{"id":1785,"date":"2014-12-29T13:10:21","date_gmt":"2014-12-29T10:10:21","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1785"},"modified":"2019-02-08T13:40:41","modified_gmt":"2019-02-08T10:40:41","slug":"7-3-de-stora-teaterscenernas-estetik-och-forandringarna-i-repertoaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/7-3-de-stora-teaterscenernas-estetik-och-forandringarna-i-repertoaren\/","title":{"rendered":"
7.3<\/div>De stora teaterscenernas estetik och f\u00f6r\u00e4ndringarna i repertoaren"},"content":{"rendered":"

De stora teatrarnas f\u00f6r\u00e4ndrade program<\/h3>\n

P\u00e5 1970-talet var situationen p\u00e5 Suomen Kansallisteatteri<\/u> sv\u00e5r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Som chef f\u00f6r teatern eftertr\u00e4ddes Arvi Kivimaa<\/strong> (1950\u20131974) av Kai Savola<\/strong> (1974\u20131991) fr\u00e5n Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri. Tillsammans med hustrun och dramaturgen Terttu Savola<\/strong> gick han in f\u00f6r att framf\u00f6r allt introducera intressanta kontinentala pj\u00e4ser p\u00e5 nationalscenen. H\u00f6gt p\u00e5 paret Savolas agenda stod teman som maktbruk, diktatur och totalitarism. N\u00e4r den i Finland p\u00e5 1970-talet s\u00e5 dynamiska regikonsten och de unga scenkonstn\u00e4rerna fick s\u00e5 mycket publicitet, hamnade nationalscenen lite i skymundan. Regim\u00e4ssigt lyckades inte f\u00f6rest\u00e4llningarna s\u00e5 ofta ta sig \u00f6ver nyhetstr\u00f6skeln. Den \u00e4ldre generationen sk\u00e5despelare h\u00f6ll en oveders\u00e4gligt h\u00f6g niv\u00e5. Vid rekryteringen av unga f\u00f6rm\u00e5gor lyckades teatern ofta finna goda manliga sk\u00e5despelare, men deras arbetsb\u00f6rda blev l\u00e4tt alltf\u00f6r betungande. I brist p\u00e5 vision\u00e4ra eller f\u00f6r \u00f6vrigt duktiga regiss\u00f6rer var det f\u00f6rnyelsen som blev lidande.<\/p>\n

K\u00e4nnetecknande f\u00f6r paret Savolas tid vid rodret var antalet professionella g\u00e4stregiss\u00f6rer. De kom ofta fr\u00e5n k\u00e4nda teaterl\u00e4nder som till exempel d\u00e5varande Tjeckoslovakien (Otomar Krejca), Ungern (L\u00e1szl\u00f3 Marton, Tam\u00e1s Ascher) och Rum\u00e4nien (Radu Penciulescu). \u00d6stregiss\u00f6rernas goda produktioner, vars \u00e4ven kritiska budskap gick hem i deras respektive heml\u00e4nder, var i Finland p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tagna ur sitt sammanhang. De fungerade inte alltid som inl\u00e4gg i den debatt som f\u00f6rdes p\u00e5 den yngre generationens tiljor. I egenskap av konstn\u00e4rliga kompositioner var m\u00e5nga av dem f\u00f6rtj\u00e4nstfulla, och naturligtvis kunde n\u00e5gra av regiarbetena som kritiserade diktaturen med lite god vilja tolkas som kommentarer om Kekkonens Finland eller rentav situationen i v\u00e5rt \u00f6stra grannland.<\/p>\n

Det \u00e4r trots allt \u00e4nd\u00e5 viktigt att notera att det ocks\u00e5 f\u00f6rekom str\u00e5lande g\u00e4stspel fr\u00e5n Sovjetunionen, bland annat fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Maxim Gorkij- och Malaja Bronnajateatern som Tagankateatern. I deras k\u00f6lvatten kom ocks\u00e5 v\u00e4rldsk\u00e4nda g\u00e4stregiss\u00f6rer som Georgij Tovstonogov<\/strong>, Anatolij Efros<\/strong> och Jurij Ljubimov.<\/strong> De regisserade vanligen egna klassiker, d\u00e4r husets fr\u00e4msta f\u00f6rm\u00e5gor gavs m\u00f6jlighet att lysa. Tovstonogov regisserade Anton Tjechovs Kolme sisarta<\/em> (1971, Tre systrar<\/em>), Aleksandr Ostrovskijs Konnan muistiinpanot<\/em> (1978, En skojares dagbok<\/em>) medan Efros regisserade Tjechovs Kirsikkapuisto<\/em> (1983, K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em>) och Ljubimov Fjodor Dostojevskijs Keskenkasvuinen<\/em> (1991, Ynglingen<\/em>) och Komediantit<\/em> (1992, Komedianterna<\/em>) baserade p\u00e5 texter av Ostrovskij.<\/p>\n

Sedan Eugen Terttula<\/strong> (1926\u20131988) blivit bitr\u00e4dande teaterchef vid Kansallisteatteri \u00e5r 1977 stod han f\u00f6r en serie mogna och finst\u00e4mda regiarbeten. Ett av dem var Peter Shaffers Amadeus<\/em><\/strong>, d\u00e4r rollen som den avundsamme Antonio Salieri (1981) blev Jussi Jurkkas<\/strong> sista. Efter Jurkkas fr\u00e5nf\u00e4lle \u00f6vertogs rollen av Ismo Kallio<\/strong>.<\/p>\n

Tampereen Teatteri<\/u> hade hamnat i en ond cirkel p\u00e5 grund av det begr\u00e4nsade statsst\u00f6det och ledningen s\u00e5g sig r\u00e4tt l\u00e5ngt tvungen att ty sig till en underh\u00e5llningsrepertoar. Den absoluta favoriten i Tammerforsnejden var Leena H\u00e4rm\u00e4<\/strong> som senast hade lyckats f\u00e5 sitt stycke Viek\u00e4\u00e4 tuhkatkin pes\u00e4st\u00e4<\/em> uppf\u00f6rt p\u00e5 Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri, d\u00e4r Janhuska (Sylvi Salonen) sj\u00f6ng ut om dem som river tr\u00e4hus. D\u00e4refter s\u00f6kte hon sig till Tampereen Teatteri d\u00e4r hennes pj\u00e4ser Riev\u00e4kyl\u00e4n rapsodia<\/em> (Tammerfors kallades ocks\u00e5 Riev\u00e4kyl\u00e4 med referens till osyrat br\u00f6d, \u00f6vers. anm.) och Voi sinua, Pietu<\/em> utgjorde en forts\u00e4ttning p\u00e5 den folkligt popul\u00e4ra linjen. Tampereen Teatteri fick upprepade g\u00e5nger kritik f\u00f6r att repertoaren bestod av v\u00e4l mycket underh\u00e5llning och att de bedrev ett teaterpolitiskt spel d\u00e4r spelbrickorna bestod av statsst\u00f6det och st\u00f6det fr\u00e5n staden. Teatern lyckades \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lla en h\u00f6g professionell niv\u00e5 och satte upp h\u00f6gklassiga pj\u00e4ser under hela 1970-talet. Regiss\u00f6ren Ossi R\u00e4ikk\u00e4<\/strong> stod f\u00f6r goda klassikertolkningar som bland annat Hamlet<\/em> och Peer Gynt<\/em>. Den m\u00e5ng\u00e5riga teaterchefen Rauli Lehtonen<\/strong> l\u00e4t uppf\u00f6ra flera utl\u00e4ndska stycken och uppr\u00e4tth\u00f6ll ocks\u00e5 kontakter med teaterfolk i Estland under en period n\u00e4r det \u201dinte var s\u00e4rskilt opportunt\u201d.<\/p>\n

Arbetarteatern Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri<\/u> erbj\u00f6d Lasse P\u00f6ysti<\/strong> en chefspost i Tammerfors. Han l\u00e4mnade Lilla Teatern 1974. Riktigt hemmastadd blev han inte eftersom ensemblen i Tammerfors var starkt sammansvetsad och \u201dn\u00f6jd med sina tidigare rutiner\u201d. P\u00f6ystis programsatsning f\u00f6ll inte i god jord, utan ans\u00e5gs p\u00e5minna lite v\u00e4l mycket om den retorik som f\u00f6rekom inom kommunistkretsarna. F\u00f6r en teater som var socialdemokraternas flaggskepp i Tammerfors gick det inte riktigt f\u00f6r sig. Borgerskapet fann det h\u00e5rresande och i tidningen Aamulehtis spalter l\u00e4ste Olavi Veist\u00e4j\u00e4 lusen av P\u00f6ysti. Typiskt f\u00f6r 1970-talet var att orden v\u00e4gdes p\u00e5 guldv\u00e5g. Fr\u00e5n Tammerfors flyttade Lasse P\u00f6ysti till Stockholm som chef f\u00f6r Dramaten<\/u> \u00e5ren 1981\u20131985.<\/p>\n

Viktiga produktioner som till exempel August Strindbergs Mestari Olavi<\/em> (M\u00e4ster Olof<\/em>) spelades p\u00e5 Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri under Lasse P\u00f6ystis chefstid. Bland regiss\u00f6rerna finner vi Mikko Majanlahti<\/strong> och Vili Auvinen,<\/strong> som ocks\u00e5 bidrog till valet av repertoar. Teaterlivet i Tammerfors pr\u00e4glades av en stark sk\u00e5despelarkult som satte sp\u00e5r i upps\u00e4ttningarna. Det var fr\u00e5ga om en f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6s dyrkan och ett delvis nostalgiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till teater. Dramaturgen Jorma Kairimo<\/strong> stod f\u00f6r teaterns textproduktion. Hans urval bestod dels av aktuella utl\u00e4ndska pj\u00e4ser, men han gr\u00e4vde ocks\u00e5 fram gamla inhemska texter f\u00f6r att f\u00e5 mer omv\u00e4xling i utbudet. Det var fr\u00e4mst Pentti Kotkaniemi<\/strong> som regisserade dem. Kairamo var duktig n\u00e4r det g\u00e4llde helheter som kunde kryddas med epik och musik.<\/p>\n

Tammerfors teatersommar<\/u> var ett av de nya 1970-talsfenomenen som v\u00e4ckte stort intresse. Men under de hetsiga teaterkontroversernas \u00e5r var det helt uppenbart att medeltemperaturen f\u00f6r augusti \u00f6verskreds. Olavi Veist\u00e4j\u00e4s<\/strong> viljeyttringar sv\u00e4vade \u00f6ver det hela. F\u00f6rutom att han var kritiker satt han ocks\u00e5 i Teatersommarens administrativa ledning \u2013 och inte nog med det \u2013 han var dessutom involverad i teaterklubben Tampereen Teatterikerho och Pyynikki sommarteater. Man ville se Teatersommaren som ett gemensamt forum f\u00f6r hela teaterf\u00e4ltet \u2013 i sig en vacker tanke med en \u00e5rlig m\u00f6nstring av provinsteatrarna, men man lyckades inte utveckla evenemanget till ett forum f\u00f6r nyaste nya fenomen. Urvalet och prisutdelningen v\u00e4ckte d\u00e4rtill stundom protester.<\/p>\n

Bland landsbygdsteatrarna var det dock speciellt stadsteatern i Kajana <\/u>som vann anseende f\u00f6r sina otvunget roliga och fyndiga f\u00f6rest\u00e4llningar, som ofta bel\u00f6nades p\u00e5 Tammerfors teatersommar.<\/p>\n

En av h\u00f6jdpunkterna p\u00e5 1980-talet var ett g\u00e4stspel med Dario Fo<\/strong> och Franca Rame<\/strong> (1984). N\u00e4r Olavi Veist\u00e4j\u00e4 sent omsider drog sig tillbaka lyckades Vivica Bandler<\/strong> som ny konstn\u00e4rlig ledare aktivera sina m\u00e5nga internationella kontakter. Tammerfors teatersommar genomgick en positiv f\u00f6rnyelse och infriade f\u00f6rv\u00e4ntningarna.<\/p>\n

N\u00e4r man beaktar teaterf\u00e4ltet i sin helhet var det m\u00e5nga av 1970-talets repertoarer och arbetss\u00e4tt som levde vidare. Det inhemska regionala sk\u00e5despelet gick fortfarande hem hos publiken \u00e4nnu p\u00e5 1980-talet.<\/p>\n

Bristande kunskaper kunde \u00e5tg\u00e4rdas tack vare den m\u00e5ngsidiga fortbildning som till exempel Teaterh\u00f6gskolans utbildningscentral stod till tj\u00e4nst med inom ramarna f\u00f6r sina anslag, vilket fungerade bra \u00e4nnu l\u00e5ngt in p\u00e5 1980-talet. I och med recessionen decennieskiftet 1980\/1990 f\u00f6r\u00e4ndrades sedan kursverksamhetens kostnadsstruktur.<\/p>\n

Operakonsten i Finland<\/strong> p\u00e5 1970-talet b\u00f6r beaktas som en egen separat helhet. Den som i allra h\u00f6gsta grad p\u00e5verkade uppg\u00e5ngen f\u00f6r Operafestivalen i Nyslott<\/u> var Martti Talvela,<\/strong> en av v\u00e5rt lands internationellt mest k\u00e4nda operas\u00e5ngare. Hans insats som konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r festivalen (1972\u20131979) hade en positiv inverkan p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l publiciteten som publiksiffrorna. Fr\u00e5n och med produktionen av Mozarts Trollfl\u00f6jten<\/em> sommaren 1973 blev festivalen i Nyslott ett sommarevenemang som inte bara lockade publik fr\u00e5n hela landet, utan ocks\u00e5 v\u00e4ckte intresse f\u00f6r opera, som kunde avnjutas p\u00e5 f\u00e4stningen Olofsborgs borgg\u00e5rd, d\u00e4r \u00e4ven akustiken imponerade. Tack vare skyddstaket mot regn avstyrdes det slags katastrofer som festspelspubliken tidigare hade r\u00e5kat ut f\u00f6r.<\/p>\n

Operaboomen i Finland \u2013 ett fenomen som var unikt \u00e4ven i ett internationellt perspektiv \u2013 inspirerade inte bara de inhemska operatons\u00e4ttarna, utan innebar ocks\u00e5 nya utmaningar f\u00f6r ett antal teaterregiss\u00f6rer. Teater f\u00f6r en stor publik kunde pl\u00f6tsligt genomf\u00f6ras tack vare orkestrar och s\u00e5ngare.<\/p>\n

Kort d\u00e4refter (1976) anst\u00e4llde Nationaloperans<\/u> chefdirekt\u00f6r Juhani Raiskinen<\/strong> Sakari Puurunen<\/strong> som huvudregiss\u00f6r. Puurunen, som hade inlett sin karri\u00e4r i Tammerfors och vid Helsingfors stadsteater, tog resolut itu med att utveckla operakonsten till sann scenkonst. En l\u00e4mplig f\u00f6rebild var den av Walter Felsenstein<\/strong> grundade Komische Oper i d\u00e5varande \u00d6stberlin. D\u00e4r var han i egenskap av m\u00e5ng\u00e5rig chefsregiss\u00f6r en f\u00f6reg\u00e5ngare inom s\u00e5 kallad realistisk musikteater: opera skulle vara f\u00f6rankrad i psykologisk och social realism. Musiken skulle vara underordnad dramat och inte tv\u00e4rtom. F\u00f6rutom att Puurunen j\u00e4mst\u00e4llde regiss\u00f6rens insats i operaproduktionen med kapellm\u00e4starens s\u00e5g han till att ocks\u00e5 ensemblen kom till heders. Han ans\u00e5g d\u00e4rtill att operahusen borde avst\u00e5 fr\u00e5n att engagera g\u00e4stande stj\u00e4rnor fr\u00e5n teaterv\u00e4rlden.<\/p>\n

Kalle Holmberg<\/strong> lyckades med konstycket att i en hyllad regi redan 1970 lyfta fram Aarre Merikantos<\/strong> sedan l\u00e4nge f\u00f6rbisedda fina opera Juha<\/em>. Sedermera blev han speciellt uppm\u00e4rksammad som regiss\u00f6r f\u00f6r uruppf\u00f6randen av Aulis Sallinens<\/strong> operor. Aulis Sallinens omfattande produktion var av stor betydelse: Ryttaren, Det r\u00f6da strecket, Kungen reser till Frankrike, Palatset, Kullervo<\/em> och Kung Lear<\/em>.<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 sig p\u00e5 det ideologiskt sett osedvanliga fenomenet \u00e4r det sk\u00e4l att n\u00e4mna Joonas Kokkonens<\/strong> opera De sista frestelserna (Viimeiset kiusaukset<\/em>) fr\u00e5n h\u00f6sten 1975. H\u00e4r ser vi ett sj\u00e4lslandskap som inte tidigare hade behandlats p\u00e5 operascenen: den etiska kamp som en v\u00e4ckelseledare utk\u00e4mpar med sitt samvete och sina minnen. Verket lyfter fram f\u00f6rpliktelserna gentemot n\u00e4stan, h\u00f6gmod och andra mindre laster, men ocks\u00e5 n\u00e5den. S\u00e5dant som doldes bakom det ideologiska skalet. Det var teman som hade varit fullst\u00e4ndigt f\u00f6rlegade under 1970-talet och d\u00e4rf\u00f6r nu framtr\u00e4dde s\u00e5 tydligt. Puurunen hade regisserat Lauri Kokkonens<\/strong> talpj\u00e4s redan \u00e5r 1959 n\u00e4r Kansanteatteri uppf\u00f6rde den p\u00e5 Studenthuset. N\u00e4r pj\u00e4stexten omvandlades till libretto m\u00e5ste den komprimeras. Tons\u00e4ttaren hade t\u00e4nkt sig Martti Talvela<\/strong> och Ritva Auvinen<\/strong> i huvudrollerna som Paavo och Riitta. Den publik som tidigare hade skyggat f\u00f6r opera s\u00f6kte sig nu en masse till f\u00e4stningen Olofsborg, speciellt under \u00e5ren 1977\u20131980. De mer \u00e4n 200 f\u00f6rest\u00e4llningarna fick en extra guldkant tack vare dansteatern Raatikko<\/strong> och Marjo Kuuselas<\/strong> koreografi. En kontaktyta hade nu etablerats mellan modern finl\u00e4ndsk dans och Finlands Nationalopera. Senare kom Kuusela att ansvara f\u00f6r koreografin i Nationalbalettens<\/u> m\u00e5nga stora upps\u00e4ttningar som till exempel Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em> (Sju br\u00f6der<\/em>), Ronja Ry\u00f6v\u00e4rintyt\u00e4r<\/em> (Ronja R\u00f6vardotter<\/em>) och Loviisa<\/em>.<\/p>\n

Stora hus och sm\u00e5 rum<\/h2>\n

I synnerhet i st\u00e4derna uppf\u00f6rdes alltj\u00e4mt nya teaterhus. Idrottsbyggnationens decennium hade f\u00f6reg\u00e5tt det som blev 1980-talets kulturbyggnations\u00e5rtionde. Kouvola, \u00c5bo, Kuopio och Helsingfors<\/u> hade beg\u00e5vats med nya teaterhus redan p\u00e5 1960-talet. Efter att stadsteaterbyggnaden i Ule\u00e5borg<\/u> hade f\u00e4rdigst\u00e4llts \u00e5r 1972 uppf\u00f6rdes ett stort antal nya teaterhus p\u00e5 olika h\u00e5ll i Finland: Rovaniemi, Jyv\u00e4skyl\u00e4, Lahtis och Sein\u00e4joki<\/u> stod nu i tur samt nya Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri.<\/u> De gamla teaterhusen i Villmanstrand<\/u> och Vasa<\/u> byggdes ut.<\/p>\n

I s\u00e5 gott som samtliga teaterhus som uppf\u00f6rdes i 1980-talets Finland upplevde brukarna den stora scenen som alltf\u00f6r \u00f6verdimensionerad redan vid starten. Fr\u00e5n landsortsst\u00e4derna var utflyttningen forts\u00e4ttningsvis stor trots att till exempel nya universitet grundades som hade en stimulerande inverkan p\u00e5 den andliga atmosf\u00e4ren. Stundom noterades det inte vid teatrarna. \u00c5 andra sidan hade finska folkpj\u00e4ser redan turnerat ett antal omg\u00e5ngar. \u00c4nnu \u00e5terstod n\u00e5gra repristurn\u00e9er, dock nu l\u00e5ngt mer produktifierade och marknadsf\u00f6rda intill tusen. Det blev med tiden allt sv\u00e5rare att sp\u00e5ra l\u00e4mplig repertoar f\u00f6r de stora scenerna. I synnerhet s\u00e5dant som kunde intressera s\u00e5v\u00e4l producenterna som publiken.<\/p>\n

Kraven p\u00e5 scenartisternas professionalitet \u00f6kade successivt. Det r\u00e4ckte inte med att man var ute i r\u00e4tt \u00e4rende och tog sitt v\u00e4rv \u201dp\u00e5 st\u00f6rsta allvar\u201d. Det f\u00f6rv\u00e4ntades ocks\u00e5 att teaterfolk skulle f\u00f6rmedla sitt budskap p\u00e5 ett kompetent och intressant s\u00e4tt. N\u00e4r det g\u00e4llde musikaler skulle ensemblen beh\u00e4rska hela paletten; s\u00e5ng, dans, sk\u00e5despeleri, scenografi, scenkl\u00e4der och ljud\u00e5tergivning f\u00f6rv\u00e4ntades h\u00e5lla h\u00f6g niv\u00e5. Yrkesresen\u00e4rer och turister var v\u00e4l medvetna om den h\u00f6ga tekniska standard som var r\u00e5dande p\u00e5 scener i London och till och med i Stockholm. Tack vare den tekniska utvecklingen hade det blivit betydligt l\u00e4ttare att \u00e5stadkomma avancerade ljuseffekter. Samtidigt var det viktigt att beakta hur de inverkade p\u00e5 substansen och estetiken.<\/p>\n

Visavi musikalproduktionerna l\u00e5g det i s\u00e5v\u00e4l konstn\u00e4rernas som publikens intresse att satsningarna p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l belysning och musikalisk niv\u00e5 som koreografi motsvarade f\u00f6rv\u00e4ntningarna. N\u00e4r estrad\u00f6rerna intog scenen i ett offentligt rum var en realistisk \u00e5tergivning inte god nog, utan h\u00e4r kr\u00e4vdes estradm\u00e4ssig och lekfull glamour framf\u00f6rd med god sj\u00e4lvk\u00e4nsla och gott samvete. Den som satte upp en musikal skulle inte beh\u00f6va be om urs\u00e4kt.<\/p>\n\n\t\t