{"id":1082,"date":"2013-11-12T08:13:10","date_gmt":"2013-11-12T05:13:10","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/9-2-rokokoon-maalaustaide\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:25:07","modified_gmt":"2016-10-06T11:25:07","slug":"9-2-maleriet-under-rokokon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/9-2-maleriet-under-rokokon\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">9.2<\/div> M\u00e5leriet under rokokon"},"content":{"rendered":"<p>Tavelm&aring;leriet hade under 1600-talet redan vunnit terr&auml;ng och konsthandeln och konstsamlarna hade blivit allt mer riktgivande f&ouml;r konsten. Under 1700-talet ifr&aring;gasattes kristendomen ytterst s&auml;llan, men den religi&ouml;sa bildkonsten h&ouml;ll p&aring; att f&ouml;rlora sin normerande betydelse. De italienska m&auml;starna under 1700-talet, bl.a. Tiepolo (1696&ndash;1770), m&aring;lade l&aring;ngt i barockens anda.<\/p>\n<p>I och med rokokon s&aring;g en ny <strong>estetisk<\/strong> kategori dagens ljus. <em>Det pittoreska<\/em>, som bl.a. betecknar n&aring;got som behagar &ouml;gat, blev stilbildande. I praktiken st&aring;r begreppet ofta f&ouml;r n&aring;got som &auml;r fascinerande samtidigt som det &auml;r aningen speciellt. Under t.ex. ren&auml;ssansen skulle m&aring;nga av rokokotidens motiv ha setts som f&ouml;ga l&auml;mpliga eller tillr&auml;ckligt v&auml;rdiga. I landskapsbilderna d&ouml;k det upp t.ex. broar som var murkna och byggnader i ruiner, detaljer som gav m&aring;lningarna en extra sp&auml;nning.<\/p>\n<p>M&aring;leriet under rokokon var &auml;nd&aring; inte enbart en m&aring;lerisk hyllning till den sinnliga gl&auml;djen. I mitten av seklet f&ouml;r&auml;ndrades st&auml;mningarna t.o.m. i Frankrike, och man b&ouml;rjade kr&auml;va att konsten skulle uppvisa en moralisk resning. Ocks&aring; i England b&ouml;rjade man skapa en moralistisk konst som hyllade sk&ouml;tsamheten och tog avst&aring;nd fr&aring;n sensualismen. Det pittoreska hamnade i skymundan och det nya tonl&auml;get k&auml;nnetecknades av &rdquo;k&auml;nslosamhet&rdquo;.<\/p>\n<p>Ur v&aring;r tids synvinkel f&ouml;rh&ouml;ll man sig till m&aring;nga fenomen med vad vi snarast skulle kalla en sm&aring;borgerlig sentimentalitet, t&aring;rarna togs till heders. I denna anda kunde man t.ex. avbilda &rdquo;de l&auml;gre klasserna&rdquo;. De fattiga hade i och f&ouml;r sig avbildats redan tidigare, som ett pittoreskt inslag i en del m&aring;lningar, men i och med att den moralistiska trenden vann terr&auml;ng kom sm&auml;rre inslag av social medk&auml;nsla in i bilden, n&aring;got som p&aring; sitt s&auml;tt f&ouml;reb&aring;dade de sociala omv&auml;lvningarna i slutet av seklet.<\/p>\n<h2>De franska rokokom&aring;larna<\/h2>\n<p>Det mesta inom den officiella konsten i Frankrike pr&auml;glades l&auml;nge av riktlinjer som utformats av Kungliga akademien f&ouml;r m&aring;leri och skulptur. Akademien hade favoriserat en h&ouml;gst&auml;md, ofta allegorisk stil, som inte behagade den nya kundkretsen. Tv&aring; diametralt motsatta skolor utkristalliserades. De konservativa, d.v.s. &rdquo;<em>poussinisterna<\/em>&rdquo;, ans&aring;g att konstens uppgift var att p&aring;verka m&auml;nniskans sinne med ett sublimt formspr&aring;k, medan &rdquo;<em>rubensanh&auml;ngarna<\/em>&rdquo; upplevde att konsten fr&auml;mst med hj&auml;lp av f&auml;rgerna skulle ber&ouml;ra sinnen och k&auml;nslor.<\/p>\n<p>Faktum &auml;r att akademien inte producerade en endaste konstn&auml;r som idag skulle r&ouml;na en n&auml;mnv&auml;rd uppskattning. Speciellt b&ouml;rjan av rokokon var &rdquo;rubensanh&auml;ngarnas&rdquo; guld&aring;lder. Periodens mest popul&auml;ra m&aring;lare str&auml;vade medvetet bort fr&aring;n akademiska mallar och hyllade den sinnliga gl&auml;djen med sin frigjorda penself&ouml;ring. Den mest uppskattade av de franska rokoko-m&aring;larna var Antoine Watteau (1684&ndash;1721). P&aring; ett ytplan &aring;terger han visserligen det glittrande och f&ouml;rf&ouml;riska i det sinnliga, men samtidigt finns i hans m&aring;lningar h&auml;nvisningar till flera underliggande plan, m&ouml;rkare och mer hj&auml;rtsk&auml;rande.<\/p>\n<p>Det s&aring;gs som en seger f&ouml;r &rdquo;rubensanh&auml;ngarna&rdquo; att Watteaus stora m&aring;lning Avf&auml;rden fr&aring;n Kythera (9\/3) antogs till &rdquo;salongen&rdquo;. d.v.s. till akademiens officiella utst&auml;llning, &aring;r 1717. F&ouml;r att verket skulle f&aring; vara med var akademien tvungen att inf&ouml;ra en helt ny urvalskategori som gick under ben&auml;mningen <em>fe&#770;tes galantes<\/em>, d.v.s. &rdquo;k&auml;rleksfest&rdquo;. De nattliga danserna, tr&auml;dg&aring;rdsfesterna och k&auml;rleksscenerna var teman som ofta &aring;terkom i Watteaus verk. Watteau m&aring;lade med en impressionistiskt l&auml;tt penself&ouml;ring och var skicklig att &aring;terge ljusspelet p&aring; olika material och &auml;ven n&aring;got s&aring; immateriellt som frasandet av siden.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-1\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"420\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1741\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903-300x197.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-1-1741\">\n\t\t\t\tAntoine Watteau: Avf&auml;rden till Cythere, 1717 [Louvren, Paris]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>Det till formatet stora verket &aring;terger en grupp unga &auml;lskande p&aring; v&auml;g till &ouml;n Kythera f&ouml;r att framb&auml;ra offer till Venus, k&auml;rlekens gudinna. &Auml;ven om verket formellt anknyter till antikens mytologi, finns det ingenting i sj&auml;lva m&aring;lningen som h&auml;nvisar till antiken eller ren&auml;ssansen. P&aring; tavlan ser vi unga m&auml;nniskor i rokokodr&auml;kter och det finns n&aring;got mjukt, n&auml;stan dansant &ouml;ver helheten. St&auml;mningen &auml;r vemodig, som om man stod i ber&aring;d att avst&aring; ifr&aring;n n&aring;got.<\/p>\n<p>En dylik tudelad st&auml;mning &auml;r typisk f&ouml;r Watteau. Dansscener, och t.ex. m&ouml;ten mellan unga &auml;lskande, &auml;r p&aring; ett elegant vis sinnligt &aring;tergivna, samtidigt som betraktaren f&ouml;rnimmer att n&aring;got tragiskt, ibland t.o.m. n&aring;got demoniskt, d&ouml;ljer sig i bakgrunden. Watteaus penself&ouml;ring &auml;r m&auml;sterlig. Det &auml;r som om m&aring;lningarna vibrerade och pulserade; bakgrundslandskapet v&auml;xer fram organiskt, n&auml;stan sinnligt, samtidigt som de m&auml;nskliga gestalterna i sina h&aring;llningar &aring;terspeglar rokokodansens elegans.<\/p>\n<p>Watteau beundrade Rubens och hade bl.a. anammat och vidareutvecklat dennes fria penselteknik. Med hj&auml;lp av denna teknik f&ouml;rm&aring;dde Watteau att &aring;terge de mest finst&auml;mda nyanser i olika material under skiftande ljusf&ouml;rh&aring;llanden.<\/p>\n<p>&auml;ven om Watteaus verk utstr&aring;lar erotik &auml;r det om&ouml;jligt att kategorisera dem som rent erotiska m&aring;lningar. Representanter f&ouml;r denna sistn&auml;mnda genre &auml;r d&auml;remot Watteaus kolleger Francois Boucher (1703&ndash;1770) och Jean-Honor&eacute; Fragonard (1732&ndash;1806). B&aring;da tv&aring; &auml;gnade sig medvetet &aring;t att frig&ouml;ra sig fr&aring;n den akademiska stramhet som var r&aring;dande och b&aring;da tv&aring; vidareutvecklade en stilriktning som stod i tacksamhetsskuld till Tizians och Rubens uttrycksfulla penself&ouml;ring.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-2\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"520\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903b.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1742\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903b.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0903b-300x244.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-2-1742\">\n\t\t\t\tFrancois Boucher: Vilande flicka, 1751 [Louvren, Paris]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>B&aring;da lovordade sinnliga njutningar och inte minst kvinnokroppen och den mj&auml;lla hyn (9\/3b). Flertalet m&aring;lningar &auml;r uppenbart erotiska verk, vissa fascinerar med olika dolda budskap. I sin produktion finslipade Fragonard bl.a. den popul&auml;ra &auml;lskogsallegorin kvinnan i gungan (9\/4). Ofta kan man i m&aring;lningar i denna kategori se en yngling st&aring; p&aring; kn&auml; och str&auml;cka sig mot en flicka som gungar samtidigt som han blickar in mellan hennes l&aring;r. En sko som flyger iv&auml;g fr&aring;n flickans ena fot h&auml;nvisar till f&ouml;rlorad oskuld.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-3\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon portrait\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"640\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0904c.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1552\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0904c.jpg 500w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0904c-234x300.jpg 234w\" sizes=\"(max-width: 500px) 100vw, 500px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-3-1552\">\n\t\t\t\tJean-Honor&eacute; Fragonard: Gungan, 1767 [Wallace Collection, London]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<h2>Konstkritiken, museerna och &rdquo;den goda smaken&rdquo;<\/h2>\n<p>P&aring; 1700-talet producerades konst inte l&auml;ngre enbart f&ouml;r att tillfredsst&auml;lla kyrkans och de olika hovens behov. Som tidigare p&aring;pekats hade fenomen som fortfarande idag pr&auml;glar konstlivet tagit form och institutionaliserats under det f&ouml;reg&aring;ende seklet. Till dessa h&ouml;r bl.a. konsthandeln och offentliga utst&auml;llningar. Utst&auml;llningsverksamheten fick i Frankrike sin b&ouml;rjan i de &rdquo;salonger&rdquo; som med halv&aring;rsintervall arrangerades av Akademien f&ouml;r m&aring;leri och skulptur. Ur dessa sammanhang utvecklades sedan &auml;ven konstkritiken. Till en b&ouml;rjan var det fr&auml;mst fr&aring;gan om en intern diskussion och utv&auml;rdering inom akademien, men under 1700-talet b&ouml;rjade konstkritiken allt mer f&aring; den form den har idag. Bl.a. skrev Denis Diderot, som l&aring;ngt ansvarade f&ouml;r inneh&aring;llet och utgivningen av den stora franska encyklopedin, en stor m&auml;ngd konstkritik.<\/p>\n<p>&auml;ven museer blev allt vanligare under 1700-talet. Man ins&aring;g att samlingar hade en folkbildande funktion. Samlingar best&aring;ende av olika konstf&ouml;rem&aring;l, naturvetenskapliga rariteter och annan kuriosa hade f&ouml;rvisso funnits redan tidigare, t.ex. i hoven, och p&aring; universiteten och i en del kyrkor, men det f&ouml;rsta egentliga museet &ouml;ppnades i England i slutet av 1600-talet. Under p&aring;f&ouml;ljande sekel &ouml;ppnade sedan bl.a. Uffizzi-galleriet i Florens, och efter franska revolutionen blev Louvren i Paris tillg&auml;nglig f&ouml;r allm&auml;nheten &aring;r 1793.<\/p>\n<p>D&aring; utformningen av konsten inte l&auml;ngre dikterades av kyrkans l&auml;ror eller hovens propagandistiska strategier blev det riktgivande inom konsten allt mer det k&ouml;pstarka borgerskapets smak och preferenser. F&ouml;rfattaren och filosofen Voltaire, en av upplysningstidens portalfigurer, myntade begreppet &rdquo;den goda smaken&rdquo;. &Auml;ven lekmannen gavs r&auml;tten att g&ouml;ra estetiska val och konsthandeln &ouml;ppnade d&auml;rtill m&ouml;jligheter att demonstrera denna goda smak, d.v.s. en konstrelaterad snobbism s&aring;g dagens ljus.<\/p>\n<h2>Sinnligheten utd&ouml;ms<\/h2>\n<p>I sina skrifter kritiserade Diderot den &ouml;vererotiserade m&aring;larkonsten. Denna motreaktion blir synlig i konsten efter mitten av 1700-talet d&aring; konstn&auml;rerna b&ouml;rjade producera arbeten som var &auml;gnade att vara moraliskt upplyftande. Den mest uppskattade av dessa konstn&auml;rer var Jean-Baptiste Creuze (1725&ndash;1805), i vars verk periodens sentimentala och moraliserande anda till fullo &auml;r n&auml;rvarande.<\/p>\n<p>Hans m&aring;lning V&auml;lg&ouml;raren &aring;terger en scen d&auml;r en sjuk man f&aring;r bes&ouml;k av en h&ouml;grest&aring;ndskvinna (9\/4b). Bilden &aring;terspeglar starkt det kristna budskapet om medlidande, och kvinnan som &auml;r den centrala karakt&auml;ren har inte en tillstymmelse av &aring;tr&aring;v&auml;rt sexobjekt &ouml;ver sig. Diderot lovordade Creuzes f&ouml;rm&aring;ga att ber&ouml;ra betraktaren och ans&aring;g att Creuze tagit sig an &rdquo;de viktiga moralfr&aring;gorna&rdquo;.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-4 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-4 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-4\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"500\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0904b.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-4-1743\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0904b.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0904b-300x234.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-4-1743\">\n\t\t\t\tJean-Baptiste Greuze: V&auml;lg&ouml;raren, 1775 [Mus&eacute;e des Beaux Arts, Lyon]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>Det vardagliga livet &aring;tergavs &auml;ven av genrem&aring;laren Jean-Sim&eacute;non Chardin (1699&ndash; 1779), dock utan en accentuerad moralism. Han specialiserade sig p&aring; att skildra medelklassen, inklusive tj&auml;nstefolket (9\/5). Igenk&auml;nnbara motiv i hemmet, t.ex. en tj&auml;nsteflicka i sitt arbete, en guvernant som tillr&auml;ttavisar sin elev, hyllar vardagens stilla dygder, bl.a. flit och lydnad.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-5 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-5 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-5\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon portrait\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"498\" height=\"640\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0905.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-5-1744\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0905.jpg 498w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0905-233x300.jpg 233w\" sizes=\"(max-width: 498px) 100vw, 498px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-5-1744\">\n\t\t\t\tJean-Baptiste-Simeon Chardin: Hush&aring;llerskan, 1739 [Louvren, Paris]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>Som den lysande m&aring;lare han var lyckades han ge sina verk ett meditativt djup, n&aring;got som g&ouml;r dem till n&auml;stintill filosofiska utsagor. De i en d&auml;mpad f&auml;rgskala f&ouml;rverkligade m&aring;lningarna &auml;r systematiskt m&aring;lade lager p&aring; lager. Ett skenbart obetydligt motiv f&aring;r en tyngd som &auml;r besl&auml;ktad med pregnansen i holl&auml;ndaren Vermeers genrem&aring;lningar. Denis Diderot ans&aring;g att Chardin i sina arbeten lyckades f&ouml;rmedla tingens innersta v&auml;sen.<\/p>\n<h2>England: den f&ouml;rnuftiga rokokon<\/h2>\n<p>I det anglikanska England fick den italienska barockens extremare yttringar aldrig fotf&auml;ste. Givetvis h&ouml;gaktade man Italien och Rom &auml;ven i England och ett flertal engelska h&ouml;grest&aring;ndspersoner vallf&auml;rdade till den italienska halv&ouml;n. Det man &auml;nd&aring; fr&auml;mst var intresserad av var ren&auml;ssansen och den klassicistiska barocken.<\/p>\n<p>Rokokom&aring;leriet i England blev dock mer sordinerat &auml;n i t.ex. Frankrike. Den sinnliga gl&auml;djen fann f&ouml;ga genklang och bem&ouml;ttes med en moraliserande h&aring;llning. Det var inte en moralism dikterad av kyrkan och religionen, det var mer fr&aring;gan om vad man inom borgerligheten upplevde som passande. Den kanske mest stilrena rokokom&aring;laren i England var Thomas Gainsborough (1727&ndash;1788).<\/p>\n<p>Gainsborough aloitti maisemantekij&auml;n&auml;, mutta h&auml;nest&auml; tuli aikansa kuluisin Sin karri&auml;r inledde Gainsborough som landskapsm&aring;lare, men han kom att bli sin tids mest ber&ouml;mda portr&auml;ttm&aring;lare i England. Hans dubbelportr&auml;tt av Mr. And Mrs. Robert Andrews kombinerar balanserat b&aring;da dessa genrer (9\/6). I landskapet kan vi se influenser fr&aring;n det holl&auml;ndska landskapsm&aring;leriet och kl&auml;dedr&auml;kterna har en aning av Watteaus virtuositet &ouml;ver sig. I j&auml;mf&ouml;relse med f&ouml;rebilderna ter sig helheten dock p&aring; ett tryggt vis hemtam.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-6 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-6 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-6\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"380\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0906.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-6-1745\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0906.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0906-300x178.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-6-1745\">\n\t\t\t\tThomas Gainsborough: Herr och fru Andrews, ca 1749 [National Gallery, London]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<p>William Hogarth (1697&ndash;1764) hade ett mycket mer teatraliskt grepp om m&aring;landet. Han gjorde l&aring;nga moralistiska bildserier, b&aring;de som m&aring;lningar och som kopparstick. I dem kritiserade han icke st&aring;ndsm&auml;ssiga &auml;ktenskap, ohederliga val, det att en landsortsflicka f&ouml;rf&ouml;ll till prostitution, en dagdrivares f&ouml;rfall, etcetera. Han var &ouml;ppet och medvetet moralistisk. Han har &auml;ven karakteriserats som den f&ouml;rsta konstn&auml;ren som h&auml;ngett sig &aring;t samh&auml;llskritik.<\/p>\n<p>Han komponerade sina bilder medvetet teatraliskt. Varje bild ter sig som en &aring;sk&aring;dlig teaterscen. Sj&auml;lv &ouml;nskade han att bli uppskattad som ett slags dramatiker, &auml;ven om han konstaterade att hans stumma &rdquo;sk&aring;despelare&rdquo; enbart kunde utf&ouml;ra pantomimer. Detta blev dock korrigerat &aring;r 1951 d&aring; Igor Stravinsky komponerade en opera utg&aring;ende fr&aring;n Hogarths bildserie En rumlares historia (9\/7).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-7 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-7 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-7 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-7 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-7\" class=\"gallery galleryid-1082 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"524\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0907.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-7-1746\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0907.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0907-300x246.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-7-1746\">\n\t\t\t\tWilliam Hogarth: En av tavlorna i serien En rumlares historia, 1730-talet.\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tavelm&aring;leriet hade under 1600-talet redan vunnit terr&auml;ng och konsthandeln och konstsamlarna hade blivit allt mer riktgivande f&ouml;r konsten. Under 1700-talet ifr&aring;gasattes kristendomen ytterst s&auml;llan, men den religi&ouml;sa bildkonsten h&ouml;ll p&aring; att f&ouml;rlora sin normerande betydelse. De italienska m&auml;starna under 1700-talet, bl.a. Tiepolo (1696&ndash;1770), m&aring;lade l&aring;ngt i barockens anda. I och med rokokon s&aring;g en ny [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1552,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1082"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1918,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082\/revisions\/1918"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1552"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1082"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1082"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1082"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}