{"id":1066,"date":"2013-11-12T08:20:10","date_gmt":"2013-11-12T05:20:10","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/8-3-ludvig-xiv-ja-ranskan-barokkiklassismi\/?lang=sv"},"modified":"2025-11-14T11:36:49","modified_gmt":"2025-11-14T08:36:49","slug":"8-3-ludvig-xiv-och-den-franska-barockklassicismen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/8-3-ludvig-xiv-och-den-franska-barockklassicismen\/","title":{"rendered":"8.3<\/span> Ludvig XIV och den franska barock­klassicismen"},"content":{"rendered":"\n

I Frankrike styrde Ludvig XIV (1643\u20131715) kulturlivet med stadig hand via de konstn\u00e4rer han valt ut inom arkitektur, bildkonst, musik, dans och opera. Dessa konstn\u00e4rer p\u00e5bj\u00f6ds att skapa verk som hyllade konungens env\u00e4lde. En av hans ministrar, Jean-Baptiste Colbert, grundade akademier f\u00f6r de olika konstformerna. Akademierna erbj\u00f6d h\u00f6gklassig och systematisk undervisning, men fungerade \u00e4ven som kontrollorgan. Via akademierna blev de olika konstformernas motiv och stilar underst\u00e4llda majest\u00e4tskontroll. Ludvig XIV deltog sj\u00e4lv aktivt i utformandet av de olika konstformerna.<\/p>\n\n\n\n

Versaillespalatset utanf\u00f6r Paris \u00e4r ett lysande och f\u00f6ljdriktigt exempel p\u00e5 denna hyllning av env\u00e4ldet. I detta gigantiska komplex \u00f6vervakade Ludvig den gamla feodaladeln som s\u00e5 gott som bokstavligen dansade efter hans pipa, samtidigt som rikets angel\u00e4genheter sk\u00f6ttes av en nyligen av Ludvig adlad krets.<\/p>\n\n\n\n

Ide\u0301n till palatset fick Ludvig av sin finansminister Fouquet som hade l\u00e5tit uppf\u00f6ra ett litet men formfull\u00e4ndat palats, Vaux-leVicomte (8\/15). Ludvig s\u00e5g palatset, blev f\u00f6rtjust, och l\u00e4t f\u00e4ngsla Fouquet som st\u00e4lldes inf\u00f6r r\u00e4tta f\u00f6r bedr\u00e4geri. Ludvig st\u00e4dslade f\u00f6r eget bruk teamet som varit involverat i planerandet av Vaux-le-Vicomte. Till dem h\u00f6rde arkitekten Louis Le Vau (1621\u20131670) och tr\u00e4dg\u00e5rdsarkitekten Andre\u0301 Le No\u0301tre (1613\u20131700). Le No\u0301tre utvecklade barockens symmetriska formtr\u00e4dg\u00e5rd, som best\u00e5r av st\u00e5tliga promenadg\u00e5ngar, springbrunnar och tr\u00e4d och buskar som klippts i olika geometriska former.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Louis Le Vau: Vaux-le-Vicomtes palats, 1612\u20131670 [Frankrike]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tillsammans med arkitekten Jules Hardouin-Mansart (1646\u20131708) skapade teamet Versaillespalatset och dess v\u00e4ldiga tr\u00e4dg\u00e5rd. J\u00e4mf\u00f6rt med den italienska barocken \u00e4r Ludvig XIV:s stil mer d\u00e4mpad och den g\u00e5r i allm\u00e4nhet under ben\u00e4mningen barockklassicism<\/em> (8\/16, 8\/4). Man str\u00e4vade efter en upph\u00f6jdhet i allt och \u00e4ven de minsta delar i helheten var \u00e4gnade att hylla kungen. Hovets m\u00e5ngahanda ceremoniella f\u00f6rest\u00e4llningar, bl.a. hovbaletter uppf\u00f6rda av hovets medlemmar och nya operor, var apoteoser, lovprisningar till kungen, precis som m\u00e5leriet och skulpturen i palatset. Kungen j\u00e4mst\u00e4lldes med solen, d\u00e4rav ben\u00e4mningen \u201dSolkungen\u201d, och med Apollo, b\u00e5da tv\u00e5 centrala motiv i Versailles.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Le Vau och Hardouin-Mansart: Versailles, 1669\u20131685 [Frankrike]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Hardouin Mansart och Le Brun: Spegelsalen i Versailles, 1680-talet [Frankrike]<\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Claude Lorrain (1600\u20131682) och det ideala landskapet<\/h2>\n\n\n\n

Den franska barockklassicismens officiella m\u00e5lare var chefen f\u00f6r m\u00e5leriakademin, Charles Lebrun (1619\u20131683), vars h\u00f6gst\u00e4mda allegoriska m\u00e5lningar uppfyllde helt och h\u00e5llet Ludvig XIV:s krav. Lebrun hade tagit intryck av sin landsman Nicolas Poussin (1594\u20131665), som studerade och arbetade i huvudsak i Rom. Rom hade bef\u00e4st sin plats som ett internationellt centrum f\u00f6r konsten, och dit kom konstn\u00e4rer fr\u00e5n olika delar av Europa f\u00f6r att idka studier och studera den italienska konsten.<\/p>\n\n\n\n

Poussins stil \u00e4r d\u00e4mpat h\u00f6gst\u00e4md, med andra ord barockklassicistisk. Det via ren\u00e4ssansen filtrerade antika inflytandet var f\u00f6rh\u00e4rskande i hans produktion. En annan fransk m\u00e5lare som gjort sig hemmastadd i Rom var Claude Lorrain. Hans stil \u00e4r till sin karakt\u00e4r lik Poussins, men i flera m\u00e5lningar betonar Lorrain landskapet framom m\u00e4nniskogestalterna. Man anser att det \u00e4r han som skapat det \u201dklassiska\u201d eller \u201dideala landskapet\u201d (8\/18).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Claude Lorrain: Landskap, Psykes fader offrar till Apollo, 1660\u20131670 [National Trust, Anglesey Abbey, England]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lorrain ans\u00e5g att landskapsm\u00e5leriet h\u00f6rde till de f\u00f6rn\u00e4msta formerna av konst. Hans landskap \u00e4r i sin asymmetri noggrant komponerade. Byggnader och m\u00e4nniskogestalter som oftast har en anknytning till antikens mytologi kompletterar landskapskompositionen skenbart slumpm\u00e4ssigt. Det klassiska landskapsm\u00e5leriet fick ett flertal efterbildare och etablerades n\u00e4stan kliche\u0301m\u00e4ssigt s\u00e5v\u00e4l i m\u00e5larkonsten som i teaterscenografier. Lorrain var till den grad popul\u00e4r att det gjordes en stor m\u00e4ngd f\u00f6rfalskningar av hans verk.<\/p>\n\n\n\n

Den franska hovdansen och barockoperan<\/h2>\n\n\n\n

Versailles fungerade \u00e4ven som scen f\u00f6r musik, dans och opera. Redan p\u00e5 1500-talet hade ballet du cour<\/em>, hovbaletten, utvecklats i Frankrike. Ballet du cour bestod av danssekvenser, allegoriska tabl\u00e5er och apoteoser som hyllade kungen. Eftersom balettdanserna baserade sig p\u00e5 de r\u00e5dande s\u00e4llskapsdanserna i hovet kunde hovets medlemmar delta i f\u00f6rest\u00e4llningarna. \u00c4ven Ludvig XIV, som var k\u00e4nd som en skicklig dans\u00f6r, deltog i f\u00f6rest\u00e4llningarna, ofta i gestalt av Apollo, som han identifierades med (8\/17). Frankrike kom ocks\u00e5 att bli det land i vars takt det \u00f6vriga Europa dansade. Franska dansl\u00e4rare och franska instruktionsb\u00f6cker i dans spred den franska danstekniken till hoven och societeten i det \u00f6vriga Europa.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Ludvig XIV som Apollo i en hovballett. [Bibliothe\u0300que Nationale, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r musik och opera, precis som f\u00f6r andra kulturformer, var Italien en inspirationsk\u00e4lla i Frankrike. De italienska influenserna fick dock n\u00e4stan omedelbart en fransk utformning och resultatet s\u00e5v\u00e4l inom musik som opera blev en l\u00e4tt igenk\u00e4nnbar fransk stil.<\/p>\n\n\n\n

Ludvig XIV:s hovkomposit\u00f6r var den italienskf\u00f6dda Jean Baptiste Lulli (1632\u20131686), som f\u00f6rfranskade sitt efternamn till Lully. Han fick i uppgift att skapa den franska operan. Som tidigare n\u00e4mndes grundade man under Ludvigs tid de franska konstakademierna genom vilka kungen noggrant kunde reglera formen och inneh\u00e5llet i konsten. Ludvig gav en s.k. kunglig operalicens \u00e5t Lully som sedan lystet bevakade sin monopolst\u00e4llning under Ludvigs s\u00e5 gott som hela regenttid.<\/p>\n\n\n\n

Fundamentalt f\u00f6r den franska allvarliga operan, tragedie lyrique<\/em> (\u00e4ven tragedie en musique<\/em>), var att den respekterade det franska spr\u00e5kets naturliga rytm. Den undviker den italienska barockoperans virtuosa figurationer och framskrider som ett slags f\u00f6r\u00e4dlad deklamation. Motiven (inte s\u00e4llan ett moraliskt dilemma d\u00e4r individuella \u00f6nskningar stod i konflikt med f\u00f6rpliktelser) h\u00e4rstammade f\u00f6r det mesta fr\u00e5n epokens m\u00e4stare inom tragedin, Pierre Corneille (1606\u20131684) och Jean Baptiste Racinne (1639\u20131699). Precis som deras tragedier efterstr\u00e4vade den franska barockoperan att f\u00f6lja de aristoteliska enheterna g\u00e4llande tid, plats och handling. Operornas m\u00e5nga och \u00e4ven vidlyftiga dansscener \u00e4r \u00e5 sin sida sprungna ur den franska hovdanstraditionen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Frankrike styrde Ludvig XIV (1643\u20131715) kulturlivet med stadig hand via de konstn\u00e4rer han valt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1549,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[26],"tags":[],"class_list":["post-1066","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1600-talet-barocken-pa-scen-i-italien-och-vasteuropa"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1066","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1066"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1066\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2629,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1066\/revisions\/2629"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1549"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1066"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1066"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1066"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}