{"id":1633,"date":"2014-12-29T16:05:30","date_gmt":"2014-12-29T13:05:30","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1633"},"modified":"2018-10-22T16:59:47","modified_gmt":"2018-10-22T13:59:47","slug":"5-51950-tals-teaterns-sarutvecklade-kretsar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/5-51950-tals-teaterns-sarutvecklade-kretsar\/","title":{"rendered":"
5.5<\/div>1950-tals teaterns s\u00e4rutvecklade kretsar"},"content":{"rendered":"

Ur ett kulturellt perspektiv b\u00f6r 1950-talet granskas utg\u00e5ende fr\u00e5n socialt sett separerade kretsar eller via del- och subkulturer.<\/p>\n

Det vi i Finland g\u00e4rna har framh\u00e5llit \u00e4r den optimism som d\u00e5 var r\u00e5dande och att blicken var stadigt riktad mot framtiden. Filmvetaren Peter von Bagh f\u00f6reslog i tiden \u00e5ret 1952 som inledningsfanfar: Olympiska sommarspelen i Helsingfors med tillf\u00e4lligt landstigen Coca Cola (tillverkningen i Finland inleddes \u00e5r 1957, \u00f6vers. anm.), i september betalade Finland den sista raten av sitt krigsskadest\u00e5nd och Koreakriget (1950\u20131953) avslutades med en h\u00f6gkonjunktur. De stora \u00e5rskullarna (f\u00f6dda \u00e5ren 1945\u20131951) fyllde skolorna till br\u00e4dden och \u00f6verallt i landet f\u00f6rekom intensiv byggverksamhet. Egnahemshus byggdes dels med egna krafter och nya h\u00f6ghus v\u00e4xte upp fr\u00e4mst i Helsingfors med araval\u00e5n ur statens bostadsfond. Finl\u00e4ndsk konst och design fick stor synlighet v\u00e4rlden \u00f6ver; det var viktigt att profilera sig v\u00e4sterut, i synnerhet som man i Finland b\u00e5de materiellt, politiskt och milit\u00e4rt levde i den ober\u00e4kneliga \u201dbj\u00f6rnens skugga\u201d.<\/p>\n

R\u00e4dslan f\u00f6r Sovjetunionen \u00f6verskuggade n\u00e4stan allt annat. \u00c4nnu p\u00e5 1950-talet var r\u00f6relseutrymmet v\u00e4sterut mycket begr\u00e4nsat. Att ut\u00f6ka det blev till president \u00e5r 1956 valda Urho Kekkonens viktigaste m\u00e5ls\u00e4ttning. Sovjetunionen f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rhindra Finlands intr\u00e4de i F\u00f6renta Nationerna (FN, grundad 1945), som sedan f\u00f6rverkligades \u00e5r 1955. Det g\u00e4llde \u00e4ven \u00e5r 1952 bildade Nordiska r\u00e5det. Finland intr\u00e4dde 1955.<\/p>\n

430 000 karelares och deras familjers liv pr\u00e4glades av en stor sorg. Processen att bli godtagna som nya grannar i v\u00e4stra Finland var en kamp. Den karelska identiteten uppr\u00e4tth\u00f6lls tack vare gemensamma fester och en stark gemenskapsk\u00e4nsla. Diskussionen om det avtr\u00e4dda Karelen m\u00e5ste de i \u00e5rtionden begr\u00e4nsa till den egna kretsen. Ibland kr\u00e4vdes att de hemligh\u00f6ll sitt karelska ursprung f\u00f6r att g\u00e5 vidare i karri\u00e4ren.<\/p>\n

Karelarna bildade ett slags sluten krets, en andlig sf\u00e4r i Finland. Motsvarande fenomen kan vi till exempel finna i Martti M\u00e4kel\u00e4s analys, d\u00e4r han n\u00e4mner 1950-talets tre delkulturer: landsortsbefolkningen, f\u00f6rortsbefolkningen och st\u00e4dernas urbana borgerskap.<\/strong><\/p>\n

Livet p\u00e5 landet<\/strong> hade \u00e5 ena sidan f\u00e5tt sig en rej\u00e4l t\u00f6rn n\u00e4r \u00e5kermark, tomter och skog avtr\u00e4ddes till karelare och frontm\u00e4n. \u00c5 den andra hade befolknings\u00f6kningen och det stora antalet barn bidragit till att livet p\u00e5 landet var livligt p\u00e5 1950-talet, ekonomiskt och kulturellt sj\u00e4lvg\u00e5ende. F\u00f6reningsverksamhet, men ocks\u00e5 dans- och festtradition med program, blomstrade trots att inneh\u00e5llet kr\u00e4vde regelbundna uppdateringar \u00e4nda tills televisionen under det tidiga 1960-talet stod f\u00f6r den slutliga st\u00f6ten.<\/p>\n

Landsortsbefolkningens tillg\u00e5ng till teater l\u00f6stes p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt: \u00e5 ena sidan turnerade teaters\u00e4llskap p\u00e5 landsbygden och i mindre st\u00e4der om somrarna f\u00f6r att trygga sin utkomst. Standarden de h\u00f6ll varierade, men ett regelbundet utbud kunde garanteras. \u00c5 andra sidan s\u00f6kte landsortsst\u00e4dernas teatrar upp sin publik l\u00e5ngt in p\u00e5 1950-talet och anpassade bes\u00f6ken till odlingss\u00e4songen. Jordbrukare kunde p\u00e5 sin h\u00f6jd ge sig tid att se teater i n\u00e4rmast bel\u00e4gna f\u00f6reningshus. Biograferna och underh\u00e5llningsaftnarna var teaters\u00e4llskapens h\u00e5rdaste konkurrenter. Regelbundet s\u00e5gs ocks\u00e5 huvudstadsteatrarnas artister p\u00e5 filmduken, vilket dels ocks\u00e5 g\u00e4llde sk\u00e5despelareliten i Tammerfors, men mycket mera s\u00e4llan. Inom teatersektorn f\u00f6rdes ocks\u00e5 allvarliga diskussioner om vilken niv\u00e5 de tillf\u00e4lliga s\u00e4llskapen borde h\u00e5lla och i vad m\u00e5n det alls var m\u00f6jligt att \u00f6vervaka dem. Det g\u00e4llde ocks\u00e5 vett och etikett bland artisterna. Publiken kunde till exempel ta illa vid sig ifall sk\u00e5despelarna s\u00f6p och var berusade.<\/p>\n

Om somrarna begav sig ocks\u00e5 namnkunniga sk\u00e5despelare fr\u00e5n huvudstaden p\u00e5 turn\u00e9 i grupper om 3\u20134 personer f\u00f6r p\u00e5fyllning av sin vinterkassa. Kvinnliga artister stod n\u00e4mligen sj\u00e4lva f\u00f6r de kl\u00e4der de bar i moderna upps\u00e4ttningar. F\u00f6r underh\u00e5llningen stod bland annat en uppsj\u00f6 av tillf\u00e4lligt tillkomna farser s\u00e5som exempelvis Waltaris My\u00f6h\u00e4stynyt h\u00e4\u00e4y\u00f6<\/em> (1948, Br\u00f6llopsnatt med f\u00f6rhinder<\/em>).<\/p>\n

H\u00f6rspelen var en annan variant av teater som ocks\u00e5 n\u00e5dde landsbygden tack vare Rundradions Radioteatteri (Radioteatern). Under krigs\u00e5ren vann radion terr\u00e4ng och blev en offentlig informationskanal som f\u00f6renade hela landet. Lyssnarna hade Hella Wuolijoki att tacka f\u00f6r att programutbudet blivit m\u00e5ngsidigare och f\u00e5tt en folkligare framtoning, en f\u00f6rnyelse som f\u00f6ll i god jord. Radioteatern uppgift var att introducera h\u00f6gklassig teater som till exempel m\u00e5ndagsh\u00f6rspelet, som enligt tidens sed inkluderade s\u00e5v\u00e4l ny europeisk dramatik som klassiker och inhemskt. Ofta var det fr\u00e5ga om direkts\u00e4ndningar fr\u00e5n h\u00f6rspelsstudion vid Fabiansgatan n\u00e4r sk\u00e5despelarna brukade ha m\u00e5ndagskv\u00e4llen ledig fr\u00e5n teatern.<\/p>\n

Det digra och m\u00e5ngsidiga teaterutbudet p\u00e5 landsorten under 1950-talet hade varit en god grogrund f\u00f6r de \u00f6kande publiksiffrorna som inflyttningen till st\u00e4derna p\u00e5 1960-talet medf\u00f6rde: publikens f\u00f6rv\u00e4ntningar och den s\u00e5 kallade teaterkompetensen var resultatet av en trend med djupa r\u00f6tter.<\/p>\n

Radioteatern betj\u00e4nade ocks\u00e5 en annan befolkningsgrupp, n\u00e4mligen arbetarbefolkningen.<\/strong> Stadsbilden i Finland pr\u00e4glades vid den h\u00e4r tiden fortfarande av r\u00e4tt homogena arbetarstadsdelar, som till sitt byggnadsbest\u00e5nd kunde best\u00e5 av tr\u00e4husbebyggelse fr\u00e5n seklets b\u00f6rjan. I dagens l\u00e4ge \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att stadsdelen Bergh\u00e4ll i Helsingfors, f\u00f6re byggboomen under tidigt 1960-tal, bestod av tr\u00e4huskvarter med avtr\u00e4de och brunn p\u00e5 g\u00e5rden. De h\u00e4r kvarteren f\u00f6rknippas med t\u00e4t samlevnad, stora barnkullars sociala sammanvuxenhet, livs\u00f6den n\u00e4ra inp\u00e5 varandra, men ocks\u00e5 stark intern kontroll.<\/p>\n

Teater hade varit en del av livsstilen i de gamla arbetarstadsdelarna allt sedan tidigt 1900-tal. Om somrarna bes\u00f6ktes stadens sommarteatrar och arbetarbefolkningen f\u00f6redrog sina egna scener. Sedan l\u00e4nge hade en s\u00e5dan teater verkat p\u00e5 Bl\u00e5b\u00e4rslandet<\/u> och fr\u00e5n och med 1930-talet Vallilan kes\u00e4teatteri<\/u> i dagens \u00f6stra B\u00f6le. Efter krigen fanns ocks\u00e5 s\u00e5 kallade Vesilinnan kes\u00e4teatteri<\/u> nedanf\u00f6r Borgbacken. Det var allts\u00e5 uttryckligen fr\u00e5ga om arbetarscener. Stadens herrskap vistades mestadels p\u00e5 sina sommarvillor, men kunde ta sig till n\u00e5gon lokal sommarteater eller den lokala ungdomsf\u00f6reningens midsommarfest.<\/p>\n

\u00c5 andra sidan p\u00e5verkades arbetarbefolkningens vardag ocks\u00e5 av fenomen som sj\u00e4lvbyggen, frontmannahus och de nya boendeomr\u00e5dena, d\u00e4r befolkningen rent politiskt inte l\u00e4ngre var s\u00e4rskilt homogen och banden till de tidigare gemensamma fritidslokalerna inte l\u00e4ngre hade samma betydelse. Trots det lyckades till exempel Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri i Tammerfors bibeh\u00e5lla sin st\u00e4llning, fr\u00e4mst tack vare sj\u00e4lva byggnaden och sk\u00e5despelarna, som blev allt popul\u00e4rare f\u00f6r vart \u00e5r som gick.<\/p>\n

Den interna konkurrensen och t\u00e4vlan arbetarpartierna emellan, men ocks\u00e5 kampen om b\u00e5de r\u00f6sterna och inflytandet var uppslitande. Det p\u00e5verkade arbetsplatserna och i synnerhet mots\u00e4ttningarna mellan kommunisterna och vapenbr\u00f6drasocialisterna verkade vara o\u00f6verkomliga. Situationen blev yttermera komplicerad p\u00e5 grund av en tredje grupp, de s\u00e5 kallade skogisterna eller den socialdemokratiska v\u00e4nstern (efter partiledaren Emil Skog, socialdemokratisk oppositionsgrupp), som i egenskap av Moskvalojala ofta delade regeringsansvaret med det av Urho Kekkonen t\u00e4mjda Agrarf\u00f6rbundet.<\/p>\n

Arbetarteatern i Tammerfors var en plats d\u00e4r man helst ville gl\u00f6mma den bittra tudelningen. Partipolitiken till\u00e4ts inte synas i f\u00f6rest\u00e4llningarna och \u00e4n mindre ingick den i Salmelainens teatersyn, men d\u00e4remot nog en rik skildring av levnadsbetingelserna. I synnerhet fr\u00e5n folkdemokratiskt h\u00e5ll ville man ytterligare po\u00e4ngtera samh\u00e4llsfr\u00e5gorna.<\/p>\n

Efterkrigs\u00e5ren pr\u00e4glades av den h\u00e5rda kampen om anh\u00e4ngarna mellan tv\u00e5 arbetarpartier, vilket splittrade arbetarbefolkningen i tv\u00e5 separata l\u00e4ger. DFFF hade f\u00f6rlorat underst\u00f6d i 1948 \u00e5rs val, men f\u00f6rblev fortfarande ett stort parti eller f\u00f6rbund, som i praktiken styrdes av FKP:s Moskvatrogna falang. De bedrev egen f\u00f6reningsverksamhet, vilket f\u00f6rpliktigade dem att fr\u00e4mst st\u00f6da Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u>, som spelade i Koittos hus och tappert h\u00f6ll ut \u00e4nda till \u00e5r 1958. Borgbackens (Vesilinna) sommarteater var ett slags sommarversion av Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteris verksamhet och deras i praktiken mest framg\u00e5ngsrika \u201dverksamhetsgren\u201d. Tv\u00e5 mycket betydelsefulla f\u00f6rest\u00e4llningar, Ilmari Kiantos Ryysyrannan Jooseppi (Jooseppi fr\u00e5n Ryysyranta)<\/em> och Joel Lehtonens Putkinotko<\/em> (\u00d6demarkens barn)<\/em> blev \u00e5ren 1951 och 1952 s\u00e5dana veritabla succ\u00e9er att de kunde fungera som underlag f\u00f6r filmatiseringar \u2013 det vill s\u00e4ga i likhet med s\u00e5 m\u00e5nga andra teaterf\u00f6rest\u00e4llningar under den gamla studioepoken innan televisionen gjorde sitt int\u00e5g. Bearbetningarna blev gemensam egendom, d\u00e4r det finl\u00e4ndska historiska proletariatet och de som bidrog till att \u00e5terge dessa betydande verk p\u00e5 s\u00e4tt och vis f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen fick spela huvudrollen p\u00e5 scenen.<\/p>\n

Helsingin Ty\u00f6v\u00e4enteatteri<\/u> var socialdemokraternas centrala scen, vars hemvist var Vallilan Ty\u00f6v\u00e4entalo<\/u>, ett n\u00e5got f\u00f6rfallet folkets hus vid Sturegatan i Helsingfors. D\u00e4r fostrades egna nya favoritsk\u00e5despelare och i slutet av 1950-talet gjordes till och med f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6verg\u00e5 till operetter och moderna tiders amerikanska musikaler. I sin repertoar f\u00f6ljde Vallilan Ty\u00f6v\u00e4enteatteri r\u00e4tt l\u00e5ngt samma linje med Eino Salmelainens Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri som f\u00f6rebild, framf\u00f6r allt n\u00e4r det g\u00e4llde den inhemska och l\u00e4tta repertoaren. F\u00f6rfattaren Leena H\u00e4rm\u00e4<\/strong> slog igenom som dramatiker i Tammerfors i slutet av 1950-talet. Hennes pj\u00e4ser, som blev inhemska succ\u00e9er p\u00e5 hemorten, s\u00e5gs sedan ocks\u00e5 i Vallg\u00e5rd i Helsingfors. \u00c5 andra sidan var det just scenen i Vallg\u00e5rd som drabbades h\u00e5rt fr\u00e5n och med sent 1950-tal n\u00e4r TV-s\u00e4ndningarna b\u00f6rjade dominera fritiden. En annan av Helsingforsteatrarna som ocks\u00e5 hade sin givna plats inom arbetarkulturen var Kansanteatteri. De spelade i Gamla studenthuset och ett centralt inslag i deras repertoar var operetter och sedermera \u00e4ven musikaler.<\/p>\n

P\u00e5 1950-talet var n\u00e5gra av landets regiss\u00f6rer \u00f6ppet v\u00e4nsterorienterade. Ritva Arvelo var en av dem \u2013 hon var ung, intressant, intelligent, f\u00f6rsedd med en stor portion humoristisk ironi och ville regissera \u201dteatralisk teater\u201d. Fr\u00e4mst regisserade Arvelo vid Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri, i Vallg\u00e5rd och p\u00e5 Studenthuset. Som utpr\u00e4glat intellektuell var popul\u00e4rverk inte i hennes smak, men efter hennes tidiga Brechtupps\u00e4ttningar gav kritikerk\u00e5ren gav henne positiv respons.<\/p>\n

En teater i Helsingfors som kanske n\u00e5got \u00f6verraskade ocks\u00e5 har sin hemvist i arbetarbefolkningens delkultur \u00e4r Teatteri Jurkka.<\/u> Emmi Jurkkas<\/strong> kammarteater var resultatet av m\u00e5nga samverkande faktorer. En angel\u00e4gen fr\u00e5ga under efterkrigs\u00e5ren var hur komma \u00f6ver sm\u00e5 teaterlokaler. De stora teatersalongerna var avsedda f\u00f6r stora produktioner, men det fanns ett st\u00e4ndigt \u00f6kande behov av lokaler f\u00f6r sm\u00e5 och intellektuellt mer kr\u00e4vande upps\u00e4ttningar. I sj\u00e4lva verket var man ganska sent ute med den h\u00e4r fr\u00e5gan i Finland, eftersom det redan l\u00e4nge funnits en ansenlig repertoar f\u00f6r mer intima teatrar.<\/p>\n

De s\u00e5 kallade studioteatrarna<\/strong> som i naturalismens och symbolismens anda grundades p\u00e5 olika h\u00e5ll i Europa<\/strong> under det tidiga 1900-talet vann inte \u00e4nnu d\u00e5 genklang i Finland. F\u00f6rst \u00e5r 1940 grundade Oscar och Eja Tengstr\u00f6m svenskspr\u00e5kiga Lilla Teatern<\/u>, som ocks\u00e5 spelade en del revyer. I Helsingfors verkade ocks\u00e5 sedan \u00e5r 1951 Svenska teaterklubben Kammarteatern<\/u> \u2013 intim professionell teater som ursprungligen spelades i privata hem, men inte hade regelbunden verksamhet.<\/p>\n

P\u00e5 finskspr\u00e5kigt h\u00e5ll ledde utmaningen till att Nationalteatern 1954 fick sin nya lilla scen, men mera d\u00e4rom lite l\u00e4ngre fram i texten. Mauno Manninen<\/strong>, ett av v\u00e5rt lands driftiga kulturoriginal, var den som \u2013 n\u00e4r samarbetet med Arvi Kivimaa inte ville lyckas \u2013 \u00e5r 1951 grundade kammarteatern Intimiteatteri<\/u> tillsammans med Emmi Jurkka. Till en b\u00f6rjan spelade de i privata och tillf\u00e4lliga lokaler runt om i staden.<\/p>\n

Emmi Jurkka l\u00e4mnade sedan Intimiteatteri och grundade en egen kammarteater tillsammans med dottern Vappu Jurkka och fann en l\u00e4mplig lokal vid Estn\u00e4sgatan. P\u00e5 grund av sin egensinnighet och bristande disciplin hade det vid det laget blivit mer eller mindre om\u00f6jligt f\u00f6r Emmi Jurkka att f\u00e5 anst\u00e4llning vid n\u00e5gon annan teater.<\/p>\n

Teatteri Jurkka<\/u> v\u00e4lkomnades f\u00f6rst med gl\u00e4dje av den unga och aktiva kritikergenerationen, som f\u00f6rv\u00e4ntade sig ett forum f\u00f6r intressant modern experimentell teater. I sj\u00e4lva verket infriades inte f\u00f6rv\u00e4ntningarna, eftersom det visade sig att den repertoar som intresserade Emmi Jurkka hade starka band till sekelskiftesnaturalismen. Hennes tidigare rollarbeten hade d\u00e4rtill en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r pj\u00e4svalen. De \u00e5rligen \u00e5terkommande farserna och rysarna gjorde sig bra i den intima lokalen. Sin publik bland arbetarbefolkningen i Helsingfors fann Emmi speciellt p\u00e5 1960-talet tack vare sitt karakt\u00e4ristiska varum\u00e4rke, de \u201dh\u00e4rjade\u201d, tankspridda, k\u00e4nslosamma kvinnogestalterna som pratade en massa strunt. Sj\u00e4lv uppvuxen i R\u00f6dbergen kunde hon p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt vara en sann uttolkare av livet i den livsmilj\u00f6n. P\u00e5 ett mycket speciellt s\u00e4tt placerade sig Teatteri Jurkka i gr\u00e4nsmarkerna mellan arbetarkulturen och den borgerliga.<\/p>\n

Den tredje av de finl\u00e4ndska delkulturerna<\/strong> som gav 1950-talet dess struktur var den borgerliga.<\/strong> Den var utpr\u00e4glat urban och \u201danh\u00e4ngarna\u201d bestod av den bildade klassen, l\u00e4rare, ingenj\u00f6rer, tj\u00e4nstem\u00e4n och deras familjer. Teater var en sj\u00e4lvskriven del av den livsstilen och \u00e4ven i landsortsst\u00e4derna var teatrarna inst\u00e4llda p\u00e5 att betj\u00e4na ocks\u00e5 den delen av publiken som hade en god utbildning. I sin roll som sm\u00e5stadens bildade klass ville de g\u00e4rna b\u00e5de se och framf\u00f6r allt vara \u00e0 jour med det som spelades p\u00e5 teatrarna i Helsingfors. Vid landsortsteatrarna var man dessutom v\u00e4l medveten om sitt folkupplysnings- och bildningsuppdrag.<\/p>\n

P\u00e5 1950-talet kom de utl\u00e4ndska nya pj\u00e4serna till Finland via Nationalteatern, medan de framg\u00e5ngsrika inhemska nyheterna ofta uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Salmelainens Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. P\u00e5 s\u00e4tt och vis pr\u00e4glades hela landet av dessa tv\u00e5 \u201dkonstn\u00e4rliga konkurrenter\u201d. Merparten av stadsteatrarna vinnlade sig om att fr\u00e4mja och l\u00e5ta uppf\u00f6ra det b\u00e4sta ur b\u00e4gge teaterhusens repertoarer.<\/p>\n

Nationalteatern<\/u> och Svenska Teatern<\/u> var den borgerliga teaterkulturens flaggskepp och varaktigt kunde ingen \u00e4nnu p\u00e5 1950-talet utmana dem. B\u00e4gge teatrarnas sk\u00e5despelarensembler h\u00f6rde till landets fr\u00e4msta, och de lyckades dessutom uppf\u00f6ra intressant modern dramatik. Tennessee Williams stod f\u00f6r det dolda och psykologiska och Jean Anouilh f\u00f6r civil olydnad, men var trots det lagom konservativ medan absurdisterna stod f\u00f6r kontakten med den moderna europeiska dramatiken.<\/p>\n

Ett betydligt st\u00f6rre problem \u00e4n goda sk\u00e5despelare var tydligen den uppenbara bristen p\u00e5 regiss\u00f6rer. Det var en fr\u00e5ga som st\u00e4ndigt \u00e5terkom i diskussionerna: de mest namnkunniga av dem, n\u00e4mligen Eino Salmelainen, Wilho Ilmari och Eino Kalima hade redan passerat 60-\u00e5rsstrecket. Mellangeneration saknades, ett bildat garde med god utbildning och arbetserfarenhet. F\u00f6r de unga regiss\u00f6rerna var det inte l\u00e4tt att ta sig fram, men helt st\u00e4ngd var d\u00f6rren inte trots att flytten mellan delkulturerna kunde vara r\u00e4tt komplicerad \u00e4nnu p\u00e5 1950-talet, med deras insats v\u00e4lkomnades nog.<\/p>\n

Ritva Arvelo<\/strong>, Sakari Puurunen<\/strong>, Jack Witikka<\/strong>, Vivica Bandler<\/strong> och en del andra t\u00e4vlade om att vara den mest synliga konstn\u00e4rliga mantelb\u00e4raren bland de unga regiss\u00f6rerna. Deras f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till efterkrigstidens kulturella och politiska sp\u00e4nningar var en annan. I mellangenerationen var Edvin Laine<\/strong> \u201dstill going strong\u201d, Arvi Kivimaa<\/strong> lotsade Nationalteatern vidare p\u00e5 ett internationellt sp\u00e5r och under r\u00e4tt primitiva omst\u00e4ndigheter k\u00e4mpadeGlory Lepp\u00e4nen<\/strong> p\u00e5 i Studenthuset.<\/p>\n

Med sin borgerliga helsingforsbakgrund och sina akademiska studier f\u00f6retr\u00e4dde Ritva Arvelo (1921\u20132013)<\/strong> de politiska proselyterna: intelligent med f\u00f6rdelaktigt yttre, skicklig sk\u00e5despelare, kvickt\u00e4nkt, slagf\u00e4rdig och f\u00f6rsedd med en vass penna samt som inspirerande pedagog ledde hon Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri en tid och fyndade m\u00e5nga intressanta pj\u00e4ser p\u00e5 1950-talet. M\u00e5nga av dem h\u00e4rstammade fr\u00e5n den \u00f6ppet v\u00e4nsterorienterade tiden n\u00e4r den litter\u00e4ra modernismen gjorde en tydlig bodelning mellan bek\u00e4nnelsetroget, realistiskt och socialistiskt orienterad konst. Arvelo var dock en tidig och viktig f\u00f6rmedlare av den brechtska id\u00e9v\u00e4rlden i Finland p\u00e5 1950-talet, men man b\u00f6r ocks\u00e5 beakta att Brecht inte var l\u00e4tt att hantera ur ett stalinistiskt-sovjetiskt perspektiv: i den socialistiska realismens estetik ingick inte ett ironiskt fj\u00e4rmande avst\u00e5ndstagande i olika fr\u00e5gor, utan snarare tro p\u00e5 en helgjuten v\u00e4rldsbild. Arvelos mest intensiva period som regiss\u00f6r, delvis p\u00e5 frilansbasis, men regelbundet g\u00e4stspelande vid till exempel Kansanteatteri\u2013Ty\u00f6v\u00e4enteatteri<\/u> och Intimiteatteri<\/u> fortgick \u00e4nda till mitten av 1960-talet. Regiarbetena var \u00f6ver lag intressanta och fr\u00e4scha, men ocks\u00e5 intelligenta ur ett ofta \u00e5terkommande kvinnoperspektiv. J\u00e4msides var hon ocks\u00e5 en av de tidiga finl\u00e4ndska koreograferna, som b\u00e5de ledde och planerade dansproduktioner, vilket resulterade i att hon redan i mitten av 1950-talet grundade dansgruppen Praesens<\/u>.<\/p>\n

Sakari Puurunen<\/strong> (1921\u20132000)<\/strong> v\u00e4xte upp i Kuopio i en religi\u00f6s familj. Bakom sig hade han l\u00e5nga \u00e5r av krigstj\u00e4nst som mycket ung och blev \u00e4ven s\u00e5rad n\u00e5gra g\u00e5nger. Han blev p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ett spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r en generation finl\u00e4ndare, som tidigt hade ryckt ut i kriget, en patriot i Kekkonens Finland. Han hade ocks\u00e5 i unga \u00e5r varit en efterfr\u00e5gad suggestiv recitat\u00f6r och verkat som talpedagog vid den finskspr\u00e5kiga teaterskolan. Sedermera blev han skolans bitr\u00e4dande rektor under Wilho Ilmaris rektorstid. I rollarbetet f\u00f6ljde Puurunen Stanislavskij med renodlade f\u00f6rdjupade k\u00e4nsloupplevelser som f\u00f6rmedlades till publiken genom fysiska och vokala uttryck. Efter att ha verkat som regiss\u00f6r vid Nationalteaterns lilla scen<\/u> tog han \u00f6ver chefskapet f\u00f6r Tampereen Teatteri under \u00e5ren 1955\u20131959, dit ocks\u00e5 hustrun Eeva-Kaarina Volanen<\/strong> s\u00f6kte sig f\u00f6r ett par \u00e5r. Vid det laget var hon redan en av de ledande sk\u00e5despelerskorna vid Nationalteatern \u2013 ocks\u00e5 hon var ett spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r den unga krigsgenerationen. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r Puurunens Tammerforsupps\u00e4ttningar var det avskalade uttrycket med sparsam scenografi och noggrant planerad expressiv ljuss\u00e4ttning samt en str\u00e4van till en djup k\u00e4nslom\u00e4ssig inlevelse i rollen. Han efterstr\u00e4vade en repertoar d\u00e4r m\u00e4nniskans hj\u00e4ltemod och of\u00f6rskr\u00e4ckthet kom i dagen.<\/p>\n

I egenskap av regiss\u00f6r utmanade Puurunen sj\u00e4lvaste Eino Salmelainen n\u00e4r teaterklubben Tampereen Teatterikerho<\/u> \u2013 under ledning av skribenten vid tidningen Aamulehti<\/em> Olavi Veist\u00e4j\u00e4 \u2013 hade utlyst en t\u00e4vling om s\u00e5 kallade miljoonapalkinto<\/strong> (miljonpriset) f\u00f6r uruppf\u00f6randen av inhemska pj\u00e4ser p\u00e5 Tammerforsteatrar under \u00e5ren 1957\u20131959. Lockbetet fyllde teaterchefernas bord med ett urval nya pj\u00e4ser, som fick l\u00e5ngtg\u00e5ende positiva effekter. Det var uttryckligen f\u00f6rest\u00e4llningarna som t\u00e4vlade. Puurunen segrade med Walentin Chorells<\/strong> sk\u00e5despel Ruoho (Gr\u00e4set)<\/em> och god tv\u00e5a blev Eino Salmelainen med Lauri Kokkonens Viimeiset kiusaukset (De sista frestelserna).<\/em> Uruppf\u00f6randet \u00e4gde rum i Tammerfors, men n\u00e4r Puurunen h\u00f6sten 1959 var p\u00e5 v\u00e4g att flytta till Helsingfors, fick han redan samma \u00e5r en m\u00f6jlighet att regissera sin skolkamrat Lauri Kokkonens \u201ddr\u00f6mspel\u201d om v\u00e4ckelseledaren Paavo Ruotsalainen i Studenthuset. Hans avskalade l\u00f6sningar blev ett riktgivande underlag f\u00f6r Joonas Kokkonens operaversion av De sista frestelserna<\/em> (1975). Under Sakari Puurunens tid vid rodret (1959\u20131970) i Helsingfors skedde den omorganisering som resulterade i att Helsingfors stadsteater<\/u> grundades och att teatern kunde flytta in i ett nybyggt teaterhus \u00e5r 1967.<\/p>\n\n\t\t