{"id":1780,"date":"2014-12-29T13:03:25","date_gmt":"2014-12-29T10:03:25","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1780"},"modified":"2019-02-08T13:38:42","modified_gmt":"2019-02-08T10:38:42","slug":"7-5-teaterutbildningens-galna-ar-och-nya-oppningar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/7-5-teaterutbildningens-galna-ar-och-nya-oppningar\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">7.5<\/div>Teaterutbildningens \u201dgalna \u00e5r\u201d och nya \u00f6ppningar"},"content":{"rendered":"<p>Innan finskspr\u00e5kiga Suomen Teatterikoulu \u00e5r 1978 kunde flytta in i en tidigare skolbyggnad vid Ehrensv\u00e4rdsv\u00e4gen i stadsdelen Eira i Helsingfors, hade teaterutbildningen tvingats leva nomadliv i bland annat takv\u00e5ningen ovanf\u00f6r Kansallisteatteris lilla scen, i arbetaref\u00f6reningen HTY:s hus Paasitalo och i Koittos hus vid Georgsgatan. Redan fr\u00e5n och med tidigt 1970-tal fanns det planer p\u00e5 att l\u00e5ta uppf\u00f6ra en h\u00f6gskolebyggnad i B\u00f6le f\u00f6r tv\u00e4rkonstn\u00e4rlig utbildning. Men n\u00e4r projektet drog ut p\u00e5 tiden f\u00f6rf\u00f6ll den f\u00f6r\u00e5ldrade och flera g\u00e5nger reviderade planen p\u00e5 1980-talet efter en utdragen armbrytning. Den planerade sammanslagningen blev inte av och utbildningsenheterna f\u00f6rblev separata medan man fr\u00e5n myndighetsh\u00e5ll gick in f\u00f6r att i tur och ordning st\u00e4rka deras st\u00e4llning. F\u00f6r Konstindustriella h\u00f6gskolans del l\u00f6stes lokalfr\u00e5gan n\u00e4r porslinsfabriken Arabias fabriksbyggnader t\u00f6mdes, varvid ocks\u00e5 scenografi- och filmutbildningen fick tak \u00f6ver huvudet.<\/p>\n<p>\u00c5r 1979 inledde tv\u00e5spr\u00e5kiga Teaterh\u00f6gskolan verksamheten som statlig teaterh\u00f6gskola i en situation som internt sett var r\u00e4tt besv\u00e4rlig. Undervisningen var i behov av friska vindar eftersom den hade stagnerat och den ursprungliga l\u00e4rark\u00e5ren stod inf\u00f6r en uppl\u00f6sning. Det var med andra ord kristider: de av l\u00e4rarna som hade bindningar till taistoiterna hade f\u00f6rlorat sin trov\u00e4rdighet. Nu kr\u00e4vdes l\u00e4rare som var b\u00e5de professionellt och konstn\u00e4rligt starka och som hade n\u00e5got nytt att erbjuda.<\/p>\n<p><strong>Jouko Turkka<\/strong> valdes enh\u00e4lligt till v\u00e5rt lands f\u00f6rsta professor i sk\u00e5despelarkonst och rektor f\u00f6r den nyetablerade teaterh\u00f6gskolan. Tack vare sina starka regiupps\u00e4ttningar fr\u00e4mst under hela 1970-talet kom Turkka att bli en f\u00f6rgrundsgestalt inom finl\u00e4ndsk teater. Med sitt of\u00f6rtr\u00f6ttligt kreativa s\u00e4tt att regissera, entusiasmera och stimulera sk\u00e5despelarna var det l\u00e4tt att inse hur intressant det vore om han var villig att \u00e5ta sig ansvaret f\u00f6r teaterutbildningen. \u00c5r 1982 blev Jouko Turkka utn\u00e4mnd till professor i sk\u00e5despelarkonst vid Teaterh\u00f6gskolan. \u00c5ren 1983\u20131985 verkade han som rektor och d\u00e4refter \u00e4nnu i tv\u00e5 \u00e5r som professor i regi. Formellt varade perioden som centralgestalt f\u00f6r utbildningen p\u00e5 finska till \u00e5r 1987. Under motsvarande period leddes Teaterh\u00f6gskolans svenska sektion av <strong>Asko Sarkola<\/strong>.<\/p>\n<p>I pj\u00e4serna som Turkka satte upp tillsammans med sina f\u00f6rsta studerande betonade han spelgl\u00e4djen och den fl\u00f6dande ber\u00e4ttelsen (<em>Voimamies, Teatterikouluun p\u00e4\u00e4sy, Kaksi Vihtoria<\/em>). Turkkas tid som rektor (\u00e5ren 1983\u20131985) innebar ocks\u00e5 en total omst\u00e4llning i undervisningen. Tyngdpunkten l\u00e5g nu p\u00e5 fysisk tr\u00e4ning. Den joggande, motionsl\u00f6pande sk\u00e5despelaren med sina armh\u00e4vningar ans\u00e5gs vara \u201dstarkare inf\u00f6r publiken\u201d, samtidigt som hen paradoxalt nog var mer kreativ i ett tillst\u00e5nd av fysisk utmattning, n\u00e4r barri\u00e4rerna var slopade och kontakten med det undermedvetna fungerade som b\u00e4st. I kraft av sin auktoritet framh\u00f6ll Turkka \u00e4ven vikten av kunskaps\u00e4mnen, som till exempel studier i teaterhistoria.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1780 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"486\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1774\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701x.jpg 486w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701x-300x284.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 486px) 100vw, 486px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1774'>\n\t\t\t\tHannu M\u00e4kel\u00e4 Voimamies (Den starke mannen) Helsingfors Stadsteater, premi\u00e4r 17.2.1982. Regi Jouko Turkka. P\u00e5 bilden bland andra Kalevi Kahra i mitten, Ritva Valkama nere till v\u00e4nster. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>H\u00f6sten 1983 \u00e4gde f\u00f6rest\u00e4llningarna rum p\u00e5 skolg\u00e5rden vid Ehrensv\u00e4rdsv\u00e4gen och i Helsingfors universitets festsal. D\u00e4refter koncentrerades verksamheten till biografen Kino Helsinkis estrad vid Helsingegatan. De olika \u00e5rskurserna arbetade tillsammans under repetitionerna som leddes av Jouko Turkka. En del av dem utvecklades sedan till regelr\u00e4tta f\u00f6rest\u00e4llningar som till exempel <em>Tuhannen ja yhden y\u00f6n tarinoita<\/em> och <em>Nummisuutarit<\/em>. De fantasifulla fysiska \u00f6vningarna utvecklades ofta till erotiskt upphetsade rollgestalter, som upptagna av sina visioner verbaliserade en serie historier vanligen ackompanjerade av gr\u00e5tattacker. <strong>Antti Virmavirras<\/strong> Esko blev en i raden av Turkkas stressade Eskogestalter i pj\u00e4sen om <em>Sockenskomakarna<\/em>. Med <strong>Tero Jartti<\/strong> i titelrollen s\u00e5gs h\u00f6sten 1985 en stressad, gr\u00e5tmild av skr\u00e4cksyner f\u00f6rvirrad <em>Hamlet<\/em>, som \u00e4ven s\u00e4ndes i TV. I redakt\u00f6ren <strong>Mirja Pyykk\u00f6s<\/strong> tredelade dokument\u00e4r kunde man f\u00f6lja med en stor del av repetitionerna.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1780 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0705x.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1809\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0705x.jpg 700w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0705x-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1809'>\n\t\t\t\tTuhat ja yksi y\u00f6t\u00e4 (Tusen och en natt) Teaterh\u00f6gskolan 1983. P\u00e5 bilden till v\u00e4nster bland andra Taneli M\u00e4kel\u00e4. [Krister Katva, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Sk\u00e5despelaren m\u00e5ste via en omtumlande syn n\u00e4rma sig b\u00e5de den yttersta skr\u00e4cken och det yttersta v\u00e4lbefinnandet. Att ge utlopp f\u00f6r det f\u00f6rutsatte att kroppen inf\u00f6rlivades till alla delar. Den inre visionen och k\u00e4nslol\u00e4get var viktiga. Allt det som var f\u00f6rbundet med det verbala uttrycket och det vardagliga agerandet var av underordnad betydelse. Att f\u00f6rest\u00e4lla och spela en person som s\u00e5g syner ledde till att gestalten kunde framst\u00e5 som v\u00e4ldigt statisk. Det var inte m\u00f6jligt f\u00f6r publiken att uppfatta k\u00e4nslof\u00f6r\u00e4ndringarna, varf\u00f6r upplevelsen kunde bli bed\u00f6vande. Turkkas upps\u00e4ttningar tilltalade en ung publik, som h\u00e4r m\u00f6tte sig sj\u00e4lva som gr\u00e4ns\u00f6verskridare i ett upph\u00f6jt tillst\u00e5nd. <strong>Anneli Ollikainen<\/strong> har dokumenterat repetitioner och \u00f6vningar i sina minnesanteckningar med titeln <em>Lihat yl\u00f6s!<\/em> (1988) och inneh\u00e5ller en uppsj\u00f6 av intelligenta iakttagelser. Den tuffa humor Turkka anv\u00e4nde sig av i sin personregi hade f\u00f6ljt honom genom \u00e5ren.<\/p>\n<p>Teaterh\u00f6gskolan drabbades av kv\u00e4llstidningspublicitet och dessutom hade <em>Ilta-Sanomat<\/em> nyligen f\u00e5tt en ettrig konkurrent i <em>Iltalehti<\/em>. Uppst\u00e5ndelsen kring deras skriverier \u00f6verr\u00f6stade allt annat. Jouko Turkkas inflytande p\u00e5 teaterutbildningen i Helsingfors \u00e5terspeglades i en generation finskspr\u00e5kiga teaterstuderandes attityder. Samtidigt ledde efterverkningarna och de negativa f\u00f6ljderna till en stark motreaktion.<\/p>\n<p>Machogreppet, det grova spr\u00e5ket och den nedv\u00e4rderande kvinnosynen slog igenom bland en del av de unga konstn\u00e4rerna vid anpassningen till teatern under de h\u00e4r \u00e5ren. S\u00e5 h\u00e4r i efterskott k\u00e4nns fenomenet ofattbart. Det resulterade i att det tog l\u00e5ng tid f\u00f6r m\u00e5nga av dem att bearbeta det f\u00f6r egen del. Publiken \u2013 eller en del av den \u2013 avtrubbades och godtog att kvinnor kuvades, att de reducerades till sexuellt lystna f\u00f6rf\u00f6rerskor samt p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt \u00e4ven den maskulina kaxigheten, eller alternativt hysteriska skr\u00e4ckattacker och \u00e5ngestgr\u00e5t p\u00e5 scenen. Moraliska och etiska kommentarer om teaterutbildningen kvitterades som gammalmodiga eller f\u00f6rs\u00f6k att begr\u00e4nsa den konstn\u00e4rliga friheten. Just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det intressant att se att f\u00f6ljande generation lyfte upp de etiska fr\u00e5gorna \u2013 fr\u00e5gor om sj\u00e4lviskhet, hedonism och om att avst\u00e5 fr\u00e5n sj\u00e4lvtillr\u00e4cklighetens \u00f6vermod \u2013 tydliga nya etiska och estetiska ideal. #metoo-kampanjen och debatten den gav upphov till har placerat Turkkas undervisningsmetoder och inst\u00e4llning till k\u00f6nsskillnader i ett \u00e4n mer kritiskt ljus.<\/p>\n<p>En del av 1980-talets teaterstuderande var erfarna och duktiga amat\u00f6rer. En del av dem hade inlett sin teaterbana p\u00e5 Ylioppilasteatteri under ledning av <strong>Raila Lepp\u00e4koski<\/strong>. Alla hade dock inte anammat tekniken som gick under ben\u00e4mningen att \u201dspela i frossa\u201d (horkkan\u00e4ytteleminen p\u00e5 finska). Komedierna som en grupp studenter satte upp kom att bli ett slags motvikt till Turkkas r\u00e4tt p\u00e5frestande env\u00e4ldiga grepp, som till exempel <strong>Esa Kirkkopeltos<\/strong> f\u00f6rstlingsverk <em>Kaniman<\/em> i regi av <strong>Vilppu Kiljunen<\/strong>. Film, TV och institutionsteatrar erbj\u00f6d mjuklandningar f\u00f6r dem som sedan tidigare hade andra f\u00e4rdigheter. En del av dem har senare tvekl\u00f6st blivit meriterade scenkonstn\u00e4rer som till exempel <strong>Satu Silvo<\/strong>, <strong>Ville Virtanen<\/strong>, <strong>Mikko Kivinen<\/strong>, <strong>Ilkka Heiskanen<\/strong>, <strong>Kai Lehtinen<\/strong>, <strong>Martti Suosalo<\/strong>, <strong>Jari Pehkonen<\/strong>, <strong>Outi M\u00e4enp\u00e4\u00e4<\/strong>, <strong>Petteri Sallinen,<\/strong> <strong>Risto Kaskilahti<\/strong> och <strong>Mari Rantasila<\/strong>.<\/p>\n<p>Turkkas spr\u00e5kbruk gentemot kvinnliga studerande var vanligen sexistiskt. I hans upps\u00e4ttningar var kvinnan antingen en gr\u00e5tmild hysterika, ett brunstigt djur eller en f\u00f6rf\u00f6rerska \u00e0 la femme fatale. Klich\u00e9er som stod f\u00f6r en helt annan kvinnobild \u00e4n den som nu hade b\u00f6rjat vinna mark i 1980-talets Finland.<\/p>\n<p>N\u00e4r \u00f6vningarna i samband med intr\u00e4desprovet kritiserades i offentligheten, fanns det alltid de som f\u00f6rsvarade dem. Det var direkta sn\u00e4sningar som hade s\u00e5rat ungdomarna. Sexuell passion och upprepade spelade v\u00e5ldt\u00e4kter var knappast motiverade f\u00f6r att bed\u00f6ma en persons beg\u00e5vning och talang f\u00f6r teater, vilket bland annat resulterade i ett riksdagssp\u00f6rsm\u00e5l. Ut\u00f6ver h\u00f6gskolans officiella svar gav Turkka ut romanen <em>Selvitys Oikeuskanslerille<\/em> (<em>Rapport till justitiekanslern<\/em>). I den lyfter han fram sina egna r\u00e4dslor och ger en \u00f6verdriven bild av sin feghet. B\u00e5de <strong>Anna-Leena H\u00e4rk\u00f6nen<\/strong> och <strong>Kari Kontio<\/strong> har redogjort f\u00f6r sin studietid vid teaterh\u00f6gskolan. I <em>Kausi helvetiss\u00e4<\/em> presenterar Kontio en mycket skarp\u00f6gd analys av Turkkas metoder och den \u00f6gontj\u00e4ning som f\u00f6rekom vid den tiden. Senare har \u00e4ven <strong>Ville Virtanen<\/strong> och <strong>Eppu Salminen<\/strong> ber\u00f6rt studietiden i egna sj\u00e4lvbiografiska verk. I egenskap av l\u00e4rare vid h\u00f6gskolan gav <strong>Seppo Kumpulainen<\/strong> d\u00e4rtill ut en samvetsgrann sj\u00e4lvkritisk analys i sin avhandling pr\u00e4glad av grundliga pedagogiska studier. Analytisk kritik f\u00f6rekommer ocks\u00e5 i Teaterh\u00f6gskolans forskningspublikation <em>Nykyn\u00e4yttelij\u00e4n taide<\/em> (2011), men i merparten av texterna har man fortfarande f\u00f6rs\u00f6kt finna n\u00e5got slags konstn\u00e4rligt ber\u00e4ttigande f\u00f6r metoderna. <strong>Timo Kallinen<\/strong> behandlar \u00e5 sin sida teaterutbildningens utveckling fr\u00e5n yrkesskola till h\u00f6gskola i <em>Teatterikorkeakoulun synty<\/em> (2004).<\/p>\n<p>Offentliga sp\u00f6rsm\u00e5l om etik f\u00f6rringades och tonades kategoriskt ner p\u00e5 teaterf\u00e4ltet. Den moraliska inskr\u00e4nktheten hade av h\u00e4vd varit betecknande f\u00f6r motst\u00e5ndarna och de konservativa. Kritiken av Jouko Turkka j\u00e4mst\u00e4lldes med kritiken av Urho Kekkonen inom inrikespolitiken. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt m\u00e5nga var de som l\u00e5ngt in p\u00e5 1990-talet i det konstn\u00e4rliga avantgardets namn godk\u00e4nde ett spr\u00e5kbruk som f\u00f6rtingligade kvinnan. Fr\u00e5gan \u00e4r mycket komplicerad och Turkkas dolda p\u00e5verkan kunde fortg\u00e5 l\u00e4nge i skydd av maskulinismen, vilket forts\u00e4ttningsvis f\u00f6rblev det naturliga s\u00e4ttet att framst\u00e4lla kvinnan p\u00e5 scenen. P\u00e5 1980-talet fick de \u201dtrista olikt\u00e4nkarna\u201d vanligen inte sin r\u00f6st h\u00f6rd i fr\u00e5gor som denna. Alternativt kunde de grunda egna \u201dkvinnoteatrar\u201d som beh\u00e4ndigt kunde f\u00f6rpassas till och st\u00e4mplas som ghetton.<\/p>\n<p>I sin undervisning framh\u00f6ll Jouko Turkka hur viktigt det var f\u00f6r sk\u00e5despelare att redan i b\u00f6rjan av utbildningen framh\u00e4va sig sj\u00e4lva och t\u00e4vla med andra. Syftet var f\u00f6rst\u00e5s att vinna publikens uppm\u00e4rksamhet. Konkurrensen om arbetstillf\u00e4llena inom teaterv\u00e4rlden ledde till att sk\u00e5despelare vid behov borde kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 att framf\u00f6ra monologer, producera egna texter och sjunga. Det vill s\u00e4ga genom att bredda sitt kunnande. H\u00e4r var Turkka f\u00f6rutseende och ins\u00e5g att frilansf\u00e4ltet var ett ofr\u00e5nkomligt faktum.<\/p>\n<p>I och med att institutionen f\u00f6r danskonst grundades kunde en m\u00e5ng\u00e5rig planeringsprocess \u00e4ntligen ros i hamn \u00e5r 1983. Parallellt med undervisningen i klassisk balett gavs i Finland nu ocks\u00e5 <u>utbildning i samtida dans<\/u> p\u00e5 h\u00f6gskoleniv\u00e5. F\u00f6rberedelserna inom det r\u00e4tt heterogena dansf\u00e4ltet hade p\u00e5g\u00e5tt sedan l\u00e4nge, men till en b\u00f6rjan hade det varit sv\u00e5rt att vaska fram en l\u00e4mplig ledare. Verksamheten inleddes under ledning av lektor <strong>Soili H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen<\/strong>, som redan vid starten utsattes f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l danskritikernas som rektor Turkkas klander. Trots det b\u00f6rjade de internationella l\u00e4rarkontakterna och det entr\u00e4gna arbetet b\u00e4ra frukt samtidigt som samtidsdansen \u00f6ver lag fick mer synlighet p\u00e5 1980-talet. Parallellt med utbildningen i danskonst inleddes \u00e4ven undervisning i dans- och teaterpedagogik p\u00e5 1990-talet som sedan kompletterades med h\u00f6gklassig forskning p\u00e5 2000-talet.<\/p>\n<p>Den sedan tidigare internationellt orienterade undervisningen i <u>ljus- och ljudplanering<\/u> inleddes \u00e5r 1987, men p\u00e5 grund av brist p\u00e5 l\u00e4mpliga lokaler i huvudstaden gick flytten till Tammerfors redan 1989. Konstindustriella h\u00f6gskolan stod f\u00f6r undervisningen i scenografi liksom ocks\u00e5 den r\u00e4tt sporadiska utbildningen i dr\u00e4ktdesign. Att \u00f6verf\u00f6ra dem till Teaterh\u00f6gskolan var inte m\u00f6jligt. Undervisningssamarbetet mellan ljus- och ljudplanerarna \u00e5 ena sidan och scenografistudenterna \u00e5 den andra drog ocks\u00e5 ut p\u00e5 tiden. Turkka hade d\u00e4rtill brutit samarbetet mellan sina registudenter och scenografienheten, vilket kr\u00e4vde en omstart.<\/p>\n<p>Den \u201dsuperoffentlighet\u201d som Turkka hade \u00e5stadkommit resulterade i att allt som h\u00e4nde p\u00e5 Teaterh\u00f6gskolan fick helt orimliga proportioner. \u00c5r 1985 \u00f6vergick Jouko Turkka till att regissera en filmversion av <strong><em>Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em><\/strong> f\u00f6r TV2. I b\u00e4rande roller s\u00e5gs TeaK-studenterna: <strong>Kai Lehtinen<\/strong> som Juhani, <strong>Taisto Reimaluoto<\/strong> som Tuomas, <strong>Jari Pehkonen<\/strong> som Simeon och <strong>Tero Jartti<\/strong> i rollen som Eero. Till det yttersta kunde han fortsatt anv\u00e4nda sig av sin metod att spela genom inre bilder och k\u00e4nslol\u00e4gen ur ett statiskt tillst\u00e5nd. I och med filmproduktionen separerades \u201dbr\u00f6drask\u00e5despelarna\u201d fr\u00e5n de \u00f6vriga studenterna, som endast sporadiskt deltog i filmarbetet som statister. Att n\u00e4rmare beskriva Jouko Turkkas tolkning av Kivis nationalepos <em>Sju br\u00f6der<\/em> skulle kr\u00e4va en hel separat ess\u00e4.<\/p>\n<p>Medan filminspelningen p\u00e5gick innehade Turkka fortfarande professuren i regi (1985\u20131987). I n\u00e5gon m\u00e5n f\u00f6ljde han med sina regielevers repetitioner genom att delge dem sina dynamiska instruktioner i samband med enstaka uppf\u00f6ljningar. Man kan fr\u00e5ga sig om metoden i ett pedagogiskt h\u00e4nseende i n\u00e5gon h\u00f6gre grad alls bidrog till deras utveckling som sj\u00e4lvst\u00e4ndiga konstn\u00e4rer. En del av dem som hade studerat antingen regi eller dramaturgi hade n\u00e4mligen problem med att finna sin plats som sj\u00e4lvst\u00e4ndiga proffs efter att ha slutf\u00f6rt sin utbildning med Turkka som l\u00e4rofader. Minst lika m\u00e5nga blev yrkesm\u00e4ssigt v\u00e4lanpassade, men ofta f\u00f6rutsatte det att v\u00e4lja sin egen v\u00e4g.<\/p>\n<p>Under <strong>Outi Nyyt\u00e4j\u00e4s<\/strong> rektorstid (1985\u20131987) fick en grupp studerande, som kallade sig <u>Jumalan teatteri<\/u> (Guds teater), f\u00f6r sig att pr\u00f6va gr\u00e4nserna f\u00f6r de fysiska ytterligheterna genom att n\u00e4rma sig gr\u00e4nsen f\u00f6r den egna fysiska sm\u00e4rtan och uth\u00e5lligheten. Som om de alltf\u00f6r bokstavligt hade tolkat teaterteoretikern <strong>Antonin Artauds<\/strong> tankar om grymhetens teater. Chefen f\u00f6r <u>stadsteatern i Ule\u00e5borg<\/u> <strong>Jussi Helminen<\/strong> hade som programpunkt f\u00f6r teaterdagarna i norra Finland i januari 1987 best\u00e4llt en \u201dprovokation\u201d av gruppen Jumalan teatteri. Provokationen genomf\u00f6rdes som trakasserier av publiken d\u00e4r sk\u00e5despelarna bland annat sl\u00e4ngde avf\u00f6ring p\u00e5 dem och antastade med pulversl\u00e4ckare fr\u00e5n scenen. F\u00f6rskr\u00e4ckta flydde \u00e5sk\u00e5darna i panik och kr\u00e4vde att elevgruppen skulle st\u00e4llas till svars.<\/p>\n<p>Med undantag f\u00f6r den intellektuella f\u00f6rtruppen ans\u00e5gs provokationen ha \u00f6verskridit gr\u00e4nsen f\u00f6r det till\u00e5tna och acceptabla. Fallet behandlades omedelbart som \u00f6vergrepp. Den tysta majoritetens m\u00e5tt var nu r\u00e5gat och det var sv\u00e5rt att uppdaga f\u00f6rsvar f\u00f6r det intr\u00e4ffade. Speciellt kr\u00e4nkande upplevdes aktionen i norra Finland d\u00e4r teatersektorn arbetade under sv\u00e5ra omst\u00e4ndigheter. Huvudstadsynglingarnas arrogans och v\u00e5ldsamhet \u00f6verskred alla gr\u00e4nser f\u00f6r det som kunde uppfattas som konst. \u00c4mnet har \u00e4ven behandlats i forskningsrapporter (Ilkka Arminen, Janne Sepp\u00e4nen). <strong>Outi Nyyt\u00e4j\u00e4<\/strong> hade redan anh\u00e5llit om avsked och det var pro rektorn <strong>Marianne M\u00f6ller<\/strong> som blev tvungen att lotsa h\u00f6gskolan genom krisen, den v\u00e4rsta genom tiderna.<\/p>\n<p>Jouko Turkka \u2013 som ans\u00e5gs vara ett slags supporter och \u201dpappa till skandalen\u201d \u2013 kom redan f\u00f6ljande dag i en intervju i <em>Ilta-Sanomat<\/em> med en ing\u00e5ende analys av \u201dprovokationens\u201d konstpolitiska och kulturella karakt\u00e4r i f\u00f6rh\u00e5llande till bland annat kapitalismen och Finlands handelspolitik etc. Det var en tolkning som \u00e4ven andra med f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r Guds teater \u00e5beropade. D\u00e4remot var eleverna <strong>Esa Kirkkopeltos<\/strong>, <strong>Jari Halonens<\/strong>, <strong>Jouni Tommilas<\/strong> och <strong>Jari Hietanens<\/strong> muntliga kommentarer r\u00e4tt knappa. De hade ingenting s\u00e4rskilt storstilat att komma med. Budskapet, om det alls existerade, kunde inte i stil med tidigare manifestationer verbaliseras i form av en politisk proklamation. De betalade sina b\u00f6ter och blev relegerade fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan p\u00e5 best\u00e4md tid. I praktiken innebar det att de inte \u00e5terv\u00e4nde till h\u00f6gskolan. Den som i offentligheten verkade vara mest missn\u00f6jd var \u201dprovokationsbest\u00e4llaren\u201d.<\/p>\n<p>\u00c4nnu i februari 1987 kedjade de ber\u00f6rda eleverna fast sig i skolhusets d\u00f6rr. Andra som st\u00f6dde aktionen kr\u00e4vde att <strong>Jussi Parviainen<\/strong> skulle utses till rektor sedan Outi Nyyt\u00e4j\u00e4 och ett antal l\u00e4rare hade avg\u00e5tt. Elevk\u00e5ren var splittrad och n\u00e5gra dagar senare s\u00f6ndrade fyra studerande (<strong>Timo Harakka<\/strong>, <strong>Juha Hemanus<\/strong>, <strong>Sirpa Hyttinen<\/strong> och <strong>Kai Raumonen<\/strong> ) f\u00f6nster i skolbyggnaden i Eira och sl\u00e4ngde ut en del av l\u00f6s\u00f6ret i drivorna p\u00e5 g\u00e5rden. Merparten av eleverna tog avst\u00e5nd fr\u00e5n det hela och ville bara slutf\u00f6ra sina studier.<\/p>\n<p>F\u00f6r den nya rektorn, Turkkas exhustru <strong>Maija-Liisa Marton,<\/strong> blev mandattiden 1988\u20131990 kort. Hon hamnade p\u00e5 kollisionskurs med bland annat <strong>Jussi Parviainen<\/strong>. Redan under Nyyt\u00e4j\u00e4s tid som rektor hade Parviainen f\u00e5tt en tidsbunden lektorstj\u00e4nst i dramaturgi, vilket innebar sedvanliga skriv\u00f6vningar och undervisning i dramats teori. Parviainen gjorde dock ett f\u00f6rs\u00f6k att fylla den vakanta positionen som \u201dguru\u201d. Han samlade en del av studenterna omkring sig och fortsatte den kroppsliga maktut\u00f6vningen: Parviainen f\u00f6reskrev (uppmuntrade till) dieter och fysiska tr\u00e4ningsprogram med syfte att producera ny, enast\u00e5ende teater. H\u00f6sten 1988 f\u00f6rnyades inte Parviainens avtal. I k\u00e4llaren vid Ehrensv\u00e4rdsv\u00e4gen hade pj\u00e4ser som <em>Raamattu<\/em> (<em>Bibeln<\/em>) och <em>Figaron h\u00e4\u00e4t<\/em> (<em>Figaros br\u00f6llop<\/em>) uppf\u00f6rts. Den sista konflikten mellan studenterna och h\u00f6gskolan handlade om f\u00f6rl\u00e4ngningen av Parviainens lektorat.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n och med h\u00f6sten 1988 tog <strong>Riitta V\u00e4is\u00e4nen<\/strong> \u00f6ver som f\u00f6rvaltningsdirekt\u00f6r f\u00f6r Teaterh\u00f6gskolan och genomf\u00f6rde en omfattande sanering. Tidigare hade hon arbetat vid undervisningsministeriet. V\u00e4is\u00e4nen (soc.dem.) sade att hon hade lyckats besegra taistoiterna i studentpolitiken och utgick fr\u00e5n att hon ocks\u00e5 skulle klara av Turkkas anhang. Inom l\u00e4rark\u00e5ren fanns det fortfarande n\u00e5gra som romantiserade allt som kunde uppfattas som revolution\u00e4rt. De st\u00e4llde sig i br\u00e4schen f\u00f6r elevfronten och motsatte sig all slags normal h\u00f6gskolef\u00f6rvaltning. En del av studenterna som hade g\u00e5tt i Parviainens ledband avbr\u00f6t sin utbildning. \u00c5 andra sidan hade den \u00f6verstora \u00e5rskursen utexaminerats p\u00e5 tr\u00f6skeln till recessionen och i en sv\u00e5rl\u00f6st syssels\u00e4ttningssituation.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren <strong>Raila Lepp\u00e4koski<\/strong> \u00e5tog sig rektorskapet f\u00f6r \u00f6verg\u00e5ngsperioden 1990\u20131991. Huvudansvaret f\u00f6r undervisningen \u00f6verf\u00f6rdes etappvis. Fr\u00e5n och med tidigt 1990-tal verkade f\u00f6ljande personer f\u00f6rst som lektorer och sedan som professorer; i dramaturgi <strong>Lauri Sipari<\/strong>, i sk\u00e5despelarkonst <strong>Kari Heiskanen<\/strong> samt i regi <strong>Raila Lepp\u00e4koski<\/strong>. S\u00e5lunda hade man lyckats rekrytera en l\u00e4rargeneration som representerade ett brett professionellt kunnande. Under s\u00e5v\u00e4l Lepp\u00e4koskis rektorsskap (1990\u20131991) som p\u00e5 efterf\u00f6ljaren <strong>Kari Rentolas<\/strong> tid (1991\u20131997) gick man in f\u00f6r att rationalisera verksamheten, garantera att undervisningen h\u00f6ll j\u00e4mna steg med den professionella utvecklingen samt kunde m\u00f6ta de m\u00e5nga utmaningar som v\u00e4ntade institutionen som h\u00f6gskola och del av konstuniversitetet i Finland. Marjo Kuusela utn\u00e4mndes \u00e5r 1996 till professor i danskonst. <strong>Pentti Paavolainen<\/strong> uts\u00e5gs till professor i teaterforskning med uppdrag att initiera forskningsverksamheten och utveckla fortbildningssystemet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Innan finskspr\u00e5kiga Suomen Teatterikoulu \u00e5r 1978 kunde flytta in i en tidigare skolbyggnad vid Ehrensv\u00e4rdsv\u00e4gen i stadsdelen Eira i Helsingfors, hade teaterutbildningen tvingats leva nomadliv i bland annat takv\u00e5ningen ovanf\u00f6r Kansallisteatteris lilla scen, i arbetaref\u00f6reningen HTY:s hus Paasitalo och i Koittos hus vid Georgsgatan. Redan fr\u00e5n och med tidigt 1970-tal fanns det planer p\u00e5 att [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1780"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1780"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1780\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1845,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1780\/revisions\/1845"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1780"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1780"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1780"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}