{"id":1082,"date":"2013-11-12T08:13:10","date_gmt":"2013-11-12T05:13:10","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/9-2-rokokoon-maalaustaide\/?lang=sv"},"modified":"2025-11-10T11:17:17","modified_gmt":"2025-11-10T08:17:17","slug":"9-2-maleriet-under-rokokon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/9-2-maleriet-under-rokokon\/","title":{"rendered":"9.2<\/span> M\u00e5leriet under rokokon"},"content":{"rendered":"\n

Tavelm\u00e5leriet hade under 1600-talet redan vunnit terr\u00e4ng och konsthandeln och konstsamlarna hade blivit allt mer riktgivande f\u00f6r konsten. Under 1700-talet ifr\u00e5gasattes kristendomen ytterst s\u00e4llan, men den religi\u00f6sa bildkonsten h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rlora sin normerande betydelse. De italienska m\u00e4starna under 1700-talet, bl.a. Tiepolo (1696\u20131770), m\u00e5lade l\u00e5ngt i barockens anda.<\/p>\n\n\n\n

I och med rokokon s\u00e5g en ny estetisk<\/strong> kategori dagens ljus. Det pittoreska<\/em>, som bl.a. betecknar n\u00e5got som behagar \u00f6gat, blev stilbildande. I praktiken st\u00e5r begreppet ofta f\u00f6r n\u00e5got som \u00e4r fascinerande samtidigt som det \u00e4r aningen speciellt. Under t.ex. ren\u00e4ssansen skulle m\u00e5nga av rokokotidens motiv ha setts som f\u00f6ga l\u00e4mpliga eller tillr\u00e4ckligt v\u00e4rdiga. I landskapsbilderna d\u00f6k det upp t.ex. broar som var murkna och byggnader i ruiner, detaljer som gav m\u00e5lningarna en extra sp\u00e4nning.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5leriet under rokokon var \u00e4nd\u00e5 inte enbart en m\u00e5lerisk hyllning till den sinnliga gl\u00e4djen. I mitten av seklet f\u00f6r\u00e4ndrades st\u00e4mningarna t.o.m. i Frankrike, och man b\u00f6rjade kr\u00e4va att konsten skulle uppvisa en moralisk resning. Ocks\u00e5 i England b\u00f6rjade man skapa en moralistisk konst som hyllade sk\u00f6tsamheten och tog avst\u00e5nd fr\u00e5n sensualismen. Det pittoreska hamnade i skymundan och det nya tonl\u00e4get k\u00e4nnetecknades av \u201dk\u00e4nslosamhet\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Ur v\u00e5r tids synvinkel f\u00f6rh\u00f6ll man sig till m\u00e5nga fenomen med vad vi snarast skulle kalla en sm\u00e5borgerlig sentimentalitet, t\u00e5rarna togs till heders. I denna anda kunde man t.ex. avbilda \u201dde l\u00e4gre klasserna\u201d. De fattiga hade i och f\u00f6r sig avbildats redan tidigare, som ett pittoreskt inslag i en del m\u00e5lningar, men i och med att den moralistiska trenden vann terr\u00e4ng kom sm\u00e4rre inslag av social medk\u00e4nsla in i bilden, n\u00e5got som p\u00e5 sitt s\u00e4tt f\u00f6reb\u00e5dade de sociala omv\u00e4lvningarna i slutet av seklet.<\/p>\n\n\n\n

De franska rokokom\u00e5larna<\/h2>\n\n\n\n

Det mesta inom den officiella konsten i Frankrike pr\u00e4glades l\u00e4nge av riktlinjer som utformats av Kungliga akademien f\u00f6r m\u00e5leri och skulptur. Akademien hade favoriserat en h\u00f6gst\u00e4md, ofta allegorisk stil, som inte behagade den nya kundkretsen. Tv\u00e5 diametralt motsatta skolor utkristalliserades. De konservativa, d.v.s. \u201dpoussinisterna<\/em>\u201d, ans\u00e5g att konstens uppgift var att p\u00e5verka m\u00e4nniskans sinne med ett sublimt formspr\u00e5k, medan \u201drubensanh\u00e4ngarna<\/em>\u201d upplevde att konsten fr\u00e4mst med hj\u00e4lp av f\u00e4rgerna skulle ber\u00f6ra sinnen och k\u00e4nslor.<\/p>\n\n\n\n

Faktum \u00e4r att akademien inte producerade en endaste konstn\u00e4r som idag skulle r\u00f6na en n\u00e4mnv\u00e4rd uppskattning. Speciellt b\u00f6rjan av rokokon var \u201drubensanh\u00e4ngarnas\u201d guld\u00e5lder. Periodens mest popul\u00e4ra m\u00e5lare str\u00e4vade medvetet bort fr\u00e5n akademiska mallar och hyllade den sinnliga gl\u00e4djen med sin frigjorda penself\u00f6ring. Den mest uppskattade av de franska rokoko-m\u00e5larna var Antoine Watteau (1684\u20131721). P\u00e5 ett ytplan \u00e5terger han visserligen det glittrande och f\u00f6rf\u00f6riska i det sinnliga, men samtidigt finns i hans m\u00e5lningar h\u00e4nvisningar till flera underliggande plan, m\u00f6rkare och mer hj\u00e4rtsk\u00e4rande.<\/p>\n\n\n\n

Det s\u00e5gs som en seger f\u00f6r \u201drubensanh\u00e4ngarna\u201d att Watteaus stora m\u00e5lning Avf\u00e4rden fr\u00e5n Kythera (9\/3) antogs till \u201dsalongen\u201d. d.v.s. till akademiens officiella utst\u00e4llning, \u00e5r 1717. F\u00f6r att verket skulle f\u00e5 vara med var akademien tvungen att inf\u00f6ra en helt ny urvalskategori som gick under ben\u00e4mningen fe\u0302tes galantes<\/em>, d.v.s. \u201dk\u00e4rleksfest\u201d. De nattliga danserna, tr\u00e4dg\u00e5rdsfesterna och k\u00e4rleksscenerna var teman som ofta \u00e5terkom i Watteaus verk. Watteau m\u00e5lade med en impressionistiskt l\u00e4tt penself\u00f6ring och var skicklig att \u00e5terge ljusspelet p\u00e5 olika material och \u00e4ven n\u00e5got s\u00e5 immateriellt som frasandet av siden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Antoine Watteau: Avf\u00e4rden till Cythere, 1717 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det till formatet stora verket \u00e5terger en grupp unga \u00e4lskande p\u00e5 v\u00e4g till \u00f6n Kythera f\u00f6r att framb\u00e4ra offer till Venus, k\u00e4rlekens gudinna. \u00c4ven om verket formellt anknyter till antikens mytologi, finns det ingenting i sj\u00e4lva m\u00e5lningen som h\u00e4nvisar till antiken eller ren\u00e4ssansen. P\u00e5 tavlan ser vi unga m\u00e4nniskor i rokokodr\u00e4kter och det finns n\u00e5got mjukt, n\u00e4stan dansant \u00f6ver helheten. St\u00e4mningen \u00e4r vemodig, som om man stod i ber\u00e5d att avst\u00e5 ifr\u00e5n n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n

En dylik tudelad st\u00e4mning \u00e4r typisk f\u00f6r Watteau. Dansscener, och t.ex. m\u00f6ten mellan unga \u00e4lskande, \u00e4r p\u00e5 ett elegant vis sinnligt \u00e5tergivna, samtidigt som betraktaren f\u00f6rnimmer att n\u00e5got tragiskt, ibland t.o.m. n\u00e5got demoniskt, d\u00f6ljer sig i bakgrunden. Watteaus penself\u00f6ring \u00e4r m\u00e4sterlig. Det \u00e4r som om m\u00e5lningarna vibrerade och pulserade; bakgrundslandskapet v\u00e4xer fram organiskt, n\u00e4stan sinnligt, samtidigt som de m\u00e4nskliga gestalterna i sina h\u00e5llningar \u00e5terspeglar rokokodansens elegans.<\/p>\n\n\n\n

Watteau beundrade Rubens och hade bl.a. anammat och vidareutvecklat dennes fria penselteknik. Med hj\u00e4lp av denna teknik f\u00f6rm\u00e5dde Watteau att \u00e5terge de mest finst\u00e4mda nyanser i olika material under skiftande ljusf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n\n\n\n

\u00e4ven om Watteaus verk utstr\u00e5lar erotik \u00e4r det om\u00f6jligt att kategorisera dem som rent erotiska m\u00e5lningar. Representanter f\u00f6r denna sistn\u00e4mnda genre \u00e4r d\u00e4remot Watteaus kolleger Francois Boucher (1703\u20131770) och Jean-Honor\u00e9 Fragonard (1732\u20131806). B\u00e5da tv\u00e5 \u00e4gnade sig medvetet \u00e5t att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n den akademiska stramhet som var r\u00e5dande och b\u00e5da tv\u00e5 vidareutvecklade en stilriktning som stod i tacksamhetsskuld till Tizians och Rubens uttrycksfulla penself\u00f6ring.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Francois Boucher: Vilande flicka, 1751 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

B\u00e5da lovordade sinnliga njutningar och inte minst kvinnokroppen och den mj\u00e4lla hyn (9\/3b). Flertalet m\u00e5lningar \u00e4r uppenbart erotiska verk, vissa fascinerar med olika dolda budskap. I sin produktion finslipade Fragonard bl.a. den popul\u00e4ra \u00e4lskogsallegorin kvinnan i gungan (9\/4). Ofta kan man i m\u00e5lningar i denna kategori se en yngling st\u00e5 p\u00e5 kn\u00e4 och str\u00e4cka sig mot en flicka som gungar samtidigt som han blickar in mellan hennes l\u00e5r. En sko som flyger iv\u00e4g fr\u00e5n flickans ena fot h\u00e4nvisar till f\u00f6rlorad oskuld.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jean-Honor\u00e9 Fragonard: Gungan, 1767 [Wallace Collection, London]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konstkritiken, museerna och \u201dden goda smaken\u201d<\/h2>\n\n\n\n

P\u00e5 1700-talet producerades konst inte l\u00e4ngre enbart f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla kyrkans och de olika hovens behov. Som tidigare p\u00e5pekats hade fenomen som fortfarande idag pr\u00e4glar konstlivet tagit form och institutionaliserats under det f\u00f6reg\u00e5ende seklet. Till dessa h\u00f6r bl.a. konsthandeln och offentliga utst\u00e4llningar. Utst\u00e4llningsverksamheten fick i Frankrike sin b\u00f6rjan i de \u201dsalonger\u201d som med halv\u00e5rsintervall arrangerades av Akademien f\u00f6r m\u00e5leri och skulptur. Ur dessa sammanhang utvecklades sedan \u00e4ven konstkritiken. Till en b\u00f6rjan var det fr\u00e4mst fr\u00e5gan om en intern diskussion och utv\u00e4rdering inom akademien, men under 1700-talet b\u00f6rjade konstkritiken allt mer f\u00e5 den form den har idag. Bl.a. skrev Denis Diderot, som l\u00e5ngt ansvarade f\u00f6r inneh\u00e5llet och utgivningen av den stora franska encyklopedin, en stor m\u00e4ngd konstkritik.<\/p>\n\n\n\n

\u00e4ven museer blev allt vanligare under 1700-talet. Man ins\u00e5g att samlingar hade en folkbildande funktion. Samlingar best\u00e5ende av olika konstf\u00f6rem\u00e5l, naturvetenskapliga rariteter och annan kuriosa hade f\u00f6rvisso funnits redan tidigare, t.ex. i hoven, och p\u00e5 universiteten och i en del kyrkor, men det f\u00f6rsta egentliga museet \u00f6ppnades i England i slutet av 1600-talet. Under p\u00e5f\u00f6ljande sekel \u00f6ppnade sedan bl.a. Uffizzi-galleriet i Florens, och efter franska revolutionen blev Louvren i Paris tillg\u00e4nglig f\u00f6r allm\u00e4nheten \u00e5r 1793.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 utformningen av konsten inte l\u00e4ngre dikterades av kyrkans l\u00e4ror eller hovens propagandistiska strategier blev det riktgivande inom konsten allt mer det k\u00f6pstarka borgerskapets smak och preferenser. F\u00f6rfattaren och filosofen Voltaire, en av upplysningstidens portalfigurer, myntade begreppet \u201dden goda smaken\u201d. \u00c4ven lekmannen gavs r\u00e4tten att g\u00f6ra estetiska val och konsthandeln \u00f6ppnade d\u00e4rtill m\u00f6jligheter att demonstrera denna goda smak, d.v.s. en konstrelaterad snobbism s\u00e5g dagens ljus.<\/p>\n\n\n\n

Sinnligheten utd\u00f6ms<\/h2>\n\n\n\n

I sina skrifter kritiserade Diderot den \u00f6vererotiserade m\u00e5larkonsten. Denna motreaktion blir synlig i konsten efter mitten av 1700-talet d\u00e5 konstn\u00e4rerna b\u00f6rjade producera arbeten som var \u00e4gnade att vara moraliskt upplyftande. Den mest uppskattade av dessa konstn\u00e4rer var Jean-Baptiste Creuze (1725\u20131805), i vars verk periodens sentimentala och moraliserande anda till fullo \u00e4r n\u00e4rvarande.<\/p>\n\n\n\n

Hans m\u00e5lning V\u00e4lg\u00f6raren \u00e5terger en scen d\u00e4r en sjuk man f\u00e5r bes\u00f6k av en h\u00f6grest\u00e5ndskvinna (9\/4b). Bilden \u00e5terspeglar starkt det kristna budskapet om medlidande, och kvinnan som \u00e4r den centrala karakt\u00e4ren har inte en tillstymmelse av \u00e5tr\u00e5v\u00e4rt sexobjekt \u00f6ver sig. Diderot lovordade Creuzes f\u00f6rm\u00e5ga att ber\u00f6ra betraktaren och ans\u00e5g att Creuze tagit sig an \u201dde viktiga moralfr\u00e5gorna\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jean-Baptiste Greuze: V\u00e4lg\u00f6raren, 1775 [Mus\u00e9e des Beaux Arts, Lyon]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det vardagliga livet \u00e5tergavs \u00e4ven av genrem\u00e5laren Jean-Sim\u00e9non Chardin (1699\u2013 1779), dock utan en accentuerad moralism. Han specialiserade sig p\u00e5 att skildra medelklassen, inklusive tj\u00e4nstefolket (9\/5). Igenk\u00e4nnbara motiv i hemmet, t.ex. en tj\u00e4nsteflicka i sitt arbete, en guvernant som tillr\u00e4ttavisar sin elev, hyllar vardagens stilla dygder, bl.a. flit och lydnad.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jean-Baptiste-Simeon Chardin: Hush\u00e5llerskan, 1739 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som den lysande m\u00e5lare han var lyckades han ge sina verk ett meditativt djup, n\u00e5got som g\u00f6r dem till n\u00e4stintill filosofiska utsagor. De i en d\u00e4mpad f\u00e4rgskala f\u00f6rverkligade m\u00e5lningarna \u00e4r systematiskt m\u00e5lade lager p\u00e5 lager. Ett skenbart obetydligt motiv f\u00e5r en tyngd som \u00e4r besl\u00e4ktad med pregnansen i holl\u00e4ndaren Vermeers genrem\u00e5lningar. Denis Diderot ans\u00e5g att Chardin i sina arbeten lyckades f\u00f6rmedla tingens innersta v\u00e4sen.<\/p>\n\n\n\n

England: den f\u00f6rnuftiga rokokon<\/h2>\n\n\n\n

I det anglikanska England fick den italienska barockens extremare yttringar aldrig fotf\u00e4ste. Givetvis h\u00f6gaktade man Italien och Rom \u00e4ven i England och ett flertal engelska h\u00f6grest\u00e5ndspersoner vallf\u00e4rdade till den italienska halv\u00f6n. Det man \u00e4nd\u00e5 fr\u00e4mst var intresserad av var ren\u00e4ssansen och den klassicistiska barocken.<\/p>\n\n\n\n

Rokokom\u00e5leriet i England blev dock mer sordinerat \u00e4n i t.ex. Frankrike. Den sinnliga gl\u00e4djen fann f\u00f6ga genklang och bem\u00f6ttes med en moraliserande h\u00e5llning. Det var inte en moralism dikterad av kyrkan och religionen, det var mer fr\u00e5gan om vad man inom borgerligheten upplevde som passande. Den kanske mest stilrena rokokom\u00e5laren i England var Thomas Gainsborough (1727\u20131788).<\/p>\n\n\n\n

Gainsborough aloitti maisemantekij\u00e4n\u00e4, mutta h\u00e4nest\u00e4 tuli aikansa kuluisin Sin karri\u00e4r inledde Gainsborough som landskapsm\u00e5lare, men han kom att bli sin tids mest ber\u00f6mda portr\u00e4ttm\u00e5lare i England. Hans dubbelportr\u00e4tt av Mr. And Mrs. Robert Andrews kombinerar balanserat b\u00e5da dessa genrer (9\/6). I landskapet kan vi se influenser fr\u00e5n det holl\u00e4ndska landskapsm\u00e5leriet och kl\u00e4dedr\u00e4kterna har en aning av Watteaus virtuositet \u00f6ver sig. I j\u00e4mf\u00f6relse med f\u00f6rebilderna ter sig helheten dock p\u00e5 ett tryggt vis hemtam.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Thomas Gainsborough: Herr och fru Andrews, ca 1749 [National Gallery, London]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

William Hogarth (1697\u20131764) hade ett mycket mer teatraliskt grepp om m\u00e5landet. Han gjorde l\u00e5nga moralistiska bildserier, b\u00e5de som m\u00e5lningar och som kopparstick. I dem kritiserade han icke st\u00e5ndsm\u00e4ssiga \u00e4ktenskap, ohederliga val, det att en landsortsflicka f\u00f6rf\u00f6ll till prostitution, en dagdrivares f\u00f6rfall, etcetera. Han var \u00f6ppet och medvetet moralistisk. Han har \u00e4ven karakteriserats som den f\u00f6rsta konstn\u00e4ren som h\u00e4ngett sig \u00e5t samh\u00e4llskritik.<\/p>\n\n\n\n

Han komponerade sina bilder medvetet teatraliskt. Varje bild ter sig som en \u00e5sk\u00e5dlig teaterscen. Sj\u00e4lv \u00f6nskade han att bli uppskattad som ett slags dramatiker, \u00e4ven om han konstaterade att hans stumma \u201dsk\u00e5despelare\u201d enbart kunde utf\u00f6ra pantomimer. Detta blev dock korrigerat \u00e5r 1951 d\u00e5 Igor Stravinsky komponerade en opera utg\u00e5ende fr\u00e5n Hogarths bildserie En rumlares historia (9\/7).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
William Hogarth: En av tavlorna i serien En rumlares historia, 1730-talet.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tavelm\u00e5leriet hade under 1600-talet redan vunnit terr\u00e4ng och konsthandeln och konstsamlarna hade blivit allt mer […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1552,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"class_list":["post-1082","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1700-talet-rokokon-och-upplysningens-tidevarv"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1082"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2364,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1082\/revisions\/2364"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1552"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1082"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1082"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1082"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}