{"id":1935,"date":"2014-12-29T12:47:59","date_gmt":"2014-12-29T09:47:59","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1935"},"modified":"2019-02-08T13:42:22","modified_gmt":"2019-02-08T10:42:22","slug":"8-3estetiska-och-etiska-utmanare-forandrade-yrkesbilder","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/8-3estetiska-och-etiska-utmanare-forandrade-yrkesbilder\/","title":{"rendered":"
8.3<\/div>Estetiska och etiska utmanare \u2014 f\u00f6r\u00e4ndrade yrkesbilder"},"content":{"rendered":"

Dansaren Reijo Kela<\/strong> utvecklade sin personliga dansvokabul\u00e4r i sp\u00e4nnande performancer i landskapsmilj\u00f6 som under tidigt 1990-tal uppf\u00f6rdes i hans hemkommun Suomussalmi. \u00c4n en g\u00e5ng tillvaratogs den enorma kraftresurs som den finska naturen stod f\u00f6r, en plats d\u00e4r bilder skapades, d\u00e4r kulturkrockar och tidens g\u00e5ng kunde beskrivas. De samst\u00e4mda tankeg\u00e5ngarna syntes ocks\u00e5 i det s\u00e4tt p\u00e5 vilket Sibelius-Akademins folkmusikavdelning \u2013under ledning av Heikki Laitinen \u2013<\/strong> \u00e5terupplivade id\u00e9n om det ursprungliga musikerskapet, d\u00e4r kreativitet och improvisationstekniker f\u00f6renades. S\u00e5 kom det sig att folkmusikgruppen V\u00e4rttin\u00e4 s\u00e5g dagens ljus och gav upphov till en helt ny v\u00e5g av etnomusik.<\/p>\n

Som kulturell pendelr\u00f6relse innebar det en sv\u00e4ngning tillbaka till den fysiska upplevelsen av finskhet, nu i kraft av stundens rytm, ord och s\u00e5ng. Det man s\u00f6kte var ett slags andlig samst\u00e4mmighet \u2013 och i det s\u00f6kandet gick m\u00e5nga teaterarbetare i samma takt. En del av ungdomarna tog avst\u00e5nd fr\u00e5n allt vad spridningen av datorer och mobiltelefoner hette. Medvetna om sin plats i det ofr\u00e5nkomligt urbana samh\u00e4llet var det inget problem f\u00f6r vissa andra att kombinera etno med h\u00f6gteknologi.<\/p>\n

Suomussalmi-gruppen<\/u> uppstod i samband med Reijo Kelas performancer. De tog avstamp i improvisationer som omfattade s\u00e5v\u00e4l ljudv\u00e4rld som r\u00f6relse. \u00c4ven om vissa strukturer kunde vara \u00f6verenskomna, var de improviserande artisterna alerta, k\u00e4nsliga och \u00f6ppna. De ville liksom avst\u00e5 fr\u00e5n sitt f\u00f6rspr\u00e5ng, \u00f6verl\u00e4ge och makt i f\u00f6rh\u00e5llande till publiken, som en p\u00e5 f\u00f6rhand planerad och strukturerad f\u00f6rest\u00e4llning skulle inneb\u00e4ra. \u00c4ven detta kunde med l\u00e4tthet tolkas som ett f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e4rma sig \u00e5sk\u00e5daren i ett m\u00f6te med denne. F\u00f6r m\u00e5nga akt\u00f6rer hade det blivit viktigt att dela en gemensam upplevelse i tid och rum, en som inte kunde upprepas som s\u00e5dan: f\u00f6ljande kv\u00e4ll skulle f\u00f6rest\u00e4llningen vara en annan. Att s\u00e5lunda accentuera det momentana \u00e4r specifikt f\u00f6r just scenkonsten. Det \u00e4r endast tack vare detta som den kan konkurrera med elektroniskt f\u00f6rmedlade f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n

De nya medierna hade n\u00e4mligen varit en utmaning f\u00f6r scenkonsten under hela 1900-talet, allt sedan kinematografins \u201dlevande bilder\u201d introducerades. \u00c4n en g\u00e5ng under historiens g\u00e5ng f\u00e5r teater och dans avst\u00e5 fr\u00e5n s\u00e5dant som man i andra medier kan g\u00f6ra b\u00e4ttre och mer ansl\u00e5ende. Det \u00e4r \u00e4n en g\u00e5ng v\u00e4rt att s\u00f6ka teaterns och dansens v\u00e4rde och betydelse i den simultana och unika n\u00e4rvaron, i m\u00f6tet mellan levande individer. En del teoretiker har ocks\u00e5 betonat de levande f\u00f6rest\u00e4llningarnas betydelse som mer \u00e4kta \u00e4n de som f\u00f6rmedlas genom andra medier. Detta har man kunnat bem\u00f6ta med att det samtidiga kan f\u00f6rmedlas i en direkts\u00e4ndning och att det momentana kan ge upphov till en gemensam och delad upplevelse \u2013 om \u00e4n f\u00f6rest\u00e4lld men dock en upplevelse \u2013 \u00e4ven om var och en befinner sig i sitt eget rum.<\/p>\n

Improvisationsteater <\/strong>introducerades i Finland p\u00e5 1990-talet. Improvisationen har djupa r\u00f6tter i den europeiska teatertraditionen, men har alltid f\u00e5tt ge vika f\u00f6r seri\u00f6sare syften, ifall de inte sedan har uppfattats som politiskt farliga. Inom teater och teaterutbildning \u00e4r spontaniteten och f\u00f6rm\u00e5gan att bem\u00f6ta och ifr\u00e5gas\u00e4tta id\u00e9er den professionella kreativitetens fr\u00e4msta verktyg, \u00e4ven som ett medel att roa. Inom modern dans hade r\u00f6relseimprovisationerna vidareutvecklats till byggstenar i f\u00f6rest\u00e4llningarna, ett s\u00e4tt att arbeta med komposition under \u00e5rtionden.<\/p>\n

Gycklet och stundens infall \u2013 med publiken i rollen som medskapare \u2013 tog avstamp i Ryhm\u00e4teatteris underh\u00e5llningsaftnar \u00e5r 1991 under rubriken Nyhj\u00e4\u00e4 tyhj\u00e4st\u00e4<\/em>. Med Neil Hardwick <\/strong>som programv\u00e4rd visades avsnitten ocks\u00e5 i teve. Det var regiss\u00f6ren Tytti Oittinen<\/strong> som introducerade Keith Johnstone och hans improvisationsmetod i Finland, som sedan \u00e5r 1990 gav upphov till improgruppen Stella Polaris<\/u>. Metoden g\u00e5r ut p\u00e5 att publiken medverkar i ber\u00e4ttelsen, vilket betyder att f\u00f6ra den vidare och att driva intrigen fram\u00e5t. En intrig som sedan tar en ny riktning tack vare \u00f6verraskande element och andra strukturella byggstenar. Metoden slog igenom p\u00e5 olika h\u00e5ll i Finland, stundom tack vare amat\u00f6rteaterinitiativ och d\u00e4remellan initierat av teaterproffs som ville vitalisera verksamheten. En f\u00f6reteelse som f\u00f6renar \u00e4r att befinna sig i knipa och fr\u00f6jden sedan \u00f6ver att ta sig ur den. Det st\u00e4rker k\u00e4nslan av det enast\u00e5ende unika och det gemensamt upplevda. Fr\u00e5gesportprogram p\u00e5 teve (Thilia Thalia tallaalla<\/em>) samt improvisationer av typ Theatresports 8<\/em> d\u00e4r t\u00e4vlingsformerna kan ses som variationer av ett och samma fenomen.<\/p>\n

Stand up <\/strong>eller St\u00e5uppkomik<\/strong> p\u00e5 svenska \u00e4r en form av underh\u00e5llning som i modern tid har sina r\u00f6tter i klubbar f\u00f6r intellektuella i USA d\u00e4r den enskilda st\u00e5uppkomikern drar historier och ger sken av ber\u00e4ttandet of\u00f6rberett och spontant. Satir och politiska pikar \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande element i st\u00e5uppkomik. Man sk\u00e4mtar ocks\u00e5 ofta om f\u00f6rdomar gentemot minoriteter och g\u00f6r sig lustig \u00f6ver s\u00e5dant som g\u00e4ller deras identitet. Samtidigt bjuder st\u00e5uppkomiken p\u00e5 \u00f6verraskningar, v\u00e5gade men tyglade erotiska anspelningar. Historiskt sett finns r\u00f6tterna i en m\u00e5nghundra\u00e5rig tradition med gatuartisters och m\u00e5nglares haranger och tirader. I Finland kan vi g\u00e5 vid pass hundra \u00e5r tillbaka i tiden till variet\u00e9erna och kupletts\u00e5ngarnas mellansnack. Trots att st\u00e5uppkomikerns f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r b\u00e5de skriven och planerad p\u00e5 f\u00f6rhand kan den l\u00e5ta som en spontan humoristisk ber\u00e4ttelse i jagform. De \u00f6verraskande perspektivbytena garanterar deltagande p\u00e5 olika niv\u00e5er. Pionj\u00e4rer i Finland inom detta omr\u00e5de \u00e4r Markku Toikka<\/strong>, Riku Suokas<\/strong>, Anders Wikstr\u00f6m<\/strong> och p\u00e5 s\u00e4tt och vis ocks\u00e5 den fr\u00e5n televisionen k\u00e4nda enast\u00e5ende m\u00e5ngsidiga sk\u00e5despelaren Kristiina Salminen <\/strong>(alias Krisse <\/strong>i rollen som \u201ddum blondin\u201d).<\/p>\n

Dr\u00f6mmen om delaktigheten och den nya politiskheten<\/h3>\n

I upps\u00e4ttningarna som teaterkonstn\u00e4rerna tar sig an p\u00e5 1990-talet efter kommunismen och recessionen, kan st\u00e4llningstaganden till etos och etik l\u00e4sas in. Med sina insatser som regiss\u00f6r vid studentteatern Helsingin ylioppilasteatteri<\/u> under tidigt 1990-tal blir Esa Kirkkopelto<\/strong> en av f\u00f6rgrundsgestalterna. YT:s stora och engagerade ensemble var s\u00e5v\u00e4l anledningen till som medlet f\u00f6r regiss\u00f6ren att v\u00e4cka debatt om kollektivet och kollektivitetens historia. Kirkkopelto var p\u00e5 s\u00e4tt och vis steget f\u00f6re och skapade med andra medel en atmosf\u00e4r med ett lite liknande etos som Aki Kaurism\u00e4ki sedan gjorde inom filmen.<\/p>\n

Esa Kirkkopelto var en av dem som medverkade i aktionen Guds teater<\/u> \u00e5r 1987. Som chef f\u00f6r den finskspr\u00e5kiga studentteatern YT, satte han sedermera upp pj\u00e4ser d\u00e4r han, genom att uttryckligen respektera m\u00e4nniskan, lyckades skapa god kontakt med publiken. Ett s\u00e4tt att producera en ber\u00e4ttelse och improvisera tal var att omvandla verbaliserad erfarenhet till textmaterial. Den monologiserade teaterns r\u00f6tter fanns redan i Turkkas s\u00e4tt att l\u00e5ta sina rollpersoner \u00f6vertyga publiken fr\u00e5n estraden. Det fungerade p\u00e5 samma s\u00e4tt som retoriken inom b\u00f6nem\u00f6testraditionen hade gjort. I vittnesutsagorna \u00e4r det inte blott och bart rollpersonen som talar, utan en sk\u00e5despelare som helhj\u00e4rtat har g\u00e5tt in i rollen. Artisten \u00e4r n\u00e4rvarande f\u00f6r just dig och ber\u00e4ttar f\u00f6r oss alla vad det var som h\u00e4nde henom. N\u00e4r diktaturer f\u00f6ll i Europa i b\u00f6rjan av decenniet och m\u00e5nga rent euforiskt gladde sig, inledde Kirkkopelto sitt v\u00e4rv vid Ylioppilasteatteri med ett slags ideologiskt sorgearbete \u00f6ver kommunismen i en \u00f6versikt om Finlands och Rysslands historia.<\/p>\n\n\t\t