7.6

Världen i omvälvning

De kristna brödraskapen som uppstått redan under sen medeltid hade predikat ödmjukhet och om det saliggörande i fattigdomen. Detta var även kärnan i Savonarolas budskap. För sina åsikter brändes han på bål år 1498 i Florens. Katolska kyrkans måttlösa slösaktighet stötte på motstånd i vida kretsar i början av 1500-talet. Missnöjet fick sin urladdning då Martin Luther (7/37) år 1517 i Wittenberg protesterade mot Påven och den rådande avlatshandeln. Tio år senare var Europa i praktiken tudelat, i en katolsk och en reformert värld.

Konsten under reformationen

Luther förhöll sig varken negativt eller positivt till bilder. Det var Jean Calvin, som år 1532 i Paris inledde sin reformation, som ställde sig klart kritiskt till den romersk- katolska kyrkans överflödande rikliga bildvärld. De reformerta kyrkorna blev av med myckenheten av bilder och gamla väggmålningar övermålades eller täcktes, precis som 800 år tidigare under bildstriderna i Bysans. Predikstolen och altartavlan blev de centrala elementen i kyrkorummet (7/38). Vid sidan om de teologiska motiven fanns även världsliga och politiska intressen, i detta fall den världsliga maktens intresse för de dyrbarheter som kyrkan innehade.

Reformationen strävade efter att minska kyrkans och prästerskapets makt och verka för en mer direkt kontakt mellan människan och gud. Budskapet predikades på folkspråk och boktryckarkonsten som fick sitt genombrott på 1400-talet möjliggjorde att Bibeln spreds vida till olika befolkningslager. Det centrala blev det individuella samvetet, som fick status av moralisk auktoritet. Den reformerta bildtraditionen behövde inga mäktiga fresker eller komplicerade bildläror. Krucifixet räckte för att påminna om trons grundvalar. Såsom det tidigare presenterade porträttet av Luther visar så betonades intresset för individen, vilket sedan resulterade i flera mästerverk inom porträttkonsten.

Den katolska kyrkans motreaktion

I den katolska världen fick renässansens humanism ge vika för den kristna teologin, vilket bl.a. kan ses i Michelangelos senare produktion. Då man i den reformerta världen betonade den direkta kontakten mellan den troende och gud, samt den individuella moralen, betonade den katolska kyrkan att frälsningen var avhängig Guds nåd. Påven Paulus III satte in en systematisk motstöt mot reformationen. Prästerskapets maktmissbruk sattes under lupp, och jesuitorden som grundades av Loyola år 1534 stadfästes av påven år 1540. Under kyrkomötet i Trent åren 1545– 1563 lade man upp strategin för motreformationen. Konsten berördes i hög grad av kyrkomötets beslut. Man gjorde upp en lista på förbjudna böcker, man försökte förenkla musiken och man försökte definiera vad som var passande bildkonst och vad som inte var det.

Världen vidgas ur europeiskt perspektiv

För kristendomen var 1500-talet en period av splittring men även av expansion. Från år1490 och framåt, i och med upptäcktsfärderna, blev Amerika och Asien nåbara för européerna. Man hade funnit en ny värld och påven delade upp den mellan de länder som sänt iväg de första expeditionerna, d.v.s. Portugal och Spanien. Dessa länder spred sedan entusiastiskt den katolska kristendomen i de ”nyfunna” världsdelarna.

Upptäcktsfärderna som radikalt förändrat européernas världsbild ändrade snabbt karaktär och blev rena plundringsexpeditioner och resulterade senare i ett direkt kolonialt maktutövande. Vid mitten av 1800-talet härskade européerna, och bedrev rovdrift, över största delen av världen, ett fenomen vars följder även återspeglas i dagens politiska konflikter och ekonomiska orättvisor.

Kristendomen spreds redan tidigt till kulturer som aldrig varit i en direkt kontakt med vare sig den antika eller kristna traditionen. Detta ledde till att den kristna konsten tog sig nya uttryck, fick nya tolkningar, t.ex. då indiska hantverkare byggde katolska katedraler eller då centralamerikanska indianer återskapade kristna bilder på sitt eget vis, applicerande sina äldre trosuppfattningar i dem.