1.3

Jordbrukssamhällets konst: människan blir stationär

De förändringar i klimat och miljö som skedde i Europa ca 10 000 f.v.t. innebar att livsbetingelserna omvandlades radikalt och detta påverkade även småningom konsten. Polarisarna lade sig på de områden där de fortfarande befinner sig och havsnivån steg. De geografiska konturerna för dagens Europa började skönjas. Människan utvecklade sina arbetsredskap och jaktvapen och uppfann pilbågen. Hunden tämjdes och man började nyttja primitiva farkoster. I konsten började man vid sidan om djuren allt mer avbilda människan, ofta i jakt- eller stridssammanhang.

Kring 8000 f.v.t. började en förändringsprocess, ofta kallad ”den neolitiska revolutionen”, som i avgörande grad formade människosläktets utveckling. Människan började odla jorden, först i Mellanöstern, d.v.s. vid Eufrat och Tigris, ett par årtusenden senare vid Medelhavets östra kust och även i Kina, och ca 4000 f.v.t. i Nordeuropa. Man antar att människan ungefär samtidigt började tämja boskap. Människan blev allt mer stationär, jordbruket ersatte långt samlandet och jakten vilka förutsatte att man ständigt var på vandring.

Den neolitiska jordbrukskulturen förde med sig många förändringar som inverkade på samhällsstrukturen och livet överlag. Den nya stenteknologin möjliggjorde de för jordbruket nödvändiga, polerade och mer effektiva, arbetsredskapen. Människorna i jägarsamhället hade levt ”från hand till mun”, nu medförde upplagringen av matförnödenheter en större stabilitet i vardagen.

Jordbrukarna organiserade sig i grupper i vilka man kan se början till en specialisering i olika yrkeskategorier och därmed även det senare klassamhället. Den feministbetonade historietolkningen i slutet av 1900-talet har även understrukit att kvinnans ställning förändrades. Man antar att kvinnan stod i centrum i jägarsamhället. Ägoförhållandena och arvssystemen i jordbrukarsamhället gjorde att kvinnans position blev svagare. Enligt detta synsätt innebar den neolitiska perioden en övergång till ett patriarkaliskt samhälle. Detta återspeglades i religionen och även i konsten: i de flesta religioner blev huvudgudomarna manliga.

Den urbana kulturens föds

De äldsta kända samhällena med otvetydigt urban prägel utvecklades ca 8000–6000 f.v.t. i Mellanöstern. Jeriko i dagens Jordanien var en solid stad omgiven av murar och vakttorn. I Jeriko har man funnit kranier på vilka den avlidnas anletsdrag formats i gips (1/8). Dessa fynd torde hänvisa till en förfaderskult, i vilken det per definition var viktigt att komma ihåg den döda. Kanske kan man också se dessa gipsavbildningar som de allra tidigaste exemplen på porträttkonst, utformningen är tekniskt driven och verkar basera sig på gedigna kunskaper i anatomi.

år 1965 fann man i Turkiet lämningar av den neolitiska staden Catal Hüyük. Speciellt väggmålningarna är av stort intresse. De utbreder sig inte åt olika håll som grottmålningarna under stenåldern, utan är separata panelliknande enheter utförda på grundade väggar (1/9).

En helt ny teknologi utvecklades: keramiken. Bränt lergods är ett viktigt källmaterial i konst- och historieforskning (1/10) då man kartlägger olika kulturer fr.o.m. neolitikum. Kärl, skulpturer, amuletter m.m. utförs fr.o.m. denna tid i keramik. Även de tidigaste exemplen på skrift anknyter till keramik, d.v.s. den är utförd på lertavlor.