{"id":1711,"date":"2014-12-29T15:50:47","date_gmt":"2014-12-29T12:50:47","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1711"},"modified":"2018-11-15T16:30:29","modified_gmt":"2018-11-15T13:30:29","slug":"6-5-teatergruppernas-tidiga-ar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-5-teatergruppernas-tidiga-ar\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">6.5<\/div>Teatergruppernas tidiga \u00e5r"},"content":{"rendered":"<h2>Ralf L\u00e5ngbacka forcerar gr\u00e4nser<\/h2>\n<p>Den viktigaste av regiss\u00f6rerna som r\u00f6rde sig fritt mellan de tv\u00e5 spr\u00e5kgrupperna var <strong>Ralf L\u00e5ngbacka <\/strong>(1932\u2013). F\u00f6dd i N\u00e4rpes och efter studier vid \u00c5bo Akademi hann han som ung student tillbringa n\u00e5gra m\u00e5nader i Berlin och se f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Berliner Ensemble, som Bertolts Brecht drev till sin d\u00f6d \u00e5r 1956 (Hbl 9.6.2018), men ocks\u00e5 s\u00e4tta sig in i Eino Kalimas Tjechovregier. Efter att i ett tidigt skede i sin karri\u00e4r ha assisterat och regisserat p\u00e5 Lilla teatern utn\u00e4mndes han till <u>chef f\u00f6r \u00c5bo Svernska Teater<\/u> (1960\u20131963), d\u00e4r han lyckades med balansg\u00e5ngen mellan s\u00e5v\u00e4l klassiker som nya pj\u00e4ser. Undantagsvis \u00f6verskred han spr\u00e5kgr\u00e4nsen n\u00e4r han tackade ja till inviten att bli regiss\u00f6r vid nationalteatern Suomen Kansallisteatteri (1963\u20131965). Alla regiuppdrag som ledningen \u00f6verl\u00e4t till honom var inte intressanta, men han var i tillf\u00e4lle att regissera tv\u00e5 betydande verk. Motivet h\u00e4mtade de fr\u00e5n den franska revolutionen, som L\u00e5ngbacka var i tillf\u00e4lle att \u00e5terg\u00e5 till \u00e4ven senare. B\u00e5de <em>Dantonin kuolema<\/em> (<em>Dantons d\u00f6d<\/em>) och <em>Marat\/Sade<\/em> (<em>Jean Paul Marat f\u00f6rf\u00f6ljd och m\u00f6rdad<\/em>) var aktuella p\u00e5 tiljorna \u00e4ven i det \u00f6vriga Europa, eftersom samh\u00e4llsdebatten om v\u00e4nsterorienteringen ocks\u00e5 f\u00f6rdes p\u00e5 scenen under hela 1960-talet. F\u00f6r Ralf L\u00e5ngbacka var de betydande milstolpar i den unga regiss\u00f6rens karri\u00e4r, s\u00e4rskilt Peter Weiss klassiker i en mentalsjukhusmilj\u00f6.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1711 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0605x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1739\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0605x.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0605x-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1739'>\n\t\t\t\tBertolt Brecht Galilein el\u00e4m\u00e4 (Galileis liv) Turun Kaupunginteatteri, premi\u00e4r 12.10.1973. Regi Ralf L\u00e5ngbacka. P\u00e5 bilden fr\u00e5n v\u00e4nster Olavi Levula \u2013 Federzoni, Kapo Manto \u2013 Galileo Galilei, Heikki Kinnunen \u2013 Andrea Sarti, Heikki Alho \u2013 Den lilla munken. [Rajala Camera\/Klaus Koszubatis (1972\u20131974), Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>I Georg B\u00fcchners <em>Dantonin kuolema<\/em> (1964) spelades huvudrollerna av Tauno Palo och Jussi Jurkka. Palo som revolutionsledaren Danton v\u00e4nder sig mot Robespierres tilltagande terror. I centrum st\u00e5r replikv\u00e4xlingen mellan Danton och Robespierre. Nittonhundrasextiofyra \u00e5rs f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Kansallisteatteri var ett slags forts\u00e4ttning p\u00e5 traditionen med historiska stycken p\u00e5 nationalteatern \u2013 en beklagligt d\u00e5 sidsteppad klassiker.<\/p>\n<p>Peter Weiss <em>Marat\/Sade,<\/em> som uruppf\u00f6rdes 1964 i Berlin, var en europeisk sensation. Redan samma \u00e5r sattes stycket upp i London och blev en framg\u00e5ng f\u00f6r regiss\u00f6ren Peter Brook. Ocks\u00e5 i Helsingfors noterades den som en av \u00e5rtiondets viktigaste teaterh\u00e4ndelser: nationalteaterns bes\u00e4ttning n\u00e5dde ett betydligt mera frigjort och intensivt utspel \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare. I f\u00f6rest\u00e4llningen avspeglades \u00e4ven den inre sp\u00e4nning som d\u00e5 r\u00e5dde p\u00e5 teatern: sk\u00e5despelarna visste att den unga och uppskattade regiss\u00f6ren var p\u00e5 v\u00e4g att l\u00e4mna huset och ville d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4lla sig bakom avskedsproduktionen och ge sitt allt.<\/p>\n<p>Stycket <em>Marat\/Sade <\/em>utspelar sig under Napoleon I:s tid p\u00e5 mentalsjukhuset Charenton. Inf\u00f6r sjukhusdirekt\u00f6ren och dennes familj repeterar patienterna en rekapitulering av ett h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp som l\u00e5g 15 \u00e5r tillbaka i tiden. Revolution\u00e4ren Jean Paul Marat sitter sin vana trogen i sitt badkar och arbetar n\u00e4r girondisten Charlotte Corday tr\u00e4der in i rummet och m\u00f6rdar honom med en k\u00f6kskniv. F\u00f6rfattare till pj\u00e4sen i pj\u00e4sen och regiss\u00f6r \u00e4r internen Markis de Sade, k\u00e4nd aristokrat, f\u00f6rfattare och libertin med f\u00e4bless f\u00f6r sexuella utsv\u00e4vningar.<\/p>\n<p>Peter Weiss sk\u00e5despel var 1960-talets stora teaterh\u00e4ndelse, inte minst p\u00e5 grund av den centrala fr\u00e5gan om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan subjektiva drifter och att tillfredsst\u00e4lla dem. Markisen de Sade replikerar: \u201dVad vore v\u00e4l denna revolution utan en allm\u00e4n kopulation\u201d (Weiss\/Hallqvist 1965, sid. 142). Det vill s\u00e4ga den filosofiska fr\u00e5gan om utagerad individualism kontra politisk omv\u00e4lvning. Agiterandet p\u00e5 scenen f\u00f6r revolution kan alltid kvitteras med att akt\u00f6rerna \u00e4r patienter, det vill s\u00e4ga galna som inte kan beh\u00e4rska sin drifter (exempelvis erotomani eller s\u00f6mnparalys). Den komplexa strukturen \u00e4r en utmaning, men som intensivast framst\u00e5r stycket i den debatt som \u00e4ger rum mellan patienterna i rollerna som de Sade och Marat.<\/p>\n<p>N\u00e4r Ralf L\u00e5ngbacka tilltr\u00e4dde som bitr\u00e4dande teaterchef och konstn\u00e4rlig ledare vid <u><br \/>\nSvenska Teatern<\/u> f\u00f6r \u00e5ren 1965\u20131967 ingick det i hans planer att f\u00f6rnya b\u00e5de arbetss\u00e4ttet och repertoaren. I sitt s\u00e4tt att arbeta utgick han fr\u00e5n Bertolt Brechts dramaturgi: till skillnad fr\u00e5n den traditionella till\u00e4t den dialektiska logiken mots\u00e4gelser. Den dramatiska konflikten skulle gestalta en mots\u00e4gelse mellan en m\u00e4nniskas eller ett samh\u00e4lles olika attityder (dialektisk teater). Den diffusa allm\u00e4npsykologin skulle f\u00f6rkastas. Tjechovs <em>M\u00e5sen<\/em>, Wuolijoki-Brechts <em>Herr Puntila och hans dr\u00e4ng Matti,<\/em> Shakespeares <em>Troilus och Cressida<\/em> samt Heinrich \u201dHeinar\u201d Kipphardts <em>Oppenheimer <\/em>var n\u00e5gra av L\u00e5ngbackas regier under de d\u00e4r \u00e5ren. D\u00e4rtill f\u00f6rv\u00e4ntades den nya Foaj\u00e9scenen ge m\u00f6jligheter till experiment och nyt\u00e4nkande. Repertoaren rymde \u00e4ven V\u00e4in\u00f6 Linnas <em>Upp tr\u00e4lar! <\/em>med Bengt Ahlfors som g\u00e4stregiss\u00f6r och Arvo Salos <em>Lappooperan<\/em>, som p\u00e5 svenska sattes upp av Kaisa Korhonen.<\/p>\n<p>Men allt gick inte helt problemfritt, i synnerhet inte med en del av de \u00e4ldre sk\u00e5despelarna och \u201datt det i f\u00f6rsta hand handlade om brist p\u00e5 f\u00f6rtroende.\u201d Allt var inte heller l\u00e4tt med den starka mannen p\u00e5 Svenska Teatern, chefen Carl \u00d6hman. Ralf L\u00e5ngbackas f\u00f6ljande drag blev en flytt till Sverige n\u00e4r han accepterade ett erbjudande som frilansregiss\u00f6r vid G\u00f6teborgs stadsteater (1967\u20131971). Under de \u00e5ren var han ocks\u00e5 g\u00e4stregiss\u00f6r vid Lilla Teatern (<em>S\u00e5ngen om skr\u00e5puken<\/em>) och vid Nationaloperan (<em>Wozzeck, Staden Mahagonnys uppg\u00e5ng och fall<\/em>). I Sverige var L\u00e5ngbackas insats betydande, hans position som f\u00f6rnyare av Brechttraditionen blev best\u00e5ende.<\/p>\n<h2>Grupparbeten och teatergrupper<\/h2>\n<p>Under Ralf L\u00e5ngbackas \u00e5r som regiss\u00f6r vid G\u00f6teborgs stadsteater f\u00f6rdes ocks\u00e5 interna diskussioner. P\u00e5 de stora institutionsteatrarna i till exempel Tyskland, Italien och Nordeuropa var det den unga generationen som riktade stark kritik mot de gamla arbetsmetoderna och produktionsstrukturerna. De ville ocks\u00e5 demontera hierarkierna och de strama gr\u00e4nserna yrkesbeteckningarna emellan \u2013 l\u00f6sningsmodellen blev <strong>grupparbete<\/strong> eller en uppgift som en arbetsgrupp f\u00f6rdjupade sig i, vanligen ett socialt \u00e4mne \u2013 till exempel \u00e4ldreboenden \u2013 och byggde sina upps\u00e4ttningar p\u00e5 temadiskussioner, bakgrundsforskning, dramaturgiska experiment, som numera g\u00e5r under ben\u00e4mningen samh\u00e4llsteater. Man f\u00f6rs\u00f6kte anv\u00e4nda sig av de h\u00e4r arbetsmetoderna ocks\u00e5 inom institutionsteatrarna, men initialt var det en experimentell metod som man anv\u00e4nt sig av inom de m\u00e5nga nya teatergrupperna, som \u00f6verallt i Europa v\u00e4xte upp som svampar efter regn.<\/p>\n<p>S\u00e5tillvida skiljde sig de tidiga upps\u00e4ttningarna fr\u00e5n dagens samh\u00e4llsteatermetod, att kunskapssubjektet numera i sista hand anses vara medborgarna sj\u00e4lva, medan den tidens teaterensembler stundom kom med egna svar p\u00e5 s\u00e5dana individers problem, som utm\u00e5lades som samh\u00e4llsoffer eller offer f\u00f6r \u201dstyggingar\u201d. Likv\u00e4l har de kollektiva arbetsmetoderna fr\u00e5n det sena 1960-talet \u00f6verlevt och fungerar som ett slags rotsystem f\u00f6r dagens kollektiva devisingtekniker. Det var ocks\u00e5 den unga generationen som i slutet av 1960-talet \u00e4gnade sig \u00e5t \u201dprocesskapad teater\u201d.<\/p>\n<p>De f\u00f6rsta som antog termen <strong>Ryhm\u00e4teatteri <\/strong>var en grupp studerande vid den finska teaterskolans h\u00f6gskoleavdelning. De grundade en egen gruppteater redan 1967 i en butikslokal i Bergh\u00e4ll p\u00e5 adressen Femte linjen 3. F\u00f6rklaringen till att den, och ett antal andra fria teatergrupper grundades, var det stora antalet studerande som hade tagits in till teaterutbildningarna. Det blev sedan sv\u00e5rt f\u00f6r dem att f\u00e5 anst\u00e4llningar i de existerande teaterhusen. Ocks\u00e5 i Tammerfors utbildades nu regelbundet nya sk\u00e5despelare och yrkesgruppen \u00f6kade i antal.<\/p>\n<p>Dessutom ville inte alla ungdomarna s\u00f6ka sig till de fasta stadsteatrarna, eftersom m\u00e5nga fann det angel\u00e4gnare att f\u00f6rnya arbetsmetoderna. Inom television och radio anst\u00e4lldes m\u00e5nga regiss\u00f6rer och dramaturger. Situationen f\u00f6r sk\u00e5despelarstuderanden var d\u00e4remot en annan, och en del s\u00f6kte sig till landsortsteatrarna, vars resurser hade f\u00f6rb\u00e4ttrats, medan andra f\u00f6redrog de nya demokratiskt f\u00f6rvaltade grupperna, som de sj\u00e4lva grundade.<\/p>\n<p>P\u00e5 samma s\u00e4tt som m\u00e5nga andra sm\u00e5 1960-tals scener spelades alternativa repertoarer p\u00e5 <u><br \/>\nSvenska Teaterns Foaj\u00e9scen<\/u> i Helsingfors. Under <strong>Carl \u00d6hmans<\/strong> chefsperiod (1963\u20131982) \u00f6verl\u00e4ts den f\u00f6r spel\u00e5ret 1969\u20131970 till <strong>Kaisa Korhonen <\/strong>och <strong>Kaj Chydenius<\/strong>, som kallade den <strong>KOM-scenen<\/strong>. H\u00e4r lades grunden till dagens <strong>KOM-teatteri<\/strong>. Det f\u00f6rsta \u00e5ret bestod repertoaren av finska klassiker som Aleksis Kivis <em>F\u00f6rlovningen<\/em> och Zacharias Topelius <em>Pastorsval i Aulanko<\/em>. I andra upps\u00e4ttningar handlade det om diktaturer och exploateringen av utvecklingsl\u00e4nderna. P\u00e5 KOM-scenen ordnades ocks\u00e5 KOM-serter. Det sk\u00e4mtades om att KOM inte stod f\u00f6r kommunism, utan f\u00f6r f\u00f6rkortningen av Kuusamon osuusmeijeri, det vill s\u00e4ga andelsmejeriet i Kuusamo. F\u00f6rhandlingarna om spel\u00e5ret 1970\u20131971 ledde inte till n\u00e5gon \u00f6verenskommelse och KOM fortsatte som KOM-teatern p\u00e5 annat h\u00e5ll (\u00c5kerfelt 2017, sid. 66).<\/p>\n<p>\u00c5ret 1970 innebar startskottet f\u00f6r Helsingfors kanske mest anm\u00e4rkningsv\u00e4rda nya <u><br \/>\nsommarteater p\u00e5 Ravelinen Godt Samvete<\/u> n\u00e4r KOM satte upp ett sk\u00e5despel p\u00e5 Sveaborg: <strong>Lauri Siparis<\/strong> pj\u00e4s <em>Suomen Kuningas<\/em> (<em>Kungen av Finland<\/em>) om de politiska f\u00f6rvecklingarna 1918.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1711 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601cX.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1741\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601cX.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601cX-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1741'>\n\t\t\t\tHedstr\u00f6m, Oittinen, Sipari Suomen kuningas KOM-teatteri, premi\u00e4r 20.6.1971. P\u00e5 bilden Eriikka Magnusson (Maila Talvio), Sulevi Peltola (K.J. St\u00e5hlberg), Juha Muje (P.E. Svinhufvud), Pekka Milonoff (J.K. Paasikivi). [Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Under de f\u00f6ljande \u00e5ren kunde sommarteaterverksamheten p\u00e5 Sveaborg permanentas tack vare <strong>Ryhm\u00e4teatteris <\/strong>insats. Lauri Sipari fortsatte skriva pj\u00e4ser f\u00f6rankrade i Finlands historia, som till exempel <em>Kes\u00e4 Aunuksessa, -06, Salakauppoja, Viipurin nopeat <\/em>och<em> Siviilikes\u00e4.<\/em> Finlands historia behandlades nu utg\u00e5ende fr\u00e5n ett v\u00e4nsterperspektiv och styrkan l\u00e5g i roliga och fungerande rollkarakt\u00e4rer. Till sin uppbyggnad var styckena episka, som tidsm\u00e4ssigt utspelades under ett till tv\u00e5 \u00e5rs intervall. Persongalleriet var utformat s\u00e5 att olika politiska \u00e5sk\u00e5dningar gavs r\u00f6st i varierande familjekonstellationer.<\/p>\n<h2>F\u00f6rsta v\u00e5gens teatergrupper anno 1971<\/h2>\n<p>En av kulturv\u00e4nsterns centrala manifestationer var \u00e5r 1971 grundade <strong>Teatercentrum<\/strong>. Centret bestod av de sju f\u00f6rsta proffsteatergrupperna grundade av unga nyutexaminerade sk\u00e5despelare eller teaterstuderande som till exempel <strong>Skolteatern,<\/strong> <strong>Collegium Artium<\/strong> (senare kallad<strong> Tilateatteri)<\/strong> och Ritva Arvelos dansgrupp <strong>Praesens-ryhm\u00e4<\/strong>. Till Teatercentrum ansl\u00f6t sig ocks\u00e5 \u00e5r 1967 grundade <strong>Ryhm\u00e4teatteri<\/strong> och KOM-scenen som tog en nystart under namnet <strong>KOM-teatteri<\/strong>. Under de f\u00f6rsta \u00e5ren gick diskussionens v\u00e5gor h\u00f6ga om teatercentret skulle kunna h\u00e4rb\u00e4rgera tv\u00e5 dansteatrar: inom Praesens s\u00e5gs inte av Marjo Kuusela \u00e5r 1972 grundade <strong>Raatikkos <\/strong>medlemskap med blida \u00f6gon, eftersom en del av dess medlemmar tidigare hade dansat i Praesens. Situationen redde dock upp sig relativt snart och Raatikko blev en av sin generations viktigaste dansteatrar.<\/p>\n<p>Barnteatergenren representerades av Helsingforsgruppen <strong>Hurja joukko\/Penniteatteri<\/strong> och <strong>Ahaa-teatteri<\/strong> i Tammerfors. De h\u00e4vdade vitt och brett att barnteatergrupperna var eftersatta, vilket de facto inte riktigt st\u00e4mde eftersom institutionsteatrarna under det sena 1960-talet hade b\u00f6rjat s\u00e4tta upp barnpj\u00e4ser \u00e5ret om. Det vill s\u00e4ga inte enbart under julferierna. Det var l\u00e5ngt mer fr\u00e5ga om ny estetik, om att utveckla turn\u00e9verksamheten och konkurrensen om teaterf\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r daghem och skolor. Nytt till en b\u00f6rjan var ocks\u00e5 motiv och tematik: upplysning skulle ers\u00e4tta naiv och sedel\u00e4rande \u201dprinsessromantik\u201d. Barn och unga skulle l\u00e4ra sig att m\u00e5na om sin omgivning (till exempel f\u00f6rsvara parkomr\u00e5den mot bilparkeringsplaner) och uppm\u00e4rksamg\u00f6ras p\u00e5 hur allt och alla \u201dvar utsatta f\u00f6r exploatering\u201d samt hur de kunde l\u00e4ra sig att k\u00e4mpa f\u00f6r en b\u00e4ttre v\u00e4rld.<\/p>\n<p><strong>Skolteatern <\/strong>(Unga Teatern sedan \u00e5r 1994) var en \u00e5r 1960 grundad ambulerande barn- och ungdomsteater, som spelade p\u00e5 svenska i hela Svenskfinland. \u00c5ren 1977\u20131984 hade Skolteatern en repetitionslokal i den s\u00e5 kallade Gamla Bastun (tidigare Eken\u00e4s Badinr\u00e4ttning) i Eken\u00e4s. Fr\u00e5n l\u00e4rarh\u00e5ll kunde teatern f\u00e5 kritik f\u00f6r att repertoaren ans\u00e5gs vara f\u00f6r modern, men till exempel Christina Anderssons pj\u00e4s <em>Prinsessan som inte kunde tala<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1975 blev en stor framg\u00e5ng och stod p\u00e5 repertoaren i hela tre \u00e5r. Pj\u00e4sen framf\u00f6rdes p\u00e5 teckenspr\u00e5k av Marina Motaleff. Med den deltog teatern \u00e4ven i nordiska g\u00e4stspel.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-3' class='gallery galleryid-1711 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"680\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602ax.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1742\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602ax.jpg 680w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602ax-300x203.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 680px) 100vw, 680px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1742'>\n\t\t\t\tAnu Saari och arbetsgrupp Kuperkeikkakaupunki Penniteatteri, premi\u00e4r 25.8.1972. Regi Heikki M\u00e4kel\u00e4 och Paavo Piskonen. P\u00e5 bilden Vesa Repo, Markku Huhtamo, Kristiina Halkola, Kari Paukkunen. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Till skillnad fr\u00e5n motsvarande organisationer i Sverige och Norge accepterade finl\u00e4ndska <strong>Teatercentrum<\/strong> endast <strong>proffsteatrar<\/strong> som medlemmar. D\u00e4rmed kunde Teatercentrum relativt snabbt inlemmas i proffsteaterf\u00e4ltet, vilket f\u00f6rhindrade grupperna fr\u00e5n att hamna i \u201dmarginalen\u201d eller ett slags \u201dmellanrum\u201d som i grannl\u00e4nderna. I Finland kan <strong>amat\u00f6rteater <\/strong>d\u00e4remot h\u00e4rleda sitt ursprung till en obruten tradition, som helt tydligt fick mer luft under vingarna tack vare de estetiska moderniseringar som inf\u00f6rdes under 1960-talet. Ocks\u00e5 p\u00e5 organisationsf\u00e4ltet var st\u00e4llningen stark. P\u00e5 svenspr\u00e5kigt h\u00e5ll har vi Finlands svenska ungdomsf\u00f6rbund (FSU) och p\u00e5 finskspr\u00e5kigt h\u00e5ll domineras f\u00e4ltet av Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto ry (1920\u2013) och Suomen Harrastajateatteriliitto (1948\u2013), som av h\u00e4vd stod socialdemokraterna respektive agrarf\u00f6rbundet-centerpartiet n\u00e4ra. Deras inflytande \u00f6kade m\u00e4rkbart under r\u00f6dmylleregeringarnas tid eftersom de tack vare h\u00f6jda anslag bland annat kunde erbjuda regi-, repertoar- och utbildningstj\u00e4nster. \u00c5r 1968 bildades en samarbetskommitt\u00e9 f\u00f6r hela amat\u00f6rteaterf\u00e4ltet, n\u00e4mligen Finlands IATA\/NAR-center.<\/p>\n<p>Till en b\u00f6rjan f\u00f6rmedlade proffsteatrarnas <strong>Teatercentrum<\/strong> best\u00e4llningar och f\u00f6rest\u00e4llningar i hela landet. Efter n\u00e5gon tid kom man dock fram till att varje enskild grupp skulle ansvara f\u00f6r sin respektive kundkrets. Likal\u00f6neprincipen och enhetliga befattningsbeskrivningar var till en b\u00f6rjan ocks\u00e5 utm\u00e4rkande f\u00f6r verksamheten, liksom ocks\u00e5 en gemensam beslutsg\u00e5ng. Inom ett par \u00e5r visade det sig dock i praktiken att f\u00f6r\u00e4ndringar var n\u00f6dv\u00e4ndiga. En viss arbetsf\u00f6rdelning visade sig vara en klok l\u00f6sning och l\u00f6pande \u00e4renden kunde sk\u00f6tas p\u00e5 teatercentrets kansli. Med tiden s\u00e5g inte sk\u00e5despelarna heller transport och upps\u00e4ttning av kulisser l\u00e4ngre som den glada arbetshj\u00e4ltens sj\u00e4lvskrivna v\u00e4rv \u2013 det beh\u00f6vdes ocks\u00e5 mer teknisk personal.<\/p>\n<p>Inom ramarna f\u00f6r den kulturpolitik som under tidigt 1970-tal leddes av socialdemokraterna blev bitr\u00e4dande professorn vid \u00c5bo universitet <strong>Irmeli Niemi<\/strong> en viktig akt\u00f6r. Den av henne ledda <strong>1972 \u00e5rs teaterkommitt\u00e9 <\/strong>lade fram ett bet\u00e4nkande d\u00e4r de riksomfattande linjerna presenterades. Problemen som kr\u00e4vde en l\u00f6sning var dels \u00f6verutbildningen, variationen i st\u00e4dernas m\u00f6jligheter att st\u00f6dja sina teatrar, men ocks\u00e5 spelreglerna f\u00f6r f\u00f6rdelningen av statsandelarna, som skulle ers\u00e4tta den tidigare behovspr\u00f6vningen. D\u00e4rtill hade fr\u00e5gan om teatrarnas f\u00f6rvaltningsmodeller aktualiserats och i vad m\u00e5n personalen skulle f\u00e5 delta i beslutsfattande som uttryckligen g\u00e4llde dem. Fr\u00e4mst var det chefs- och regiss\u00f6rsutn\u00e4mningarna samt repertoarfr\u00e5gor. M\u00e5nga st\u00e4der hade en teatern\u00e4mnd eller n\u00e5got motsvarande organ, som godk\u00e4nde repertoarerna p\u00e5 \u00e5rsniv\u00e5. I sina arbetsavtal hade sk\u00e5despelarf\u00f6rbundet en passus om att sk\u00e5despelark\u00e5ren alltid skulle vara representerad i respektive teaters direktion \u2013 det var allts\u00e5 fr\u00e5ga om en reell m\u00f6jlighet att p\u00e5verka \u00e4renden som g\u00e4llde teatern.<\/p>\n<p>Teaterkommitt\u00e9n tillsattes vid en tidpunkt d\u00e5 det samtidigt p\u00e5gick m\u00e5nga eldf\u00e4ngda procedurer, framf\u00f6r allt inom teaterutbildningen. Dels satt samma personer i flera kommitt\u00e9er och arbetsgrupper. <strong>Irmeli Niemis kommitt\u00e9 <\/strong>lyckades utarbeta en kompromiss utg\u00e5ende fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l f\u00f6r\u00e4ndringsbehov som parlamentarisk j\u00e4mlikhet (styrkef\u00f6rh\u00e5llande) och som gav teaterf\u00e4ltet dess struktur under de p\u00e5f\u00f6ljande 40 \u00e5ren.<\/p>\n<p>Status som s\u00e5 kallade nationalscener f\u00f6reslogs tre stora teatrar f\u00e5. Ut\u00f6ver Suomen Kansallisteatteri (Finlands Nationalteater) g\u00e4llde det Svenska Teatern i Helsingfors och arbetarteatern Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. Ansvaret f\u00f6r de \u00f6vriga teaterhusen skulle i huvudsak \u00e5vila stadskommunerna, f\u00f6rutom 3\u20135 scener, som i sinom tid skulle utses till regionteatrar och f\u00f6rs\u00f6ksvis erh\u00e5lla ett specialst\u00f6d f\u00f6r turn\u00e9er inom sin respektive region.<\/p>\n<p>L\u00e5ngsiktigt var ocks\u00e5 att de \u201ddemokratiska teatergrupperna\u201d inf\u00f6rlivades i det professionella teaterf\u00e4ltet och d\u00e4rmed i kretsen som \u00e5tnj\u00f6t statsst\u00f6d. De ans\u00e5gs vara ett slags s\u00e4rpr\u00e4glade komplement som inte fick f\u00f6rpassas till marginalen. Trots det motsatte sig en del organisationer inom branschen till en b\u00f6rjan ben\u00e4mningen Teatercentrum och senare bland annat medlemskapet i centralf\u00f6rbundet Suomen Teatterij\u00e4rjest\u00f6jen Keskusliitto, som under krigs\u00e5ren hade grundats som f\u00f6rhandlingspart med staten. Senare grundade f\u00f6reningar och organisationer inom teatersektorn ansl\u00f6t sig till STJKL och st\u00e4rkte ytterligare dess status i f\u00f6rh\u00e5llande till statsmakten. Ett motsvarande organ f\u00f6r den svenskspr\u00e5kiga sektorn \u00e4r \u00e5r 1948 grundade Centralf\u00f6rbundet f\u00f6r Finlands Svenska Teaterorganisationer rf (Cefisto).<\/p>\n<p>Det man f\u00f6r \u00f6vrigt kan s\u00e4ga om 1970-talet \u00e4r att det pr\u00e4glades av en kamp om mandat och r\u00f6standelar i ledningsorganen \u2013 en kamp som h\u00e4ngde upp sig p\u00e5 partipolitik och generationsfr\u00e5gor. D\u00e4rtill p\u00e5verkades besluten av kulturministerns politiska f\u00e4rg. Under en stor del av 70-talet kontrollerade centerpartisten och kulturministern Marjatta V\u00e4\u00e4n\u00e4nen teatergruppernas okontrollerat \u00f6kande st\u00f6dbehov. Fr\u00e5gan v\u00e4ckte politisk debatt, men samtidigt stod man ocks\u00e5 inf\u00f6r kalla fakta, det vill s\u00e4ga att teatergrupperna m\u00e5ste b\u00f6rja ta ett st\u00f6rre ansvar f\u00f6r sin ekonomi fr\u00e5n och med \u00e5r 1977. Proportionsvis hade gruppernas publiksiffror \u00f6kat och \u00f6versteg till och med m\u00e5nga av de sm\u00e5 fasta teatrarnas. De till en b\u00f6rjan tillf\u00e4lligt beviljade verksamhetsbidragen sl\u00e4pade efter. F\u00f6r de fria grupperna var de f\u00f6rsta ekonomiska saneringarna sm\u00e4rtsamma, men det \u00f6ppnade samtidigt upp f\u00f6r nya utmaningar. Framf\u00f6r allt saknade de fasta spelscener i huvudstaden.<u><\/u><\/p>\n<p><u>Ryhm\u00e4teatteri<\/u> fick hyra den gamla salen i boktryckararbetarnas hus (Kirjaty\u00f6ntekij\u00f6iden talo) vars \u201dfrim\u00e4rksscen\u201d kunde byggas ut med podier. Under <strong>Ritva Siikalas<\/strong> chefsperiod 1977\u20131980 antog de namnet <u>Kirjann\u00e4ytt\u00e4m\u00f6<\/u> (ungf. Bokens scen).<\/p>\n<p>P\u00e5 sin hemort Tammerfors st\u00f6tte <u>Ahaa-teatteri<\/u> p\u00e5 segt motst\u00e5nd i m\u00e5nga \u00e5r, n\u00e4rmast p\u00e5 grund av <strong>Olavi Veist\u00e4j\u00e4s <\/strong>kamp mot v\u00e4nsterns \u201dhegemonistr\u00e4vanden\u201d. Veist\u00e4j\u00e4 var tidningen <em>Aamulehtis <\/em>teaterkritiker och inflytelserik tammerforsare p\u00e5 teaterns omr\u00e5de. Men Ahaa var desto framg\u00e5ngsrikare p\u00e5 annat h\u00e5ll i landet under sina skolturn\u00e9er. Succ\u00e9pj\u00e4ser under m\u00e5nga \u00e5r var <strong>Jussi Helminens <\/strong>anti tobak- och knarkvarningsstycken som exempelvis <em>Tuu, tuu, tupakkarulla <\/em>(1971),<em> Polttaa, polttaa\u2026<\/em> (1971) och <em>Huumausainen\u00e4ytelm\u00e4 eli Kamal Yrgyplyn ja h\u00e4nen hashispussinsa ihmeellinen matka Turkista Suomeen ja mit\u00e4 sitten tapahtui<\/em> (1972). <strong>Pentti Kotkaniemi<\/strong> utvecklades till Ahaa-teaterns mest efterfr\u00e5gade och professionella komediregiss\u00f6r. I hans personlighet f\u00f6renades en reformv\u00e4nlig v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning med ett stort m\u00e5tt av \u00e4kta komik och livsgl\u00e4dje. Tack vare det blev Ahaa-teatern en av de mest framg\u00e5ngsrika teatergrupperna under hela 1970-talet, som i sin repertoar ocks\u00e5 bj\u00f6d p\u00e5 nytolkningar av Finlands historia (<em>Muurmannin rataroikka,<\/em> 1975 om j\u00e4rnv\u00e4gsbygget i Murmansk) och likt andra grupper mot slutet av decenniet \u00e4ven klassiker: <em>Jeppe Niilonpoika<\/em> (1976, <em>Jeppe p\u00e5 berget<\/em>), <em>Pikkuporvareita<\/em> (1977, <em>Sm\u00e5borgarbr\u00f6llopet<\/em>), <em>Kaksitoista tuolia<\/em> (1978, <em>Tolv stolar<\/em>), <em>Solveigin laulu<\/em> (1979, <em>Solveigs s\u00e5ng<\/em>) och <em>Huckleberry Finn<\/em> (1979).<\/p>\n<h2>KOM-teaterns 1970-tal<\/h2>\n<p>Allt sedan starten var <u>KOM-teatteri<\/u> \u201dst\u00f6rst och vackrast\u201d bland de fria grupperna och hade lockat till sig de b\u00e4sta sk\u00e5despelarna. Ensemblen var stor och de turnerade med sin nya musikaliska v\u00e4nsterrepertoar runt om i hela landet. De h\u00f6ll h\u00f6g profil visavi b\u00e5de estradteknik och en scenutstr\u00e5lning med tyngdpunkten p\u00e5 sting och kampanda. Slagkraften och fyndigheten i produktionerna, men ocks\u00e5 kraften och fr\u00e4sch\u00f6ren var ett dragpl\u00e5ster ifall publiken kunde omfatta hj\u00e4lte- och skurkuppl\u00e4gget liksom ocks\u00e5 det politiska budskapet. KOM:s publiksiffror var betydande under hela 1970-talet.<\/p>\n<p>Ekonomin baserade sig dock delvis p\u00e5 att gruppen var den politiskt \u201dmest tillf\u00f6rlitliga\u201d. Som \u00f6verl\u00e4gsen etta fick de regelbundet upptr\u00e4da p\u00e5 Finlands kommunistiska partis, och i synnerhet dess stalinistiska minoritetfalangs fester och evenemang. KOM-teatern fick s\u00e5lunda en hel del best\u00e4llningar via partiorganisationen. Kommunistpartiets ekonomi vilade p\u00e5 subventioner fr\u00e5n Sovjetunionen och andra liknande st\u00f6darrangemang. I egenskap av v\u00e4nsterns flaggskepp medverkade KOM i musikfestivaler i bland annat \u00d6stberlin och Latinamerika, fr\u00e4mst p\u00e5 Kuba. KOM var den mest framst\u00e5ende programgruppen under hela det \u201dtaistoitiska\u201d 1970-talet.<\/p>\n<p>Bland de tidiga framg\u00e5ngsnumren fanns Pentti Saaritsas <em>Kaamos,<\/em> ett inl\u00e4gg om avfolkningsutvecklingen i norra Finland samt Lauri Siparis <em>Yrj\u00f6 Nipanen<\/em> om en finl\u00e4ndsk invandrare i Sverige. Stycket <em>Kullervo<\/em> (1976), som var baserat p\u00e5 en text av <strong>Pirkko Kurikka<\/strong>, blev ett slags \u201dminiopera\u201d tonsatt av <strong>Eero Ojanen<\/strong>. I <strong>Laura J\u00e4nttis<\/strong> regi n\u00e5ddes mer lyriska och fysiskt renodlade, ja rentav dansanta tong\u00e5ngar. Det g\u00e4llde \u00e4ven <strong>Aku-Kimmo Ripattis <\/strong>balladlika text <em>Tervahanhi<\/em> (<em>Tj\u00e4rg\u00e5sen<\/em>) i regi av<strong> Pekka Milonoff<\/strong> \u2013 ett stycke som handlar om tj\u00e4rbr\u00e4nnare i Kajanaland i relation till tj\u00e4rborgarna i Ule\u00e5borg, som k\u00f6pte upp och f\u00f6rmedlade tj\u00e4ra till utlandet<em>.<\/em><\/p>\n<p>P\u00e5 Borgbackens Peacockteater uppf\u00f6rdes \u00e5r 1975 i <strong>Kaisa Korhonens<\/strong> regi, och med en ut\u00f6kad ensemble, sovjetklassikern <strong>Vsevolod Vishnevskys<\/strong> <em>Optimistinen tragedia <\/em>(<em>Optimistiska Tragedier)<\/em>, en pj\u00e4s om inb\u00f6rdeskriget i Ryssland d\u00e4r partiets kvinnliga kommissarie r\u00e4ttm\u00e4tigt i partiets och revolutionens namn m\u00f6rdar en otillf\u00f6rlitlig person inom ett matrosf\u00f6rband. I f\u00f6rest\u00e4llningen ifr\u00e5gasattes inte partilojaliteten i de stora masscenerna.<\/p>\n<p>KOM deltog ocks\u00e5 i den interna debatt inom v\u00e4nstern som <strong>Hannu Salamas<\/strong> <em>Siin\u00e4 n\u00e4kij\u00e4 miss\u00e4 tekij\u00e4<\/em> (<em>Kommer upp i t\u00f6<\/em>) i <strong>Jouko Turkkas<\/strong> regi gav upphov till. Pj\u00e4sen uppf\u00f6rdes p\u00e5 Helsingfors stadsteater \u00e5r 1976. KOM reagerade genom att uppf\u00f6ra <strong>Elvi Sinervos<\/strong> <em>Maailma on vasta nuori<\/em> (1978, <em>Jorden \u00e4r \u00e4nnu ung<\/em>), som till skillnad fr\u00e5n Salama ber\u00f6mde kommunisternas handlande under kriget och citerade den legendbildning om dem som ingick i kommunistpartiets tradition.<\/p>\n<p>P\u00e5 samma s\u00e4tt som de \u00f6vriga grupperna n\u00e4rde ocks\u00e5 KOM-teatern f\u00f6rhoppningar om att hitta en permanent spellokal i Helsingfors. Till en b\u00f6rjan hyrde de en gammal biograf i h\u00f6rnet av Tavastv\u00e4gen och Backasgatan i stadsdelen Hermanstad. Nu ut\u00f6kades ensemblen dessutom med sk\u00e5despelare som hade l\u00e4mnat stadsteatern i \u00c5bo.<\/p>\n<p>S\u00e5lunda befann sig KOM-teaterns produktioner under \u00e5ren 1978\u20131982 p\u00e5 h\u00f6jden av dess konstn\u00e4rliga bana. Kaisa Korhonen regisserade en utomordentligt fin tolkning av Tjechovs <em>Kolme sisarta <\/em>(1979, <em>Tre systrar<\/em>). Alla rollpersonerna \u00e4r kl\u00e4dda i avigv\u00e4nt skinn, epoken och milit\u00e4rbeteckningarna har strukits. Det g\u00e5r att l\u00e4sa in aktuella teman i tolkningen, bland annat hur kvinnoerfarenheten och kontakten kvinnorna emellan \u00e4r en viktig st\u00e4rkande faktor (i det h\u00e4r sammanhanget var den progressiva r\u00f6relsen inte s\u00e5 progressiv som den hade velat vara). \u00c4ven Tjechovpj\u00e4sens rollpersoners \u201df\u00f6rlorade liv\u201d, som \u201drunnit ut i sanden\u201d och den \u201dutsiktsl\u00f6sa\u201d ungdomen \u2013 var teman som \u00e5tminstone visavi de politiska f\u00f6rv\u00e4ntningarna f\u00f6ref\u00f6ll vara r\u00e4tt v\u00e4lbekanta. Sist och slutligen s\u00e5g Finland inte ut att \u201dbli socialistiskt\u201d, vilket de stora \u00e5rsklasserna \u00e5tminstone p\u00e5 festtalsniv\u00e5 hade hoppats p\u00e5. Turistresor i Sovjetunionen hade \u00f6ppnat m\u00e5nga resen\u00e4rers \u00f6gon.<\/p>\n<p>Bertolt Brechts <em>Kerj\u00e4l\u00e4isooppera<\/em> (1978, <em>Tolvskillingsoperan<\/em>) i Laura J\u00e4nttis regi var en svidande satir d\u00e4r man sj\u00f6ng och inte sparade p\u00e5 krutet. Av Pekka Milonoff regisserade <em>Maratontanssit, eli ammutaanhan hevosiakin<\/em> (1981, <em>Maratondansen<\/em>) som beskriver en uth\u00e5llighetst\u00e4vlan i dans, som var en vanligt f\u00f6rekommande f\u00f6reteelse i depressions\u00e5rens USA (efter Horace McCoys roman They Shoot Horses, Don\u2019t They fr\u00e5n \u00e5r 1935), en metafor f\u00f6r den lilla m\u00e4nniskans t\u00e4vlan i ekorrhjulet. Laura J\u00e4ntti regisserade Shakespeares <em>Myrsky <\/em>(<em>Stormen<\/em>) i r\u00e4tt dystra f\u00e4rger. KOM hade allts\u00e5 \u00f6verg\u00e5tt till att bli en intressant uttolkare av klassiker tack vare sina renommerade sk\u00e5despelare och skickliga regiss\u00f6rer.<\/p>\n<p>Lauri Siparis pj\u00e4s <em>Viimeinen kukkahuivi<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1981, ett sk\u00e5despel f\u00f6r tv\u00e5 personer d\u00e4r man g\u00f6r upp med en hel generations f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till Sovjetunionen och Taisto Sinisalos minoritetsfalang. Men under de h\u00e4r \u00e5ren drabbades KOM ocks\u00e5 pl\u00f6tsligt av ebb i kassan, inte minst p\u00e5 grund av sin stora personal och v\u00e4nsterorganisationernas ekonomiska problem: de politiska framtr\u00e4dandena avtog i antal. En del av personalen permitterades och den ursprungliga gruppen splittrades delvis.<\/p>\n<p>En del av sk\u00e5despelarna s\u00f6kte sig till andra teatrar, <strong>Juhani Laitala <\/strong>till nationalteatern Kansallisteatteri. En del arbetade som frilansakt\u00f6rer s\u00e5 som <strong>Erkki Saarela<\/strong> genom att uruppf\u00f6ra Dario Fos enmansmonologer <em>Mysteerio Buffo<\/em> (<em>Mistero Buffo<\/em>) p\u00e5 finska \u00e5r 1982, som blev en m\u00e5ng\u00e5rig succ\u00e9. Stycket uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 under Tammerfors teatersommar med <strong>Dario Fo<\/strong> och <strong>Franca Rame<\/strong> som hedersg\u00e4ster \u00e5r 1984.<\/p>\n<p>KOM-teatern k\u00e4mpade sig igenom de sv\u00e5ra \u00e5ren i tillf\u00e4lliga lokaler och med produktionsvisa anst\u00e4llningar. \u00c5r 1984 kunde de anst\u00e4lla en grupp nyutexaminerade sk\u00e5despelare direkt fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ralf L\u00e5ngbacka forcerar gr\u00e4nser Den viktigaste av regiss\u00f6rerna som r\u00f6rde sig fritt mellan de tv\u00e5 spr\u00e5kgrupperna var Ralf L\u00e5ngbacka (1932\u2013). F\u00f6dd i N\u00e4rpes och efter studier vid \u00c5bo Akademi hann han som ung student tillbringa n\u00e5gra m\u00e5nader i Berlin och se f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Berliner Ensemble, som Bertolts Brecht drev till sin d\u00f6d \u00e5r 1956 (Hbl [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[25],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1711"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1711"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1711\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1866,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1711\/revisions\/1866"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1711"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1711"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1711"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}