{"id":1575,"date":"2014-12-30T11:42:30","date_gmt":"2014-12-30T08:42:30","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1575"},"modified":"2018-10-22T17:01:48","modified_gmt":"2018-10-22T14:01:48","slug":"4-5arbetarteatrarnas-artionde","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/4-5arbetarteatrarnas-artionde\/","title":{"rendered":"
4.5<\/div>Arbetarteatrarnas \u00e5rtionde"},"content":{"rendered":"

Bland arbetarteatrarna var det m\u00e5nga som satte lapp p\u00e5 luckan v\u00e5ren 1918. Personalen, b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, beh\u00f6vdes som f\u00f6rst\u00e4rkning i de r\u00f6da gardena. N\u00e4r de vita \u00e5tertog st\u00e4derna i s\u00f6dra Finland konfiskerades en del arbetarteatrars egendom eller beslagtogs f\u00f6r en l\u00e4ngre tid. Innan verksamheten k\u00f6rde ig\u00e5ng ville segrarna utreda bakgrundskrafterna bakom teatern f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kra sig om att f\u00f6reningarna inte l\u00e4ngre dolde \u201dbolsjevitiska\u201d element.<\/p>\n

R\u00e4dslan p\u00e5 den vita sidan var befogad eftersom m\u00e5nga r\u00f6da hade flytt till Ryssland (Sovjetunionen fr.o.m. 1922) f\u00f6r att sedan ta sig tillbaka via de skogskl\u00e4dda gr\u00e4nsomr\u00e5dena. En del var besvikna, i synnerhet efter bittra inb\u00f6rdes uppg\u00f6relser mellan r\u00f6da finl\u00e4ndare i Petrograd. Sist och slutligen var livet i Finland \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ttre. En del \u00e5terv\u00e4nde p\u00e5 grund av ideologiska sk\u00e4l och med avsikt att genomdriva en revolution i Finland. Ett tecken p\u00e5 det var att en del r\u00f6da, som \u00e5terv\u00e4nde antingen fr\u00e5n Ryssland eller f\u00e5ngl\u00e4gren, ansl\u00f6t sig till Finlands socialistiska arbetarparti, som grundades \u00e5r 1920 (1920\u20131923). Ideologiskt l\u00e5g partiet till v\u00e4nster om Finlands socialdemokratiska parti, med bedrev \u00e4ven kulturverksamhet.<\/p>\n

Myndigheterna f\u00f6ljde allt noggrannare med det socialistiska arbetarpartiets f\u00f6rehavanden. Demonstrationer, en hamnstrejk och den av kommunisterna mobiliserade arbetskonflikten vid ett varv i \u00c5bo under \u00e5ren 1927\u20131928 \u00f6kade sp\u00e4nningarna, som v\u00e4ckte reaktioner p\u00e5 den vita sidan. Provokationer i Syd\u00f6sterbotten blev startskottet f\u00f6r Lappor\u00f6relsen. Bakgrunden till missn\u00f6jet inom Lappor\u00f6relsen var de kvardr\u00f6jande mots\u00e4ttningarna mellan vita och r\u00f6da sedan inb\u00f6rdeskriget 1918.<\/p>\n

Den kulturella tudelningen, eller klassmots\u00e4ttningarna eller klasskampen som den kallas i marxistisk teori, var en av bakgrundsorsakerna till och en avg\u00f6rande faktor i inb\u00f6rdeskriget. Ett faktum som inte kunde raderas ut med en g\u00e5ng. P\u00e5 s\u00e4tt och vis skulle Finland \u00e4nda in p\u00e5 1960-talet vara uppdelat i olika kulturella sf\u00e4rer.<\/p>\n

Man har talat om 1) borgerskapets och de intellektuellas urbana delkultur, 2) den urbana arbetarbefolkningens delkultur och 3) den rurala delkulturen. Inom grupperingarna skapades en egen livsstil, egna v\u00e4rderingar och former av social gemenskap. Umg\u00e4nge grupperna emellan var s\u00e4llsynt och i den m\u00e5n det f\u00f6rekom dikterades det av vissa villkor och regler.<\/p>\n

K\u00e4nnetecknande f\u00f6r den urbana arbetarbefolkningens livsstil och livsvillkor var tr\u00e5ngboddheten, men ist\u00e4llet bidrog de gemensamma festerna och fritidssyssels\u00e4ttningarna till en viss samh\u00f6righet och identitet.<\/p>\n

P\u00e5 1920-talet hade arbetarteatrarna tidvis en mycket livlig verksamhet och drog sig inte f\u00f6r att s\u00e4tta upp \u00e4ven radikala pj\u00e4ser. Exempel p\u00e5 detta var av Kosti Elo<\/strong> ledda Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/strong>, men ocks\u00e5 Ky\u00f6sti Aarnios<\/strong> Turun Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> och Viipurin Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> under ledning av n\u00e5gra kortvariga chefer.<\/p>\n

I Helsingfors var Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong> betydligt radikalare \u00e4n Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/strong>, liksom ocks\u00e5 S\u00f6rn\u00e4isten Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6,<\/strong> som i gamla Vuorelahuset vid Tavastv\u00e4gen lyckades bevara sin radikala anda.<\/p>\n

Det som \u00e4nd\u00e5 var v\u00e4sentligare \u00e4n repertoaren var kopplingen mellan teatern och lokalen de verkade i. Borgerskapet s\u00f6kte sig inte till arbetarnas teaterhus och mera s\u00e4llan gick r\u00f6relsen heller i motsatt riktning. Tidvis var kontakterna ocks\u00e5 sk\u00e5despelarna emellan r\u00e4tt sparsamma. I b\u00f6rjan av 1920-talet spelade Kosti Elo och Mia Backman i sina respektive teaterhus i Tammerfors utan att ha n\u00e4mnv\u00e4rt mycket kontakt (Rajala 2004). Professionella sk\u00e5despelare passade nog \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 att se teater p\u00e5 andra scener. Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r f\u00f6rklaringen till hur ledningen f\u00f6r Nationalteatern lyckades hitta Tauno Br\u00e4nn\u00e4s<\/strong>. De hade sett honom spela hj\u00e4lte i en sommarteaterpj\u00e4s i S\u00f6rn\u00e4s och lockade honom d\u00e4refter till nationalscenen.<\/p>\n

P\u00e5 borgerskapets initiativ b\u00f6rjade man fr\u00e5n statligt h\u00e5ll p\u00e5 1920-talet utveckla tanken p\u00e5 att sl\u00e5 samman teatrar som verkade p\u00e5 samma ort. Det var en ofta b\u00e5de pinsam och besv\u00e4rlig fr\u00e5ga. Med undantag f\u00f6r de tre stora teatrarna i Bj\u00f6rneborg, Viborg och Helsingfors var sammanslagningar av det h\u00e4r slaget praktiskt m\u00f6jliga f\u00f6rst efter krigen. Det var f\u00f6rst p\u00e5 1940\u20131950-talen som arbetarteatrarna i de mindre st\u00e4derna hade blivit professionella. I Tammerfors var en sammanslagning d\u00e4remot inte aktuell.<\/p>\n

Befolkningsunderlaget var ibland utslagsgivande och p\u00e5 en del orter kunde den lokala arbetarteatern bli en livskraftigare professionell scen \u00e4n den borgerliga teatern, s\u00e5som till exempel i Jyv\u00e4skyl\u00e4.<\/p>\n

Den r\u00f6da teaterkartan i det vita Finland<\/h3>\n

Officiellt inleddes verksamheten vid Turun Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/strong> \u00e5r 1916 i och med att teatern fick proffschefer. Den f\u00f6rsta var den unga sk\u00e5despelaren Wilho Ilmari (1916\u20131917). S\u00e4songen inleddes med Kullervo<\/em> (med Ilmari i huvudrollen), Nuori Myll\u00e4ri <\/em>och Laulu tulipunaisesta kukasta.<\/em> Det innebar n\u00e4stan uteslutande finskspr\u00e5kiga pj\u00e4ser tills Wilho Ilmari som bitr\u00e4dande teaterchef och sk\u00e5despelare flyttade till Tampereen Teatteri. Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri rekryterade den meriterade Tilda Vuori h\u00f6sten 1917. Verksamheten avbr\u00f6ts och efter de vitas seger beslagtogs egendomen. N\u00e4r den \u00e5terb\u00f6rdades var skulderna s\u00e5 stora att man s\u00e5g sig tvungen att s\u00e4lja egendomen, inklusive dr\u00e4kterna, till Turun Suomalainen Teatteri, vilket f\u00f6rst\u00e5s var bittert.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med \u00e5r 1919 kunde verksamheten \u00e5ren 1919 till 1930 fortg\u00e5 under ledning av Ky\u00f6sti Aarnio<\/strong>. Hela perioden blev enhetlig, stark och modig, men framf\u00f6r allt genomf\u00f6rdes den i arbetarr\u00f6relsens anda p\u00e5 ett f\u00f6red\u00f6mligt s\u00e4tt. Ky\u00f6sti Aarnio var sj\u00e4lv teaterns mest lyskraftiga artist, medan en del av ensemblen spelade p\u00e5 amat\u00f6rniv\u00e5 f\u00f6r kv\u00e4llsarvoden. Det expressiva greppet och den starka k\u00e4nslan var typiskt f\u00f6r Aarnio, vilket ocks\u00e5 syntes i hans rollprestationer. I sitt verk om expressionismen i finl\u00e4ndsk teater tar Taisto-Bertil Orsmaa upp flera av Aarnios regiarbeten (Orsmaa 1975).<\/p>\n

Efter inb\u00f6rdeskriget var Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteris<\/strong> situation den kanske mest komplicerade, men f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt snabbt redde det \u00e4nd\u00e5 upp sig. Lokala Folkets hus hade bland annat fungerat som f\u00f6rbandsst\u00e4lle f\u00f6r s\u00e5rade n\u00e4r striden ryckte allt n\u00e4rmare Tammerfors och all egendom var nu beslagtagen. Det var f\u00f6rst senare p\u00e5 h\u00f6sten som den nya arbetarf\u00f6reningen kunde konstituera sig \u2013 det vill s\u00e4ga utan n\u00e5gra revolution\u00e4ra element. Det var f\u00f6rst i och med det som f\u00f6reningens verksamhet kunde \u00e5terg\u00e5 i gamla f\u00e5ror. Trots det kunde av Eero Alpi grundade Tampereen Kansann\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 <\/strong>h\u00f6sten 1918 inleda sin verksamhet i en lokal i Folkets hus, som han hyrde av staden. Utan att g\u00f6ra desto mer v\u00e4sen av sig \u00f6vergick en stor del av Tilda Vuoris och Aarne Orjatsalos tidigare personal till den nya teatern (f\u00f6rutom scenografen Jussi Kari och Staava Haavelinna). Det gav k\u00e4nda artister en m\u00f6jlighet att \u00e5terv\u00e4nda till sitt gamla \u201dteaterhus\u201d d\u00e4r de inledde spels\u00e4songen med sj\u00e4lvskrivna Tukkijoella <\/em>(Rajala 1995).<\/p>\n\n\t\t