{"id":1709,"date":"2014-12-29T15:47:31","date_gmt":"2014-12-29T12:47:31","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1709"},"modified":"2018-10-22T16:49:02","modified_gmt":"2018-10-22T13:49:02","slug":"6-6-regissorsnamn-och-folket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-6-regissorsnamn-och-folket\/","title":{"rendered":"
6.6<\/div>Regiss\u00f6rsnamn och \u201dfolket\u201d"},"content":{"rendered":"

Teatrarnas publiksiffror \u00f6kade markant fr\u00e5n och med 1950-talet till 1970-talet. Miljongr\u00e4nsen spr\u00e4cktes \u00e5r 1969 och tv\u00e5miljonersgr\u00e4nsen, lite beroende p\u00e5 hur man r\u00e4knar, cirka 1973. R\u00e4tt snart stabiliserades antalet vid cirka 2,6 miljoner, f\u00f6r att p\u00e5 1980-talet minska n\u00e5got. Sedermera har det r\u00f6rt sig om cirka 2,2 miljoner. Antalet teatrar som f\u00e5r statsst\u00f6d hade sedan l\u00e4nge redan varit 28 och \u00f6kade med ett tiotal under det tidiga 1970-talet. P\u00e5 1980-talet var det n\u00e4rmast dansteatrarna som lyfte antalet till dryga 40 och p\u00e5 1990-talet \u00f6kade de nya grupperna ytterligare f\u00f6r att sedan landa p\u00e5 n\u00e4rmare 50. Publiksiffrorna korrelerade helt klart med den snabbt \u00f6kande urbaniseringen. Ocks\u00e5 i detta material har teater skildrats uttryckligen utg\u00e5ende fr\u00e5n dess betydelse som en integrerad del av stadsbornas livsstil.<\/p>\n

Inom dramalitteraturen kunde en f\u00f6r\u00e4ndring ocks\u00e5 sk\u00f6njas. Det fanns ett tydligt samband mellan nyproduktion och akt\u00f6rer inom teaterf\u00e4ltet. Den f\u00f6rsta generationen utbildade dramaturger gick ivrigt in f\u00f6r sitt nya uppdrag i samarbete med skribenter ute i regionerna. Visserligen dock med v\u00e4xlande framg\u00e5ng.<\/p>\n

P\u00e5 allt s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kte man ocks\u00e5 rent allm\u00e4nt sporra driftigheten ute i regionerna. Pj\u00e4ser om flykten fr\u00e5n landsbygden <\/strong>ersattes p\u00e5 1970-talet av pj\u00e4ser om att f\u00f6rbli landsbygden trogen <\/strong>\u2013 ett koncept med avsikten att ingjuta hopp och tilltro till nya utkomstm\u00f6jligheter i glesbygden. N\u00e4r man s\u00e5 hade lyckats l\u00e4mna den extrema grupparbetsideologin bakom sig, v\u00e4cktes respekten \u00e5nyo f\u00f6r dramalitteratur som konstn\u00e4rlig genre och uppskattat yrke. Skillnader i v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning och estetik syntes i vilken utstr\u00e4ckning och vilka skribenter som fick sina alster uppf\u00f6rda.<\/p>\n

Inhemsk repertoar nyintroducerades med ett fr\u00e4schare grepp. \u00c5tminstone p\u00e5 finskspr\u00e5kigt h\u00e5ll kan hela 1970-talet beskrivas som ett inhemskt decennium <\/strong>inom teater. P\u00e5 1970-talet blev det en ny blomstringstid f\u00f6r folkpj\u00e4ser med s\u00e5nginslag. Redan i mitten av sextiotalet kunde man se tecken p\u00e5 att produktioner som tangerade det gamla finl\u00e4ndska agrarsamh\u00e4llet r\u00f6nte framg\u00e5ngar p\u00e5 tiljorna. Det g\u00e4llde bland annat Maiju Lassilas (pseudonym f\u00f6r Algoth Untola) produktion. Lassila hade tidigare f\u00f6rpassats till \u201dsommarteaterrepertoaren\u201d, men med ett seri\u00f6st grepp, goda sk\u00e5despelare och fokus p\u00e5 den sociala str\u00e4vheten fick de ett r\u00e4ttm\u00e4tigt lyft. I sina sk\u00e5despel tecknade Lassila en ink\u00e4nnande skarp bild av st\u00e5ndssamh\u00e4llet i landsbygdsmilj\u00f6. Det g\u00e4llde fr\u00e4mst Mimmi Paavaliina, Tulitikkuja lainaamassa <\/em>(L\u00e5na t\u00e4ndstickor<\/em>), Nuori myll\u00e4ri <\/em>(Den unge mj\u00f6lnaren<\/em>) och Viisas neitsyt <\/em>(Den visa jungfrun)<\/em>.<\/p>\n

Ur Maria Jotunis produktion var det fr\u00e4mst hennes svidande kvinnomonologer Suhteita <\/em>som uppf\u00f6rdes.<\/em> Miehen kylkiluu<\/em> (Mannens revben<\/em>) spelades i hela landet samt alltmer \u00e4ven Kultainen vasikka<\/em> (Den gyllene kalven<\/em>) och Tohvelisankarin rouva<\/em> (Toffelhj\u00e4ltens hustru<\/em>). Minna Canths Papin perhe <\/em>(Pr\u00e4stens familj<\/em>) v\u00e4lkomnades som rena fyndet p\u00e5 1960-talet. Nu noterades konflikterna mellan f\u00e4der och s\u00f6ner. P\u00e5 sjuttiotalet framh\u00e4vdes Canths politiska grepp. De som vanligen lyftes fram var Ty\u00f6miehen vaimo <\/em>(Arbetarens hustru<\/em>), Kovan onnen lapsia<\/em> (Olyckans barn<\/em>) och Kauppa-Lopo<\/em>. Detta trots att man inte lyckades presentera Minna Canth som en ideologisk banbrytare. En av de mest ber\u00f6rande tolkningarna av Anna Liisa <\/em>\u00e4gde rum med Sakari Puurunen som g\u00e4stregiss\u00f6r p\u00e5 Kansallisteatteri \u00e5r 1972. Som person betraktad var Minna Canth en av de mest uppskattade rollpersonerna i de f\u00f6r \u00e5rtiondet s\u00e5 typiska pj\u00e4serna om m\u00e4rkespersoner. Lauri Leskinens<\/strong> Minna<\/em> (1975) inspirerade m\u00e5ngen, som i pj\u00e4sform antingen ville lyfta fram n\u00e5gon beundrad m\u00e4rkeskvinnas eller mans livsg\u00e4rning eller komma med en kritisk nytolkning.<\/p>\n

Chefstvisterna<\/h2>\n

Enligt den tidens debatt- och bet\u00e4nkandevokabul\u00e4r f\u00f6rutsatte \u201dden sociala och geografiska j\u00e4mlikheten\u201d att arbetarna fick se teater, men att det ocks\u00e5 var viktigt att \u2013 tack vare regionturn\u00e9er och fungerande busstrafik \u2013 tillgodose landsbygdsbefolkningens behov av intressanta produktioner. \u00c4ldre sk\u00e5despelare hade befriats fr\u00e5n ungdoms\u00e5rens regionturn\u00e9er, men i statens (l\u00e4s Centerpartiets) kulturpolitiska program hade regionsteaterverksamheten f\u00e5tt h\u00f6g prioritet. Det skulle dock snarade ske p\u00e5 publikens villkor \u00e4n utg\u00e5ende fr\u00e5n scenkonstn\u00e4rernas smak och tycke.<\/p>\n

Jouko Turkka (1942\u20132016)<\/strong> var en ung och passionerad regiss\u00f6r, som efter utbildningen vid den finskspr\u00e5kiga teaterskolan l\u00e4mnade Helsingfors och anst\u00e4lldes vid stadsteatern i Sein\u00e4joki<\/u> f\u00f6r spel\u00e5ret 1967\u20131968. D\u00e4refter bar det av till stadsteatern i Joensuu<\/u>. Under \u00e5ren d\u00e4r (1968\u20131972) lyckades han p\u00e5visa vad regionteatertanken innebar i praktiken: inhemska uruppf\u00f6randen och best\u00e4llningsverk samt en f\u00f6r \u00f6vrigt f\u00f6rnyad repertoar som v\u00e4ckte diskussion. P\u00e5 grund av sin v\u00e4nsterpolitik hamnade Turkka p\u00e5 kant med centerpolitiken, som dominerade i st\u00e4derna p\u00e5 landsbygden. Det passade sig inte att kritisera ett parti som sedan \u201durminnes tider\u201d suttit i regeringen.<\/p>\n

Turkkas linje ans\u00e5gs vara alltf\u00f6r kontroversiell i Joensuu, vilket h\u00f6sten 1971 resulterade i en strejk. Sk\u00e5despelarna st\u00f6dde Turkka och v\u00e4grade att acceptera den repertoar som teaterdirektionen hade valt. Direktionen gjorde ett f\u00f6rs\u00f6k att ers\u00e4tta Turkkas spelplan med komediklassiker som uppskattades av den lite \u00e4ldre publiken. Efter sex veckor i pattst\u00e4llning kunde konflikten l\u00f6sas, men det var bara inledningen till ett turbulent \u00e5rtionde.<\/p>\n

Chefskrisen vid Helsingfors stadsteater<\/u> \u00e5r 1970 hade n\u00e4mligen f\u00f6reb\u00e5dat att chefsutn\u00e4mningarna kunde bli f\u00f6rstasidesstoff med politiska f\u00f6rtecken. Redan i seklets b\u00f6rjan hade man tvistat l\u00e5ngt och l\u00e4nge om Bergboms eftertr\u00e4dare vid Kansallisteatteri. N\u00e4r stadsteaterns chef Sakari Puurunen hade st\u00e4llts inf\u00f6r personalens misstroendevotum och l\u00e4mnat in sin avskedsans\u00f6kan, erbj\u00f6d sig Ralf L\u00e5ngbacka, Kalle Holmberg och bitr\u00e4dande chefen Eugen Terttula att ta \u00f6ver ledningen. Helsingfors stad med samlingspartiet i majoritet f\u00f6rutsatte ett balanserande chefsval och f\u00f6reslog docenten Timo Tiusanen<\/strong>. Efter universitetsstudier i dramatik och teatervetenskap hade Tiusanen varit chef f\u00f6r den finskspr\u00e5kiga teaterskolans h\u00f6gskoleavdelning i b\u00f6rjan av 1960-talet samt verkat som regiss\u00f6r vid Kansanteatteri\u2013Ty\u00f6v\u00e4enteatteri och Kansallisteatteri. Han hade doktorerat p\u00e5 Eugene O\u2019Neills dramatik vid Princeton University i USA och undervisade vid Helsingfors universitet.<\/p>\n

Tvekl\u00f6st skulle det ha varit f\u00f6r\u00f6dmjukande f\u00f6r de meriterade ungdomarna att underst\u00e4llas Tiusanen. Eftersom Helsingfors teaterstiftelses direktion inte ville \u00f6verl\u00e5ta sitt nya teaterhus till radikala ungdomar och inte heller avst\u00e5 fr\u00e5n Timo Tiusanen, \u00f6vergav Eugen Terttula \u201dtrojkaprojektet\u201d och gick med p\u00e5 att dela ledarskapet med Tiusanen. Ralf L\u00e5ngbacka och Kalle Holmberg inledde d\u00e4remot f\u00f6rhandlingar med stadsteatern i \u00c5bo. Ocks\u00e5 den tvisten var ett slags embryo till sjuttiotalets teaterpolitiska konstellationer i Finland, fr\u00e4mst den s\u00e5 kallade \u00c5boeran.<\/p>\n

De fria grupperna grundade sammanslutningen Teatercentrum 1971. Nu bl\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndringens vindar inom den finskspr\u00e5kiga teaterutbildningen och dess f\u00f6rvaltning. Ralf L\u00e5ngbacka och Kalle Holmberg inledde sin sex\u00e5rsperiod vid stadsteatern i \u00c5bo. Strejken vid stadsteatern i Joensuu och de p\u00e5f\u00f6ljande efterdyningarna blev slutet p\u00e5 den period i Jouko Turkkas karri\u00e4r som k\u00e4nnetecknades av politisk satir. Hela teaterf\u00e4ltet pr\u00e4glades av intensiva \u00e5r. F\u00f6r en del var det frustrerande medan det f\u00f6r andra blev startskottet f\u00f6r en period l\u00e5ngt mer inspirerande \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare.<\/p>\n

Nittonhundrasjuttiotalet var r\u00f6dmylleregeringarnas tid med president Urho Kekkonen vid rodret. Den ekonomiska tillv\u00e4xten gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r v\u00e4nster-centerregeringarna att bygga v\u00e4lf\u00e4rdsstaten. Den offentliga sektorn genomgick en avsev\u00e4rd omdaning. Tack vare den politiska balansg\u00e5ngen lyckades Finland med konststycket att, f\u00f6rutom en tryggad \u00f6kande Sovjethandel, ing\u00e5 ett handelsavtal med EEG (f\u00f6reg\u00e5ngaren till Europeiska Unionen). \u00c4ven om samlingspartiet inte satt i regeringen v\u00e4rnade man om exportindustrin och internationaliseringen. Trots att samtiden ofta upplevde Kekkonen som Sovjetv\u00e4nlig har det senare framkommit hur han i alla viktiga fr\u00e5gor gick in f\u00f6r att bevara en handlingsfrihet som var f\u00f6renlig med finl\u00e4ndska intressen.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med tidigt 1970-tal reagerade man i Finland p\u00e5 nya f\u00f6reteelser p\u00e5 olika s\u00e4tt. Sjuttiotalet var ett decennium n\u00e4r debattens v\u00e5gor gick h\u00f6ga inom s\u00e5v\u00e4l teatern som politiken. Den unga generationen som f\u00f6retr\u00e4ddes av de stora \u00e5rskullarna gick in f\u00f6r att ta \u00f6ver en del av teaterf\u00e4ltet, men det motst\u00e5nd de m\u00f6tte blev kanske b\u00e5de \u00f6verraskande och frustrerande. Minoritetsfalangen inom FKP, som inte godtog parlamentariska kompromisser, var som starkast under det tidiga sjuttiotalet. D\u00e5 var deras inflytande stort inom kulturlivet och universitetsv\u00e4rlden. Sm\u00e5ningom f\u00f6rlorade de sitt inflytande och \u00e4ven om de, dels i f\u00f6r\u00e4ndrad form, f\u00f6r en l\u00e5ng tid fram\u00f6ver kom att l\u00e4mna best\u00e5ende sp\u00e5r i s\u00e5v\u00e4l personrelationer som n\u00e4tverk och synen p\u00e5 konsten.<\/p>\n

Kalevala<\/h2>\n

Med tanke p\u00e5 de finska motivkretsarna var det inspirerande att en teater fr\u00e5n Budapest i Ungern g\u00e4stspelade p\u00e5 Helsingfors stadsteater \u00e5r 1969 med en exceptionellt fr\u00e4sch version av Kalevala.<\/em> F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4gde rum p\u00e5 endast \u00f6ppna podier mot en vit bakgrundshorisont och bj\u00f6rkar. Om\u00e5lat tr\u00e4, timmer och br\u00e4der hade nog tidigare ocks\u00e5 anv\u00e4nts flitigt som scenografisk rekvisita. Under ber\u00e4ttares ledning spelades de stiliserade scenerna upp som ett slags glad teaterlek. Kalevala <\/em>var i Paavo Liskis regi en finsk adaption av en levnadsglad ungersk syn p\u00e5 det finl\u00e4ndska nationaleposet. Uruppf\u00f6randet \u00e4gde h\u00f6sten 1972 rum i samband med invigningen av Ule\u00e5borgs stadsteaterns nya teaterhus.<\/p>\n\n\t\t