{"id":1654,"date":"2014-12-29T16:13:48","date_gmt":"2014-12-29T13:13:48","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1654"},"modified":"2018-10-22T16:57:26","modified_gmt":"2018-10-22T13:57:26","slug":"5-3regissorerna-bekanner-farg-och-trader-fram-i-egen-ratt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/5-3regissorerna-bekanner-farg-och-trader-fram-i-egen-ratt\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">5.3<\/div>Regiss\u00f6rerna bek\u00e4nner f\u00e4rg och tr\u00e4der fram i egen r\u00e4tt"},"content":{"rendered":"<p>Regiss\u00f6rsk\u00e5ren f\u00f6rtj\u00e4nar att uppm\u00e4rksammas redan under perioden 1930\u20131959. Allt sedan Kaarlo Bergboms dagar hade teaterchefer och sk\u00e5despelare regisserat, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde dem som ledde egna teatrar allt sedan August Aspegrens dagar. Ett \u00e5terkommande orosmoment n\u00e4r pj\u00e4ser skulle s\u00e4ttas upp var scenbilderna och kraven p\u00e5 dem, men ocks\u00e5 antalet scenbyten.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1654 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1651\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0503ax-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1651'>\n\t\t\t\tBertolt Brechts Kerj\u00e4l\u00e4isooppera (Tiggaroperan), Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 5.10.1938. P\u00e5 bilden Sylvi Palo, Sasu Haapanen, Elsa Turakainen, Leo L\u00e4hteenm\u00e4ki, Emmi Jurkka, Liisa Nevalainen [Ortho reprofoto, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Under sin intendentstid vid Svenska Teatern i Helsingfors (1886\u20131893) stod Harald Molander f\u00f6r en omsorgsfull inscenering och rumsuppfattning. P\u00e5 finskspr\u00e5kigt h\u00e5ll var Jalmari Hahl v\u00e4l f\u00f6rtrogen med sekelskiftets estetiska resonemang och framh\u00f6ll uttryckligen regiss\u00f6rens konstn\u00e4rliga helhetsansvar. Under sin chefstid vid Nationalteatern gick han in f\u00f6r att skapa en repertoar som var mer i samklang med den moderna europeiska teatern. Han uttalade sig ocks\u00e5 med pondus om behovet av utbildning f\u00f6r \u201dkonstn\u00e4rliga regiss\u00f6rer\u201d.<\/p>\n<p>I sitt regiarbete koncentrerade sig Adolf Lindfors p\u00e5 detaljerna utifr\u00e5n ett sk\u00e5despelarperspektiv. Hans s\u00e4tt att arbeta var hantverksm\u00e4ssigt, men i princip lyckades han \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lla de yttre ramarna inom realistiska proportioner.<\/p>\n<p>Ida Aalberg agerade uppenbart inkonsekvent n\u00e4r hon i sin roll som regiss\u00f6r inte klarade av att v\u00e4lja mellan sina bepr\u00f6vade sk\u00e5despelarknep, storslagna visuella effekter eller tolkningar som kr\u00e4vde ett enklare och intimare regigrepp. Hon l\u00e4t sig ocks\u00e5 p\u00e5verkas av sin make Alexander von Uexk\u00fcll-Gyllenband, som ocks\u00e5 gjorde f\u00f6rs\u00f6k att leda in hustrun Idas utspel i en mer nedtonad och intim riktning. I bakgrunden f\u00f6rekom Konstantin Stanislavskij som f\u00f6rebild.<\/p>\n<p>Jalmari Lahdensuos (1880\u20131931) str\u00e4van var att p\u00e5 ett pragmatiskt s\u00e4tt omfatta och anv\u00e4nda sig av id\u00e9er som fungerade v\u00e4l i praktiken, men han blev beskylld f\u00f6r att g\u00e5 kommersialismens \u00e4renden, men ocks\u00e5 f\u00f6r vardaglighet och ytlighet. Efter sin chefsperiod vid Nationalteatern var han bland annat sekreterare f\u00f6r en nygrundad branschorganisation, regiss\u00f6r vid Finska Operan och verkade som kritiker under m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n<p>K\u00e4nnetecknande f\u00f6r Mia Backman (1877\u20131958) var hennes gedigna erfarenhet av gamla traditioner och sk\u00e5despelarperspektivet. Hon hade f\u00f6rm\u00e5ga att kombinera akt\u00f6rsorientering med de speciella krav som scenverken st\u00e4llde. Hon gav sig ocks\u00e5 i kast med modernistiska inriktningar som expressionism och tog sig of\u00f6rskr\u00e4ckt an \u00e4ven kr\u00e4vande pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>Kosti Elo (1873\u20131940) f\u00f6rblev sin egen generation trogen. Hans regi var sk\u00e5despelarorienterad med en stark inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga. Med sin gedigna erfarenhet utvecklades han till skicklig regiss\u00f6r n\u00e4r det g\u00e4llde masscener. Trots sin of\u00f6rtrutna arbetstakt var Elo redan p\u00e5 1930-talet r\u00e4tt l\u00e5ngt sina egna preferensers f\u00e5nge. Vid Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri v\u00e4xte parallellt ett garde erfarna sk\u00e5despelare fram som satte upp pj\u00e4ser p\u00e5 eget initiativ.<\/p>\n<p>Eino Kalimas (1882\u20131972) m\u00e5ls\u00e4ttning var konsekvent ett nedtonat, internaliserat, intelligent och k\u00e4nsligt uttryck. Men hans verksamhetsmilj\u00f6 bestod av en stor scen, en kr\u00e4vande publik och en sk\u00e5despelark\u00e5r som hade anpassat sig till den stora scenen. Han intresserade sig inte f\u00f6r regim\u00e4ssiga experiment utom n\u00e4r det g\u00e4llde psykologin i f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sk\u00e5despelare och rollgestaltning. Fr\u00e5n och med 1920-talet hade han modigt g\u00e5tt in f\u00f6r stiliseringar och enkla scenografiska l\u00f6sningar (Matti War\u00e9n) i Jacques Copeaus och andra franska nydanares anda.<\/p>\n<p>Pekka Alpo (1877\u20131952) var en m\u00e5ngsidig och professionell regiss\u00f6r. F\u00f6rutom egna preferenser satte han som Nationalteaterns bitr\u00e4dande chef d\u00e4rtill upp produktioner som Kalima inte brann f\u00f6r. Pekka Alpos arbetsinsats \u00e4r r\u00e4tt outforskad, men han genomf\u00f6rde m\u00e5ngskiftande repertoarer med framg\u00e5ng. Alpo arbetade koncentrerat och var snarare praktiskt \u00e4n lyriskt lagd \u2013 en energisk och klok fackman som regisserade all slags verk som kr\u00e4vde vitalitet och energi, vilket inkluderade det m\u00e5ngbottnade persongalleriet i Strindbergs pj\u00e4ser.<\/p>\n<p>Wilho Ilmari (1888\u20131983) utvecklades fr\u00e5n sk\u00e5despelare till regiss\u00f6r med helhetssyn. Wilho Ilmaris bredd som sk\u00e5despelare och ansvarsk\u00e4nsla som teaterchef gav honom ett grundmurat gott rykte. Efter att med framg\u00e5ng ha lett Turun Suomalainen Teatteri var han chef f\u00f6r Tampereen Teatteri under ett par \u00e5r (1934\u20131937) innan han l\u00e4t sig lockas till Nationalteatern. I rollen som regiss\u00f6r var han omsorgsfull, undvek on\u00f6diga specialeffekter och var beh\u00e4ftad med ett slags vardagligt tillf\u00f6rlitlig plasticitet och pedagogisk framtoning. Ilmari tog sig ocks\u00e5 of\u00f6rskr\u00e4ckt an b\u00e5de Shakespearepj\u00e4ser och modern dramatik. Hans rollarbete karakt\u00e4riserades ofta av ett slags andlig l\u00e4ttsamhet, intellektuell lekfullhet och vid behov \u00e4ven sk\u00e4rpa.<\/p>\n<p>Wilho Ilmari n\u00e4rmade sig redan de sextio n\u00e4r han under krigs\u00e5ren \u00e5tog sig rektorskapet f\u00f6r samgrundade teaterskolan Suomen Teatterikoulu. I utbildningen utgick han fr\u00e5n grunderna i Stanislavskijs teaterteorier, framh\u00f6ll tankens klarhet och ett genuint och \u00e4kta uttryck, som ocks\u00e5 kr\u00e4vde god teknik. Som regiss\u00f6r hade han sj\u00e4lv redan passerat gr\u00e4nsen f\u00f6r sin f\u00f6rnyelsef\u00f6rm\u00e5ga. Han hade invanda rutiner i sitt arbete och s\u00e4kerhet. Som respekterad kollega var det l\u00e4tt f\u00f6r honom att vinna sk\u00e5despelark\u00e5rens f\u00f6rtroende.<\/p>\n<p>Wilho Ilmaris betydelse som regiss\u00f6r \u00f6kade under efterkrigs\u00e5ren i samband med att m\u00e5nga unga sk\u00e5despelare kn\u00f6ts till Nationalteatern. Ilmari var den som v\u00e4gledde dem i m\u00e5nga viktiga roller, till exempel i verk av Shakespeare. Bland adepterna kan Ritva Arvelo, Ansa Ikonen och Eeva-Kaarina Volanen n\u00e4mnas. Bland dem som han i senare kr\u00e4vande verk hann regissera finner vi exempelvis Jussi Jurkka (Jean-Paul Sartres Altonan vangit; F\u00e5ngarna i Altona, 1961).<\/p>\n<p>Glory Lepp\u00e4nen (1901\u20131979) f\u00f6retr\u00e4dde den nya generationen intressanta, starka och professionella regiss\u00f6rer. Trots registudier utomlands under tidigt 1930-tal blev hon inte erbjuden anst\u00e4llning vid Nationalteatern. Lepp\u00e4nen gjorde karri\u00e4r som meriterad regiss\u00f6r, men som en uppenbart talangfull och duktig kvinna f\u00e5r man anta att hon upplevdes som ett hot mot de mansdominerade teaterkretsarna i Helsingfors.<\/p>\n<p>Glory Renvall v\u00e4xte upp i en familj som tillh\u00f6rde den absoluta kultureliten i Finland. Emmy Acht\u00e9 var hennes mormor och i tiden en firad mezzosopran p\u00e5 Kaarlo Bergboms operascen. Senare i livet iscensatte och regisserade hon ett flertal operor. Emmys ena dotter Irma Tervani gjorde karri\u00e4r i Tyskland medan den andra Aino \u2013 en lyrisk sopran som i samband med sin internationella karri\u00e4r b\u00f6rjade stava sitt namn Ackt\u00e9. Hon hade bland annat haft ett tv\u00e5\u00e5rskontrakt vid Stora operan i Paris. Efter att Aino Ackt\u00e9 hade \u00e5terv\u00e4nt till hemlandet hade hon m\u00e5nga j\u00e4rn i elden, men fick ocks\u00e5 ov\u00e4nner \u2013 speciellt under sin tid som chef f\u00f6r Finska Operan. Hon ledde ocks\u00e5 Operafestspelen i Nyslott p\u00e5 1910-talet. Glorys far var den ungfinska senatorn och juristen Heikki Renvall, som efter sina politiska insatser \u00e5terv\u00e4nde till n\u00e4ringslivet bland annat som vd f\u00f6r livf\u00f6rs\u00e4kringsbolaget Kaleva.<\/p>\n<p>Efter genomg\u00e5ngen sk\u00e5despelarutbildning i b\u00f6rjan av 1920-talet anst\u00e4lldes Glory Renvall vid Nationalteatern d\u00e4r hon spelade betydande dramatiska, men ocks\u00e5 utmanande roller. Med sitt m\u00f6rka h\u00e5r och sina skarpskurna drag var hon som typ mer en karakt\u00e4rsfast person \u00e4n den oskuldsfulla ingenytypen eller den fatala f\u00f6rf\u00f6rerskan. Till kroppsbyggnaden var hon storv\u00e4xt och inte traditionellt kvinnlig. Hon var dock mycket \u00f6vertygande i sitt rollarbete, modigt sensuell och sj\u00e4lvst\u00e4ndig, men ocks\u00e5 kultiverad med k\u00e4nsla f\u00f6r stil, konvenans och historia. Glory gifte sig med sk\u00e5despelaren Aarne Lepp\u00e4nen, en av sin tids mest anlitade och beg\u00e5vade artister, som ofta fick spela hj\u00e4lte- och \u00e4lskarroller. I praktiken var det Lepp\u00e4nen som stod f\u00f6r de stora tragiska mansrollerna fr\u00e5n mitten av 1910-talet till 1937 i s\u00e5v\u00e4l inhemska som utl\u00e4ndska pj\u00e4ser. Invalidisering och h\u00e5rd medicinering ledde sedan till problem med den mentala h\u00e4lsan och skilsm\u00e4ssa.<\/p>\n<p>Glory Lepp\u00e4nen s\u00f6kte sig till Max Reinhardt-seminariet i \u00d6sterrike f\u00f6r vidare studier. I studierna ingick bland annat grundliga epok- och pj\u00e4sanalyser, vilket \u00f6ppnade upp f\u00f6r scenografiska l\u00f6sningar som en del av ett helhetskoncept d\u00e4r man skapar miniatyrmodeller, som ocks\u00e5 inkluderar ljuss\u00e4ttningen. Den ett\u00e5riga regiss\u00f6rsutbildningen vid Max Reinhardt-seminariet var riktad till en m\u00e5lgrupp som redan hade en grundutbildning i sk\u00e5despelarkonst och regi. Utbildningen baserade sig p\u00e5 n\u00e5got som idag brukar kallas konstn\u00e4rlig f\u00f6rhandsplanering. Studerandena regisserade varandra eller planerade st\u00f6rre verk tillsammans, men i praktiken var gruppregierna f\u00e5. Max Reinhardt, maestro och v\u00e4rldsstj\u00e4rna, granskade resultatet och gav ocks\u00e5 respons.<\/p>\n<p>Efter \u00e5terkomsten till Finland n\u00e4mner Glory Lepp\u00e4nen i f\u00f6rbig\u00e5ende om hur stagnerade arbetsrutinerna \u00e4r p\u00e5 Nationalteatern och om den sj\u00e4lvbel\u00e5tenhet som r\u00e5der d\u00e4r samt hur slappt man f\u00f6rh\u00e5ller sig det scenografiska arbetet. Hon ans\u00e5g att det professionella greppet, energin och noggrannheten saknades, vilket i \u00d6sterrike och Tyskland hade utgjort sj\u00e4lva grunden.<\/p>\n<p>Hon var vid den h\u00e4r tiden den enda i Finland som hade f\u00f6runnats en s\u00e5dan erfarenhet i v\u00e4rldsklass inom europeisk teaterkonst. Lepp\u00e4nen fick uppdraget att regissera bland annat pj\u00e4sen Jokamies (Envar), men fick problem f\u00f6r att hon ans\u00e5gs vara alltf\u00f6r kr\u00e4vande och noggrann som regiss\u00f6r, vilket sedan uppfattades som att hon bara var sin auktorit\u00e4ra mors dotter. N\u00e5gon regiss\u00f6rsanst\u00e4llning blev det inte, och s\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan man st\u00e4lla sig fr\u00e5gan i vad m\u00e5n Glory Lepp\u00e4nen hade varit ett hot mot Eino Kalima och Pekka Alpo. Hon kunde eventuellt ha inf\u00f6rt ett nytt grepp p\u00e5 nationalscenen, men man kan ocks\u00e5 st\u00e4lla sig fr\u00e5gan i vad m\u00e5n hon som upplyst och aktiv ung kvinna hade kunnat p\u00e5verka b\u00e5de pj\u00e4sval och rolltolkningar. Till skillnad fr\u00e5n herrarna direkt\u00f6rer var hon \u00e4nnu inte fyllda 50.<\/p>\n<p>Hon fick g\u00e4stspelsinviter fr\u00e5n Tampereen Teatteri och ett chefserbjudande fr\u00e5n Turun Suomalainen Teatteri, dit hon flyttade h\u00f6sten 1936. D\u00e4r stod hon f\u00f6r stabila regier, anst\u00e4llde goda sk\u00e5despelare och var en kulturellt representativ teaterchef under de f\u00f6ljande tv\u00e5 \u00e5ren. N\u00e4r hon 1938 s\u00f6kte sig till stadsteatern i Viborg var det ett steg vidare till ett mer intressant och h\u00f6gre rankat teaterhus. Viipurin kaupunginteatteri ans\u00e5g fortfarande vid den h\u00e4r tiden ligga p\u00e5 \u201dandra plats\u201d i Finland.<\/p>\n<p>Vinterkriget i november 1939 kom \u00f6verraskande och de p\u00e5f\u00f6ljande krigs\u00e5ren satte stopp f\u00f6r verksamheten. I tv\u00e5 \u00e5r ledde Lepp\u00e4nen Porin Teatteri i Bj\u00f6rneborg och fick \u00e5r 1943 anst\u00e4llning vid Tampereen Teatteri, d\u00e4r hon verkade i sammanlagt 6 \u00e5r. Vid den sista flytten f\u00f6ljde hon den rutt som utstakats av Eino Salmelainen redan 1934 och Arvi Kivimaa \u00e5r 1940, n\u00e4r hon fr\u00e5n Tampereen Teatteri s\u00f6kte sig till folkteatern Kansanteatteri i Helsingfors. Glory Lepp\u00e4nen tog 1949 \u00f6ver ledarskapet f\u00f6r Kansanteatteri, som spelade p\u00e5 Studenthuset och som nyligen inlett ett samarbete med arbetarteatern Helsingin Ty\u00f6v\u00e4enteatteri. Till sitt organisationsformat var Helsingfors Folkteater-Arbetarteater ett slags s\u00e4kerhetsarrangemang som skydd mot \u201dkapningsf\u00f6rs\u00f6k\u201d fr\u00e5n ytterv\u00e4nsterh\u00e5ll. Med sin gamla barlast och f\u00f6r\u00e5ldrade rutiner var teatern tungrodd och led brist p\u00e5 initiativ.<\/p>\n<p>Karri\u00e4rutvecklingen f\u00f6r kvinnliga teaterchefer i Finland var kontroversiell. Tv\u00e5 \u00e5r senare fick Glory Lepp\u00e4nen, som obestridligen tillh\u00f6rde en av landets fem mest professionella teaterchefer, en f\u00f6rman. Den som utn\u00e4mndes till gemensam chef f\u00f6r hela teaterkoncernen var i praktiken helt oerfarna Verneri Veist\u00e4j\u00e4, kritiker och teaterhistoriker, sedermera en ledare av teatrar. Teatrarna verkade separat p\u00e5 skilda scener och Glory Lepp\u00e4nen regisserade p\u00e5 Studenthuset tills hon gick i pension \u00e5r 1958. D\u00e4refter koncentrerade hon sig p\u00e5 sitt skrivande, som bestod av detektivromaner, memoarer och kulturhistoriskt v\u00e4rdefulla biografier \u00f6ver personer i sin sl\u00e4kt, d\u00e4r \u00e4ven subjektiva tolkningar f\u00f6rekom.<\/p>\n<p>Eino Salmelainen (1893\u20131975) \u2013 fr\u00e5n kritiker till regiss\u00f6r<\/p>\n<p>Den redan under sin livstid s\u00e5 namnkunniga regiss\u00f6ren Eino Salmelainen har i efterv\u00e4rldens \u00f6gon upplevts som str\u00e4ng, beundrad, men ocks\u00e5 fruktad och omtvistad. Om honom har det sagts att han var en allvarlig ung man, uppvuxen i Ikalis och med planer p\u00e5 att bli pr\u00e4st, men \u00e4nd\u00e5 blev teaterman. Under inb\u00f6rdeskriget stred han p\u00e5 den vita sidan i Heinolatrakten och hade tidigare varit ledare f\u00f6r pojkscouter. Sedan han hade avbrutit sina universitetsstudier fick han anst\u00e4llning som redakt\u00f6r vid tidningen Aamulehti i Tammerfors, d\u00e4r han ocks\u00e5 skrev teaterrecensioner. Tidigt och med intensitet satte Salmelainen sig in i till exempel Kosti Elos regiarbeten och repertoarer. Den skarp\u00f6gda kritikern med den vassa pennan kallades \u00e5r 1927 att leda Tampereen Teatteri, vars chefer hade v\u00e4xlat i t\u00e4t takt.<\/p>\n<p>F\u00f6rutom av standardrepertoaren bestod Salmelainens regiarbeten till en b\u00f6rjan ocks\u00e5 av nytt pj\u00e4smaterial fr\u00e5n f\u00f6rfattare som han k\u00e4nde samt stilm\u00e4ssigt riviga experiment i expressionistisk anda. H\u00e4r trivdes han i hela 7 \u00e5r. Eftersom han inte hade r\u00f6tter i scenkonstkulturen upplevdes han i teaterkretsar som tillbakadragen, men i sina memoarer har han ocks\u00e5 klagat p\u00e5 det bohemiska och l\u00f6ssl\u00e4ppta levernet, som speciellt under f\u00f6rbudstiden f\u00f6rekom p\u00e5 teatern efter f\u00f6rest\u00e4llningarna. Vid modiga och intressanta pj\u00e4sval blev han utsatt f\u00f6r hot fr\u00e5n svartskjortor. P\u00e5 teatern s\u00e5gs ocks\u00e5 goda sk\u00e5despelarprestationer s\u00e5som till exempel Helge Ranin i rollen som Peer Gynt i den f\u00f6rsta versionen av den Ibsenpj\u00e4sen.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1654 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"670\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1649\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x.jpg 670w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/liliom_x-300x206.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 670px) 100vw, 670px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1649'>\n\t\t\t\tFerenc Moln\u00e1rs Liliom, Helsingin Kansanteatteri, premi\u00e4r 2.9.1936. I mitten p\u00e5 bilden Emmi Jurkka och Leo L\u00e4hteenm\u00e4ki. [Ortho, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Erbjudandet att bli chef f\u00f6r Helsingin Kansanteatteri eller de \u00e5r 1934 sammanslagna scenerna (Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 och Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6) gjorde helsingforsarna mer medvetna om honom. Till en b\u00f6rjan bestod hans regiss\u00f6rskolleger av rutinerade Eino Jurkka och Bertha Lindberg, men ocks\u00e5 Eine Laine som senare kom att utvecklas till en mycket skicklig regiss\u00f6r.<\/p>\n<p>Repertoarf\u00f6rdelningen mellan Studenthuset och Koittos scen balanserades s\u00e5 att Koitto f\u00f6ljde en mer l\u00e4ttillg\u00e4nglig och folklig linje, medan Studenthuset satsade p\u00e5 operett och mer kr\u00e4vande dramatik. Tack vare journalistbakgrunden kom dramaturgin och textarbetet att bli Salmelainens specialomr\u00e5de. Teatern led n\u00e4mligen en skriande brist p\u00e5 ny dramatik eftersom de \u00e5rligen skulle producera 7\u20138 premi\u00e4rer p\u00e5 tv\u00e5 scener. Att st\u00e4ndigt k\u00f6ra med samma gamla stycken var inte \u00e4ndam\u00e5lsenligt. Salmelainens st\u00f6d och v\u00e4gledning samt starka grepp som fr\u00e4mjare av inhemsk dramatik var v\u00e4rdefullt. Han var den f\u00f6rsta p\u00e5 l\u00e4nge, ja allt sedan Bergboms tid. Eino Salmelainen hade ett kompetent och fr\u00e4scht grepp om textmaterialet. Kansanteatteri engagerade m\u00e5nga dramatiker med bakgrund i tidningsv\u00e4rlden och kvicka kvinnliga dito. Salmelainen anstr\u00e4ngde sig f\u00f6r att utveckla underh\u00e5llningsrepertoaren i en intelligentare riktning.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-3' class='gallery galleryid-1654 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1665\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05x.jpg 600w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05x-300x230.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1665'>\n\t\t\t\tJuhani Tervap\u00e4\u00e4 (Hella Wuolijoki): Niskavuoren naiset (Kvinnorna p\u00e5 Niskavuori) p\u00e5 Helsingin Kansanteatteri. Premi\u00e4r 31.3.1936. P\u00e5 bilden Ilona Ahlgren \u2013 Martta Kontula, l\u00e4raren Wainio \u2013 Aku K\u00e4yhk\u00f6, Martta \u2013 Aino Lohikoski [Ortho, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"623\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05bx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1664\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05bx.jpg 623w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/05bx-300x222.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 623px) 100vw, 623px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1664'>\n\t\t\t\tJuhani Tervap\u00e4\u00e4 (Hella Wuolijoki): Niskavuoren naiset (Kvinnorna p\u00e5 Niskavuori) Helsingin Kansanteatteri. Premi\u00e4r 31.3.1936. P\u00e5 bilden Ilona Ahlgren \u2013 Martta Kontula, Martta \u2013 Aino Lohikoski [Ortho, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/juurakon-hulda_x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1666\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/juurakon-hulda_x.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/juurakon-hulda_x-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1666'>\n\t\t\t\tHella Wuolijoki: Juurakon Hulda, Oulun N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, premi\u00e4r 1938. P\u00e5 bilden bl.a. Kerttu Horneman, Tarmo Lehtonen, Sirkka Kokkonen, Meri Lehtonen (Hulda), Ester Hyv\u00f6nen, Mimmi Halonen, August Aunola, Pentti Irjala, V\u00e4in\u00f6 Oksman. [S\u00e4hk\u00f6-valokuvaamo, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Den mest betydande pj\u00e4sf\u00f6rfattaren var naturligtvis Hella Wuolijoki, som vid den h\u00e4r tiden \u00e4nnu anv\u00e4nde sig av pseudonymen Juhani Tervap\u00e4\u00e4. De f\u00f6rsta av hennes stycken som Salmelainen bearbetade och regisserade var Niskavuoren naiset (Kvinnorna p\u00e5 Niskavuori) och uppf\u00f6ljaren Niskavuoren leip\u00e4 (Niskavuoris br\u00f6d). Pj\u00e4ser som Juurakon Hulda, Justiina och Vihre\u00e4 Kulta var andra som s\u00e5g dagens ljus under Salmelainen tid i Helsingfors. Visavi \u00e5tminstone Kvinnorna p\u00e5 Niskavuori vet man att Wuolijokis alter ego, den unga engagerade l\u00e4rarinnan Ilona ursprungligen h\u00f6ll mycket l\u00e5nga brandtal om den nya tiden och behovet av f\u00f6rnyelse. Salmelainen hade velat f\u00f6rkorta de h\u00e4r dramaturgiskt alltf\u00f6r l\u00e5nga talen och d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6reslagit att den gamla v\u00e4rdinnans, det vill s\u00e4ga Loviisas roll skulle ges mer utrymme, varvid j\u00e4mvikten mellan krafterna och upps\u00e4ttningen i dramatiskt h\u00e4nseende blev b\u00e4ttre. I Niskavuoren leip\u00e4 reser Loviisa Niskavuori \u2013 p\u00e5 sent 1930-tal i \u201dfolkfrontsregeringens\u201d (r\u00f6dmylle) anda \u2013 till Helsingfors och p\u00e5minner g\u00e5rdens barn, den f\u00f6rsta generationen finskspr\u00e5kig intelligentia, om deras r\u00f6tter och vikten av att v\u00e4rna om landsbygden och jorden som livgivare.<\/p>\n<p>Salmelainen var ocks\u00e5 k\u00e4nd som en modig regiss\u00f6r och skyggade inte f\u00f6r erotiska scener. Hans l\u00f6sningar kunde vara b\u00e5de v\u00e5gade och provokativa. Trots att han till sin politiska bakgrund var vit, var han \u00e4nd\u00e5 tolerant med ett vidsynt grepp och en obetingad anh\u00e4ngare av folkstyrd demokrati och parlamentarism. Trots det drog han sig inte f\u00f6r att samarbeta med konstn\u00e4rer som hade v\u00e4nstersympatier. Det r\u00e4ckte mer \u00e4n v\u00e4l till f\u00f6r att man inom ytterh\u00f6gern skulle se snett p\u00e5 honom. N\u00e4r det dessutom var k\u00e4nt att Salmelainen tillh\u00f6rde en p\u00e5 den tiden \u00e4nnu \u201dkriminaliserad\u201d k\u00f6nsminoritet, och hur det i sin tur p\u00e5verkade m\u00e4nniskorelationerna (favorisering) inom teatern, var det f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e4tt f\u00f6r direktionen att l\u00e5ta bli att f\u00f6rnya avtalet med honom. Eino Salmelainen planerade nu att starta en egen teater och teaterskola, vilket ocks\u00e5 lyckades under spel\u00e5ret 1941\u20131942. Efter ett par frilans\u00e5r, n\u00e4r han genom Hella Wuolijoki hade tr\u00e4ffat den i Finland bosatta Bertolt Brecht och hans familj, erbj\u00f6ds Salmelainen arbete som chef f\u00f6r Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri i Tammerfors, vilket i praktiken innebar att Tammerfors \u00e4n en g\u00e5ng blev hans hemort, eftersom d\u00f6rren till Nationalteatern i alla h\u00e4ndelser var st\u00e4ngd.<\/p>\n<p>Under sina tjugo \u00e5r som chef lyckades han ge arbetarteatern i Tammerfors ett s\u00e5 grundmurat rykte, som den sedan levde p\u00e5 i \u00e5ratal. F\u00f6rutom den sedan tidigare mycket framg\u00e5ngsrika sk\u00e5despelarensemblen lyckades han anst\u00e4lla ytterligare goda sk\u00e5despelare. Han passade p\u00e5 att damma av sina m\u00e5nga 1950-tals tolkningar av inhemska klassiker. Salmelainen avskydde all slags idealiserad skenhelighet och patetik. M\u00e4nniskorelationerna introducerades rakt p\u00e5 sak, ofta intill grovhet. Med i bilden rymdes b\u00e5de erotik och passion, men ocks\u00e5 ber\u00e4kning och oginhet. Han kunde ocks\u00e5 smyga in antydningar om erotiska relationer mellan m\u00e4n i f\u00f6rest\u00e4llningarna. P\u00e5 den tiden fick de inte f\u00f6rekomma \u00f6ppet. Hans tolkningar har inte utan orsak j\u00e4mf\u00f6rts med Jouko Turkkas 1970-tals m\u00e4nniskoskildringar. Det g\u00e4llde till exempel Iivari och Sakeri i en fyllescen i Kivis Nummisuutarit (Sockenskomakarna). Salmelainen samarbetade kontinuerligt med f\u00f6rfattark\u00e5ren och m\u00e5nga pj\u00e4sers v\u00e4g gick ofta via Salmelainen till landsortsteatrarna. P\u00e5 1950-talet kom Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri att vara ett slags f\u00f6rebild n\u00e4r det g\u00e4llde folklig repertoar. Eftersom Salmelainen sedan gammalt hade en \u201dg\u00e5s oplockad\u201d med Arvi Kivimaa, som nyligen tilltr\u00e4tt som chef f\u00f6r Finlands Nationalteater, hade han ett uppenbart behov av att f\u00e5 visa sig p\u00e5 styva linan. Kritikerna i en del stora dagstidningar hyllade ocks\u00e5 Salmelainen f\u00f6r hans regiframg\u00e5ngar och gav d\u00e4rmed Nationalteatern en k\u00e4nga. Under de m\u00e5nga g\u00e4stspelen i huvudstaden erbj\u00f6ds ocks\u00e5 m\u00f6jligheter att f\u00e5 se prov p\u00e5 Tammerforsteaterns styrka.<\/p>\n<p>P\u00e5 femtiotalet \u00e4gnade sig Salmelainen om somrarna \u00e5t att skriva memoarer och teaterskrifter, d\u00e4r han bland annat ofta analyserade tolkningstraditionen inom den inhemska dramatiken. Samtidigt skissade han ocks\u00e5 portr\u00e4tt av \u201dteaterkvinnor\u201d, av b\u00e5de sk\u00e5despelerskor och f\u00f6rfattarinnor. Han var ocks\u00e5 ett slags bakgrundspromotor f\u00f6r m\u00e5nga kulturevenemang i Tammerfors, inte minst p\u00e5 grund av att recensenten Olavi Veist\u00e4j\u00e4 vid tidningen Aamulehti i n\u00e4stan allt f\u00f6rlitade sig p\u00e5 Salmelainens goda omd\u00f6mesf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n<p>Under \u00e5rtiondena av inb\u00f6rdes stridigheter inom arbetarr\u00f6relsen p\u00e5 1940\u20131950-talen framh\u00f6ll Salmelainen att teatern som institution var en samlande kraft d\u00e4r politiska passioner inte h\u00f6rde hemma. I b\u00f6rjan av 1960-talet po\u00e4ngterade han d\u00e4rtill att teaterns framtid fanns i dess f\u00f6rm\u00e5ga att bevara sin folklighet. D\u00e4r hamnade han \u2013 sj\u00e4lv en av sin tids radikaler \u2013 i gammelmanskategorin under den nya radikalismens \u00e5rtionde. Detta trots att man of\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st \u00e4nnu p\u00e5 1960-talet kunde njuta av Hamlet och Ty\u00f6miehen vaimo (Arbetarens hustru) i hans regi. Ur avantgardgenerationens perspektiv uppfattades Salmelainen tillh\u00f6ra det gamla gardets patriarker. Under sina sista \u00e5r ans\u00e5gs han till och med vara konservativ.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Regiss\u00f6rsk\u00e5ren f\u00f6rtj\u00e4nar att uppm\u00e4rksammas redan under perioden 1930\u20131959. Allt sedan Kaarlo Bergboms dagar hade teaterchefer och sk\u00e5despelare regisserat, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde dem som ledde egna teatrar allt sedan August Aspegrens dagar. Ett \u00e5terkommande orosmoment n\u00e4r pj\u00e4ser skulle s\u00e4ttas upp var scenbilderna och kraven p\u00e5 dem, men ocks\u00e5 antalet scenbyten. Under sin intendentstid vid Svenska Teatern [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[24],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1654"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1654"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1654\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1677,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1654\/revisions\/1677"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1654"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1654"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1654"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}