{"id":999,"date":"2013-11-12T08:39:54","date_gmt":"2013-11-12T05:39:54","guid":{"rendered":"http:\/\/disco.teak.fi\/tila\/4-1-bysantti\/?lang=sv"},"modified":"2025-11-07T13:28:38","modified_gmt":"2025-11-07T10:28:38","slug":"4-1-bysans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/4-1-bysans\/","title":{"rendered":"4.1<\/span> Bysans"},"content":{"rendered":"\n

Konstantin den Store, som konverterat till kristendomen, uts\u00e5g \u00e5r 330 det grekiska Byzantion till sin nya huvudstad. Stadens l\u00e4ge var strategiskt f\u00f6rdelaktigt, vid vattenleden som korsas av handelsv\u00e4gen mellan Europa och Asien. Det lilla Byzantion d\u00f6ptes till Konstantinopel och blev huvudstad i det \u00f6stromerska riket och v\u00e4xte inom ett par \u00e5rhundraden till en internationell metropol. \u00c4nda fram till v\u00e5ra dagar kom den kristna konsten inom den \u00f6stliga kristendomen att pr\u00e4glas av den bysantinska traditionen. Inom den v\u00e4stliga kristendomen g\u00e4llde detta ungef\u00e4r fram till 1000-talet, d\u00e5 den \u00f6stliga och v\u00e4stliga kristenheten i och med den s.k. schismen<\/strong> fj\u00e4rmades fr\u00e5n varandra.<\/p>\n\n\n\n

I Bysans var kejsaren \u00e4ven en kyrklig ledare, inte enbart en v\u00e4rldslig. Kejsarkulten och kristendomen f\u00f6renades s\u00e5v\u00e4l i politiken som i konsten. De bysantinska h\u00e4rskarna omgav sig med prakt och st\u00e5t och levde isolerade fr\u00e5n folket. Strikta regler dikterade hovceremonierna. Vid audienserna h\u00e4lsade folket p\u00e5 kejsaren med att kasta sig rakl\u00e5nga p\u00e5 marken samtidigt som en speciell mekanisk anordning hissade upp kejsaren p\u00e5 ett dramatiskt vis. De finaste exemplen p\u00e5 bysantinsk konst p\u00e5 den italienska sidan finner vi vid adriatiska havets kust, i Ravenna, som en kort tid tj\u00e4nstgjorde som huvudstad i det v\u00e4stromerska riket. Stadens kyrkor med sina skimrande mosaiker representerade det allra b\u00e4sta inom den s.k. f\u00f6rsta bysantinska guld\u00e5ldern (ca 500\u2013726). San Vitale-kyrkan, byggd p\u00e5 540-talet och med en oktogon grundplan, \u00e4r ett tidigt exempel p\u00e5 centralkupolarkitektur (4\/10). Den ungef\u00e4r samtidigt invigda Sant\u2019Apollinare in Classe f\u00f6ljer \u00e5 sin sida modellen f\u00f6r en typisk romersk basilika.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
San Vitale, bottenplan och genomsnitt 540\u2013547 [San Vitale, Ravenna]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hagia Sofia: kyrkornas kyrka<\/h2>\n\n\n\n
\n
\"\"<\/a>
Interi\u00f6r fr\u00e5n Hagia Sofia, 532\u2013537 [Hagia Sofia, Istanbul]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Interi\u00f6r fr\u00e5n Hagia Sofia, 532\u2013537 [Hagia Sofia, Istanbul]<\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

\u00c5r 537, kort innan kyrkorna i Ravenna stod f\u00e4rdiga, invigdes huvudkyrkan i Konstantinopel, Hagia Sofia, som l\u00e4nge kom att vara kristenhetens st\u00f6rsta helgedom (4\/11). Hagia Sofia var byggnadstekniskt omv\u00e4lvande, inte enbart estetiskt. Dess arkitekter, Anthemius fr\u00e5n Tralles och Isidoros fr\u00e5n Miletos, utnyttjade sina kunskaper i antikens matematik och geometri n\u00e4r de skapade en konstruktionsm\u00e4ssigt helt ny typ av kyrka.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Genomsnitt och bottenplan, Hagia Sofia<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kyrkan kombinerar basilikans rektangul\u00e4ra grundplan med en centralkupol (4\/12). Kupolen byggdes inte med den romerska betongtekniken, i st\u00e4llet anv\u00e4ndes en metod som varit bruklig l\u00e4ngre \u00f6sterut. Fyra triangul\u00e4ra s.k. pendentiv<\/em> f\u00f6rdelar kupolens tyngd p\u00e5 fyra massiva pelare. V\u00e4ggarna b\u00e4r s\u00e5ledes inte direkt upp kupolen. Det h\u00e4r medf\u00f6rde att man kunde f\u00f6rse v\u00e4ggarna med f\u00f6nster som silade in ljus \u00f6ver interi\u00f6rens guldglimmande mosaiker.<\/p>\n\n\n\n

Den \u201dklassiska\u201d harmonin baserad p\u00e5 klara proportioner mellan pelare och bj\u00e4lklag fick i och med den nya tekniken ge vika f\u00f6r ett slags kosmisk arkitektur d\u00e4r rymd och ljus var de riktgivande elementen. Kapit\u00e4len p\u00e5 kolonnerna \u00e5terspeglade \u00e4nnu den antika korintiska stilen, men de var f\u00f6rverkligade med en perforeringsteknik som gjorde att de s\u00e5g ut som spetsarbeten. Tillsammans med de glimmande mosaikerna skapar kapit\u00e4len och de dyrbara steninl\u00e4ggningarna i interi\u00f6ren en utomjordisk, n\u00e4stintill skimrande rumsupplevelse.<\/p>\n\n\n\n

Hagia Sofia var en kejserlig kyrka dit hovet anl\u00e4nde i st\u00e5tlig procession. Allm\u00e4nheten hade inte tilltr\u00e4de till helgedomen. Den v\u00e5gade byggnadstekniken ledde dessv\u00e4rre till att kyrkans kupol rasade \u00e5r 558. Kyrkan reparerades, men f\u00f6r att b\u00e4ra upp kupolen var man tvungen att f\u00f6rse ytterv\u00e4ggarna med massiva st\u00f6dkonstruktioner. \u00c4ven andra omv\u00e4lvningar drabbade kyrkan. Under den stora bildstriden f\u00f6rst\u00f6rdes en stor del av de ursprungliga mosaikerna och efter att turkarna er\u00f6vrat Konstantinopel \u00e5r 1453 tj\u00e4nstgjorde kyrkan l\u00e4nge som mosk\u00e9 och f\u00f6rs\u00e5gs med minareter.<\/p>\n\n\n\n

Bildtraditionen i Bysans: skimrande mosaiker, of\u00f6r\u00e4nderliga ikoner<\/h2>\n\n\n\n

I det \u00f6stromerska riket, d.v.s. i den grekiskt influerade bysantinska kultursf\u00e4ren, utgjordes de viktigaste religi\u00f6sa konstverken av mosaiker och framf\u00f6r allt ikoner. Mosaikerna var komponerade av skinande glasbitar, och ikonerna var p\u00e5 tr\u00e4paneler m\u00e5lade helgonbilder, vilka erh\u00f6ll en andlig betydelse j\u00e4mf\u00f6rbar med de heliga texternas. I den \u00f6stliga kristendomen har ikonerna \u00e4nda till v\u00e5ra dagar innehaft en central roll i gudstj\u00e4nsten och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5lades de, och m\u00e5las alltj\u00e4mt, enligt strikta regler. Emellan\u00e5t ans\u00e5g man sig vara tvungen att sk\u00e4rpa kraven, s\u00e5som i Ryssland \u00e5r 1551, d\u00e5 \u201dDe hundra huvudenas synod\u201d tog ikonm\u00e5larna i upptuktelse och fordrade att de skulle m\u00e5la enligt h\u00e4vdvunnen typologi och inte utg\u00e5 fr\u00e5n fantasi och smak.<\/p>\n\n\n\n

De egentliga f\u00f6rebilderna ans\u00e5gs vara de \u00f6vernaturligt tillkomna, \u201dicke av m\u00e4nniskohand skapade\u201d bilderna, t.ex. portr\u00e4ttet av Jungfru Maria som p\u00e5stods vara m\u00e5lat av aposteln Lukas. Konstn\u00e4ren skulle alltid utg\u00e5 fr\u00e5n en tidigare bild, ofta en som tillskrevs underverk. D\u00e4rf\u00f6r har i den \u00f6stliga kristendomen ikonografin bibeh\u00e5llits strikt preciserad, och reglerna f\u00f6r denna ikonografi nedtecknades redan under medeltiden i speciella instruktionsb\u00f6cker.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
S.k. \u201dKristus gjord utan h\u00e4nder\u201d f\u00f6rest\u00e4llande Kristi svetteduk, rysk ikon fr\u00e5n slutet av 1600-talet.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den blodiga bildstriden<\/h2>\n\n\n\n

Gr\u00e4nsen mellan bilder som tj\u00e4nade meditation och b\u00f6n och bilder som var objekt f\u00f6r dyrkan blev otydlig p\u00e5 500- och 600-talen, vilket ledde till att bildfientligheten, som kyttat i \u00e5rhundraden, p\u00e5 nytt gjorde sig g\u00e4llande. De som f\u00f6rsvarade bilderna h\u00e4nvisade till Nya Testamentet d\u00e4r det s\u00e4gs att \u201dordet blev k\u00f6tt\u2026\u201d, medan ikonoklasterna, d.v.s. bildf\u00f6rnekarna, ih\u00e4rdigt h\u00f6ll sig till Gamla testamentets av judendomen pr\u00e4glade negativa syn p\u00e5 bilder. Ikonoklasterna f\u00f6rbj\u00f6d dock inte alla bildmotiv. T.ex. v\u00e4xt- och djurmotiv var till\u00e5tna, vilket ledde till att bildf\u00f6rsvararna sm\u00e4dade bildstormarna med p\u00e5st\u00e5enden att dessa f\u00f6rvandlat kyrkorna till f\u00e5gelburar eller stall.<\/p>\n\n\n\n

De teologiska stridigheterna fick vind i seglen av tidens politiska intriger och resulterade \u00e5r 726 i ett krig, den s.k. Bildstriden, som kom att vara i \u00f6ver hundra \u00e5r och d\u00e5 ett otal bildf\u00f6rsvarare torterades, leml\u00e4stades och d\u00f6dades.<\/p>\n\n\n\n

Diskussionen kring bilders vara och icke vara begr\u00e4nsades inte enbart till den kristna v\u00e4rlden. Bland judarna hade \u00e5terigen p\u00e5 600-talet uppst\u00e5tt ett starkt motst\u00e5nd mot bilder och samtidigt motsatte sig de arabiska muslimerna bildframst\u00e4llningar och f\u00f6rst\u00f6rde bl.a. m\u00e5lningar och mosaiker i kyrkor i de vida landomr\u00e5den de nyligen er\u00f6vrat.<\/p>\n\n\n\n

Bildstriden upph\u00f6rde \u00e5r 843 med bildf\u00f6rsvararnas seger. Mycket av den tidiga kristna konsten hade hunnit f\u00f6rst\u00f6ras. En del har dock bevarats i kristendomens randomr\u00e5den, som i kyrkorna och klostren i Sinai. D\u00e4r finns t.ex. tv\u00e5 Kristusikoner som h\u00f6r till de \u00e4ldsta vi k\u00e4nner till. Deras Kristusframst\u00e4llning f\u00f6ljer redan den ikonografi som senare skulle bli legio.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00f6stliga och den v\u00e4stliga traditionen<\/h2>\n\n\n\n

Bildstriden resulterade i att den \u00f6stliga och v\u00e4stliga kristendomen kom att f\u00f6rh\u00e5lla sig p\u00e5 olika s\u00e4tt gentemot bilder. Efter att de tv\u00e5 kyrkorna p\u00e5 1000-talet valt att g\u00e5 var sin v\u00e4g etablerades s\u00e5ledes tv\u00e5 olika bildtraditioner. I den \u00f6stliga kristendomen bibeh\u00f6lls bilderna som en del av gudstj\u00e4nsten och fortfarande tillverkas bilder enligt en strikt ikonografi. Enbart tv\u00e5dimensionella verk \u2013 ikonm\u00e5lningar, fresker och mosaiker – till\u00e4ts, medan tredimensionella reliefer och i synnerhet skulpturer f\u00f6rbj\u00f6ds.<\/p>\n\n\n\n

Kristus Pantokrator, d.v.s. Kristus den Allsm\u00e4ktige, kom att bli den centrala kultbilden (4\/14) i den \u00f6stliga s.k. ortodoxa traditionen. Ofta finner man denna bild i kyrkkupolerna, och \u00e4ven inom ikonm\u00e5leriet fick Pantokratormotivet en nyckelposition. Kristus Pantokrator framst\u00e4lls som en sk\u00e4ggprydd vuxen man som i sin ena hand h\u00e5ller en textrulle eller bok som en symbol f\u00f6r evangeliet medan den andra handen \u00e4r h\u00f6jd i en v\u00e4lsignande gest. Huvudet \u00e4r omstr\u00e5lat av en gloria och gestalten flankeras av de grekiska f\u00f6rkortningarna som st\u00e5r f\u00f6r Jesus Kristus. Helgonbilderna, s\u00e5v\u00e4l mosaikerna som ikonerna, i synnerhet de senare, blev heliga f\u00f6rst n\u00e4r de f\u00f6rsetts med den avbildades namn eller namnf\u00f6rkortning. I den v\u00e4stliga kristendomen inf\u00f6rlivades bilderna aldrig som en del av liturgin och man f\u00f6rbj\u00f6d inte heller skulpturer i kyrkliga sammanhang.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Kristus Pantokrator i kupolen av klostret Choras kyrka, 1300-talet [Kariye Camii, Istanbul]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I v\u00e4st blev bildernas uppgift fr\u00e4mst att f\u00f6rsk\u00f6na kyrkorna. D\u00e4rtill var de ofta didaktiska, d.v.s. undervisande, och vissa bilder gjordes f\u00f6r att v\u00e4rna minnet av heliga personer. Allt detta gav konstn\u00e4rerna st\u00f6rre f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r ett individuellt uttryck. Det bysantinska inflytandet gjorde sig dock g\u00e4llande \u00e4ven i v\u00e4st \u00e4nda fram till b\u00f6rjan av ren\u00e4ssansen, d.v.s. fram till 1400-talet. Den centrala kultbilden i v\u00e4st blev krucifixet<\/strong>, d.v.s. den korsf\u00e4ste Kristus.<\/p>\n\n\n\n

Den bysantinska maktsf\u00e4ren utvidgas: den andra guld\u00e5ldern<\/h2>\n\n\n\n

Efter att bildstriden upph\u00f6rt inleddes den s.k. andra guld\u00e5ldern i Bysans. Perioden varade fr\u00e5n medlet av 800-talet fram till 1000-talet, d\u00e5 den \u00f6stliga och v\u00e4stliga kyrkan fj\u00e4rmades fr\u00e5n varandra. Bulgarien blev ortodoxt \u00e5r 864 och Ryssland \u00e5r 988, och i och med detta utvidgades inflytandet fr\u00e5n Bysans till Balkan och \u00e4nda till Kiev.<\/p>\n\n\n\n

Den vanligaste typen av kyrka blev en byggnad med kvadratisk grundplan. F\u00f6rutom en centralkupol hade kyrkan fyra mindre sidokupoler. Ikonografin i kyrkorna f\u00f6ljde allt mer en enhetlig linje: en majest\u00e4tisk Pantokrator var oftast avbildad i centralkupolen, och i absidens halvkupol var Gudsmodern, Jungfru Maria, avbildad. Kyrkorna under den andra guld\u00e5ldern var mer anspr\u00e5ksl\u00f6sa till omf\u00e5nget \u00e4n Hagia Sofia.<\/p>\n\n\n\n

Konstens utveckling pr\u00e4glades av ortodoxin, d.v.s. renl\u00e4righeten, vilket i praktiken innebar en \u00e5terg\u00e5ng till de gamla bysantinska traditionerna. Dessa traditioner studerades, kopierades, och kanoniserades i instruktionsb\u00f6cker. Trots lokala olikheter i stil har v\u00e4ggm\u00e5lningarna, mosaikerna och ikonerna \u00e4nda fram till slutet av 1800-talet f\u00f6ljt ikonografiska regler som varit gemensamma f\u00f6r hela den bysantinska kultursf\u00e4ren. Konstn\u00e4rernas individuella uttrycksfrihet var mycket mer begr\u00e4nsad \u00e4n i den v\u00e4stliga traditionen.<\/p>\n\n\n\n

Ryssland: Bysans blir slaviskt<\/h2>\n\n\n\n

Den bysantinska traditionen br\u00f6ts i dess k\u00e4rnomr\u00e5den n\u00e4r turkarna invaderade Konstantinopel \u00e5r 1453. P\u00e5 Balkan och i Ryssland har traditionen fortsatt fram till v\u00e5ra dagar. Den \u00e4ldsta ortodoxa kyrkan \u00e4r den \u00e5r 1000 invigda Hagia Sofia (4\/15). Den har senare blivit inbyggd i ett h\u00f6lje influerat av barocken, men delar av den ursprungliga bysantinska arkitekturen \u00e4r fortfarande synlig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Heliga Sofia av Kiev kyrka, 1000-talet men fasaden av senare datum.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Ryssland fick traditionen fr\u00e5n Bysans snabbt en lokal pr\u00e4gel, d.v.s. lokala element inf\u00f6rlivades i den bysantinska byggnadstraditionen. Den ryska arkitekturens utveckling kom senare att p\u00e5verkas av v\u00e4steuropeisk arkitektur, i synnerhet av den italienska barocken.<\/p>\n\n\n\n

Trots bildtraditionens enhetlighet florerade inom ikonm\u00e5leriet i Ryssland flera olika betydande skolor. T.ex. Novgorodskolan pr\u00e4glades av en arkaisk klarhet och klara f\u00e4rger (4\/16).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Profeten Elias, 1300-talet [Ryska museet, Moskva]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Moskva uppstod en egen skola, pr\u00e4glad av en f\u00f6rfinad \u00e5terh\u00e5llsamhet, efter att den grekiska ikonm\u00e5laren Theofanes greken \u00e5r 1405 slog sig ned i staden. Hans fr\u00e4msta elev var Andrej Rubljov, vars f\u00f6randligade produktion anses utg\u00f6ra h\u00f6jdpunkten i det ryska ikonm\u00e5leriet (4\/17).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
\u201dGamla Testamentets heliga treenighet\u201d m\u00e5lad av Andrei Rublev i slutet av 1300-talet\/b\u00f6rjan av 1400-talet [Ryska museet, Moskva]<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Via Ryssland avsatte den bysantinska traditionen sina sp\u00e5r \u00e4ven i Finland. Den i slutet av 1800-talet byggda Uspenskijkatedralen i Helsingfors representerar den slaviskt pr\u00e4glade bysantinska traditionen och i det ortodoxa museet i Kuopio finns konstskatter fr\u00e5n denna tradition.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Konstantin den Store, som konverterat till kristendomen, uts\u00e5g \u00e5r 330 det grekiska Byzantion till sin […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1530,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-999","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-den-tidiga-kristna-konsten-och-bysans"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=999"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2317,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999\/revisions\/2317"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1530"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=999"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=999"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/disco.teak.fi\/tila\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=999"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}