{"id":1717,"date":"2014-12-29T15:54:30","date_gmt":"2014-12-29T12:54:30","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1717"},"modified":"2018-10-22T16:49:56","modified_gmt":"2018-10-22T13:49:56","slug":"6-2-inhemsk-dramatik-och-nyckelverk-pa-repertoaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-2-inhemsk-dramatik-och-nyckelverk-pa-repertoaren\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">6.2<\/div>Inhemsk dramatik och nyckelverk p\u00e5 repertoaren"},"content":{"rendered":"<p>Tack vare \u00f6verraskande aktuella och djuplodande repertoarer lyckades teatrarna i Finland g\u00f6ra sig till betydande spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r samh\u00e4llsidentiteterna som genomgick en f\u00f6r\u00e4ndring p\u00e5 1960-talet: att inb\u00f6rdeskriget, Lappor\u00f6relsen och forts\u00e4ttningskriget syntes i repertoarerna lockade en talrik aktiv manspublik till teatersalongerna. P\u00e5 tiljorna speglade kollektiva dramer ocks\u00e5 evakueringen av Karelen och den interna migrationen, det vill s\u00e4ga befolkningsf\u00f6rflyttningen som p\u00e5verkade hela landet. N\u00e4r man sedan \u00e4nnu p\u00e5 1970-talet i stor skala gick in f\u00f6r att uppf\u00f6ra de agrara klassikerna, gjordes ocks\u00e5 det \u00e5 ena sidan i nostalgisk anda, men \u00e5 den andra f\u00f6r att visa att den agrara livsstilen ingalunda var p\u00e5 utd\u00f6ende, utan hade en gynnsam utveckling framf\u00f6r sig. Man ville lyfta fram traditionen ur ett nytt perspektiv (torparna och det fattiga folket) och d\u00e4rmed \u00e5terer\u00f6vra klassikerna p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. Med undantag f\u00f6r musikaler och farser hade utlandsrepertoaren r\u00e4tt l\u00e5ngt f\u00f6rpassats till ett sidosp\u00e5r.<\/p>\n<p>Symbiosen mellan teaterf\u00f6rest\u00e4llningar och film fortsatte i n\u00e5gon m\u00e5n \u00e4nnu under tidigt 1960-tal, men var avtagande. Maria Jotunis <em>Kultainen vasikka<\/em> (<em>Den gyllene kalven<\/em>) i Ritva Arvelos regi f\u00f6r Intimiteatteri (1959) h\u00f6rde till dem som filmatiserades 1961 med mer eller mindre samma upps\u00e4ttning. Till skillnad fr\u00e5n Glory Lepp\u00e4nen 10 \u00e5r tidigare, fick Ritva Arvelo f\u00f6rekomma som regiss\u00f6r \u00e4ven f\u00f6r filmen.<\/p>\n<p>Den stora f\u00f6r\u00e4ndringen inom filmkonsten intr\u00e4ffade i b\u00f6rjan av 1960-talet, n\u00e4r man inom filmen p\u00e5 grund av Sk\u00e5despelarf\u00f6rbundets strejk under ett par \u00e5rs tid blev tvungen att ty sig till enbart amat\u00f6rer och schlagerstj\u00e4rnor. Orsaken till strejken var att Toivo S\u00e4rkk\u00e4, utan att ta h\u00e4nsyn till andra, hade s\u00e5lt hela sin Suomi-Filmi-produktion till Rundradion (dagens Yle) varvid sk\u00e5despelarna inte l\u00e4ngre fick ers\u00e4ttning f\u00f6r s\u00e4ndningarna i TV. Det resulterade i att sk\u00e5despelarna v\u00e4grade medverka i filmarbetet. Trots allt var det alldeles klokt att bryta strejken efter ett par \u00e5r \u2013 dessutom n\u00e4rmade sig slutet f\u00f6r de inhemska studiofilmerna, man stod p\u00e5 tr\u00f6skeln till \u201d\u00e5r noll\u201d. Det var snarast en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 den f\u00f6r\u00e4ndring televisionen f\u00f6rde med sig.<\/p>\n<p>Med tanke p\u00e5 filmkonsten var det en naturlig, \u00e4kta och icke teatraliskt utlevande modern person, studerande och amat\u00f6rsk\u00e5despelare som b\u00e4st svarade mot f\u00f6rv\u00e4ntningarna och den anda som var r\u00e5dande under 1960-talets filmreform. En mer d\u00e4mpad gestik och ett modernt ledigt s\u00e4tt att agera framf\u00f6r kameran st\u00e4rkte den konstn\u00e4rliga attityden med siktet dels riktat mot en mer dokumenterande filmningsteknik.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1717 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1731\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0602-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1731'>\n\t\t\t\tRepetitionsbild fr\u00e5n lektion vid teaterskolan Suomen Teatterikoulu h\u00f6sten 1958. L\u00e4ngst framme st\u00e5r fr\u00e5n v\u00e4nster Turkka Lehtinen, Seela Sella och Annikki Laaksi. Bilden \u00e4r tagen under en lektion d\u00e4r registuderande Annikki Laaksi regisserar en planerad scen [Helge Heinonen, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Den tidens teaterstuderande kom redan p\u00e5 sent 1960-tal att utg\u00f6ra det nya stj\u00e4rngardet inom finsk film. De blev ett slags megasymboler f\u00f6r sin generations livsstil med namn som Kristiina Halkola, Pertti och Eero Melasniemi, Kirsti Wallasvaara och Pekka Autiovuori. Bland regiss\u00f6rerna var det fr\u00e4mst Mikko Niskanen som \u00e4ven senare fortsatte skildra ungdomsliv. Han var kanske den av v\u00e5ra regiss\u00f6rer som p\u00e5 det mest \u00f6vergripande s\u00e4ttet har skildrat finl\u00e4ndskt samh\u00e4llsliv in p\u00e5 livet (1962\u20131988). Hans n\u00e5got yngre generationskamrater J\u00f6rn Donner och Risto Jarva engagerade ocks\u00e5 de unga akt\u00f6rer. Om J\u00f6rn Donners insats som regiss\u00f6r kan s\u00e4gas att rollistan ofta bestod av s\u00e5v\u00e4l finl\u00e4ndska som svenska akt\u00f6rer och att han ocks\u00e5 gjorde film i Sverige.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n och med 1950-talet \u00e4gnade teaterchefen Eino Salmelainen somrarna \u00e5t att skriva om teater. Hans produktion omfattade allt fr\u00e5n memoarer och personportr\u00e4tt till analys av finsk dramatik, en redog\u00f6relse f\u00f6r Tammerfors som teaterstad och tankar om 1960-talets debattpolemik. Den tidens unga garde delade inte hans \u00e5sikter om folkligheten och inte heller hans motst\u00e5nd till den \u00f6ppna politiseringen av teatern.<\/p>\n<p>Salmelainen tog starkt st\u00e4llning f\u00f6r folklig teater i b\u00f6rjan av 1960-talet. Han ans\u00e5g att teatern inte kunde vara framg\u00e5ngsrik om den f\u00f6rlorade det vanliga folkets st\u00f6d. Det var de \u201darga unga m\u00e4nnen\u201d i 1960-talets Helsingfors som representerade den f\u00f6rfinade, sv\u00e5rtillg\u00e4ngliga och intellektuella smaken. Bland dessa kan exempelvis Kari Salosaari, Timo Tiusanen, Jaakko Pakkasvirta och Pekka Lounela n\u00e4mnas. N\u00e4r de antr\u00e4dde teaterf\u00e4ltet hade de alla universitetsstudier i bakfickan varf\u00f6r greppet f\u00f6rv\u00e4ntades vara mer intellektuellt. Pekka Lounela som var dramaturg blev chef f\u00f6r Radioteatern och Pakkasvirta kom senare att huvudsakligen arbeta med film. Salosaari och Tiusanen kombinerade praktiskt teaterarbete med en universitetskarri\u00e4r.<\/p>\n<p>Begreppet \u201dangry young men\u201d \u00e5syftade ursprungligen en grupp dramatiker och romanf\u00f6rfattare som framtr\u00e4dde i Storbritannien p\u00e5 1950-talet. I pj\u00e4serna kritiserades etablissemanget och det brittiska samh\u00e4llets klassindelning. Det handlade ofta om unga m\u00e4n som vantrivdes i sin livssituation och som kunde ta ut sin vrede p\u00e5 scenen. Uttrycket kom sedan i \u00f6verf\u00f6rd bem\u00e4rkelse att \u00e5syfta dramatiker som skrev s\u00e5dana pj\u00e4ser. Senare har man f\u00e4st uppm\u00e4rksamhet vid hur manscentrerade m\u00e5nga av de h\u00e4r pj\u00e4serna var och att kvinnorna gestaltats s\u00e5 passiva, och d\u00e4rtill f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt traditionella. I Finland har uttrycket n\u00e4rmast anv\u00e4nts f\u00f6r att peppa manliga teaterregiss\u00f6rer \u2013 n\u00e4rmast i marknadsf\u00f6ringssyfte.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n Radioteatteri lockade Eino Salmelainen <strong>Eugen Terttula <\/strong>till arbetarteatern TTT, f\u00f6rst som regiss\u00f6r och sedan som eftertr\u00e4dare p\u00e5 teaterchefsposten<strong>. <\/strong>Terttula tillh\u00f6rde den s\u00e5 kallade intelligentian som f\u00f6rh\u00f6ll sig kritiskt till folklig underh\u00e5llning och Kalle Tr\u00e4skalle-kulturen. I Tammerfors lyckades Terttula s\u00e4tta upp kontinentala samtidspj\u00e4ser och klassiker p\u00e5 ett \u00e5sk\u00e5dligt och tillg\u00e4ngligt s\u00e4tt. Han f\u00f6ljde upp Brecht-regierna som Salmelainen hade inlett och blev p\u00e5 1960-talet en synlig Bertolt Brecht-introdukt\u00f6r tack vare sitt suver\u00e4na sk\u00e5despelargarde. P\u00e5 TTT spelades <em>Setsuanin hyv\u00e4 ihminen<\/em> (1960,<em> Den goda m\u00e4nniskan fr\u00e5n Sezuan<\/em>) och <em>Kaukaasialainen liitupiiri <\/em>(1962, <em>Den kaukasiska kritcirkeln<\/em>).<\/p>\n<h2>Inb\u00f6rdeskriget och v\u00e4nsterns historietolkningar f\u00f6r scen<\/h2>\n<p>Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteris 60-\u00e5rsjubileum (1961) firades i Eino Salmelas folkliga anda i form av andra delen av V\u00e4in\u00f6 Linnas torpartrilogi <em>T\u00e4\u00e4ll\u00e4 Pohjant\u00e4hden alla<\/em> i Eugen Terttulas episka dramatisering. Centralt tema i den delen \u00e4r skildringen av 1918 \u00e5rs inb\u00f6rdeskrig (medborgarkrig).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1717 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"580\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601bx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1727\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601bx.jpg 580w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601bx-300x238.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 580px) 100vw, 580px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1727'>\n\t\t\t\tV\u00e4in\u00f6 Linna T\u00e4\u00e4ll\u00e4 Pohjant\u00e4hden alla (Under polstj\u00e4rnan) Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri [Juhani Riekkola, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Dramatiseringen cirkulerade p\u00e5 teaterscenerna under m\u00e5nga \u00e5r i b\u00f6rjan av 1960-talet: den blev en stor framg\u00e5ng \u00f6verallt d\u00e4r den uppf\u00f6rdes. Nittonhundraarton \u00e5rs krig gick upp p\u00e5 scenen som det stora episka samh\u00e4llsdramat. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen som f\u00e5ngl\u00e4gerinteri\u00f6rer och avr\u00e4ttningar visades p\u00e5 scen i Finland. Det hade stor betydelse eftersom de 40 \u00e5r som hade f\u00f6rflutit sedan kriget sist och slutligen var en relativt kort tid.<\/p>\n<p>Kriget beskrevs ur ett r\u00f6tt perspektiv, men p\u00e5 ett beh\u00e4rskat s\u00e4tt, snarare som en kollektiv tragedi f\u00f6r att kunna l\u00e4ka trauman. Med undantag f\u00f6r Hella Wuolijokis <em>Laki ja j\u00e4rjestys <\/em>(1933, <em>Lag och ordning<\/em>) \u2013 som uppf\u00f6rdes endast tv\u00e5 g\u00e5nger \u2013 och ett par scener ur <em>Niskavuoren Heta<\/em> (1950, <em>Heta fr\u00e5n Niskavuori<\/em>), hade det r\u00f6da perspektivet inte skildrats p\u00e5 professionella teatrar.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen fick en forts\u00e4ttning i dramatiseringen av f\u00f6rsta delen av <em>Pohjant\u00e4hti<\/em>-trilogin (1962, <em>S\u00f6ner av ett folk<\/em>), d\u00e4r torpet i byn Pentinkulma tar sin b\u00f6rjan. Ocks\u00e5 den blev en framg\u00e5ng i hela landet p\u00e5 samma s\u00e4tt som den tidsm\u00e4ssigt senare inb\u00f6rdeskrigsskildringen (del 2), men den hade inte samma emotionella nyhetsv\u00e4rde.<\/p>\n<p>Arbetarnas amat\u00f6rteatrar f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 1950-talet undvika allt som var uppenbart politiskt. I och med televisionens int\u00e5g och ett uppsving f\u00f6r dansbanorna pekade det ner\u00e5t f\u00f6r teatern. En ideologisk profil i repertoaren hade p\u00e5 v\u00e4nsterh\u00e5ll varit n\u00f6dv\u00e4ndig strax efter inb\u00f6rdeskriget, men ocks\u00e5 f\u00f6r Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6 p\u00e5 1930-talet liksom ocks\u00e5 f\u00f6r \u00e5ren 1947\u20131957 verksamma Suomen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri, men deras m\u00e5lgrupp var sj\u00e4lvfallet de egna anh\u00e4ngarskarorna.<\/p>\n<p>I b\u00f6rjan av 1960-talet var v\u00e4nstern r\u00e4tt splittrad. Gr\u00e4nsen mellan kommunister och socialdemokrater var o\u00f6verkomlig. Socialdemokraterna var delade i en v\u00e4nster- (Skogiterna) och en h\u00f6gerfalang (Leskinens anh\u00e4ngare) som sinsemellan f\u00f6rde en maktkamp p\u00e5 arbetsplatserna, inom arbetarf\u00f6reningsr\u00f6relsen, partiavdelningarna och idrottsf\u00f6reningarna. D\u00e4rf\u00f6r hade Eino Salmelainen deklarerat att personalen vid Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri skulle l\u00e4gga de h\u00e4r tvistefr\u00e5gorna \u00e5t sidan. Han ans\u00e5g att teatern skulle vara en hemvist f\u00f6r kultur, konstn\u00e4rliga upplevelser och rekreation. Scenkonsten kunde inte vara ett forum f\u00f6r dagspolitiska tvistefr\u00e5gor, utan en institution som stod f\u00f6r gemenskapsk\u00e4nsla mellan m\u00e4nskor, och f\u00f6r att f\u00f6ra tankarna p\u00e5 annat.<\/p>\n<p>Genom att inb\u00f6rdeskriget f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen togs upp som tema p\u00e5 teaterscenen \u00e5r 1961 accentuerades v\u00e4nsterns gemensamma r\u00f6tter. <em>Pohjant\u00e4htis <\/em>politiska och kulturella inverkan p\u00e5 den l\u00e4sande allm\u00e4nheten och de m\u00e5nga scenpresentationerna i dramatiserad form lade den andliga grunden till v\u00e4nsterns inre och yttre konsolidering, som konkretiserades i den f\u00f6r perioden 1966\u20131970 bildade folkfrontsregeringen. I V\u00e4in\u00f6 Linnas vidvinkelperspektiv fanns det rum f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l den fredliga skr\u00e4ddaren Halme som de unga och trotsigt k\u00e4mpande torpars\u00f6nernas generation under ledning av Akseli Koskela.<\/p>\n<h2>Forts\u00e4ttningskriget n\u00e5r teaterscenen<\/h2>\n<p>Det var inte enbart arbetarr\u00f6relsens historia utan ocks\u00e5 fr\u00e5gor g\u00e4llande v\u00e4rldskriget som fick anst\u00e5 till 1960-talet innan de kunde granskas i s\u00f6mmarna. De psykiska \u00e4rren efter krigen hade kapslats in f\u00f6r att f\u00f6rst i 1960-talets scenupps\u00e4ttningar f\u00e5 ett utlopp. Ansvarsfr\u00e5gorna f\u00f6r krig som hade f\u00f6rts f\u00f6r ett tjugotal \u00e5r sedan behandlades i pj\u00e4ser f\u00f6rlagda till den europeiska kontinenten. \u00d6verf\u00f6rda till andra f\u00f6rh\u00e5llanden s\u00e5gs p\u00e5 Kansallisteatteri f\u00f6rest\u00e4llningar av pj\u00e4ser som till exempel <em>Altonan vangit <\/em>(1962, <em>F\u00e5ngarna fr\u00e5n Altona<\/em>) och <em>Sijainen <\/em>(1963, <em>St\u00e4llf\u00f6retr\u00e4daren<\/em>) d\u00e4r f\u00f6rst nu ansvariga intellektuellas och ledande folkgruppers position granskades. I den f\u00f6rstn\u00e4mnda behandlade Jean-Paul Sartre Frankrikes ansvar i det p\u00e5g\u00e5ende kriget i Algeriet, \u00e4ven om det till det yttre \u00e4r en skildring av en familj i efterkrigs\u00e5rens Tyskland. I sin pj\u00e4s <em>St\u00e4llf\u00f6retr\u00e4daren<\/em> st\u00e4llde Rolf Hochhuth fr\u00e5gan om huruvida p\u00e5ven (Pius XII) k\u00e4nde till f\u00f6rintelsen av judar under andra v\u00e4rldskriget.<\/p>\n<p>I <strong>Ilmari Turjas <\/strong>pj\u00e4s <em>P\u00e4\u00e4majassa<\/em> (1965, <em>I huvudkvarteret<\/em>) skildras n\u00e5gra traumatiska dagar i juni 1944, n\u00e4r sovjetarm\u00e9n kort efter de v\u00e4stallierades landstigning i Normandie inledde en storoffensiv p\u00e5 Karelska N\u00e4set. I pj\u00e4sen gick man in f\u00f6r att \u00f6verf\u00f6ra ansvaret f\u00f6r genombrottet fr\u00e5n front- och stabsofficerarna p\u00e5 h\u00f6gkvarteret i S:t Michel och Mannerheim, som inte enligt pj\u00e4sen skulle ha tagit underr\u00e4ttelseinformationen ad notam och d\u00e4rf\u00f6r inte i tid hade kommenderat trupperna fr\u00e5n Ladogakarelen till N\u00e4set. I pj\u00e4sen utn\u00e4mns general A. F. Airo till hj\u00e4lte, en av Finlands fr\u00e4msta milit\u00e4ra beg\u00e5vningar. Det dokument\u00e4ra dramat eller s\u00e5 kallad \u201dh\u00e5rdfakta\u201d, en teaterform d\u00e4r historiska fakta omdanas till ett teaterstycke som var betecknande f\u00f6r 1960-talet, en riktning som tog sin b\u00f6rjan i d\u00e5varande V\u00e4sttyskland. Till en b\u00f6rjan efterstr\u00e4vade man sansad faktabaserad neutralitet, trots att man senare blev tvungen att ge efter f\u00f6r \u00f6ppet politiska agendor. I pj\u00e4sen <em>P\u00e4\u00e4majassa<\/em> f\u00f6rekommer det dock tydliga sym- och antipatier. Pj\u00e4sen har ocks\u00e5 filmatiserats med <strong>Joel Rinne<\/strong> i huvudrollen.<\/p>\n<p>Linnas roman <em>Tuntematon sotilas<\/em> (Ok\u00e4nd soldat) skildrade naturligtvis ocks\u00e5 de sp\u00e4nningar som i en krigssituation kunde uppst\u00e5 mellan manskap och bef\u00e4l. Att \u00f6ppet komma ut med det \u00e5r 1954 v\u00e4ckte redan i sig till en b\u00f6rjan f\u00f6rargelse. Men redan 1961 n\u00e4r Pyynikki sommarteater i Edvin Laines regi tog upp <em>Ok\u00e4nd soldat<\/em> i dramatiserad form togs den emot med entusiasm. Versionen var ett slags variation av den ytterst popul\u00e4ra filmatiseringen (1955).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-3' class='gallery galleryid-1717 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1728\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0601-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1728'>\n\t\t\t\tV\u00e4in\u00f6 Linna Tuntematon sotilas (Ok\u00e4nd soldat) Pyynikki sommarteater, premi\u00e4r 13.7.1961 [Juhani Riekkola, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p><u>Pyynikki sommarteater med sin roterande l\u00e4ktare<\/u> stod f\u00f6r en enast\u00e5ende teaterupplevelse, som slog allt man n\u00e5gonsin tidigare hade sett p\u00e5 scen. Under \u00e5tta somrar var <strong><em>Tuntematon sotilas<\/em><\/strong> en fullst\u00e4ndig kassasucc\u00e9 och kriget passerade revy inf\u00f6r 350 000 \u00e5sk\u00e5dare. Det anm\u00e4rkningsv\u00e4rda var att det hade f\u00f6rflutit endast 20 \u00e5r sedan det verkliga kriget. F\u00f6rutom att pj\u00e4sen hade ett terapeutiskt v\u00e4rde f\u00f6r veteranerna och deras anh\u00f6riga, blev det ett slags ritual som man g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng \u00e5terv\u00e4nde till.<\/p>\n<p>Somrarna 1961\u20131969 n\u00e4r <em>Ok\u00e4nd soldat <\/em>uppf\u00f6rdes p\u00e5 Pyynikki sommarteater inf\u00f6ll under den tid Urho Kekkonen var president i Finland. Det var en tid av balansg\u00e5ng mellan handeln med v\u00e4st och samtidigt fungerande relationer med Sovjetunionen. Att se <em>Ok\u00e4nd soldat<\/em> p\u00e5 Pyynikki sommarteater var d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 ett slags protest mot den nya tiden och pj\u00e4sen st\u00e4rkte den andliga garderingen mot \u201dsovjetisk influens\u201d.<\/p>\n<p>S\u00e4rskilt fr\u00e5n och med \u00e5r 1966 n\u00e4r de stora \u00e5rskullarnas radikalism v\u00e4nde sig mot f\u00e4derna, av vilka m\u00e5nga var krigsveteraner. Det v\u00e4ckte bitterhet bland dem och det s\u00e5rade dem djupt. Ungdomarna ans\u00e5g att det nu \u00e4ntligen var dags att gl\u00f6mma det \u201d\u00e4ndl\u00f6sa helgandet av kriget, som hade ing\u00e5tt i uppfostran och f\u00e4rgat av sig p\u00e5 skolv\u00e4sendet och hela samh\u00e4llet under 1950-talet. Nu skulle man v\u00e4nda blicken mot framtiden, d\u00e4r Sovjetunionen inte l\u00e4ngre skulle ses som en ond granne, utan \u00e5tminstone acceptera samarbets- och handelspolitiken. I b\u00e4sta fall \u00e4ven socialismen eller dess anda visavi samh\u00e4llelig j\u00e4mlikhet samt att f\u00f6rb\u00e4ttra de eftersatta samh\u00e4llsklassernas situation.<\/p>\n<p>Redan \u00e5r 1968 kritiserade unga teaterarbetare Pyynikkis <em>Ok\u00e4nd soldat <\/em>f\u00f6r att vara gammaldags \u201drevanschistisk\u201d, det vill s\u00e4ga f\u00f6r att vara genomsyrad av en militant anda d\u00e4r man vurmade f\u00f6r krig i repris. Regiss\u00f6ren <strong>Edvin Laine<\/strong> f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertyga ungdomarna om att man, f\u00f6r att framh\u00e4va V\u00e4in\u00f6 Linnas i grunden pacifistiska anda, hade satt in bloddrypande effekter och lidande. En del av rollpersonerna hade ocks\u00e5 kritiserats f\u00f6r alltf\u00f6r l\u00e4ttsamma sk\u00e4mt. H\u00e4r utkristalliseras en av scenkonstens paradoxer: fr\u00e4mjar man t\u00f6rh\u00e4nda freden b\u00e4st genom att framh\u00e5lla krigets grymhet p\u00e5 ett tillr\u00e4ckligt spektakul\u00e4rt s\u00e4tt?<\/p>\n<h2>Utflyttningen fr\u00e5n landsbygden \u2013 1960-talets stora trauma<\/h2>\n<p>Under hela 1960-talet pekade teatrarnas publiksiffror upp\u00e5t p\u00e5 ett aldrig tidigare sk\u00e5dat s\u00e4tt. Orsaken var urbaniseringen, det vill s\u00e4ga inflyttningen till st\u00e4derna. Den nya publiken bestod av personer med l\u00e5g utbildning som s\u00f6kte sig till st\u00e4derna f\u00f6r att hitta jobb. Vid det laget b\u00f6rjade de stora \u00e5rskullarna vara vuxna. Samtidigt s\u00f6kte sig m\u00e5nga till universiteten i hopp om en socialt ny och mer meriterad arbetskarri\u00e4r. Ocks\u00e5 i Sverige b\u00f6rjade det finnas underlag f\u00f6r teater p\u00e5 finska, i synnerhet p\u00e5 orter med invandring fr\u00e5n Finland.<\/p>\n<p>Den \u00f6kande gruppf\u00f6rs\u00e4ljningen lade grunden f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringar i livsstil ocks\u00e5 p\u00e5 landsbygden. Generationen som varit ute i kriget och sedan deltagit i \u00e5teruppbyggnaden hade nu vuxna barn. De skar ocks\u00e5 antingen ner p\u00e5 odlingen eller kreaturssk\u00f6tseln och fick d\u00e4rmed mer fritid. Musikteater och pj\u00e4ser f\u00f6r barn permanentades och \u00e5terfanns nu p\u00e5 teaterrepertoaren \u00e5ret om. Det som ocks\u00e5 lockade publik var att det behandlades en hel del nya, och f\u00f6r finl\u00e4ndarna viktiga teman, p\u00e5 v\u00e5ra teaterscener under den h\u00e4r brytningsperioden.<\/p>\n<p>Industrialiseringen och den d\u00e4rmed f\u00f6rknippade flykten fr\u00e5n landsbygden samt de unga stadsbornas vilsenhet syntes ocks\u00e5 i intresset f\u00f6r ett litet antal produktioner som visade sig vara viktiga under hela detta \u00e5rtionde.<\/p>\n<p>En av dem som blev om\u00e5ttligt popul\u00e4r var den amerikanska musikalen <strong><em>Viulunsoittaja katolla<\/em><\/strong> (<em>Spelman p\u00e5 <\/em>taket), som bygger p\u00e5 pseudonymen Sholem Aleichems roman <em>Tewje der Milkhiker <\/em>fr\u00e5n 1894. Musikalversionen som hade premi\u00e4r p\u00e5 Broadway 1964 blev en enorm succ\u00e9. Under \u00e5ren 1966\u20131972 spelades den mer \u00e4n 1145 g\u00e5nger p\u00e5 olika teatrar i Finland, enbart i Helsingfors stadsteaters nya hus hela 447 g\u00e5nger. Romanen tar avstamp i en judisk by i Ryssland p\u00e5 tsartiden d\u00e4r man pl\u00f6tsligt drabbas av en utrymningsorder. Av mj\u00f6lkutk\u00f6raren Tevjes (i Helsingfors stadsteaters upps\u00e4ttnings spelad av <strong>Uljas Kandolin<\/strong>) fem d\u00f6ttrar hade familjen dittills endast lyckats gifta bort tre. Den nya situationen svarar mot en upplevelse som en stor del av finl\u00e4ndarna hade egna erfarenheter av, n\u00e4mligen att med sina barn l\u00e4mna hembyn f\u00f6r att arbeta annanstans.<\/p>\n<p>Man kan dessutom ocks\u00e5 t\u00e4nka sig att den andra dittills obehandlade traumatiska upplevelsen fr\u00e5n krigs\u00e5ren f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen gavs utrymme p\u00e5 teaterscenen i Finland. Utrymningen av den judiska byn var som upplevelse betraktad identisk med f\u00f6rflyttningen av befolkningen fr\u00e5n Karelen (430 000 personer). En del av dem hade dessutom varit tvungna att l\u00e4mna sin hembygd tv\u00e5 g\u00e5nger. Den sovjetiska tv\u00e5ngsannekteringen och att hals \u00f6ver huvud vara tvungen att l\u00e4mna det som varit ens hemby sedan urminnes tider, v\u00e4ckte oro f\u00f6r framtiden och f\u00f6r att bli inhyst hos ok\u00e4nda landsm\u00e4n. Tack vare likheten i ber\u00e4ttelserna kunde teatern ge sin publik verktyg f\u00f6r att bearbeta upplevelser p\u00e5 emotionell niv\u00e5.<\/p>\n<p>Den oro och \u00e5ngest som utflyttningen fr\u00e5n landsbygden f\u00f6rde med sig kom ocks\u00e5 v\u00e4l till uttryck i stycket <em>Hyv\u00e4sti Mansikki <\/em>(<em>Farv\u00e4l Mansikki<\/em>) som Jouko Turkka regisserade p\u00e5 stadsteatern i Joensuu \u00e5r 1969. I <strong>Jouko Puhakkas <\/strong>pj\u00e4s utpekas herrarna i Helsingfors. Pj\u00e4sen handlar om sm\u00e5brukares tr\u00f6stl\u00f6sa uppror, som p\u00e5 den politiska kartan f\u00f6ljer Veikko Vennamos landsbygdspartis (FLP) populistiska protestlinje. Vennamoiterna uttryckte sm\u00e5brukarnas missn\u00f6je med Agrarpartiet (nuvarande Centerpartiet) och v\u00e4ljarunderlaget bestod i huvudsak av efterkrigstidens fattiga nybyggare.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-4 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-4' class='gallery galleryid-1717 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0603.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-4-1732\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0603.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0603-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-4-1732'>\n\t\t\t\tJouko Puhakka Hyv\u00e4sti Mansikki Joensuun Kaupunginteatteri, premi\u00e4r 6.9.1969. Regi Jouko Turkka. P\u00e5 bilden Veikko Tiitinen, Rauha Valkonen [Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p><em>Hyv\u00e4sti Mansikki<\/em> (<em>Farv\u00e4l Stj\u00e4rna<\/em>) uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 i Helsingfors. \u00c5ren 1969\u20131979 var Vivica Bandler chef f\u00f6r Stockholms stadsteater och kunde d\u00e4rmed ordna ett g\u00e4stspel. Man f\u00e5r anta att en stor del av publiken bestod av inflyttade fr\u00e5n Finland, som eventuellt hade varit tvungna att s\u00e4lja sin egendom p\u00e5 exekutiv auktion och ta avsked av sin ko Mansikki. I salongen var k\u00e4nslorna djupa och det var inte l\u00e5ngt till t\u00e5rar. P\u00e5 teaterscenen lyckades man ta upp aktuella samh\u00e4llsfr\u00e5gor, vilket den allm\u00e4nna samh\u00e4llsatmosf\u00e4ren ocks\u00e5 f\u00f6rutsatte under det sena 1960-talet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tack vare \u00f6verraskande aktuella och djuplodande repertoarer lyckades teatrarna i Finland g\u00f6ra sig till betydande spr\u00e5kr\u00f6r f\u00f6r samh\u00e4llsidentiteterna som genomgick en f\u00f6r\u00e4ndring p\u00e5 1960-talet: att inb\u00f6rdeskriget, Lappor\u00f6relsen och forts\u00e4ttningskriget syntes i repertoarerna lockade en talrik aktiv manspublik till teatersalongerna. P\u00e5 tiljorna speglade kollektiva dramer ocks\u00e5 evakueringen av Karelen och den interna migrationen, det vill s\u00e4ga [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[25],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1717"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1717"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1753,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1717\/revisions\/1753"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}