{"id":1789,"date":"2014-12-29T13:28:30","date_gmt":"2014-12-29T10:28:30","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1789"},"modified":"2019-02-08T13:37:55","modified_gmt":"2019-02-08T10:37:55","slug":"7-1-jouko-turkka-som-ledstjarna-inom-teaterestetiken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/7-1-jouko-turkka-som-ledstjarna-inom-teaterestetiken\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">7.1<\/div>Jouko Turkka som ledstj\u00e4rna inom teaterestetiken"},"content":{"rendered":"<p><strong>Jouko Turkkas<\/strong> betydelse f\u00f6r 1970- och 1980-talets teaterestetik kan inte f\u00f6rbig\u00e5s. En av sina mest betydande regiinsatser gjorde han \u00e5r 1976 efter anst\u00e4llningen vid <u>Helsingfors stadsteater<\/u>. Det var en dramatisering av Hannu Salamas roman <em>Siin\u00e4 n\u00e4kij\u00e4 miss\u00e4 tekij\u00e4<\/em> (<em>Kommer upp i t\u00f6<\/em>). I pj\u00e4sen g\u00e5r f\u00f6rfattaren Harri Salminen in f\u00f6r att reda ut den kommunistiska motst\u00e5ndsr\u00f6relsens verksamhet i stadsdelen Pispala i Tammerfors under forts\u00e4ttningskriget: vem var tjallaren vid s\u00e4kerhetsavdelningen, vem svek idealen och varf\u00f6r, vem av dem var det som f\u00f6rst bedrog den andra, fadern eller modern? Det allm\u00e4ngiltiga och det privata var lika viktiga aspekter.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1789 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701a.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1790\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701a.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0701a-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1790'>\n\t\t\t\tHannu Salama Siin\u00e4 n\u00e4kij\u00e4 miss\u00e4 tekij\u00e4 (Kommer upp i t\u00f6) Helsingfors Stadsteater, premi\u00e4r 8.9.1976. Regi Jouko Turkka. P\u00e5 bilden Kalevi Kahra, Saara Pakkasvirta, Pekka Laiho. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Simultanitet eller samtidighet \u00e4r ett grepp som ibland anv\u00e4nds inom teater och d\u00e4r olika rumsliga eller tidliga episoder samtidigt visas p\u00e5 teaterscenen. Genom att dela in scenen i flera parallella rum kan j\u00e4mf\u00f6relsen antingen bli mer tillspetsad eller sp\u00e4nningen \u00f6ka. Prim\u00e4rt p\u00e5verkar simultaniteten <strong>dramaturgin.<\/strong> Betydelsefullt \u00e4r ocks\u00e5 hur den talade texten och agerandet p\u00e5 scenen utformas, men d\u00e4rtill \u00e4ven <strong>scenografin,<\/strong> det vill s\u00e4ga hur simultaniteten kan l\u00f6sas rent scenografiskt. Regiss\u00f6ren m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r l\u00f6sa fr\u00e5gan om hur fokus \u00f6verflyttas fr\u00e5n en scen till en annan f\u00f6r att hj\u00e4lpa \u00e5sk\u00e5daren att f\u00f6lja med h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet: vad som \u00e4r viktigt att notera och vad som kan f\u00f6rbises. Den nedanst\u00e5ende beskrivningen av Jouko Turkkas arbetsmetod har regiassistenten Arto af H\u00e4llstr\u00f6m bidragit med:<\/p>\n<blockquote><p>Den egentliga dramatiseringen inleddes med att s\u00e5lla fram episoder ur [Hannu] Salamas roman som verkade vara anv\u00e4ndbara (till exempel slagsm\u00e5let mellan pojken Nurmela och f\u00e5ngarna, Samfundet Finland-Sovjetunionens m\u00f6te etc.) P\u00e5 samma s\u00e4tt gestaltades t\u00e4nkbara strukturer utg\u00e5ende fr\u00e5n vissa monologsnuttar utan att vi desto vidare beslutade n\u00e5got om vare sig inlednings- och avslutningsscener. Ramber\u00e4ttelsen utformades utg\u00e5ende fr\u00e5n rollpersonerna Maija, Santtu och Harri. Anv\u00e4ndbara monologer valdes ut och ordnades i [kronologisk] f\u00f6ljd. Eftersom inledningsavsnittet i nutid f\u00f6re \u00f6verg\u00e5ngen till krigsavsnittet verkade bli alltf\u00f6r l\u00e5ngt, klipptes varenda enskild replik ut ur den redan skrivna texten och omf\u00f6rdelades p\u00e5 bordet. Syftet var att \u00e5stadkomma en text som fortl\u00f6pande kunde ommonteras. Allt eftersom arbetet med pj\u00e4sen framskred kunde de inneh\u00e5llsligt mest centrala episoderna kontinuerligt j\u00e4mf\u00f6ras med varandra. I \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n en scen till en annan f\u00f6rs\u00f6kte vi undvika l\u00e5nga fortl\u00f6pande avsnitt och samtidigt bli kvitt den sedvanliga \u00e5snebryggan, det vill s\u00e4ga intets\u00e4gande \u201dgod morgon yxskaft\u201d -repliker.<\/p>\n<p>Vi tog inte itu med scenarbetet utg\u00e5ende fr\u00e5n den allra f\u00f6rsta versionen, utan f\u00f6rs\u00f6kte hitta fram till en lyckad brytningspunkt. Utg\u00e5ende fr\u00e5n den modellen gick vi sedan \u00e4n en g\u00e5ng igenom hela texten. S\u00e5lunda kunde texten bearbetas under hela repetitionstiden. Vi letade till exempel l\u00e4nge efter var i pj\u00e4sen f\u00f6rr\u00e4daren Jaska Lonkanens repliker skulle s\u00e4ttas in. Yrj\u00f6 J\u00e4rvinen som spelade Jaska fick v\u00e4nta p\u00e5 sina repliker r\u00e4tt l\u00e4nge. Vi visste endast var hans repliker m\u00f6jligen kunde s\u00e4ttas in (citatet ur Paavolainen 1987, 130).<\/p><\/blockquote>\n<p>Montage \u2013 eller klippning \u2013 \u00e4r en filmteoretisk term som handlar om att sammanfoga bilder s\u00e5 att \u00f6verg\u00e5ngen eller simultaniteten f\u00e5r en ny betydelse. Ett montage som endast ger ber\u00e4ttelsen ett b\u00e4ttre flyt \u00e4r inte intellektuellt dynamiskt. Ett andrum, eller det som kunde kallas \u00e5sk\u00e5darens associationsrum, kan d\u00e4remot skapas genom ett klipp som antingen framh\u00e4ver kontraster, \u00e4r \u00f6verraskande eller driver situationen till sin spets.<\/p>\n<p>\u00c4ven andra regiss\u00f6rer har skapat liknande \u00f6verg\u00e5ngar fr\u00e5n en scen till en annan med b\u00e5de omsorg och humor. S\u00e5 fungerade till exempel Kalle Holmbergs <em>Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em> redan 1972 i \u00c5bo. Turkka anv\u00e4nde sig uttryckligen av simultanmontage, d\u00e4r publiken kunde se flera parallella sekvenser, som l\u00e4mnade rum f\u00f6r associationer. \u00c5sk\u00e5daren kunde f\u00f6rs\u00f6ka lista ut vem som sviker vem i tv\u00e5 eller tre separata incidenter, och vilka niv\u00e5er som kunde likst\u00e4llas rent tematiskt. Simultanitet och skeenden p\u00e5 olika tidsplan var ett dramaturgiskt grepp som nu nyttjades flitigt. Det kom att pr\u00e4gla en hel del dramatiseringar p\u00e5 1980-talet.<\/p>\n<p>Jouko Turkkas regiuppdrag kom att bilda ett slags serier. Han anv\u00e4nde sig forts\u00e4ttningsvis av <strong>simultana scenbilder<\/strong>, men ocks\u00e5 \u00f6verlappande och skiktade h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp i bland annat Joel Lehtonens <em>Putkinotko<\/em> (1978, <em>\u00d6demarkens barn<\/em>), Maiju Lassilas <em>Viisas neitsyt<\/em> (1979, <em>Den visa jungfrun<\/em>) och V\u00e4in\u00f6 Linnas <em>Tuntematon sotilas<\/em> (1980, <em>Ok\u00e4nd soldat<\/em>). Alla tre upps\u00e4ttningarna var simultanf\u00f6rest\u00e4llningar med intermezzon som gick in i varandra, varvid man kunde undvika scenbyten. F\u00f6rest\u00e4llningen kunde fortg\u00e5 i samma rum, landskap och st\u00e4mningsl\u00e4ge. Upps\u00e4ttningarna skiljde sig i utf\u00f6rande och spels\u00e4tt fr\u00e5n varandra samtidigt som de utan tvekan var intressanta nytolkningar av finska klassiker.<\/p>\n<p>I <strong>Putkinotko<\/strong> (1978) \u2013 en pj\u00e4s baserad p\u00e5 <strong>Joel Lehtonens<\/strong> roman fr\u00e5n \u00e5r 1914 \u2013 h\u00e4rjade Juutas K\u00e4kri\u00e4inens 5\u20136 h\u00f6vdade barnaskara med oh\u00e4mmad spontanitet. Ett k\u00e4nslol\u00e4ge som de vuxna sk\u00e5despelarna uppmanades leta fram ur sitt inre och sitt minne. Turkka moraliserade och kritiserade sina generationskamrater f\u00f6r att fj\u00e4ska f\u00f6r makthavarna. Han ans\u00e5g att orsaken till proletariatets f\u00f6rfall var att man gjorde sig till f\u00f6r \u00f6verklassen.<\/p>\n<p><strong>Maiju Lassilas<\/strong> komedi <strong>Viisas neitsyt<\/strong> fr\u00e5n \u00e5r 1911 framskrider tr\u00f6gt i korta scener vid byns brunn p\u00e5 ett s\u00e4tt som uppfyllde kriterierna f\u00f6r sin tids amat\u00f6rteater. En efter annan \u00e4ntrar byborna scenen f\u00f6r att sedan f\u00f6rtona ut i kulisserna. I Turkkas version \u00f6verlappade scenerna varandra d\u00e4r merparten av rollpersonerna befann sig samtidigt p\u00e5 scenen. Byns alla m\u00e4n var betagna i Maiju Miehimys (<strong>Saara Pakkasvirta<\/strong> ). Byns \u00f6vriga kvinnor var r\u00e4dda att f\u00f6rlora sin k\u00e4resta och v\u00e4nde sig d\u00e4rf\u00f6r mot Maiju. <em>Den visa jungfrun<\/em> i Turkkas version spelades med sparsam gestik, men var \u00f6vererotiserad och subtil. S\u00f6ndagsskoll\u00e4rarinnan Abrahamska \u00f6vervakade sedligheten med <em>Bibeln<\/em> som r\u00e4ttesn\u00f6re. Med sitt ideologiska opus styrde hon dem alla. Turkka tog sinnligheten till hj\u00e4lp f\u00f6r att avsl\u00f6ja h\u00e4mningar och m\u00e4nskors r\u00e4dsla f\u00f6r att visa k\u00e4nslor samtidigt som de h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rg\u00e5s av dem.<\/p>\n<p>I <strong><em>Tuntematon sotilas<\/em><\/strong> var spels\u00e4ttet medvetet lugnt och avklarnat. Skottv\u00e4xling och torv som yrde upp f\u00f6rekom dock p\u00e5 scenen. De viktiga d\u00f6dsscenerna gjorde ett starkt intryck, som till exempel Lehtos (<strong>Veikko Honkanen<\/strong> ), men speciellt Hietanens d\u00f6d med <strong>Pekka Laiho<\/strong> i den rollen. Helhetsintrycket \u00e4r beh\u00e4rskat, rentav and\u00e4ktigt. Medan de lyssnar till meddelandet om att det har blivit fred b\u00f6rjar en del av soldaterna gr\u00e4va ner sina vapen: med de scenbilderna h\u00e4nvisade Turkka till efterkrigstidens vapeng\u00f6mmor.<\/p>\n<p>I en intervju har Turkka grovt delat dramalitteraturen i tv\u00e5 genom tema och milj\u00f6: antingen \u00e4r det fr\u00e5ga om <strong>en resa<\/strong> eller <strong>ett hus<\/strong> (Shakespeare \u00e4r ofta en resa, Moli\u00e8re alltid ett hus). Aleksis Kivis <em>Nummisuutarit<\/em> \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 en resepj\u00e4s, d\u00e4r skomakaren Esko efter en br\u00f6llopsf\u00e4rd med vissa f\u00f6rvecklingar \u00e5terv\u00e4nder till fadershuset.<\/p>\n<p>Bland pj\u00e4serna med huset som struktur och milj\u00f6 fr\u00e5n de h\u00e4r \u00e5ren finner vi Hella Wuolijokis <strong><em>Niskavuoren nuori em\u00e4nt\u00e4<\/em><\/strong> (1977) om sm\u00e4rtsam k\u00e4rleksl\u00f6shet, d\u00e4r <strong>Maija-Liisa Turkka<\/strong> s\u00e5gs i rollen som den unga v\u00e4rdinnan Loviisa och <strong>Saara Pakkasvirta<\/strong> som husbondens k\u00e4resta, mejerskan Malviina. Hon var en av Turkkas favoritsk\u00e5despelare liksom ocks\u00e5 <strong>Eila Rinne<\/strong>, <strong>Ritva Valkama, Veikko Honkanen, Yrj\u00f6 J\u00e4rvinen<\/strong> och <strong>Aarre Kar\u00e9n<\/strong>.<\/p>\n<p>I Jouko Turkkas upps\u00e4ttning av August Strindbergs kammarspel <strong><em>Aavesonaatti<\/em><\/strong> (1978, <em>Sp\u00f6ksonaten<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1907) var uttrycket l\u00e5gm\u00e4lt och avklarnat. I f\u00f6rh\u00e5llande till tolkningstraditionen var Strindbergs makabra familjedrama renons p\u00e5 all \u00f6verdriven expressivitet. Skaran, som hade samlats till sp\u00f6ksup\u00e9 i en understr\u00f6m av passiv underkastelse, v\u00e4ntade p\u00e5 d\u00f6den eller avsl\u00f6jade sanningar om det som dolde sig bakom de f\u00f6rljugna fasaderna, som deras liv tidigare hade vilat p\u00e5.<\/p>\n<p>F\u00f6re \u00e5r 1978 och skilsm\u00e4ssan fr\u00e5n Jouko Turkka hade Maija-Liisa Turkka spelat med i s\u00e5 gott som alla makens upps\u00e4ttningar. Hennes kvinnogestaltningar var ofta extatiska, lidande och patetiska. Den gr\u00e5tmilda \u201dsm\u00e5brukardottern p\u00e5 gr\u00e4nsen till vansinne\u201d blev Maija-Liisa Turkkas \u201dvarum\u00e4rke\u201d i de av Jouko Turkka regisserade pj\u00e4serna. Efter den oundvikliga skilsm\u00e4ssan upph\u00f6rde ocks\u00e5 deras konstn\u00e4rliga samarbete. Maija-Liisa gifte om sig med den ungerskf\u00f6dda sk\u00e5despelaren Andras M\u00e1rton och var d\u00e4refter mera k\u00e4nd som <strong>Maija-Liisa M\u00e1rton<\/strong>.<\/p>\n<p><strong>Den tomma scenens dynamik<\/strong> var Turkkas tredje scenografiskt-dramaturgiska experiment. Enskilda scenografiska element p\u00e5 hjul som trappor, delar av golv eller m\u00f6bler kunde flyttas runt p\u00e5 den tomma scenen. Det slags scenografi anv\u00e4nde Turkka sig av i Bertolt Brechts <strong><em>Puuvillaprinsessa<\/em><\/strong> (1977, <em>Turandot eller Fariseernas kongress<\/em>) och Hannu Salamas <strong><em>Kohti toista tasavaltaa<\/em><\/strong> (1980, <em>P\u00e5 v\u00e4g mot den andra republiken,<\/em> min \u00f6vers.).<\/p>\n<p>F\u00f6rem\u00e5l, detaljer och installationer fick st\u00e5 som sinnebilder f\u00f6r det som saknades. Det stod sedan publiken fritt att tolka dem. Exempel: en minister som satt p\u00e5 en stor mj\u00f6lkkanna stod f\u00f6r centerpartiet; en vinglig l\u00e4nstol vars fj\u00e4rde ben bestod av en lagbok symboliserade omvalet av president Kekkonen med st\u00f6d av en undantagslag; en droppflaska h\u00e4ngande bland granbarr stod f\u00f6r hembr\u00e4nning i skogen, medan ett traktord\u00e4ck kunde symbolisera en traktorfabrik som hade g\u00e5tt i konkurs.<\/p>\n<p>Vid en tidpunkt n\u00e4r den \u00e5ldrande \u201dpatriarken\u201d fortfarande var r\u00e4tt oemotsagd h\u00f6rde Jouko Turkka till dem som \u00f6ppet var Kekkonen-motst\u00e5ndare. I upps\u00e4ttningen av <em>Kohti toista tasavaltaa<\/em> h\u00e4nvisade Turkka och Salama uttryckligen till bristen p\u00e5 moralisk ryggrad under Kekkonens och den andra republikens dagar (1946\u20131994) och att finl\u00e4ndarna hade blivit s\u00e5 kallade \u201defterskidare\u201d och jas\u00e4gare. Pj\u00e4sens general med sina reformfientliga tankar hade ett \u00e4rligare f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till v\u00e4rlden och fosterlandets politik. I en scen ber general Uljas (<strong>Kalevi Kahra<\/strong> \/ <strong>Sakari Jurkka<\/strong> ) om att f\u00e5 belysning i salongen och bjuder dem som sitter n\u00e4rmast scenen p\u00e5 en klunk \u00f6l ur sin flaska. Han kallar presidenten landsf\u00f6rr\u00e4dare genom att h\u00e4nvisa till Eino Leinos <em>Helkaverser<\/em>: \u201dDet \u00e4r som p\u00e5 Rajko Ragges tid, nerifr\u00e5n \u00e4nda upp!\u201d (i \u00f6vers\u00e4ttning av Thomas Warburton). Turkka hade en f\u00f6rm\u00e5ga att skapa korta \u00f6gonblick av intensiv sp\u00e4nning som fick en ansenlig effekt redan p\u00e5 premi\u00e4ren i september 1980. Veterligen hade inte Kekkonen sett pj\u00e4sen, men n\u00e5gon fr\u00e5n presidentens kansli hade sett en f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n<p><strong>Fabulering<\/strong> var ett annat av Turkkas regiknep. Utg\u00e5ende fr\u00e5n den tomma scenen uppf\u00f6rdes en sn\u00e5rig ber\u00e4ttelse med gott hum\u00f6r. Trots att den efter hand blev allt galnare bem\u00f6dade man sig inte att n\u00e4rmare f\u00f6rklara de besynnerliga magiska inslagen. S\u00e5 tedde sig Minna Canths f\u00f6rstlingspj\u00e4s <strong><em>Murtovarkaus<\/em><\/strong> (1981, <em>Inbrott<\/em>) i Turkkas regi, d\u00e4r inte ett enda ord var taget ur den ursprungliga texten, f\u00f6rutom att den \u00e4lskades namn p\u00e5 sin h\u00f6jd yttrades i de viktigaste scenerna. Ordl\u00f6sheten var redan i sig r\u00e4tt o\u00f6verkomlig f\u00f6r en del av \u00e5sk\u00e5darna. <strong><em>Voimamies<\/em><\/strong> (1982, <em>Den starke mannen<\/em>) var ett sk\u00e5despel skrivet av Hannu M\u00e4kel\u00e4 d\u00e4r teaterstuderande spelade elever till en l\u00e4rare i Kajanaland. Turkka hade redan d\u00e5 kommit \u00f6verens om att ta emot en professorsvakans vid Teaterh\u00f6gskolan. I stycket <em>Voimamies<\/em> anv\u00e4ndes ljudbilder, talk\u00f6rer, \u00f6verlappningar samt tecken och symboler som en integrerad del av bildber\u00e4ttandet.<\/p>\n<div id=\"su_slider_69f634736d7c0\" class=\"su-slider su-slider-pages-no su-slider-responsive-no\" style=\"width:360px;height:460px\" data-autoplay=\"0\" data-speed=\"600\" data-mousewheel=\"true\"><div class=\"su-slider-slides\"><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_2.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_3.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_4.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_5.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_5b.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_6.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_7.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_8.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_9.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_10.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_11.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_11b.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_12.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_12b.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_14.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_15.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2015\/12\/007_1.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><\/div><div class=\"su-slider-nav\"><div class=\"su-slider-direction\"><span class=\"su-slider-prev\"><\/span><span class=\"su-slider-next\"><\/span><\/div><div class=\"su-slider-pagination\"><\/div><\/div><\/div>\n<h5>Minna Canths Murtovarkaus (Inbrott) i dramatisering av Jouko Turkka, Helsingfors Stadsteater, premi\u00e4r 3.4.1981. P\u00e5 bilden Markku Riikonen, Marjatta Raita. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]<\/h5>\n<div id=\"su_slider_69f63473ada13\" class=\"su-slider su-slider-pages-no su-slider-responsive-no\" style=\"width:360px;height:460px\" data-autoplay=\"0\" data-speed=\"600\" data-mousewheel=\"true\"><div class=\"su-slider-slides\"><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/saara3.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/saara2.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/saara1.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><\/div><div class=\"su-slider-nav\"><div class=\"su-slider-direction\"><span class=\"su-slider-prev\"><\/span><span class=\"su-slider-next\"><\/span><\/div><div class=\"su-slider-pagination\"><\/div><\/div><\/div>\n<h5>Minna Canths Murtovarkaus (Inbrott) i dramatisering av Jouko Turkka, Helsingfors Stadsteater, premi\u00e4r 03.04.1981. P\u00e5 bilden Saara Pakkasvirta. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]<\/h5>\n<div id=\"su_slider_69f63473ba501\" class=\"su-slider su-slider-pages-no su-slider-responsive-no\" style=\"width:600px;height:460px\" data-autoplay=\"0\" data-speed=\"600\" data-mousewheel=\"true\"><div class=\"su-slider-slides\"><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_28.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_27.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_26.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_25.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_24.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_23.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_22.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_21.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_20.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_19.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_18.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_17.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><div class=\"su-slider-slide\"><a><img decoding=\"async\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/007_16.jpg\" alt=\"\" \/><\/a><\/div><\/div><div class=\"su-slider-nav\"><div class=\"su-slider-direction\"><span class=\"su-slider-prev\"><\/span><span class=\"su-slider-next\"><\/span><\/div><div class=\"su-slider-pagination\"><\/div><\/div><\/div>\n<h5>Minna Canths Murtovarkaus (Inbrott) i dramatisering av Jouko Turkka, Helsingfors Stadsteater, premi\u00e4r 03.04.1981. P\u00e5 bilden Saara Pakkasvirta, Markku Riikonen och Matti Tuominen. [Kari Hakli, Teatermuseets arkiv]<\/h5>\n<p>Turkka hade i det tidiga 1980-talets kulturella debatter tr\u00e4tt fram som ett slags siare och sanningss\u00e4gare, som i kraft av sin beg\u00e5vning gav uttryck f\u00f6r sina vision\u00e4ra of\u00f6rblommerade \u00e5sikter om v\u00e4rldens g\u00e5ng. I de intervjuer han gav sk\u00f6t han utan pardon ner idealisterna och deras illusioner (och allt det positiva) samt de progressiva myterna som hade varit f\u00f6rh\u00e4rskande p\u00e5 1970-talet \u2013 vanligen som varande antingen alltf\u00f6r naiva eller f\u00f6rankrade i f\u00f6r\u00e5ldrade antaganden.<\/p>\n<p>Arbetaren som hen beskrevs inom arbetarkulturen var som s\u00e5dan tagen ur en historisk sagobok. Verklighetens fattiga kunde man finna p\u00e5 annat h\u00e5ll \u00e4n bland v\u00e4lf\u00f6dda \u00f6vervakare av pappersmaskiner inom exportindustrin. V\u00e4nstern hade all orsak att sk\u00e4rpa sig och avst\u00e5 fr\u00e5n arbetarr\u00f6relsens stereotypier. M\u00e5nga l\u00e4ste ocks\u00e5 in traditionellt h\u00f6gersinnade toner i Turkkas \u00e5sikter som till exempel tonvikten p\u00e5 en stark individ och att alla konkurrerar med varandra.<\/p>\n<p>Ett slags nyckel till de h\u00e4r \u00e5ren var Turkkas \u00e5r 1981 utgivna novellsamling <strong><em>Aiheita<\/em><\/strong> (<em>Infall<\/em>), ett verk som han bel\u00f6nades f\u00f6r med J. H. Erkkos debutantpris. Turkka inledde sitt skrivande med makabra och \u00f6verraskande ber\u00e4ttelser med \u00e4ndl\u00f6sa utgjutelser och gestalter som f\u00f6ddes ur en medvetet aktiverad fantasi.<\/p>\n<p>I <strong><em>Hypnoosi<\/em><\/strong> fr\u00e5n 1985 vidareutvecklade han fabuleringarna. G\u00e4stspelsregin av <strong><em>Jeppe Niilonpoika<\/em><\/strong> (1985, <em>Jeppe p\u00e5 berget<\/em>) var en nyckfull dramatisering av dansken Ludvig Holbergs 1700-talsklassiker. Erotiken var forts\u00e4ttningsvis mycket n\u00e4rvarande i Turkkas upps\u00e4ttningar, men ocks\u00e5 gyckel och lek p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan teater och verklighet: sk\u00e5despelarna f\u00f6rekom med sina civila namn och kommenterade incidenterna. Jouko Turkkas <strong>K\u00f6tt och k\u00e4rlek<\/strong> (1986) uruppf\u00f6rdes i G\u00f6teborg i hans egen regi \u2013 en absurd satir d\u00e4r s\u00e5v\u00e4l vegetarianerna som de svenska \u201dblomsterhattanternas\u201d f\u00f6rmyndarsamh\u00e4lle fick stryka p\u00e5 foten. TV-filmatiseringen av <strong><em>Seitsem\u00e4n veljest\u00e4<\/em><\/strong> med <strong>Kai Lehtinen<\/strong> i rollen som Juhani och <strong>Tero Jartti<\/strong> som Eero kan anses vara ett slags slutresultat av Turkkas \u00e5r vid Teaterh\u00f6gskolan (cirka 1982\u20131987).<\/p>\n<p>I sina m\u00e5nga 1990-talsregier p\u00e5 <u>Kansallisteatteri<\/u> och <u>Teater Viirus<\/u> anv\u00e4nde han sig i huvudsak av samma estetik. Men p\u00e5 samma s\u00e4tt som i hans senare litter\u00e4ra produktion kom det makabra, erotiserade, homofobiska och kvinnofientliga inneh\u00e5llet att f\u00e5 en alltmer helt\u00e4ckande karakt\u00e4r. Turkka, som ocks\u00e5 sj\u00e4lv blivit \u201den p\u00e5 Nokiaaktier f\u00f6rm\u00f6gen girigbuk\u201d, lyckades inte i sina besk\u00e4rmelser \u00f6ver kapitalismen l\u00e4ngre skapa en trov\u00e4rdigt identifierbar v\u00e4rld. Redan p\u00e5 1980-talet var det n\u00e5gon som skrev: i Turkkas v\u00e4rld saknas den allt v\u00e4xande medelklassen. Polityrgubbarna och borgerskapet var delvis kvarlevor fr\u00e5n g\u00e5ngna \u00e5rtionden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jouko Turkkas betydelse f\u00f6r 1970- och 1980-talets teaterestetik kan inte f\u00f6rbig\u00e5s. En av sina mest betydande regiinsatser gjorde han \u00e5r 1976 efter anst\u00e4llningen vid Helsingfors stadsteater. Det var en dramatisering av Hannu Salamas roman Siin\u00e4 n\u00e4kij\u00e4 miss\u00e4 tekij\u00e4 (Kommer upp i t\u00f6). I pj\u00e4sen g\u00e5r f\u00f6rfattaren Harri Salminen in f\u00f6r att reda ut den kommunistiska [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1789"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1789"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1789\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1860,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1789\/revisions\/1860"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1789"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1789"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1789"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}