\u00e5karen Alfred P Doolittle. Som Henry Higgins s\u00e5gs Teuvo Puro, som inlett sin karri\u00e4r p\u00e5 arbetarteatern Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. Efter att ha g\u00e4stspelat p\u00e5 Tampereen Teatteri \u00e5terv\u00e4nde Puro nu till Helsingfors med ett str\u00e5lande genombrott i Ibsens <em>Peer Gynt <\/em>i den f\u00f6rsta scenversionen p\u00e5 finska \u00e5r 1916 och med scenmusik av Edvard Grieg. F\u00f6rest\u00e4llningen var l\u00e5ng och biljettk\u00f6erna likas\u00e5, ibland k\u00f6ades till och med \u00f6ver natten. Upps\u00e4ttningen var en imponerande konstn\u00e4rlig helhet och styckes spelades flitigt med fina rollprestationer. Teuvo Puro fick mycket ber\u00f6m f\u00f6r sin insats. Katri Rautio spelade mor \u00c5se.<\/p>\n<p>Lahdensuos m\u00e4sterverk <em>Peer Gynt, <\/em>en pj\u00e4s som han i tiden sj\u00e4lv hade sett i Berlin, var sensationellt. V. A. Koskenniemis recension i tidskriften <em>Valvoja <\/em>kritiserade f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r att vara ett l\u00e4sdrama \u2013 som uttryckligen fungerar i reciterad form \u2013 och \u00e4r alltf\u00f6r vardagligt och verkligt p\u00e5 scenen. Symboliken \u00e4r s\u00e5 uppenbar och tolkningen \u201dalltf\u00f6r bokstavlig\u201d, inte i pj\u00e4sens anda (Koskimies 1953, 362). Om man g\u00e5r p\u00e5 djupet med saken kan nog Koskenniemi ha r\u00e4tt, scenkonst \u00e4r minsann inte l\u00e4tt \u2013 men uppenbart orimligt var det \u00e4nd\u00e5 i f\u00f6rh\u00e5llande till avsikten med och m\u00f6dan bakom f\u00f6rest\u00e4llningen av <em>Peer Gynt<\/em>.<\/p>\n<p>Framg\u00e5ngen med <em>Peer Gynt<\/em> slog alla rekord med tanke p\u00e5 hur kr\u00e4vande stycket \u00e4r. Antalet f\u00f6rest\u00e4llningar spel\u00e5ret 1916\u20131917 blev hela 50. I sina memoarer beskriver Kalima det som resultatet av en kombination, och h\u00e4vdar att han inte hade orkat se den s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger utan Griegs musik (Kalima 1962, 315). Kanske han ins\u00e5g att han vid den tiden inte hade kunnat \u00e5stadkomma ett motsvarande storverk sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Finland hade utvecklats i en s\u00e5dan riktning att det i v\u00e5rt land fanns m\u00e5nga Peer Gynt, alla de m\u00e5nga som l\u00e4mnade hembyn n\u00e4r blodet, nyfikenheten och \u00f6vermodet lockade dem ut i v\u00e4rlden \u2013 (och till sj\u00f6ss till Amerika f\u00f6r att bli rik). Hurudan \u00e4r upplevelsen f\u00f6r den som \u00e5terv\u00e4nder? Och situationen f\u00f6r den Solveig som stannade hemma, f\u00f6r att inte tala om redovisningen? Ibsens v\u00e4rld och den \u00f6kande borgerliga individualismen hade h\u00f6g relevans f\u00f6r ett Finland p\u00e5 v\u00e4g mot industrialisering och i den ekonomiska h\u00f6gkonjunktur som de tidiga v\u00e4rldskrigs\u00e5ren f\u00f6rde med sig. <em>Peer Gynt<\/em> m\u00e5ste ses som en mental konstruktion som tilltalade sin publik. D\u00e4rtill bj\u00f6d de v\u00e4xlande scenerna, det groteska och det komiska p\u00e5 en palett av scenkonstens m\u00e5ngsidighet och rikedom.<\/p>\n<p>Teuvo Puros tolkning rosades \u00f6verlag \u2013 i b\u00f6rjan brinner han av ungdomlig energi, men blir mot slutet, i fj\u00e4rde akten mer befriad och \u201dfinner den r\u00e4tta tonen\u201d. Adolf Lindfors glansroller var Dovregubben och doktor Begriffenfeldt p\u00e5 mentalsjukhuset. En del av kulisserna var helt nya, trots att man i vanliga fall utnyttjade gamla s\u00e5 l\u00e4nge det bara var m\u00f6jligt (Koskimies 1953, 368).<\/p>\n<p>Kalimas <em>Kirsikkapuisto (K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden)<\/em> som uppf\u00f6rdes samma \u00e5r (1916) kritiserades f\u00f6r h\u00e4ndelsel\u00f6shet medan speciellt Lilli Tulenheimo fick ros f\u00f6r rollen som Ranjevskaja. F\u00f6rest\u00e4llningarna blev bara 6. Viljo Tarkiainen och V. A. Koskenniemi visade Kalima uppskattning i sina recensioner. Elli Tompuri g\u00e4stspelade i <em>Kamelianainen (Kameliadamen)<\/em> och Jussi Snellman s\u00e5gs som Armand.<\/p>\n<p>Den tekniskt mest kr\u00e4vande pj\u00e4sen under spel\u00e5ret 1916\u20131917 var Hugo von Hofmannsthals <em>Jokamies (Envar) \u2013 <\/em>dramatiseringen som framf\u00f6rdes b\u00e5de p\u00e5 Svenska teatern och Nationalteatern kom att f\u00e5 god spridning under m\u00e5nga \u00e5r och till \u00e5tskilliga teatrar. Lahdensuos f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5stadkomma en dramatisk helhetsl\u00f6sning, som till exempel att drapera logerna i svart, st\u00f6tte p\u00e5 problem. \u00c5rsdagen av Nikolaj II:s kr\u00f6ning sammanf\u00f6ll med premi\u00e4ren. D\u00e5 kunde inte logerna vara draperade i svart, det hade uppfattats som en politisk demonstration. Musiken var tonsatt av Sibelius. Draperingen i svart g\u00e4llde ocks\u00e5 scenen f\u00f6r att rollfigurerna skulle framtr\u00e4da antingen i f\u00e4rg eller i vitt. F\u00f6rutom sidoljus anv\u00e4ndes ocks\u00e5 ljus uppifr\u00e5n och den strama visuella stiliseringen hade dock kr\u00e4vt en enhetlig gestik och r\u00f6stbehandling. I Koskimies bok (1953, 286) ing\u00e5r citat ur Viljo Tarkiainens kritik av vissa detaljer. P\u00e5 den h\u00e4r tiden var det redan viktigt att i recensioner noggrant notera det regim\u00e4ssiga greppet. Kalima har dock som i f\u00f6rbig\u00e5ende \u00e5nyo noterat: \u201dp\u00e5 den i svart draperade scenen enligt Dresdensk f\u00f6rebild\u201d (Kalima 1962, 329).<\/p>\n<p>Under sin chefstid hade <strong>Jalmari Lahdensuo<\/strong> lyckats f\u00e5 Nationalteatern att fungera p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. Den drog publik och var ekonomiskt stabil, speciellt som de krigstida statsbidragen igen kunde variera.<\/p>\n<p>Kalima, von Troil och Lahdensuo var sinsemellan alltf\u00f6r olika f\u00f6r att n\u00e5got riktigt gott samarbete dem emellan skulle ha kunnat uppst\u00e5 <em>\u2013<\/em> att de problemfritt hade kunnat arbeta sida vid sida och respektera varandra. \u00c4n en g\u00e5ng utsattes Lahdensuo f\u00f6r p\u00e5hopp p\u00e5 grund av bristande konstn\u00e4rlighet, och att man inte ans\u00e5g honom vara mogen nog f\u00f6r att leda landets st\u00f6rsta och viktigaste teater (Koskimies 1953, 398). Poeten Otto Manninens tvist om \u00f6vers\u00e4ttningsarvodet f\u00f6r <em>Peer Gynt<\/em> och att en m\u00e4rkesperson hade tagit illa vid sig p\u00e5stods ha berott p\u00e5 Lahdensuos bristande diplomati, liksom ocks\u00e5 att han beskylldes f\u00f6r att roffa \u00e5t sig alla intressanta arbetsuppdrag och l\u00e5ta andra ta hand om de torra och sv\u00e5ra pj\u00e4serna.<\/p>\n<p>Den offentliga polemiken i pressen om Lahdensuo inleddes i januari 1917. Teuvo Puro f\u00f6rsvarade medan Uexk\u00fcll-Gyllenband angrep rappt som alltid. Litteraturredakt\u00f6ren Viljo Tarkiainen vid <em>Uusi Suometar<\/em> gick till angrepp och kr\u00e4vde att Lahdensuo skulle avs\u00e4ttas. Lahdensuo meddelade att han avg\u00e5r.<\/p>\n<p>F\u00f6rfattaren <strong>Volter Kilpi,<\/strong> vars bror <strong>Eero Kilpi<\/strong> var en av husets sk\u00e5despelare, beskyllde direktionen f\u00f6r att inte ha l\u00e5tit utbilda l\u00e4mpliga chefer och regiss\u00f6rer och kr\u00e4vde direktionens avg\u00e5ng. Direktionen f\u00f6rsvarade Lahdensuo genom att h\u00e4vda att \u201dsituationen p\u00e5 teatern inte alls var s\u00e5 miserabel som man st\u00e4ndigt l\u00e5tit p\u00e5skina i offentligheten\u201d (Koskimies 1953, 401).<\/p>\n<p>Nu tr\u00e4dde ocks\u00e5 en grupp som underst\u00f6dde <strong>Jalmari Hahl <\/strong>fram, bland dem Eino Leino och L. Onerva, som h\u00f6jde Hahl till skyarna. Han hade ju under tre \u00e5r p\u00e5 deltid lett Tampereen Teatteri p\u00e5 ett tackn\u00e4mligt s\u00e4tt och med en god repertoar. Ja, till och med lyckats b\u00e4ttre \u00e4n p\u00e5 Nationalteatern (bland andra Rajala 2004).<\/p>\n<p>Den mest anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kritiken mot Lahdensuo kom fr\u00e5n <strong>Maria Jotuni<\/strong> och <strong>V. A. Koskenniemi<\/strong>, beskyllningar f\u00f6r yttre fl\u00e4rd, kopiering av utl\u00e4ndska f\u00f6rebilder, popularisering och pr\u00e5liga kulisser. Lahdensuo var en skicklig scenograf, men han var inte s\u00e4rskilt bel\u00e4st och hade varken v\u00e4rme eller n\u00e5gon st\u00f6rre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r konstn\u00e4rerna. Mathilda von Troil och Eino Kalima var inte l\u00e4ngre beredda att forts\u00e4tta med Lahdensuo som chef.<\/p>\n<p>Volter Kilpi och hans hustru sk\u00e5despelsf\u00f6rfattaren <strong>Hilja Kilpi<\/strong> erbj\u00f6d sig att bli chefer, <strong>Yrj\u00f6 Koskela<\/strong> f\u00f6reslogs ocks\u00e5. <strong>Alexander von Uexk\u00fcll-Gyllenband,<\/strong> som blivit \u00e4nkling, erbj\u00f6d sig i februari 1917 att p\u00e5 egen bekostnad vid Konstn\u00e4rliga Teatern i Moskva l\u00e5ta utbilda n\u00e5gon av de mest lovande till regiss\u00f6r-teaterchef. Man kunde t\u00e4nka sig von Troili, Kalima, <strong>Valle Sorsakoski<\/strong> eller <strong>Erkki Kivij\u00e4rvi<\/strong>. Det f\u00f6rutsatte att ett t\u00e4tt samarbete skapades med Stanislavskijs sk\u00e5despelarskola i Moskva. \u00c5r 1919 grundades Ida Aalberg -teatern (Ida Aalberg -teatteri) f\u00f6r ett \u00f6verg\u00e5ngsskede p\u00e5 18 \u00e5r, ett slags studioteater som verkade i Nya studenthuset. Vid det h\u00e4r laget hade Eino Kalima redan kommit \u00f6verens om att bli Stanislavskijs regiss\u00f6rselev (Koskimies 1953, 406).<\/p>\n<p>Men bara en m\u00e5nad efter att f\u00f6rslaget accepterades, b\u00f6rjade Finlands st\u00e4llning i f\u00f6rh\u00e5llande till Ryssland stegvis f\u00f6r\u00e4ndras v\u00e5ren 1917. F\u00f6r \u00f6vrigt var ju mycket i friherre von Uexk\u00fcll-Gyllenbands plan faktiskt b\u00e5de logiskt och f\u00f6rnuftigt. Med tanke p\u00e5 behovet av utbildning och hur den skulle organiseras befanns Kilpis och von Uexk\u00fcll-Gyllenbands f\u00f6rslag vara motiverade.<\/p>\n<p>Direktionen med f\u00f6rfattaren och redakt\u00f6ren Santeri Ivalo som ordf\u00f6rande, f\u00f6reslog att Lahdensuo skulle utn\u00e4mnas till chef f\u00f6r en tre\u00e5rsperiod. Han fick sk\u00e5despelark\u00e5rens st\u00f6d. Samtidigt beviljades medel f\u00f6r regiss\u00f6rsutbildningen. I omr\u00f6stningen vann f\u00f6rslaget om att anst\u00e4llningen skulle g\u00e4lla endast ett \u00e5r, vilket Lahdensuo inte accepterade. Han ans\u00e5g att ett \u00e5r eller ens tv\u00e5 var en f\u00f6r kort tid f\u00f6r att ge arbetsro.<\/p>\n<p><strong>Eino Kalima<\/strong> hade ocks\u00e5 varit p\u00e5 f\u00f6rslag, varf\u00f6r en separat n\u00e4mnd beslutade f\u00f6resl\u00e5 Eino Kalima f\u00f6r chefsposten f\u00f6r ett \u00e5r. Viljo Tarkiainen f\u00f6reslog d\u00e4rtill en ny post, <strong>en litter\u00e4r \u00f6vervakare<\/strong>, som skulle assistera chefen. Omr\u00f6stningen g\u00e4llde d\u00e4refter ett tre\u00e5rsavtal f\u00f6r Lahdensuo versus ett \u00e5r f\u00f6r Kalima, d\u00e4r Kalima-f\u00f6rslaget vann med r\u00f6sterna 7\u20132.<\/p>\n<p>Direktionen hade eventuellt velat ha Lahdensuo kvar, med l\u00e4t sig avskr\u00e4ckas av risken f\u00f6r den \u00e4ndl\u00f6sa kritiken. Kalima h\u00f6rde till dem som hade h\u00e5llit sig i bakgrunden, men visat prov p\u00e5 \u00f6vertygande, om \u00e4n n\u00e5got ensidiga, produktioner. Han hade dessutom studerat litteratur i Moskva och S:t Petersburg. Men \u00e4ven Kalimas st\u00e4llning blev problematisk, eftersom ambitionerna att f\u00e5 synlighet via teatern fortsatte. Sju \u00e5r senare blossade en ny offentlig debatt upp, som den g\u00e5ngen g\u00e4llde <strong>Maria Jotunis<\/strong> sk\u00e5despel <em>Tohvelisankarin rouva<\/em>. Dramaturgen Viljo Tarkiainen hade n\u00e5got \u00f6verraskande lyft in sin hustrus pj\u00e4s i repertoaren f\u00f6r h\u00f6sten 1924 och Eino Kalima hade motvilligt regisserat den.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen gav upphov till en sedlighetsdebatt i riksdagen och f\u00f6ljande v\u00e5r var alla kritikerna p\u00e5 bettet. Situationen p\u00e5minde om det som intr\u00e4ffade under Maila Talvios ledning. Det jubileumsstycke som hon hade skrivit f\u00f6r Nationalteatern \u00e5r 1922 slutade i en fullst\u00e4ndig katastrof, som ocks\u00e5 ledde till en slutgiltig brytning mellan Talvio och Kalima.<\/p>\n<p>Den g\u00e5ngen fick Talvio st\u00f6d av b\u00e5de <strong>Katri Rautio<\/strong> och <strong>Kaarola Avellan<\/strong>, som var ansedda seniorer. Den h\u00e4r g\u00e5ngen deltog ocks\u00e5 den tidigare kritikern vid tidningen <em>Uusi Suomi<\/em>, och d\u00e5varande verksamhetsledaren f\u00f6r N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden liitto (dagens Suomen Teatterit\/Finlands Teatrar) och regiss\u00f6ren vid Suomalainen ooppera <strong>Jalmari Lahdensuo<\/strong> samt ordf\u00f6randen f\u00f6r Suomen N\u00e4ytelm\u00e4kirjailijaliitto (Finlands dramatiker och manusf\u00f6rfattare) <strong>Lauri Haarla<\/strong>, som ans\u00e5g att hans pj\u00e4ser inte hade f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt spridning och inte heller hade framf\u00f6rts tillr\u00e4ckligt ofta.<\/p>\n<p>I den debatten kom kritiken fr\u00e5n m\u00e5nga olika h\u00e5ll och riktades mot Kalima. Men direktionen och sk\u00e5despelargardet var n\u00f6jda med hans ledarskap under de f\u00f6reg\u00e5ende 8 \u00e5ren. Kanske de dessutom hade blivit immuna mot slika externa p\u00e5hopp, s\u00e5 Kalima var nog inte i farozonen. Otto Manninen l\u00e4t publicera en ironisk niddikt som gjorde narr av angriparna (\u201dWeisu Kansallisteatterin turmeluksesta ja sen torjujista\u201d). De l\u00e4ckraste bitarna \u00e5tergav Kalima senare i sina memoarer (Kalima 1962, 207\u2013210).<\/p>\n<p>Det var f\u00f6rst 20 \u00e5r efter Kaarle Bergboms d\u00f6d som innekretsarna var beredda att inse att det nu r\u00e5dde andra tider och att det kr\u00e4vdes b\u00e5de engagemang och en stor dos k\u00e4nslighet f\u00f6r att leda en teater med framg\u00e5ng. Kalimas viljestyrka var av ett stillsamt och konsekvent slag. Kalima sade att han redan som ung man i b\u00f6rjan av sin regiss\u00f6rsbana hade njutit av \u201dlekfullheten\u201d under repetitionerna. Han hade s\u00e5 att s\u00e4ga kontakt med sitt inre barn.<\/p>\n<p>Som avslutning p\u00e5 avsnitt 4.2. passar det s\u00e4kert bra att citera Juhani Ahos i all stillhet yttrade kommentar om Bergboms tid: \u201dAho sade att Bergboms prisade teater egentligen endast var en b\u00e4ttre sortens amat\u00f6rteater, men att den genomgick en synbar f\u00f6r\u00e4ndring n\u00e4r Ida Aalberg kom och elektrifierade den. Trots det f\u00f6rh\u00f6ll Juhani Aho sig inte helt okritiskt till Ida Aalberg\u201d (Kalima 1962 s 318).<\/p>\n<p>Det var kanske med minnesbilder av liknande synpunkter som Eliel Aspelin-Haapkyl\u00e4 i sin historik, Suomalaisen teatterin historia (I\u2013IV 1905\u20131910), konstruerade ett s\u00e5 okr\u00e4nkbart monument \u00f6ver banbrytarna, att alla sprickor som sedan uppt\u00e4cktes sedermera upplevdes som kulturpolitiska irrl\u00e4ror och k\u00e4tteri \u2013 ja, till och med ofosterl\u00e4ndsk verksamhet.<\/p>\n<p>Lika k\u00e4tterskt torde det vara att t\u00e4nka, att interregnumperioden inte till stora delar skulle ha varit tydligt motiverad av utifr\u00e5n kommande krav p\u00e5 konstn\u00e4rlig f\u00f6rnyelse, utan att Nationalteatern hade \u00f6verg\u00e5tt fr\u00e5n Kejsarens tid till Sj\u00e4lvst\u00e4ndighetstiden, fr\u00e5n deklamation med stora gester till sm\u00e5ningom f\u00f6rdjupad ensembleteater. Detta fr\u00e4mst tack vare Hahls, Lindfors, Lahdensuos och Kalimas h\u00e4ngivna arbetsinsatser. Den hetsiga kulturpolitiska kampen l\u00e4mnade inte rum f\u00f6r den arbetsro arbetet hade kr\u00e4vt, utan l\u00e4t sig dras med i k\u00e4nslornas v\u00e5ld.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Med tanken p\u00e5 helhetsbilden \u00f6ver finl\u00e4ndsk teater kom de nya teatrarna som grundades under \u00e5ren strax efter sekelskiftet 1900 och de m\u00e5nga nya akt\u00f6rerna som ocks\u00e5 presenterades i det f\u00f6reg\u00e5ende avsnittet att f\u00e5 l\u00e5ngtg\u00e5ende \u00e5terverkningar. I n\u00e4rmare 20 \u00e5r f\u00f6rdes en kulturkamp \u2013 inte om Nationalteaterns uppdrag eller policy \u2013 utan snarare om vilken av [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[23],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1564"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1564"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1564\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1981,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1564\/revisions\/1981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1564"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1564"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1564"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}