{"id":1951,"date":"2014-12-29T12:44:05","date_gmt":"2014-12-29T09:44:05","guid":{"rendered":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/?p=1951"},"modified":"2019-02-08T13:30:51","modified_gmt":"2019-02-08T10:30:51","slug":"8-4den-inhemska-pjasen-finner-sin-form-och-sitt-forum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/8-4den-inhemska-pjasen-finner-sin-form-och-sitt-forum\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">8.4<\/div>Den inhemska pj\u00e4sen finner sin form och sitt forum"},"content":{"rendered":"<p>De av den f\u00f6rsta v\u00e5gens teatergrupper som hade klarat sig b\u00e4st fram till millennieskiftet var KOM-teatern och Ryhm\u00e4teatteri. \u00c4ven f\u00f6r gamla Teatteri Jurkka innebar 1990-talet ett uppsving som erbj\u00f6d unga akt\u00f6rer \u00e4nnu ett efterl\u00e4ngtat forum i Helsingfors. I sin l\u00e5ngsiktsplan f\u00f6r KOM erbj\u00f6d ocks\u00e5 <strong>Pekka Milonoff<\/strong> unga f\u00f6rm\u00e5gor rum, utan att erfarna akt\u00f6rer f\u00f6r det skulle ha l\u00e4mnat scenen. Klassikerna stannade ocks\u00e5 kvar p\u00e5 repertoaren. Ett slags varum\u00e4rke blev \u00e4ven <strong>Reko Lund\u00e1ns<\/strong> b\u00e5de gripande och roliga familjepj\u00e4ser <em>Aina joku eksyy<\/em> (1998, <em>N\u00e5gon villar alltid bort sig<\/em>, min \u00f6vers.) och <em>Teill\u00e4 ei ollut nimi\u00e4<\/em> (2001, <em>V\u00e4garna hade inte namn<\/em>). Det var en genre som redan hade introducerats tack vare Antti Raivios <em>Skavab\u00f6len pojat<\/em> (Q-teatteri): barns syn p\u00e5 sina f\u00f6r\u00e4ldrars samt far- och morf\u00f6r\u00e4ldrars liv under perioder av strukturf\u00f6r\u00e4ndringar, s\u00e5som till exempel skilsm\u00e4ssa och alkoholism. KOM har med sina inhemska nyskapelser n\u00e5tt en trogen anh\u00e4ngark\u00e5r och samtidigt p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt bidragit till en v\u00e5g av nya inhemska dramer p\u00e5 1990-talet. Chefsbyten br\u00f6t inte trenden. Under <strong>Lauri Maijalas<\/strong> och <strong>Juho Milonoffs<\/strong> chefsperiod bibeh\u00f6lls den tidigare linjen. Ett exempel p\u00e5 det \u00e4r <strong>Juha Siltanens<\/strong> sk\u00e5despel <em>Vallankumous <\/em>(<em>Revolution<\/em>).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-1' class='gallery galleryid-1951 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"800\" height=\"600\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08ax.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1952\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08ax.jpg 800w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08ax-300x225.jpg 300w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08ax-768x576.jpg 768w\" sizes=\"(max-width: 800px) 100vw, 800px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1952'>\n\t\t\t\tReko Lund\u00e1n Aina joku eksyy KOM-teatteri. Premi\u00e4r 28.10.1998. P\u00e5 bilden Tiina Lymi och Saara Pakkasvirta. [Riikka Palonen, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"800\" height=\"600\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08bx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1918\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08bx.jpg 800w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08bx-300x225.jpg 300w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/08bx-768x576.jpg 768w\" sizes=\"(max-width: 800px) 100vw, 800px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-1-1918'>\n\t\t\t\tReko Lund\u00e1n Aina joku eksyy KOM-teatern. Premi\u00e4r 28.10.1998. P\u00e5 bilden Saara Pakkasvirta och Tiina Lymi. [Riikka Palonen, Teatermuseets arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Familjehelvetet \u00e4r ett tema som har funnits med alltsedan det moderna dramats genombrott. Typiskt f\u00f6r 1990-talsskribenterna var att de ofta var \u00f6verlevnadsber\u00e4ttelser. Sm\u00e4rtsamma fr\u00e5gor kunde behandlas, men f\u00f6r \u00e5sk\u00e5daren var de l\u00e4ttare att hantera om hen var medveten om att man ocks\u00e5 kan ta sig ur sv\u00e5righeterna. <strong>Harri Virtanens<\/strong> komedi <em>Juoksuaika<\/em> (<em>L\u00f6ptid<\/em>, min \u00f6vers.) och <strong>Jari Tervos<\/strong> <em>Rikos ja rakkaus<\/em> (<em>Brott och k\u00e4rlek<\/em>, min \u00f6vers.) samt <strong>Juha Jokelas<\/strong> <em>Mobile Horror<\/em> (2003) har svarat f\u00f6r en efterl\u00e4ngtad inhemsk nyproduktion av komedier, som \u00e4ven spelades p\u00e5 flera andra teatrar. Sedermera har Jokela skrivit en serie h\u00f6gklassig samtidsdramatik: <em>Fundamentalisti <\/em>(2006, <em>Fundamentalisten<\/em>), <em>Patriarkka <\/em>(2012, <em>Patriarken<\/em>) och <em>Sumu <\/em>(2016, <em>Dimma<\/em>) samt serien <em>Esitystalous 1\u20133 <\/em>(2010\u20132018, <em>F\u00f6rest\u00e4llningsekonomi 1\u20133<\/em>).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 50%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-2' class='gallery galleryid-1951 gallery-columns-2 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon portrait'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"360\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804col.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1953\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804col.jpg 360w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804col-235x300.jpg 235w\" sizes=\"(max-width: 360px) 100vw, 360px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-2-1953'>\n\t\t\t\tPirkko Saisio Tunnottomuus (K\u00e4nslol\u00f6shet) Nationalteatern. P\u00e5 bilden Laura Malmivaara, Juhani Laitala, Marjukka Halttunen, Ville Kesil\u00e4. [Leena Klemel\u00e4, Finlands Nationalteaters arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl>\n\t\t\t<br style='clear: both' \/>\n\t\t<\/div>\n\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style>\n\t\t<div id='gallery-3' class='gallery galleryid-1951 gallery-columns-1 gallery-size-full'><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"720\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804cx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1954\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804cx.jpg 720w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804cx-300x192.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 720px) 100vw, 720px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1954'>\n\t\t\t\tPirkko Saisio Tunnottomuus (K\u00e4nslol\u00f6shet) Nationalteatern. P\u00e5 bilden Tiina Rinne, Juhani Laitala. [Leena Klemel\u00e4, Finlands Nationalteaters arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/><dl class='gallery-item'>\n\t\t\t<dt class='gallery-icon landscape'>\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"720\" height=\"460\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804bx.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1955\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804bx.jpg 720w, https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/0804bx-300x192.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 720px) 100vw, 720px\" \/>\n\t\t\t<\/dt>\n\t\t\t\t<dd class='wp-caption-text gallery-caption' id='gallery-3-1955'>\n\t\t\t\tPirkko Saisio Tunnottomuus (K\u00e4nslol\u00f6shet) Nationalteatern. P\u00e5 bilden Laura Malmivaara, Juhani Laitala, Marjukka Halttunen, Ville Kesil\u00e4. [Leena Klemel\u00e4, Finlands Nationalteaters arkiv]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\" \/>\n\t\t<\/div>\n\n<p>Med dramatiseringarna <em>El\u00e4m\u00e4nmeno<\/em> (<em>Livets g\u00e5ng<\/em>) och <em>Betoniy\u00f6<\/em> (<em>Betongnatt<\/em>) blev <strong>Pirkko Saisio<\/strong> en av de nutidsf\u00f6rfattare som spelades mycket p\u00e5 1980-talet. Vid sidan om sin r\u00e4tt omfattande prosaproduktion har hon, f\u00f6rutom v\u00e4rvet som professor i dramaturgi, i sina egna pj\u00e4ser \u00e5terv\u00e4nt till 1970-talets ytterv\u00e4nster. Tre av hennes senaste pj\u00e4ser tangerar n\u00e4rhistorien, n\u00e4mligen <em>Voiton p\u00e4iv\u00e4<\/em> (<em>Segerns dag<\/em>)<em>, Kuuhullut<\/em> (<em>M\u00e5ngalna<\/em>) och <em>Baikalin lapset <\/em>(<em>Barnen fr\u00e5n Bajkal<\/em>)<em>, <\/em>som uruppf\u00f6rdes p\u00e5 Helsingfors stadsteater och KOM. Musikalerna <em>Homo <\/em>och <em>Slava! <\/em>var stora produktioner som i samarbete med tons\u00e4ttaren-musikern <strong>Jussi Tuurna<\/strong> sattes upp p\u00e5 Nationalteatern p\u00e5 2010-talet.<\/p>\n<p><strong>Maria-Liisa Nevalas<\/strong> chefsperiod vid<u> Finlands Nationalteater<\/u> inleddes \u00e5r 1991. Den pr\u00e4glades starkt av satsningar p\u00e5 ny inhemsk dramatik, vilket ocks\u00e5 g\u00e4llde KOM. Skribenterna h\u00f6ll sig inte med \u201dfavoritscener\u201d utan regisserade och skrev f\u00f6r flera olika forum. P\u00e5 nationalscenen m\u00e5nade man d\u00e4rtill om en repertoar som bj\u00f6d p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l betydande nationella verk som viktiga klassikerf\u00f6rfattare, speciellt med tanke p\u00e5 nya kommande generationer. Nevala best\u00e4llde ocks\u00e5 dramatik av unga skribenter. Av <strong>Laura Ruohonens<\/strong> pj\u00e4ser blev till exempel <em>Olga<\/em> och den l\u00e5nga serien <em>Kristiina K <\/em>(<em>Drottning K<\/em>) om drottning Kristina \u00f6versatta till flera spr\u00e5k. Bland hennes m\u00e5nga pj\u00e4ser finner vi ocks\u00e5 <em>Suurin on rakkaus<\/em> (<em>St\u00f6rst \u00e4r k\u00e4rleken<\/em>) om Elisabeth J\u00e4rnefelt och ekokritiska <em>Suomies ei nuku <\/em>(<em>Sumpmannen sover inte<\/em>, min \u00f6vers.). Sedermera s\u00f6kte Laura Ruohonen sig till globala ekologiska teman som till exempel <em>Sotaturistit<\/em> (2008, <em>Krigsturisterna<\/em>) och <em>Luolasto<\/em> (2014, <em>Grottsystemet<\/em>, min \u00f6vers.).<\/p>\n<p>Under Maria-Liisa Nevalas chefsperiod anlitades f\u00f6rutom regiss\u00f6rerna <strong>Antti Einari Halonen<\/strong> och <strong>Arto af H\u00e4llstr\u00f6m<\/strong> \u00e4ven unga f\u00f6rm\u00e5gor s\u00e5som <strong>Maarit Ruikka<\/strong>, <strong>Reko Lund\u00e1n, Juha Lehtola, Esa Leskinen<\/strong> och <strong>Mika Myllyaho<\/strong>. Myllyahos regi av Aleksis Kivis <em>Kullervo<\/em> (2001) med <strong>Niko Saarela<\/strong> i huvudrollen utm\u00e4rkte sig framom andra f\u00f6r sin tolkning av en inhemsk klassiker. En prestation som sedan \u00e4ven bel\u00f6nades med Eino Kalima-priset. Kristian Smeds dramatisering av <em>Tuntematon sotilas<\/em> (2007, <em>Ok\u00e4nd soldat<\/em>) blev en medieh\u00e4ndelse samtidigt som Smeds anv\u00e4nde sig av verket f\u00f6r att dryfta fr\u00e5gor om nationalism och f\u00f6rh\u00e4velse samt konflikter mellan manskap och officersk\u00e5ren. Det som v\u00e4ckte en laddad etisk debatt var att man explicit hade skjutit p\u00e5 fotografier av politiker (politikerna var dock demokratiskt valda).<\/p>\n<p>Urvalet sceniska element i Nationalteaterns f\u00f6rest\u00e4llningar breddades under 2000-talet f\u00f6rsta decennium, n\u00e5got som i praktiken \u00e4ven g\u00e4llde de flesta andra teatrar i Finland. Det skedde i och med den <strong>multimediala<\/strong> <strong>anv\u00e4ndningen av video- och bildprojiceringar. De m\u00f6jligheter som den digitala tekniken f\u00f6rde med sig<\/strong> hade, alltsedan 1960 \u00e5rs filmprojiceringar och de f\u00f6rsta projiceringarna av tevebilder \u00e5r 1970, utvecklats i en st\u00e4ndigt accelererande takt. Anv\u00e4ndningen av de tidigare beskrivna elementen antingen linj\u00e4rt eller som statiska bilder knyter an till de gamla teatrarnas bakgrunds- eller fondtyger. En n\u00e4rbild av sk\u00e5despelarna i realtid p\u00e5 annat h\u00e5ll har, f\u00f6rutom om filmisk n\u00e4rbildsteknik, \u00e4ven handlat om ett specialomr\u00e5de inom teater, n\u00e4mligen monologerna.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningarna pr\u00e4glas ocks\u00e5 av en alltmer omfattande musikanv\u00e4ndning och av m\u00f6jligheterna att blanda olika element. Kombinationerna av s\u00e5ngare, sk\u00e5despelare och musiker kunde se olika ut, men inom s\u00e5 gott som alla musikgenrer kom artisternas virtuositet dock till sin r\u00e4tt.<\/p>\n<p>N\u00e4r <strong>Mika Myllyaho <\/strong>\u00e5r 2008 inledde sin chefsperiod vid Nationalteatern innebar det en stor f\u00f6r\u00e4ndring. P\u00e5 scenen s\u00e5gs d\u00e5 fortfarande veteransk\u00e5despelare som Tiina Rinne, Seela Sella, Ismo Kallio, Heikki Nousiainen, Kyllikki Forssell, Tea Ista etc. Men regiss\u00f6rs- och skribentgenerationen hade i huvudsak studerat s\u00e5 sent som p\u00e5 1980\u20132000-talet, vilket allts\u00e5 g\u00e4llde s\u00e5v\u00e4l skribenter och skribent-regiss\u00f6rer som sk\u00e5despelare och sk\u00e5despelar-regiss\u00f6rer. \u00c4ven om merparten av generaldirekt\u00f6ren Mika Myllyahos tid gick till jakten p\u00e5 nya id\u00e9er och att h\u00e5lla det omfattande produktionsmaskineriet rullande, hade han ocks\u00e5 \u00e4gnat sig \u00e5t regi.<\/p>\n<p><strong>Juha Hurme<\/strong> har fr\u00e4mst f\u00f6retr\u00e4tt sin inhemska linje med egna verk. F\u00f6rfattargardet bestod \u00e4ven av <strong>Juha Lehtola, Leea Klemola, Pirkko Saisio, Anna Krogerus, Minna Nurmelin, Heidi R\u00e4s\u00e4nen, Pasi Lampela, Sami Keski-V\u00e4h\u00e4l\u00e4<\/strong> och <strong>Michael Baran<\/strong>. M\u00e5nga av dem regisserade sina egna pj\u00e4ser. <strong>Minna Leino<\/strong> \u00e4r en av husets skrivande dramaturger. <strong>Janne Reinikainen<\/strong> \u00e4r en sk\u00e5despelare som allt mer har \u00f6verg\u00e5tt till att regissera. <strong>Esa Leskinen<\/strong> har varit en \u00e5terkommande g\u00e4stregiss\u00f6r. Nya ansikten bland regiss\u00f6rerna \u00e4r <strong>Aleksis Meaney<\/strong> och <strong>Juhana von Bagh<\/strong>. F\u00f6rr kunde man \u00e5tminstone inte i Finland h\u00e5lla sig med ett husf\u00f6rfattargarde, som \u00e5r 2015 omfattade <strong>Laura Ruohonen, Juha Jokela, Sofi Oksanen, Heini Junkkaala<\/strong> och <strong>Paavo Westerberg<\/strong>.<\/p>\n<p>Repertoaren har ocks\u00e5 berikats med v\u00e4lskrivna och traditionellt t\u00e4ta utl\u00e4ndska sk\u00e5despel som till exempel John Logans <em>Punainen <\/em>(<em>Red<\/em>) och Wajdi Mouawads <em>Poltto <\/em>(<em>Nawals hemlighet<\/em>) som behandlar palestiniernas krigsupplevelser. D\u00e4rtill spelades ocks\u00e5 1900-talsklassiker av Anton Tjechov, Samuel Beckett och Eug\u00e8ne Ionesco.<\/p>\n<h3>Inhemsk dramatik och postdramatisk teater<\/h3>\n<p>Vid sidan av Nationalteatern och KOM b\u00f6r \u00e4ven arbetarteatern Tampereen Ty\u00f6v\u00e4en Teatteri n\u00e4mnas. I praktiken var <strong>Sirkku Peltola <\/strong>under m\u00e5nga \u00e5r deras \u201dhusf\u00f6rfattare\u201d<strong>. <\/strong>Eftersom de tematiskt hade ankrat i det \u201d\u00f6vriga Finland\u201d och d\u00e4rmed inte i huvudstadens konstv\u00e4rld, var kontaktytan f\u00f6r sk\u00e5despelen bred och fick spridning i hela landet. H\u00e4r kan 2000-talets sk\u00f6rd n\u00e4mnas: <em>Mummun saappaassa soi fox<\/em> (2001, <em>I mormors st\u00f6vel ljuder fox<\/em>, min \u00f6vers.), <em>Suomen hevonen<\/em> (2004, <em>Finnh\u00e4sten<\/em>, min \u00f6vers.), <em>Yksi\u00f6\u00f6n en \u00e4itee ota<\/em> (2007, <em>Jag tar inte Mamma i en etta<\/em>, min \u00f6vers.), <em>Pieni raha <\/em>(2009, <em>Sm\u00e5 slantar<\/em>, min \u00f6vers.), <em>L\u00e4mminveriset <\/em>(2010, <em>Varmbloden, <\/em>min \u00f6vers.), <em>Ihmisellinen mies<\/em> (2013, <em>En m\u00e4nsklig man<\/em>, min \u00f6vers.) <em>Hevosten keinu<\/em> (2015, <em>H\u00e4starnas gunga<\/em>, min \u00f6vers.). De behandlade s\u00e5dant som drabbar m\u00e4nskor i cykliskt framskridande etapper.<\/p>\n<p>N\u00e4r man betraktar det finl\u00e4ndska teaterf\u00e4ltet b\u00f6r man d\u00e4rtill minnas att utbudet p\u00e5 sommarteatrarna fortfarande var stort. Cirka 1 miljon finl\u00e4ndare \u00e4r \u00e5rligen engagerade i sommarteatrarna, antingen som publik eller organisat\u00f6rer. De kan adderas till teatrarnas \u00e5rliga publik p\u00e5 cirka 2,5 miljon. P\u00e5 sommarteatrarnas repertoarer cirkulerar en ny \u201d1990-tals lokalpj\u00e4s\u201d \u2013 motsvarande 1970-talets bygdepj\u00e4s. Inom dessa ramar behandlas de kulturella f\u00f6r\u00e4ndringarna inom penning- och k\u00e4rleksintrigerna \u2013 som verkar vara aktuella och d\u00e4r man ocks\u00e5 redog\u00f6r f\u00f6r hur samh\u00e4llet fram\u00f6ver kan t\u00e4nkas te sig och fungera. Hur till exempel en finl\u00e4ndsk lantby kan klara av ett EU-projekt eller att bem\u00f6ta invandrare. Teaterformen har en positiv inverkan och \u00e4r l\u00e4tt att identifiera.<\/p>\n<p><strong>Teatern efter dramat eller den postdramatiska teatern<\/strong> \u00e4r en term som Hans-Thies Lehmann har definierat f\u00f6r att beskriva merparten av den teater som spelades efter 1960-talet och som hade vunnit terr\u00e4ng bland akt\u00f6rer i Europa som b\u00f6rjat s\u00f6ka sig nya v\u00e4gar inom scenkonsten. Termen refererar till att den f\u00e4rdigskrivna pj\u00e4sen \u2013 oberoende av om den \u00e4r dramatisk eller episk, absurd eller agiterande, inte l\u00e4ngre utgjorde grunden f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen. Scenf\u00f6rest\u00e4llningen \u2013 i alla dess variationer \u2013 \u00e4r det h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp (theatrical event), som g\u00e5r av stapeln i tid och rum. Akt\u00f6rerna planerar platsen och tiden f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen och v\u00e4ljer ett partikul\u00e4rt, f\u00f6r varje f\u00f6rest\u00e4llning utm\u00e4rkande textunderlag. Underlaget kan best\u00e5 av en \u00e4ndl\u00f6s inre monolog, en aleatorisk knippe texter, en aforism eller en samling p\u00e5st\u00e5enden. Det kan ocks\u00e5 vara fr\u00e5ga om scener eller episoder ur en pj\u00e4s, utdrag ur en autentisk dagbok, ur vetenskapliga texter eller offentliga dokument. Helheten kan ocks\u00e5 best\u00e4mmas av n\u00e5gon annan genre s\u00e5som musik eller r\u00f6rlig bild i vilken episoderna \u00e4r inbakade. D\u00e4remot kan man fritt v\u00e4lja mellan olika s\u00e4tt att n\u00e4rma sig rollarbetet: genom vittnesm\u00e5l, att ta sig an uppgiften p\u00e5 ett svalt icke-personellt s\u00e4tt (nonacting) eller i form av expressiva och kaotiska utbrott.<\/p>\n<p>Avsikten med sk\u00e5despeleriet \u00e4r s\u00e5lunda inte att skapa en \u201dhelgjuten person\u201d f\u00f6r scenen, utan det hela antar vanligen formen av ett m\u00e5ngskiftande \u201dkollage\u201d med element av samtliga angrepps- och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>Upphovsmannaskapet <\/strong>och yrkesgrupperingen inom teatern genomg\u00e5r ofta en omgruppering eller \u201ddehierarkisering\u201d. Men postdramatisk teater kan forts\u00e4ttningsvis vara auteurteater, d\u00e4r alla val g\u00f6rs av ett snille eller \u201dmastermind\u201d. Regiss\u00f6ren, scenografen och dramatikern Robert Wilson \u00e4r till exempel en konstn\u00e4r som har haft helheterna i sin hand. En stor del av verken f\u00f6ljer hans egna bild- och associationsv\u00e4rldar.<\/p>\n<p>Den st\u00e4rkta str\u00e4van i 1990-talets Finland att g\u00f6ra sk\u00e5despelaren mer sj\u00e4lvst\u00e4ndig har \u00e5 andra sidan resulterat i ett nytt regiskap, d\u00e4r man avst\u00e5r fr\u00e5n att vara allvetande och d\u00e4r samtliga medlemmar i en arbetsgrupp deltar i f\u00f6rest\u00e4llningens tillkomst, detta oberoende av gruppen storlek eller de enskilda individernas personliga egenskaper och karakt\u00e4r. En gemensam term f\u00f6r arbetsmetoder som dessa \u00e4r <strong>devising<\/strong> och som kan best\u00e5 av flera olika tekniker, som anv\u00e4nds framf\u00f6r allt inom s\u00e5 kallad <strong>till\u00e4mpad teater<\/strong>. Med det avses de m\u00e5nga olika metoderna som anv\u00e4nds speciellt inom samh\u00e4lls- och socialt arbete, d\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningarna planeras utg\u00e5ende fr\u00e5n publik- eller m\u00e5lgruppens behov f\u00f6r till exempel probleml\u00f6sning eller egenmakt (fr\u00e5n engelskans empowerment) i betydelsen att st\u00e4rka individens f\u00f6rm\u00e5ga att hantera sitt liv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>De av den f\u00f6rsta v\u00e5gens teatergrupper som hade klarat sig b\u00e4st fram till millennieskiftet var KOM-teatern och Ryhm\u00e4teatteri. \u00c4ven f\u00f6r gamla Teatteri Jurkka innebar 1990-talet ett uppsving som erbj\u00f6d unga akt\u00f6rer \u00e4nnu ett efterl\u00e4ngtat forum i Helsingfors. I sin l\u00e5ngsiktsplan f\u00f6r KOM erbj\u00f6d ocks\u00e5 Pekka Milonoff unga f\u00f6rm\u00e5gor rum, utan att erfarna akt\u00f6rer f\u00f6r det [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1951"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1951"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1951\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1958,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1951\/revisions\/1958"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1951"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1951"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/teatteri\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1951"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}