{"id":1719,"date":"2014-12-29T15:55:43","date_gmt":"2014-12-29T12:55:43","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1719"},"modified":"2018-10-22T16:50:09","modified_gmt":"2018-10-22T13:50:09","slug":"6-1-ny-era-for-teaterhusbyggen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/6-1-ny-era-for-teaterhusbyggen\/","title":{"rendered":"
6.1<\/div>Ny era f\u00f6r teaterhusbyggen"},"content":{"rendered":"

I Finland uppf\u00f6rdes teaterhus r\u00e4tt sporadiskt. Bland teatersalonger som kommit till p\u00e5 1800-talet f\u00f6rst\u00f6rdes Viborgs teater<\/u> under forts\u00e4ttningskriget och ruinen stod kvar p\u00e5 ryska sidan om gr\u00e4nsen. I bruk var fortfarande Porin Teatteri<\/u> i Bj\u00f6rneborg, \u00c5bo Svenska Teater<\/u>, Svenska Teatern i Helsingfors<\/u> och dagens Alexandersteater som hyste Nationaloperan<\/u>. I slutet av 1800-talet hade n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r g\u00e5ngbara scener inr\u00e4ttats i stadshusen i vissa st\u00e4der. De kunde hysa borgerliga teatrar som till exempel den i Ule\u00e5borg.<\/p>\n

Den andra byggboomen inf\u00f6ll i b\u00f6rjan av 1900-talet och pr\u00e4glades stilm\u00e4ssigt av nationalromantiken. Bland dem \u00e4r teaterhus som Finlands Nationalteater<\/u> och Tampereen Teatteri<\/u> alltj\u00e4mt de mest betydelsefulla. Betydande Folkets hus-byggnader i sten och jugendstil var Tampereen Ty\u00f6v\u00e4entalo<\/u> i Tammerfors och Nykterhetsf\u00f6reningen Koittos sal i Helsingfors, d\u00e4r teater spelades under flera \u00e5rtionden och dit teatrarna \u00e5terv\u00e4nde p\u00e5 1970-talet. Den av Eliel Saarinen ritade salen i stadshuset i Joensuu<\/u> fungerar alltj\u00e4mt som teatersalong.<\/p>\n

Vid samma tid uppf\u00f6rdes b\u00e5de en serie Folkets hus-byggnader och andra f\u00f6reningshus, vars scener svarade mot sin tids behov, men som for illa av h\u00e5rt slitage. Speciellt p\u00e5 1920- och 1940-talen r\u00e5dde det dessutom brist p\u00e5 b\u00e5de underh\u00e5ll och medel.<\/u><\/p>\n

I Kotka och Jyv\u00e4skyl\u00e4 f\u00f6rfogade arbetarteatrarna<\/u> \u00f6ver teaterlokaler som hade uppf\u00f6rts p\u00e5 1920-talet. Alvar Aalto, som hade projekterat Folkets hus-byggnaden i Jyv\u00e4skyl\u00e4, fick ocks\u00e5 i uppdrag att planera en teatersalong f\u00f6r Turun Suomalainen Teatteri i \u00c5bo i s\u00e5 kallade Landsbygdshuset (Maalaistentalo p\u00e5 finska). Efter branden i Folkets hus i \u00c5bo (1948) hade Landsbygdshuset \u2013 sin ekande salong till trots \u2013 fungerat som nya Turun Kaupunginteatteris hemvist efter samg\u00e5ngen mellan arbetarteatern och den borgerliga. Ocks\u00e5 den byggnaden skattade sedan \u00e5t f\u00f6rg\u00e4ngelsen i en brand \u00e5r 1954, varefter stadsteatern var heml\u00f6s under m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

En eldsv\u00e5da var ocks\u00e5 orsaken till att fr\u00e5gan om en ny byggnad f\u00f6r Wasa Teater<\/u> aktualiserades p\u00e5 1950-talet. H\u00f6sten 1955 stod teaterhuset invigningsklart med sin intima tr\u00e4panelkl\u00e4dda teatersalong, och det \u00e4r h\u00e4r Wasa Teater fortfarande verkar.<\/p>\n

P\u00e5 tr\u00f6skeln till 1960-talet var det allts\u00e5 fr\u00e4mst i \u00c5bo, Kouvola och Kuopio som behovet av ett nytt teaterhus var som mest \u00f6verh\u00e4ngande. F\u00f6rst ute p\u00e5 plan \u00e5r 1960 var Kouvola, l\u00e4nsresidens i av forna Viborgs l\u00e4n bildade nya Kymmene l\u00e4n \u2013 en j\u00e4rnv\u00e4gsknutpunkt och garnisonsort. Avst\u00e5ndet till Kotka och Villmanstrand var detsamma, men Kouvola hade beg\u00e5vats med en ny, borgerlig och modern identitet. Det grundmurade arbetarteaterarv som fanns p\u00e5 de \u00f6vriga industriorterna i Kymmenedalen saknades i den r\u00e4tt unga staden Kouvola (stadsr\u00e4ttigheter 1960). Arkitekturm\u00e4ssigt bj\u00f6d stadsteatern Kouvolan teatteri <\/u> p\u00e5 b\u00e4ttre sebarhet tack vare den mot scenen sluttande salongen med gott om plats mellan b\u00e4nkraderna och en bred scen\u00f6ppning. Det h\u00f6rde d\u00e4rtill till saken att v\u00e4ggarna i ett modernt teaterhus inte smyckades med distraherande detaljer.<\/p>\n

Samma koncept med sluttande salong, n\u00e5got b\u00e5gformade b\u00e4nkrader och en bred scen\u00f6ppning till\u00e4mpades redan i Wasa Teaters nya byggnad som stod klar \u00e5r 1955. Det blev sedan kutym i teaterhusen som uppf\u00f6rdes under 1960- och 1970-talen. Tanken bakom det hela var att det som utspelar sig p\u00e5 en teater sker p\u00e5 scenen bakom scen\u00f6ppningen, \u00e4ven om man ibland i musikaler i arvet efter de gamla operetterna, har haft behov av att breda ut sig p\u00e5 proscenium framf\u00f6r rid\u00e5n. Man ville se publiken som en homogen skara best\u00e5ende av ortens alla samh\u00e4llsgrupper, som efter de str\u00e4vsamma \u00e5teruppbyggnads\u00e5ren v\u00e4ntade sig vederkvickelse, bildning och \u201dupplevelser som \u00f6vertr\u00e4ffade vardagen\u201d. F\u00f6r att minska de politiska klyftorna hoppades beslutsfattarna att hela befolkningen skulle se teatern som ett gemensamt rum.<\/p>\n

Samtidigt genomgick det finl\u00e4ndska n\u00e4ringslivet en strukturomvandling tack vare uppg\u00e5ngen f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l industri som servicesektor, vilket bidrog till \u00f6kande skatteint\u00e4kter f\u00f6r st\u00e4derna. Nu kunde kommunerna satsa p\u00e5 kultur och de politiska partierna upplevde nu teater som en l\u00e5ngt mer folklig konstform \u00e4n till exempel klassisk musik. St\u00e4ders v\u00e4lst\u00e5nd och kulturtillv\u00e4ndhet kunde manifesteras i form av moderna teaterhus. I st\u00e4derna r\u00f6stade man dessutom av h\u00e4vd p\u00e5 antingen socialdemokrater eller samlingspartister. Partiernas anh\u00e4ngare satt i de sammanslagna teatrarnas styrelseorgan, men var ocks\u00e5 f\u00f6retr\u00e4dda i riksdagen, som kunde p\u00e5verka f\u00f6rdelningen av medel. Inom agrarf\u00f6rbundet ins\u00e5g man teaterns betydelse f\u00f6rst under sent 1960-tal n\u00e4r r\u00f6dmylleregeringarna m\u00e5lmedvetet b\u00f6rjade driva regionteaterid\u00e9n och \u00e4ven landsortsbefolkningen noterades i teaterpolitiken.<\/p>\n

De v\u00e4l tilltagna tiljorna och salongerna, som senare r\u00e4tt friskt kom att kritiseras av teaterfolket, stod i direkt proportion till det efterkrigstida v\u00e4lst\u00e5ndet och v\u00e4lf\u00e4rdsstatens byggprojekt, p\u00e5 samma s\u00e4tt som skolorna, biblioteken, sjukhusen och idrottslokalerna. P\u00e5 1970-talet dr\u00f6mde ocks\u00e5 de ideellt engagerade teaterakt\u00f6rerna om att n\u00e5 den stora publiken via de stora scenerna, vilket garanterade behovet av nya teatrar och den yrkesgrupp som stod f\u00f6r substansen.<\/p>\n

Vid m\u00e5nga teatrar upplevde man dock att ett nytt hus inte var n\u00e5gon garanti f\u00f6r att den konstn\u00e4rliga gl\u00f6den skulle kunna h\u00e5llas levande. Ibland blev det konstn\u00e4rliga lyftet, inkomsterna och anseendeh\u00f6jningen, som staden i och med det nya huset \u201dkonstn\u00e4rligt hade f\u00f6rtj\u00e4nat\u201d, ett minne blott n\u00e4r huset v\u00e4l stod f\u00e4rdigt. Det \u00e4r inte i bara ett eller tv\u00e5 nya teaterhus i Finland, som man p\u00e5 grund av en lite v\u00e4l stor scen och salong, har st\u00e4llts inf\u00f6r en k\u00e4nsla av tomhet n\u00e4r \u00f6ppningspj\u00e4sen och festligheterna v\u00e4l var undanst\u00f6kade.<\/p>\n

Trots att kritiken mot de volymm\u00e4ssigt alltf\u00f6r stora teatersalongerna har fortsatt, har man \u00e5 andra sidan ocks\u00e5 b\u00f6rjat inse vilken betydande b\u00e5de nationell och lokal resurs n\u00e4tverket av fina teaterhus \u00e4r. D\u00e4rmed v\u00e4cktes fr\u00e5gan om hur de kunde nyttjas p\u00e5 ett mer m\u00e5ngsidigt s\u00e4tt och hur en lokal verksamhet som \u00e4r konstn\u00e4rligt intressant kan garanteras i n\u00e5got slags dialog med publiken.<\/p>\n

P\u00e5 1960-talet fanns det en oro bland experter och opinionsbildare i teaterbranschen f\u00f6r att teatrarna i Finland eventuellt var f\u00f6r m\u00e5nga. Av paraplyorganisationen Suomen Teatterij\u00e4rjest\u00f6jen Keskusliittos styrelseprotokoll framg\u00e5r det att man under hela 1960-talet f\u00f6rh\u00f6ll sig skeptiskt till att nya teatrar grundades, eftersom varken skatteint\u00e4ktsutvecklingen eller st\u00e4dernas tillv\u00e4xt kunde f\u00f6rutses. Det g\u00e4ller bland annat orter som Kouvola, Sein\u00e4joki, Karleby och Rovaniemi. Framf\u00f6r allt var det inte \u00f6nskv\u00e4rt att grunda teatrar med en blandad ensemble, d\u00e4r en del var avl\u00f6nade och andra var amat\u00f6rer. N\u00e4r det g\u00e4llde Kouvola f\u00f6reslog centralf\u00f6rbundet en professionellt ledd amat\u00f6rteater som skulle samarbeta med ensemblen i Kuusankoski, d\u00e4r man sedan l\u00e4nge hade bedrivit amat\u00f6rteaterverksamhet. I st\u00e4derna var man av annan \u00e5sikt: \u201dvi beh\u00f6ver ocks\u00e5 f\u00e5 en professionell teater till v\u00e5r stad.\u201d Det innebar att m\u00e5nga teatrar till en b\u00f6rjan hade blandade ensembler. Fr\u00e5n och med 1970- och 1980-talen kunde sedan antalet fasta vakanser ut\u00f6kas.<\/p>\n

Inom den p\u00e5 1960-talet utvecklade statliga konstf\u00f6rvaltningen ville man ocks\u00e5 f\u00e5 klarhet i anslagsf\u00f6rdelningen. Teaterutredningarna som gjordes \u00e5r 1965 f\u00f6rutsatte att starka centra skulle f\u00e5 st\u00f6d och att de icke livsdugliga skulle k\u00f6ras ner. Kort d\u00e4refter uppt\u00e4ckte man att st\u00e4derna v\u00e4xte i en takt som verkade sakna gr\u00e4nser. Nya teaterinstitutioner grundades samtidigt som \u00e4ven s\u00e5 kallade fria grupper v\u00e4xte fram. Det kr\u00e4vde naturligtvis att personalprognoserna och m\u00e5lprogrammen skrevs om. Den nya situationen reddes ut i det bet\u00e4nkande som 1972 \u00e5rs teaterkommitt\u00e9 (s\u00e5 kallade Irmeli Niemis kommitt\u00e9) lade fram. I bet\u00e4nkandet f\u00f6resl\u00e5s de fria grupperna ing\u00e5 i den krets som beviljas statsst\u00f6d medan n\u00e5gra teatrar f\u00f6reslogs f\u00e5 status som nationalscen (Suomen Kansallisteatteri, Svenska Teatern i Helsingfors, Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri) och att samtliga teatrars f\u00f6rvaltning f\u00f6r\u00e4ndras s\u00e5 till vida att personalens p\u00e5verkansm\u00f6jligheter \u00f6kar (\u201dteaterdemokrati\u201d). Senare, men f\u00f6rst i b\u00f6rjan av 1990-talet fick man ett statsandelssystem som var bundet till den ordinarie personalen tack vare den s\u00e5 kallade teater- och orkesterlagen. Senast p\u00e5 1990-talet var m\u00e5nga teatrar tvungna att kontakta lokala amat\u00f6rer n\u00e4r recessionen och nedsk\u00e4rningarna naggade ekonomin i kanterna.<\/p>\n

Sm\u00e5 scener kontra stora<\/h2>\n

I b\u00f6rjan av 1960-talet fanns det beredskap och mod nog f\u00f6r att grunda sm\u00e5 teatrar ocks\u00e5 i Finland. I j\u00e4mf\u00f6relse med Mellaneuropa och Skandinavien var Finland ett halvt sekel p\u00e5 efterk\u00e4lken i fr\u00e5ga om uppf\u00f6rande av sm\u00e5 teaterlokaler f\u00f6r experimentella upps\u00e4ttningar. I Stockholm hade August Strindberg och August Falck grundat Intima Teatern redan 1907 och p\u00e5 1950-talet verkade flera sm\u00e5 teatrar i stadsdelen Gamla stan (bland andra Fickteatern). En del av de gamla sm\u00e5teatrarna \u00e4ndrade karakt\u00e4r i 1960-talssv\u00e4ngarna.<\/p>\n

N\u00e4r Nationalteaterns lilla scen<\/u>, som stod f\u00e4rdig 1954, planerades utgick man \u00e4nnu fr\u00e5n en traditionell teatersalong med scen\u00f6ppning. De visuella m\u00f6jligheterna var mycket begr\u00e4nsade, eftersom sj\u00e4lva scenen saknade b\u00e5de djup och h\u00f6jd, men ocks\u00e5 sidorum p\u00e5 ena sidan. Intimiteatteri<\/u> verkade i tillf\u00e4lliga lokaler (TEK:s Ingenj\u00f6rshus vid Bangatan, Svenska Handelsh\u00f6gskolan), varf\u00f6r det egentligen var endast Teatteri Jurkkas<\/u> rumsteater vid Estn\u00e4sgatan och Lilla Teaterns<\/u> \u201dfrim\u00e4rkssalong\u201d i en k\u00e4llarlokal vid Kaserngatan, som representerade den s\u00e5 kallade sm\u00e5teaterid\u00e9n med kopplingar till modernismens f\u00f6rsta experimentella v\u00e5g.<\/p>\n

Redan v\u00e5ren 1961 tog Tampereen Teatteri \u00f6ver tidigare privata Pikkuteatteri<\/u>, som likt nationalteatern Kansallisteatteri sedan hade m\u00f6jligheter att regelbundet spela simultant p\u00e5 tv\u00e5 scener. Repertoarutbudet blev betydligt m\u00e5ngsidigare eftersom de s\u00e5 kallade \u201dsv\u00e5ra\u201d pj\u00e4serna kunde s\u00e4ttas upp d\u00e4r. De sm\u00e5 teatrarnas tid hade nu definitivt ocks\u00e5 n\u00e5tt Finland. Publiken fann dem genast intressanta eftersom skalan tvingade sk\u00e5despelarna att hitta ett uttryck som passade det mindre formatet. Arbetarteatern TTT:s Kellariteatteri<\/u> var med sin solfj\u00e4dersform en p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt idealisk rumsl\u00f6sning. Tack vare b\u00e5de utl\u00e4ndska och inhemska fynd lyckades de uppr\u00e4tth\u00e5lla en repertoar som var b\u00e5de intressant och m\u00e5ngsidig. Fram\u00f6ver fick nu alla nya teaterhus \u2013 ibland i en handv\u00e4ndning \u2013 en miniscen. I \u00e4ldre teaterhus avdelades n\u00e5gon liten del som till exempel Sopukka i \u00c5bo<\/u>.<\/p>\n

\u00c4nnu p\u00e5 tidigt 1970-tal saknades den lilla scenen i de ursprungliga ritningarna till stadsteatern i Ule\u00e5borg, men kunde lyckligtvis \u00e4nnu inf\u00f6ras. F\u00f6r den konstn\u00e4rliga personalen innebar de sm\u00e5 scenerna en intressant yrkesutmaning. J\u00e4msides med de stora scenernas utbud kunde en parallellrepertoar planeras f\u00f6r en mindre publik. F\u00f6r teatrarna innebar det ett uppsving som syntes i s\u00e5v\u00e4l biljettint\u00e4kter som publiksiffror. Det var en verksamhetsmodell som dels sett dagens ljus i det \u00f6vriga Europa redan under tidigt 1900-tal, men som inte var mindre v\u00e4lkommen i Finland trots att den av olika anledningar inf\u00f6rdes s\u00e5 mycket senare hos oss.<\/p>\n

Under tv\u00e5 \u00e5rtionden hade landets alla st\u00f6rre st\u00e4der beg\u00e5vats med \u00e5tminstone ett, och i b\u00e4sta fall tv\u00e5, teaterhus med tv\u00e5 scener. Hur det sedan p\u00e5verkade produktionerna och de uppsatta m\u00e5len var en annan femma. Om man f\u00e5r tro teatercheferna var det inget st\u00f6rre problem att hitta goda pj\u00e4ser f\u00f6r sm\u00e5 scener, men d\u00e4remot nog f\u00f6r de stora, som var utslagsgivande f\u00f6r teatrarnas ekonomi.<\/p>\n

I Helsingfors var f\u00f6rh\u00e5llandena i b\u00f6rjan av 1960-talet speciellt f\u00f6rvirrande och otidsenliga. F\u00f6r fusionerade Helsingin Kansanteatteri\u2013Ty\u00f6v\u00e4enteatteri<\/u> var den materiella situationen k\u00e4rv och eftersatt samtidigt som dess tv\u00e5 scener stod f\u00f6r den finskspr\u00e5kiga popul\u00e4rrepertoaren, bland annat musikteater och komedier f\u00f6r arbetarklassen och den l\u00e4gre medelklassen.<\/p>\n

N\u00e5gon r\u00e4tsida p\u00e5 situationen fick man inte f\u00f6rr\u00e4n \u00e5r 1959 n\u00e4r Sakari Puurunen<\/strong> anst\u00e4lldes som chef. Han inledde ett m\u00e5lmedvetet planeringssamarbete med Helsingfors stad med m\u00e5ls\u00e4ttningen att l\u00e5ta uppf\u00f6ra en ny och tidsenlig byggnad f\u00f6r en stadsteater. Det totala antalet verksamhetsst\u00e4llen var 11, best\u00e5ende av kanslier, dr\u00e4ktgarderober, lager, verkst\u00e4der och tillf\u00e4lliga repetitionsutrymmen. Scenerna fanns forts\u00e4ttningsvis i Gamla studenthuset (Kansanteatteri) och Folkets hus i Vallg\u00e5rd vid Sturegatan (Ty\u00f6v\u00e4enteatteri). F\u00f6re 1964 hade teatrarna rent formellt \u00e4nnu egen personal och chef, med folkteatern Kansanteatteris chef som h\u00f6gsta chef. Den tekniska utrustningen var rudiment\u00e4r. \u00c5r 1960 hade man \u00e4nnu inte ens ljusregulatorer (dimmer) f\u00f6r str\u00e5lkastarna i Gamla studenthuset.<\/p>\n

Teaterledningen och stadens f\u00f6rvaltning kom \u00f6verens om att teatrarna stegvis skulle sl\u00e5s samman och att ett nytt teaterhus skulle uppf\u00f6ras. Den omsorgsfullt planerade sammanslagningsproceduren var till stor del Sakari Puurunens f\u00f6rtj\u00e4nst. Den genomf\u00f6rdes under hans chefstid (1959\u20131970) och satte i n\u00e5gon m\u00e5n k\u00e4ppar i hjulen f\u00f6r hans regiarbeten under de h\u00e4r \u00e5ren. En bakgrundsfaktor var ocks\u00e5 televisionens genombrott, som p\u00e5verkade teaterpubliken i Vallg\u00e5rd, i synnerhet som lokalen var i d\u00e5ligt skick och arbetarf\u00f6reningens \u00e5ldrande medlemsk\u00e5r d\u00e4rtill n\u00e5got konfunderad. Tillf\u00e4lligt testades finska arbetarinstitutets (Helsingin Ty\u00f6v\u00e4enopisto) stora sal vid Helsingegatan. D\u00e4r gick man in f\u00f6r att spela nya pj\u00e4ser med urbana teman (s\u00e5som Marja Rankkalas och Arthur Fuhrmans musikal Vieno Vainikainen<\/em>) eller att anv\u00e4nda sig av scenversioner om rural arbetarhistoria s\u00e5 som Linnas T\u00e4\u00e4ll\u00e4 Pohjant\u00e4hden alla <\/em>(Under polstj\u00e4rnan).<\/p>\n\n\t\t