{"id":1927,"date":"2014-12-29T12:49:06","date_gmt":"2014-12-29T09:49:06","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1927"},"modified":"2019-02-08T13:32:27","modified_gmt":"2019-02-08T10:32:27","slug":"8-2strukturella-utmaningar-och-ledarskapsparadigm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/8-2strukturella-utmaningar-och-ledarskapsparadigm\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">8.2<\/div>Strukturella utmaningar och ledarskapsparadigm"},"content":{"rendered":"<p>Sedan \u00e5r 1993 hade <u>Finlands Nationalopera<\/u> verkat i sin nya byggnad vid T\u00f6l\u00f6viken. Operahuset har ocks\u00e5 s\u00e5 sm\u00e5ningom blivit ett av de mest intressanta i Norden. Den inhemska operaboomen hade alltj\u00e4mt vind i seglen och bland regiss\u00f6rsnamnen f\u00f6rekommer b\u00e5de unga inhemska f\u00f6rm\u00e5gor och veteraner. Nationaloperan lockade \u00e4ven regiss\u00f6rer som beh\u00e4rskade den europeiska musikteatertraditionen, och i Finland lyckades man \u00e4ven med konststycket att genomf\u00f6ra det som var ett ofr\u00e5nkomligt krav inom modern operakonst: att representera en av den intellektuella scenkonstens f\u00f6rgreningar. Inte ens f\u00f6r opera fanns det l\u00e4ngre n\u00e5gon \u00e5terv\u00e4ndo: enbart musikaliskt h\u00f6gklassigt kunnande f\u00f6rslog inte l\u00e4ngre, nu skulle produktionerna \u00e4ven vara sceniskt avancerade och intressev\u00e4ckande.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1927 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802acol.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1931\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802acol.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802acol-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1931'>\n\t\t\t\tVictor Hugos Les Mis\u00e9rables (Samh\u00e4llets olycksbarn), Stadsteatern i Helsingfors. Musikal av Alain Boublil &#038; Claude-Michel Sch\u00f6nberg. Premi\u00e4r 25.2.1999 och 27.2.1999. P\u00e5 bilden Folk och fanb\u00e4rare p\u00e5 barrikaderna. [Tapio Vanhatalo, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Storsatsningen \u00e5r 2000 var en i Finland fullst\u00e4ndig version av Richard Wagners <em>Nibelungens ring, <\/em>en tetralogi best\u00e5ende av fyra operor, vars samtliga fyra delar dock hade framf\u00f6rts redan p\u00e5 1930-talet, dels under ledning och i regi av Armas J\u00e4rnefelt (se encore.opera.fi). <strong>G\u00f6tz Friedrich<\/strong> \u2013 som nyligen hade avlidit (2002) och var ett av de stora regiss\u00f6rsnamnen inom tysk opera \u2013 l\u00e4mnade sin version av Wagners <em>Rhenguldet, Valkyrian, Siegfried <\/em>och<em> Ragnar\u00f6k <\/em>i arv till Helsingfors<em>. <\/em>Verk som brukar h\u00e4nf\u00f6ras till kategorin postmodern regiteater. H\u00f6jdpunkten \u00e5r 2003 blev Gioacchino Rossinis opera <em>Resan till Reims <\/em>med <strong>Dario Fo <\/strong>som g\u00e4stregiss\u00f6r. <strong>Marco Marelli<\/strong> \u00e4r namnet bakom m\u00e5nga fina produktioner, varav de kanske fr\u00e4msta var Rikhard Strauss <em>Rosenkavaljeren<\/em>, d\u00e4r han stod f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l regi som scenografi, samt \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 bland annat <em>Pell\u00e9as och M\u00e9lisande<\/em>. Bland den unga generationen finl\u00e4ndska regiss\u00f6rer som hade specialiserat sig p\u00e5 operaregier finner vi <strong>Vilppu Kiljunen<\/strong>, <strong>Timo Hemanus<\/strong>, <strong>Joakim Groth<\/strong>, <strong>Ville Saukkonen<\/strong> och <strong>Johanna Freundlich<\/strong>, och n\u00e5gon st\u00f6rre brist p\u00e5 intressanta nykomlingar var det inte heller. <strong>Jussi Tapolas<\/strong> period som operaregiss\u00f6r varade fr\u00e5n 1970-talet till 2010-talet. <strong>Tiina Puumalainen<\/strong> regisserade den estniska operan <em>Puhdistus<\/em> (<em>Utrensning<\/em>), som bygger p\u00e5 Sofie Oksanens roman med samma namn.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1927 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"875\" height=\"600\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802bx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1932\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802bx.jpg 875w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802bx-300x206.jpg 300w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0802bx-768x527.jpg 768w\" sizes=\"(max-width: 875px) 100vw, 875px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1932'>\n\t\t\t\tVictor Hugos Les Mis\u00e9rables (Samh\u00e4llets olycksbarn), Stadsteatern i Helsingfors. Musikal av Alain Boublil &#038; Claude-Michel Sch\u00f6nberg. Premi\u00e4r 25.2.1999 och 27.2.1999. [Tapio Vanhatalo, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>F\u00f6r <u>n\u00e4tverket av finl\u00e4ndska stadsteatrar<\/u> var f\u00f6ljderna av recessionen problematiska. Men trots allt f\u00f6rde det ocks\u00e5 n\u00e5got gott med sig. Man blev n\u00e4mligen tvungen att ta st\u00e4llning till substansen och gallra bort allt on\u00f6digt. Den sedan l\u00e4nge beredda teater- och orkesterlagen tr\u00e4dde i kraft fr\u00e5n och med ing\u00e5ngen av \u00e5r 1993. Tack vare statsandelarna garanterades kulturinstitutionernas ekonomiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar och m\u00e5ttenheten angavs i antal \u00e5rsverken. N\u00e4r s\u00e5v\u00e4l staten som kommunerna blev tvungna att sk\u00e4ra i utgifterna, blev den monet\u00e4ra ekvivalenten per \u00e5rsverke l\u00e5g och biljettint\u00e4kternas andel av finansieringen \u00f6kade. Teatrarna blev allts\u00e5 delvis tvungna att \u00e5terg\u00e5 till tidigare praxis och s\u00e4tta upp fler komedier, farser och musikaler. Samtidigt m\u00e5ste teatrarna avst\u00e5 fr\u00e5n intressanta, men kanske riskabla satsningar. Satsningar som kunde inneb\u00e4ra konstn\u00e4rliga utmaningar f\u00f6r akt\u00f6rerna och eventuellt ocks\u00e5 var kr\u00e4vande f\u00f6r publiken \u2013 vilket fr\u00e4mst g\u00e4llde de stora scenerna.<\/p>\n<p>Under de goda \u00e5ren hade de fasta teatrarna engagerat g\u00e4startister f\u00f6r att antingen vitalisera f\u00f6rest\u00e4llningarna eller locka med \u201dstj\u00e4rnor\u201d. Till och med i s\u00e5 stor utstr\u00e4ckning att den egna ensemblen blev undersysselsatt. I och med recessionen avstod man fr\u00e5n g\u00e4startisterna, utom i s\u00e5dana fall n\u00e4r man gick in f\u00f6r att skapa en helhet som skulle resultera i en garanterad succ\u00e9. I teaterv\u00e4rlden \u00e4r ingenting s\u00e5 s\u00e4kert som os\u00e4kerheten inf\u00f6r det konstn\u00e4rliga slutresultatet. En id\u00e9 som i teorin verkar str\u00e5lande och d\u00e4rtill \u00e4r erfarenhetsm\u00e4ssigt v\u00e4lplanerad, kan bli en flopp p\u00e5 grund av of\u00f6rutsedda och \u00f6verraskande orsaker.<\/p>\n<p>En klart bristande likst\u00e4lldhet, som under \u00e5rens lopp hade blivit alltmer uppenbar, blev ett debatt\u00e4mne i slutet av 1990-talet. P\u00e5 teatrarna fanns det en hel del sk\u00e5despelare med fastanst\u00e4llningsavtal eller s\u00e5 kallade \u201dgravstenskontrakt\u201d, som av m\u00e5nga regiss\u00f6rer ans\u00e5gs ha en stagnerande inverkan p\u00e5 deras professionella utveckling. Dels p\u00e5 grund av \u00e5lder och ett ytligt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, dels av andra orsaker. G\u00e4stregiss\u00f6rerna ville inte anv\u00e4nda sig av en del av en teaters fast anst\u00e4llda sk\u00e5despelare. I sina regier ville de ha sina egna favoriter p\u00e5 scenen, detta trots att det i husets egen ensemble hade funnits flera, som \u00e5tminstone till det yttre hade kunnat fylla ett antal roller. Undersyssels\u00e4ttningen drabbade s\u00e4rskilt kvinnliga sk\u00e5despelare.<\/p>\n<p>Det finns ocks\u00e5 exempel p\u00e5 motsatsen: bra teaterchefer kunde ta ensemblehelheten i beaktande i sin planering eller en ung regiss\u00f6rs uppfriskande och fr\u00e4scha grepp: hela gruppen kunde snabbt blomma upp och ta sig an sina roller med entusiasm. P\u00e5 medelstora teatrar ins\u00e5g man behovet av variation allt b\u00e4ttre. \u00c5 andra sidan kunde man inte heller \u00f6verg\u00e5 till ett system som byggde p\u00e5 produktionsvisa anst\u00e4llningar, speciellt inte utanf\u00f6r huvudstadsregionen. Teatrarna beh\u00f6vde ocks\u00e5 en samspelt basensemble.<\/p>\n<p>Det \u00f6kande antalet TV- och filmproduktioner sysselsatte en allt st\u00f6rre grupp utbildade sk\u00e5despelare. Teveserier som <em>Kotikatu <\/em>(<em>Hemgatan<\/em>), <em>Salatut el\u00e4m\u00e4t<\/em> (<em>Dolda liv<\/em>) och andra motsvarande t\u00e4rde p\u00e5 sk\u00e5despelarnas ansikten. \u00c5 andra sidan kunde deras k\u00e4ndisskap ocks\u00e5 gynna teatrarna, som i sin informationsspridning kunde anv\u00e4nda sig av detta. Tack vare sina teaterroller kunde en del av dem uppr\u00e4tth\u00e5lla ett slags \u201dvaraktigt k\u00e4ndisskap\u201d. En del av publikfavoriterna r\u00f6nte ocks\u00e5 uppriktig uppskattning bland sina kolleger. Trots det fanns det \u00e4ven s\u00e5dana inom k\u00e5ren som syntes betydligt mindre. P\u00e5 2010-talet var det de or\u00e4kneliga underh\u00e5llningsprogrammen, fr\u00e5gesporterna samt sketch- och improvisationst\u00e4vlingarna som lockade sk\u00e5despelare och andra artister.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n och med 1990-talet hade teaterf\u00e4ltet pr\u00e4glats av f\u00f6rest\u00e4llningar som var baserade p\u00e5 stora produktionsinsatser. <u>Megasatsningarnas teaterv\u00e4rld lever och m\u00e5r bra \u00e4ven n\u00e4r de professionella kraven p\u00e5 musikalerna \u00f6kar.<\/u> Man har ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt komma dem till m\u00f6tes: antalet artister som har f\u00e5tt s\u00e5ngutbildning har \u00f6kat tack vare den breda och h\u00f6gklassiga yrkesutbildningen inom musik. Dessutom gallras de sjungande, dansande och upptr\u00e4dande artisterna produktionsvis. Auditionerna eller uttagningarna, som \u00e4r f\u00f6rknippade med kommersiell teater, har blivit en del av vardagen ocks\u00e5 i Finland och \u201dtidskriftsk\u00e4ndisskapet\u201d \u00e4r en del av f\u00f6rhandsmarknadsf\u00f6ringen av storskaliga musikaler.<\/p>\n<p>Ljud- och ljusteknikernas utbildning har burit frukt och den \u00f6kade konstn\u00e4rliga m\u00e5ngsidigheten syns i s\u00e5v\u00e4l sm\u00e5 dans- och experimentella f\u00f6rest\u00e4llningar som i de stora teatrarnas produktioner.<\/p>\n<h3>Sk\u00e5despelare blir chefer<\/h3>\n<p>Under det tidiga 1990-talet var regiss\u00f6rerna<strong> Jussi Helminen<\/strong> och <strong>Raija-Sinikka Rantala<\/strong> chefer p\u00e5 Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatterin respektive Helsingfors Stadsteater. Bakom sig hade Rantala en framg\u00e5ngsrik tid i Lahtis. Det som under tidigt 1970-tal var gemensamt f\u00f6r dessa \u201dregiss\u00f6rschefer\u201d var den linje de f\u00f6ljde i sin repertoarpolitik. En linje d\u00e4r man r\u00e4ttade sig efter folkteatertanken som i \u201dl\u00e5ngbacka-anda\u201d f\u00f6renade konstn\u00e4rlighet med bildning. P\u00e5 den stora scenen visades betydande klassiker, men \u00e4ven inhemska s\u00e5dana och nyaste nytt i musikalv\u00e4g, eller \u00e5tminstone gedigna verk. I musikrepertoaren gick man samtidigt in f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l nyproduktion som best\u00e4llningsarbeten. K\u00e4nda regiss\u00f6rers personligt konstn\u00e4rliga val sattes upp p\u00e5 den stora scenen.<\/p>\n<p>Linjem\u00e4ssigt genomf\u00f6rdes en stor f\u00f6r\u00e4ndring \u00e5r 1998 n\u00e4r sk\u00e5despelare, ist\u00e4llet f\u00f6r regiss\u00f6rer, uts\u00e5gs till chefer p\u00e5 tv\u00e5 av landets maxiscener. Historiskt sett var en s\u00e5dan actor-manager-chefstyp urgammal, men i modern tid av speciellt engelsk modell. Den ledande sk\u00e5despelaren, p\u00e5 vars professionalitet f\u00f6rest\u00e4llningarnas dragningskraft vilar, har ocks\u00e5 i sista hand beslutandemakten \u00f6ver verksamheten i sin helhet. I b\u00e4gge fallen fick s\u00e5v\u00e4l HST som TTT sk\u00e5despelare, som under \u00e5rens lopp hade blivit oveders\u00e4gliga m\u00e4stare inom sitt yrke.<\/p>\n<p>En s\u00e5dan chef var <strong>Esko Roine<\/strong> p\u00e5 TTT fr\u00e5n och med \u00e5r 1998. Han hade inlett sin sk\u00e5despelarbana vid TTT p\u00e5 1960-talet, spelat en tid p\u00e5 nationalteatern Kansallisteatteri och f\u00e5tt sina chefserfarenheter p\u00e5 Tampereen Teatteri 1988\u20131998. D\u00e4r eftertr\u00e4dde han m\u00e5ng\u00e5riga chefen <strong>Rauli Lehtonen<\/strong> (1963\u20131987). Roine hade lyckats utveckla TT till en variationsrik och intressant scen, uttryckligen tack vare g\u00e4stande f\u00f6rm\u00e5gor och nya akt\u00f6rskombinationer. Han blev pensionerad och l\u00e4mnade TTT, men fortsatte att spela p\u00e5 Helsingfors stadsteater. P\u00e5 TTT eftertr\u00e4ddes han av sk\u00e5despelaren <strong>Riku Suokas<\/strong>.<\/p>\n<p><strong>Asko Sarkola<\/strong> flyttade \u00f6ver fr\u00e5n Lilla Teatern till <u>Helsingfors stadsteater<\/u>. Till en b\u00f6rjan bem\u00f6ttes f\u00f6r\u00e4ndringen av en hel del kritik i offentligheten, eftersom Sarkola meddelade att hans uppgift nu var att fylla salongen. D\u00e4rmed var allm\u00e4nheten r\u00e4tt snabb att kritisera en f\u00f6rmodat l\u00e4ttare repertoar. De \u00f6kande publiksiffrorna talade ett annat spr\u00e5k, men ocks\u00e5 det att man med ett f\u00f6rb\u00e4ttrat ekonomiskt resultat skulle kunna satsa p\u00e5 en konstn\u00e4rligt mer kr\u00e4vande repertoar p\u00e5 de mindre scenerna. Mot slutet av 1990-talet pr\u00e4glades Helsingfors stadsteater p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt av att man nu spelade teater p\u00e5 sk\u00e5despelarnas villkor. Den unga generationen virtuoser s\u00e5gs i huvudrollerna och pensionerade m\u00e4stare blev dragpl\u00e5ster i f\u00f6rest\u00e4llningar d\u00e4r man v\u00e4nde sig till en \u00e4ldre generation. Exempelvis namn som Kyllikki Forssell, Lasse P\u00f6ysti, Pentti Siimes, Ritva Valkama, Matti Ranin och Tea Ista. Millennieskiftet har pr\u00e4glats av teater-know-how som utg\u00e5r fr\u00e5n sk\u00e5despelarna. Asko Sarkolas komedi- och musiklinje fortsatte p\u00e5 Helsingfors stadsteater \u00e4nnu \u00e5r 2015.<\/p>\n<p>Att barn- och ungdomsteatern <u>Pieni Suomis<\/u> \u00f6de blev att genom fusion uppg\u00e5 i Helsingfors stadsteater \u00e5r 2002 v\u00e4ckte ocks\u00e5 debatt, men den ekonomiska situationen hade blivit s\u00e5 sv\u00e5r att Helsingfors stad inte s\u00e5g n\u00e5gon annan utv\u00e4g. En del av personalen f\u00f6ljde med, en del sades upp medan andra gick i pension. I stadsteaterns verksamhet ing\u00e5r en full\u00f6dig satsning p\u00e5 teater f\u00f6r barn. \u00c4ven andra barnteatrar har haft problem eftersom de inte kan h\u00f6ja alltf\u00f6r mycket p\u00e5 biljettpriserna \u2013 \u00e5 andra sidan \u00e4r publikunderlaget b\u00e5de j\u00e4mnt och s\u00e4kerst\u00e4llt.<\/p>\n<p>Teater f\u00f6r en stor publik och den konstn\u00e4rliga potentialen att v\u00e4cka intresse (ofta det samma som kollegial uppskattning) har ibland sammanfallit p\u00e5 ett lyckosamt s\u00e4tt. Slutet av decenniet pr\u00e4glades av de unga regiss\u00f6rernas regelbundet \u00e5terkommande intresse f\u00f6r att ta ansvar f\u00f6r regionteatrarna, bland dem finner vi till exempel <strong>Heikki Kujanp\u00e4\u00e4<\/strong> i Kuopio och <strong>Mikko Roiha<\/strong> i Sein\u00e4joki, som b\u00e5de f\u00f6re och efter sin period ofta ha st\u00e5tt f\u00f6r intressanta insatser som g\u00e4stregiss\u00f6rer. P\u00e5 senare tider har \u201dmatchningsproblem\u201d setts i Rovaniemi (<strong>Atro Kahiluoto<\/strong>) och i Joensuu (<strong>Vihtori R\u00e4m\u00e4<\/strong>). \u00c4ven de h\u00e4r chefsperioderna blev kortvariga och motsvarande kortvariga chefsg\u00e4stspel har \u00e4ven \u00e4gt rum i regionerna. P\u00e5 ett djupare plan \u00e4r det den kulturella of\u00f6renligheten som \u00e4r orsaken till kortvarigheten: den prestige som uppm\u00e4rksamheten i huvudstadspressen medf\u00f6r ger ett lyft, men situationen kan f\u00e5 ett lyckligt slut endast om teaterkonstn\u00e4ren \u00e4rligt ger sig in i en dialog och m\u00f6ter den region hen har g\u00e5tt in f\u00f6r att betj\u00e4na.<\/p>\n<p>Det finns ocks\u00e5 exempel p\u00e5 s\u00e5dana personer som framg\u00e5ngsrikt varit teaterchefer i regionst\u00e4der under l\u00e4ngre perioder: <strong>Ahti Ahonen, Kari Arffman, Reino Bragge, Erik Kiviniemi, Ilkka Laasonen, Petri Lairikko, Aila Lavaste, Lasse Lindeman, Pekka Luukkonen, Risto Ojanen, Maarit Py\u00f6k\u00e4ri, Kari Rentola, Petteri Sallinen, Veijo \u201dSnoopi\u201d Sir\u00e9n, Petteri Summanen, Riku Suokas, Ilpo Tuomarila<\/strong> och <strong>Vesa-Tapio Valo<\/strong>.<\/p>\n<h3>\u201dTeatern storknar av all underh\u00e5llningssm\u00f6rja\u201d<\/h3>\n<p>Detta h\u00e4vdade Juha Lehtola och Reko Lund\u00e1n redan \u00e5r 2002 i ett \u00f6ppet brev i tidskriften <em>Teatteri<\/em> riktat till de finl\u00e4ndska teatercheferna. De tog avst\u00e5nd fr\u00e5n att en del av de stora institutionsteatrarna nu bedrev terminalv\u00e5rd inom konsten (\u201dtekee nyt taiteen saattohoitoa\u201d). Det var visserligen en realitet att en del av stadsteatrarna hade p\u00e5tvingats b\u00e5de resultatansvar och int\u00e4ktsf\u00f6rv\u00e4ntningar, men den prim\u00e4ra orsaken till problemen var de \u00f6verdimensionerade och alltf\u00f6r stora scenerna. Lehtola och Lund\u00e1n l\u00e4t nog \u00e4ven teaterarbetarna f\u00e5 en sl\u00e4ng av sleven: de v\u00e5gar inte ta risker och det konstn\u00e4rliga utvecklingsarbetet saknas ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Rent allm\u00e4nt var repertoarstrukturen fortfarande densamma som f\u00f6rr. Talpj\u00e4sernas andel var cirka 50 % och musikpj\u00e4sernas cirka 20 %. Resten f\u00f6rdelades p\u00e5 teater f\u00f6r barn och unga, dockteater och annat. N\u00e4r det var som b\u00e4st stod den inhemska andelen av repertoaren f\u00f6r hela 50% (\u00e5r 2005).<\/p>\n<p>Samproduktioner teatrar emellan var ett nytt s\u00e4tt att arbeta. Man hade ocks\u00e5 lyckats utveckla vissa samarbetsformer mellan statsandelsteatrar och fria grupper. Det upplevdes som l\u00f6sningen p\u00e5 problemet med underanv\u00e4ndningen av lokalerna, eftersom som m\u00e5nga fria grupper saknade spellokaler. P\u00e5 regionteatrarna har man ocks\u00e5 insett att g\u00e4stspel inte \u201dhotar\u201d den egna teaterns status p\u00e5 orten, utan snarare att konst f\u00f6der konst. Dessutom sporrar utmaningen att ta emot g\u00e4stspel till konstn\u00e4rliga prestationer.<\/p>\n<p>Nu inleddes \u00e4ven samarbetsprojekt med utl\u00e4ndska teatrar, ofta tack vare projektfinansiering fr\u00e5n EU. Till exempel inom ramarna f\u00f6r h\u00f6gskolesamarbete inom experimentell och forskningsinriktad teater.<\/p>\n<p>Ledarskapsutmaningarna var fortfarande m\u00e5ngskiftande, i synnerhet om det var fr\u00e5ga om en ort med endast en teater. Det lokala och s\u00e4rpr\u00e4glade var fortfarande trumf, men \u00e5 andra sidan fann avantgarde eller ny kreativ teaterkonst i \u201dlagom doser\u201d sin publik \u2013 och att ta upp fr\u00e5gor om liv och d\u00f6d handlar ocks\u00e5 om att fostra sin teaterpublik.<\/p>\n<p><strong>Publikarbete <\/strong>har varit ett av de fasta teatrarnas svar p\u00e5 utmaningen. Viktiga var ocks\u00e5 teaterklubbarna och de sedan decennier aktiva st\u00f6dorganisationerna som st\u00e4llde sig bakom amat\u00f6rteaterverksamheten. Tack vare int\u00e4kter fr\u00e5n pausf\u00f6rs\u00e4ljningen kunde stipendier dessutom delas ut till sk\u00e5despelarna etc. De av skolor och l\u00e4rare uppr\u00e4tth\u00e5llna kontakterna till teatrar har d\u00e4rtill fungerat som en introduktion till teaterbes\u00f6k. Nya former har utvecklats och k\u00e4rnan i dem alla har kontakten med verken och akt\u00f6rerna varit, stundom har det lett till workshoppar och egna initiativ.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sedan \u00e5r 1993 hade Finlands Nationalopera verkat i sin nya byggnad vid T\u00f6l\u00f6viken. Operahuset har ocks\u00e5 s\u00e5 sm\u00e5ningom blivit ett av de mest intressanta i Norden. Den inhemska operaboomen hade alltj\u00e4mt vind i seglen och bland regiss\u00f6rsnamnen f\u00f6rekommer b\u00e5de unga inhemska f\u00f6rm\u00e5gor och veteraner. Nationaloperan lockade \u00e4ven regiss\u00f6rer som beh\u00e4rskade den europeiska musikteatertraditionen, och i [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1927"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1927"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1927\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1934,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1927\/revisions\/1934"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1927"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1927"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1927"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}