{"id":1088,"date":"2013-11-12T08:11:40","date_gmt":"2013-11-12T05:11:40","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/9-4-uusklassismi-antiikki-tulkitaan-jalleen-uudelleen\/?lang=sv"},"modified":"2025-11-10T11:49:17","modified_gmt":"2025-11-10T08:49:17","slug":"9-4-nyklassicismen-antiken-tolkas-aterigen-pa-nytt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/9-4-nyklassicismen-antiken-tolkas-aterigen-pa-nytt\/","title":{"rendered":"9.4<\/span> Nyklassicismen: Antiken tolkas \u00e5terigen p\u00e5 nytt"},"content":{"rendered":"\n

En beundran av antiken fortsatte och den antika konsten inspirerade st\u00e4ndigt till nya tolkningar. Inte bara barocken och dess avyttring rokokon (oftare d\u00e5 i interi\u00f6rer \u00e4n i exteri\u00f6rer) \u00f6ste ur antiken, under 1700-talet \u00e5terspeglade arkitekturen \u00f6verlag de antika idealen, antingen direkt eller inspirerade via ren\u00e4ssansen. I Frankrike t.ex. planerade Jacques Germain Souffolt (1713\u20131780) en kyrka vars gavlar var ett direkt l\u00e5n fr\u00e5n romersk tempelarkitektur samtidigt som den var kr\u00f6nt av en i engelsk stil utf\u00f6rd barockkupol (9\/9b). Efter revolutionen fick byggnaden en ny funktion och d\u00f6ptes till Panth\u00e9on.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jacques Germain Soufflot: Panth\u00e9on, 1755\u20131792 [Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den fr\u00e4msta inspirationsk\u00e4llan i England f\u00f6rblev Palladio, en av h\u00f6gren\u00e4ssansens stora arkitekter. Ett tidigt exempel p\u00e5 den engelska palladiska klassicismen \u00e4r Chiswick House (9\/9c), planerad av konstsamlaren Lord Burlington i samr\u00e5d med arkitekten William Kent. Byggnaden \u00e4r utformad med Palladios Villa Rotonda som f\u00f6rlaga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Lord Burlington och William Kent: Chiswick House, p\u00e5b\u00f6rjad 1725 [N\u00e4ra London]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det nya i \u00e5teranknytningen till antiken var intresset f\u00f6r den ursprungliga antika konsten, d.v.s. man intresserade sig inte enbart f\u00f6r tolkningar f\u00f6rmedlade via ren\u00e4ssansen. Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r den av Karl Langhans planerade stadsporten Brandenburger Tor (9\/9d) i Berlin. Som inspiration f\u00f6r denna doriskt ceremoniella, strama och \u201dmaskulina\u201d \u00e4report stod portalbyggnaden, propyl\u00e9n, i Akropolis i Athen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Karl Langhans: Brandenburger Tor, 1788\u20131791 [Berlin]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den engelska tr\u00e4dg\u00e5rden<\/h2>\n\n\n\n

Nyklassicisterna var inte intresserade av barockens ceremoniella tr\u00e4dg\u00e5rdar som var symmetriskt utformade kring en mittaxel. Man riktade sig i st\u00e4llet in p\u00e5 en \u201dnaturlig\u201d och \u201df\u00f6rnuftig\u201d tr\u00e4dg\u00e5rdsomgivning som man ans\u00e5g \u00e5terspeglade antika ideal. En viktig inspirat\u00f6r var den tidigare presenterade franska m\u00e5laren Claude Lorainn som i sina verk skapat \u201ddet ideala landskapet\u201d, d\u00e4r fritt v\u00e4xande tr\u00e4d ramar in ett b\u00f6ljande \u00e4ngslandskap med tempel och ruiner utstuderat utspridda som blickf\u00e5ng i terr\u00e4ngen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Engelsk tr\u00e4dg\u00e5rd, Stourhead [Ari Tenhula]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En dylik skenbart av tillf\u00e4lligheter tillkommen tr\u00e4dg\u00e5rd etablerade sig i England i mitten p\u00e5 1700-talet. Den kallas d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r \u201dengelsk landskapstr\u00e4dg\u00e5rd\u201d eller helt enkelt f\u00f6r \u201dengelsk tr\u00e4dg\u00e5rd\u201d. Det k\u00e4ndaste exemplet \u00e4r Kew Gardens utanf\u00f6r London. Den \u201dengelska tr\u00e4dg\u00e5rden\u201d spred sig snabbt runt om i Europa och f\u00f6rblev l\u00e4nge den mest popul\u00e4ra formen f\u00f6r tr\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n

Winckelmann: nyklassicismens teoretiker<\/h2>\n\n\n\n

Man studerade och s\u00f6kte inspiration i antikens kultur och detta kom att bli den gemensamma n\u00e4mnaren f\u00f6r en ansenlig m\u00e4ngd europeiska konstn\u00e4rer, forskare och konstintresserade som bes\u00f6kte Italien, framf\u00f6r allt Rom, eller bodde d\u00e4r, under andra h\u00e4lften av 1700-talet. En av dessa var den tyske l\u00e4rde Johann Joachim Winckelmann (1717\u20131768). I egenskap av forskare och konstteoretiker blev han snabbt den riktgivande inom nyklassicismen.<\/p>\n\n\n\n

Han studerade systematiskt romersk och grekisk konst och str\u00e4vade efter att l\u00e4ra k\u00e4nna igen originalverk och identifiera senare kopior. Han beundrade speciellt den hellenistiska konsten. Till ideal f\u00f6r nyklassicismen upph\u00f6jde han fr\u00e4mst senantika verk och romerska kopior av dessa, bl.a. Belvederes Apollo. M\u00e5nga av hans skrifter blev vida spridda i Europa och d\u00e4rmed ocks\u00e5 hans uppfattningar om den klassiska konsten. M\u00e5nga med stor tyngd inom kulturlivet var p\u00e5verkade av hans tankeg\u00e5ngar, bland annat Goethe och Lessing.<\/p>\n\n\n\n

Winckelmanns ideal utgick s\u00e5ledes fr\u00e5n senantika verk. Det var verk uttryckligen fr\u00e5n denna period som inspirerade honom till den ber\u00f6mda definitionen av antikens konst, d.v.s. att denna konst utstr\u00e5lar \u201d\u00e4del enkelhet och stilla storhet\u201d. \u00c4ven om senare arkeologiska fynd och nyare forskning inom konsthistoria ger en mycket mer m\u00e5ngfacetterad bild av konsten under antiken, d.v.s. att antiken inte enbart var ett \u201dmarmorvitt\u201d fenomen, uppskattas Winckelmann fortfarande f\u00f6r sin f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r antiken och som l\u00e4rofader f\u00f6r en hel stilriktning.<\/p>\n\n\n\n

Canova (1757\u20131822): det h\u00f6gst\u00e4mda format i marmor<\/h2>\n\n\n\n

Winckelmanns n\u00e5got sterila uppfattning om antiken som ett samspel best\u00e5ende av full\u00e4ndade former i rent vitt ser vi f\u00f6rverkligat i den italienska skulpt\u00f6ren Antonio Canovas produktion. Han gjorde skulpturgrupper, portr\u00e4tt i helfigur, gravmonument etcetera. Han baserade sina verk p\u00e5 hellenistiska f\u00f6rlagor och utgick samtidigt fr\u00e5n Winckelmanns imitationsteori, d.v.s. han varken imiterade eller kopierade sina f\u00f6rebilder, utan i sitt skapande anv\u00e4nde han sig av andan i dem.<\/p>\n\n\n\n

Hans skulpturgrupp Amor och Psyche \u00e4r en konstf\u00e4rdig studie i vridna och b\u00f6jda m\u00e4nniskokroppar (9\/10). De n\u00e5got t\u00e4njda och linjerena kropparna \u00e4r ett arv fr\u00e5n hellenismen. Kropparna \u00e4r dock ber\u00f6vade k\u00f6ttslighet och sinnlighet och har i st\u00e4llet n\u00e5got h\u00f6gst\u00e4mt \u00f6ver sig. \u00c4ven denna stilart m\u00f6jliggjorde erotik till viss utstr\u00e4ckning, dock insvept i det h\u00f6gst\u00e4mda, n\u00e5got som \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs bl.a. i den nyklassicistiska m\u00e5lningen Endymions dr\u00f6m (9\/11) av konstn\u00e4ren Girodet de Roussy-Trioson (1767\u20131824) som tillh\u00f6r den franska romantiska skolan.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Antonio Canova: Amor och Psyke, 1787\u20131793 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Girodet de Roussy-Trioson: Endymions dr\u00f6m, 1793 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

David (1748\u20131825): fr\u00e5n antiken till idealismen<\/h2>\n\n\n\n

av portalfigurerna inom det nyklassicistiska m\u00e5leriet var fransmannen Jacques- Louis David. Precis som m\u00e5ngen annan konstn\u00e4r s\u00f6kte han inspiration och l\u00e4rdom i Rom. Sin konstn\u00e4rliga grundutbildning hade han f\u00e5tt p\u00e5 konstakademin i Paris men han fortsatte sedan sina studier i den franska akademin i Rom. Han var l\u00e5ngt en representant f\u00f6r den officiella akademiska konstuppfattningen enligt vilken konsten har en didaktisk uppgift, fr\u00e4mst att h\u00f6ja moralen, och i sina arbeten f\u00f6rverkligade han denna konstpolitiska syn.<\/p>\n\n\n\n

I ett tidigt verk, Horatiernas ed, som han m\u00e5lade i Rom, kan vi se hur den svala nyklassicismen f\u00e5r ge vika f\u00f6r ett idealistiskt patos (9\/12). I verket som utstr\u00e5lar manlig kraft kan vi se tre historiska gestalter, de tre br\u00f6derna Horatius, i f\u00e4rd med att sv\u00e4ra en ed att de \u00e4r redo att offra sig f\u00f6r fosterlandet. I denna m\u00e5lning fylld av patriotisk entusiasm f\u00f6rblir kvinnogestalterna enbart bleka staffagefigurer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jacques-Louis David: Horatiernas ed, 1784\u20131785 [Louvren, Paris]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Caravaggios dramatiska behandling av ljuset stod s\u00e4kert f\u00f6r den konstn\u00e4rliga inspirationen, och den idealistiska grogrunden torde finnas i Rousseaus samh\u00e4lleliga skrifter. Verket var de facto best\u00e4llt av Franska akademin, officiella instanser torde d\u00e4rf\u00f6r st\u00e5 bakom valet av motiv. Efter att David \u00e5terv\u00e4nt till Frankrike deltog han aktivt i franska revolutionen. Han blev d\u00e4rmed ocks\u00e5 Revolutionens m\u00e5lare f\u00f6rutom Napoleons hovm\u00e5lare.<\/p>\n\n\n\n

Om Horatiernas ed var ett f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6k att formulera en idealistisk fosterl\u00e4ndskhet i en visuell utformning betraktas Davids m\u00e5lning Marats d\u00f6d (9\/12b) som det f\u00f6rsta exemplet p\u00e5 politisk konst. M\u00e5lningen som f\u00f6rest\u00e4ller den av rojalisterna m\u00f6rdade revolution\u00e4ra journalisten Jean-Paul Marat har en caravaggio-lik dramatisk ljuss\u00e4ttning och \u00e4r skakande stramt f\u00f6rverkligad.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jacques-Louis David: Marats d\u00f6d, 1793 [Mus\u00e9es Royaux des Beaux-Arts de Belgique, Bryssel]<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En beundran av antiken fortsatte och den antika konsten inspirerade st\u00e4ndigt till nya tolkningar. Inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1554,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"class_list":["post-1088","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1700-talet-rokokon-och-upplysningens-tidevarv"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1088","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1088"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1088\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2378,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1088\/revisions\/2378"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1554"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1088"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1088"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1088"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}