{"id":1567,"date":"2014-12-30T12:06:12","date_gmt":"2014-12-30T09:06:12","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1567"},"modified":"2018-09-11T11:19:10","modified_gmt":"2018-09-11T08:19:10","slug":"4-3repertoarerna-traditionerna-och-den-nya-tiden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-3repertoarerna-traditionerna-och-den-nya-tiden\/","title":{"rendered":"
4.3<\/div>Repertoarerna \u2014 traditionerna och den nya tiden"},"content":{"rendered":"

F\u00f6re inb\u00f6rdeskriget och sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten var det som spelades p\u00e5 de professionella teatrarna i Finland mycket likartat. Basrepertoaren bestod av den inhemska nyproduktion som skrevs p\u00e5 Bergboms tid. Men g\u00e5ngbart p\u00e5 de nystartade teatrarna och det som spelades f\u00f6r landsbygdspubliken var ocks\u00e5 l\u00e4tta utl\u00e4ndska lustspel och gamla komedier, ett slags bottenskikt av det som tidigt hade ing\u00e5tt i Finska Teatern \u00e4ldre repertoar.<\/p>\n

Efter sekelskiftet, under det tidiga 1900-talet, fick Minna Canths <\/strong>sk\u00e5despel en central st\u00e4llning p\u00e5 de nystartade arbetarteatrarnas repertoar. Det var speciellt stycken som Kovan onnen lapsia (Olycksbarn)<\/em> och Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru)<\/em>. Stycken med strejkteman och andra popul\u00e4ra dramer som spelades p\u00e5 arbetarscenerna var till exempel Gerhart Hauptmanns<\/strong> Kankurit (V\u00e4varna)<\/em> och Bj\u00f6rnstjerne Bj\u00f6rnsons<\/strong> id\u00e9drama Yli voimain II (\u00d6ver f\u00f6rm\u00e5ga, andra stycket).<\/em> De nya inhemska prolet\u00e4rf\u00f6rfattarna stod f\u00f6r ny repertoar i samma anda, speciellt Konrad Lehtim\u00e4ki <\/strong>(1883\u20131937) med Spartacus<\/em> (1914), Perint\u00f6<\/em> (1916), Etuvartiotaistelu<\/em> (1920) och Onnen p\u00e4iv\u00e4<\/em> (1925).<\/p>\n

Bland de professionellt ledda amat\u00f6rteatrarna, vilket fr\u00e4mst g\u00e4llde arbetarteatrarna, var intresset stort under de ambiti\u00f6sa sk\u00e5despelar-chefernas tid f\u00f6r att s\u00e4tta upp till och med utl\u00e4ndska klassiker, allt fr\u00e5n Shakespeare till l\u00e4tta ungerska s\u00e5ngspel.<\/p>\n

Utl\u00e4ndska h\u00f6glitter\u00e4ra dramer, som i huvudsak fick spridning i hela landet via Svenska Teatern och Nationalteatern, f\u00f6rde ocks\u00e5 med sig nya teman. Redan p\u00e5 Ibsens tid skrevs mycket dramatik d\u00e4r kvinnans st\u00e4llning i \u00e4ktenskapet behandlades p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt. Man kan p\u00e5 s\u00e4tt och vis tala om livet efter Canths Sylvi<\/em>: en kvinna som lever i ett olyckligt \u00e4ktenskap hamnar i en konfliktsituation och blir l\u00e4tt offer f\u00f6r en ung friare, sin dotters f\u00e4stman eller n\u00e5gon kvinnotjusare. Hon blir \u00e5tminstone tvungen att ta st\u00e4llning till slika etiska och moraliska fr\u00e5gor. Andra f\u00f6rfattare gav mer hopp \u00e4n Ibsen, vars inst\u00e4llning s\u00e5g ut att bli allt mer pessimistisk.<\/p>\n

En del finl\u00e4ndska f\u00f6rfattare ville ocks\u00e5 utg\u00e5 fr\u00e5n en annan konstellation \u00e4n Canths<\/strong>. Utm\u00e4rkande f\u00f6r dem var att politik kunde vara en faktor som p\u00e5verkade relationerna inom familjen. Till exempel en konservativ herrg\u00e5rdsfru och en student med socialistsympatier dras till varandra samtidigt som de ger sig in i en politisk diskussion. Ett exempel p\u00e5 det \u00e4r Maila Talvios<\/strong> Eri teit\u00e4 <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1908.<\/p>\n

Sk\u00e5despelen fr\u00e5n den h\u00e4r tiden har r\u00e4tt l\u00e5ngt fallit i gl\u00f6mska, men speciellt just den dramatraditionen fick ett uppsving n\u00e4r Hella Wuolijoki<\/strong> inledde sin bana som f\u00f6rfattare. Sedan hon \u00e5r 1905 hade kommit till Helsingfors f\u00f6ljde hon ivrigt med det \u00f6kande teaterutbudet i staden. Privatliv i kombination med diskussioner om livs\u00e5sk\u00e5dningsfr\u00e5gor var den form Wuolijoki, under pseudonymen Juhani Tervap\u00e4\u00e4, anv\u00e4nde sig av n\u00e4r hon i sina Niskavuori<\/em>-pj\u00e4ser \u00e5terf\u00f6rde genren till scenen.<\/p>\n

Den inhemska pj\u00e4sen p\u00e5 teaterscenen f\u00f6re och efter sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten<\/h3>\n

F\u00f6re sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten vaknade Zacharias Topelius <\/strong>alla sagospel till liv och kom s\u00e5 sm\u00e5ningom att regelbundet ing\u00e5 i teaterrepertoaren f\u00f6r barn. Prinsessa Ruusunen (Prinsessan T\u00f6rnrosa)<\/em> med musik av Erkki Melartin placerade sig vanligen som etta p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Nationalteatern som i Viborg. Redan f\u00f6re inb\u00f6rdeskriget hann \u00e4ven Nationalteatern, Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, Tampereen Teatteri och Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri ta in ocks\u00e5 andra barnpj\u00e4ser p\u00e5 sin repertoar. Tidigt ute med teater f\u00f6r barn var Larin-Ky\u00f6sti<\/strong> med Tuhkimo ja kuninkaantyt\u00e4r (Askepilt och prinsessan)<\/em>, och f\u00f6rfattaren till romanserien om herrskapet Kiljunen Jalmari Finne<\/strong> med barnpj\u00e4serna Taikatakki<\/em> (1912), Pikku kreivit\u00e4r<\/em> (1918) ja Kiljusen herrasv\u00e4ki<\/em> (1923).<\/p>\n

Den kanske mest k\u00e4nda av Topelius sk\u00e5despel f\u00f6r en vuxen publik, den historiska pj\u00e4sen om bland annat religi\u00f6s fanatism spelades alltj\u00e4mt. Rollen som Regina von Emmeritz var \u00e4nnu n\u00e5gra \u00e5r eftertraktad av kvinnor som ville lysa p\u00e5 scenen liksom ocks\u00e5 den baksluga fader Hieronymus och Gustav II Adolf som \u00e4del Sn\u00f6kung var det f\u00f6r m\u00e4n. Stycket bjuder ocks\u00e5 p\u00e5 tv\u00e5 l\u00e4ttsamt komiska och mer folkliga roller i soldaten Larssons och kammarjungfrun K\u00e4tchens skepnad. Trots att Regina von Emmeritz<\/em> som pj\u00e4s betraktad b\u00f6rjade vara n\u00e5got sliten fungerade den under f\u00f6rrysknings\u00e5ren som en tillbakablick i historien och idealiseringen av mod i krig. Hackapeliterna har tolkats som finska soldater i trettio\u00e5riga kriget, vilket inom modern forskning kan upplevas som problematiskt. Kampen mot katolicismen och den tysk-romerska kejsaren p\u00e5 1600-talet kunde i \u00f6verf\u00f6rd bem\u00e4rkelse betyda de ryska \u201dkejserliga\u201d.<\/p>\n

I Helsingfors var Regina von Emmeritz<\/em> Nationalteaterns pj\u00e4s, men i Tammerfors var det Tamperen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri under ledning av Tilda Vuori som f\u00f6rst satte upp den. Tilda Vuori hade sina professionellt praktiska r\u00f6tter i paret Aspegr\u00e9ns folkliga Kansanteatteri. Det var d\u00e4rf\u00f6r Vuori under arbetarteaterns tidiga \u00e5r fann det sj\u00e4lvklart att f\u00f6ra den bergbomska traditionen vidare.<\/p>\n

Efter inb\u00f6rdeskriget spelades Regina von Emmeritz<\/em> \u00e4nnu hela 1920-talet p\u00e5 de borgerliga teatrarna som ett slags \u201dde segerrika finska hackapeliternas\u201d pj\u00e4s. F\u00f6r att uppf\u00f6ra den m\u00e5ste man engagera soldater som statister, men stycket uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 p\u00e5 alla uppt\u00e4nkliga fosterl\u00e4ndska h\u00f6gtidsdagar. Man kunde ju se ett visst samband mellan hackapeliterna och den vita arm\u00e9n. N\u00e4r en av de hittills sista f\u00f6rest\u00e4llningarna av Regina von Emmeritz<\/em> framf\u00f6rdes i Kotka i b\u00f6rjan av 1960-talet var det redan uppenbart att stycket var f\u00f6r\u00e5ldrat.<\/p>\n

Det har ersatts av f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt s\u00e4llan uppf\u00f6rda dramatiseringar av Topelius F\u00e4ltsk\u00e4rns ber\u00e4ttelser.<\/em> I Tammerfors sattes en s\u00e5dan version upp p\u00e5 1950-talet under namnet Kuninkaan sormus (Konungens ring <\/em>ur F\u00f6rsta cykeln)<\/em> och i \u00c5bo i Ritva Holmbergs dramatisering och Kalle Holmbergs regi \u00e5r 1974 med bland annat k\u00e4ppar som vapen och i en lite bitskt ironisk anda. Teater Viirus i Helsingfors satte upp en egen version av F\u00e4ltsk\u00e4rns ber\u00e4ttelser <\/em>\u00e5r 1989 i br\u00f6derna Marcus och Joakim Groths utf\u00f6rande. \u00c4nnu \u00e5r 2000 spelades en dramatisering av Topelius sista stora roman Stj\u00e4rnornas kungabarn<\/em> (\u00e4ven kallad Planeternas skyddslingar<\/em>, del 1\u20133, 1886\u20131888) <\/em>p\u00e5 Svenska Teatern.<\/p>\n

J.J. Wecksells <\/strong>Daniel Hjort <\/em>\u00e5terfanns regelbundet p\u00e5 teaterrepertoarerna, dels tack vare rollpersonerna och dels tematiken kring konstellationen \u201dvanligt folk\u201d och adeln, men ocks\u00e5 kombinationen av k\u00e4rlek och frihetspatos. Som drama betraktat \u00e4r det olikt Topelius romantiska och konservativa bilder. Daniel Hjort <\/em>\u00e4r som pj\u00e4s s\u00e5tillvida tacksam att den bjuder p\u00e5 stj\u00e4rnroller som Daniel, Katri och Sigrid. Stycket var ocks\u00e5 g\u00e5ngbart som klassiker p\u00e5 arbetarteatrarna, eftersom klubbekriget och folkets kamp mot adeln var ett tacksamt tema. Under ett antal \u00e5r spelades ocks\u00e5 Kasimir Leinos <\/strong>Klaus Fleming ja Jaakko Ilkka <\/em>(Jakob Ilkka och Klas Fleming,<\/em>1901), ett dramatiskt verk uppdelat p\u00e5 tv\u00e5 kv\u00e4llar och med samma historiska tema som hos Wecksell.<\/em><\/p>\n

Daniel Hjort <\/em>var b\u00e5de en utmaning och en gratifikation f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l akt\u00f6rerna som publiken. Trots sin f\u00f6rankring i historien var den inte resursm\u00e4ssigt o\u00f6verkomlig ens f\u00f6r en liten teater. Stycket beh\u00f6ll sin aktualitet \u00e4nnu p\u00e5 1920-talet och efter inb\u00f6rdeskriget fick det d\u00e4rtill en annan inneb\u00f6rd, vilket fr\u00e4mst g\u00e4llde arbetarteatrarna. Katri delger sonen faderns, upprorsledaren Ilkkas \u00f6de och hur kroppen l\u00e4mnades \u00f6vergiven i ett dike. P\u00e5 de borgerliga teatrarna ges f\u00f6rest\u00e4llningarna en annan tolkning, mer som en personlig och individuell tragedi.<\/p>\n

I samband med 100-\u00e5rsjubil\u00e9et 1934 blev det en ny uppg\u00e5ng f\u00f6r Aleksis Kivis<\/strong> (1834\u20131872) dramatik. Hans samlade verk hade kommit ut \u00e5r 1916 och Viljo Tarkiainens biografi Aleksis Kivi. El\u00e4m\u00e4 ja teokset <\/em>\u00e5ret innan. Eino Leino lovordade Kivi som v\u00e5rt lands f\u00f6rsta yrkesf\u00f6rfattare som skrev p\u00e5 finska och som stod f\u00f6r en s\u00e5 enast\u00e5ende litter\u00e4r och konstn\u00e4rlig insats.<\/p>\n

Vid den tiden kunde omgivningen ocks\u00e5 m\u00f6ta den f\u00f6rsta fennomangenerationen p\u00e5 ett mer avslappnat s\u00e4tt, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde det trots och den upprorsmentalitet som pr\u00e4glade de sju br\u00f6derna och \u00e4ven andra rollpersoner i Kivis dramatik. Stycket Seitsem\u00e4n veljest\u00e4 (Sju br\u00f6der)<\/em> kunde st\u00e4rka de finskspr\u00e5kigas sj\u00e4lvk\u00e4nsla i en situation n\u00e4r de materiella betingelserna och nationens st\u00e4llning p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt b\u00f6rjade f\u00f6rb\u00e4ttras. Tack vare det utvidgade teatern\u00e4tverket fick hans verk ocks\u00e5 st\u00f6rre spridning. Teatrarna s\u00e5g det som en hederssak att framf\u00f6ra stycken som Kihlaus, Nummisuutarit<\/em> och Kullervo<\/em>. Premi\u00e4rerna koncentrerades vanligen till tiden f\u00f6r Kivis f\u00f6delsedag 10.10 eller d\u00f6dsdagen 31.12. Det var fr\u00e4mst vid festligheterna kring f\u00f6delsedagen som programmet ofta omfattade b\u00e5de musik och f\u00f6redrag. Det fanns dock delar av Kivis produktion som inte intresserade teatrarna s\u00e4rskilt mycket.<\/p>\n

Kullervo<\/em> (1860\/1864, urpremi\u00e4r 1888) kom att f\u00e5 en ov\u00e4ntat stor betydelse och spelades varje \u00e5r p\u00e5 olika teatrar i b\u00f6rjan av 1900-talet. Trots titelpersonens v\u00e5dliga \u00e4ventyr kunde publiken identifiera sig och hysa medk\u00e4nsla med honom. De s\u00e5g det paradoxala i tragedin att den f\u00f6rtryckta i sitt hat och sin besinningsl\u00f6sa h\u00e4mndgirighet bara skadade sig yttermera och gick i kvav p\u00e5 grund av egna f\u00f6rbrytelser.<\/p>\n

Kullervo<\/em> kom att bli vissa teaterchefers och\/eller hyllade sk\u00e5despelares standardnummer: vart \u00e4n Kaarle Halme eller Aarne Orjatsalo s\u00f6kte sig som chefer, d\u00e4r ingick ocks\u00e5 Kullervo <\/em>i repertoaren redan den f\u00f6rsta h\u00f6sten. <\/em>Den uppt\u00e4ckten f\u00f6rringar p\u00e5 intet s\u00e4tt pj\u00e4sens betydelse och vikt. H\u00e4r fanns alla ingredienser f\u00f6r det b\u00e4sta finl\u00e4ndsk dramatik kunde erbjuda och d\u00e4rtill \u00e4ven intressanta biroller. Problemet var snarast att f\u00f6rest\u00e4llningarna kunde bli mycket oj\u00e4mna om ensemblen inte k\u00e4nde till stycket sedan tidigare och tiden f\u00f6r repetitionerna blev f\u00f6r kort.<\/p>\n

Redan p\u00e5 1910-talet skrev tidningarna att den \u00e5ldrande Kaarle Halme inte l\u00e4ngre var \u00f6vertygande som ung slav. N\u00e4r Aarne Orjatsalo h\u00f6sten 1917 kom till Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri som chef h\u00f6ll han dessutom f\u00f6redrag p\u00e5 teman som g\u00e4llde Aleksis Kivi. Han framh\u00f6ll Kivi som en f\u00f6rfattare som drev det fattiga folkets sak. En f\u00f6rfattare som folket borde f\u00e5 tillg\u00e5ng till och d\u00e4rmed hade ocks\u00e5 debatten om tolkningstraditionen k\u00f6rt ig\u00e5ng. N\u00e4r Orjatsalo n\u00e5gra \u00e5r tidigare f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen hade setts i rollen som Kullervo, fann samtiden det uppr\u00f6rande med vilken kraft han gav uttryck f\u00f6r Kullervos vrede och h\u00e4mndlystnad. Som tolkning var intensiteten och v\u00e5ldsamheten hos Kullervo helt ny i b\u00f6rjan av 1900-talet. Det var ett drag hos rollpersonen som Bergbom i tiden hade f\u00f6rs\u00f6kt d\u00e4mpa och mildra.<\/p>\n

Nya dramatiseringar av Aleksis Kivis roman Seitsem\u00e4n veljest\u00e4 <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1870 inspirerade teatrarna att ta upp pj\u00e4sen p\u00e5 sin repertoar under 1900-talets f\u00f6rsta \u00e5rtionden. De alltf\u00f6r l\u00e5nga narrativa replikerna upplevdes till en b\u00f6rjan som problematiska och i bland annat Hemmo Kallios <\/strong>f\u00f6rsta dramatisering fr\u00e5n \u00e5r 1898 f\u00f6rdelades Juhanis och Aapos repliker br\u00f6derna emellan. Versionen som var Finska Teaterns f\u00f6rsta spelades 11 g\u00e5nger p\u00e5 Arkadiateatern och f\u00f6re \u00e5r 1917 gavs d\u00e4rtill 47 f\u00f6rest\u00e4llningar i det nya huset. \u00c4ven p\u00e5 Adolf Lindfors och Jalmari Lahdensuos tid ingick Sju br\u00f6der <\/em>i Nationalteaterns permanenta repertoar. Stycket spelades ocks\u00e5 p\u00e5 Tampereen Teatteri och Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri.<\/p>\n

Wilho Ilmari <\/strong>ber\u00e4ttar om hur han som ung sk\u00e5despelare \u2013 efter att ha spelat den sv\u00e5rmodiga Kullervo \u2013 fascinerades av rollpersonen Juhani, den \u00e4ldsta av Jukolabr\u00f6derna som sprudlar av livslust och hur han sedan gjorde en egen dramatisering, som l\u00e5g s\u00e5 n\u00e4ra Kivis roman som m\u00f6jligt. Ilmaris Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em> spelades i \u00c5bo redan \u00e5r 1920 och blev en enorm succ\u00e9. Den l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5gick fr\u00e5n klockan 19 till 24 och uppf\u00f6rdes hela 30 g\u00e5nger, vilket s\u00e4ger n\u00e5got om publikens entusiasm. Wilho Ilmaris rolltolkning inspirerade till ett g\u00e4stspel p\u00e5 Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 i Helsingfors. Det \u00e4r frestande att se Sju br\u00f6der<\/em> som en hyllning till den kollektiva finl\u00e4ndska funktionaliteten och optimismen i den form den antog under de tidiga \u00e5ren av sj\u00e4lvst\u00e4ndighet (Ilmari 1972, Koski 1986).<\/p>\n

Kivis sk\u00e5despel gick betydligt b\u00e4ttre hem hos publiken n\u00e4r de spelades av akt\u00f6rer med finska som modersm\u00e5l och som k\u00e4nde sig mer hemmastadda i en milj\u00f6 lik \u201dp\u00f6rtet i Impivaara\u201d. Det var kanske inte n\u00e5got som h\u00f6grest\u00e5ndspersoner som hade bytt spr\u00e5k ens riktigt efterstr\u00e4vade. Under f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 Arkadiateatern satte beteendekoder eventuellt gr\u00e4nser f\u00f6r i vad m\u00e5n det f\u00f6r helsingforsare alls f\u00f6ll sig naturligt att ta ut sv\u00e4ngarna p\u00e5 samma fysiskt utlevande s\u00e4tt. Innan den nya generationen tog \u00f6ver rollbes\u00e4ttningen kunde br\u00f6dernas personlighetsdrag f\u00f6refalla r\u00e4tt diffusa och den \u201dsceniska mustigheten\u201d alltf\u00f6r lam.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst p\u00e5 1960-talet som teatrarna s\u00e5 sm\u00e5ningom lyckades ta sig ur den speltradition som Wilho Ilmari hade lagt grunden till, men den slutliga f\u00f6r\u00e4ndringen kom f\u00f6rst i och med Kalle Holmbergs regiinsats p\u00e5 stadsteatern i \u00c5bo (Turun kaupunginteatteri) \u00e5r 1973. F\u00f6re det hade ocks\u00e5 filmen om de sju br\u00f6derna spelats in i Ilmaris regi \u00e5r 1939. Vid det laget hade Sju br\u00f6der <\/em>redan spelats m\u00e5nga g\u00e5nger om p\u00e5 s\u00e5 gott som alla Finlands teatrar. De mollst\u00e4mda Sockenskomakarna<\/em> och Kullervos<\/em> melankoli gav uppenbarligen de f\u00f6retagsamma och frejdiga Sju br\u00f6derna <\/em>mera utrymme p\u00e5 repertoaren.<\/p>\n

Minna Canths<\/strong> (1844\u20131897) betydelse var p\u00e5 upp\u00e5tg\u00e5ende redan f\u00f6re \u00e5r 1917 och fortsatte ett gott tag in p\u00e5 1920-talet. Detta trots att man kunde sk\u00f6nja en tillbakag\u00e5ng f\u00f6r hennes mest upproriska pj\u00e4ser p\u00e5 grund av att ocks\u00e5 de b\u00f6rjade k\u00e4nnas lite f\u00f6r\u00e5ldrade. Roinilan talo <\/em>och Murtovarkaus<\/em> upplevdes ofta vara popul\u00e4ra inledningar p\u00e5 spel\u00e5ret och h\u00f6sts\u00e4songen. <\/em>De hade l\u00e4nge en lite liknande position som Pakkalas Tukkijoella <\/em>sedermera kom att f\u00e5. S\u00e5tillvida finns det likheter mellan teatrarnas historiker.<\/p>\n

Helt oberoende av den \u201dof\u00f6rdelaktiga arbetarbilden och det dystra inneh\u00e5llet\u201d spelades \u00e4ven Ty\u00f6miehen vaimo<\/em>. Ett av arbetarr\u00f6relsens centrala m\u00e5l var trots allt att fr\u00e4mja nykterheten. Arbetaren Risto fick fungera som urtyp f\u00f6r den ansvarsl\u00f6sa drinkaren, medan Johanna serverade sin publik fr\u00e5gan om var gr\u00e4nsen f\u00f6r kvinnans underkastelse g\u00e5r. Hopptossans slutreplik \u201dEder lag och eder r\u00e4ttvisa, ha, ha, ha, dem skulle jag ju skjuta!\u201d hade inte mist sin effekt under \u00e5rens lopp.<\/p>\n

Som ett slags symbol f\u00f6r arbetarr\u00f6relsens betydelse blev Canths Kovan onnen lapsia<\/em> oumb\u00e4rlig f\u00f6r arbetarteatrarna med Topra-Heikkis socialistiska svada och gestaltningen av proletariatets mis\u00e4r. Trots att pj\u00e4sen lyfter fram den f\u00f6r\u00f6delse och anlagda brand som hatet gav upphov till, finns ocks\u00e5 viljan att lyfta fram \u00e4dla motiv som att f\u00e5 medicin till ett d\u00f6ende barn i en fattig familj. P\u00e5 sin tid (1888) tr\u00e4ffade pj\u00e4sen en \u00f6m punkt och var mer \u00e4n vissa fennomanska senatorer kunde sv\u00e4lja. Trots det fanns pj\u00e4sen med p\u00e5 m\u00e5nga teatrars repertoar \u00e4nnu i b\u00f6rjan av 1900-talet, fr\u00e4mst p\u00e5 arbetarscenerna.<\/p>\n

I stycket Papin perhe <\/em>behandlas en generationskonflikt mellan gammal- och ungfinnar, men slutar i f\u00f6rsoning med modell fr\u00e5n komedin. Repriserna var relativt tunns\u00e5dda. Tematiskt n\u00e4rbesl\u00e4ktade Gustaf von Numers<\/strong> Kuopion takana<\/em> spelades fortfarande samt \u00e4ven hans p\u00e5 Svenska Teatern uruppf\u00f6rda forts\u00e4ttning Pastor Jussilainen. <\/em>Den introducerades av Mia Backman p\u00e5 Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 d\u00e4r den p\u00e5 finska inf\u00f6rlivades med den \u00f6vriga repertoaren. Backman spelade sj\u00e4lv den \u201dhemska sv\u00e4rmodern\u201d som blev ett av hennes bravurnummer. von Numers Elinan surma (Klas Kurck och liten Elin) <\/em>h\u00f6ll sig fortfarande kvar p\u00e5 repertoaren.<\/p>\n

Canths Anna Liisa <\/em>och Sylvi<\/em> spelades flitigt. Men fr\u00e4mst var det tragedin Anna Liisa<\/em> som uppf\u00f6rdes regelbundet. N\u00e4r lysningen till \u00e4ktenskap f\u00f6r den unga kvinnan n\u00e4rmar sig konfronteras hon med ett hinder, att barnamordet som hon har gjort sig skyldig till kan avsl\u00f6jas. Ett brott som publiken vid den h\u00e4r tiden kan identifiera sig med. Hon v\u00e4ljer den offentliga bek\u00e4nnelsen och att sona brottet (som i M\u00f6rkrets makt <\/em>hos Tolstoj), vilket p\u00e5 scenen fungerar som en befriande upplevelse eftersom det sker utan f\u00f6rd\u00f6manden och utan att hon blir ifr\u00e5gasatt.<\/p>\n

Passionsdramat Sylvi, <\/em>d\u00e4r en kvinna f\u00f6rgiftar sin make, spelades inte lika ofta. B\u00e5da pj\u00e4serna st\u00e5r f\u00f6r tacksamma kvinnoroller b\u00e5de f\u00f6r debutanter och som ett upprepat bravurnummer. Temat \u00e4r kvinnans st\u00e4llning i \u00e4ktenskapet och\/eller i f\u00f6rh\u00e5llande till minnesbilderna av en tidigare relation och var de f\u00f6rsta moderna kvinnoskildringarna i finl\u00e4ndsk dramatik.<\/p>\n

\u00c4ven Arvid J\u00e4rnefelt<\/strong> (1861\u20131932) h\u00f6rde till dem som stod f\u00f6r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt moderna m\u00e4nniskoskildringar. I sin id\u00e9roman Is\u00e4nmaa<\/em> (Fosterlandet) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1893 beskriver J\u00e4rnefelt de motstridiga k\u00e4nslor en ung man tampas med n\u00e4r han som gossen fr\u00e5n landsbygden inleder studierna i huvudstaden och ska v\u00e4lja v\u00e4g i livet. Efter att ha publicerat sk\u00e5despelet Samuel Cr\u00f6ell (En k\u00e4mpe utan sv\u00e4rd) \u00e5r<\/em> 1899 hade Arvid J\u00e4rnefelts Kuolema<\/em> (D\u00f6den) <\/em>premi\u00e4r i december 1903, som hans sv\u00e5ger Jean Sibelius dessutom hade komponerat musik till. Pj\u00e4sen \u00e4r skriven i symbolistisk anda och i den f\u00f6rsta akten ser den d\u00f6ende kvinnan d\u00f6den i sin tidigare makes skepnad och ger sig h\u00e4n i en vals (Valse triste) med honom. Dansen kom sedan att bli ett paradnummer f\u00f6r m\u00e5nga danskonstn\u00e4rer.<\/p>\n

J\u00e4rnefelts tolstojanska v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning syntes ocks\u00e5 allt tydligare i hans sk\u00e5despel. Bland annat i Orjan oppi<\/em>, som sedan i omarbetad form gick under namnet Titus (1910). <\/em>Speciellt Titus<\/em> med sin kr\u00e4vande romerska scenografi upplevdes som verkningsfull \u2013 kejsarens religi\u00f6sa omv\u00e4ndelse, som det fanns n\u00e5got slags historiskt bel\u00e4gg f\u00f6r, lyckades sl\u00e5 an en str\u00e4ng hos intelligentian. I februari 1910 uppf\u00f6rs Arvid J\u00e4rnefelts Titus <\/em>med nyutexaminerade Urho Somersalmi i huvudrollen och som tidvis ers\u00e4tts av g\u00e4stspelande Aarne Orjatsalo. I rollen som Bernike hade f\u00f6rfattaren f\u00f6rst t\u00e4nkt sig Ida Aalberg, men teaterchefen Lindfors ger den till unga Lilli Tulenheimo. Sist och slutligen var det sedan hennes syster P\u00e4ivi\u00f6 Horsma som \u00f6vertog den. Det var eventuellt ett klokt drag av Lindfors att se till att aktuella id\u00e9dramer spelades av unga sk\u00e5despelare. Titus<\/em> fick ett ov\u00e4ntat gott mottagande av publiken, mycket tack vare Karl Fagers utm\u00e4rkta scenografi, Maggie Gripenbergs koreografi och Armas J\u00e4rnefelts musik i utf\u00f6rande av Robert Kajanus orkester. Teatern hade gjort en rej\u00e4l satsning och Arvid J\u00e4rnefelt ber\u00f6mde regiss\u00f6ren Adolf Lindfors professionella insats i ett \u00f6versvallande tackbrev.<\/p>\n

J\u00e4rnefelt skrev \u00e4ven annan dramatik som uppf\u00f6rdes under det tidiga 1900-talet, s\u00e5som Velvollisuus<\/em> (1911) och det ofta uppf\u00f6rda lustspelet Kallun kestit<\/em> (1911). Pj\u00e4sen Manonin rakastajat <\/em>(1913) behandlar revolutionsfr\u00e5gor medan stycket Valtaset<\/em> (1913) handlar om en aff\u00e4rsmans f\u00f6ga trov\u00e4rdiga omv\u00e4ndelse till fattigdom. Maaseututeatteri i Viborg och Tampereen Teatteri var f\u00f6rst ute med uruppf\u00f6randen.<\/p>\n

I Juhani Ahos<\/strong> Tuomio (Domen)<\/em> beskrivs p\u00e5 ett v\u00e4lstrukturerat s\u00e4tt de konflikter kring lojalitet och of\u00f6rvitlighet som uppstod i finl\u00e4ndarnas relation till den ryska \u00f6verheten. Pj\u00e4sen kunde inte spelas \u00e4nnu 1908 p\u00e5 grund av censuren. Den uppf\u00f6rdes f\u00f6rsta g\u00e5ngen v\u00e5ren 1917 p\u00e5 Tampereen Teatteri och sedan \u00e4nnu p\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r.<\/p>\n

I sitt v\u00e4rv som teaterkritiker vid tidningen P\u00e4iv\u00e4lehti<\/em> (och efterf\u00f6ljaren Helsingin Sanomat<\/em>) hade Eino Leino <\/strong>(1878\u20131926) utvecklat sitt \u00f6ga f\u00f6r teaterkonst. Under syskonen Bergboms sista \u00e5r hade han g\u00e5tt r\u00e4tt h\u00e5rt \u00e5t Finska Teatern f\u00f6r deras slentrianm\u00e4ssiga scenografiska l\u00f6sningar och bristen p\u00e5 fantasi. \u00c5r 1902 gav han ut en liten \u00f6versikt \u00f6ver finl\u00e4ndsk scenkonsthistoria med personbeskrivningar av sk\u00e5despelare. I den noteras Bergbom knappt alls.<\/p>\n

Eino Leino inledde sin sk\u00e5despelsproduktion \u00e5r 1898 med Tuonelan joutsen<\/em> p\u00e5 runometer i kalevalaisk anda. Stycket framf\u00f6rdes i tabl\u00e5form p\u00e5 en fosterl\u00e4ndsk sammankomst. I Sota valosta<\/em> (1900) beskrev Leino f\u00f6rtrycks\u00e5ren som politisk allegori. Stycket uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Nationalteatern \u00e5r 1901, Kaarlo Bergbom regisserade efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga och Kaarle Halme spelade Ilmarinen.<\/p>\n

Som dramatiker var Leino i sitt r\u00e4tta element i de lyriskt fornfinska pj\u00e4serna som var besl\u00e4ktade med hans Helkas\u00e5nger <\/em>och som blev epokskapande inom genren l\u00e5ngt in p\u00e5 1920-talet, och delvis \u00e4nnu p\u00e5 1930-talet.<\/p>\n

I dem ing\u00e5r ocks\u00e5 pj\u00e4sen Lalli <\/em>(1907\/uruppf\u00f6rande p\u00e5 Nationalteatern 1913) d\u00e4r Leino ersatte de klassiska detaljerna med sin tolkning av Lallis mentala landskap. I Leinos omarbetning av legenden om Henrik och Lalli f\u00e4rdas biskopen f\u00f6rkl\u00e4dd och g\u00f6r sig skyldig till st\u00f6ld. Speciellt laddad \u00e4r scenen n\u00e4r Lalli hemkommen efter mordet f\u00f6rest\u00e4ller sig att biskopens h\u00e4st \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g tillbaka till g\u00e5rden med den d\u00f6da kroppen. Stycket \u00e4r en studie i skuld och trots, d\u00e4r Axel Ahlberg \u00e4nnu 1913 spelar en kanske n\u00e5got \u00f6ver\u00e5rig Lalli. Fr\u00e5n samma tid h\u00e4rstammar ocks\u00e5 Leinos studie i en ond karakt\u00e4r: huvudperson i sk\u00e5despelet Simo Hurtta<\/em> (1908, uruppf\u00f6rande p\u00e5 Nationalteatern 1921) \u00e4r Simon Affleck, en brutal \u00e4mbetsman och skatteindrivare som p\u00e5 tidigt 1700-tal verkade i Pielisj\u00e4rvitrakten. P\u00e5 svenska kallad Simon Hund.<\/p>\n

Det stycke som kanske hade den st\u00f6rsta framg\u00e5ngen p\u00e5 scenen var Eino Leinos Maunu Tavast<\/em> (Magnus Tavast) <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1908 (uruppf\u00f6rande samma \u00e5r p\u00e5 Nationalteatern). Under ett antal decennier h\u00f6ll sig pj\u00e4sen kvar p\u00e5 teaterrepertoaren och kan n\u00e4rmast karakt\u00e4riseras som ett relationsdrama i historisk dr\u00e4kt. Pj\u00e4sens tyngdpunkt ligger p\u00e5 den hemliga k\u00e4rleksrelationen mellan en man och en kvinna och frukten av den, en yngling som m\u00f6ter sin biologiska far, en betydande m\u00e4rkesman. Publiksucc\u00e9n var given (se Koskimies 1953, 187\u201388).<\/p>\n

Ett annat temaomr\u00e5de som intresserade Leino \u2013 och m\u00e5nga andra av hans samtida \u2013 var antikens historia och historiska personer. Den generationen hade redan p\u00e5 skolb\u00e4nken grundligt bekantat sig med antikens litteratur, s\u00e5 de var v\u00e4l f\u00f6rtrogna med s\u00e5v\u00e4l personskildringarna som konflikterna, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde teaterpubliken. F\u00f6rfattarna gav fritt spelrum \u00e5t fantasin.<\/p>\n

Carinus<\/em> (1909, uppf\u00f6rd p\u00e5 en turn\u00e9 1912 med Aarne Orjatsalo, Wilho Ilmari och Annie M\u00f6rk) var ett av Leinos antikinspirerade verk s\u00e5som \u00e4ven Tarquinius Superbus<\/em> om maktlystnad (1909, uruppf\u00f6rande samma \u00e5r av Suomalainen Maaseututeatteri). Det mest storstilade var Alkibiades <\/em>i Ida Aalbergs regi p\u00e5 Nationalteatern \u00e5r 1910, men som hamnade lite i skuggan av J\u00e4rnefelts Titus<\/em>.<\/p>\n

Leinos Johan Wilhelm<\/em> (1900, uppf\u00f6rd 1901 p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Nationalteatern som Svenska Teatern) var en redog\u00f6relse f\u00f6r spr\u00e5kstriden som hade lett till en tudelning av den bildade klassen. Kaarle Halme hade best\u00e4llt en bra turn\u00e9pj\u00e4s av Leino f\u00f6r sig och Hilma Rantanen. Leino var f\u00f6rst road av tanken p\u00e5 att skriva en pj\u00e4s d\u00e4r det skulle finnas en krukv\u00e4xt p\u00e5 scenen, det vill s\u00e4ga ett realistiskt kammarspel: \u201dp\u00e5 scenen ska det allts\u00e5 finnas en krukv\u00e4xt och en t\u00f6nt\u201d. Emmi Jurkka tog upp pj\u00e4sen p\u00e5 nytt p\u00e5 1960-talet.<\/p>\n

En del av Eino Leinos pj\u00e4ser var samtidsdramer s\u00e5som de kulturpolitiska satirerna Maan parhaat<\/em>, (1911, uppf\u00f6rd 1930) och Kirkon vihollinen<\/em> (1911, uppf\u00f6rd samma \u00e5r p\u00e5 Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6). F\u00f6rlagd till modern tid var ocks\u00e5 om v\u00e4rldsbrand varslande Ilotulitus<\/em> (1911, uppf\u00f6rd 1928 av Akateeminen n\u00e4ytelm\u00e4seura), d\u00e4r den satanistiska pyroteknikern Lucifer st\u00e4ller till stor f\u00f6r\u00f6delse f\u00f6r g\u00e4sterna p\u00e5 ett hotell.<\/p>\n

Leino hade m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra och pr\u00f6vade olika stilar. Sin vana trogen hade han flera litter\u00e4ra verk under arbete samtidigt. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r Leinos dramatiska produktion r\u00e4tt oj\u00e4mn. Han fick nog sina stycken uppf\u00f6rda eftersom antalet teatrar var stort, men alla hade inte en framtid p\u00e5 spelplanerna. P\u00e5 tal om teater \u00e4r det ocks\u00e5 sk\u00e4l att n\u00e4mna hans \u00f6vers\u00e4ttningar av dramer p\u00e5 vers till finska fr\u00e5n bland annat franska och italienska. Det gjorde han utan st\u00f6rre m\u00f6da och f\u00f6rtj\u00e4nade tillf\u00e4lligt en hacka p\u00e5 dem.<\/p>\n

Leinos \u00f6de som dramatiker p\u00e5verkades av att han som kritiker inte hade lyckats knyta v\u00e4nskapsband med Nationalteaterns ledning och att den av Kaarle Halme ledda teatern hade begr\u00e4nsade m\u00f6jligheter att uppf\u00f6ra hans pj\u00e4ser. V\u00e4rda att notera \u00e4r ocks\u00e5 Leinos f\u00f6rs\u00f6k att dramatisera Kalevala<\/em>. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let grundades experimentella Helkan\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> p\u00e5 F\u00f6lis\u00f6n \u00e5r 1913, men projektet fick inte luft under vingarna.<\/p>\n

Leino gav upphov till ett slags nationalromantiskt psykopatologiskt drama<\/strong>, ur vilket den nationalromantiska expressionismen v\u00e4xte fram. Arvet f\u00f6rdes sedan vidare av Lauri Haarla (1890\u20131944)<\/strong> som tematiskt s\u00f6kte sig till den fornfinska episka dramatraditionen i bland annat Lemmin poika <\/em>och Velisurmaajat,<\/em> medan Synti<\/em> \u00e4r f\u00f6rlagd till det kristna 1600-talet och tragedin Kaksi kuningatarta <\/em>till 1300-talets Neapel. Sk\u00e5despelet Juudas<\/em> handlar om Johan (Jan) Anders J\u00e4gerhorn som var en av m\u00e4nnen bakom Anjalaf\u00f6rbundet. <\/em>Haarla var produktiv och teatercheferna, som var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r hans regelbundna textf\u00f6rs\u00e4ndelser, ans\u00e5g Juudas <\/em>vara ett av hans b\u00e4sta stycken som dessutom gjorde sig bra p\u00e5 scenen.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4llde den lyriska kalevalaiska dramalitteraturen gick Lauri Haarla i Erkkos och Leinos fotsp\u00e5r, men var ocks\u00e5 influerad av den tyska expressionismen. <\/strong>Lemmin poika<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1923 fick ett positivt mottagande. Vid den tiden ingick Haarla i kulturtidskriften Ultras tv\u00e5spr\u00e5kiga redaktion tillsammans med Hagar Olsson och Lauri Salava. Medverkande i Ultra, som var ett viktigt forum f\u00f6r den finlandssvenska modernismen, var bland andra Gunnar Bj\u00f6rling, Elmer Diktonius, Rabbe Enckell och Edith S\u00f6dergran. I Lemmin poika <\/em>v\u00e4ljer Haarlas Lemmink\u00e4inen en annan v\u00e4g \u00e4n i Kalevala<\/em>, han tar inte Pohjolas dotter till hustru utan slavflickan Iro. Lemmink\u00e4inen drar \u00f6sterut och f\u00f6r med sig d\u00e4rifr\u00e5n \u201den obest\u00e4md tro p\u00e5 Jesus\u201d. I slutet av pj\u00e4sen \u201dg\u00f6r Ulappalas gubbe eller Apso, som \u00e4r Iros far och herden med den bl\u00f6ta hatten slut p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l sin dotter som dennas k\u00e4resta Lemmink\u00e4inen (Lemmin poika)\u201d (Koskimies 1972, 140) Ett f\u00f6rs\u00f6k att beskriva ett sj\u00e4lslandskap och kanske id\u00e9historia f\u00f6rekommer \u00e4ven i det stycket \u2013 \u00e5tminstone p\u00e5 1920-talet har pj\u00e4sen spelats p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l borgerliga som arbetarteatrar.<\/p>\n

Haarlas andra sk\u00e5despel Synti <\/em>(1922) fick ett mer positivt mottagande. Pj\u00e4sens huvudpersoner \u00e4r ett br\u00f6drapar, den str\u00e4nga of\u00f6rdragsamma kyrkoherden Elias K\u00e5lk och hans lindrigt handikappade f\u00f6rsonliga bror Ismael.<\/p>\n

Det tredje p\u00e5 sent tjugotal tillkomna stycket Velisurmaajat <\/em>(1926) \u00e4r f\u00f6rlagt till senmedeltiden och handlar om ett br\u00f6drapar som t\u00e4vlar om samma kvinna. Trots att \u00e4ven Haarla hade kritiserat Nationalteaterns ledning och dess policy, ingick det fortfarande v\u00e5ren 1925 i deras grundprinciper att nyskriven beaktansv\u00e4rd inhemsk dramatik uppf\u00f6rdes p\u00e5 nationalscenen. Det var sj\u00e4lvfallet inte Eino Kalima som regisserade, utan Pekka Alpo<\/strong> senh\u00f6sten 1926. Med sitt nykalevalaiska sk\u00e5despel hade Haarla p\u00e5 s\u00e4tt och viss \u2019g\u00e5tt om Eino Leino\u2019.<\/p>\n

Stycket Juudas<\/em> bed\u00f6mdes som hans fr\u00e4msta (1927) och handlade om centrala personer inom Anjalaf\u00f6rbundet (1790) som till exempel Johan (Jan) Anders J\u00e4gerhorn (Koskimies 1972, 221\u2013222). Aarne Lepp\u00e4nen s\u00e5gs i huvudrollen medan Jussi Snellman spelade Gustav III. Tragedin Kaksi kuningatarta<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1928 \u00e4r ett svartsjukedrama f\u00f6rlagt till 1300-talets Neapel. I rollupps\u00e4ttningen f\u00f6rekommer bland andra drottningen av Neapel och det svenska helgonet den heliga Birgitta. Till Haarlas 1930-talsproduktion \u00e5terkommer vi l\u00e4ngre fram i texten.<\/p>\n

Inb\u00f6rdeskriget behandlades <\/strong>ofta s\u00e5 att s\u00e4ga mellan raderna. Pj\u00e4ser kunde uppfattas p\u00e5 lite olika s\u00e4tt utg\u00e5ende fr\u00e5n de egna erfarenheterna. Lauri Haarlas verk gav utrymme f\u00f6r s\u00e5dana tolkningar. P\u00e5 arbetarscenerna behandlades fr\u00e5gan mer spontant, vilket n\u00e4rmast g\u00e4llde de sm\u00e5 amat\u00f6rteatrarnas repertoarer.<\/p>\n

Det var endast Runar Schildt<\/strong> som gick rakt p\u00e5 sak i Den stora rollen<\/em> med urpremi\u00e4r p\u00e5 Svenska Teatern den 16 januari 1923. Armas Fager, avskedad statist i tidigare romantiska dramer, st\u00e4lls inf\u00f6r m\u00f6jligheten till revansch och dr\u00f6mmer om en framtid som teaterchef efter revolutionen i inb\u00f6rdeskrigets r\u00f6da Helsingfors. Pj\u00e4sen \u00e4r en skarpsynt psykologisk studie i ett h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp som f\u00e5r ett tragiskt slut och som f\u00f6regicks av novellen Armas Fager:en silhuett.<\/em> Den har inte spelats s\u00e4rskilt ofta p\u00e5 finska. Det f\u00f6rsta stycket fr\u00e5n samma \u00e5r (1922), enaktaren Galgmannen,<\/em> \u00e4r en dialog mellan \u00f6verste Christoffer Toll och husmamsellen Maria om maktbesatthet, liv och d\u00f6d.<\/p>\n

Maria Jotuni \u2013 och andra i Canths fotsp\u00e5r<\/h3>\n

Under 1900-talets f\u00f6rsta \u00e5rtionden var det m\u00e5nga skribenter som gav sig i kast med pj\u00e4ser om familjeliv och \u00e4ktenskap i Henrik Ibsens efterf\u00f6ljd. Ett av temaomr\u00e5dena i finl\u00e4ndsk dramalitteratur var kvinnans st\u00e4llning i \u00e4ktenskapet<\/strong>. I konstellationen ing\u00e5r vanligen tr\u00e4ngtan efter en ung \u00e4lskare eller en tidigare som \u00e5terv\u00e4nder, men ocks\u00e5 tankar kring skilsm\u00e4ssa eller r\u00e4dsla f\u00f6r att dolda hemligheter ska avsl\u00f6jas. Fr\u00e5gor kring f\u00f6rh\u00e5llandet mellan f\u00f6rpliktelser och personliga dr\u00f6mmar och \u00f6nskem\u00e5l. Det kunde ofta handla om samh\u00e4llsklass som i Elvira Willman-Elorantas<\/strong> sk\u00e5despel Lyyli<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1903 och Kellarikerroksessa <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1907. Hennes sk\u00e5despel har r\u00e4tt l\u00e5ngt fallit i gl\u00f6mska och m\u00f6jligheten att ta upp dem p\u00e5 nytt har inte utretts.<\/p>\n

I Hilja Kilpis <\/strong>landsbygdsdrama Sillankorvan em\u00e4nt\u00e4, <\/em>(framf\u00f6rt i februari 1917) t\u00e4vlar mor och dotter om samma man. Modern v\u00e4ljer slutligen att dra sig ur kampen. Kalima redog\u00f6r f\u00f6r f\u00f6rfattarens \u00f6nskan att l\u00e4gga sig i det mesta. Sillankorvan em\u00e4nt\u00e4<\/em> blev en publiksucc\u00e9 (13 f\u00f6rest\u00e4llningar) som trotsade alla f\u00f6rv\u00e4ntningar (Kalima 1962, 330). Historieforskarens tolkning \u00e4r att temaomr\u00e5det tilltalade den kvinnodominerade teaterpubliken.<\/p>\n

I Maila Talvio <\/strong>sk\u00e5despel Eri teit\u00e4<\/em> f\u00f6rekommer herrg\u00e5rds\u00e4garen Klara och den f\u00f6r socialismen nyv\u00e4ckta unga magistern Mikko. Rollerna spelades av Katri Rautio och Teuvo Puro. Pj\u00e4sen uruppf\u00f6rdes h\u00f6sten 1908 \u2013 egentligen en dramatisering av Talvios roman Louhilinna <\/em>\u2013 och var h\u00f6gaktuell i storstrejkens (1905) och lantdagsvalets (1907) efterdyningar med 7 f\u00f6rest\u00e4llningar. Maila Talvios \u00f6vriga dramaproduktion uppf\u00f6rdes mera s\u00e4llan och blev inte heller l\u00e5nglivad p\u00e5 teaterrepertoaren: Kauppaneuvoksen kuoltua (<\/em>1905, 3 g\u00e5nger); Anna Sarkoila<\/em> (1910, 6 g\u00e5nger); Huhtikuun-Manta<\/em> (1914, 4 g\u00e5nger) och Viimeinen laiva (<\/em>1922, 2 g\u00e5nger).<\/p>\n

\u00c5r 1910 skrev Ain\u2019Elisabet Pennanen<\/strong> familjedramat Rossit<\/em> som f\u00f6rst h\u00f6sten 1918 uppf\u00f6rdes p\u00e5 Tampereen Teatteri och senare \u00e4ven p\u00e5 andra scener.<\/p>\n

Med pj\u00e4sen Vanha koti<\/em> \u00f6vergick Maria Jotuni <\/strong>(1880\u20131943) \u00e5r 1910 fr\u00e5n novellistik till dramatik. Stycket uppf\u00f6rdes p\u00e5 Nationalteatern i Jalmari Lahdensuos regi. Med ett slags ibsensk realism beskrev Jotuni de f\u00f6rvecklingar som f\u00f6rekommer i en familj via tre generationer. Den gamla handelsmannen Jynkk\u00e4 har en alkoholiserad son och d\u00e4rtill en sonson som f\u00f6r\u00e4lskar sig i en ung kvinna. Omedvetna om sl\u00e4ktskapet g\u00f6r han och hans k\u00e4resta sig skyldiga till incest. I pj\u00e4sen f\u00f6rekommer ocks\u00e5 arbetaren Hallinen. Sondottern Teresia ger uttryck f\u00f6r en ung kvinnas syn p\u00e5 situationen (se t.ex. Niemi 2001 s 114). Fr\u00e5nvaron av handling ans\u00e5gs vara problematisk och inflytandet fr\u00e5n Gorkij och Tjechov upplevdes inte som enbart positivt.<\/p>\n

Miehen kylkiluu<\/em><\/strong> (Mannens revben) <\/em>blev en sensationell framg\u00e5ng, som efter premi\u00e4ren den 3 april 1914 spelades hela 20 g\u00e5nger. Redan h\u00f6sten 1924 \u00e4gde den femtionde f\u00f6rest\u00e4llningen rum. D\u00e4refter blev det aktuellt med turn\u00e9er som p\u00e5gick i \u00e5ratal. Stycket blev en av de mest framg\u00e5ngsrika och roligaste lustspelsklassikerna i Finland och ans\u00e5gs d\u00e4rtill vara en av de \u201dmest harml\u00f6sa\u201d.<\/p>\n

Apotekarparet reflekterar \u00f6ver sin relation och tar sig bet\u00e4nketid, var och en p\u00e5 sitt h\u00e5ll. Hush\u00e5llerskan Amalia vill ha dr\u00e4ngen Tuomas Lukasson till man, men det vill ocks\u00e5 doktorns hush\u00e5llerska Miina Harpelin \u2013 det \u00e4r en av de fr\u00e4msta gammelpigsstudierna i finl\u00e4ndsk komedilitteratur. Strukturen \u00e4r lika v\u00e4lavv\u00e4gd som hos Shakespeare. Varje rollperson har sitt eget spr\u00e5k. Ett m\u00e4sterverk hade sett dagens ljus. Uruppf\u00f6randet av pj\u00e4sen med Kirsti Suonio som Amalia och Mimmi L\u00e4hteenoja som Miina blev en fantastisk framg\u00e5ng som fortsatte i \u00e5ratal. I synnerhet L\u00e4hteenoja g\u00e4stspelade som Miina ocks\u00e5 p\u00e5 andra teatrar runtom i Finland. Helmi Lindel\u00f6f spelade apotekarhustrun Elli. Stycket uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 p\u00e5 1920-talet i L\u00fcbeck. En av de mest lyckade repriserna gick p\u00e5 1960-talet av stapeln p\u00e5 Tampereen Teatteri med Ritva Valkama och Hilkka Silanen i rollerna som kvinnoduon.<\/p>\n

Komedin Savu-uhri <\/em>fungerade som ett inl\u00e4gg i den debatt som inleddes kring verk av samtida Maiju Lassila (pseudonym f\u00f6r Algot Untola): i hur stor utstr\u00e4ckning kr\u00e4ver beskrivningen av fattigdom att naturalistiska detaljer visas upp. Jotuni hade kritiserat honom f\u00f6r det. I Savu-uhri<\/em> st\u00e4lls landsbor och stadsbor mot varandra. Hilda Mustikkamaa \u00e4r en central kvinnogestalt och enligt Irmeli Niemi (Niemi 2001, 152) ett slags \u201dlillasyster till Kivis herrarnas Eva\u201d. I Eino Kalimas regi slog pj\u00e4sen inte igenom \u00e4nnu 1915, men fick nytt liv n\u00e4r den gick upp p\u00e5 sommarteaterscenerna.<\/p>\n

I satiren Kultainen vasikka (Den gyllene kalven)<\/em> valde Jotuni en kritisk linje. Pj\u00e4sen kom till under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget n\u00e4r det i Finland f\u00f6rst var h\u00f6gkonjunktur, som sedan pl\u00f6tsligt v\u00e4nde ned\u00e5t med kristid, livsmedelsbrist och spekulationens m\u00e5nga ansikten i sl\u00e4pt\u00e5g. P\u00e5 uruppf\u00f6randet fick man v\u00e4nta till november 1918. Viktigare \u00e4n f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 Nationalteatern blev de som spelades i \u00c5bo och Tammerfors. Pj\u00e4sen pr\u00e4glas av mots\u00e4ttningar som f\u00f6rst blir allt bj\u00e4rtare d\u00e4r mor och dotter st\u00e5r som representanter f\u00f6r materialismen medan deras \u00e4kta h\u00e4lfter \u00e4r idealister. Den unga hustrun Eedit Honka separerar tillf\u00e4lligt fr\u00e5n sin \u00e4kta man Jaakko, som inte anser det vara r\u00e4tt att utnyttja den r\u00e5dande situationen f\u00f6r egen ekonomisk vinning. Mot slutet av pj\u00e4sen n\u00e4rmar sig huvudpersonerna \u00e5siktsm\u00e4ssigt varandra. I persongalleriet ing\u00e5r ocks\u00e5 ett kommerser\u00e5d och en ung kontorist vars v\u00e4ninna \u00e4r sk\u00e5despelare. Kultainen vasikka<\/em> f\u00f6rsvann r\u00e4tt snart fr\u00e5n repertoaren f\u00f6r att \u00e5terkomma f\u00f6rst \u00e5r 1940 n\u00e4r ett nytt krig gav pj\u00e4sen ny aktualitet. Ritva Arvelo stod \u00e5r 1959 f\u00f6r en uppskattad ny regi av stycket p\u00e5 Intimiteatteri. Utg\u00e5ende fr\u00e5n den gjordes tv\u00e5 \u00e5r senare en filminspelning Suhteita <\/em>som gav upphov till en s\u00e5 kallad Jotuni-boom i Finland p\u00e5 1960-talet (Niemi 2001, 162 och f\u00f6ljande).<\/p>\n

Utg\u00e5ende fr\u00e5n sina erfarenheter under inb\u00f6rdeskriget p\u00e5b\u00f6rjade Jotuni dramat El\u00e4m\u00e4 ja kuolema<\/em>, men det f\u00e4rdigst\u00e4lldes inte. Jotuni hade ett sm\u00e4rtsamt f\u00f6rh\u00e5llande till s\u00e5v\u00e4l den vita som den r\u00f6da sidan. Centrala r\u00f6da som Edvard Gylling och Eero Haapalainen var hennes tidigare skol- och nationskamrater (Niemi 2001, 180\u2013184).<\/p>\n

Sagospelet Kuningas Hilarius<\/em> \u00e4r en modern pj\u00e4s med drag av satir, fr\u00e4mst med adress till v\u00e5rt lands tidigare rojalister. B\u00e5de Maria Jotuni och hennes make Viljo Tarkiainen var framstegspartister och republikaner. Pj\u00e4sens unga prins lyckas f\u00e5 den gl\u00e4djel\u00f6sa prinsessan att skratta, vilket resulterar i ett lyckligt slut. Kungen beslutar att h\u00e4danefter bli president (Niemi 2001, fr.o.m. s 176)<\/p>\n\n\t\t