{"id":1106,"date":"2013-11-12T08:04:00","date_gmt":"2013-11-12T05:04:00","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/10-4-varhaisromantiikan-nayttamot\/?lang=sv"},"modified":"2025-11-10T12:19:02","modified_gmt":"2025-11-10T09:19:02","slug":"10-4-den-tidiga-romantikens-scener","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/10-4-den-tidiga-romantikens-scener\/","title":{"rendered":"10.4<\/span> Den tidiga romantikens scener"},"content":{"rendered":"\n

Vid 1800-talets b\u00f6rjan hade operahusen blivit st\u00f6rre och f\u00f6rvandlats till ett slags produktionsanl\u00e4ggningar som i rask takt satte upp olika operor. Hov-operor fanns \u00e4nnu p\u00e5 vissa h\u00e5ll, men de flesta operahusen verkade p\u00e5 kommersiell basis och st\u00f6rsta delen av publiken bestod av det nya borgerskapet.<\/p>\n\n\n\n

Den p\u00e5 1700-talen f\u00f6rh\u00e4rskande formen av opera, opera seria<\/em>, den allvarliga operan, vek s\u00e5 sm\u00e5ningom undan f\u00f6r den romantiska operan. Under den tidiga romantiken utvecklades en ny s\u00e5ngstil som betonande det melodiska v\u00e4djade till k\u00e4nslor. Man tog avst\u00e5nd fr\u00e5n det m\u00e5leriskt improviserade. Stilen f\u00f6renklades samtidigt som r\u00f6stvolymen h\u00f6jdes.<\/p>\n\n\n\n

Denna s\u00e5ngstil som var f\u00f6rh\u00e4rskande i b\u00f6rjan av 1800-talet kallas i Italien f\u00f6r bel canto<\/em>, d.v.s. sk\u00f6ns\u00e5ng. Italien var \u00e5terigen det ledande operalandet. Tre bel canto- komposit\u00f6rer, Chiaccino Rossini (1792\u20131868), Vincenzo Bellini (1801\u20131835) och Gaetano Donizetti (1797\u20131848), kom att f\u00e5 lysande internationella karri\u00e4rer.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 kastraterna f\u00f6rsvann fr\u00e5n operascenerna b\u00f6rjade de \u00e4n idag f\u00f6rh\u00e4rskande r\u00f6sttyperna etableras. Sopran och tenor var oftast reserverade f\u00f6r de unga \u00e4lskande som innehade huvudrollerna och drevs av sina k\u00e4nslor och passioner. L\u00e4gre r\u00f6ster, bas, mezzosopran och alt, h\u00e4nvisade f\u00f6r det mesta till en person som med \u00e5ldern uppn\u00e5tt en auktoritet, och ibland kunde en dylik roll upph\u00f6jas till huvudroll.<\/p>\n\n\n\n

De snirkliga hovintrigerna i librettona till opera seria upplevdes som \u00e5lderdomliga. Romantikens anda p\u00e5bj\u00f6d att det p\u00e5 scenerna visades \u201dsanningsenlighet\u201d och uttryckligen starka k\u00e4nslor, ibland direkt melodramatiska utlevelser. Romantikens intresse f\u00f6r extrema k\u00e4nslol\u00e4gen resulterade i s.k. vansinnesscener, i vilka oftast operans hj\u00e4ltinna drivs till sammanbrottets brant. Denna typ av scener n\u00e5dde sin st\u00f6rsta popularitet under 1820- och 1830-talen.<\/p>\n\n\n\n

Precis som i romantikens konst \u00f6verlag blev det centrala temat \u00e4ven i operalibrettona den lokala historien, i och med att antikens v\u00e4rld fick ge vika f\u00f6r nationalitetstanken. Detta gav operorna emellan\u00e5t ocks\u00e5 en starkt politisk pr\u00e4gel. Av iscens\u00e4ttningarna kr\u00e4vdes en viss grad av realism som tog sig uttryck i bl.a. en kostymering som str\u00e4vade till historisk trov\u00e4rdighet.<\/p>\n\n\n\n

Man skrev ofta libretton som utgick fr\u00e5n samtida eller beundrade f\u00f6rfattares produktion. Till dessa f\u00f6rfattare h\u00f6rde bl.a. William Shakesspeare, Sir Walter Scott, Alexandre Dumas, Friedrich Schiller och Victor Hugo.<\/p>\n\n\n\n

Ocks\u00e5 scenografins estetik f\u00f6r\u00e4ndrades. Perspektivkulisserna som l\u00e4nge varit allenar\u00e5dande upplevdes som gammalmodiga. Tack vare en allt effektivare gasbelysning beh\u00f6vdes inte de f\u00f6r perspektivkulisserna typiska regelbundna raderna av sidokulisser d\u00e4r vaxljuslampetter var f\u00e4sta.<\/p>\n\n\n\n

Scenografierna f\u00f6ljde de romantiska trenderna i m\u00e5leriet och i scenfonden skapade man dramatiska landskap, nattliga gravg\u00e5rdar, ruinvyer (10\/9) etcetera. Naturkatastrofer, nattliga stormar och blixtar framst\u00e4lldes med hj\u00e4lp av bl.a. ljuseffekter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Scen ur en1800-talsupps\u00e4ttning av Meyerbeers opera Robert le Diable.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Rossini representerar ett epokskifte. Han var den sista komposit\u00f6ren som i sina verk skrev in roller f\u00f6r kastrats\u00e5ngare. Samtidigt f\u00f6reb\u00e5dar n\u00e5gra av hans operor musikaliskt och till sina motiv h\u00f6gromantiken. Hans sista opera Wilhelm Tell (1829) \u00e4r kanske det fr\u00e4msta exemplet p\u00e5 detta. Allt som allt komponerade han trettionio operor. Han komponerade komiska operor, opera buffa<\/em>, t.ex. Barberaren i Sevilla (1816), och storskaliga allvarliga operor, opera seria<\/em>, och en av samtiden mest uppskattade av dessa allvarliga operor var Otello (1816) som baserar sig p\u00e5 Shakespeares sk\u00e5despel med samma namn.<\/p>\n\n\n\n

Den tidigt bortg\u00e5ngne Vincenzo Bellini (1801\u20131835) str\u00e4vade efter att f\u00f6renhetliga operaformen och skapade d\u00e4rf\u00f6r en talm\u00e4ssig s\u00e5ngstil i vilka ariorna, masscenerna och k\u00f6rpartierna v\u00e4vdes s\u00e5 gott som utan skarvar in i varandra. Hans fr\u00e4msta verk anses vara operan Norma (1831) som handlar om en forntida hednapr\u00e4stinnas f\u00f6rbjudna k\u00e4rlek.<\/p>\n\n\n\n

Donizetti komponerade till en b\u00f6rjan komiska operor, men \u00f6vergick sedan till allvarliga, historiska teman i operorna Anna Bolena (1830) och Maria Stuarda (1835). Han \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sina bl\u00e4ndande vansinnesscener, den mest k\u00e4nda av dem finns i operan Lucia di Lammermoor (1835) som baserar sig Walter Scotts roman med skottl\u00e4ndskt tema.<\/p>\n\n\n\n

Operor med breda historiska teman kallades i Frankrike f\u00f6r grand opera<\/em>. Den som utvecklade denna form och \u00e4ven kan ses som dess fr\u00e4msta representant \u00e4r den i Paris verksamma tysken Giacomo Meyerbeer. De av hans verk som oftast blivit framf\u00f6rda \u00e4r Robert av Normandie (1831), Hugenotterna (1836) och Afrikanskan (1865).<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rromantiska baletten<\/h2>\n\n\n\n

Balett blev i b\u00f6rjan av 1800-talet en popul\u00e4r konstform och blev ett st\u00e5ende inslag i operahusens repertoar. Balettens fr\u00e4msta bastioner var La Scala i Milano och operan i Paris. Balett hade visats \u00e4ven tidigare, men ofta inf\u00f6rlivat i opera eller som mellanspel i operaf\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n\n\n\n

De f\u00f6rsta helaftonsbaletterna med intrig hade b\u00f6rjat utvecklas redan under 1700-talet. Som framg\u00e5r i f\u00f6reg\u00e5ende kapitel hade Noverre utvecklat den s.k. narrativa baletten som balanserat kombinerade mim, dramatisk handling och dans. Jean Daubreval (1742\u20131806) hade \u00e5 sin sida skapat baletten F\u00f6rsiktighet f\u00f6rg\u00e4ves (La fille mal gard\u00e9e, 1789) som i en anda av rokoko \u00e5tergav b\u00f6nders fest och gillen. I den f\u00f6rde dock dansen redan sj\u00e4lva dramat, och i folklivsskildringen fanns en str\u00e4van efter en viss grad av realism.<\/p>\n\n\n\n

Den egentliga romantiska baletten f\u00f6ddes \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got efter det att romantiken funnit sitt uttryck inom litteraturen och m\u00e5leriet. Den romantiska balettens tillblivelse dateras i allm\u00e4nhet till \u00e5r 1832. D\u00e5 upptr\u00e4dde den redan d\u00e5 mycket uppm\u00e4rksammade ballerinan Marie Taglione (1804\u20131884) p\u00e5 operan i Paris i huvudrollen i Filippo Tagliones balett Sylfiden (La Sylphide).<\/p>\n\n\n\n

Det revolution\u00e4ra i Tagliones dans var dess legatoaktiga karakt\u00e4r och att den var linjeren lite p\u00e5 samma vis som bel canto-s\u00e5ngen, samt att hon delvis dansade p\u00e5 t\u00e5, n\u00e5got som kom att bli den klassiska balettens kanske mest utm\u00e4rkande drag. Revolution\u00e4rt var \u00e4ven att kvinnan fick en central roll p\u00e5 en dansscen. Dessa drag var tongivande \u00e4nda fram till mitten av 1900-talet.<\/p>\n\n\n\n

Samtidigt blev kvinnan \u00e4ven utsatt f\u00f6r en idealisering och avsexualisering. Sylfiden som baserar sig p\u00e5 en skottl\u00e4ndsk s\u00e4gen ber\u00e4ttar om en yngling som lockas av en eterisk \u00e4lva in bland skuggorna i en dyster skog. D\u00e4r ber\u00f6var dock en ond h\u00e4xa \u00e4lvan all trollkraft. \u00c4lvan d\u00f6r i ynglingens famn och stiger slutligen upp till himlen. Ynglingen blir kvar i skogen, pl\u00e5gad och \u00f6vergiven av alla.<\/p>\n\n\n\n

Giselle, delvis koreograferad av den franska balettm\u00e4staren Jules Perrot (1810\u20131879), har \u00e4nda sedan sin tillkomst beh\u00e5llit sin position som en av de allra popul\u00e4raste baletterna (10\/10). Den har dock under loppet av tv\u00e5 \u00e5rhundraden genomg\u00e5tt f\u00f6r\u00e4ndringar och berikats med olika tidslagringar. Den hade premi\u00e4r i Paris \u00e5r 1841 och huvudrollen innehades d\u00e5 av en annan av sin tids lyskraftiga ballerinor, Carlotta Grisi (1819\u20131899).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Scen ur andra akten av Giselle, gravyr fr\u00e5n 1800-talet.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Baletten ber\u00e4ttar om en renhj\u00e4rtad bondflicka, Giselle, som f\u00f6r\u00e4lskar sig i en vanlig j\u00e4gare som sedan visar sig vara hertig Albrecht som \u00e4r f\u00f6rkl\u00e4dd. D\u00e5 Giselle f\u00e5r reda p\u00e5 Albrechts r\u00e4tta identitet och att han \u00e4r trolovad med en adelsflicka klarar hon inte av chocken och d\u00f6r efter att ha dansat ett \u201dvansinnessolo\u201d motsvarande vansinnesscenerna i bel canto-operorna.<\/p>\n\n\n\n

I andra akten inser Albrecht vem han egentligen \u00e4lskar och tyngd av sitt samvete vandrar han till den m\u00e5nbelysta gravg\u00e5rden d\u00e4r Giselle vilar. Vid graven uppenbarar sig wilis-andarnas h\u00e4rskarinna (dessa i germansk mytologi f\u00f6rekommande andar \u00e4r ett slags h\u00e4mndlystna v\u00e5lnader, egentligen ungm\u00f6r som d\u00f6tt av sorg efter att de svikits av dem de \u00e4lskat).<\/p>\n\n\n\n

En grupp vitkl\u00e4dda wilis-andar samlas runt Albrecht och d\u00f6mer honom till d\u00f6den. D\u00e5 andarna st\u00e5r i ber\u00e5d att st\u00f6rta honom utf\u00f6r ett stup bryter Giselle, d\u00e5 hon inser att Albrechts k\u00e4rlek \u00e4nd\u00e5 \u00e4r \u00e4kta, trollmakten hos wilis-andarnas h\u00e4rskarinna. Giselle dansar med Albrecht tills de f\u00f6rsta solstr\u00e5larna tvingar iv\u00e4g wilis-andarna. Albrecht st\u00e5r ensam kvar, pl\u00e5gad av minnen.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5da baletterna komprimerar mycket av andan i den tidiga romantiken. Ber\u00e4ttelserna i dem baserar sig p\u00e5 europeiska folksagor. Sylfiden \u00e5terger en skottl\u00e4ndsk saga (ur ett centraleuropeiskt perspektiv uppfattades Skottland som n\u00e5got exotiskt och s\u00e5ledes \u00e4ven som \u201dromantiskt\u201d), Giselle \u00e5 sin sida har sin f\u00f6rlaga i en germansk legend som den stora tyska romantiska diktaren Heinrich Heine (1797\u20131856) \u00e5terber\u00e4ttat, en legend d\u00e4r vi r\u00f6r oss i Rhendalen.<\/p>\n\n\n\n

I b\u00e5da baletterna utspelar sig de stora \u201dvita scenerna\u201d (s\u00e5v\u00e4l sylfiderna som wilis- andarna \u00e4r kl\u00e4dda i tunn vit och fladdrande tyll) djupt inne i en skog. Under romantiken blev skogen central s\u00e5v\u00e4l inom litteraturen som bildkonsten. I baletter representerar den nattliga skogen m\u00e4nniskans \u201dnattsida\u201d, dr\u00f6mmen eller ett slags det undermedvetnas urskog.<\/p>\n\n\n\n

I b\u00e5de Sylfiden och Giselle framst\u00e4lls kvinnan som eterisk och genomandlig. Sj\u00e4lva balettens teknik b\u00e4ddar f\u00f6r detta. T\u00e5tekniken m\u00f6jligg\u00f6r en l\u00e4tthet, och ett sv\u00e4vande och som om \u00f6vernaturligt uttryck. Illusionen accentueras i duetter d\u00e4r mannen lyfter eller b\u00e4r sin skenbart fj\u00e4derl\u00e4tta partner.<\/p>\n\n\n\n

Det b\u00e4rande temat i b\u00e5da baletterna \u00e4r en k\u00e4rlek som aldrig n\u00e5r sin fullbordan. Albrecht kan enbart dansa med Giselles v\u00e5lnad och den enda g\u00e5ngen sylfiden och ynglingen kan vidr\u00f6ra varandra \u00e4r d\u00e5 sylfiden sjunker d\u00f6d ner i ynglingens armar. Denna l\u00e4ngtan intill bristningsgr\u00e4nsen, man kunde tala om den uteblivna orgasmen, var under romantiken n\u00e5gonting ytterst fantasieggande. Temat fick sin mest monumentala manifestation ett halvt sekel senare i Richard Wagners opera Tristan och Isolde, som kommer att presenteras i sitt tidssammanhang.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vid 1800-talets b\u00f6rjan hade operahusen blivit st\u00f6rre och f\u00f6rvandlats till ett slags produktionsanl\u00e4ggningar som i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1560,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[28],"tags":[],"class_list":["post-1106","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1800-talet-allt-snabbare-forandringar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1106","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1106"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1106\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2382,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1106\/revisions\/2382"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1106"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1106"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1106"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}