1

Åbo som centrum för teaterkultur fram till år 1827

Den finländska scenkonstens historia tar avstamp i Åbo i slutet av stadens tid som ledande kulturellt centrum. Åbo var centralort för den östra delen av det svenska riket, men också biskops-, universitets och hovrättsstad för landskapen i öster – rentav maritim tvillingstad till Stockholm. Innan Helsingfors upphöjdes till huvudstad år 1812 hann Åbo ha den positionen i det autonoma storfurstendömet under tre år. Eftersom Helsingfors hade drabbats av en brand i samband med Finska kriget fördröjdes övergången av den långsamt framskridande, men desto mer omfattande satsningen på nybyggnation i Helsingfors stadskärna.

Vid Åbo brand år 1827 förstördes oersättliga kulturskatter, vilket sedan ledde till att många funktioner överfördes till Helsingfors. Samma år stod även Helsingfors första egentliga teaterhus färdigt, den så kallade Esplanadteatern, en byggnad i trä ritad av C. L. Engel.

Det första studieavsnittet innefattar i praktiken hela den svenska tiden efter att Åbo hade blivit en kulturellt livaktig stad, vilket speciellt gäller den gustavianska tiden eller Gustav III:s regenttid (1772–1792). En tid som i Finland också har kallats ”grevens tid” efter docenten och professorn Henrik Gabriel Porthan.

Parallellt följer vi också med i vad mån år 1703 grundade S:t Petersburg påverkade utvecklingen i Viborg. Främst inkluderas Viborg i granskningen som gäller Finland på grund av att staden i kulturellt hänseende sedan medeltiden varit en del av Finland i det svenska riket. Detta trots att staden erhöll sin mångkulturella prägel först sedan den blivit en del av Ryssland och tack vare närheten till storstaden S:t Petersburg.