{"id":1640,"date":"2014-12-29T16:10:06","date_gmt":"2014-12-29T13:10:06","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1640"},"modified":"2018-10-22T16:59:35","modified_gmt":"2018-10-22T13:59:35","slug":"5-4krigstid-och-efterkrigsar-inom-teater-och-teaterpolitik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/5-4krigstid-och-efterkrigsar-inom-teater-och-teaterpolitik\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">5.4<\/div>Krigstid och efterkrigs\u00e5r inom teater och teaterpolitik"},"content":{"rendered":"<p>H\u00f6sten 1939 fungerade allt mer eller mindre normalt trots den p\u00e5frestande situationen. I Moskva f\u00f6rdes underhandlingar om land\u00f6verl\u00e5telser p\u00e5 Karelska n\u00e4set, \u00f6ar i Finska viken och p\u00e5 Hang\u00f6udd. Inneh\u00e5llet i Hitlers och Stalins hemliga till\u00e4ggsprotokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten om ett icke-aggressionsavtal var inte k\u00e4nt. Enligt avtalet hamnade bland annat Finland och Baltikum i den sovjetiska intressesf\u00e4ren. Situationen den h\u00f6sten syntes egentligen endast i att repetitionerna f\u00f6r pj\u00e4sen <em>Lumisota<\/em> (<em>Sn\u00f6bollskriget<\/em>) vid Folkteatern (Kansanteatteri) avbr\u00f6ts.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0504.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1642\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0504.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0504-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1642'>\n\t\t\t\tJohn Steinbecks Hiiri\u00e4 ja ihmisi\u00e4 (M\u00f6ss och m\u00e4nniskor), Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 2.10.1946. Regi Arvi Kivimaa. P\u00e5 bilden Arvo Lehesmaa och Hannes Veivo. [Kuvaamo Kolmio, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>N\u00e4r Sovjetunionen gick till angrepp 30.11.1939 avbr\u00f6ts verksamheten vid merparten av v\u00e5ra teatrar och genom att \u00e5beropa force majeure-klausuler kunde teatrarna s\u00e4ga upp sk\u00e5despelarnas avtal, vilket ofta \u00e4ven g\u00e4llde cheferna. Arrangemangen kring l\u00f6neutbetalningarna varierade fr\u00e5n teater till teater. Inkallningsordern g\u00e4llde i princip alla vapenf\u00f6ra m\u00e4n. Teaterns arkiv och annat material fr\u00e5n Viborg r\u00e4ddades huvudsakligen till Kotka.<\/p>\n<p>F\u00f6r m\u00e5nga av landets intellektuella och v\u00e4nsterorienterade idealister innebar de sovjetiska truppernas angrepp en stor personlig kris: hur kunde en \u201dfreds\u00e4lskande\u201d socialistisk stat g\u00e5 till anfall? F\u00f6r \u00e5rtionden fram\u00f6ver innebar detta en vattendelare inom v\u00e4nstern i Finland: \u201dvar befann du dig under kriget?\u201d<\/p>\n<p>F\u00f6r s\u00e5v\u00e4l Stalin som det finl\u00e4ndska borgerskapet var det en stor \u00f6verraskning att landets arbetarbefolkning inte v\u00e4lkomnade ryssarna med \u00f6ppna armar, utan var lojala mot republikens demokratiskt utsedda regering. Det var ett av \u201dvinterkrigets underverk\u201d. Den lovande film- och teaterregiss\u00f6ren Nyrki Tapiovaara stupade vid fronten. I januari 1940 kom Arbetsgivarnas i Finland Centralf\u00f6rbund (AFC, dagens Finlands N\u00e4ringsliv EK) och arbetstagarnas Finlands Fackf\u00f6rbunds Centralorganisation (FFC) \u00f6verens om att l\u00e4gga arbetskonflikterna p\u00e5 hyllan medan kriget p\u00e5gick. P\u00e5 motsvarande s\u00e4tt gick man in f\u00f6r att h\u00e5lla hjulen rullande och en del produktionsanl\u00e4ggningar omvandlades till krigsindustri.<\/p>\n<p>I ett brev till V\u00e4in\u00f6 Tanner erbj\u00f6d sig Hella Wuolijoka att fungera som hemlig fredssonderare genom att i Stockholm diskutera med Aleksandra Kollontaj, som var Sovjetunionens s\u00e4ndebud i Sverige. Moskva f\u00f6rbigick den av O.W. Kuusinen ledda marionettregeringen (den s.k. Terijokiregeringen) och gick med p\u00e5 att f\u00f6rhandla med Finlands lagliga regering ledd av statsminister Ryti och utrikesminister Tanner, som i brist p\u00e5 st\u00f6d fr\u00e5n v\u00e4stmakterna gick med p\u00e5 fred. Fr\u00e5n Tyskland hade man f\u00e5tt hemlig information om ett planerat angrepp p\u00e5 Sovjetunionen.<\/p>\n<p>Sedan fredsavtalet hade undertecknats den 12.3.1940 var m\u00e5nga teatrar inst\u00e4llda p\u00e5 att inleda spels\u00e4songen redan samma v\u00e5r med antingen fosterl\u00e4ndskt ideella pj\u00e4ser eller underh\u00e5llning. I m\u00e5nga teaterhus blev det ocks\u00e5 chefsbyten. Kansanteatteri f\u00f6rnyade inte avtalet med <strong>Eino Salmelainen<\/strong>,\u00a0men han stannade kvar i huvudstadsregionen som \u201dfri konstn\u00e4r\u201d medan han funderade p\u00e5 andra alternativ. Det som var speciellt med Salmelainens avsked \u00e4r att bakgrundsmotivet inte \u00e4r k\u00e4nt. Det har spekulerats om det g\u00e4llde hans politiska \u00e5sikter. D\u00e4rtill hade hans homosexuella l\u00e4ggning redan under en l\u00e4ngre tid p\u00e5verkat relationerna inom teatern. Kanske var han ur direktionens synpunkt dessutom lagom besv\u00e4rlig.<\/p>\n<p><strong>Arvi Kivimaa<\/strong> fr\u00e5n Tampereen Teatteri vann med en h\u00e5rsm\u00e5n kampen om chefsplatsen vid Finlands n\u00e4st viktigaste teaterhus och d\u00e4rmed inleddes hans framg\u00e5ngsrika period (1940\u20131949) vid folkteatern Kansanteatteri.<\/p>\n<p><strong>Glory Lepp\u00e4nen<\/strong> kom fr\u00e5n Viborg, d\u00e4r forts\u00e4ttningen l\u00e5g i v\u00e5gsk\u00e5len, och blev chef f\u00f6r Porin Teatteri i Bj\u00f6rneborg. <strong>Kaarlo Aarnio<\/strong> flyttade fr\u00e5n Kotka till Tampereen Teatteri. Helge och Saara Ranin flyttade fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg som ledarduo f\u00f6r nyetablerade Kotkan Maakuntateatteri (sammanslagningen \u00e4gde rum \u00e5r 1940). Glory Lepp\u00e4nen eftertr\u00e4ddes i \u00c5bo av <strong>Akseli Karhi<\/strong> och efter dennes pl\u00f6tsliga fr\u00e5nf\u00e4lle \u00e5r 1943 av <strong>Hemmo Airamo<\/strong>, en av teaterhusets egna artister. Ocks\u00e5 i \u00c5bo blev det aktuellt med en sammanslagning n\u00e4r arbetarteatern eldh\u00e4rjades \u00e5r 1946. Bitr\u00e4dande chef f\u00f6r Turun Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri blev d\u00e5 <strong>Toivo H\u00e4meranta<\/strong>.<\/p>\n<p>\u00c5r 1940 fattades beslut om att l\u00e4gga ner utbildningsinstitutet <u>Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6opisto<\/u> (grundat \u00e5r 1920). Inom scenkonsten var man nog n\u00f6jd med verksamheten, men samtidigt f\u00f6rekom det oro f\u00f6r \u00f6kad arbetsl\u00f6shet bland sk\u00e5despelare. En ny finskspr\u00e5kig teaterutbildning inleddes \u00e5r 1943 under namnet <u>Suomen Teatterikoulu<\/u>.<\/p>\n<p>I maj 1940 kom <strong>Bertolt Brecht<\/strong> till Finland via Danmark fr\u00e5n Sverige och fick tillbringa sommaren p\u00e5 Hella Wuolijokis herrg\u00e5rd Marleb\u00e4ck i Itis. I s\u00e4llskapet ingick hans hustru Helene Weigel, dotter Barbara Brecht och sekreterare cum \u00e4lskarinna Margarete Steffin. Till s\u00e4llskapet ansl\u00f6t sig \u00e4ven den i Brecht passionerat f\u00f6r\u00e4lskade danska sk\u00e5despelerskan och dramatikern Ruth Berlau, som ursprungligen hade f\u00f6rmedlat kontakten med Wuolijoki. Brecht och Wuolijoki utarbetade tillsammans dramat <em>Herra Puntila ja h\u00e4nen renkins\u00e4 Matti (Herr Puntila und sein Knecht Matti)<\/em>, med vilken de sedan deltog i en dramat\u00e4vling \u00e4nnu samma \u00e5r. Den g\u00e5ngen var det Maria Jotunis <em>Klaus, Louhikon herra (Klaus, herre p\u00e5 Louhikko)<\/em> som tog hem segern. Betr\u00e4ffande pj\u00e4sen om <em>Puntila<\/em> kom Wuolijoki och Brecht \u00f6verens om att n\u00e4r den uppf\u00f6rdes i Skandinavien skulle Wuolijoki n\u00e4mnas f\u00f6rst och sedan Brecht samt vice versa.<\/p>\n<p>N\u00e4r Wuolijokis <em>Niskavuoren nuori em\u00e4nt\u00e4<\/em> <em>(Unga v\u00e4rdinnan p\u00e5 Niskavuori)<\/em> \u2013 som handlar om Loviisas ungdomstid och tidiga \u00e5r som gift \u2013 uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Nationalteatern, fann Brecht dess \u201daristoteliska\u201d karakt\u00e4r problematisk. Pj\u00e4sens r\u00f6tter fanns i bondest\u00e5ndet och fennomansk historia.<\/p>\n<p>H\u00f6sten 1940 h\u00f6ll Brecht en f\u00f6rel\u00e4sning om sina teaterteorier f\u00f6r en liten skara p\u00e5 Nylands Nation. Han tr\u00e4ffade ocks\u00e5 n\u00e5gra v\u00e4nstersinnade kulturpersonligheter (bland annat Sylvi-Kyllikki Kilpi). Med sig i bagaget fr\u00e5n Sverige hade han stycket <em>Mutter Courage und ihre Kinder (Mor Courage och hennes barn)<\/em>, som via Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto bj\u00f6ds ut till teatrarna. Eino Salmelainen var intresserad av att l\u00e5ta uppf\u00f6ra stycket under namnet <em>Barbara Peloton<\/em>, men vid den tiden hade han ingen egen scen. Musiken best\u00e4lldes av Simon Parmet, en pianist och komposit\u00f6r av judisk b\u00f6rd, vars melodier sedan kom att ing\u00e5 i Paul Dessaus musik. F\u00f6r uruppf\u00f6randet i Finland stod <u>Turun Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u>.<\/p>\n<p>Efter Moskvafreden sommaren 1940 n\u00e4r de tre baltiska l\u00e4nderna ockuperades av, eller \u201dkant\u00e4nka frivilligt ansl\u00f6t sig till Sovjetunionen\u201d, ordnade ytterv\u00e4nstern, som hade grundat S\u00e4llskapet f\u00f6r fred och v\u00e4nskap mellan Finland och Sovjetunionen, stora demonstrationer som hade kunnat f\u00f6rs\u00e4tta Finland i en liknande situation, d\u00e4r utomparlamentariska krafter kunde anv\u00e4ndas f\u00f6r att ber\u00e4ttiga ett ingripande utifr\u00e5n.<\/p>\n<p>Att v\u00e4nstersocialisterna hade blivit mer aktiva efter vinterkriget vittnar \u00e4ven nykterhetsf\u00f6reningen Koittos underst\u00f6dsf\u00f6renings m\u00f6te i februari 1941 om. Fr\u00e5gan om vad som h\u00e4nt med den egendom och aktier som f\u00f6reningen hade s\u00e5lt till folkteatern Kansanteatteri \u00e5r 1934 behandlades och d\u00e4rtill hade det varit tal om att grunda en egen ny teater (Koski 2, 263).<\/p>\n<p>I maj 1941 tog Bertolt Brecht och hans familj sista t\u00e5get till Moskva. Margarete Steffin, som led av tuberkulos, blev vid ankomsten intagen p\u00e5 sjukhus och avled senare d\u00e4r. Familjen Brecht s\u00f6kte sig sj\u00f6v\u00e4gen fr\u00e5n Vladivostok vidare till USA strax innan de sovjetiska hamnarna sattes i blockad av japanerna. Brecht ville inte stanna i Sovjetunionen, utan s\u00f6kte sig till Los Angeles och Hollywood, d\u00e4r en stor del av kulturflyktingarna fr\u00e5n Tyskland hade etablerat sig.<\/p>\n<p>Den 22 juni 1941 inledde Tyskland, och n\u00e5gra dagar senare Finland, f\u00e4ltt\u00e5get mot Sovjetunionen, som redan f\u00f6rsta dagen genomf\u00f6rde bombr\u00e4der mot det finl\u00e4ndska kustf\u00f6rsvaret. Finlands arm\u00e9 gick \u00f6ver gr\u00e4nsen i juli och \u00e5tertog Viborg den 29 augusti. Det var antingen finl\u00e4ndskt artilleri eller retirerande sovjetiska soldater som satte eld p\u00e5 den \u00f6ver hundra \u00e5r gamla teaterbyggnaden i Viborg, som inte l\u00e4ngre gick att r\u00e4dda. P\u00e5 fotografier fr\u00e5n 1950-talet kan man \u00e4nnu se ruinerna d\u00e4r p\u00e5 tomten.<\/p>\n<p>Under forts\u00e4ttningskriget organiserades de v\u00e4rnpliktiga artisternas verksamhet av underh\u00e5llningstrupperna som var underst\u00e4llda H\u00f6gkvarterets informationsavdelning. M\u00e5nga f\u00f6rfattare och dramatiker verkade inom f\u00f6rsvarsmaktens propagandaavdelning, d\u00e4r de satte ihop kv\u00e4llsprogram och skrev radiofarser och ber\u00e4ttelser. De upptr\u00e4dande artisterna v\u00e4rvades till frontturn\u00e9erna. En stor del av efterkrigstidens underh\u00e5llningsartister skapade sina publikkontakter under \u00e5ren vid fronten. <strong>Einari Ketola<\/strong>, mest k\u00e4nd under artistnamnet korpraali M\u00f6tt\u00f6nen, hade inlett sin bana vid Helsingin Ty\u00f6v\u00e4enteatteri i Vallg\u00e5rd p\u00e5 1930-talet. En del av sk\u00e5despelarna kunde ocks\u00e5 verka inom filmindustrin. N\u00e4r frontlinjerna hade stabiliserats under senh\u00f6sten 1941 ordnades, f\u00f6rutom tillf\u00e4lliga underh\u00e5llningsturn\u00e9er och g\u00e4stspel vid \u00e4nnu verksamma teatrar, mer permanent teaterverksamhet vid frontavsnitten.<\/p>\n<p>Frontteatrar turnerade p\u00e5 olika frontavsnitt som till exempel staden <u>Aunus<\/u> (Olonets), <u>\u00c4\u00e4nislinna<\/u> (Petroskoj, Petrozavodsk) <u>Karhum\u00e4ki<\/u> (Medvezjegorsk) och<u>Karelska n\u00e4set.<\/u> Anst\u00e4llningstiden varierade liksom ocks\u00e5 den professionella bakgrunden. Bland de mest namnkunniga som inledde sin teaterkarri\u00e4r vid en frontteater finner vi <strong>Eeva-Kaarina Volanen<\/strong> (ursprungligen hemma i Kuusankoski), <strong>Uljas Kandolin<\/strong> och<strong>Eila Rinne<\/strong> (<strong>Teikko<\/strong>), som var dotter till regiss\u00f6ren Eine Laine och sk\u00e5despelaren Einar Rinne.<\/p>\n<p>Svenskspr\u00e5kiga <u>Frontteatern<\/u> bildades 1943 av sk\u00e5despelaren l\u00f6jtnant Bjarne Commondt vid ett svenskspr\u00e5kigt regemente p\u00e5 Aunusn\u00e4set. D\u00e4r spelade de i en barack, men bes\u00f6kte \u00e4ven andra truppf\u00f6rband.<\/p>\n<p>Frontteatrarnas repertoar bestod i huvudsak av standardutbud fr\u00e5n 1930-talet. Mest var det komedier och s\u00e5ngspel. Det var r\u00e4tt tunns\u00e5tt med mer seri\u00f6sa pj\u00e4ser och ideologisk dramatik. Undantag var Artturi J\u00e4rviluomas <em>Pohjalaisia<\/em> <em>(\u00d6sterbottningar)<\/em> och andra fosterl\u00e4ndska stycken. F\u00f6rh\u00e5llandena var f\u00f6rst\u00e5s r\u00e4tt underm\u00e5liga och d\u00e4rtill turnerade frontteatrarna i fr\u00e4msta linjen p\u00e5 sina respektive frontavsnitt, vilket efter f\u00f6rest\u00e4llningarna innebar \u00f6kade risker under nattliga transporter till logementen.<\/p>\n<p>Tenoren <strong>Alfons Almi<\/strong> fr\u00e5n Finska Operan ordnade ocks\u00e5 opera- och musikturn\u00e9er, antingen med orkester eller oftare faktiskt med piano. De fasta teatrarna turnerade \u00e4ven p\u00e5 landsbygden. I till exempel v\u00e4stra Finland fanns ett stort antal evakuerade, som utgjorde en viktig m\u00e5lgrupp och deras behov skulle teatrarna ocks\u00e5 notera (Krohn-Rinne, 242).<\/p>\n<p>F\u00f6re \u00e5r 1943 var kultursamarbetet mellan Finland och Tyskland livligt och ett av teaterprojekten handlade om <u>Nationalteaterns<\/u> sedan l\u00e4nge planerade g\u00e4stspel i Tyskland. Tidigt samma \u00e5r s\u00e5g man redan de f\u00f6rsta tecknen, inledningsvis i Stalingrad, p\u00e5 att tyskarna kanske inte var s\u00e5 oslagbara. Planerna skrinlades i det tysta och n\u00e4mns inte ens i teaterns historik (Korsberg 2004).<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1943 erbj\u00f6ds Eino Salmelainen leda <u>Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u>, vilket sedan blev hans l\u00e4ngsta chefsperiod (1943\u20131962). Hella Wuolijokis ekonomiska situation hade tvingat henne att s\u00e4lja Marleb\u00e4ck och i st\u00e4llet k\u00f6pa Jokela g\u00e5rd i Vichtis. Dottern till en av hennes ungdomsv\u00e4nner var s\u00e5 kallad Sovjetisk desant (luftlandsatt \u201dsabot\u00f6r\u201d) och intet ont anande hade Wuolijoki efter kontakten inte genast v\u00e4nt sig med en anm\u00e4lan till polisen. Hella Wuolijoki blev anklagad f\u00f6r landsf\u00f6rr\u00e4deri och d\u00f6mdes till tukthus p\u00e5 livstid. I f\u00e4ngelset p\u00e5 Skatudden b\u00f6rjade hon skriva sina f\u00e4rgstarka memoarer om barn- och ungdomstiden.<\/p>\n<p>Forskning visar att krigs\u00e5rens repertoarutbud tog upp \u00f6verraskande f\u00e5 stycken om sv\u00e5ra upplevelser. Endast n\u00e5gon enstaka s\u00e5dan pj\u00e4s spelades p\u00e5 Koiton n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 h\u00f6sten 1940 efter vinterkriget. Scenkonstens uppdrag blev att bevara optimismen och framtidstron. Under st\u00e4llningskrigets dagar hade teatrarna i Helsingfors regelr\u00e4tta f\u00f6rest\u00e4llningar, men vid alarm fick publiken vara beredd p\u00e5 att ta sig till n\u00e4rmaste skyddsrum. Koittos hus fick betydande skador i ett bombardemang natten mellan den 26 och 27 januari 1944 (Koski 2, 178).<\/p>\n<p>Mika Waltaris fars <em>Y\u00f6vieras<\/em> (<em>Nattg\u00e4sten<\/em>)\u00a0hade premi\u00e4r i februari 1944 samtidigt som de omfattande bombr\u00e4derna drabbade Helsingfors. Den var bland de sista i sitt slag som den v\u00e5ren fick spridning runtom i landet f\u00f6r att motverka missmodet. I pj\u00e4sen \u00f6vernattar en officer fr\u00e5n fronten p\u00e5 soffan hos en h\u00f6grest\u00e5ndsfamilj. Goda vibrationer sprids tack vare det unga parets framtidstro och f\u00f6r\u00e4ldrarnas nostalgiska tillbakablickar p\u00e5 det glada livet i Paris p\u00e5 1920-talet.<\/p>\n<p>Rent materiellt hade teatrarna det besv\u00e4rligt, i synnerhet som kvinnliga sk\u00e5despelare sj\u00e4lva stod f\u00f6r sina kl\u00e4der i de moderna pj\u00e4serna. Det var fr\u00e4mst i huvudstadsregionen som den livliga verksamheten inom film och radio erbj\u00f6d m\u00f6jligheter till extrainkomster. Initiativ som spritt sig inom m\u00e5nga sektorer hade nu ocks\u00e5 n\u00e5tt teatrarna. Det r\u00e4ckte inte l\u00e4ngre till att med andens kraft kasta sig in med hull och h\u00e5r i konstn\u00e4rslivet eller att som diva s\u00e4tta n\u00e4san i v\u00e4dret och sm\u00e4lla i d\u00f6rrarna.<\/p>\n<p>Teaterfolket \u2013 med sina minimala l\u00f6ner \u2013 var trots allt medborgare i republiken och uppn\u00e5dde tack vare stegvis f\u00f6rb\u00e4ttrade avtal inkomster och arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden som b\u00e4ttre motsvarade genomsnittsmedborgarens. Krigstiden satte p\u00e5 s\u00e4tt och vis fart p\u00e5 utvecklingen inom yrkesk\u00e5ren mot en st\u00f6rre sj\u00e4lvmedvetenhet och egna fackf\u00f6rbund.<\/p>\n<p>Ursprungligen var det t\u00e4nkt att Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto skulle ha hela teaterf\u00e4ltets alla gemensamma \u00e4renden omhand. Men i och med att arbetarteatrarna hade ett eget, var det mycket som talade f\u00f6r att grunda en gemensam organisation. \u00c5r 1942 grundades Suomen Teatterij\u00e4rjest\u00f6jen Keskusliitto, vars medlemmar bestod av alla centrala teaterorganisationer oberoende av intressen och politisk bakgrund. Avsikten var att finna rationella l\u00f6sningar p\u00e5 de gemensamma problemen samt hitta balans och endr\u00e4kt i kontakterna med statsmakten. Den finlandssvenska teatersektorn \u00e4r organiserad inom frist\u00e5ende <em>Centralf\u00f6rbundet f\u00f6r Finlands svenska teaterorganisationer \u2013 CEFISTO<\/em>.<\/p>\n<p>\u00c5r 1936 valdes\u00a0<strong>Jalmari Rinne<\/strong> till ordf\u00f6rande f\u00f6r Suomen N\u00e4yttelij\u00e4liitto, vilket ledde till en serie m\u00e5lmedvetna f\u00f6rb\u00e4ttringar i sk\u00e5despelarnas arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden och avtalsvillkor. Bland de viktigaste var den m\u00e5ng\u00e5riga tvisten om sk\u00e5despelarnas pensionsfond som i tiden fick sin l\u00f6sning \u00e5r 1942 tack vare att <u>Suomen Teatterij\u00e4rjest\u00f6jen Keskusliitto<\/u> och <u>N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6v\u00e4en Vanhuudenturvas\u00e4\u00e4ti\u00f6<\/u> grundades. Nationalteatern antog vanligen de allm\u00e4nna avtalen som sista avtalspart f\u00f6rst i slutet av 1940-talet och efter h\u00e5rda tvister.<\/p>\n<p>I samband med att centralf\u00f6rbundet grundades fick ocks\u00e5 fr\u00e5gan om sk\u00e5despelarnas pensioner en l\u00f6sning. Bland annat hade en \u00e5lderstigen sk\u00e5despelare gjort sj\u00e4lvmord hellre \u00e4n att s\u00f6ka sig till det kommunala fattighuset. Axel Ahlberg hade tillbringat sina sista \u00e5r i en kall vindskammare i Hang\u00f6 d\u00e4r termometern kunde visa minusgrader.<\/p>\n<p>F\u00f6r varje biljett, vilket \u00e4ven g\u00e4llde fribiljetter, skulle en standardsumma tillfalla stiftelsen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6v\u00e4en Vanhuudenturvas\u00e4\u00e4ti\u00f6. Tack vare centralf\u00f6rbundet hade man lyckats genomdriva den l\u00f6sningen, men det hade tagit \u00e5ratal att f\u00e5 teatrarnas direktioner att g\u00e5 med p\u00e5 detta. Som separat klausul drev f\u00f6rbundet ocks\u00e5 fr\u00e5gan om sk\u00e5despelarnas avtal, liksom \u00e4ven ensemblens tv\u00e5 representanter i teaterdirektionen.<\/p>\n<p>F\u00f6rutom den allm\u00e4nna oron f\u00f6r \u201drevolution\u00e4r verksamhet\u201d komplicerades situationen under efterkrigs\u00e5ren 1942\u20131948 ytterligare av att nyckelpersonerna inom det riksomfattande centralf\u00f6rbundet kom fr\u00e5n Nationalteaterns egen krets. V\u00e5ren 1948 hettade det till som mest mellan sk\u00e5despelarf\u00f6reningen och direktionen n\u00e4r ledningen planerade s\u00e4ga upp Jalmari Rinne p\u00e5 grund av hans engagemang i fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen, men sk\u00e5despelark\u00e5ren st\u00e4llde sig enh\u00e4lligt bakom denna of\u00f6rvitliga och principfasta man. \u201dFram\u00f6ver kommer man \u00e4nnu att tacka honom \u2026\u201d<\/p>\n<p>Jalmari Rinne ledde ocks\u00e5 den arbetsgrupp som hade berett \u00e4rendet om att grunda en teaterskola. Sagt och gjort, \u00e5r 1943 grundades Suomen Teatterikoulu som ett aktiebolag och redan p\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r inleddes utbildningen i den f\u00f6rsta \u00e5rskursen under <strong>Wilho Ilmaris<\/strong> ledning.<\/p>\n<p>F\u00f6r finl\u00e4ndsk del inleddes vapenvilan efter forts\u00e4ttningskriget den 4 september 1944, vilket gav upphov till en del \u00e5tg\u00e4rder. Med huvudkvarterets goda minne hade h\u00f6ga officerare kommit p\u00e5 att lagra l\u00e4tta infanterivapen i g\u00f6mmor runtom i landet och bildat en underjordisk organisation med vars hj\u00e4lp Finland hade kunnat f\u00f6ra gerillakrig ifall Sovjetunionen i strid med sina avtal skulle ockupera landet. En del av underr\u00e4ttelsematerialet f\u00f6rdes till Sverige och en del finl\u00e4ndska underr\u00e4ttelseofficerare \u00f6vergick i de v\u00e4stallierades tj\u00e4nst f\u00f6r att bist\u00e5 v\u00e4st under det s\u00e5 kallade kalla kriget.<\/p>\n<p>Kommunister frigavs fr\u00e5n f\u00e4ngelserna och i Moskva \u00e5r 1918 grundade Finlands kommunistiska parti legaliserades i Finland 1944. Till ordf\u00f6rande valdes \u00c5bof\u00f6dda Aimo Aaltonen och Ville Pessi blev generalsekreterare. Under deras ledning var partiet en Moskvatrogen, centralistisk och sluten organisation \u00e4nda fram till mitten av 1960-talet.<\/p>\n<p>Inf\u00f6r riksdagsvalet v\u00e5ren 1945 bildades en \u201dmjukare\u201d partivariant under namnet Demokratiska F\u00f6rbundet f\u00f6r Finlands Folk DFFF, d\u00e4r medlemmarna f\u00f6rutom av kommunister ocks\u00e5 bestod av v\u00e4nstersocialdemokrater. V\u00e4nsterkonstn\u00e4rer ansl\u00f6t sig \u00e4ven till Samfundet Finland-Sovjetunionen och fr\u00e4mst medverkade de i samfundets kulturaktiviteter. Bland dem fanns ocks\u00e5 tidigare medlemmar i trettiotalets s\u00e5 kallade Kiila-grupp, men ocks\u00e5 m\u00e5nga nya som tyckte sig ha lidit av krigs\u00e5rens \u201dunkna patriotiska atmosf\u00e4r\u201d.<\/p>\n<p>De allierades kontrollkommission disponerade p\u00e5 1930-talet uppf\u00f6rda hotell Torni. Under ledning av general\u00f6verste Andrej Zjdanov \u00f6vervakade kommissionen att Finland fyllde best\u00e4mmelserna i vapenstillest\u00e5ndsavtalet, bland annat att Skyddsk\u00e5rs- och Lotta Sv\u00e4rd-organisationerna uppl\u00f6stes (deras medel fonderades p\u00e5 statligt initiativ). I 1945 \u00e5rs riksdagsval vann paraplyorganisationen DFFF stort \u2013 i en anda av krigstr\u00f6tthet och protest \u2013 och tillsammans med socialdemokraterna och agrarf\u00f6rbundet bildade de en s\u00e5 kallad \u201dfolkfrontsregering\u201d eller de tre stora partiernas regering.<\/p>\n<p>Teaterpolitiskt sett var utn\u00e4mningen av <strong>Hella Wuolijoki<\/strong> till generaldirekt\u00f6r f\u00f6r Rundradion anm\u00e4rkningsv\u00e4rt. P\u00e5 den h\u00e4r posten st\u00e4dade hon ut m\u00e5nga tidigare radior\u00f6ster och \u201dmilitaristiska\u201d programledare och underh\u00e5llare. P\u00e5 Wuolijokis initiativ f\u00f6rnyades radions programutbud och det blev mer samh\u00e4llsorienterat, som till exempel serien <em>Pienoisparlamentti (Miniatyrparlamentet)<\/em>. H\u00f6rspelen permanentades i och med Radioteaterns tillkomst, som p\u00e5 finska heter Radioteatteri. F\u00f6rfattaren <strong>Olavi Paavolainen<\/strong> uts\u00e5gs till chef f\u00f6r teateravdelningen (1946\u20131964). F\u00f6re det hade han verkat som f\u00f6rsta l\u00e4sare och atelj\u00e9kritiker f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6rfattare.<\/p>\n<p>Statens teaterkommitt\u00e9 med Klaus U. Suomela som ordf\u00f6rande, Maija Savutie som sekreterare och bland andra Hella Wuolijoki, Eino Salmelainen och Eino Kalima som ledam\u00f6ter, fick i uppdrag av Undervisningsministeriet att utreda om Finlands Nationalteater, som leddes av en privat stiftelse, borde f\u00f6rstatligas. Dessutom anmodades de utreda om man p\u00e5 ett b\u00e4ttre s\u00e4tt kunde trygga arbetarbefolkningens behov av teater genom att grunda en Nationell Arbetarteater. Detta och andra motsvarande projekt tolkades n\u00e4rmast som n\u00e5gonting Hella f\u00f6rs\u00f6kte genomdriva mer eller mindre i smyg och\/eller s\u00e5 kallade folkdemokratiska man\u00f6vrar. Teaterf\u00e4ltet i Finland f\u00f6rh\u00f6ll sig \u00f6verlag negativt till detta. Den g\u00e5ngen ledde utredningen egentligen ingen vart (Korsberg 2004b).<\/p>\n<p>Efter att Parisfreden hade undertecknats i februari 1947 l\u00e4mnade kontrollkommissionen landet. Trots det r\u00e5dde fortfarande oro f\u00f6r ett kommunistiskt makt\u00f6vertagande. I Tjeckoslovakien hade kommunistpartiet tagit \u00f6ver makten i februari 1948 genom att utnyttja landsm\u00e4ns bl\u00e5\u00f6gdhet i samarbetsoperationer. Senare har det visat sig att kommunisterna i Finland uppenbarligen inte hade g\u00e5tt i land med en s\u00e5dan kupp, och dels hade Sovjetunionen redan uppn\u00e5tt vad de ville visavi Finland. Avbetalningen p\u00e5 krigsskadest\u00e5ndet hade redan inletts och de enligt Sovjet krigsansvariga d\u00f6mdes i en skenr\u00e4tteg\u00e5ng enligt retroaktiva lagar. \u00c5 andra sidan hade ocks\u00e5 vapeng\u00f6mmornas omfattning uppdagats, vilket nog gav en klar signal till Sovjet om hur man s\u00e5g p\u00e5 det hela i Finland.<\/p>\n<p>V\u00e5ren 1948 spred s\u00e5 kallade vapenbr\u00f6drasocialister \u2013 allts\u00e5 unga socialdemokrater och antikommunister med fronterfarenhet \u2013 ett v\u00e4lplanerat rykte om f\u00f6religgande planer p\u00e5 ett makt\u00f6vertagande. Denna v\u00e4lplanerade valkampanj med devisen \u201dNu r\u00e4cker det!\u201d resulterade i att socialdemokraterna och agrarerna gick fram\u00e5t i 1948 \u00e5rs riksdagsval, medan folkdemokraterna backade och i praktiken f\u00f6ll ur regeringen f\u00f6r de p\u00e5f\u00f6ljande 18 \u00e5ren. Som en f\u00f6ljd av f\u00f6rlustfrustrationen sk\u00e4rptes det politiska l\u00e4get och resulterade i en v\u00e5g av oroligheter och delvis ocks\u00e5 vilda strejker, bland annat vid en cellulosafabrik i staden Kemi och vid Arabias fabriker i Helsingfors En socialdemokratisk minister fick kalla p\u00e5 polis f\u00f6r att skingra de av kommunisterna agiterade demonstranterna.<\/p>\n<p>\u00c5r 1947 grundade DFFF n\u00e4rst\u00e5ende kulturkretsar <u>Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u>, vars uppgift det blev att s\u00e4tta upp pj\u00e4ser och turnera runtom i landet. I strid med Centralf\u00f6rbundets (STJKL) rekommendation beviljades teatern ett ansenligt statsbidrag. Verksamheten inleddes f\u00f6rst under redan d\u00e5 r\u00e4tt alkoholiserade Eino Jurkkas ledning, som sedermera eftertr\u00e4ddes av Helge Ranin.<\/p>\n<p>Under spels\u00e4songen 1947 hade folkdemokraterna tagit \u00f6ver Nykterhetsf\u00f6reningen Koitto med den p\u00e5f\u00f6ljd att hyran f\u00f6r festsalen som Kansanteatteri anv\u00e4nde sig av chockh\u00f6jdes till en summa som l\u00e5ngt \u00f6versteg den f\u00f6r Studenthuset. Koitto planerade nu att \u00f6verl\u00e5ta speldagarna till Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri, vilket stod i strid med 1933 \u00e5rs avtal. Tv\u00e5 teatrar kunde inte heller anv\u00e4nda sig av i samma lokal. \u00c4nnu h\u00f6sten 1947 r\u00e4ckte publikunderlaget till, men folkdemokraterna bojkottade bland annat teaterns 40-\u00e5rsjubileum.<\/p>\n<p>\u00c4nnu v\u00e5ren 1948 dementerade man i tidningen <em>Vapaa Sana<\/em> (DFFF) ryktet om att Kansanteatteri skulle tvingas l\u00e4mna Koitto, men ocks\u00e5 det officiella l\u00f6ftet var mycket vagt. Teatern hade dessutom anst\u00e4llt mycket personal f\u00f6r tv\u00e5 av sina upps\u00e4ttningar, bland annat tidigare artister vid stadsteatern i Viborg (Viipurin kaupunginteatteri). Avtalet om Koitto sades trots allt upp och Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri fick tillg\u00e5ng till festsalen \u2013 vilket allts\u00e5 g\u00e4llde de kv\u00e4llar n\u00e4r d\u00e4r inte f\u00f6rekom dans.<\/p>\n<p>I september 1948 ingick av Arvi Kivimaa ledda <u>Kansanteatteri<\/u> ett samarbetsavtal med av socialdemokraterna f\u00f6rvaltade <u>Helsingin Ty\u00f6v\u00e4enteatteri<\/u>. Projektet upplevdes som positivt med tanke p\u00e5 teaterutbudet i Vallg\u00e5rd, men ocks\u00e5 inf\u00f6r det kommande nybyggnadsprojektet och Helsingfors stads allt viktigare roll. Det var l\u00e4tt f\u00f6r Arvi Kivimaa att samarbeta med <strong>Arvi Tuomi<\/strong> vid teatern i Vallg\u00e5rd, men det som visade sig vara problematiskt var att bilda en sammansatt direktion och den styvt gammalmodiga administrationen, som de fick leva med \u00e4nda till \u00e5r 1965 n\u00e4r samteatern <u>Kansanteatteri-Ty\u00f6v\u00e4enteatteri<\/u> blev <u>Helsingfors stadsteater<\/u>.<\/p>\n<p>Trots det materiella armodet pr\u00e4glades efterkrigs\u00e5ren av en p\u00e5taglig hunger efter kultur. Speciellt \u00f6kade antalet nya bokf\u00f6rlag och l\u00e4sivern var stor liksom \u00e4ven efterfr\u00e5gan p\u00e5 teater och film. N\u00e4r dansf\u00f6rbudet h\u00e4vdes blev unga vuxnas liv m\u00e4rkbart livfullare och gifterm\u00e5len \u00f6kade rekordartat. Nu inleddes en s\u00e4llan sk\u00e5dad byggboom. Frontmannahusen var en ny byggnadstyp som uppf\u00f6rdes f\u00f6r bland annat inv\u00e5narna fr\u00e5n de karelska omr\u00e5dena som avtr\u00e4ddes till Sovjet. Det var n\u00e4rmast bristen p\u00e5 byggmaterial som satte gr\u00e4nsen. Detta ska naturligtvis tolkas i relation till de sv\u00e5ra tiderna, l\u00e4nge hade man f\u00e5tt undvara det mesta. Befolkningen hade varit bunden till olika tj\u00e4nstg\u00f6ringsuppdrag som till exempel krigstj\u00e4nst. P\u00e5 teatrarna uppf\u00f6rdes mer kr\u00e4vande pj\u00e4ser med st\u00f6rre djup.<\/p>\n<p><strong>Arvi Kivimaas<\/strong> sista spels\u00e4song (1948\u20131949) vid <u>Kansanteatteri<\/u> fortgick enligt samma framg\u00e5ngsrika repertoarkoncept alltsedan \u00e5r 1940. Publikens hunger efter kultur var stor, och trots att Kivimaa var k\u00e4nd f\u00f6r sin tyskv\u00e4nliga orientering, var han \u00e4ven en v\u00e4n av fransk teater. Han lyckades under efterkrigs\u00e5ren f\u00e5 nya franska stycken till Finland, samt lagom doser av all den amerikanska och brittiska dramatik som v\u00e4llde in \u00f6ver Europa, b\u00e5de l\u00e4ttare och mer seri\u00f6s. Den amerikanska kulturens tid var inne och \u00f6nskan att f\u00e5 ta del av den var stor.<\/p>\n<p>Vid den h\u00e4r tiden var Finlands Nationalteater inst\u00e4lld p\u00e5 att erbjuda Arvi Kivimaa m\u00f6jligheten att ta \u00f6ver som eftertr\u00e4dare till den n\u00e4stan 70 \u00e5riga Eino Kalima. Redan 1946 hade Eino Kalima satt upp den f\u00f6rsta av sina nya Tjechovtolkningar, det vill s\u00e4ga <em>Kolme sisarta (Tre systrar).<\/em><\/p>\n<p>* * *<\/p>\n<p>Inspirerade av den spontana folkr\u00f6relsens engagemang h\u00f6sten 1944 hade radikalv\u00e4nstern l\u00e5tit registrera Finlands kommunistiska parti (FKP, 30.10.1944) \u2013 en organisation som gick i Sovjetunionens kommunistiska partis (SUKP) ledband. F\u00f6r en del av de intellektuella blev det h\u00e4r ett problem. Ledande partifunktion\u00e4rer, som p\u00e5 1930-talet i hemlighet hade studerat i Moskva, \u00e5terv\u00e4nde till Finland med bristf\u00e4lliga kulturinsikter och en politiskt dogmatisk attityd. Enligt sovjetiska f\u00f6rebilder ans\u00e5g till exempel f\u00f6r kulturfr\u00e5gor ansvariga partifunktion\u00e4ren Armas \u00c4iki\u00e4 obunden eller fri vers vara tecken p\u00e5 kapitalistisk sm\u00e5borgerlighet. D\u00e4rf\u00f6r gav Armas \u00c4iki\u00e4 sig in p\u00e5 en fullst\u00e4ndigt vanvettig tvist med Raoul Palmgren, en av v\u00e4nsterns ledande litteraturkritiker och sedermera professor i litteratur vid Ule\u00e5borgs universitet.<\/p>\n<p>P\u00e5 grund av att kommunistpartiet \u00e4nda fram till 1960-talet dominerades av en k\u00e4rntrupp best\u00e5ende av gamla stalinister, som pr\u00e4glades av en inskr\u00e4nkt och begr\u00e4nsad sovjetdogmatisk linje, l\u00e4mnade en del av kulturv\u00e4nstern partiet. Sedan Palmgren avskedats fr\u00e5n posten som huvudredakt\u00f6r f\u00f6r <em>Vapaa sana<\/em> fick \u00e4ven personer som Jarno Pennanen, Aila Sinervo och Elvi Sinervo i tur och ordning k\u00e4nna av otrivsamheten i det tr\u00e5nga rummet.<\/p>\n<p>* * *<\/p>\n<p>Vid Nationalteatern anst\u00e4lldes nu betydligt fler unga beg\u00e5vade sk\u00e5despelare \u00e4n man hade gjort p\u00e5 l\u00e4nge, vilket p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt vitaliserade upps\u00e4ttningarna. \u00c4ven Kansanteatteri tog in nya f\u00f6rm\u00e5gor fr\u00e5n teaterskolans f\u00f6rsta \u00e5rskurs anno 1945. B\u00e5da scenerna var v\u00e4lbes\u00f6kta. F\u00f6r Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri innebar Eino Salmelainens chefstid en v\u00e4lkommen uppg\u00e5ng och f\u00f6r Tampereen Teatteri gick det ocks\u00e5 bra. Stadsteatern i Viborg (Viipurin kaupunginteatteri) lades officiellt ner \u00e5r 1946.<\/p>\n<p>Ocks\u00e5 i \u00c5bo hade man medvind tills lyckan v\u00e4nde n\u00e4r en brand br\u00f6t ut i Folkets hus julen 1945. Nu blev det ocks\u00e5 d\u00e4r aktuellt med en sammanslagning. <u>\u00c5bo var f\u00f6rst ute med att grunda en kommun\u00e4gd stadsteater<\/u> (Turun Kaupunginteatteri) i b\u00f6rjan av \u00e5r 1946. Den verkade tillf\u00e4lligt i finska teaterns lokaler, som de facto var festsalen i av Alvar Aalto \u00e5r 1927 projekterade Landsbygdshuset eller <u>Maalaistentalo<\/u>. Den hade rykte om sig att vara \u00f6dslig med ett st\u00f6rande eko. \u00c4ven d\u00e4r intr\u00e4ffade en brand och 1957 var stadsteatern i \u00c5bo \u00e4n en g\u00e5ng heml\u00f6s, men det satte fart p\u00e5 planerna att l\u00e5ta uppf\u00f6ra ett nytt teaterhus. Invigningen \u00e4gde rum \u00e5r 1962.<\/p>\n<p>Andra motsvarande sammanslagna teatrar var landsbygdsteatern i Kotka, senare stadsteatern och teaterverksamheten i Lahtis som inleddes i stadens h\u00e4gn. F\u00f6rst i ett gammalt f\u00f6reningshus i h\u00f6rnet av Loviisankatu och senare i yrkesskolans festsal.<\/p>\n<p>Stadsteatern i Ule\u00e5borg disponerade det gamla stadshuset. Teatrarna i Vasa, Jyv\u00e4skyl\u00e4, Kuopio och S:t Michel h\u00f6rde till dem som redan p\u00e5 1950-talet var ber\u00e4ttigade till ett regelbundet st\u00f6d fr\u00e5n respektive kommun. Svenskspr\u00e5kiga Wasa Teater grundades redan \u00e5r 1919 och verksamheten inleddes i det gamla Societetshuset, men efter en eldsv\u00e5da flyttade teatern in i den nuvarande byggnaden som stod f\u00e4rdig \u00e5r 1955. Efter en renovering 1997\u20131998 rymmer huset tre scener \u2013 den stora, studioscenen och Vasallen.<\/p>\n<p>Jyv\u00e4skyl\u00e4n teatteri verkade l\u00e4nge i av Alvar Aalto \u00e5r 1926 ritade Folkets hus. Industriorten Kuusankoski var k\u00e4nd f\u00f6r sin livliga teaterverksamhet, men n\u00e4r en del av tidigare Viborgs l\u00e4n blev Kymmene l\u00e4n, kom garnisonsorten och j\u00e4rnv\u00e4gsknutpunkten Kouvola att bli ny centralort i Kymmenedalen. D\u00e4r grundades p\u00e5 amat\u00f6rteatergrund en professionell scen, vars nya byggnad stod f\u00e4rdig 1960 \u2013 ett par \u00e5r tidigare \u00e4n teaterhuset i \u00c5bo.<\/p>\n<h2>S\u00e4rdrag i efterkrigsrepertoaren<\/h2>\n<p>Trycket var stort p\u00e5 <u>Finlands Nationalteater<\/u> som den h\u00f6gerorienterade bildade klassens scen. Publiken f\u00f6rv\u00e4ntade sig f\u00f6rnyelse bland annat genom en rej\u00e4l f\u00f6ryngring av sk\u00e5despelarensemblen. De som stod f\u00f6r den var Eeva-Kaarina Volanen, Kyllikki Forssell, Tuulikki Pohjola (senare vid Tampereen Teatteri), Ritva Arvelo, Kirsti Ortola, Lasse P\u00f6ysti, Matti Oravisto, Heikki Savolainen, Tarmo Manni och Matti Ranin, som alla anst\u00e4lldes under perioden 1945\u20131949.<\/p>\n<p>Det som v\u00e4ckte uppm\u00e4rksamhet var bland annat de v\u00e4lutbildade och intelligenta kvinnorna som hade knutits till teatern. B\u00e5de Kyllikki Forssell och Ritva Arvelo var studenter med r\u00f6tter i den bildade klassen. Vid sidan av sk\u00e5despelaryrket bedrev Arvelo dessutom magisterstudier vid universitetet. Volanen hade inte samma utbildningsbakgrund, men kompenserade det med stor k\u00e4nslighet och charm. Hon var en \u00e4kta ingeny-typ och gav sedermera prov p\u00e5 stor flit och omsorg i rollarbetet. Tuulikki Pohjola, som senare s\u00f6kte sig till Tampereen Teatteri, var ocks\u00e5 hon en blandning av k\u00e4nslighet och styrka. Lasse P\u00f6ysti var k\u00e4nd fr\u00e5n filmv\u00e4rlden som Suomisen Olli redan p\u00e5 1930-talet och spelade ocks\u00e5 p\u00e5 svenska \u2013 en \u00e4nda ut i fingertopparna mycket speciell och beg\u00e5vad sk\u00e5despelare.<\/p>\n<p>S\u00e5tillvida var det l\u00e4tt att f\u00f6rnya repertoaren, eftersom trenden i hela Europa var att s\u00f6ka sig mot Frankrike och USA. Tyskland \u2013 som \u00f6verlag inte hade varit s\u00e4rskilt v\u00e4lrepresenterat p\u00e5 Nationalteatern \u2013 var f\u00f6rlamat och i den m\u00e5n det skrevs dramatik var det n\u00e4rmast den unga Wolfgang Borchert som skrev om hemv\u00e4ndande soldater som till exempel <em>Ovien ulkopuolella (Draussen for der T\u00fcr, Utanf\u00f6r d\u00f6rren)<\/em> \u2013 som uppf\u00f6rdes med framg\u00e5ng p\u00e5 Ylioppilasteatteri. F\u00f6r den tyska katastrofen fanns det en emotionell klangbotten i Finland. I Frankrike d\u00e4remot skrevs ny dramatik i motst\u00e5ndsr\u00f6relsens anda om tiden f\u00f6r den tyska ockupationen.<\/p>\n<p>En s\u00e5dan pj\u00e4s var <em>Antigone<\/em> av <strong>Jean Anouilh<\/strong>, som spelades v\u00e5ren 1947 d\u00e4r titelpersonen (Eeva-Kaarina Volanens genombrott) kr\u00e4ver att \u00e4ven brodern Polyneikes ska begravas och under p\u00e5tryckningar fr\u00e5n Kreon (Teuvo Puro i uniform), lockas hon framf\u00f6r allt bort fr\u00e5n d\u00f6den, varvid \u201dsamarbetet med h\u00e4rskaren\u201d kunde vara opportunt. Den andra unga sk\u00e5despelaren Rauha Rentola spelade hennes syster Ismene. Kreons son och Antigones trolovade Haimon spelades av Rauli Tuomi, en av den nya generationens \u201dlyriska hj\u00e4lteartister\u201d. P\u00e5 Nationalteatern fungerade <strong><em>Antigone<\/em><\/strong> i det efterkrigstida Finland som politisk teater, d\u00e4r intrigen svarade mot k\u00e4nslan av att vara utsatt f\u00f6r kontroll utifr\u00e5n, och att den kontrollerande makten lockade medl\u00f6pare till samarbete.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen av <em>Antigone<\/em> innefattade ocks\u00e5 vissa regim\u00e4ssiga element: sk\u00e5despelarna s\u00e5gs alla sitta p\u00e5 scenen och framf\u00f6rde sedan sina roller i tur och ordning. P\u00e5 samma s\u00e4tt uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 Maxwell Andersons <em>Lothringenin Johanna (Johanna av Lothringen)<\/em>, ett metadrama som p\u00e5minde om en repetition. \u00c4n en g\u00e5ng ett regigrepp som f\u00f6rde tankarna till Luigi Pirandello och Thornton Wilder. Det tyder p\u00e5 att Eino Kalima hade f\u00e5tt ett slags Anouilh-v\u00e4ckelse: han regisserade dessutom <em>Varkaiden tanssiaiset<\/em> <em>(Tjuvarnas bal)<\/em> och <em>Juhlat linnassa<\/em> <em>(Dans under stj\u00e4rnorna)<\/em> \u2013 komedier som ursprungligen hade p\u00e5verkats av 1930-talets surrealism. D\u00e4refter f\u00f6ljde \u00e4nnu <em>Ard\u00e8le eli Onnenkukka (\u00c4lskar, \u00e4lskar inte).<\/em><\/p>\n<p>Motsvarande stycken med \u201ddolda budskap\u201d om andan under efterkrigs\u00e5ren serveras ocks\u00e5 i en form som till det yttre skiljer sig avsev\u00e4rt fr\u00e5n de ovann\u00e4mnda, som till exempel Serps <em>Katupeilin takana<\/em> (<em>D\u00e5 mormor var ung<\/em>) med premi\u00e4r p\u00e5 Nationalteatern 4.12.1946. G\u00e4stregiss\u00f6r var Glory Lepp\u00e4nen, vars framg\u00e5ngsrika och inf\u00f6r publik finslipade upps\u00e4ttning filmades med Toivo S\u00e4rkk\u00e4 som producent, utan att teaterregiss\u00f6rens insats alls noteras i Finlands nationalfilmografi.<\/p>\n<p>I denna idylliska komedi f\u00f6rflyttades publiken till de tidiga \u00e5ren under den s\u00e5 kallade f\u00f6rsta f\u00f6rtrycksperioden vid sekelskiftet 1800\u20131900. Ungdomarna f\u00f6retr\u00e4dde patriotismen medan den \u00e4ldre generationen (gammalfinnarna) framh\u00e5ller medg\u00f6rligheten i f\u00f6rh\u00e5llande till de ryska kraven. Gammalfinne var i allra h\u00f6gsta grad Juho Kusti Paasikivi, som under efterkrigs\u00e5ren s\u00e5g sig tvungen att i finl\u00e4ndarnas huvuden banka in en ny slags v\u00e4nskapspolitik i f\u00f6rh\u00e5llande till Sovjetunionen. I slutet av pj\u00e4sen hyllas de rakryggade ungdomarna.<\/p>\n<p>Teatrarna beh\u00f6vde komedier, men ocks\u00e5 seri\u00f6sa folkspel och id\u00e9drama. I de fungerande komedierna ing\u00e5r Mika Waltaris <em>Omena putoaa (Oss sk\u00e4lmar emellan)<\/em> fr\u00e5n v\u00e5ren 1947, vilket innebar en romantisering av livet i stadsdelen S\u00f6rn\u00e4s i Kort-Villes och andra roliga skurkars s\u00e4llskap. Stycket gjorde sig bra som turn\u00e9pj\u00e4s p\u00e5 teatrarna i Finland.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503b.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1645\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503b.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503b-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1645'>\n\t\t\t\tShakespeares Romeo och Julia, Finlands Nationalteater, premi\u00e4r 1946. P\u00e5 bilden Eeva-Kaarina Volanen, Rauli Tuomi [Kuvaamo Kolmio, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-3' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"735\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503cx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1646\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503cx.jpg 735w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503cx-300x188.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 735px) 100vw, 735px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1646'>\n\t\t\t\tShakespeares Loppiaisaatto (Trettondagsafton,) Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 28.10.1937. P\u00e5 bilden bland annat Matti Aulos (Malvolio) [Ortho, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>En av Nationalteaterns stora favoriter var Shakespeares <em>Romeo ja Julia<\/em>, d\u00e4r Ikonen och Volanen turades om att spela Julia. Upps\u00e4ttningarna h\u00f6jdes till skyarna och pj\u00e4sen uppf\u00f6rdes ofta \u2013 d\u00e4rtill en m\u00e5ngsidig tragedifylld hyllning till ungdomen \u2013 eftersom m\u00e5nga ungdomar hade f\u00f6rlorat sin k\u00e4resta i det krig som nyligen hade avslutats.<\/p>\n<p><em>Miten haluatte (Som ni behagar)<\/em>, med Arvelo och Ikonen som Rosalinda och Celia, \u00e4ven den ett verk av den meriterade Shakespeareregiss\u00f6ren Wilho Ilmari. I <em>Loppiaisaatto (Trettondagsafton)<\/em> s\u00e5gs Tarmo Manni som Orsino, E-K Volanen som Viola, M Ranin som Sebastian, Ansa Ikonen som Olivia, Rauha Rentola som Maria och Eero Kilpi i rollen som Malvolio.<\/p>\n<p>Senare fick \u00e4ven ungdomarna pr\u00f6va sina vingar som regiss\u00f6rer, fr\u00e4mst <strong>Lasse P\u00f6ysti<\/strong> och <strong>Ritva Arvelo<\/strong> men ocks\u00e5 den unga <strong>Sakari Puurunen.<\/strong> Men i sj\u00e4lva verket fick de arbeta med d\u00e5liga texter, vilket satte k\u00e4ppar i hjulen.<\/p>\n<p><u>I Studenthuset, det vill s\u00e4ga p\u00e5 Kansanteatteri,<\/u> uppf\u00f6rdes vid den h\u00e4r tiden med stor framg\u00e5ng <em>Hamlet<\/em> i Arvi Kivimaas regi och med Sasu Haapanen i huvudrollen \u2013 och visst har ocks\u00e5 prins Hamlet f\u00f6rm\u00e5gan att se p\u00e5 v\u00e4rlden ur en ung persons perspektiv som inser att allt inte st\u00e5r r\u00e4tt till \u201dp\u00e5 tronen\u201d.<\/p>\n<p>F\u00f6r Kansanteatteri inneb\u00e4r 1940-talet en bra period, och f\u00f6rutom Kivimaa regisserade ocks\u00e5 sk\u00e5despelaren <strong>Edvin Laine<\/strong>. Repertoaren visade sig vara m\u00e5ngsidigare \u00e4n p\u00e5 Nationalteatern, vilket sades redan p\u00e5 1930-talet. Att en teater inte redan p\u00e5 f\u00f6rhand har uteslutit all form av underh\u00e5llning (operetter och s\u00e5ngspel med mera), men inte heller pj\u00e4ser som behandlar samh\u00e4llsproblem lika litet som popul\u00e4ra komedier, g\u00f6r den p\u00e5 s\u00e4tt och vis med publikv\u00e4nlig och andligt mera levande. Inte minst f\u00f6r att stj\u00e4rnorna som lockar sin publik till skratt var str\u00e5lande kvinnor som <strong>Elsa Turakainen<\/strong> och <strong>Rauni Luoma.<\/strong><\/p>\n<p>Bland klassikerna slog <strong>August Strindbergs<\/strong> intima och infernaliska \u00e4ktenskapsdramer igenom med en f\u00f6rdr\u00f6jning p\u00e5 n\u00e5gra \u00e5rtionden. Sk\u00e5despelarna erbj\u00f6ds d\u00e4rtill intressanta och kr\u00e4vande roller. I fyrtio\u00e5riga Edvin Laines regi var de betydligt gr\u00f6vre och folkligare p\u00e5 Kansanteatteri \u00e4n de mer traditionella pj\u00e4sversionerna som sextio\u00e5ringarna Pekka Alpo, Eino Kalima och Wilho Ilmari stod f\u00f6r.<\/p>\n<p>Nationalteatern spelade dock Strindbergs <em>P\u00e4\u00e4si\u00e4inen (P\u00e5sk)<\/em> och sent omsider \u00e4ven <em>Neiti Julie (Fr\u00f6ken Julie)<\/em> med en lite patetisk Ella Eronen som Julie och Tauno Palo som Jean. De historiska pj\u00e4serna hade sin givna plats p\u00e5 repertoaren och s\u00e5v\u00e4l <em>Kustaa Vaasa (Gustav Vasa) och<\/em> <em>Erik XIV<\/em> uppf\u00f6rdes, med Wilho Ilmari sj\u00e4lv som Vasa och Joel Rinne som Erik i den senare<em>.<\/em> P\u00e5 Kansann\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 regisserade Verna Piponius <em>Kuolemantanssi (D\u00f6dsdansen)<\/em>, som blev mycket popul\u00e4r\u00a0med Edvin Laine och Tuire Orri i rollerna som artillerikapten Edgar och hans hustru Alice (Koski 2, 243\u2013244).<\/p>\n<p>Nationalteaterns 75-\u00e5rsjubileum firades 1947 genom att \u00e5teruppta <em>Nummisuutarit<\/em> <em>(Sockenskomakarna)<\/em> och sent omsider \u00e4ven uppf\u00f6ra <strong>Moli\u00e8res<\/strong> <em>Ihmisvihaaja (Misantropen)<\/em>. \u00c5r 1948 gick Pekka Alpo i pension vid en \u00e5lder av 70 \u00e5r. Med tanke p\u00e5 den nyanst\u00e4llda yngre generationen \u00e4r det intressant att konstatera att bildkonstn\u00e4ren <strong>Mauno Manninen<\/strong> debuterade som g\u00e4stregiss\u00f6r. Han var son till Kalimas gamla v\u00e4n Otto Manninen. V\u00e5ren 1949 uppf\u00f6rdes <strong>Max Frischs<\/strong> sk\u00e5despel <em>Kiinan muuri<\/em> <em>(Den kinesiska muren)<\/em>.\u00a0Den d\u00e5 relativt unga schweiziska f\u00f6rfattarens pj\u00e4s \u00e4r en \u00f6versikt \u00f6ver orsakerna till v\u00e4rldens krig, en pacifistisk tillbakablick p\u00e5 v\u00e4rldshistorien. I den hade Lasse P\u00f6ysti en stor roll som stum kinesisk pojke och prisades f\u00f6r sin insats i pj\u00e4sen. Musiken var Einar Englunds. Att stycket drogs bort fr\u00e5n repertoaren trodde Lasse P\u00f6ysti skedde p\u00e5 Arvi Kivimaas initiativ, som vid den tiden anst\u00e4lldes som parh\u00e4st till Eino Kalima f\u00f6r spel\u00e5ret 1949\u20131950. Personkemin mellan den bohemiskt slagf\u00e4rdiga och energiska Mauno Manninen och Arvi Kivimaa var kanske inte den allra b\u00e4sta.<\/p>\n<p><strong>Federico Garcia Lorcas<\/strong> <em>Veren h\u00e4\u00e4t (Blodsbr\u00f6llop)<\/em> hade premi\u00e4r julen 1946. Brudgummens mor spelades av Kaisu Lepp\u00e4nen, Bruden av Ritva Arvelo och Leonardo av Tauno Palo. F\u00f6rest\u00e4llningen var dj\u00e4rv och blev en framg\u00e5ng. Ritva Arvelo har med v\u00e4rme talat om hur det var att ha Tauno Palo som motspelare, att det p\u00e5 scenen alltid var avslappnat och l\u00e4tt.<\/p>\n<p>P\u00e5 1940-talet spelade <strong>Ella Eronen<\/strong> fr\u00e4mst i Fredrico Garcia Lorcas kvinnodramer s\u00e5som till exempel <em>Yerma<\/em>, d\u00e4r hon hade titelrollen som den unga barnl\u00f6sa kvinnan som drivs till att m\u00f6rda sin man, den k\u00e4nslol\u00f6sa Juan. I hemlighet st\u00e5r hennes h\u00e5g till en annan.<\/p>\n<p>Som f\u00f6rsta regiuppdrag vid Nationalteatern tog Arvi Kivimaa sig an <strong>Tennessee Williams<\/strong> <em>Viettelyksen vaunu (A Streetcar Named Desire, Linje Lusta)<\/em>. H\u00e4r spelade Tauno Palo hj\u00e4lten Stanley Kowalski, efter att i 6 av 15 \u00e5r n\u00e4rmast ha spelat sm\u00e5 roller. Sitt genombrott fick han i <u>Franti\u0161ek<\/u> Langers f\u00e4ngelsedrama <em>Vanki 72<\/em> <em>(N:r 72)<\/em> tillsammans med Kaisu Lepp\u00e4nen. Men det blev ocks\u00e5 m\u00e5nga filmroller f\u00f6r Suomi-Filmi.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-4 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-4' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"780\" height=\"520\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/kevaan-hurmiossa_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-4-1648\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/kevaan-hurmiossa_x.jpg 780w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/kevaan-hurmiossa_x-300x200.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 780px) 100vw, 780px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-4-1648'>\n\t\t\t\tStefan Kiedrzynski Kev\u00e4\u00e4n hurmiossa, Finlands Nationateater, premi\u00e4r 7.11.1934. P\u00e5 bilden Emmi Jurkka och Tauno Palo. [Savia, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>P\u00e5 nationalscenen var <strong>Tauno Palo<\/strong> tvekl\u00f6st nu en \u201d\u00f6gonf\u00e4gnad\u201d f\u00f6r kvinnopubliken, en h\u00f6gst karismatisk artist (Koskimies 1972, 552\u2013553). I Tauno Palo fick den intelligent intensiva <strong>Joel Rinne<\/strong> en mer folkligt frigjord kollega, en spontant rolig artist med fallenhet f\u00f6r \u00e4ven l\u00e4ttsamma pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>N\u00e4r det g\u00e4ller Nationalteaterns 1940-tal \u00e4r det allt sk\u00e4l att n\u00e4mna upps\u00e4ttningen av <strong>Jean-Paul Sartres<\/strong> <em>Likaiset k\u00e4det (De smutsiga h\u00e4nderna)<\/em>, som blev ber\u00f6md. Pj\u00e4sen utspelar sig i det fiktiva \u00f6steuropeiska Illyrien (Jugoslavien) i slutet av andra v\u00e4rldskriget med en ramber\u00e4ttelse f\u00f6rlagd 10 \u00e5r senare. Efter v\u00e4rldskriget f\u00f6rdes en strategisk debatt inom v\u00e4nstern om huruvida man borde ta makten ensam eller i koalition med det egna landets h\u00f6gerkrafter, ja rentav med rojalisterna.<\/p>\n<p>\u00c5sikten f\u00f6retr\u00e4ds i pj\u00e4sen av H\u00f6derer som ledde motst\u00e5ndsr\u00f6relsen (i n\u00e5gon m\u00e5n en gestalt som har drag av Jugoslaviens J.B. Tito). De unga radikala och kommunisterna v\u00e4nde sig mot honom, som var att villig befria landet fr\u00e5n nazisterna i samarbete med borgerliga partier, och planerade ett attentat. Hugo, som n\u00e4stlar in sig som H\u00f6derers sekreterare, f\u00e5r detta i uppdrag. Jessica, en annan kommunist och Hugos k\u00e4resta b\u00f6rjar visa alltmer f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r H\u00f6derers argument, och blir p\u00e5 s\u00e4tt och vis ocks\u00e5 f\u00f6rtjust i honom. Hugo, som ocks\u00e5 b\u00f6rjat tveka, bek\u00e4nner sin attentatsplan, men skjuter trots det H\u00f6derer p\u00e5 grund av svartsjuka. Tio \u00e5r senare har partiet \u00e4ndrat taktik. H\u00f6derer blir upph\u00f6jd till hj\u00e4lte och det intr\u00e4ffade f\u00f6rd\u00f6ms, varf\u00f6r den nu villkorligt frigivna Hugo m\u00e5ste d\u00f6. (Korsberg 2004a, Koskimies 1972, 536.)<\/p>\n<p>I pj\u00e4sen st\u00e4lls tv\u00e5 olika s\u00e4tt att hantera ett politiskt makt\u00f6vertagande mot varandra. Aku Korhonen spelade H\u00f6derer. Enligt tidens sed var han starkt maskerad och hade stora yviga mustascher och stubbat h\u00e5r. N\u00e4r sedan en man som tvekl\u00f6st liknar Stalin blir skjuten i pj\u00e4sen och f\u00f6r\u00f6varen \u00e4r pj\u00e4sens unga hj\u00e4lte spelad av Rauli Tuomi (hade bland annat spelat Aleksis Kivi i filmen <em>Min\u00e4 el\u00e4n<\/em>), kunde det uppfattas som en politisk provokation, i synnerhet om man bara s\u00e5g till ytan. Stycket var l\u00e5ngt mer m\u00e5ngbottnat \u00e4n s\u00e5 och framf\u00f6r allt f\u00f6retr\u00e4dde H\u00f6derer en helt annan politisk ideologi \u00e4n Stalins. Kommunisten och kulturpolitikern Armas \u00c4iki\u00e4s angivelse var \u00f6verilad. Pj\u00e4sen hade redan uppf\u00f6rts 10 g\u00e5nger och Nationalteatern hade i alla h\u00e4ndelser dragit bort den fr\u00e5n repertoaren inom kort. \u00c5talet f\u00f6r \u201dkr\u00e4nkning av en fr\u00e4mmande makts stats\u00f6verhuvud\u201d hade g\u00e5tt att undvika. Tio \u00e5r senare hade Sartre radikaliserats och l\u00e4t f\u00f6rbjuda nyupps\u00e4ttningar av pj\u00e4sen med motiveringen att den var alltf\u00f6r kritisk mot v\u00e4nstern.<\/p>\n<p>Sartres <em>Kunniallinen portto (Den respektfulla sk\u00f6kan)<\/em> spelades redan 29.9.1948 p\u00e5 Eino Salmelainens Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri och p\u00e5 Turun Kaupunginteatteri i \u00c5bo under Jorma Nortimos chefsperiod 1948\u20131950. P\u00e5 Kansann\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 hade <em>Kunniallinen portto<\/em> premi\u00e4r 20.10.1948, kort efter <em>Likaiset k\u00e4det<\/em>. I den f\u00f6rstn\u00e4mnda tar Jean-Paul Sartre st\u00e4llning till rasfr\u00e5gan i USA.<\/p>\n<p>Bearbetningen av erfarenheterna fr\u00e5n fronten fick sin b\u00f6rjan via utl\u00e4ndska pj\u00e4ser, som gav upphov till en viss sn\u00f6bollseffekt. John Patricks pj\u00e4s <em>Kuusi toverusta<\/em> <em>(The Hasty Heart; L\u00e5t hj\u00e4rtat tala<\/em>)\u00a0spelades p\u00e5 Svenska Teatern (16.1.1946) och Nationalteatern f\u00f6r att senare tas upp ocks\u00e5 av andra. Handlingen \u00e4r f\u00f6rlagd till ett f\u00e4ltsjukhus i Burma under andra v\u00e4rldskriget och patienterna \u00e4r soldater fr\u00e5n olika l\u00e4nder. Publiksucc\u00e9n visar (vilket inte Koskimies ins\u00e5g, 1972, 490\u2013491) att just s\u00e5dana erfarenheter \u201dsin sedvanlighet till trots\u201d \u00e4r det slags mentalhistoria som teatern p\u00e5 djupet f\u00f6rmedlar.<\/p>\n<p>F\u00f6r Eino Kalima blev det hans stora projekt att introducera <strong>Anton Tjechov<\/strong> f\u00f6r den finl\u00e4ndska bildade klassen. Projektet inleddes h\u00f6sten 1947 med <em>Kolme sisarta (Tre systrar)<\/em> i hans regi. Han hade ocks\u00e5 tidigare regisserat Tjechov vid Nationalteatern f\u00f6re sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten. I Jyv\u00e4skyl\u00e4 hade den spelats redan i b\u00f6rjan av 1940-talet.<\/p>\n<p>Tjechov slog igenom f\u00f6rh\u00e5llandevis sent i det \u00f6vriga Europa, i praktiken f\u00f6rst efter andra v\u00e4rldskriget, och situationen i Finland var mer eller mindre densamma. Under mellankrigsperioden ans\u00e5gs Tjechovs pj\u00e4ser vara alltf\u00f6r h\u00e4ndelsel\u00f6sa och sakna dramatik. De spelades n\u00e4stan inte alls eftersom Konstn\u00e4rliga teaterns turn\u00e9er p\u00e5 1920\u20131930-talen i Europa och USA med sina slipade f\u00f6rest\u00e4llningar hade skjutit p\u00e5 andra teatrars iver att ge sig i kast med att t\u00e4vla med deras ouppn\u00e5eliga tolkningar.<\/p>\n<p>Det kanske \u00e4n en g\u00e5ng kr\u00e4vde en publik som var f\u00f6rtrogen med nostalgisk l\u00e4ngtan till en f\u00f6rlorad v\u00e4rld och det sj\u00e4lvupplevda dramat i ett ouppfyllt liv. D\u00e4rtill kanske Eino Kalima, som n\u00e4rmade sig de 70, ville lyfta fram sin k\u00e4rlek till och k\u00e4nnedom om den ryska kulturen \u2013 visa den sin respekt i en situation n\u00e4r det fanns en best\u00e4llning p\u00e5 h\u00f6gklassig rysk teater i kompetenta h\u00e4nder. Av publiken kr\u00e4vdes inte att de skulle ta st\u00e4llning till sovjetkulturen. Tack vare ett k\u00e4nsligt och finst\u00e4mt grepp blev f\u00f6rest\u00e4llningen otvivelaktigt teaterns hedersbetygelse till grannationen, v\u00e4l medveten om att det ocks\u00e5 i det egna landet fanns v\u00e4rden som redan var p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rsvinna. De tre systrarna spelades av Pia Hattara, Rauha Rentola och Eeva-Kaarina Volanen.<\/p>\n<p>I upps\u00e4ttningen av <em>Kirsikkapuisto (K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden)<\/em> spelade Ruth Snellman Ranjevskaja, denna \u00e4kta \u201dkvinna av den aristokratiska v\u00e4rlden\u201d. Lopachin spelades f\u00f6rst (1953) av Vilho Siivola och senare (1963) av Heikki Savolainen. Eeva-Kaarina Volanen s\u00e5gs som Anja (1953) och senare som Ranjevskaja (1963). <em>K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rdens<\/em> f\u00f6rlorade v\u00e4rld, hj\u00e4rtats bildning, aristokratins f\u00f6rfining och fink\u00e4nslighet st\u00e4lldes mot den fullst\u00e4ndiga verklighetsflykten, oviljan att inse de ekonomiska realiteterna och att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 framtiden. Inf\u00f6r ljudet av yxhugg kunde tr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6rsvinna p\u00e5 samma s\u00e4tt som Eino Kalimas sista regiarbeten. Anton Tjechov \u2013 f\u00f6r\u00e4ndringsskedenas dramatiker \u2013 hade i honom funnit en v\u00e4n.<\/p>\n<p>I olika versioner lovordades <em>Lokki<\/em> (1950, <em>M\u00e5sen<\/em>) under Nationalteaterns g\u00e4stspel p\u00e5 olika h\u00e5ll i Europa och \u00e4ven i Moskva. S\u00e5lunda hade Kalima n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r lyckats f\u00f6rverkliga det som var grundtanken i hans l\u00e5nga konstn\u00e4rskarri\u00e4r. Paradoxalt nog som ett slags \u201dpreservat\u201d \u2013 vilket ocks\u00e5 var Konstn\u00e4rliga Teaterns linje i Moskva. Alla gamla konstformer och konstverk var man m\u00e5n om att bevara i Sovjet, m\u00f6jligen var det ett sj\u00e4lvbevarelseprojekt f\u00f6r sovjetintelligentian: en livlina under sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelark\u00e5ren vid Nationalteatern uppskattade ocks\u00e5 den rofyllda instuderingen, den finst\u00e4mda koncentrationen under repetitionerna f\u00f6r att hitta tonen i bland annat Tjechov-tolkningarna. Det var knappast en nackdel att Kalima inte h\u00e4ngde upp sig p\u00e5 detaljerna, utan snarare byggde upp atmosf\u00e4ren och kreativiteten hos ensemblen. Han fick \u00e5 andra sidan ocks\u00e5 kritik f\u00f6r sitt passiva grepp. Det ber\u00e4ttas att han under senare \u00e5r kunde inleda repetitionerna genom att spela korta stycken p\u00e5 piano och i timmar sitta med det upp-och-ner-v\u00e4nda manuskriptet vilande i kn\u00e4et. P\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st, n\u00e4r synen blev svag, var han inte l\u00e4ngre beroende av den skrivna texten.<\/p>\n<p>F\u00f6r Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri\u00a0innebar <strong>Eino Salmelainens<\/strong> tid en inarbetad repertoar och allm\u00e4n uppskattning. Vid det laget var hans regiinsatser mera otvungna \u2013 n\u00e5got som delvis s\u00e4kert var ett personligt val. Under 1940- och 50-talen s\u00e5g Salmelainen till att \u00e5tminstone en inhemsk folklig klassiker ingick i spellistan varje \u00e5r, huvudsakligen verk av Lassila, Kiljander, von Numers, Finne och Canth \u2013 \u00e5tminstone <em>Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru)<\/em> och <em>Anna Liisa<\/em>. \u00c5rligen spelades \u00e4ven minst en lite modernare finskspr\u00e5kig pj\u00e4s av skribenter som Ensio Rislakki, Tatu Pekkarinen, Mika Waltari, Ilmari Turja, Artturi Leino, Topias och Serp. H\u00f6sten 1946 fick teatern kritik i Samfundet Finland-Sovjetunionens tidning <em>SNS-lehti<\/em> f\u00f6r att spela operetter och komedier, och man ifr\u00e5gasatte huruvida de var l\u00e4mpliga f\u00f6r en arbetarteater. Salmelainen ans\u00e5g dem vara det, eftersom arbetarbefolkningen alltid hade gillat dem.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-5 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-5' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"670\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-5-1649\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x.jpg 670w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x-300x206.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 670px) 100vw, 670px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-5-1649'>\n\t\t\t\tFerenc Moln\u00e1rs Liliom, Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 2.9.1936. I mitten p\u00e5 bilden Emmi Jurkka och Leo L\u00e4hteenm\u00e4ki. [Ortho, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Salmelainen l\u00e4t ocks\u00e5 uppf\u00f6ra tidigare succ\u00e9er i repris, som till exempel <strong>Henrik Ibsens<\/strong> <em>Peer Gynt<\/em>, \u00e5r 1943 med Kaarlo Kyt\u00f6 och 1957 med Veikko Sinisalo i huvudrollen. R\u00e4tt s\u00e4llan regisserade han <strong>Shakespearepj\u00e4ser<\/strong>, men speciellt mycket ber\u00f6m fick <em>Hamlet<\/em> \u00e5r 1950 med Toivo M\u00e4kel\u00e4 i titelrollen<em>.<\/em> Han lyckades v\u00e4l \u00e4ven med andra tidigare framg\u00e5ngar och publikfavoriter, s\u00e5som ungerska <em>Liliom<\/em> eller Dostojevskijs <em>Rikos ja rangaistus (Brott och straff)<\/em> i Gaston Batys ber\u00f6mda scenbearbetning.<\/p>\n<p>Amerikanen <strong>Erskine Caldwells<\/strong> <em>Tupakkatie (Tobaksv\u00e4gen)<\/em> v\u00e4ckte rabalder i januari 1947, eftersom Salmelainen f\u00f6rutsatte att pj\u00e4sens sexakt skulle \u00e4ga rum \u201dbakom ett tr\u00e4d\u201d. Salmelainen beskylldes f\u00f6r att \u201dn\u00e5tt gr\u00e4nsen f\u00f6r det ol\u00e4mpliga\u201d (Rajala 2, 378). \u00c4ven k\u00e4nda starka pj\u00e4ser av b\u00e5de O\u2019Neill och Anouilh f\u00f6rekom p\u00e5 repertoaren liksom ocks\u00e5 p\u00e5 Nationalteatern.<\/p>\n<p>Samarbetet mellan Hella Wuolijoki och Eino Salmelainen fortsatte med uruppf\u00f6randet av <em>Niskavuoren Heta (Heta fr\u00e5n Niskavuori)<\/em> 16.11.1950. Kyllikki M\u00e4ntyl\u00e4s pj\u00e4s om karelska <em>Opri<\/em> uppf\u00f6rdes p\u00e5 Tamperen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri och kom sedan att uppf\u00f6ras runt om i landet. Eino Kalima kom ocks\u00e5 att g\u00e4stspela d\u00e4r som regiss\u00f6r f\u00f6r <em>Kirsikkapuisto (K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden)<\/em> \u00e5r 1954.<\/p>\n<p>Salmelainen skyggade inte f\u00f6r politiska teman: <strong>Max Zweigs<\/strong> <em>Varsovan ghetto (Ghetto Warschau)<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1949 var en inledning till redog\u00f6relsen f\u00f6r v\u00e4rldskriget. \u00c4ven om den ans\u00e5gs vara torr, var regil\u00f6sningarna imponerande (Rajala 2, 443).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-6 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-6' class='gallery galleryid-1640 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-6-1651\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-6-1651'>\n\t\t\t\tBertolt Brechts Kerj\u00e4l\u00e4isooppera (Tiggaroperan), Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 5.10.1938. P\u00e5 bilden Sylvi Palo, Sasu Haapanen, Elsa Turakainen, Leo L\u00e4hteenm\u00e4ki, Emmi Jurkka, Liisa Nevalainen [Ortho reprofoto, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>\u00c5r 1948 var Eino Salmelainen den enda finl\u00e4ndska teaterchefen som redan d\u00e5 reste till Moskva f\u00f6r att se teater. Han bes\u00f6kte bland annat Konstn\u00e4rliga teatern d\u00e4r (Rajala 2, 417). <strong>Som Brechtregiss\u00f6r<\/strong> fortsatte han p\u00e5 samma linje. Han hade redan satt upp <em>Tiggaroperan (Kerj\u00e4l\u00e4isooppera)<\/em> tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare. <em>\u00c4iti Peloton<\/em> eller<em>Barbara Peloton (Mor Courage)<\/em> uppf\u00f6rdes 21.4.1955 med Rakel Laakso i huvudrollen.<\/p>\n<p>En mycket tidig introduktion till <strong>Astrid Lindgrens<\/strong> v\u00e4rld blev julen 1955 uppf\u00f6rda <em>Peppi Pitk\u00e4tossu (Pippi L\u00e5ngstrump,<\/em> 1945) i Kalervo Nissil\u00e4s bearbetning och regi.<\/p>\n<p>Under <strong>Arvi Kivimaas<\/strong> chefstid hade <u>Kansanteatteri<\/u> mycket okomplicerade relationer med de mest produktiva skribenterna inom genren inhemska folkkomedier. Uruppf\u00f6randena duggade t\u00e4tt. Styckena fick sedan spridning i hela landet via Kansanteatteri och Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. M\u00e5nga av dem blev underlag f\u00f6r den inhemska filmproduktionen. I Studenthuset var lokalerna obeskrivligt tr\u00e5nga och primitiva. Studentk\u00e5ren vid Helsingfors universitet (HYY) kunde med bara en veckas varsel kr\u00e4va att en f\u00f6rest\u00e4llning st\u00e4lldes in, ifall festsalen beh\u00f6vdes f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4ndam\u00e5l. Fr\u00e5n och med 1930-talet till maj 1945 ingick det en censurparagraf i hyreskontraktet, vilket ber\u00e4ttigade studentk\u00e5ren att f\u00f6rbjuda uppf\u00f6randet av en pj\u00e4s med ol\u00e4mpligt inneh\u00e5ll. Den hade \u00e5beropats i ett par fall f\u00f6re krigen. Pirkko Koski sammanfattar Kivimaas chefsperiod \u00e5ren 1940\u20131949 enligt f\u00f6ljande:<\/p>\n<blockquote><p>Kivimaa inledde sin chefsperiod under de till de yttre omst\u00e4ndigheterna r\u00e4tt sv\u00e5ra krigs\u00e5ren. F\u00f6rh\u00e5llandena var s\u00e5tillvida gynnsamma att teatern var i ropet och publiken fyllde salongen. Kansanteatteri bidrog dock till populariteten genom att producera uppskattade och intressanta f\u00f6rest\u00e4llningar. Kivimaas stora f\u00f6rtj\u00e4nst l\u00e5g i f\u00f6rm\u00e5gan att v\u00e4lja r\u00e4tt repertoar och att samarbeta med s\u00e5v\u00e4l inhemska- som utl\u00e4ndska f\u00f6rfattare. Teatern t\u00e4vlade om positionen som landets fr\u00e4msta teater. I slutet av Kivimaas chefsperiod b\u00f6rjade teaterns goda \u00e5r vara till\u00e4nda, men den konstn\u00e4rliga framg\u00e5ngen bestod \u00e4nda till slutet av perioden (Koski 2, 276).<\/p><\/blockquote>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>H\u00f6sten 1939 fungerade allt mer eller mindre normalt trots den p\u00e5frestande situationen. I Moskva f\u00f6rdes underhandlingar om land\u00f6verl\u00e5telser p\u00e5 Karelska n\u00e4set, \u00f6ar i Finska viken och p\u00e5 Hang\u00f6udd. Inneh\u00e5llet i Hitlers och Stalins hemliga till\u00e4ggsprotokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten om ett icke-aggressionsavtal var inte k\u00e4nt. Enligt avtalet hamnade bland annat Finland och Baltikum i den sovjetiska intressesf\u00e4ren. [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[24],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1640"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1640"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1640\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1679,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1640\/revisions\/1679"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}