Det vi idag kallar ”västerländsk civilisation” har långt sin grund i den kultur som på 700-talet f.v.t. började ta form i de östliga regionerna av Medelhavet. Denna grekiska kultur som på 300-talet f.v.t. införlivades med det romerska imperiet hade dock föregåtts av andra: i den egeiska arkipelagen blomstrade under ett halvt årtusende den s.k. egeiska kulturen (ca 2000–1450 f.v.t.), och på det grekiska fastlandet den s.k. helladiska kulturen (ca 1800–1200 f.v.t.).
Den egentliga grekiska kulturen började ta form i slutet av 700-talet f.v.t. Dess s.k. ”klassiska” period var kort och varade från ca 400 till 338 f.v.t. I västerlandet har man fram till idag betraktat skulptur och arkitektur från denna period som klassiska ideal. Under hellenismen, efter Alexander den Stores erövringar, påverkades den grekiska traditionen starkt av influenser utifrån, något som sedan även bidrog till det romerska imperiets kosmopolitiska kultur.
Grekland blev inom kort en del av det expanderande romerska imperiet. Romarna beundrade den grekiska kulturens prestationer, de tillskansade sig konstverk från Grekland, de kopierade grekisk konst och kallade grekiska konstnärer till Rom. Det romerska riket kom att bli det största imperiet någonsin och som en följd av detta spred sig den romerskt ”filtrerade” grekiska traditionen till övriga delar av Europa samt till Mellanöstern och Nordafrika.
Kristendomen blev på 300-talet v.t. den officiella religionen i Rom, och den kristna konsten utvecklades långt utgående från den offentliga romerska konsten. När den östliga och västliga kristendomen (den ortodoxa och den katolska kyrkan) småningom gled isär följde västkyrkan den romerska traditionen och östkyrkan den grekiska. De centrala perioderna för konsten under antiken är: