1.4

Den megalitiska arkitekturen: de stora stenhällarnas konst

Efter att människan i och med jordbruket blivit bofast började den solida arkitekturen utvecklas. De äldsta sakrala byggnaderna, tempel etc., daterade till ca 3000 f.v.t., har man funnit kring Medelhavet. De är konstruerade av stora stenhällar och utgör de äldsta exemplen på s.k. megalitisk (megas=stor/t, lithos=block) arkitektur. Grundprincipen i byggmetoden är att en stor stenhäll vilar på två vertikala hällar. Denna kolonn-bjälklags-teknik var fortfarande i bruk i antikens Grekland och även i Rom.

Det finns lämningar av megalitisk arkitektur i Mellanöstern, runt Medelhavet och i västra Europa. Stonehenge i England (1/11) är det mest kända exemplet. Dess hästskoformade mittdel är omgärdad av två cirklar av stenhällar. Allt som allt består Stonehenge av ca hundra hällar, av vilka 42 ännu står upprätt. Hällarna är delvis av sandsten, delvis av dolerit, ett hårdare stenslag som hämtats till orten från ca 300 km:s avstånd.

I vilket syfte Stonehenge restes har man inte kunnat utröna. Spekulationerna har varit minst sagt fantasirika. Enligt somliga är det hela konstruerat av utomjordiska arkitekter, enligt andra att ufon kommit med hela konstruktionen, osv. Astronomin verkar likväl ha haft en nyckelposition när Stonehenge restes, för hela komplexet öppnar sig mot det håll där solen går upp då sommarsolstånd råder. även i övrigt verkar stenblockens placering stå i relation till himlakropparnas rörelser.

När man övergick till jordbruk i Kina, Egypten och Centralamerika restes även i dessa kulturer byggnader som speglade astronomiska fenomen. En av orsakerna kan vara att det för jordbruket var en nästintill nödvändig förutsättning att kunna förutsäga de gradvisa skiftningarna i årscykeln. Samtidigt utvecklades olika kalendersystem. Ofta verkar det som om makten var nära anknuten till denna nästan magiska förmåga att förutspå astronomiska fenomen. Regentens och/eller prästerskapets makt kunde få sitt berättigande eller sin ”välsignelse” i ritualer som tidsmässigt var noggrant anpassade till himlakropparnas rörelser och positioner. Dylika ritualer kunde då ha utförts i Stonehengeliknande ”observatorier” eller ”tempel”.