{"id":1670,"date":"2014-12-29T16:17:49","date_gmt":"2014-12-29T13:17:49","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1670"},"modified":"2018-10-22T16:57:08","modified_gmt":"2018-10-22T13:57:08","slug":"5-1-fran-lappoaren-till-folkfronten-1930-talets-politiska-atmosfar-och-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/5-1-fran-lappoaren-till-folkfronten-1930-talets-politiska-atmosfar-och-teater\/","title":{"rendered":"
5.1<\/div>Fr\u00e5n Lappo\u00e5ren till folkfronten \u2014 1930-talets politiska atmosf\u00e4r och teater"},"content":{"rendered":"

Teaterf\u00e4ltet och sammanslagningarna<\/h2>\n

Statens dramatiska n\u00e4mnd (Valtion draamallinen asiantuntijalautakunta) tillsattes f\u00f6r att bist\u00e5 Undervisningsministeriet i fr\u00e5gor som g\u00e4llde teatersektorn. N\u00e4mndens f\u00f6rsta ordf\u00f6rande var professor Yrj\u00f6 Hirn, en vidsynt, svenskspr\u00e5kig kosmopolit och kulturhistoriker. Det verkar som om han redan p\u00e5 20-talet hade insett den uppriktiga kulturella str\u00e4van som pr\u00e4glade arbetarteatrarnas verksamhet. N\u00e4r myndigheterna misst\u00e4nkte att n\u00e5gon teater (till exempel S\u00f6rn\u00e4isten Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6) var spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r klassmedveten politik, kunde Hirn, i ett uttalande om en f\u00f6rest\u00e4llning han hade sett, f\u00f6rs\u00e4kra att det endast var fr\u00e5ga om de s\u00e4mre lottade samh\u00e4llsklassernas bildningsstr\u00e4van och konstn\u00e4rliga ambitioner. Av den anledningen bes\u00f6kte han ofta \u00e4ven landsortsteatrar.<\/p>\n

Han eftertr\u00e4ddes p\u00e5 ordf\u00f6randeposten \u00e5r 1930 av docenten i estetik Kaarle S. Laurila som f\u00f6retr\u00e4dde en stramare finskhetslinje. I universitetskretsarna var han k\u00e4nd f\u00f6r att vid sidan av sitt vetenskapliga v\u00e4rv ocks\u00e5 vara en kulturpolitisk opinionsbildare med akademisk auktoritet.<\/p>\n

N\u00e4mndens sekreterare var dramatikern Heikki V\u00e4lisalmi, \u00e4ven recensent vid tidningen Suomen Sosiaalidemokraatti och med en bakgrund som artist p\u00e5 flera arbetarscener. Hela 1920-talet hade han f\u00f6ljt med de \u00e4ndl\u00f6sa ekonomiska problem som teatrarna k\u00e4mpade med.<\/p>\n

\u00c5r 1929 publicerade V\u00e4lisalmi en artikel d\u00e4r han framf\u00f6rde f\u00f6ljande f\u00f6rslag; eftersom de borgerliga och arbetarteatrarnas repertoarer inte skiljde sig n\u00e4mnv\u00e4rt fr\u00e5n varandra, kunde de \u00e5tminstone p\u00e5 mindre orter f\u00f6rena sina krafter. Men eftersom \u201dsammanslagningarna kunde bli sv\u00e5ra eftersom det v\u00e4ckte k\u00e4nslor\u201d skulle de genomf\u00f6ras s\u00e5 att staden blev deras h\u00f6gsta administrativa organ och d\u00e4rmed ocks\u00e5 h\u00f6ja p\u00e5 sitt st\u00f6d. F\u00f6rslaget godk\u00e4ndes p\u00e5 Teaterdagarna \u00e5r 1930, Laurila valdes till ordf\u00f6rande och fr\u00e5gan avancerade i n\u00e4mnden (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 239).<\/p>\n

Den andra m\u00e5ls\u00e4ttningen var att ge st\u00e4derna m\u00f6jligheter till ett st\u00f6rre finansiellt ansvar. En stor del av biljettint\u00e4kterna gick till underh\u00e5llningsrepertoaren.<\/p>\n

I Bj\u00f6rneborg resulterade den ekonomiska situationen i att det f\u00f6rsta fusionsavtalet ingicks redan \u00e5r 1930. F\u00f6rbundet Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto motsatte sig sammanslagningen \u00e4nnu vid representantm\u00f6tet \u00e5r 1932, men kunde inte f\u00f6rhindra teatrarna fr\u00e5n att g\u00e5 in f\u00f6r sammanslagning (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 239).<\/p>\n

Teatrarna i Viborg befann sig i en motsvarande situation. Man kan eventuellt tolka saken s\u00e5 att ledningen f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto \u201dp\u00e5 ideologisk niv\u00e5\u201d s\u00e5g sig tvunget att ta st\u00e4llning i en principiell fr\u00e5ga, medan akt\u00f6rerna p\u00e5 gr\u00e4srotsniv\u00e5 ans\u00e5g att fortsatt verksamhet utan den eviga ekonomiska os\u00e4kerheten var viktigare \u00e4n politiska revir.<\/p>\n

Situationen p\u00e5verkades v\u00e4sentligt av den allvarliga l\u00e5gkonjunkturen. Efter b\u00f6rskraschen i New York 1929 f\u00f6ljde en global recession, \u00f6kande arbetsl\u00f6shet, politiskt utspel inom v\u00e4nstern och oro p\u00e5 h\u00f6gerh\u00e5ll. \u00d6verallt sj\u00f6nk l\u00f6nerna s\u00e5 dramatiskt att man \u00e5r 1932 befann sig p\u00e5 samma niv\u00e5 som i b\u00f6rjan av 1920-talet. Det skulle dr\u00f6ja \u00e4nda till 1938 innan balansen var \u00e5tervunnen (Koski 2, 12). Varken biljettpriser eller l\u00f6ner kunde h\u00f6jas. Som s\u00e5dan kr\u00e4vde teatrarnas kostnadsstruktur en hel del kreativitet f\u00f6r att man skulle lyckas spara.<\/p>\n

K. S. Laurila b\u00f6rjade driva fr\u00e5gan genom att till exempel h\u00e5lla f\u00f6redrag i \u00c5bo och \u201dkategoriskt tala f\u00f6r att arbetarteatrarna borde l\u00e4ggas ner!\u201d (Krohn-Rinne 1966, 147)<\/p>\n

Myndigheterna hotade sk\u00e4ra ner statsbidragen till arbetarteatrarna, vilket ocks\u00e5 gjordes, delvis genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta professionaliteten. Mer problematiskt var det om det g\u00e4llde ortens enda scen, som stod f\u00f6r hela utbudet. En del teatrars statsbidrag, s\u00e5som den i \u00c5bo h\u00f6gt uppskattade arbetarteaterns (Turun Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri), kunde r\u00e4ddas genom att man v\u00e4nde sig direkt till undervisningsministern.<\/p>\n

Likv\u00e4l \u2013 och uppenbarligen genom att h\u00e4nvisa till siffrorna \u2013 ville man p\u00e5 borgerligt h\u00e5ll av politiska sk\u00e4l bevilja arbetarteatrarna betydligt mindre summor \u00e4n de lokala borgerliga scenerna fick. H\u00e4r anv\u00e4nde myndigheterna sig av s\u00e5v\u00e4l k\u00e4ppar som mor\u00f6tter f\u00f6r att f\u00e5 fart p\u00e5 sammanslagningarna.<\/p>\n

Fusionsprocedurerna inleddes i Bj\u00f6rneborg, Viborg och Helsingfors, men fortsatte framf\u00f6r allt fr\u00e5n och med 1940-talet f\u00f6r att upph\u00f6ra f\u00f6rst p\u00e5 1960-talet n\u00e4r dagens n\u00e4tverk av stadsteatrar hade etablerats.<\/p>\n

I begynnelseskedet hade det en viss betydelse hur fr\u00e5gan sk\u00f6ttes lokalt: till exempel huruvida det var fr\u00e5ga om en kollegialt j\u00e4mb\u00f6rdig procedur och hur styrkef\u00f6rh\u00e5llandet teatrarna emellan tedde sig. Allm\u00e4nt taget kan man s\u00e4ga att arbetarteatrarna i \u00c5bo, Tammerfors, Bj\u00f6rneborg, ja till och med Viborg, hade en engagerad sk\u00e5despelark\u00e5r och underst\u00f6dsgrupper bakom sig, men dessutom en h\u00e4ngiven publik. D\u00e4rtill hade verksamheten vanligen p\u00e5g\u00e5tt betydligt l\u00e4ngre \u2013 om \u00e4n p\u00e5 amat\u00f6rniv\u00e5 \u2013 \u00e4n vid de borgerliga teatrarna, som hade startat upp som professionella. F\u00f6r att bevara platsidentiteten hade man p\u00e5 b\u00e4gge teatrarna g\u00e5tt in f\u00f6r att uppf\u00f6ra pj\u00e4serna i lokaler med traditioner, detta trots att det inte alltid fungerade i praktiken.<\/p>\n

Situationen i Bj\u00f6rneborg<\/strong> p\u00e5minde s\u00e5tillvida om den i \u00c5bo att man \u2013 i denna relativt stora hamn- och industristad \u2013 hade lyckats skapa en teater med en stark supporter- och underst\u00f6dsskara. Solida Porin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri var redan p\u00e5 1920-talet en aktivt och professionellt fungerande scen, som leddes av chefer med lokala r\u00f6tter. Det gamla teaterhuset, som stod f\u00e4rdigt 1883, hade varit en viktig st\u00f6djepunkt redan p\u00e5 de ambulerande teaters\u00e4llskapens tid. Porin N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, som nu verkade i byggnaden, grundades officiellt s\u00e5 sent som \u00e5r 1925 med chefer som Valle Sorsakoski \u00e5ren 1925\u20131927 och Kalle Rouni under perioden 1927\u20131934, och under vars chefstid samg\u00e5ngen \u00e4gde rum.<\/p>\n

Rouni hade lyckats h\u00f6ja den konstn\u00e4rliga niv\u00e5n, och tanken p\u00e5 att f\u00e5 arbetarteatern att g\u00e5 med p\u00e5 en fusion f\u00f6ref\u00f6ll, med tanke p\u00e5 den forts\u00e4ttningen, vara en naturlig l\u00f6sning. Statens dramatiska n\u00e4mnd h\u00f6jde avsev\u00e4rt p\u00e5 bidraget till Porin N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. Bj\u00f6rneborgs stad meddelade att villkoret f\u00f6r deras bidrag var att teatrarna sinsemellan avtalade om samg\u00e5ng.<\/p>\n

S\u00e5 skapades nya Porin Teatteri. Det var en tv\u00e5ngssammanslagning med order fr\u00e5n h\u00f6gre ort och det v\u00e4ckte en hel del missn\u00f6je. Det var inte heller m\u00f6jligt att f\u00f6lja alla avtalspunkterna, som till exempel parallella f\u00f6rest\u00e4llningar i Folkets hus (se bland annat Koski 2, 12).<\/p>\n

Enligt allm\u00e4n finl\u00e4ndsk praxis var Porin Teatteri i praktiken ett slags regionteater, eftersom de regelbundet turnerade p\u00e5 landsbygden. Merparten av befolkningen bodde p\u00e5 landet och med tanke p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l tid som f\u00e4rdmedel var det enklare f\u00f6r teatern att s\u00f6ka sig till sin publik.<\/p>\n

I Viborg<\/strong> var det arbetarteaterns ekonomiansvariga som tog initiativet efter att hen hade granskat f\u00f6rlust- och skuldsiffrorna fr\u00e5n 1929. Hos \u201dparallellteatern\u201d s\u00e5g det dessv\u00e4rre inte heller b\u00e4ttre ut, varf\u00f6r man gemensamt beslutade anh\u00e5lla om l\u00e5n fr\u00e5n staden f\u00f6r att bli av med skuldb\u00f6rdan. Eftersom problemet kvarstod f\u00f6reslog chefen f\u00f6r Viipurin Teatteri Sven Hild\u00e9n<\/strong> i en intervju f\u00f6r tidningen Karjala<\/em> \u00e5r 1931 att teatrarna borde g\u00e5 samman. Chefen f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4enteatteri Arvi Tuomi<\/strong> talade f\u00f6r sin del f\u00f6r en stor folkteater, som skulle v\u00e4lkomna alla (Veist\u00e4j\u00e4 1957, 239). F\u00f6r ideologin bakom det hela svarade den mellaneuropeiska folkteaterr\u00f6relsen med exempel som Volkstheater och Th\u00e9\u00e2tre National Populaire. Professionella inom teatersektorn som till exempel Erkki Kivij\u00e4rvi, Teuvo Puro, Mia Backman, Arvi Kivimaa och Huugo Jalkanen f\u00f6respr\u00e5kade alternativ som samteater eller landsbygdsteater (Veist\u00e4j\u00e4, 239).<\/p>\n

Avtalsparterna diskuterade den f\u00f6rest\u00e5ende fusionen i j\u00e4mlik anda. De var v\u00e4l medvetna om att Viipurin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri lyckats \u00e5stadkomma en hel del p\u00e5 1920-talet under fr\u00e4mst Torsten Leistens (Topo Leistel\u00e4)<\/strong> chefsperiod, och nu senast under ledning av Arvi Tuomi. Fart p\u00e5 f\u00f6rhandlingarna satte \u00e4n en g\u00e5ng Statens dramatiska n\u00e4mnd, som \u201dinte ans\u00e5g det vara troligt att man skulle st\u00f6dja tv\u00e5 teatrar i Viborg l\u00e4ngre \u00e5r 1933\u201d. Dessutom var Folkets hus-byggnaden i d\u00e5ligt skick.<\/p>\n

Kontrahenterna grundade sam\u00e4gda stadsteaterbolaget Viipurin Kaupunginteatteri Oy. Del\u00e4gare i bolaget blev b\u00e4gge teatrarnas underst\u00f6dsf\u00f6reningar. Fullm\u00e4ktige godk\u00e4nde planen, men enstaka protester f\u00f6rekom fr\u00e5n b\u00e5de socialistiskt och borgerligt h\u00e5ll. Verksamheten inleddes i b\u00f6rjan av \u00e5r 1933 med n\u00e5got divergerande f\u00f6rv\u00e4ntningar (Veist\u00e4j\u00e4, 240).<\/p>\n

Samg\u00e5ngen i Helsingfors<\/strong> mellan\u00a0Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 och Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 i b\u00f6rjan av h\u00f6sts\u00e4songen 1933 ingick \u00e4ven den som en del av den allm\u00e4nna fusionslinjen. Enligt Pirkko Koski handlade det fr\u00e4mst om ekonomi. Som en klart borgerlig scen hade Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 redan profilerat sig som en stark professionell teater i Helsingfors. En del ans\u00e5g den redan vara \u201dlandets andra teater\u201d. En del av personalen st\u00e4llde sig aningen skeptiska till Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, som fortfarande delvis \u00e4nnu var en amat\u00f6rteater. De hade dock n\u00e5gra professionella sk\u00e5despelare j\u00e4mte kv\u00e4llsakt\u00f6rer, som kompletterade ensemblen. Framf\u00f6r allt var den en scen som pr\u00e4glades av v\u00e4nsterpolitik. Den uppfattningen hade inte ens Eino Jurkka lyckats v\u00e4nda under sin betydelsefulla chefsperiod. Skepticismen f\u00f6r Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6s del g\u00e4llde uttryckligen att samg\u00e5ngspartnern var en arbetarteater. Inom direktionen gick man motstr\u00e4vigt in f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringen. Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6s representanter i fackf\u00f6reningen Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6n Liitto hade redan f\u00f6reg\u00e5ende h\u00f6st motsatt sig sammanslagningarna.<\/p>\n

Teaterchefen Eino Jurkka var d\u00e4remot klart f\u00f6r en fusion. B\u00e4gge teatrarna var skuldsatta och delvis bojkottade av pj\u00e4sf\u00f6rmedlarna p\u00e5 grund av obetalda upphovsmannaarvoden, vilket hade en negativ inverkan p\u00e5 pj\u00e4sutbudet. De m\u00e5nga inst\u00e4llda f\u00f6rest\u00e4llningarna och andra oregelbundenheter som till exempel alkoholmissbruk ledde till problem \u00e4ven i forts\u00e4ttningen.<\/p>\n

Inom teatrarnas direktioner hade tanken ett starkt st\u00f6d, och n\u00e4r Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 behandlade fr\u00e5gan p\u00e5 sitt officiella m\u00f6te v\u00e5ren 1933 s\u00e5gs m\u00e5ls\u00e4ttningen inf\u00f6r framtiden enligt protokollet medf\u00f6ra \u201den ny starkare teaterscen\u201d. Bland \u00f6nskem\u00e5len fanns bland annat namnet Suomen Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 och medlemskap i f\u00f6rbundet Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto (Koski 2, 13). Sedermera blev teatern ocks\u00e5 medlem i Suomen N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta spels\u00e4songen stod de tidigare cheferna fortfarande vid rodret. Mia Backman<\/strong> ledde Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 i Studenthuset och Eino Jurkka<\/strong> Koitto. Regiss\u00f6rer var Hugo Hyt\u00f6nen och Eine Laine. Det var egentligen f\u00f6rst n\u00e4r Eino Salmelainen fr\u00e5n Tammerfors utn\u00e4mndes till chef f\u00f6r \u00e5ren 1934\u20131940 som de f\u00f6rsta stegen som ny gemenskap kunde tas \u2013 \u00e5tminstone inleddes kryssandet i korstrycket av f\u00f6rv\u00e4ntningar d\u00e5. Det var f\u00f6rst nu som namnet Helsingin Kansanteatteri<\/strong> antogs.\u00a0Kvar p\u00e5 teaterkartan i Helsingfors fanns fortfarande dessutom Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri alltsedan \u00e5r 1901. S\u00f6rn\u00e4isten Ty\u00f6v\u00e4enn\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, som nyligen hade flyttat till Folkets hus i Vallg\u00e5rd (Vallilan ty\u00f6v\u00e4entalo), uppfattades \u201dligga v\u00e4ldigt l\u00e5ngt fr\u00e5n centrum\u201d och hade vid det laget verkat som professionell scen i knappa 5 \u00e5r.<\/p>\n

De politiska \u00e5sikterna inom Folkteaterns nya direktion blev alltmer tillspetsade. Helsingfors universitets studentk\u00e5r, vars hyresg\u00e4ster teatern var, f\u00f6rbeh\u00f6ll sig forts\u00e4ttningsvis r\u00e4tten att utse en egen representant i direktionen. Relativt l\u00e4nge r\u00e5kade det vara Vilho Helanen, aktiv medlem i Akademiska Karelen-S\u00e4llskapet (AKS). I egenskap av studentk\u00e5rens representant hade han d\u00e4rtill r\u00e4tt att f\u00f6rhandscensurera repertoaren.<\/p>\n

I samband med sammanslagningen hade tv\u00e5 pj\u00e4ser debatterats vitt och brett i pressen (se avsnitt 5.2.). H\u00f6sten 1933 slutade tidningen Uusi Suomi<\/em> recensera Koittos f\u00f6rest\u00e4llningar. Dessutom kr\u00e4vde Helanen att teatern skulle annonsera i Fosterl\u00e4ndska folkr\u00f6relsen IKL:s Ajan suunta<\/em>. (Koski 2, 13\u201317).<\/p>\n

Koitto representerades i den nya styrelsen av n\u00e5gra m\u00e4n som var ideellt aktiva inom arbetarr\u00f6relsen. I sin historik skriver Pirkko Koski (Koski 2, 16) att hon inte ans\u00e5g att det n\u00f6dv\u00e4ndigtvis alls hade varit illa f\u00f6r teatern med divergerande \u00e5sikter inom direktionen. I synnerhet om teaterchefen kunde h\u00e5lla fast vid sin konstn\u00e4rliga linje och vid behov \u00e4ven v\u00e4ja f\u00f6r blindsk\u00e4ren.<\/p>\n

Under sin chefsperiod (1934\u20131940) beh\u00f6vde inte Eino Salmelainen<\/strong> sv\u00e4lja s\u00e4rskilt m\u00e5nga kompromisser, och den knepigaste intr\u00e4ffade f\u00f6rst \u00e5r 1939 och d\u00e5 av utrikespolitiska sk\u00e4l efter p\u00e5tryckningar fr\u00e5n tysklandssympatis\u00f6rer. D\u00e5 inst\u00e4lldes repetitionerna av Hagar Olssons<\/strong> pj\u00e4s Lumisota (Sn\u00f6bollskriget)<\/em>. Trots det ans\u00e5g Salmelainen under resten av sitt liv, och fr\u00e4mst som chef f\u00f6r Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri, att politiken skulle h\u00e5llas utanf\u00f6r teatern. I annat fall kunde uppdraget som konstinstitution bli lidande.<\/p>\n

Censur och debatt<\/h2>\n

Vid en granskning av hur repertoarvalen p\u00e5verkades av den politiska atmosf\u00e4ren \u2013 snarast d\u00e5 p\u00e5tryckningar fr\u00e5n h\u00f6gerh\u00e5ll \u2013 kan vi b\u00f6rja med Wilho Ilmaris<\/strong> erfarenheter under hans tid vid Turun Suomalainen Teatteri i \u00c5bo. \u00c5r 1928 hade han f\u00f6r avsikt att ta upp Runar Schildts Suuri rooli<\/em><\/strong> p\u00e5 spellistan. Pj\u00e4sen visar hur slumpm\u00e4ssigt valet av sida i inb\u00f6rdeskriget kunde vara och hur en uppsagd teaterstatists sj\u00e4lvh\u00e4vdelsebehov och tr\u00e4ngtan efter \u201datt f\u00e5 spela huvudrollen som krigsherre\u201d driver honom att bli ledare f\u00f6r de r\u00f6da. N\u00e4r Den stora rollen<\/em> uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Svenska Teatern den 16 januari 1923 var det en betydande inhemsk nyhet. \u00c4nnu tio \u00e5r efter inb\u00f6rdeskriget ans\u00e5g Turun Suomalainen Teatteris direktion temat vara alltf\u00f6r eldf\u00e4ngt. Wilho Ilmari skriver att han avstod p\u00e5 grund av deras \u00f6nskem\u00e5l (Ilmari, Teatterimiehen lokikirja, s 79).<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt b\u00f6r man under det tidiga 1930-talet f\u00f6rst rikta blicken mot arbetarteatrarna. Trots sina ekonomiska problem och inhemska s\u00e5ng- och musikspel var helsingforsscenen Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6s<\/u> situation r\u00e4tt s\u00e5 god. Byggnaden hade grundrenoverats 1929 och scenografin, som hade anpassats till den relativt lilla scenen, var konstn\u00e4rligt sett f\u00f6rbluffande intressant. Vid det h\u00e4r laget var varken Aarre Linnala<\/strong> eller Hugo Hyt\u00f6nen<\/strong> \u00e4nnu riksk\u00e4ndisar, men b\u00e5da var framg\u00e5ngsrika sk\u00e5despelare och goda chefer, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde sk\u00e5despelaren Aku K\u00e4yhk\u00f6. \u00c5ren 1930\u20131931 ledde han faktiskt teatern i repris. K\u00e4yhk\u00f6s repertoar omfattade ocks\u00e5 roller som var f\u00f6rdelaktiga f\u00f6r honom sj\u00e4lv. Till exempel titelrollen i Ibsens Rakentaja Solness (Byggm\u00e4stare Solness)<\/em> och rollen som Sir John Falstaff i Shakespeares Windsorin iloiset rouvat (Muntra fruarna i Windsor)<\/em>. Framst\u00e5ende artister var bland andra Hulda Keskinen, Aino Lohikoski, Sasu Haapanen och Elsa Rantalainen. Under ett par \u00e5r (1929\u20131932) ingick ocks\u00e5 dans\u00f6sen och sk\u00e5despelaren Ella Eronen i Koittos personal.<\/p>\n

Sommaren 1931 spelade Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 f\u00f6r sista g\u00e5ngen p\u00e5 Bl\u00e5b\u00e4rslandets sommarteater, d\u00e4r den ambiti\u00f6sa repertoaren och ekonomin hade blivit problematiska. I stadsdelen Vallg\u00e5rd, mellan dagens \u00d6stra B\u00f6le och M\u00e4kel\u00e4gatan, hade en sommarteater inlett sin verksamhet, \u00e4ven den \u201dp\u00e5 en friluftsscen med en konstruerad scen\u00f6ppning\u201d. Somrarna 1931 och 1932 basade Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 dessutom f\u00f6r en sommarteater i Brunnsparken.<\/p>\n

Koiton n\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 fick en egen underst\u00f6dsf\u00f6rening v\u00e5ren 1931 i samband med att de l\u00e4mnade nykterhetsf\u00f6reningen Koitto. \u00c4ven om man inte k\u00e4nner till bakgrunden desto n\u00e4rmare, antar professor Pirkko Koski att det var fr\u00e5ga om att gardera sig mot att kommunistlagarna eventuellt kunde p\u00e5verka Koittos verksamhet. S\u00e5lunda kunde man \u00e5tminstone garantera teaterns fortsatta existens. Trots det b\u00e4nkade detektiva centralpolisens m\u00e4n sig i salongen under p\u00e5g\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llningar. Man f\u00e5r anta att de snarare h\u00f6ll \u00f6gonen p\u00e5 publiken \u00e4n p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningarna (Koski 1, 353, 357).<\/p>\n

Koittos<\/u> nya chef Eino Jurkka<\/strong> (1931\u20131933) var en erfaren och nationellt k\u00e4nd teaterman. Bakom sig hade han en m\u00e5ngsidig karri\u00e4r vid bland annat Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 och Turun Suomalainen Teatteri, samt dessutom som chef f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l Oulun Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 som i Viborg. Han ans\u00e5gs vara energisk och viljestark med en alltid lika stark scenn\u00e4rvaro. Detta oberoende om han spelade i farser, bufforoller i operetter eller s\u00e5gs i djuplodande karakt\u00e4rsstudier. Samtidigt anst\u00e4lldes ocks\u00e5 Emmi Jurkka<\/strong>, en likaledes m\u00e5ngsidig och sceniskt stark person. Koittos nya radarpar blev en riktig nyhetsbomb och s\u00e5 sensationella att recensenterna inte kunde f\u00f6rbig\u00e5 dem, utan skrev att \u201dKoittos f\u00f6rest\u00e4llningar undergick en st\u00e4ndig utveckling\u201d (Koski 1, 357).<\/p>\n

Den repertoarm\u00e4ssigt betydande andelen inhemska pj\u00e4ser, som spelades under Eino Jurkkas tv\u00e5\u00e5rsperiod, var givetvis ocks\u00e5 s\u00e4rdeles publikv\u00e4nlig. I urvalet ingick \u00e4ven \u00e4ldre pj\u00e4ser som till exempel Maiju Lassilas Viisas neitsyt (Den visa jungfrun)<\/em>.<\/p>\n

Mycket produktiva Tatu (Taavetti) Pekkarinen<\/strong> \u2013 fr\u00e4mst k\u00e4nd f\u00f6r sina l\u00e4tta komedier \u2013 var under en l\u00e5ng rad \u00e5r Koittos \u201dhovleverant\u00f6r\u201d. Under en tv\u00e5\u00e5rsperiod uppf\u00f6rdes hela fyra nyskrivna pj\u00e4smanus s\u00e5som Kaksi Vihtoria, Vihtorin vallankaappaus<\/em> och Valkeaan kaupunkiin.<\/em> Den fj\u00e4rde var Madame Brucherin y\u00f6kerho \u2013 Helsinkil\u00e4iskuvia<\/em> som uppf\u00f6rdes under pseudonymen Jaakko Tuulenheimo. I farskomedin Vihtori ja Klaara<\/em> \u201dfl\u00f6dade vitsar med s\u00e5dan bravur att det tog andan ur publiken\u201d (Koski 1, 365\/citatet ur tidningen Helsingin Sanomat<\/em> i fri \u00f6vers\u00e4ttning till svenska). I \u00c5bo uppf\u00f6rdes den redan \u00e5ret innan, men fick nu en uppf\u00f6ljning p\u00e5 Koitto med kupletter av Matti Jurva. Ocks\u00e5 det aktuella spexet Minna Craucher<\/em> var en stor framg\u00e5ng trots att pj\u00e4sen givetvis utd\u00f6mdes som mycket tunn.<\/p>\n

Den f\u00f6r Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 b\u00e5de repertoarm\u00e4ssigt och politiskt mest betydelsefulla pj\u00e4sen var Eugene O\u2019Neills<\/strong> All God\u2019s Chillun Got Wings (Alla Guds barn har vingar)<\/em>. I USA hade pj\u00e4sen fem \u00e5r tidigare resulterat i sammandrabbningar mellan svarta och vita om \u00e4ktenskap \u00f6ver rasgr\u00e4nserna. P\u00e5 finska spelades pj\u00e4sen 29.10.1931 under namnet Neekeri<\/em> med Aarre Linnala och Emmi Jurkka i huvudrollerna. Vid Tampereen Teatteri hade Eino Salmelainen kommit till skott med premi\u00e4ren redan 9.9.1931 och i sina memoarer beskriver han hur \u201dsvartskjortorna\u201d (Lappom\u00e4nnen och IKL) hotade honom och undrade om han var kommunist. F\u00f6rest\u00e4llningen ingick i Salmelainens framg\u00e5ngsrika period (1923\u20131934) som chef f\u00f6r Tampereen Teatteri.<\/p>\n

P\u00e5 Koittos scen hade O\u2019Neills pj\u00e4s om konflikten mellan tv\u00e5 raser eller grupper framf\u00f6rts p\u00e5 ett mycket \u00f6vertygande s\u00e4tt och recensionerna var positiva och entusiastiska. F\u00f6rest\u00e4llningen ans\u00e5gs vara spel\u00e5rets h\u00f6jdpunkt. F\u00f6rest\u00e4llningen Neekeri<\/em> ledde inte till n\u00e5gra kontroverser, eftersom det inte var hudf\u00e4rgen som var temat i Finland. D\u00e4remot \u201dvar konflikten mellan tv\u00e5 samh\u00e4llsklasser (nationsdelar) till sin k\u00e4nslostruktur \u00e4n en g\u00e5ng\u201d l\u00e4tt att identifiera sig med i Finland.<\/p>\n

N\u00e4r ryktet i november 1932 l\u00e4t ber\u00e4tta att Mia Backman t\u00e4nkte s\u00e4tta upp Marc Connellys pj\u00e4s Jumalan vihre\u00e4t niityt<\/em> (Guds gr\u00f6na \u00e4ngar)<\/em> flammade en het politisk debatt upp kring borgerliga Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6. I tv\u00e5 m\u00e5nader rullade debatten p\u00e5 i pressen och riksdagen, men \u00e4ven i kyrkopredikningar och p\u00e5 annat h\u00e5ll. En debatt d\u00e4r k\u00e4nnedomen om sj\u00e4lva pj\u00e4sen n\u00e4rmast kan karakt\u00e4riseras som rudiment\u00e4r och ytlig. Den blev en av sin tids mest omfattande presspolemiker i v\u00e5rt land och som Pirkko Koski ocks\u00e5 har redogjort f\u00f6r (Koski 1, 265\u2013270). Tidsm\u00e4ssigt sammanf\u00f6ll det med f\u00f6rhandlingar om sammanslagningen av Kansan N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6, som spelade i Gamla Studenthuset, och Koiton N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 med hemvist i Koitto-huset.<\/p>\n

Pj\u00e4sen fanns ocks\u00e5 med i Wilho Ilmaris planer f\u00f6r repertoaren vid Turun Suomalainen Teatteri i \u00c5bo. Han ans\u00e5g den vara lite barnsligt naiv, men innerlig och varm:<\/p>\n

H\u00e4r finns sj\u00e4lvaste Gud fader med, en r\u00f6rande k\u00e4rleksfull och v\u00e4lvillig gammal herreman, s\u00e5dan de [svarta i USA] ser honom, en gubben Noak som \u00e4r lite begiven p\u00e5 sprit och de andra. \u2013 \u2013 Jag finner ingenting ol\u00e4mpligt i pj\u00e4sen, \u00e4n mindre n\u00e5got otillst\u00e4ndigt. Bland folk i v\u00e5rt eget land har det funnits en snarlik barnsligt okomplicerad syn p\u00e5 s\u00e5dana saker. Jag h\u00e4nvisade exempelvis till Jukolabr\u00f6dernas uppfattning om trosfr\u00e5gor, som de hade lyckats anpassa till sin egen livsmilj\u00f6.<\/p><\/blockquote>\n

Trots det uppmanade direktionen honom att avst\u00e5, och Ilmari skriver: \u201dJag gick med p\u00e5 deras \u00f6nskem\u00e5l, \u00e4ven denna g\u00e5ng. Som en riktig toffelhj\u00e4lte!\u201d (Ilmari 1971, 80)<\/p>\n\n\t\t