{"id":1056,"date":"2013-11-12T08:21:50","date_gmt":"2013-11-12T05:21:50","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/8-1-ooppera-teatteritalo-mikrokosmoksena\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:23:29","modified_gmt":"2016-10-06T11:23:29","slug":"8-1-operan-teaterhuset-ett-mikrokosmos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/8-1-operan-teaterhuset-ett-mikrokosmos\/","title":{"rendered":"
8.1<\/div> Operan: teaterhuset, ett mikrokosmos"},"content":{"rendered":"

Den musikteaterform som vi kallar för opera<\/em> började utkristalliseras i Italien kring sekelskiftet 1600. Den egentliga operan hade föregåtts av ett flertal varianter av musikteater och termen ”opera” etablerades först i mitten av 1600-talet. Operans tillkomst hör i hög grad ihop med renässansens strävan att väcka till livs den antika kulturen. Samtidigt som arkitekterna utformade sina tolkningar av antikens pelarsystem och bildkonstnärerna ägnade sig åt motiv från antiken och de nyplatonska filosoferna strävade efter att kombinera antikens idévärld med kristendomen började en grupp konstnärer och konstintresserade att förverkliga sin uppfattning av teatern under antiken.<\/p>\n

Musikteatern har förstås sina rötter mycket längre bakåt i tiden. I Grekland under antiken var musiken närvarande i form av en kör. I Bysans och i den västra kristenheten representerades musiken av mässan, som ju kan uppfattas som ett ceremoniellt och symboliskt musikdrama där församlingen likt antikens kör medverkar.<\/p>\n

Under medeltiden utvecklades även mer narrativa kyrkodramer, t.ex. passionsdramer<\/em>, i vilka Kristi lidande under den s.k. dymmelveckan framställdes som statiska tablåer. Efter renässansen började kyrkan förhålla sig konsekvent negativt till olika teatermässiga uttryck inom kyrkan och så småningom lösgjorde sig teatern och dansen från de kyrkliga sammanhangen.<\/p>\n

Operan föds<\/h2>\n

Operans tillblivelse brukar i allmänhet förknippas med en grupp av lärda och konstintresserade som kallade sig Camerata<\/span> och var verksamma i Florens. Gruppen ägnade sig åt diskutera och studera vad som varit praxis i den antika teatern. De visste att en kör hörde till föreställningen och att till det sceniska uttrycket hörde dans och en stiliserad röstanvändning, någonting mellan sång och tal. Medvetna om dessa element började de göra experiment som sedan så småningom ledde till den teaterform vi känner som opera. Ändå kan man inte påstå att operan kommit till enbart som en följd av denna grupps verksamhet.<\/p>\n

Också på andra håll i Italien diskuterade och begrundade man antikens teater och dess väsen. T.ex. den äldsta bevarade teatern från renässansen, Teatro Olimpico (8\/24), planerad av Andrea Palladio, är en inomhus förverkligad miniatyrkopia av en romersk teater. Precis som i teatrarna i Rom har denna teater i fonden tre portar eller scenöppningar. Det nya var att i vart och ett av dem fanns en fast scenografi som föreställde stadsvyer. Det överdrivna centralperspektivet, d.v.s. ”det illusoriska perspektivet”, gjorde att gatorna i scenografin tedde sig nästan ändlöst långa.<\/p>\n\n\t\t