{"id":1715,"date":"2014-12-29T15:53:18","date_gmt":"2014-12-29T12:53:18","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1715"},"modified":"2018-10-22T16:49:45","modified_gmt":"2018-10-22T13:49:45","slug":"6-3-operetterna-musikalerna-och-kabareerna-lyckas-behalla-och-vinna-publik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-3-operetterna-musikalerna-och-kabareerna-lyckas-behalla-och-vinna-publik\/","title":{"rendered":"
6.3<\/div>Operetterna, musikalerna och kabar\u00e9erna lyckas beh\u00e5lla och vinna publik"},"content":{"rendered":"

Andelen komedier och musikpj\u00e4ser f\u00f6rblev stor \u00e4nda till slutet av 1970-talet. Men i deras inb\u00f6rdes placering \u00e4gde vissa f\u00f6r\u00e4ndringar rum som vittnade om f\u00f6r\u00e4ndringens vindar.<\/p>\n

Den klassiska <\/strong>\u00f6sterrikiska, ungerska och tyska operetten<\/strong> (med tons\u00e4ttare som Strauss, Mill\u00f6cker, Lehar, K\u00e1lm\u00e1n, Benatzky), samt dess arvingar fr\u00e5n mellankrigstiden, de s\u00e5 kallade schlageroperetterna (Abraham), \u00e5terkom till vissa delar \u00e4nnu p\u00e5 1950-talsrepertoarerna, men fick fr\u00e5n och med \u00e5r 1957 en h\u00e5rd konkurrent i den angloamerikanska musikalen.<\/p>\n

Under 1960-talets lopp hade ett urval operetter utkristalliserats som de fr\u00e4msta inom sin genre och de som hade blivit klassiker tog s\u00e5v\u00e4l teatrarna som Nationaloperan upp p\u00e5 sin repertoar: Johann Strauss den yngres L\u00e4derlappen<\/em>, Franz Lehars Glada \u00e4nkan<\/em> och Emmerich K\u00e1lm\u00e1ns Zigenarfurstinnan<\/em> eller Czardasfurtsinnan. <\/em>I den m\u00e5n man hade tillg\u00e5ng till personal mer tillr\u00e4cklig yrkeskompetens uppf\u00f6rdes \u00e4nnu \u00e4ven Zigenarbaronen, Grevinnan Maritza, Cirkusprinsessan <\/em>och Sigmund Rombergs Studentprinsen<\/em> och bland publiken h\u00f6ll efterfr\u00e5gan i sig \u00e4nnu hela 1970-talet. Det \u00e4r ingen hemlighet att det till och med under teaterns konstn\u00e4rliga h\u00f6jdpunkt under \u00e5ren 1971\u20131977 delvis var med f\u00f6rest\u00e4llningarna av Kreivit\u00e4r Mariza<\/em> som Stadsteatern i \u00c5bo klarade sin ekonomi. I m\u00e5nga st\u00e4der samarbetade man med operaf\u00f6reningen f\u00f6r att kunna genomf\u00f6ra en repertoar som kr\u00e4vde klassisk s\u00e5ngteknik. Det som kr\u00e4vdes av operetthj\u00e4ltarna \u2013 det vill s\u00e4ga en kombination av gentlemannam\u00e4ssighet, intelligens, suver\u00e4n manlig charm och en baritonr\u00f6st med ett tillr\u00e4ckligt stort register \u2013 var f\u00e5 sk\u00e5despelare f\u00f6runnat. \u00c4nnu p\u00e5 1960-talet fick teatercheferna se till att det inom personalen fanns n\u00e5gon som klarade av en roll som operetthj\u00e4lte. Bland de s\u00e5 kallade divorna var utbudet st\u00f6rre.<\/p>\n

Genom \u00e5rtiondena har \u00e4ldre engelskspr\u00e5kig musikteaterrepertoar saknats p\u00e5 scenen i Finland. Amerikanska och brittiska musikaler introducerades s\u00e5 sent som under \u00e5ren 1957 och 1958 n\u00e4r Annie m\u00e4sterskytten<\/em> (Annie mestariampuja<\/em>), Kiss me Kate<\/em> och Pyjamasleken<\/em> (Pyjamaleikki<\/em>) uppf\u00f6rdes. Av dem hade Kiss me Kate <\/em>och Annie Get Your Gun <\/em>haft urpremi\u00e4r redan p\u00e5 1940-talet. Avg\u00f6rande och en obestridlig klassiker inom sin genre blev My Fair Lady<\/em> baserad p\u00e5 George Bernard Shaws pj\u00e4s Pygmalion.<\/em> Handlingen g\u00e5r ut p\u00e5 att fonetikprofessor Henry Higgins hade slagit vad om att han kan f\u00f6rvandla blomsterflickan Eliza Doolittle till en fin dam genom att ers\u00e4tta hennes dialektala tungom\u00e5l med ett aristokratiskt. Den p\u00e5 sin tid s\u00e5 popul\u00e4ra pj\u00e4sen blev sedan i musikalform en veritabel v\u00e4rldssucc\u00e9 under en l\u00e5nga r\u00e4cka av \u00e5r fram\u00f6ver. Uruppf\u00f6randet i Finland \u00e4gde rum p\u00e5 Svenska Teatern i Helsingfors \u00e5r 1959 med Liisa Tuomi och Leif Wager i huvudrollerna. \u00c4ven som produktion betraktad var den f\u00f6rsta i sitt slag, som i avtalet om upphovsr\u00e4tten kr\u00e4vde en dr\u00e4ktplanerare fr\u00e5n Broadway, vilket vid den h\u00e4r tiden definitivt var ett undantag. Det blev startskottet f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l den som andra musikaler i Finland: My Fair Lady<\/em> sattes upp i \u00c5bo och bland annat \u00e4ven i Kuopio d\u00e4r Auli Poutiainen spelade Eliza. D\u00e4r fick Eliza arbeta bort sin savolaxiska dialekt. Som tema betraktat var identitetsf\u00f6r\u00e4ndringen ingalunda f\u00f6rbisedd i Finland heller.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4llde musikalrepertoaren tog publiken i Helsingfors sig r\u00e4tt beh\u00e4ndigt \u00f6ver spr\u00e5kmuren och Svenska Teatern fick under tidigt 1960-tal en hel del glamourpublicitet i veckotidningspressen. I b\u00f6rjan av 1960-talet blev teatern k\u00e4nd f\u00f6r sin atmosf\u00e4r av l\u00e4ttsamt n\u00f6jesliv, som sammanf\u00f6rde den urbana bildade klassen med medelklassen.<\/p>\n

De \u00f6vriga musikalerna s\u00e5 som Guys and Dolls, The King and I, Sound of Music, Camelot, Stop the World <\/em>\u2013 I Want to Get Off, Hello, Dolly!, I do! I do!, <\/em>och Cabaret<\/em> gick upp p\u00e5 scenen i j\u00e4mn takt under hela 1960-talet. Tampereen Teatteri var ofta den som var f\u00f6rst ute med att s\u00e4tta upp dem p\u00e5 finska.<\/p>\n

Helsingfors stadsteater var f\u00f6rst i Norden med att s\u00e4tta upp redan tidigare n\u00e4mnda Viulunsoittaja katolla, <\/em>f\u00f6rst p\u00e5 Gamla studenthuset i februari 1966, varifr\u00e5n den flyttades \u00f6ver till det nya teaterhuset f\u00f6r att sedan s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00e5 spridning i hela landet. F\u00f6rutom de f\u00f6rlorade byarna hade Spelman <\/em>dessutom anknytning till landsbygden och livsstilen d\u00e4r. Det upplevdes som fr\u00e4scht och behagligt, vilket ledde till att teatrarna g\u00e4rna s\u00e5g sig om efter inhemska s\u00e5ng- och musikstycken att s\u00e4tta upp. Gamla dammades av och snart s\u00e5gs b\u00e5de schottis och polska p\u00e5 scenen: den agrarfinl\u00e4ndska nostalgin gick mot en ny blomstringstid alltmedan nya elementhus f\u00f6r inflyttarna fr\u00e5n landet uppf\u00f6rdes i perifera sovst\u00e4der.<\/p>\n

S\u00e5ngtexterna i Teuvo Pakkalas Tukkijoella<\/em> (1899, Timmerflottare<\/em>) var tonsatta av Oskar Merikanto. Detta folklustspel, som ursprungligen var ett s\u00e5 kallat tillf\u00e4llighetsstycke, kom att bli en av de mest spelade teaterpj\u00e4serna i Finland. Detta trots att den b\u00f6rjade vara r\u00e4tt s\u00e5 bortgl\u00f6md redan p\u00e5 1960-talet. \u00c5r 1971 sattes den upp p\u00e5 Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u> i bearbetning och regi av Vili Auvinen, <\/strong>ett kl\u00e4mmigt och skojfriskt evenemang f\u00f6r hela folket, som inleddes med dans i foaj\u00e9n. Rollen som P\u00f6lh\u00f6-Kustaa hade gjorts om till en liten f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s pojke i st\u00e4llet f\u00f6r en handikappad yngling. Timmerflottarnas kaxighet passade v\u00e4l in i tidens anda med arbetarkultur och ekonomisk uppg\u00e5ng. Timmerflottarna, <\/em>som kommit till (1898) under den s\u00e5 kallade f\u00f6rtrycks- eller f\u00f6rryskningsperioden, lyfte naturligtvis fram nationens enighet: st\u00e5nden eller samh\u00e4llsklasserna samarbetade och om det uppstod br\u00f6tar (anhopning av timmer) i vattendragen hj\u00e4lptes man \u00e5t att varpa eller bogsera timret. Timmerbossen visade sig sedan vara son till en bonde, s\u00e5 att alla pj\u00e4sens tre k\u00e4rlekspar kunde gifta sig inom sin samh\u00e4llsklass.<\/p>\n

Pj\u00e4sens framg\u00e5ng togs ad notam ocks\u00e5 p\u00e5 nationalteatern Kansallisteatteri \u00e5r 1972, d\u00e4r de fick spela den i \u00e5ratal, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde m\u00e5nga andra teatrar. Den f\u00f6ljdes av en hel genre, som p\u00e5 s\u00e4tt och viss blev k\u00e4nnetecknade f\u00f6r repertoaren i de st\u00f6rre st\u00e4derna runtom i hela landet: Meripoikia, H\u00e4rm\u00e4l\u00e4isi\u00e4 <\/em>(H\u00e4rm\u00e4borna<\/em>), Puukkojunkkarit <\/em>(Knivjunkare<\/em>), Pitk\u00e4j\u00e4rvel\u00e4isi\u00e4 (S\u00e5 \u00e4lskas i Pitk\u00e4j\u00e4rvi), Nuori myll\u00e4ri<\/em> (Den unga mj\u00f6lnaren) <\/em>etc. Den optimistiska repertoaren fr\u00e5n finskhetsr\u00f6relsens dagar vid seklets b\u00f6rjan blev delvis ett varum\u00e4rke, men ocks\u00e5 en belastning, f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l Vili Auvinen som Paavo Liski.<\/strong> De fick regissera dem till lust och leda under 1970-latet. P\u00e5 grund av den politiskt of\u00f6rdragsamma atmosf\u00e4ren var det m\u00e5nga som l\u00e4ngtade efter stiltje och en positiv livsinst\u00e4llning, varf\u00f6r publiken gillade sina favoriter.<\/p>\n

Vivica Bandlers<\/strong> Lilla Teatern<\/u> \u2013 Helsingfors mest vitala scen vid den tiden \u2013 flyttade \u00e5r 1962 till moderna lokaler i Tekniska f\u00f6reningens hus vid Georgsgatan, d\u00e4r den fortfarande verkar. \u00d6verallt i landet upplevdes det begr\u00e4nsade utbudet av inhemska teaterstycken som en brist. Speciellt p\u00e5 finlandssvenskt h\u00e5ll ans\u00e5gs det viktigt att fr\u00e4mja det inhemska. Nu kunde Bandler genomf\u00f6ra den andra spels\u00e4songen (1963\u20131964) med inhemska pj\u00e4ser, ett s\u00e5 kallat inhemskt \u00e5r.<\/p>\n

Det genomf\u00f6rdes med nya stycken av Bo Carpelan, Mary Mandelin, Solveig von Schoulz, Henrik Tikkanen, Tauno Yliruusi, Benedict Zilliacus och debuterande dramatiker som Lars Jansson, Markku Lahtela, G\u00f6sta och Leo \u00c5gren, Satu Waltari Frej Lindqvist och Bengt Ahlfors (Ahlfors 2011, 71). Repertoaren bestod ocks\u00e5 av musikteater i liten skala och revyer. Det var just s\u00e5dant de nya sm\u00e5 teatrarna beh\u00f6vde. Bengt Ahlfors<\/strong> och Erna Tauros<\/strong> musikal I v\u00e5ras <\/em>(Oli kev\u00e4t<\/em>) var ett litet triangeldrama mellan Harlekin, Pierrot och Colombine, som kom att spelas p\u00e5 teatrar runt om i landet.<\/p>\n

Benedict Zilliacus<\/strong> var Lillans m\u00e5ng\u00e5riga revysnickare. Publikframg\u00e5ngen \u00c5ttan, ett h\u00f6rn av samh\u00e4llet <\/em>(Kahdeksikko<\/em>) tog sin b\u00f6rjan fr\u00e5n Bez penna och Erna Tauros notblad. Handlingen i pj\u00e4sen \u00e4r f\u00f6rlagd till tr\u00e4husen i Bergh\u00e4ll d\u00e4r inv\u00e5narna gaddade sig samman mot ett grynderf\u00f6retag. Vid den h\u00e4r tiden revs hela tr\u00e4huskvarter vid linjerna i stadsdelen Bergh\u00e4ll i Helsingfors. Det angel\u00e4gna temat garanterade efterfr\u00e5gan.<\/p>\n

Vivica Bandler var ocks\u00e5 \u00f6ppen f\u00f6r ett samarbete mellan Lilla teatern och finska Ylioppilasteatteri g\u00e4llande musikprogram, med texter av bland annat Bertolt Brecht. En frisinnad v\u00e4rdegrund upplevdes som viktigare \u00e4n spr\u00e5kmurar.<\/p>\n

Under de h\u00e4r \u00e5ren inleddes ett n\u00e4ra samarbete mellan den v\u00e4nsterorienterade finlandssvenska kulturintelligentian och likasinnade finskspr\u00e5kiga. P\u00e5 finskspr\u00e5kiga teatrar visades pj\u00e4ser av bland andra Bengt Ahlfors, Claes Andersson <\/strong>och Johan Bargum<\/strong>. I Lilla teaterns valkabar\u00e9 Med-borgare<\/em> (p\u00e5 finska Kansalaiset<\/em> eller Porvarien kanssa)<\/em> utmanades Svenska Folkpartiet \u00e5r 1970 och d\u00e4r st\u00e4llde man sig fr\u00e5gan om det i en valsituation \u201d\u00e4r vettigt att r\u00f6sta enligt spr\u00e5ktillh\u00f6righet snarare \u00e4n socialgrupp.\u201d<\/p>\n

H\u00f6sten 1968 uppf\u00f6rdes kabar\u00e9n Tjeckoslovakien<\/em> p\u00e5 Lillan d\u00e4r man f\u00f6rh\u00f6ll sig kritiskt till Sovjetunionens invasion och int\u00e5get i Prag. Till skillnad fr\u00e5n andra f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 Lillan gjordes aldrig en TV-version av den pj\u00e4sen. Till skillnad fr\u00e5n Lillan p\u00e5 Bandlers tid hade den unga v\u00e4nstern b\u00f6rjat censurera allt som verkade vara kritik mot Sovjet. Vivica Bandler s\u00e5lde sin del av teatern till sk\u00e5despelarna och flyttade via Oslo till Stockholm f\u00f6r att leda stadsteatern d\u00e4r. Nu togs ledarskapet f\u00f6r Lillan \u00f6ver av Lasse P\u00f6ysti <\/strong>och det starka sk\u00e5despelargardet bestod forts\u00e4ttningsvis av \u00e4ven Birgitta Ulfsson<\/strong>, Elina Salo,<\/strong> Nils Brandt, Gustav Wiklund och Asko Sarkola<\/strong>. Situationen f\u00f6r\u00e4ndrades \u00e4n en g\u00e5ng n\u00e4r Lasse P\u00f6ysti blev chef f\u00f6r Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri under \u00e5ren 1974\u20131981. Efter resonemanget om att Lillan \u201dkunde bli en teater som alltid drevs av unga\u201d blev det Asko Sarkola som tog \u00f6ver n\u00e4r Lasse P\u00f6ysti och Birgitta Ulfsson flyttade till TTT i Tammerfors.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Andelen komedier och musikpj\u00e4ser f\u00f6rblev stor \u00e4nda till slutet av 1970-talet. Men i deras inb\u00f6rdes placering \u00e4gde vissa f\u00f6r\u00e4ndringar rum som vittnade om f\u00f6r\u00e4ndringens vindar. Den klassiska \u00f6sterrikiska, ungerska och tyska operetten (med tons\u00e4ttare som Strauss, Mill\u00f6cker, Lehar, K\u00e1lm\u00e1n, Benatzky), samt dess arvingar fr\u00e5n mellankrigstiden, de s\u00e5 kallade schlageroperetterna (Abraham), \u00e5terkom till vissa delar \u00e4nnu […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[25],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1715"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1715"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1754,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1715\/revisions\/1754"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}