{"id":1920,"date":"2014-12-29T12:51:00","date_gmt":"2014-12-29T09:51:00","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1920"},"modified":"2019-02-11T13:28:38","modified_gmt":"2019-02-11T10:28:38","slug":"8-1tredje-och-fjarde-generationens-teatergrupper","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/8-1tredje-och-fjarde-generationens-teatergrupper\/","title":{"rendered":"
8.1<\/div>Tredje och fj\u00e4rde generationens teatergrupper"},"content":{"rendered":"

De nya teaterensemblerna som \u00e5r 1971 stod bakom tillkomsten av f\u00f6reningen Teatercentrum (Teatterikeskus) ingick i den f\u00f6rsta v\u00e5gen<\/u> s\u00e5 kallade fria professionella teatergrupper. Av dem var en stor del fortfarande verksamma p\u00e5 1990-talet (KOM-teatteri<\/u>, Ryhm\u00e4teatteri<\/u>, Ahaa-teatteri<\/u> och Raatikko<\/u>; Penniteatteri<\/u> och Intimiteatteri<\/u> fusionerades 1984 under namnet Teatteri Pieni Suomi, som i sin tur uppgick i Helsingfors stadsteater). Garanten f\u00f6r deras \u00f6verlevnad efter de f\u00f6rsta verksamhets\u00e5ren var 1972 \u00e5rs statliga teaterkommitt\u00e9 (Teatterikomitea 1972) i vars bet\u00e4nkande de inf\u00f6rlivades i den krets som kunde erh\u00e5lla behovspr\u00f6vat statsst\u00f6d.<\/p>\n

Dansgrupperna som grundades p\u00e5 1980-talet har ansetts representera den andra v\u00e5gen<\/u>. F\u00f6rutom Raatikko<\/u> fanns \u00e4ven Rollo<\/u> och Hurjaruuth<\/u> j\u00e4mte n\u00e5gra andra. Samma \u00e5r (1983) grundades institutionen f\u00f6r dans vid Teaterh\u00f6gskolan, som i den offentliga kulturf\u00f6rvaltningen representeras av statens danskonstkommission. Med tanke p\u00e5 f\u00f6rdelningen av anslag till danskonsten innebar det en avg\u00f6rande f\u00f6rb\u00e4ttring. Mer varaktiga grupper kunde s\u00e5lunda grundas och h\u00e4rmed garanterades ocks\u00e5 m\u00f6jligheter att f\u00e5 produktionsspecifika bidrag. Den kanske mest betydande av dem var centret f\u00f6r ny dans, paraplyorganisationen Zodiak<\/u> (1986), som p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt lyckades st\u00e4rka danskonsten sedan de hade etablerat sig i Kabelfabriken och tack vare att de kunde kanalisera produktionsbidrag vidare. Dansf\u00e4ltet drog ocks\u00e5 sitt str\u00e5 till stacken vid beredningen av teater- och orkesterlagen. Tanken var att anslagen skulle bindas till antalet fasta anst\u00e4llningar. Teatrarna Venus<\/u> (1983) och Mars<\/u> (1984) kan ocks\u00e5 inkluderas i den andra v\u00e5gens grupper.<\/p>\n

Tidpunkten f\u00f6r grundandet av den tredje v\u00e5gens teatergrupper<\/u> inf\u00f6ll under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. En del av dem uppstod som ett slags \u201defterdyningar\u201d fr\u00e5n teaterh\u00f6gskolans \u201dgalna \u00e5r\u201d med initiativtagare som \u201dl\u00e4mnats lite vind f\u00f6r v\u00e5g\u201d. Andra hade sitt ursprung i kretsar med andra r\u00f6tter som till exempel sk\u00e5despelarutbildningen i Tammerfors och yrkesh\u00f6gskolornas utbildningar f\u00f6r dramapedagoger.<\/p>\n

Ett gemensamt problem f\u00f6r dem var att alla tillf\u00e4lliga och nya anslag till konstsektorn skars ner p\u00e5 grund av recessionen. De som drabbades h\u00e5rdast var den yngsta generationen. Eftersom de d\u00e4rtill \u2013 i stor utstr\u00e4ckning av principiella sk\u00e4l \u2013 varken var eller efterstr\u00e4vade att vara yrkesm\u00e4ssigt organiserade, kunde de inte heller skapa de fasta anst\u00e4llningar som statsandelsfinansieringen f\u00f6rutsatte. Den tredje generationens verksamhetsid\u00e9 handlade om produktionsvisa engagemang. Om man inte k\u00e4nner sig h\u00e5gad eller inget intressant st\u00e5r till buds, kan man g\u00f6ra n\u00e5got annat. Att st\u00e4lla sig p\u00e5 scenen f\u00f6rblir d\u00e4rmed ett personligt val och man slipper \u00e5ta sig f\u00f6r\u00f6dande rutinartade roller. Nackdelen \u00e4r de evinnerliga snuttjobben \u2013 en situation som sedan decennier har varit r\u00e5dande inom teater.<\/p>\n

Redan det var orsaken till att Teater- och orkesterlagen inte gick att applicera p\u00e5 den tredje v\u00e5gens grupper. I avsaknad av ekonomiskt r\u00e4ttsskydd gav det dem en orsak att b\u00f6rja se sig som lagl\u00f6sa. De b\u00f6rjade samlas till egna festivaler och efterstr\u00e4vade publicitet. Det uppstod ett glapp mellan de konstn\u00e4rliga ambitionerna i relation till teaterf\u00e4ltets strukturella verklighet. Vanligen \u00e4r det fria f\u00e4ltet ocks\u00e5 fattigdomens f\u00e4lt. S\u00e5 l\u00e4nge ut\u00f6varen \u00e4nnu \u00e4r ung g\u00e5r det f\u00f6r sig, men inte i det o\u00e4ndliga.<\/p>\n

F\u00f6rutom Aurinkoteatteri<\/u> (1989) och Q-teatteri<\/u> (1991) kan \u00e4ven improvisationsteatern Stella Polaris<\/u> (1990), Rakastajat-teatteri<\/u> (Bj\u00f6rneborg 1991), Sirius Teatern<\/u> (1992) och Vanha Juko<\/u> (Lahtis 1995) n\u00e4mnas. De hade antingen fasta eller lokaler som varierade, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde sj\u00e4lva ensemblen. Antalet fria grupper uppg\u00e5r till flera tiotal och samtliga var tvungna att konkurrera om behovspr\u00f6vade \u00e5rsbidrag. Situationen har dock i n\u00e5gon m\u00e5n f\u00f6rb\u00e4ttrats. Andelen grupper som hade himlakroppar i sina namn grundade paraplyorganisationen Universum<\/u> (1998).<\/p>\n

De fasta sm\u00e5teatrarna hade nu blivit r\u00e4tt m\u00e5nga. I Tammerfors hade Teatteri Telakka<\/u> vid Tullikamarin aukio sedan \u00e5r 1996 gett upphov till ett riktigt evenemangscentrum, d\u00e4r restaurangen i samma byggnad lockar unga akademiker och en konsttillv\u00e4nd publik. Eftersom man h\u00e4r hade tillg\u00e5ng till m\u00e5ngkunnigt professionella, tog den p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00f6ver den lokala studentteaterns roll. F\u00f6rutom av Turun ylioppilasteatteri<\/u> bestod de alternativa grupperna i \u00c5bo bland annat av Linnateatteri<\/u>, Turun Nuori Teatteri<\/u> och Teatteri Tarmo<\/u>.<\/p>\n

Bland teatrarna som omfattades av teaterlagen finns ocks\u00e5 sm\u00e5 scener. Bland ytterligheterna inom den gruppen i Helsingfors kan kvinnoperspektivet fr\u00e5n 1970-talet n\u00e4mnas, n\u00e4mligen sk\u00e5despelaren och dr\u00e4ktdesignern Liisi Tandefelt<\/strong> och hennes m\u00e5nga monologf\u00f6rest\u00e4llningar. Under \u00e5ren 1994\u20132003 ledde hon Teatteri Avoimet ovet<\/u> och inf\u00f6rde d\u00e5 \u2013 enligt mellaneuropeisk modell \u2013 en litter\u00e4rt-musikalisk kulturrepertoar f\u00f6r en utvald m\u00e5lpublik. Med sina monologpj\u00e4ser om tons\u00e4ttare med musikinslag j\u00e4mte litteratur- och poesiaftnar, hade hon lyckats transformera ett ekonomiskt v\u00e5gspel till den kulturmedvetna och selektiva publikens teater. G\u00e4startister v\u00e4lkomnades ocks\u00e5. Under Heini Tolas <\/strong>tid som chef flyttade teatern fr\u00e5n h\u00f6rnet av Cygnaeusgatan och Museigatan till en teaterlokal vid Skillnaden.<\/p>\n

Dianascenen vid Skillnaden nyttjades ocks\u00e5 r\u00e4tt flitigt av Klockriketeatern<\/u>, som \u00e5r 1994 hade grundats av Kristin Olsoni och Martin Kurt\u00e9n. <\/strong>En teater med en annorlunda och intressant repertoar som ocks\u00e5 till\u00e4t inbjudna och framst\u00e5ende g\u00e4stregiss\u00f6rer. Dan Henriksson<\/strong> tog sedermera \u00f6ver som teaterns konstn\u00e4rliga ledare.<\/p>\n

Ett stycke fr\u00e5n L\u00e5nga bron spelade Koko Teatteri<\/u> i en tidigare biografsalong och blev ett forum f\u00f6r experimentell scenkonst i kombination med dans. P\u00e5 den minimala scenen var man s\u00e5 illa tvungen att h\u00e5lla sig till konceptet intensiv teater, vilket kr\u00e4vde b\u00e5de tanke och id\u00e9rikedom. Som fenomen fick dans och experimentell teaterkonst allt st\u00f6rre betydelse. Numera spelar Koko Teatteri i tidigare Svenska G\u00e5rden vid Hagn\u00e4s torg.<\/p>\n

Todellisuuden tutkimuskeskus<\/u> (Centrum f\u00f6r verklighetsforskning) \u00e4r v\u00e4rda ett omn\u00e4mnande. Centret grundades i b\u00f6rjan av 1990-talet av en grupp studerande vid Teaterh\u00f6gskolan. Till en b\u00f6rjan skapade de sina f\u00f6rest\u00e4llningar i en liten aff\u00e4rslokal vid Flemingsgatan d\u00e4r de ocks\u00e5 sysslade med teaterkritik och kritik av kritiken (metakritik) f\u00f6r tidskriften Teatteri<\/em>. Gruppens medlemmar har varit involverade i m\u00e5nga olika projekt och i tillf\u00e4lliga sammans\u00e4ttningar.<\/p>\n

Teaterfestivalerna och sammankomsterna kom att f\u00e5 stor betydelse ocks\u00e5 p\u00e5 sikt. Tack vare paraplyorganisationer som Suomen Harrastajateatteriliitto och Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6iden Liitto kom ocks\u00e5 de som arbetade med amat\u00f6rteater att se varandras f\u00f6rest\u00e4llningar. Ocks\u00e5 de deltog i festivaler fr\u00e5n och med tidigt 1970-tal. P\u00e5 finlandssvenskt h\u00e5ll var det Finlands Svenska Ungdomsf\u00f6rbund FSU som h\u00f6ll i tr\u00e5darna (se www.fsu.fi<\/a>). Det finns inga tecken p\u00e5 att intresset skulle avta f\u00f6r vare sig Sein\u00e4joen Harrastajateatterikes\u00e4<\/u> eller Ty\u00f6v\u00e4en N\u00e4ytt\u00e4m\u00f6p\u00e4iv\u00e4t<\/u> i S:t Michel. Repertoarurvalet g\u00f6rs numera i allt h\u00f6gre grad utg\u00e5ende fr\u00e5n konstn\u00e4rliga kriterier. Tidigare m\u00e5nade man mer om den j\u00e4mlika representativiteten, medan urvalet numera ofta \u00f6verl\u00e5ts till en enskild person, vars smak och omd\u00f6me man litar p\u00e5.<\/p>\n

Tammerfors Teatersommar, som var proffsteatrarnas fr\u00e4msta festival, fick ny vind i seglen fr\u00e5n och med \u00e5r 1990. N\u00e4r Vivica Bandler<\/strong> tog \u00f6ver som konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r teatersommaren (1989\u20131996) innebar det inte n\u00e5gon fysisk f\u00f6ryngring, men dock en mental. Hennes utl\u00e4ndska kontakter och brinnande intresse f\u00f6r f\u00f6rnyelse \u00e5terf\u00f6rde en av Finlands \u00e4ldsta festivaler i rampljuset. Innan Tarja Halonen<\/strong> blev vald till president (2000\u20132012) hann hon ha flera f\u00f6rtroendeuppdrag inom teater och var en ofta sedd teatersommarg\u00e4st. Det var fr\u00e4mst de unga akt\u00f6rernas insatser som v\u00e4ckte hennes intresse. Vid Teaterh\u00f6gskolans f\u00f6rsta promotion (2009) promoverades president Tarja Halonen till hedersdoktor i teaterkonst.<\/p>\n

Ett av teaterfestivalens uppdrag \u00e4r att bjuda in utl\u00e4ndska g\u00e4stspel till Finland. Det har garanterat en viss regelbundenhet och erbjudit nya generationer v\u00e4rdefulla upplevelser. P\u00e5 1990-talet kom g\u00e4sterna fr\u00e5n det \u00f6vriga Europa, fr\u00e4mst fr\u00e5n n\u00e4romr\u00e5det s\u00e5 som Baltikum och Ryssland. Den h\u00f6ga niv\u00e5n \u00e4r en \u00e5terkommande p\u00e5minnelse om hur djupt rotad den kulturella traditionen \u00e4r i dessa l\u00e4nder. M\u00e5ngfalden och n\u00e4tverkandet har pr\u00e4glat 2000-talet och de f\u00f6r\u00e4ndringar i ledningsskiktet som stegvis har \u00e4gt rum.<\/p>\n

Det utl\u00e4ndska teaterutbudet under Helsingfors festspel<\/u> har efter tillf\u00e4lliga avbrott stabiliserats p\u00e5 en r\u00e4tt anspr\u00e5ksl\u00f6s niv\u00e5. P\u00e5 2000-talet har staden i n\u00e5gon m\u00e5n f\u00f6rs\u00f6kt ut\u00f6ka utbudet, men med tanke p\u00e5 det r\u00e4tt omfattande egna teaterutbudet i Helsingfors har g\u00e4stspelen begr\u00e4nsats till ett par tre.<\/p>\n

Ett r\u00e4tt nytt fenomen \u00e4r Baltic Circle Festivalen<\/u> som Q-teatteri hade axlat arrang\u00f6rsansvaret f\u00f6r i m\u00e5nga \u00e5r inom ramarna f\u00f6r kedjan av sm\u00e5 teatrar l\u00e4ngs \u00d6stersj\u00f6kusten. Festivalen \u00e4r ett exempel p\u00e5 hur nyfikenhet, kontaktben\u00e4genhet och dagens snabba elektroniska informationsg\u00e5ng har gjort det m\u00f6jligt att p\u00e5 \u00e5rsbasis arrangera l\u00e5gbudgetm\u00f6nstringar. Fenomenet \u00e4r en direkt f\u00f6ljd av Sovjetunionens s\u00f6nderfall och representerar \u201dtiden efter kalla kriget\u201d n\u00e4r unga i Finland snabbt skapade personliga n\u00e4tverk med ungdomar i de forna \u00f6ststaterna. Kontakterna har varit betydelsefulla f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l akt\u00f6rerna som g\u00e4stspelspubliken. Tack vare en intensiv v\u00e4xelverkan stimulerade \u00f6steurop\u00e9ernas entusiastiska medverkan i festival- och g\u00e4stspelsutbytet hela sektorn. P\u00e5 nolltid blev engelska det gemensamma arbetsspr\u00e5ket.<\/p>\n

Den s\u00e5 kallade kvinnoteatern blev betydligt m\u00e5ngsidigare under 1990-talet. Behovet av att sticka av fr\u00e5n m\u00e4ngden hade p\u00e5 s\u00e4tt och vis minskat. Gruppen Rasande Rosor<\/u> inledde det m\u00e5ngkulturella forskningsprojektet Kassandra<\/em> under ledning av Ritva Siikala<\/strong>. Det resulterade i f\u00f6reningen Interkult Kassandra som skapar m\u00f6tesplatser genom konst- och kulturaktiviteter.<\/p>\n

I br\u00e4schen f\u00f6r de kvinnliga regiss\u00f6rerna gick fortfarande p\u00e5 1990-talet Eija-Elina Bergholm<\/strong>, Laura J\u00e4ntti <\/strong>och Maarit Ruikka<\/strong>, dels med en k\u00e4nslig och dels med en uttalat satirisk och naturalistisk framtoning. J\u00e4ntti verkade som lektor i regi vid Teaterh\u00f6gskolan medan Maarit Ruikka innehade professuren i regi fr\u00e5n och med \u00e5r 2006. Sedermera var hon \u00e4ven prorektor och dekan vid Konstuniversitetets Teaterh\u00f6gskola (2014\u2013).<\/p>\n

Den yngre generationens kvinnor profilerade sig som f\u00f6rfattare, dramaturger och auteurer, det vill s\u00e4ga skapare av egna f\u00f6rest\u00e4llningar. Riikka Alaharja<\/strong>, Laura Ruohonen<\/strong> (vars pj\u00e4ser ocks\u00e5 har spelats utomlands, som bland annat Olga<\/em> och Kristina K<\/em>), Outi Rossi<\/strong> och Katariina Numminen<\/strong> samt regiss\u00f6ren Katja Krohn<\/strong>, som under sin korta tid i ledningen f\u00f6r Pieni Suomi<\/u> satte sprutt p\u00e5 den prisbel\u00f6nta barnpj\u00e4sen Iso Paha Susi<\/em> (Stora stygga vargen<\/em>) med sin anarkistiska fantasi.<\/p>\n

B\u00e4rande krafter inom gruppen som grundade Aurinkoteatteri<\/u> var Leea Klemola<\/strong>, Pentti Halonen<\/strong> och Irina Krohn<\/strong>. \u00c5tminstone till en b\u00f6rjan pr\u00e4glades gruppen av en anarkistisk sk\u00e4mtsamhet och ett kanske n\u00e5got karnevalistiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till allvar. De v\u00e4grade ta till sig all slags prydlig konstf\u00e4rdighet. Sk\u00e5despelaren Leea Klemola kan anses vara f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r egenartad och \u201dintensiv\u201d teater. Hon har b\u00e5de skrivit och regisserat pj\u00e4ser, men ocks\u00e5 hunnit med \u00e5tskilliga filmroller som renderat henne m\u00e5nga utm\u00e4rkelser.<\/p>\n

P\u00e5 2000-talet hade Klemola utvecklat en egen estetik som var besl\u00e4ktad med \u201dmagisk realism\u201d och i sin omfattande dramatiska produktion behandlade hon generationsfr\u00e5gor, men ocks\u00e5 fr\u00e5gor om klimatf\u00f6r\u00e4ndring, emigration och ekologi. Kahelianainen<\/em> (Galendamen<\/em>, manus i samarbete med Pentti Halonen, Aurinkoteatteri 1995), Seksuaali<\/em> (Sexuell<\/em>, manus i samarbete med Pentti Halonen, Aurinkoteatteri 1998), Anne Krankin P\u00e4iv\u00e4kirja<\/em> (Anne Kranks dagbok<\/em>, manus i samarbete med Pentti Halonen, Aurinkoteatteri 2001), Jessika \u2013 Vapaana syntynyt<\/em> (Jessica \u2013 f\u00f6dd fri<\/em>, manus och regi, Kuopion kaupunginteatteri 2002), Kokkola<\/em> (Karleby<\/em>, manus och regi, Tampereen Teatteri, Frenckellscenen 10.12.2004, Aurinkoteatteri, premi\u00e4r 10.3.2005), Kohti kylmemp\u00e4\u00e4 \u2013 Retkikunta j\u00e4\u00e4kauteen<\/em> (Mot kyla \u2013 expedition till istiden<\/em>, manus i samarbete med Klaus Klemola, regi, Tampereen Teatteri, huvudscenen 15.2.2008) \u201dNew Karleby\u201d<\/em> (Nykarleby, manus i samarbete med Klaus Klemola, regi, Tampereen Teatteri, huvudscenen 2011), Jessikan pentu<\/em> (Jessicas unge<\/em>, manus och regi, uruppf\u00f6rande, Kuopion kaupunginteatteri 2012), Mammoth<\/em> (Mammut<\/em>, manus och regi, Pleasance Theatre King Dome, Edinburgh 2013), Maaseudun tulevaisuus <\/em>(Landsbygdens framtid<\/em>, manus i samarbete med Klaus Klemola, regi, uruppf\u00f6rande Suomen Kansallisteatteri, stora scenen 2014).<\/p>\n

Tillsammans med Teater Mars<\/u>, Teater Venus<\/u> och Sirius Teatern<\/u> ing\u00e5r Aurinkoteatteri i ett konglomerat best\u00e5ende av fyra fria professionella teatrar under en paraplyorganisation som kallar sig Universum RF<\/u>, p\u00e5 samma s\u00e4tt som till exempel Zodiak inom danskonst. I slutet av 1990-talet fann Universum en hemvist i stadsdelen R\u00f6dbergen i Helsingfors.<\/p>\n

F\u00f6rutom pj\u00e4sf\u00f6rfattare och regiss\u00f6r \u00e4r Tuija Kokkonen<\/strong> ocks\u00e5 performancekonstn\u00e4r med l\u00e5ng erfarenhet. Allt sedan 1980-talet har hon lyft fram kvinnoperspektivet i ambiti\u00f6sa och l\u00e5ngsiktigt planerade f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 bland annat Kiasmateatern. F\u00f6r Kokkonen har utg\u00e5ngspunkten varit utpr\u00e4glat ekologisk och kulturkritisk. Hon n\u00e4rmar sig kroppsupplevelsen p\u00e5 ett k\u00e4nsligt och djuplodande s\u00e4tt. Tuija Kokkonens oeuvre \u00e4r imponerande och hennes produktioner r\u00f6r sig inom ett omr\u00e5de som kan klassificeras som postdramatiskt. Maus & Orlovski<\/em> \u00e4r en l\u00f6st sammansatt ensemble d\u00e4r sammans\u00e4ttningen har varierat och som sedan 1996 har arbetat med en serie \u201dminnesperformancer\u201d [fr\u00e5n engelskans memo performance]. I och med sin ekologiska syn p\u00e5 naturen h\u00f6r Kokkonen till dem som anser att m\u00e4nniskans sj\u00e4lvutn\u00e4mnda herrav\u00e4lde \u00f6ver naturen kunde brytas med hj\u00e4lp av sceniska utspel.<\/p>\n

Kiasmateatern<\/u> kunde tas i bruk sedan museet f\u00f6r nutidskonst hade \u00f6ppnat i maj 1998. Hur \u00e4n arkitektoniskt kr\u00e4vande och originell, var teatern med sin brant stigande l\u00e4ktare och \u201dr\u00f6rlika\u201d scen ett betydande tillskott med tanke p\u00e5 lokaler i huvudstaden som var anpassade f\u00f6r performance. Det hade uttryckligen varit stor efterfr\u00e5gan p\u00e5 lokaler d\u00e4r gr\u00e4ns\u00f6verskridande multikonstn\u00e4rliga produktioner kunde uppf\u00f6ras. Den med bildkonst besl\u00e4ktade performancekonsten har p\u00e5 ett naturligt s\u00e4tt funnit sig till r\u00e4tta i Ateneum<\/u> och Kiasma<\/u>. Sina begr\u00e4nsade resurser till trots har de kunnat bli viktiga produktionsinstitutioner. B\u00e5de performance och konceptkonst har som vi vet sina r\u00f6tter i bildkonsten. B\u00e5de som begrepp och varum\u00e4rke var f\u00f6reningen Suomen Nykyteatterin Museo ry<\/u> (Museet f\u00f6r nutidskonst rf, bland annat av Juha-Pekka Hotinen<\/strong>) en h\u00e4nvisning till att teater kan f\u00f6rekomma p\u00e5 andra tiljor \u00e4n en traditionell teaterscen, snarare i nutidskonstens h\u00e4gn.<\/p>\n

Uppsvinget f\u00f6r den inhemska dramatiken och det rikliga utbudet kom att pr\u00e4gla 1990-talet. Tack vare best\u00e4lltryck (engelskans print on demand) hade publicering och m\u00e5ngfaldigande avsev\u00e4rt underl\u00e4ttats. Pj\u00e4ser i tryck blev en del av samtidslitteraturen p\u00e5 samma s\u00e4tt som de hade varit p\u00e5 1960-talet.<\/p>\n

Den dramaturgutbildning som inleddes vid Teaterh\u00f6gskolan under sent 1970-tal inspirerade till b\u00e5de prosa och dikt, men resulterade \u00e4ven i specialutm\u00e4rkelser. KOM-teksti<\/u> \u2013 ett sedan l\u00e4nge efterl\u00e4ngtat bollplank och testforum \u2013 k\u00f6rde ig\u00e5ng \u00e5r 2001 med EU-finansiering och den entusiastiska unga dramaturggenerationen. De mest k\u00e4nda teaterh\u00f6gskoleadepterna som debuterade p\u00e5 2000-talet var Sofi Oksanen, Kreeta Onkeli, Jusa Peltoniemi, Heini Junkkaala, Anna Krogerus, Mikko Viljanen <\/strong>och flera andra. Bland de m\u00e5nga sk\u00e5despelarna som ocks\u00e5 producerade litter\u00e4ra verk kan Reidar Palmgren<\/strong>, Helena Kallio<\/strong> och Peter Franz\u00e9n <\/strong>n\u00e4mnas.<\/p>\n

Ett generationsskifte \u00e4gde rum p\u00e5 Ryhm\u00e4teatteri<\/u> i mitten av decenniet. Bland k\u00e4nda namn fr\u00e5n 1980-talet hade bland annat Pirkka-Pekka Petelius<\/strong> s\u00f6kt sig till producentuppdrag medan till exempel Kari Heiskanen<\/strong> blev utn\u00e4mnd till professor i sk\u00e5despelarkonst vid Teaterh\u00f6gskolan, en befattning som gick bra att kombinera med frilansregiuppdrag p\u00e5 stora scener och v\u00e4rvet som eftertraktad operaregiss\u00f6r. Vesa Vierikko<\/strong> \u00f6vergick till att leda sk\u00e5despelarutbildningen tills han \u00e5r 2014 \u00e4n en g\u00e5ng blev sk\u00e5despelare p\u00e5 heltid. \u00c5ren 1989\u20132002 verkade regiss\u00f6ren Raila Lepp\u00e4koski<\/strong> som rektor och professor i b\u00e5de regi och sk\u00e5despelarkonst vid Teaterh\u00f6gskolan. Samtidigt fortsatte hon regissera p\u00e5 \u201dRyhmis\u201d. Till nya chefer f\u00f6r Ryhm\u00e4teatteri kallades Esa Leskinen<\/strong> och Mika Myllyaho<\/strong>, som tack vare den duktiga ensemblen varvade repertoaren med b\u00e5de \u00e4ldre och moderna klassiker i kombination med ny dramatik av bland annat Sami Keski-V\u00e4h\u00e4l\u00e4<\/strong>. \u00c5r 2010 \u00f6vertog Myllyaho rodret f\u00f6r nationalteatern Suomen Kansallisteatteri<\/u>, vilket innebar en v\u00e4ndpunkt f\u00f6r Kansallisteatteris stora scen.<\/p>\n

David Edgars Helluntaiaatto<\/em> (Pingst<\/em>) representerade nyare brittisk dramatik om en v\u00e4ggm\u00e5lning (fresk i Giotto-stil) som uppt\u00e4cks i en kyrka i ett fiktivt land p\u00e5 Balkan. Om dess \u00f6de k\u00e4mpar man n\u00e4r de uppd\u00e4mda sp\u00e4nningarna i \u00d6steuropa briserar och tas upp till ny behandling. Bakom allt detta d\u00f6ljer v\u00e4rldens f\u00f6rf\u00f6ljda minoriteters \u00e4ndl\u00f6sa m\u00e5ngfald och som tvingats p\u00e5 flykt. Krigen i det forna Jugoslavien p\u00e5 1990-talet tog det \u00f6vriga Europa p\u00e5 s\u00e4ngen. Finl\u00e4ndska skribenter har inte p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt behandlat vare sig globala eller ens europeiska fr\u00e5gor av v\u00e4rldspolitisk dignitet. Ryhm\u00e4teatteri har d\u00e4refter profilerat sig som en scen f\u00f6r inhemska pj\u00e4ser, men ocks\u00e5 noterats f\u00f6r sina klassikerdramatiseringar och som uppr\u00e4tth\u00e5llare av sommarteatern p\u00e5 Sveaborg. F\u00f6rutom Esa Leskinen s\u00e5gs ofta ocks\u00e5 pj\u00e4ser i regi av Juha Kukkonen<\/strong>.<\/p>\n

Det samarbete som Teatteri Jurkka<\/u> hade inlett med projektet Nuori draama<\/u> (Ung dramatik) och Teaterh\u00f6gskolan p\u00e5 1980-talet fortsatte. Efter att ha varit en sluten familjeteater, som fungerat p\u00e5 den f\u00f6reg\u00e5ende generationens villkor, \u00f6vergick den fr\u00e5n att ha varit en klassisk kammarteater i egen r\u00e4tt till att bli en lagom experimentell teater, i ny och liten skala. \u00c5 andra sidan hade man ocks\u00e5 uppf\u00f6rt moderna klassiska texter som i dramatiserad form fungerade som kammarpj\u00e4ser, men samtidigt ocks\u00e5 lyckats bevara teatern i familjen Jurkkas h\u00e4nder i tredje led, det vill s\u00e4ga i Vappu Jurkkas<\/strong> s\u00f6ners, Kalle och Ville Sandqvists<\/strong> besittning. Under sin korta chefstid var det med tv\u00e5 klassikertolkningar som Atro Kahiluoto<\/strong> lyckades speciellt v\u00e4l. Det var Maksim Gorkijs pj\u00e4s Pohjalla<\/em> (1994, P\u00e5 bottnen<\/em>) d\u00e4r ett stort antal personer hade stuvats in i ett h\u00f6rn i den tr\u00e5nga kammarteatern; som i ett riktigt natth\u00e4rb\u00e4rge. Men \u00e4ven Peer Gynt<\/em> (1996) \u2013 Henrik Ibsens stora vandringsdrama \u2013 med Esa<\/strong>(-Matti) P\u00f6lh\u00f6 <\/strong>(nuvarande Long), Nina Sallinen<\/strong> och Anna-Maria Klintrup<\/strong> i huvudrollerna stod f\u00f6r den genom tiderna absolut b\u00e4sta finlandstolkningen p\u00e5 den \u201dfrim\u00e4rksstora\u201d scenen. Den har sedermera passerat 50-strecket och dess femtio\u00e5riga historia har sammanst\u00e4llts till en bok som gavs ut \u00e5r 2003. P\u00e5 2000-talet \u00e4r det fr\u00e4mst f\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Pasi Lampela<\/strong> som har lyckats bevara Jurkka som en av stadens mest v\u00e4lbevakade scener.<\/p>\n

P\u00e5 Teatteri Takomo<\/u> inleddes verksamheten \u00e5r 1996 under ledning av Kristian Smeds<\/strong> och kom sedan att bli en av \u00e5rtiondets favoriter. Ofta heml\u00f6s spelade Takomo i de mest omv\u00e4xlande lokaler s\u00e5 som sp\u00e5rvagnshallar och pumpstationer. Smeds J\u00e4\u00e4kuvia <\/em>(Isblommor<\/em>, min \u00f6vers.) och Ibsens Brand<\/em> uppf\u00f6rdes i sp\u00e5rvagnshallen i T\u00f6l\u00f6. P\u00e5 pumpstationen intill Stadion visades Anton Tjechovs Vanja-eno <\/em>(Onkel Vanja<\/em>), <\/em>som kanske var den unga Smeds prov p\u00e5 regim\u00e4ssig snillrikhet, v\u00e4rme och m\u00e4nniskov\u00e4rdighet och d\u00e4r han ocks\u00e5 lyckades tillvarata vissa sk\u00e5despelares finaste kvaliteter. I Smeds skapelser fanns \u00e5 ena sidan ett b\u00e5de l\u00e4ttsamt och intensivt n\u00e4rvarande k\u00e4nslol\u00e4ge, men \u00e5 den andra \u00e4ven det absurda i ber\u00e4ttelsen. Utan att ge avkall p\u00e5 metaforerna f\u00f6rekom ocks\u00e5 \u00f6verraskningar i det visuella spr\u00e5ket. Som regiss\u00f6r lyckades Smeds ingjuta en positiv och sporrande anda i sin ensemble, som i sin tur emanerade mycket energi p\u00e5 scenen som i sin tur gav upphov till kreativa tolkningar.<\/p>\n\n\t\t