{"id":1787,"date":"2014-12-29T13:16:08","date_gmt":"2014-12-29T10:16:08","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1787"},"modified":"2019-02-08T13:38:06","modified_gmt":"2019-02-08T10:38:06","slug":"7-2-ryhmateatteris-framgangsrika-artionde","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/7-2-ryhmateatteris-framgangsrika-artionde\/","title":{"rendered":"
7.2<\/div>Ryhm\u00e4teatteris framg\u00e5ngsrika \u00e5rtionde"},"content":{"rendered":"

Utbildningen och teaterf\u00e4ltet p\u00e5 sent 1970-tal<\/h3>\n

F\u00f6r undervisningen vid Suomen Teatterikoulu svarade fr\u00e5n och med \u00e5r 1971 unga scenkonstn\u00e4rer under ledning av sk\u00e5despelaren Eero Melasniemi<\/strong> och regiss\u00f6ren Raija-Sinikka Rantala<\/strong>. Att regiss\u00f6rs- och dramaturgiutbildningen hade flyttat in under samma tak som sk\u00e5despelarutbildningen var en v\u00e4sentlig f\u00f6rb\u00e4ttring. Viktigt var att undervisningen var gemensam rent metodologiskt. Under lektorerna Kaisa Korhonens<\/strong> (regi) och Outi Nyyt\u00e4j\u00e4s<\/strong> (dramaturgi) ledning skapades en noggrann metod f\u00f6r pj\u00e4sanalyser, s\u00e5 kallad l\u00e4sart, en textanalys varmed man efterstr\u00e4vade en tolkning, som redan innan repetitionerna inleddes, garanterade en entydig tolkning i socialismens anda.<\/p>\n

De som studerade scenkonst p\u00e5 1970-talet serverades r\u00e4tt traditionella metoder, vilket sist och slutligen inte stod i strid med att merparten av elev- och l\u00e4rark\u00e5ren till sin ideologiska \u00f6vertygelse stod Kulturarbetarnas f\u00f6rbund KTL n\u00e4ra. Det vill s\u00e4ga taistoiterna eller andra v\u00e4nstergrupperingar. Det var n\u00e5gonting som den borgerliga pressen ofta beskyllde den finskspr\u00e5kiga teaterskolan f\u00f6r. Situationen underl\u00e4ttades knappast av att det f\u00f6rekom vissa problem med f\u00f6rfaringss\u00e4tt och sv\u00e5ra l\u00e4rarrelationer. Det var en fr\u00e5ga som en del skribenter g\u00e4rna undvek att behandla i sina memoarer.<\/p>\n

Pete Q<\/em> \u2013 ytterv\u00e4nstern g\u00f6rs till \u00e5tl\u00f6je<\/h2>\n

Eleverna som utexaminerades fr\u00e5n Suomen Teatterikoulu \u00e5r 1977 var en ovanligt lyskraftig skara. Arto af H\u00e4llstr\u00f6m<\/strong> (Affe) och Juha Malmivaara<\/strong> hade studerat regi medan bland andra Kari V\u00e4\u00e4n\u00e4nen<\/strong>, Matti Pellonp\u00e4\u00e4<\/strong>, Eija Ahvo<\/strong>, Kari Sorvali<\/strong> och Jukka-Pekka Palo<\/strong> blivit sk\u00e5despelare. De hade inlett sina studier peppade av l\u00e4rare med taistoitsympatier. Det var n\u00e4rmast Jouko Turkkas teatersyn som hade inspirerat dem till att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n de uppskruvade f\u00f6rv\u00e4ntningarna.<\/p>\n

Sommaren 1978 uppf\u00f6rdes en pj\u00e4s i regi av Arto af H\u00e4llstr\u00f6m i Koittos hus<\/u> kallad Nuorallatanssijan kuolema eli kuinka Pete Q sai siivet<\/em><\/strong> (Lindansarens d\u00f6d eller hur Pete Q fick vingar<\/em>, min \u00f6vers.) av en grupp som kallade sig Suomen Kansan Teatteri<\/u>. Skribenterna var Jukka Asikainen, Arto Melleri<\/strong> och Heikki Vuento<\/strong>. Med i pj\u00e4sen spelade ocks\u00e5 bland andra Kari Heiskanen<\/strong>, Vesa Vierikko<\/strong> och Pirkka-Pekka Petelius<\/strong> fr\u00e5n en senare \u00e5rskurs.<\/p>\n

Fr\u00e5gan om konstn\u00e4rens uppdrag lyftes fram i pj\u00e4sen, men ocks\u00e5 om att undvika redan upptrampade stigar, utan i st\u00e4llet ge sig ut p\u00e5 nya och ok\u00e4nda v\u00e4gar. F\u00f6r s\u00e5ngartisten Pete Q tedde det sig om\u00f6jligt att sjunga p\u00e5 den makthavande \u00f6verstens och hans milit\u00e4rjuntas befallning, eftersom konstn\u00e4ren m\u00e5ste f\u00e5 vara fri och finna sin egen v\u00e4g.<\/p>\n

Ett dramaturgiskt l\u00e5n fr\u00e5n Turkkas upps\u00e4ttning Kommer upp i t\u00f6<\/em> var den loggbok som man anv\u00e4nde sig av genom hela f\u00f6rest\u00e4llningen i kombination med simultaniteten. B\u00e5de den \u00e5rskurs som kallades \u201dAffes\u201d och den p\u00e5f\u00f6ljande befriade s\u00e5lunda sin generation fr\u00e5n taistoismen och det totalit\u00e4ra tankes\u00e4ttet. Trots att den yttre milj\u00f6n var h\u00e4mtad fr\u00e5n n\u00e5got fiktivt sydamerikanskt land ins\u00e5g publiken fr\u00e5n f\u00f6rsta stund att \u00f6verstens rike var ett land under stark kontroll. Adressen var fullst\u00e4ndigt klar f\u00f6r den som bara v\u00e5gade t\u00e4nka.<\/p>\n

Sommaren 1978 var Pete Q<\/em> evenemanget av rang. Ungdomen upplevde pj\u00e4sen som b\u00f6rjan till n\u00e5gonting nytt. Men i debatten och udda upps\u00e4ttningar var totalitarismen fortfarande ett g\u00e5ngbart tema. Forskaren Dan Steinbock<\/strong> lanserade det psykoanalytiska begreppet \u201dsis\u00e4istetty herruus\u201d (ungf. internaliserad \u00f6verh\u00f6ghet) varmed han beskrev den auktoritetsbundna personligheten.<\/p>\n\n\t\t