{"id":1056,"date":"2013-11-12T08:21:50","date_gmt":"2013-11-12T05:21:50","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/8-1-ooppera-teatteritalo-mikrokosmoksena\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:23:29","modified_gmt":"2016-10-06T11:23:29","slug":"8-1-operan-teaterhuset-ett-mikrokosmos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/8-1-operan-teaterhuset-ett-mikrokosmos\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">8.1<\/div> Operan: teaterhuset, ett mikrokosmos"},"content":{"rendered":"<p>Den musikteaterform som vi kallar f&ouml;r <em>opera<\/em> b&ouml;rjade utkristalliseras i Italien kring sekelskiftet 1600. Den egentliga operan hade f&ouml;reg&aring;tts av ett flertal varianter av musikteater och termen &rdquo;opera&rdquo; etablerades f&ouml;rst i mitten av 1600-talet. Operans tillkomst h&ouml;r i h&ouml;g grad ihop med ren&auml;ssansens str&auml;van att v&auml;cka till livs den antika kulturen. Samtidigt som arkitekterna utformade sina tolkningar av antikens pelarsystem och bildkonstn&auml;rerna &auml;gnade sig &aring;t motiv fr&aring;n antiken och de nyplatonska filosoferna str&auml;vade efter att kombinera antikens ide&#769;v&auml;rld med kristendomen b&ouml;rjade en grupp konstn&auml;rer och konstintresserade att f&ouml;rverkliga sin uppfattning av teatern under antiken.<\/p>\n<p>Musikteatern har f&ouml;rst&aring;s sina r&ouml;tter mycket l&auml;ngre bak&aring;t i tiden. I Grekland under antiken var musiken n&auml;rvarande i form av en k&ouml;r. I Bysans och i den v&auml;stra kristenheten representerades musiken av m&auml;ssan, som ju kan uppfattas som ett ceremoniellt och symboliskt musikdrama d&auml;r f&ouml;rsamlingen likt antikens k&ouml;r medverkar.<\/p>\n<p>Under medeltiden utvecklades &auml;ven mer narrativa kyrkodramer, t.ex. <em>passionsdramer<\/em>, i vilka Kristi lidande under den s.k. dymmelveckan framst&auml;lldes som statiska tabl&aring;er. Efter ren&auml;ssansen b&ouml;rjade kyrkan f&ouml;rh&aring;lla sig konsekvent negativt till olika teaterm&auml;ssiga uttryck inom kyrkan och s&aring; sm&aring;ningom l&ouml;sgjorde sig teatern och dansen fr&aring;n de kyrkliga sammanhangen.<\/p>\n<h2>Operan f&ouml;ds<\/h2>\n<p>Operans tillblivelse brukar i allm&auml;nhet f&ouml;rknippas med en grupp av l&auml;rda och konstintresserade som kallade sig <span  data-tooltip=\"Firenzess&auml; 1500&ndash;1600-lukujen vaihteessa kokoontunut runoilijoiden ja muusikkojen ryhm&auml;, johon kuului muun muassa Galileo Galilein is&auml; Vicenzo Galilei, s&auml;velt&auml;j&auml;t Emilio de Cavalieri, Jacopo Peri, Giulio Caccini ja runoilija Rinuccini.\" class=\"glossaryLink\">Camerata<\/span> och var verksamma i Florens. Gruppen &auml;gnade sig &aring;t diskutera och studera vad som varit praxis i den antika teatern. De visste att en k&ouml;r h&ouml;rde till f&ouml;rest&auml;llningen och att till det sceniska uttrycket h&ouml;rde dans och en stiliserad r&ouml;stanv&auml;ndning, n&aring;gonting mellan s&aring;ng och tal. Medvetna om dessa element b&ouml;rjade de g&ouml;ra experiment som sedan s&aring; sm&aring;ningom ledde till den teaterform vi k&auml;nner som opera. &Auml;nd&aring; kan man inte p&aring;st&aring; att operan kommit till enbart som en f&ouml;ljd av denna grupps verksamhet.<\/p>\n<p>Ocks&aring; p&aring; andra h&aring;ll i Italien diskuterade och begrundade man antikens teater och dess v&auml;sen. T.ex. den &auml;ldsta bevarade teatern fr&aring;n ren&auml;ssansen, Teatro Olimpico (8\/24), planerad av Andrea Palladio, &auml;r en inomhus f&ouml;rverkligad miniatyrkopia av en romersk teater. Precis som i teatrarna i Rom har denna teater i fonden tre portar eller scen&ouml;ppningar. Det nya var att i vart och ett av dem fanns en fast scenografi som f&ouml;rest&auml;llde stadsvyer. Det &ouml;verdrivna centralperspektivet, d.v.s. &rdquo;det illusoriska perspektivet&rdquo;, gjorde att gatorna i scenografin tedde sig n&auml;stan &auml;ndl&ouml;st l&aring;nga.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-1\" class=\"gallery galleryid-1056 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"432\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1713\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824-300x203.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-1-1713\">\n\t\t\t\tAndrea Palladio: Teatro Olimpicos scen, 1580-talet [Vicenza, Italien]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"470\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824b.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1714\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824b.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0824b-300x220.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-1-1714\">\n\t\t\t\tAndrea Palladio: Teatro Olimpicos scen, 1580-talet [Vicenza, Italien]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>P&aring; Teatro Olimpico uppf&ouml;rde man bl.a. antika tragedier p&aring; italienska. P&aring; det h&auml;r viset blev antikens dramatik tillg&auml;nglig och samtidigt studerade man flitigt Aristoteles verk Poetiken som bl.a. presenterade Aristoteles uppfattningar om tragedins v&auml;sen och uppbyggnad. Det kr&auml;vdes dock &auml;ven annat &auml;n enbart litter&auml;ra och teoretiska k&auml;llor f&ouml;r att operan skulle bli till.<\/p>\n<p>Viktiga f&ouml;r operans tillblivelse var t.ex. de under ren&auml;ssansen popul&auml;ra <em>pastoraldramerna<\/em>, som med musikens, dialogens och dansens medel &aring;tergav herdeidyller befolkade med nymfer, herdar och antikens gudar. Ett av de mest popul&auml;ra var ber&auml;ttelsen om Orfeus skriven av Angelo Poliziano &aring;r 1480. Den ber&auml;ttar om Orfeus som spelar lyra och sjunger och vars &auml;lskade Euridice d&ouml;r. Orfeus f&ouml;rs&ouml;ker &aring;terb&ouml;rda henne fr&aring;n D&ouml;dsriket, tillbaka till de levandes skara. Enligt den nyplatonska tolkningen &auml;r Orfeus en konstn&auml;r och Euridice hans musa eller inspiration som Orfeus &aring;terf&aring;r f&ouml;rst n&auml;r han l&auml;r k&auml;nna sin egen m&ouml;rka sida, sitt undermedvetna.<\/p>\n<p>Ber&auml;ttelsen om Orfeus blev mycket popul&auml;r och &auml;ven Leonardo da Vinci planerade till en av upps&auml;ttningarna ett komplicerat scenmaskineri. Orfeusmyten blev ocks&aring;, som senare framkommer, det popul&auml;raste motivet i operalibretton. En annan konstform som hade betydelse f&ouml;r operans tillblivelse var <em>madrigalen<\/em>, ett v&auml;rldsligt och f&ouml;r tiden typiskt flerst&auml;mmigt vokalverk utan ackompanjemang. &Auml;ven allegoriska framst&auml;llningar och allegoriska slut-apoteos, i vilka t.ex. h&auml;rskaren hyllas i mytologiska ordalag, blev en v&auml;sentlig del av operans repertoar fram till slutet av 1700-talet.<\/p>\n<p>De h&auml;r konstformerna gav operan m&aring;ngt och mycket: textmaterial, konventioner g&auml;llande sj&auml;lva uppf&ouml;randet, danssekvenser, etcetera (8\/25). Det som &auml;nd&aring; &aring;terstod var att l&ouml;sa den v&auml;sentliga fr&aring;gan om samspelet mellan text och musik. Man visste att texten i de antika dramerna deklamerades uttrycksfullt, d.v.s. reciterades h&ouml;gst&auml;mt, och man var medveten om att polyfonin, d.v.s. flerst&auml;mmigheten, som pr&auml;glade tidens kyrkomusik och madrigaler, inte var &auml;gnad &aring;t att f&ouml;ra intrigen fram&aring;t och lyfta fram rollgestalternas k&auml;nslouttryck.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-2\" class=\"gallery galleryid-1056 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"420\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0825.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1547\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0825.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0825-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-2-1547\">\n\t\t\t\tF&ouml;rest&auml;llning p&aring; Teatro Ducale i Turin, 1668\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>Ett flertal experiment gjordes f&ouml;r att l&ouml;sa problemet. L&ouml;sningen blev till slut <em>monodin<\/em>, d.v.s. en form av ackompanjerad solos&aring;ng, som varvades med <em>recitation<\/em>, d.v.s. med recitativ som var en form av tals&aring;ng. Recitativet f&ouml;rde intrigen vidare, och med den ackompanjerade solos&aring;ngen, senare arian, uttrycktes k&auml;nslor. Till de tidiga och enbart delvis bevarade operaexperimenten h&ouml;rde Jacopo Peris Dafne (1597), och Jacopo Peris och Ottavio Rinuccinis Euridice (1600), den f&ouml;rsta operan med Orfeusmotiv.<\/p>\n<h2>Monteverdi och operans triumf<\/h2>\n<p>Den komposit&ouml;r som till slut helgjutet lyckades integrera operans olika element var Claudio Monteverdi (1567&ndash;1643). Hans version av Orfeus hade sitt uruppf&ouml;rande vid hovet i Mantua &aring;r 1607. Den blev s&aring; popul&auml;r att librettot kom i tryck t.o.m. tv&aring; g&aring;nger under hans livstid. Den &auml;r &auml;ven den &auml;ldsta bevarade operan som bibeh&aring;llit sin plats i operahusens standardrepertoar. I Monteverdis Orfeus presenteras de element som har sina r&ouml;tter i pastoraldramerna, bl.a. dansen, herdegestalterna och myternas gudar, p&aring; ett kraftfullt vis, med omtagningar och med ett flertal musikformer integrerade.<\/p>\n<p>&ouml;vriga operor av Monteverdi &auml;r bl.a. Arianna (enbart delvis bevarat), Odysseus &aring;terkomst samt Poppeas kr&ouml;ning (1642). I den sistn&auml;mnda lade han grunderna f&ouml;r den senare italienska operans utveckling. Han kombinerade element av <em>buffo<\/em>, d.v.s. den komiska operan, med <em>bel canto<\/em>, d.v.s. sk&ouml;ns&aring;ng, och ett recitativ (<em>recitativa secco<\/em>) helt utan ackompanjemang. Poppeas kr&ouml;ning var &auml;ven den f&ouml;rsta operan med historiskt motiv. Speciellt Roms historia erbj&ouml;d ett intrigmaterial som blev m&auml;kta popul&auml;rt inom operan ett par &aring;rhundraden fram&ouml;ver.<\/p>\n<p>Operans tillblivelse s&aring;g olika ut i olika delar av Italien. I t.ex. p&aring;vehovet och i privatpalatsen i Rom utvecklades det tidiga sceniskt framst&auml;llda oratoriet <em>sacre rapresentatione<\/em> mot ett mer operam&auml;ssigt h&aring;ll och ur <em>commedia dell&rsquo;arte<\/em> uppstod den komiska buffo-operan. Operans egentliga genombrott skedde i Venedig, d&auml;r Monteverdi verkade under slutskedet av sitt liv och d&auml;r Poppeas kr&ouml;ning fick sin urpremi&auml;r.<\/p>\n<p>Operaf&ouml;rest&auml;llningarna hade till en b&ouml;rjan fr&auml;mst varit av privat karakt&auml;r, t.ex. som programnummer p&aring; furstebr&ouml;llop och liknande festliga tillst&auml;llningar.&nbsp;&Aring;r 1637 &ouml;ppnades dock i Venedig det f&ouml;rsta offentliga och aff&auml;rsm&auml;ssigt administrerade operahuset. Under ett halvt sekel fram&ouml;ver verkade i staden sammanlagt tolv olika operahus. Operans triumft&aring;g hade inletts. Samtidigt uppstod ett nytt socialt rum d&auml;r aristokratin och borgerskapet m&ouml;ttes. Operahusens verksamhet inbegrep &auml;ven ibland, f&ouml;r att ut&ouml;ka inkomsterna, s&aring;v&auml;l hasardspel som prostitution.<\/p>\n<h2>Operahuset, en magisk l&aring;da<\/h2>\n<p>Redan innan den egentliga operan utkristalliserats hade man under ren&auml;ssansen i olika sceniska verk utnyttjat ytterst komplicerade effektmedel och scenmaskinerier. Som det redan tidigare framg&aring;tt, hade bl.a. Leonardo da Vinci varit involverad i detta. Till den antika traditionen h&ouml;rde <span  data-tooltip=\"Deus ex machina, &rdquo;jumala koneessa&rdquo;, antiikin teatterista periytyv&auml; efekti, jossa yleens&auml; jumala laskeutuu taivaasta maan p&auml;&auml;lle ratkaisemaan ongelmallisen tilanteen. Termi&auml; voidaan k&auml;ytt&auml;&auml; my&ouml;s abstraktimmin viittamaan ongelmatilanteen yll&auml;tt&auml;v&auml;&auml; ratkaisua jonkin ulkopuolisen tekij&auml;n toimesta.\" class=\"glossaryLink\">deus ex machina<\/span>, &rdquo;en gud fr&aring;n maskinen&rdquo;, d.v.s. en gudom s&auml;nktes ner p&aring; scenen, nedsteg allts&aring; fr&aring;n himlen till jorden, med hj&auml;lp av ett scenmaskineri. Effekten f&ouml;rutsatte avancerade vinsch- och andra anordningar, med vilka de varierande gestalterna &auml;ven kunde f&aring;s att flyga &ouml;ver scenen. Olika luckor &aring; sin sida m&ouml;jliggjorde att karakt&auml;rer kunde f&ouml;rsvinna ner i eller uppenbara sig ur jorden. De fr&auml;msta bland konstn&auml;rer och tekniker engagerades f&ouml;r att planera maskinerier och scenografi.<\/p>\n<p>Till&auml;mpningar och manipulation av centralperspektivet gjorde det m&ouml;jligt att p&aring; scen skapa en illusion av v&auml;ldiga avst&aring;nd. Som tidigare n&auml;mnts hade Palladios Teatro Olimpico tre portar eller scen&ouml;ppningar i fonden. Under 1600-talet etablerades kutymen med endast en scen&ouml;ppning och runt den fanns oftast en h&auml;stskoformad &aring;sk&aring;darsalong kantad med h&ouml;gre bel&auml;gna l&auml;ktare. Barockteatern var d&auml;rmed f&ouml;dd. Parketten var till en b&ouml;rjan reserverad f&ouml;r aristokratin och de &ouml;versta l&auml;ktarna f&ouml;r s.k. vanligt folk.<\/p>\n<p>Under 1600-talet bef&auml;stes konventionen med s.k. symmetriska perspektivkulisser. Kulisserna var symmetriskt bel&auml;gna p&aring; b&aring;da sidor om scenen och med att f&ouml;rvr&auml;nga perspektivet verkade vyerna att forts&auml;tta ut mot o&auml;ndligheten, mot horisonten som ofta befann sig i sk&aring;despelarnas &ouml;gonh&ouml;jd. Till en b&ouml;rjan f&ouml;ljde kulisserna vissa givna modeller. Dessa s.k. <em>typkulisser<\/em> kunde f&ouml;rest&auml;lla t.ex. en stadsvy eller en skog, och man alternerade dem, beroende p&aring; var handlingen i stunden utspelades.<\/p>\n<p>Den illusion som den symmetriska perspektivkulissen gav var som mest perfekt enbart fr&aring;n ett st&auml;lle i salongen, d.v.s. fr&aring;n den punkt d&auml;rifr&aring;n skenperspektivet utgick. Oftast var det den plats i salongen som var reserverad &aring;t h&auml;rskaren eller best&auml;llaren av det sceniska verket. Fr&aring;n andra st&auml;llen f&ouml;rvr&auml;ngdes helhetsbilden eller uppfattades enbart bristf&auml;lligt. Teaterhuset, salongen och l&auml;ktarna, publiken, och den illusoriska scenbilden med dess sv&auml;vande gudomar, &aring;terspeglade p&aring; m&aring;nga vis barocktidens hierarkiska samh&auml;lle. Enligt nyplatonismen var teaterhuset ocks&aring; ett slags mikrokosmos (8\/26).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-3\" class=\"gallery galleryid-1056 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"530\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0826.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1715\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0826.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0826-300x248.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-3-1715\">\n\t\t\t\tDen italienska operan i begynnelsen av sin guld&aring;lder, m&aring;lning fr&aring;n 1700-talet\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>Med tiden blev teatermaskinerierna allt mer invecklade och d&auml;rmed &auml;ven de sceniska effekterna allt mer m&aring;ngskiftande. Kulisser kunde bytas och skiftas otroligt snabbt, l&auml;ngs skenor eller med hj&auml;lp av roterande st&auml;llningar. Sl&auml;kten Galli Bibienat, k&auml;nda f&ouml;r sina insatser inom teaterarkitektur och kulissm&aring;leri, bidrog till scenens magi bl.a. med att introducera snedperspektivet med flera punkter d&auml;r sk&aring;despelarna kunde f&ouml;rsvinna ur publikens &aring;syn (9\/13). Emellan&aring;t kom scenografin att helt dominera f&ouml;rest&auml;llningarna och man skapade fantastiska v&auml;ndningar och v&auml;xlingar i intrigen bara f&ouml;r att f&aring; en orsak att utnyttja olika bl&auml;ndande sceneffekter.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-4 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-4\" class=\"gallery galleryid-1056 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"410\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0913.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-4-1716\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0913.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0913-300x192.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-4-1716\">\n\t\t\t\tGiuseppe Galli Bibbiena: Scenografi, 1690\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<h2>Kastraterna och det kosmopolitiska<\/h2>\n<p>Aposteln Paulus mindre sympatiska p&aring;bud att &rdquo;kvinnan b&ouml;r tiga i f&ouml;rsamlingen&rdquo; ledde bl.a. till att Vatikanen inte till&auml;t kvinnor att sjunga i p&aring;ved&ouml;mets allra heligaste rum. Gossopraner ans&aring;gs ha en alltf&ouml;r sp&auml;d st&auml;mma och Vatikanen v&auml;nde sig till Spanien d&auml;rifr&aring;n man l&auml;t h&auml;mta manliga s&aring;ngare som beh&auml;rskade ett h&ouml;gre register. D&aring; det inte fanns tillr&auml;ckligt av dem b&ouml;rjade man i st&auml;llet i hemmen f&ouml;r v&auml;rnl&ouml;sa, d.v.s. i konservatorier, kastrera s&aring;ngbeg&aring;vade f&ouml;r&auml;ldral&ouml;sa pojkar.<\/p>\n<p>En del av pojkarna &ouml;verlevde inte kastreringen, en del visade sig vara enbart medelm&aring;ttiga s&aring;ngare, och enbart en liten del blev uppburna konstn&auml;rer. Kastrats&aring;ngarnas r&ouml;ster &auml;gde en klarhet som liknade gossopranernas och den andningsteknik en fullvuxen man kunde prestera borgade f&ouml;r kraft och uth&aring;llighet. Kastraternas st&auml;mmor sades vara &rdquo;hinsides&rdquo;, d.v.s. att r&ouml;sterna hade n&aring;got &ouml;vernaturligt, magiskt i sig. Flera av huvudrollerna i 1600- och 1700-talets operor skrevs specifikt f&ouml;r kastrats&aring;ngare.<\/p>\n<p>Musikhistoriens mest k&auml;nda kastrats&aring;ngare var Farinelli (Carlo Boschi, 1705&ndash;1782). Han var sin tids kosmopolitiska superstj&auml;rna, som upptr&auml;dde runtom i Europa och stannade i tjugofem &aring;r i den spanska kungens tj&auml;nst. Det var inte enbart kastrats&aring;ngarna som var kosmopoliter, hela den italienska operan blev till sitt v&auml;sen fullt kosmopolitisk.<\/p>\n<p>T.ex. George Frideric H&auml;ndel (1685&ndash;1759) var hemmastadd i Tyskland likv&auml;l som i Italien och England. Han utvecklade <em>opera serian<\/em>, &rdquo;den allvarliga operan&rdquo;, till full&auml;ndning. Denna form av opera best&aring;r av en konstf&auml;rdig kombination av da capo- arior och recitativ. Trots att operan blev kosmopolitisk f&ouml;rblev spr&aring;ket italienska &auml;nda fram till slutet av 1700-talet. Operascenerna med sina kulisser, dansnummer och musikaliska effekter spred den s.k. italienska stilen till olika delar av Europa. I Frankrike utvecklades operan dock p&aring; ett annat vis.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den musikteaterform som vi kallar f&ouml;r opera b&ouml;rjade utkristalliseras i Italien kring sekelskiftet 1600. Den egentliga operan hade f&ouml;reg&aring;tts av ett flertal varianter av musikteater och termen &rdquo;opera&rdquo; etablerades f&ouml;rst i mitten av 1600-talet. Operans tillkomst h&ouml;r i h&ouml;g grad ihop med ren&auml;ssansens str&auml;van att v&auml;cka till livs den antika kulturen. Samtidigt som arkitekterna utformade [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1547,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1056"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1909,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions\/1909"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1547"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1056"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1056"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1056"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}