{"id":1713,"date":"2014-12-29T15:52:08","date_gmt":"2014-12-29T12:52:08","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1713"},"modified":"2018-10-22T16:49:31","modified_gmt":"2018-10-22T13:49:31","slug":"6-4-ylioppilasteatteri-teaterutbildningen-och-kalle-holmbergs-genombrott","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-4-ylioppilasteatteri-teaterutbildningen-och-kalle-holmbergs-genombrott\/","title":{"rendered":"
6.4<\/div>Ylioppilasteatteri, teaterutbildningen och Kalle Holmbergs genombrott"},"content":{"rendered":"

N\u00e4r antalet tidningar och tidskrifter \u00f6kade fick teaterkonsten betydligt mer publicitet och synlighet. F\u00f6rutom stj\u00e4rnreportage och sk\u00e5despelarintervjuer blev s\u00e4ttet att skriva recensioner och att presentera f\u00f6rfattare betydligt mer analytiska, vilket ocks\u00e5 innefattade regiss\u00f6rens och sk\u00e5despelarnas insats. De politiska och estetiska passioner som rasade runt teater \u00f6kade behovet av specificering i pamfletter och utlandsreportage. P\u00e5 1960- och 1970-talen skrevs det mycket om teater p\u00e5 ett analyserande s\u00e4tt. Tidningspressen p\u00e5 finska bestod dels av de stora partiernas huvudorgan (5\u20136 stycken) med utgivning i huvudstaden samt landsbygdstidningar. Den finlandssvenska tidningspressen representerades av rikstidningen Hufvudstadsbladet, regiontidningarna \u00c5bo Underr\u00e4ttelser, V\u00e4stra Nyland, \u00d6sterbottningen (sammanslagen med JT till \u00d6sterbottens Tidning \u00e5r 2008), Jakobstads Tidning (JT) och Vasabladet. I Helsingfors utkom ocks\u00e5 kv\u00e4llstidningen Nya Pressen (1945\u2013<\/em>1974) och Svenska Demokraten (1949\u2013<\/em>1971, Arbetarbladet 1919\u2013<\/em>1948 och 1972\u2013), som \u00e4r de svenskspr\u00e5kiga socialdemokraternas spr\u00e5kr\u00f6r. Kritikerna gick inte i \u201dpartiernas ledband\u201d, men delade i allm\u00e4nhet sin tidnings ideologiska syn. M\u00e5nga av dem hade studerat litteraturvetenskap, men \u00e4ven sedermera teater antingen i Tammerfors eller Helsingfors, det senare g\u00e4llde fr\u00e4mst de finskspr\u00e5kiga kritikerna. Den teaterintresserade publiken kunde f\u00f6lja med nya str\u00f6mningar fr\u00e5n utlandet, men ocks\u00e5 nya inhemska teaterf\u00f6rm\u00e5gor genom att delta i den m\u00e5ngsidiga och tidvis \u00e4ven djuplodande offentliga debatten. Idealrecensionen i dagspressen var ett slags m\u00e5ngbottnad \u201dkortess\u00e4\u201d med lagom mycket bakgrundsinformation.<\/p>\n

Jaakko Pakkasvirta (1934\u20132018) <\/strong>studerade finska och litteraturvetenskap, men tack vare studentnationens (Wiipurilainen Osakunta) teaterverksamhet och engagemanget som chef f\u00f6r studentteatern Helsingin Ylioppilasteatteri<\/u> (1959\u2013<\/strong>1962) <\/strong>b\u00f6rjade han intresseras sig f\u00f6r de folkliga teatergenrernas historia och det fysiska uttrycket. Han skrev ocks\u00e5 egna pj\u00e4ser. Som m\u00e5nga andra l\u00e4t han sig lockas till filmindustrin f\u00f6rst som assistent och senare som sk\u00e5despelare i \u00e4ven betydande roller. Det var sedan samarbetet med teknologen Risto Jarva<\/strong> kring experimentell film som fick Pakkasvirta att bli starkt f\u00f6rankrad i filmens v\u00e4rld. Sin kanske mest betydande insats har han gjort som filmregiss\u00f6r. B\u00e5de som sk\u00e5despelare p\u00e5 och chef f\u00f6r Ylioppilasteatteri v\u00e4ckte han uppm\u00e4rksamhet tack vare en betydande repertoarf\u00f6rnyelse. Till f\u00f6rnyelsen bidrog ocks\u00e5 j\u00e4mngamla Kai Savola<\/strong>, Jyri Schreck<\/strong> och Kari Salosaari<\/strong> samt i ett senare skede \u00e4ven de kvinnliga sk\u00e5despelarna Iiris-Lilja Lassila<\/strong> och Saara Pakkasvirta. <\/strong>De blev intresserade av att spela experimentell teater och av olika s\u00e4tt att n\u00e4rma sig modernistisk teater. H\u00e4r ingick \u00e5 ena sidan den traditionella fysiska stiliseringen och det visuellt avskalade \u00e5 den andra, med drag av surrealism och absurdism. Ylioppilasteatteri fick en studiolokal till sitt f\u00f6rfogande i andra v\u00e5ningen i Gamla studenthuset. Det var ett neuralt scenrum (s\u00e5 kallad black box), den f\u00f6rsta i sitt slag i Helsingfors. De var inte l\u00e4ngre tvungna att anpassa sig till Kansanteatteris f\u00f6rest\u00e4llningar i festsalen. Bland Pakkasvirtas egna pj\u00e4ser kan Kuningas Kvantti III<\/em> n\u00e4mnas, en kritisk parodi p\u00e5 en env\u00e5ldsh\u00e4rskare, <\/em>f\u00f6r vilken Liisi Tandefelt<\/strong> gjorde sin allra f\u00f6rsta kostymdesign. P\u00e5 grund av bristen p\u00e5 unga regiss\u00f6rer vid de professionella teatrarna var Jaakko Pakkasvirta r\u00e4tt efterfr\u00e5gad. Han anv\u00e4nde sig bland annat av projiceringsteknik, som till exempel i \u00c5bo uppsatta Euripides Herakles. <\/em>Efter att \u00e4nnu ha verkat som styrelseordf\u00f6rande f\u00f6r Ylioppilasteatteri (1964\u20131966) \u00f6vergick Pakkasvirta s\u00e5 sm\u00e5ningom till att uteslutande arbeta med film.<\/p>\n

Wilho Ilmari<\/strong> verkade som rektor och huvudl\u00e4rare vid Suomen Teatterikoulu<\/u> (sk\u00e5despelarutbildningen p\u00e5 finska) fr\u00e5n \u00e5r 1943 till \u00e5r 1963. Eftersom det r\u00e5dde brist p\u00e5 regiss\u00f6rer i Finland b\u00f6rjade teaterskolan i sk\u00e5despelarkursernas k\u00f6lvatten \u00e5rligen utbilda 1\u20132 regiss\u00f6rer. Bland dem ingick ocks\u00e5 unga kvinnor s\u00e5som Ritva Laatto<\/strong> och Elina Lehtikunnas<\/strong>. De hade b\u00e4gge dessutom akademiska studier bakom sig. De var v\u00e4lkomna p\u00e5 teatrarna trots att det alltid var teaterhusens manliga regiss\u00f6rer som regisserade de mest kr\u00e4vande styckena. De kvinnliga regiss\u00f6rerna blev, ofta mer eller mindre ofrivilligt, duktiga p\u00e5 att regissera den s\u00e5 kallade l\u00e4tta repertoaren, eftersom m\u00e4nnen av h\u00e4vd kom att ta hand om allvarliga och mer kr\u00e4vande pj\u00e4ser. Laatto regisserade p\u00e5 Kansallisteatteri (1956\u20131962) och Lehtikunnas vid Kansanteatteri (1959\u20131962).<\/p>\n

Arvi Kivimaa hade redan p\u00e5 1930-talet efterlyst utbildning f\u00f6r dramaturger och regiss\u00f6rer vid universitetet<\/u> ocks\u00e5 i Finland. Exempel p\u00e5 motsvarande studier fanns framf\u00f6r allt i England och USA. I samband med studier i litteratur ingick forskning i dramatik och studenter skrev ocks\u00e5 avhandlingar i teaterhistoria, men inte som ett eget \u00e4mnesomr\u00e5de. N\u00e5got tag hade det varit p\u00e5 f\u00f6rslag att ordna workshoppar i dramatik och \u00e4ven senare hade man dr\u00f6mt om det. Besluten om att l\u00e5ta bygga sm\u00e5 scener motiverades med detta.<\/p>\n

F\u00f6rst ute p\u00e5 plan med ett konkret initiativ var Yhteiskunnallinen Korkeakoulu (ungf. Samh\u00e4lleliga h\u00f6gskolan), som vid flytten till Tammerfors (1960) inom sig grundade Draamastudio<\/u>. Parallellt med kurserna som var riktade till unga akt\u00f6rer, grundades redan \u00e5r 1960 en regiss\u00f6rs- och dramaturgutbildning. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1963 leddes den av Kari Salosaari<\/strong>. I Tammerfors verkade ocks\u00e5 fr\u00e5n och med \u00e5r 1967 Tampereen Ammattin\u00e4yttelij\u00e4kurssi f\u00f6r professionella scenkonstn\u00e4rer, grundad av sk\u00e5despelaren och regiss\u00f6ren Matti Tapio<\/strong>.<\/p>\n

I Helsingfors var Ylioppilasteatteri initiativtagare och under ledning av Jaakko Pakkasvirta gick de ocks\u00e5 in f\u00f6r att samarbeta med Helsingfors universitet. Avsikten var att YT och dess studioscen sedan kunde fungera som teaterlaboratorium f\u00f6r blivande teaterarbetare.<\/u><\/p>\n

Suomen Teatterikoulun Korkeakouluosasto<\/u> grundades med Wilho Ilmaris samtyckte \u00e5r 1962 i anslutning till Suomen Teatterikoulu<\/u>, men var i praktiken en separat enhet. Studenterna studerade dramatik, konsthistoria och socialpsykologi vid Helsingfors universitet och undervisades i regiarbete och dramaturgi i utrymmen som var s\u00e4rdeles bristf\u00e4lliga. Bakgrundskrafter inom h\u00f6gskolan var Arvi Kivimaa<\/strong> och Oiva Ketonen<\/strong> och leddes av f\u00f6ljande personer under det n\u00e5got splittrade begynnelseskedet: Jouko Paavola<\/strong>, Jack Witikka,<\/strong> Timo Tiusanen<\/strong> och Ritva Laatto<\/strong> (se Kallinen 2001).<\/p>\n

Regiss\u00f6rsutbildningen p\u00e5 finska inleddes i grevens tid eftersom bristen var stor, men vid starten var resurserna som tilldelades Suomen Teatterikoulus h\u00f6gskoleavdelning f\u00f6r knappa och d\u00e4rtill saknades en egen scen. D\u00e4rf\u00f6r \u201dinvaderades\u201d Ylioppilasteatteri av f\u00f6rsta \u00e5rskursens studerande \u00e5r 1962 (Kalle Holmberg, Jukka Sipil\u00e4, Timo Bergholm, Eija-Elina Neuvonen<\/strong> samt Kaisa Korhonen, <\/strong>som blivit antagen till Konstindustriella l\u00e4roverket<\/u> f\u00f6r att studera scenografi). Vid YT sk\u00f6ttes dramaturgin tack vare handr\u00e4ckning av Jyri Schreck och Max Rand.<\/strong> F\u00f6r kontakterna med utlandet svarade Kai Savola, som nu blivit verksamhetsledare f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden liitto<\/u>. Tack vare honom blev f\u00f6rmedlingen av utl\u00e4ndska pj\u00e4ser till Finland effektivare, vilket innebar nya intressanta tillskott p\u00e5 repertoaren fr\u00e5n Mellaneuropa. P\u00e5 YT spelades bland annat Tadeusz R\u00f3sewicz\u2019 Kortisto <\/em>(Kartoteket<\/em>), Slawomir Mrozeks Avomerell\u00e4 <\/em>(P\u00e5 villande hav<\/em>), Ernst Tollers gamla Hinkemann<\/em> och den japanska f\u00f6rfattaren Yukio Mishimas Hanjo.<\/em> En nyhet fr\u00e5n USA var Jack Gelbers The Connection,<\/em> som p\u00e5 ett nynaturalistiskt s\u00e4tt beskrev en drogberoende jazzmusikers livssituation i en storstad.<\/p>\n

Ylioppilasteatteris niv\u00e5 och roll som v\u00e4gvisare under det tidiga 1960-talet fick ett lyft av att p\u00e5 dess tiljor stod m\u00e5nga unga akt\u00f6rer best\u00e5ende av redan utexaminerade, men ocks\u00e5 kommande teaterstuderande, som inte hade erbjudits andra spelm\u00f6jligheter. Kalle Holmberg<\/strong> anst\u00e4lldes redan 1965 som regiss\u00f6r vid Helsingfors stadsteater. YT blev en plantskola f\u00f6r framtida proffs och en sm\u00e4ltugn med tanke p\u00e5 de stora \u00e5rskullarnas intresse f\u00f6r teater. Det kom att bli en m\u00f6tesplats f\u00f6r den unga generationens teaterproffs och publik.<\/p>\n

Finska studentteatern Ylioppilasteatteris 40-\u00e5rsjubileum och premi\u00e4ren 21.3.1966 blev en milstolpe i finl\u00e4ndsk teaterhistoria. D\u00e5 gavs den nya v\u00e4nsterorienterade generationen r\u00f6st p\u00e5 Ylioppilasteatteri genom att man uppf\u00f6rde Arvo Salos och Kaj Chydenius Lapualaisooppera<\/em> (Lappooperan<\/em>), eller en patetiskt sjungen pj\u00e4s med en engagerad k\u00f6r. <\/em>Temat var den redan gl\u00f6mda utomparlamentariska Lappor\u00f6relsen, som i b\u00f6rjan av 1930-talet utan f\u00e4rgurskillning, utsatte socialdemokrater och kommunister f\u00f6r v\u00e5ld, ja till och med terror. Det resulterade i de s\u00e5 kallade kommunistlagarna. Den v\u00e4rsta \u00f6verdriften var skjutsningen av presidenten K. J. St\u00e5hlberg till \u00f6stgr\u00e4nsen.<\/p>\n\n\t\t