{"id":1082,"date":"2013-11-12T08:13:10","date_gmt":"2013-11-12T05:13:10","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/9-2-rokokoon-maalaustaide\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:25:07","modified_gmt":"2016-10-06T11:25:07","slug":"9-2-maleriet-under-rokokon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/9-2-maleriet-under-rokokon\/","title":{"rendered":"
9.2<\/div> M\u00e5leriet under rokokon"},"content":{"rendered":"

Tavelmåleriet hade under 1600-talet redan vunnit terräng och konsthandeln och konstsamlarna hade blivit allt mer riktgivande för konsten. Under 1700-talet ifrågasattes kristendomen ytterst sällan, men den religiösa bildkonsten höll på att förlora sin normerande betydelse. De italienska mästarna under 1700-talet, bl.a. Tiepolo (1696–1770), målade långt i barockens anda.<\/p>\n

I och med rokokon såg en ny estetisk<\/strong> kategori dagens ljus. Det pittoreska<\/em>, som bl.a. betecknar något som behagar ögat, blev stilbildande. I praktiken står begreppet ofta för något som är fascinerande samtidigt som det är aningen speciellt. Under t.ex. renässansen skulle många av rokokotidens motiv ha setts som föga lämpliga eller tillräckligt värdiga. I landskapsbilderna dök det upp t.ex. broar som var murkna och byggnader i ruiner, detaljer som gav målningarna en extra spänning.<\/p>\n

Måleriet under rokokon var ändå inte enbart en målerisk hyllning till den sinnliga glädjen. I mitten av seklet förändrades stämningarna t.o.m. i Frankrike, och man började kräva att konsten skulle uppvisa en moralisk resning. Också i England började man skapa en moralistisk konst som hyllade skötsamheten och tog avstånd från sensualismen. Det pittoreska hamnade i skymundan och det nya tonläget kännetecknades av ”känslosamhet”.<\/p>\n

Ur vår tids synvinkel förhöll man sig till många fenomen med vad vi snarast skulle kalla en småborgerlig sentimentalitet, tårarna togs till heders. I denna anda kunde man t.ex. avbilda ”de lägre klasserna”. De fattiga hade i och för sig avbildats redan tidigare, som ett pittoreskt inslag i en del målningar, men i och med att den moralistiska trenden vann terräng kom smärre inslag av social medkänsla in i bilden, något som på sitt sätt förebådade de sociala omvälvningarna i slutet av seklet.<\/p>\n

De franska rokokomålarna<\/h2>\n

Det mesta inom den officiella konsten i Frankrike präglades länge av riktlinjer som utformats av Kungliga akademien för måleri och skulptur. Akademien hade favoriserat en högstämd, ofta allegorisk stil, som inte behagade den nya kundkretsen. Två diametralt motsatta skolor utkristalliserades. De konservativa, d.v.s. ”poussinisterna<\/em>”, ansåg att konstens uppgift var att påverka människans sinne med ett sublimt formspråk, medan ”rubensanhängarna<\/em>” upplevde att konsten främst med hjälp av färgerna skulle beröra sinnen och känslor.<\/p>\n

Faktum är att akademien inte producerade en endaste konstnär som idag skulle röna en nämnvärd uppskattning. Speciellt början av rokokon var ”rubensanhängarnas” guldålder. Periodens mest populära målare strävade medvetet bort från akademiska mallar och hyllade den sinnliga glädjen med sin frigjorda penselföring. Den mest uppskattade av de franska rokoko-målarna var Antoine Watteau (1684–1721). På ett ytplan återger han visserligen det glittrande och förföriska i det sinnliga, men samtidigt finns i hans målningar hänvisningar till flera underliggande plan, mörkare och mer hjärtskärande.<\/p>\n

Det sågs som en seger för ”rubensanhängarna” att Watteaus stora målning Avfärden från Kythera (9\/3) antogs till ”salongen”. d.v.s. till akademiens officiella utställning, år 1717. För att verket skulle få vara med var akademien tvungen att införa en helt ny urvalskategori som gick under benämningen fêtes galantes<\/em>, d.v.s. ”kärleksfest”. De nattliga danserna, trädgårdsfesterna och kärleksscenerna var teman som ofta återkom i Watteaus verk. Watteau målade med en impressionistiskt lätt penselföring och var skicklig att återge ljusspelet på olika material och även något så immateriellt som frasandet av siden.<\/p>\n\n\t\t