{"id":1097,"date":"2013-11-12T08:07:51","date_gmt":"2013-11-12T05:07:51","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/10-1-vallankumouksia-ja-uusia-aatteita\/?lang=sv"},"modified":"2016-10-06T14:26:11","modified_gmt":"2016-10-06T11:26:11","slug":"10-1-revolutioner-och-nya-ideer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/10-1-revolutioner-och-nya-ideer\/","title":{"rendered":"
10.1<\/div> Revolutioner och nya id\u00e9er"},"content":{"rendered":"

Den serie av revolutioner som kom att omvälva den västliga världen inleddes med den nordamerikanska revolutionen som resulterade i Förenta Staternas självständighetsdeklaration år 1779. Den första revolutionen i Europa var den franska år 1781, och de europeiska revolutionerna, alternerade med återställandet av den tidigare makten, fortgick ända fram till mitten av 1800-talet.<\/p>\n

En ekonomi som blivit allt svagare, missväxt, samt kungens oförmåga att sköta landets angelägenheter, var realiter som starkt bidrog till att utlösa franska revolutionen. Som en följd av revolutionen blev Frankrike en konstitutionell monarki och aristokratin berövades makt och egendom. Den blinda revolutionsniten urartade till massavrättningar och till förstörandet av kulturskatter och till ren stöld. Åren av kaos och vandalism, 1793 och 1794, har därför också gott till historien under benämningen ”frihetens despoti”.<\/p>\n

Napoleon<\/h2>\n

Revolutionens centrala profil kom att bli Napoleon Bonaparte (1769–1821), den segerrika generalen som hade utkämpat krig mot såväl Italien som österrike. År VIII enligt den postrevolutionära tideräkningen (d.v.s. år 1799) valdes han till landets förste konsul och blev därmed även revolutionsideologins portalgestalt i hela Europa.<\/p>\n

år 1804 krönte Napoleon sig själv till kejsare, helt i strid mot revolutionens ursprungliga ideal och till stor besvikelse för de revolutionära intellektuella kretsarna i Europa, och han fortsatte sina erövringar som kom att väcka starka motreaktioner.<\/p>\n

Konsten under Napoleons tid vid makten lät sig frikostigt inspireras av den romerska kulturen. Som det framkom i föregående kapitel hade hans hovmålare David i klassicistisk stil målat ett romerskt motiv, Horatiernas ed, som utstrålade stark nationell glöd och på sitt sätt förebådade revolutionen. David hyllade nu Napoleon och framställde honom som en romantisk revolutionshjälte (10\/1b).<\/p>\n\n\t\t