{"id":1778,"date":"2014-12-29T13:01:24","date_gmt":"2014-12-29T10:01:24","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1778"},"modified":"2019-02-08T13:40:49","modified_gmt":"2019-02-08T10:40:49","slug":"7-6-ledarskapskris-och-gruppbildning-inom-institutionsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/7-6-ledarskapskris-och-gruppbildning-inom-institutionsteater\/","title":{"rendered":"
7.6<\/div>Ledarskapskris och gruppbildning inom institutionsteater"},"content":{"rendered":"

\u00c5r 1987 l\u00e4mnade Ralf L\u00e5ngbacka<\/strong> Helsingfors stadsteater medan regiss\u00f6rerna Kalle Holmbergs<\/strong>, Jotaarkka Pennanens<\/strong> och Kari Rentolas<\/strong> kontrakt f\u00f6rl\u00e4ngdes liksom ocks\u00e5 koreografen Jorma Uotinens<\/strong> och dramaturgen Ritva Holmbergs<\/strong>. Ingen av dem ville ensam \u00e5ta sig chefskapet varf\u00f6r f\u00f6rvaltningsdirekt\u00f6ren Aulis Salovaara<\/strong> tog \u00f6ver rodret. D\u00e4rtill delades teaterfunktionerna upp i mindre verksamhetsenheter.<\/p>\n

De stora institutionsteatrarna var n\u00e4mligen st\u00e4ndigt utsatta f\u00f6r kritik: s\u00e5v\u00e4l institutionerna som scenerna ans\u00e5gs vara f\u00f6r stora. Den allm\u00e4nna attityden bland teaterarbetare var att en regiss\u00f6r som var m\u00e5n om sin image och ville bli tagen p\u00e5 allvar, inte ens som \u201dmellanarbete\u201d \u00e5tog sig att regissera s\u00e5 kallad \u201dl\u00e4ttare\u201d repertoar. Det slags repertoar som drog publik och svarade f\u00f6r int\u00e4kterna till personalens l\u00f6ner. En konstn\u00e4rssyn med en s\u00e5 kategorisk skiljelinje mellan komedi och tragedi kan p\u00e5 ett djupare plan anses avspegla problemet med gravallvar och brist p\u00e5 humor i finsk teater. Om ordet \u201dKansa\u201d (folket) p\u00e5 1970-talet skrevs med stor begynnelsebokstav, b\u00f6rjade man p\u00e5 1980-talet skriva orden \u201dTaide\u201d (konsten) och \u201dHenkil\u00f6kohtainen\u201d (personlig) med \u00e4nnu st\u00f6rre bokst\u00e4ver. Begrepp som folkets behov, att bereda gl\u00e4dje och njuta av sitt kunnande, skrevs med sm\u00e5 bokst\u00e4ver varvid \u00e4ven ansvaret \u00f6verl\u00e4ts p\u00e5 andra akt\u00f6rer.<\/p>\n

Namnkunniga regiss\u00f6rer som valdes till teaterchefer blev dock tvungna att l\u00f6sa problemet med de stora scenerna. Dessv\u00e4rre kringgicks problemet till den grad att decennieskiftet 1980\u20131990 pr\u00e4glades av en ledarskapskris inom institutionsteatrarna. I m\u00e5nga teaterhus resulterade det i att separata arbetsgrupper tillsattes. En del av regiss\u00f6rerna kunde inom sin institution f\u00f6rfoga \u00f6ver en egen ensemble och en egen scen, liksom ocks\u00e5 produktions- och marknadsf\u00f6ringstj\u00e4nster. Detta utan att beh\u00f6va b\u00e4ra helhetsansvaret f\u00f6r vare sig den ekonomiska eller konstn\u00e4rliga helheten.<\/p>\n

Teatrarnas fasta kostnader hade skjutit i h\u00f6jden eftersom antalet fast anst\u00e4llda hade \u00f6kat, vilket \u00e4ven g\u00e4llde kansliet, men framf\u00f6r allt den konstn\u00e4rliga och tekniska personalen. Under de ekonomiskt goda \u00e5ren f\u00f6ljde man den s\u00e5 kallade \u201drussinen ur bullen-principen\u201d. Fenomenet kan ocks\u00e5 granskas utg\u00e5ende fr\u00e5n den subjektiva r\u00e4tten till \u201ddet personliga konstn\u00e4rliga s\u00f6kandet\u201d, men ekonomiskt innebar det att f\u00e5 tillg\u00e5ng till \u201den egen teater\u201d utan n\u00e5gon \u00f6verh\u00e4ngande risktagning g\u00e4llande publiken. En del av regiss\u00f6rerna gavs ocks\u00e5 m\u00f6jligheter att skapa ett slags egen teater. Men samtidigt kan fenomenet ses som en ovilja att ta ett helhetsansvar f\u00f6r teater som konstform. Viljan att komma publiken halvv\u00e4gs till m\u00f6tes uppskattades \u00f6verhuvudtaget inte. Det man ur regiss\u00f6rernas perspektiv f\u00f6rs\u00f6kte uppn\u00e5 \u2013 vilket r\u00e4tt l\u00e5ngt delades av s\u00e5v\u00e4l kritiken som massmedierna \u2013 med uppspj\u00e4lkningen av de stora teaterhusen var ren och sk\u00e4r utopi, det vill s\u00e4ga att det konstn\u00e4rliga s\u00f6kandet kunde maximeras i det o\u00e4ndliga. Men allting har sitt pris och fortfarande saknas de slutgiltiga \u201dgruppboksluten\u201d.<\/p>\n

Inom Tampereen Teatteri<\/u> i Tammerfors verkade \u00e5ren 1989\u20131992 gruppen Musta Rakkaus<\/u> (M\u00f6rk k\u00e4rlek efter V\u00e4in\u00f6 Linnas andra roman, utgiven \u00e5r 1948) under ledning av Kaisa Korhonen<\/strong>. P\u00e5 teaterns Frenckellscen satte de upp en rad intressanta f\u00f6rest\u00e4llningar, som l\u00e5ngt bars upp av f\u00f6rm\u00e5gor som Raimo Gr\u00f6nberg<\/strong>, Tuija Vuolle<\/strong>, Puntti Valtonen<\/strong> och Matti Rasila<\/strong>.<\/p>\n

Vid Helsingfors stadsteater<\/u> f\u00f6rdelades verksamheten p\u00e5 tv\u00e5 grupper under \u00e5ren 1987\u20131990. Kretsen kring den stora scenen leddes av Jotaarkka Pennanen<\/strong> och Kari Rentola<\/strong> medan den lilla \u00f6verl\u00e4ts till Ritva och Kalle Holmberg<\/strong> j\u00e4mte deras ensemble. Dansgruppen fortsatte som en sj\u00e4lvst\u00e4ndig enhet under Jorma Uotinens<\/strong> ledning och arbetsf\u00e4ltet bestod av flera olika scener. Problemen hopade sig fr\u00e4mst kring den stora scenens repertoar, s\u00e5 kallad allvarlig dramatik drog inte publik. Planeringen skedde ocks\u00e5 delvis utan att ta situationen i beaktande: scenografierna var dystra och f\u00f6rvirrande, pj\u00e4serna dessutom sv\u00e5rtolkade, cyniska och landade i en \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd.<\/p>\n

Medan den \u00e4ldre generationen regiss\u00f6rer, eller kolleger som f\u00e5tt namn om sig att vara komedileverant\u00f6rer, ansvarade f\u00f6r de s\u00e5 kallade kassamagneterna, stod regiss\u00f6rer knutna till institutionsteatrarna f\u00f6r en r\u00e4tt sv\u00e5rmodig helhetsbild. Dessutom till\u00e4t 1980-talets h\u00f6gkonjunktur att pj\u00e4ser spelades f\u00f6r mindre v\u00e4lfyllda salonger. Detta utan att personalen omedelbart st\u00e4lldes inf\u00f6r hot om permittering. Efter nedsk\u00e4rningarna var det inte l\u00e4ngre m\u00f6jligt. Branschens fackf\u00f6rbund st\u00e4lldes inf\u00f6r fullbordat faktum och s\u00e5g sig tvungna att acceptera spar\u00e5tg\u00e4rderna.<\/p>\n

F\u00f6r spel\u00e5ret 1990\u20131991 delades Turun Kaupunginteatteri<\/u> i \u00c5bo i tre delar kring tre regiss\u00f6rer med Mikko Majanlahti<\/strong> som formellt utsedd konstn\u00e4rlig ledare. Laura J\u00e4ntti<\/strong>, Juha Malmivaara<\/strong> och Erik S\u00f6derblom<\/strong> arbetade var och en med sin separata sk\u00e5despelarensemble. M\u00e5ls\u00e4ttningen med de sm\u00e5 grupperna var en tydligare profilering och ett starkare engagemang. Grupperna var inte internt enhetliga som till exempel Musta Rakkaus i Tammerfors, utan bestod av den personal som under \u00e5rens lopp hade s\u00f6kt sig till \u00c5bo. Tr\u00e4ngtan efter produktionell frihet resulterade i improviserade l\u00f6sningar, men eftersom den stora teaterns koordinerade f\u00f6rhandsplanering saknades, ledde det till \u00f6kande kostnader, fr\u00e4mst \u00f6vertid f\u00f6r tekniken.<\/p>\n

Att \u00c5bo stad utn\u00e4mnde ishockeycoachen Alpo Suhonen<\/strong> till chef f\u00f6r spel\u00e5ret 1991\u20131992 var en till ytterlighet driven n\u00f6dl\u00f6sning i en akut ledarskapskris. Att f\u00f6lja en utomst\u00e5ende gurus eller verkst\u00e4llande direkt\u00f6rs linje i en situation d\u00e4r f\u00f6rvaltningsdirekt\u00f6ren f\u00f6r en tid ges producentansvar kan ses som ett praktexempel p\u00e5 en ledarskapskris. Bland teaterfolket var m\u00e5nga ovilliga att p\u00e5ta sig ansvaret f\u00f6r husen. Runt om i landet verkade dock professionella vardagsknegare som teaterchefer. De sk\u00f6tte jobbet i v\u00e4ntan p\u00e5 den sedan l\u00e4nge beredda teaterlagen<\/u>, som skulle g\u00f6ra det l\u00e4ttare att f\u00f6rutse teatrarnas offentliga finansiering. Konstn\u00e4rligt var de kanske inte alltid s\u00e5 dynamiska, men deras ansvarsfulla insatser l\u00e4mnade sp\u00e5r i vardagen.<\/p>\n

Den stora recessionen<\/u> under tidigt 1990-tal med sjunkande offentliga bidrag bidrog till att g\u00f6ra teatrarnas ekonomiska situation allt mer bekl\u00e4mmande. D\u00e5 fick man lite varstans ty sig till korta permitteringar. Den redan i \u00e5ratal beredda teater- och orkesterlagen, som \u00e4ntligen skulle g\u00f6ra den statliga finansieringen mindre behovspr\u00f6vad, d\u00e4r den kalkylerade grunden f\u00f6r ber\u00e4kningen av statsandelar skulle vara baserad p\u00e5 \u00e5rsverken. N\u00e4r lagen tr\u00e4dde i kraft var situationen den att staten inte hade m\u00f6jligheter att g\u00e5 in f\u00f6r full finansiering. Samtidigt skar ocks\u00e5 kommunerna i sin finansiering. Upps\u00e4gningar och obesatta vakanser blev ett gissel i b\u00f6rjan av 1990-talet.<\/p>\n

Bakom oss hade vi nu l\u00e4mnat \u00e5ttiotalets \u2013 f\u00f6r merparten av teatrarna \u2013 ekonomiskt r\u00e4tt bekymmersfria dagar, men d\u00e4rav \u00e4ven en egoistisk, narcissistisk och mindre samarbetspr\u00e4glad tid.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c5r 1987 l\u00e4mnade Ralf L\u00e5ngbacka Helsingfors stadsteater medan regiss\u00f6rerna Kalle Holmbergs, Jotaarkka Pennanens och Kari Rentolas kontrakt f\u00f6rl\u00e4ngdes liksom ocks\u00e5 koreografen Jorma Uotinens och dramaturgen Ritva Holmbergs. Ingen av dem ville ensam \u00e5ta sig chefskapet varf\u00f6r f\u00f6rvaltningsdirekt\u00f6ren Aulis Salovaara tog \u00f6ver rodret. D\u00e4rtill delades teaterfunktionerna upp i mindre verksamhetsenheter. De stora institutionsteatrarna var n\u00e4mligen st\u00e4ndigt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1778"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1778"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1778\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1844,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1778\/revisions\/1844"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1778"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1778"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1778"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}