{"id":1091,"date":"2013-11-12T08:10:54","date_gmt":"2013-11-12T05:10:54","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/9-5-1700-luvun-ooppera\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:25:43","modified_gmt":"2016-10-06T11:25:43","slug":"9-5-operan-pa-1700-talet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/9-5-operan-pa-1700-talet\/","title":{"rendered":"<div class=\"nro\">9.5<\/div> Operan p\u00e5 1700-talet"},"content":{"rendered":"<p>P&aring; 1700-talet blev operan popul&auml;r i s&aring; gott som hela Europa. Olika lokala varianter av opera s&aring;g dagens ljus. I mitten av seklet hade Wien etablerat sig som operans internationella centra. Den dominerande formen av hov-opera hade redan p&aring; 1600- talet utformats till det s.k. <em>opera seria<\/em>, d.v.s. &rdquo;den allvarliga operan&rdquo;.<\/p>\n<p>Librettona i opera seria var fr&auml;mst koncentrerade p&aring; antikens historia, d&auml;rtill behandlade de emellan&aring;t bibliska motiv, och det b&auml;rande temat var oftast en konflikt mellan k&auml;nsla och plikt. Formen var t&auml;mligen schematisk. I allm&auml;nhet fanns det sex huvudpersoner, och vanligtvis hade samtliga av dem fem arior att framf&ouml;ra.<\/p>\n<p><em>Secco<\/em>-recitativet som s&aring; l&aring;ngt som m&ouml;jligt f&ouml;ljde den ursprungliga texten alternerade med ariorna som tolkades med virtuos koloratur. Scenbilderna bestod av arkitektoniska perspektivkulisser. De var oftast fr&aring;gan om typkulisser som f&ouml;rest&auml;llde vissa i operalitteraturen &aring;terkommande platser, ett palats, det centrala torget i en stad, etcetera.<\/p>\n<p><em>Opera buffa<\/em>, d.v.s. den komiska operan, f&ouml;ddes i Neapel och utvecklades vidare i Venedig d&auml;r den inf&ouml;rlivade element fr&aring;n den folkliga teatern, <em>commedia dell&rsquo;arte<\/em>. Musikaliskt &auml;r den enklare &auml;n opera seria och virtuositeten betonas inte. I det tyska spr&aring;komr&aring;det utvecklades Singspiel, s&aring;ngspelet, som ofta inneh&ouml;ll l&aring;n fr&aring;n folkmelodier och i vilka recitativet ersattes med talad eller deklamerad text.<\/p>\n<p>Den komiska operan var ytterst popul&auml;r i synnerhet p&aring; de offentliga operahusen. Operia seria bibeh&ouml;ll sin st&auml;llning speciellt inom hov-operan. Det finaste bevarade arkitektoniska exemplet p&aring; en hov-operabyggnad fr&aring;n 1700-talet finns i Drottningholm utanf&ouml;r Stockholm. Denna teaterbyggnad som Gustav III l&auml;t uppf&ouml;ra st&aring;r &auml;n idag i n&auml;stan ursprungligt skick, scenmaskineriet &auml;r intakt och de av sl&auml;kten Galli Bibiena planerade kulisshelheterna finns kvar (9\/14).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-1 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-1 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-1\" class=\"gallery galleryid-1091 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"431\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0914.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-1-1555\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0914.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/0914-300x202.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-1-1555\">\n\t\t\t\tScenen p&aring; Drottningholms slottsteater, Carlo Bibbienas ursprungliga scenografi, 1700-talet [Sverige]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<h2>Operareformen: en str&auml;van efter antikens anda<\/h2>\n<p>Den v&auml;rdediskussion som pr&auml;glade st&auml;mningarna inom kulturlivet under hela 1700- talet &aring;terspeglades &auml;ven i scenkonsten under denna period. Diskussionen st&auml;llde bl.a. rokokons sinnlighet mot upplysningens str&auml;van efter en f&ouml;rnuftets och &rdquo;naturlighetens&rdquo; seger. &Auml;ven operorna uttryckte en l&auml;ngtan efter en enhetlighet. Man ville komma bort fr&aring;n det schematiska alternerandet mellan de koloraturm&auml;ttade virtuosariorna och recitativen och komma fram till en mer helgjuten form. Det man ville var &rdquo;en &auml;del enkelhet och stilla storhet&rdquo;, f&ouml;r att citera Winckelmanns definition av den antika konstens v&auml;sen.<\/p>\n<p><em>Operareformen<\/em>, d.v.s. operans f&ouml;rnyelse p&aring; 1700-talet, f&ouml;rknippas i allm&auml;nhet med den b&ouml;hmiska komposit&ouml;ren Christoph Willibald Gluck (1717&ndash;1787), fr&auml;mst verksam i Wien. Gluck var f&ouml;r all del inte ensam ansvarig f&ouml;r f&ouml;rnyelsen, men termen &rdquo;reformoperor&rdquo; syftar direkt p&aring; tre operor av Gluck: Orfeus och Eurydike (1762), Alceste (1767) och Ifigenia i Aulis (1773).<\/p>\n<p>&aring;terigen hade man g&aring;tt tillbaka till Aristoteles och tidens, rummets och handlingens enhet. Man str&auml;vade efter en h&ouml;gst&auml;mdhet som man ans&aring;g att h&ouml;rde det klassiska till. Gluck komponerade &auml;ven ett antal opera seria samt en del l&auml;ttare repertoar. I sina reformoperor f&ouml;rs&ouml;kte han medvetet frig&ouml;ra sig fr&aring;n secco-recitativet och inf&ouml;rliva de vokala h&ouml;jdpunkterna i den musikaliska helheten som ibland &auml;ven inkluderade dansscener.<\/p>\n<h2>Ballet d&rsquo;action<\/h2>\n<p>Baletten som har sitt ursprung i den franska hovdansen hade &auml;ven den funnit sin v&auml;g till offentliga scener, och inte enbart som ett inslag i olika operor, utan som en helt sj&auml;lvst&auml;ndig konstform (9\/15). Den som skissade upp nya riktlinjer f&ouml;r baletten, med operareformen som f&ouml;rebild, var balettm&auml;staren och teoretikern Jean-Georges Noverre (1727&ndash;1810). I st&auml;llet f&ouml;r splittrade dansscener ville han ha en sceniskt enhetlig ber&auml;ttelse och vid sidan om den rena dansen ville han ha pantomim som f&ouml;rde ber&auml;ttelsen fram&aring;t. Denna ber&auml;ttelsefokuserade balett kallade han f&ouml;r <em>ballet d&rsquo;action<\/em>.<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-2 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-2 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-2\" class=\"gallery galleryid-1091 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon portrait\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"640\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0915.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-2-1755\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0915.jpg 500w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0915-234x300.jpg 234w\" sizes=\"(max-width: 500px) 100vw, 500px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-2-1755\">\n\t\t\t\tDr&auml;ktskiss gjord sannolikt f&ouml;r Noverres balett, 1788\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>\n\n<h2>Mozart: 1700-talet summeras, romantiken f&ouml;reb&aring;das<\/h2>\n<p>Wolfgang Amadeus Mozart (1756&ndash;1791), internationellt k&auml;nd som ett musikens underbarn, komponerade ett flertal operor, s&aring;v&auml;l allvarliga som komiska, samt Singspiel, d.v.s. tyskspr&aring;kiga s&aring;ngspel. Hans operaproduktion inbegriper s&aring; gott som alla former av opera. Mozart var 11 &aring;r d&aring; han fick sin f&ouml;rsta operabest&auml;llning.<\/p>\n<p>Mozart var egentligen inte en operareformator, &auml;ven om hans operor var annorlunda och hade en mer kompakt karakt&auml;r &auml;n tidigare operor. I sina centrala opera-verk avstod han fr&aring;n da capo-ariorna som var &auml;gnade &aring;t att framh&auml;va virtuositet. Handlingen f&ouml;rs fram&aring;t med hj&auml;lp av dynamiska <em>ensemble<\/em>-scener, d.v.s. gruppscener och m&auml;ktiga finaler, i st&auml;llet f&ouml;r med torra recitativ. Han str&auml;vade efter en musikalisk enhetlighet och kunde med sin musik gestalta karakt&auml;rer som &auml;gde ett psykologiskt djup och var trov&auml;rdiga.<\/p>\n<p>Motiven i hans mest full&ouml;diga operor &aring;terspeglade ofta centrala teman i 1700-talets europeiska litteratur och bildkonst. Det tyskspr&aring;kiga s&aring;ngspelet Enleveringen ur Seraljen (1782) utspelar sig i &rdquo;&ouml;sterlandet&rdquo;, d&auml;r en i grunden &auml;del sultan till sitt harem f&aring;tt en vacker europeisk ungm&ouml;. Sultanens &auml;dla och humana sinne g&ouml;r att han varken vill eller kan f&ouml;rf&ouml;ra henne och till slut f&aring;r hon &aring;terv&auml;nda till den hon har k&auml;r.<br>\n&#65532;<br>\nEnleveringen ur Seraljen &auml;r ett verk som till fullo &auml;r pr&auml;glat av upplysningstidens anda. Turkarna som nyligen f&ouml;rjagats fr&aring;n Wiens portar framst&auml;lls i sympatisk dager. Sultanens beslut att l&auml;mna sin f&aring;nge i fred &auml;r ett uttryck f&ouml;r f&ouml;rnuftets seger, n&aring;got som var betecknande f&ouml;r upplysningen. Verket &auml;r till sitt v&auml;sen en s.k. <em>r&auml;ddningsopera<\/em> d&auml;r allt faller finurligt p&aring; plats i en intrigv&auml;ndning i slutet. Samtidigt erbjuder verket en m&ouml;jlighet att driva med kulturella skillnader.<\/p>\n<p>Figaros br&ouml;llop (1786) baserar sig p&aring; ett sk&aring;despel av Beaumarchais. Operan utspelar sig i greven Almavivas hov, d&auml;r greven, utg&aring;ende fr&aring;n &rdquo;r&auml;tten till f&ouml;rsta natten&rdquo;, planerar att g&aring; i s&auml;ng med sin hustrus kammarjungfru. Detta h&auml;nvisar till kutymen att en adelsman hade r&auml;tt att ligga med sina underlydande &auml;nda fram till deras br&ouml;llopsnatt.<\/p>\n<p>Grevens maka, grevinnan, &auml;r olycklig och pl&aring;gad, negligerad av sin man. Den p&aring;hittiga kammarjungfrun och hennes f&auml;stman intrigerar tillsammans med n&aring;gra andra s&aring; att det nattliga m&ouml;tet utfaller till grevinnans fav&ouml;r. Det &auml;r grevinnan utkl&auml;dd till kammarjungfru som infinner sig till k&auml;rleksm&ouml;tet. D&aring; greven uppt&auml;cker att han i tr&auml;dg&aring;rdens dunkel &auml;lskat med sin egen hustru &aring;ngrar han i uttrycksfulla gester sitt upps&aring;t och allt slutar i gemytliga tecken.<\/p>\n<p>Precis som den samtida litteraturen kritiserar Figaros br&ouml;llop aristokratin och tar upp fr&aring;gan om kvinnans st&auml;llning. Slutscenen i den nattliga tr&auml;dg&aring;rden &auml;r som en scenisk variant av Watteaus m&aring;lning <em>Fetes galantes<\/em>, d.v.s. operan slutar i en nattlig &auml;lskogsfest. Under erotikens yta glimmar en m&ouml;rkare ton, &aring;terspeglande grevinnans sm&auml;rta och f&ouml;rnedring.<\/p>\n<p>Don Giovanni (1787) baserar sig p&aring; den ursprungligen spanska ber&auml;ttelsen om Don Juan, den av sex beroende, som utan att sky n&aring;gra som helst medel f&auml;ller kvinna som kvinna. Myten h&auml;nvisar till periodens &rdquo;frit&auml;nkare&rdquo;, libertinerna, som ans&aring;g sig st&aring; &ouml;ver r&aring;dande moralkodex. 1700-talets mest beryktade libertin var Markis de Sade, vars namn &auml;ven &auml;r upphovet till termen &rdquo;sadism&rdquo;.<\/p>\n<p>Don Giovannis fr&auml;ckhet f&aring;r honom dock p&aring; fall d&aring; kommend&ouml;ren som han m&ouml;rdat uppenbarar sig i skepnad av en stenstod p&aring; en fest Don Giovanni anordnat. Statyn erbjuder honom en m&ouml;jlighet till &aring;nger, men Don Giovanni v&auml;grar att ta emot erbjudandet med p&aring;f&ouml;ljd att statyn drar ner honom i underjorden. Med Don Giovanni och det m&ouml;rka och demoniska i denna gestalt tar Mozart ett steg mot romantiken.<\/p>\n<p>Operan Cosi&#768; fan tutte (S&aring; g&ouml;r de alla, eller skola f&ouml;r &auml;lskande, 1790) bjuder p&aring; en blandning av rokokons lek med sinnligheten och upplysningstidens rationella och analytiska grepp. Intrigen i verket tar avstamp i att en &auml;ldre cynisk herre sl&aring;r vad med tv&aring; f&ouml;r&auml;lskade ynglingar om att deras k&auml;restor i ett k&auml;rvt l&auml;ge inte kommer att vara dem trogna. Ynglingarna &auml;r &ouml;vertygade om att deras respektive v&auml;ninnor inte sviker dem och g&aring;r in med detta i vadslagningen.<\/p>\n<p>Ynglingarna l&aring;tsas att de blir kommenderade ut i krig och s&aring;ledes l&auml;mnas v&auml;ninnorna ensamma i sorg. Ynglingarna &aring;terv&auml;nder dock inom kort, utkl&auml;dda till &ouml;sterl&auml;ndska &auml;dlingar och en h&auml;nsynsl&ouml;s t&auml;vlan inleds d&aring; ynglingarna f&ouml;rs&ouml;ker f&ouml;rf&ouml;ra varandras k&auml;restor. Ynglingarna blir bitterligen besvikna d&aring; de lyckas i sina upps&aring;t. Pr&ouml;vningen avsl&ouml;jas: v&auml;ninnorna &aring;ngrar sin svaghet och s&ouml;ker sig tillbaka till sina respektive &rdquo;ursprungliga&rdquo; pojkv&auml;nner.<\/p>\n<p>Verket har ofta kritiserats f&ouml;r att helt sakna moral. Vilket det &auml;ven g&ouml;r, i och med att det f&ouml;rs&ouml;ker visa att k&auml;nslan i den erotiska k&auml;rleken &auml;r sann trots nyckfullheten. K&auml;nslorna och mekanismerna i skeendet avsl&ouml;jas nogsamt s&auml;rskilda. Rokokons sinnlighetspr&auml;glade glimmer v&auml;nds ut och in av upplysningstidens analytiska f&ouml;rh&aring;llningss&auml;tt.<\/p>\n<p>Mozarts sista opera Zauberfl&ouml;te, d.v.s. Trollfl&ouml;jten (1791), f&ouml;reb&aring;dar redan, precis som Don Giovanni, romantiken. Till form och tematik &auml;r verken dock helt olika varandra. Don Giovanni &auml;r sprungen ur den italienska operans v&auml;rld medan Trollfl&ouml;jten har sina r&ouml;tter i den tyskspr&aring;kiga s&aring;ngspelstraditionen.<\/p>\n<p>Trollfl&ouml;jten h&ouml;r intimt samman med den p&aring; 1700-talet inflytelserika Frimurarorden. Musiken inneh&aring;ller element som st&aring;r n&auml;ra frimurarnas musik och intrigen behandlar <em>initiationer<\/em>, d.v.s. invigningsriter, som organiskt h&ouml;r samman med frimureriet. Den unga prinsen &auml;r tvungen att g&aring; igenom en m&auml;ngd pr&ouml;vningar och initieringar f&ouml;r att f&aring; den han &auml;lskar (9\/16).<\/p>\n\n\t\t<style type=\"text\/css\">\n\t\t\t#gallery-3 {\n\t\t\t\tmargin: auto;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-item {\n\t\t\t\tfloat: left;\n\t\t\t\tmargin-top: 10px;\n\t\t\t\ttext-align: center;\n\t\t\t\twidth: 100%;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 img {\n\t\t\t\tborder: 2px solid #cfcfcf;\n\t\t\t}\n\t\t\t#gallery-3 .gallery-caption {\n\t\t\t\tmargin-left: 0;\n\t\t\t}\n\t\t\t\/* see gallery_shortcode() in wp-includes\/media.php *\/\n\t\t<\/style><div id=\"gallery-3\" class=\"gallery galleryid-1091 gallery-columns-1 gallery-size-full\"><dl class=\"gallery-item\"><dt class=\"gallery-icon landscape\">\n\t\t\t\t<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"482\" src=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0916.jpg\" class=\"attachment-full size-full\" alt=\"\" aria-describedby=\"gallery-3-1756\" srcset=\"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0916.jpg 640w, https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/wp-content\/uploads\/2016\/08\/0916-300x226.jpg 300w\" sizes=\"(max-width: 640px) 100vw, 640px\"><\/dt>\n\t\t\t\t<dd class=\"wp-caption-text gallery-caption\" id=\"gallery-3-1756\">\n\t\t\t\tKarl Friedrich Schinkel: Scenografiskiss f&ouml;r Mozarts Trollfl&ouml;jten, 1816 [Staatliche Museen zu Berlin, Berlin]\n\t\t\t\t<\/dd><\/dl><br style=\"clear: both\"><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>P&aring; 1700-talet blev operan popul&auml;r i s&aring; gott som hela Europa. Olika lokala varianter av opera s&aring;g dagens ljus. I mitten av seklet hade Wien etablerat sig som operans internationella centra. Den dominerande formen av hov-opera hade redan p&aring; 1600- talet utformats till det s.k. opera seria, d.v.s. &rdquo;den allvarliga operan&rdquo;. Librettona i opera seria [&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1555,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[27],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1091"}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1091"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1091\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1923,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1091\/revisions\/1923"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1091"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1091"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1091"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}