6.1
Den äldre medeltiden

6.1
Den äldre medeltiden

Efter att det romerska väldet i början av 400-talet gått under inträdde en tid av oreda då olika folkgrupper begav sig ut på vandring över stora delar av den europeiska kontinenten. Schismen mellan den östliga och västliga kristendomen gjorde att den kulturella tyngdpunkten förflyttades till det gamla romerska imperiets norra gränstrakter. Erövrarfolken, till en början germanerna, tillägnade sig den kristna kulturen varmed den också kom att få nya skiftningar.

Erövrarfolkens konst: labyrintiskt flätade slingor

De områden och folk som den kristna kulturen kom att influera hade en egen konststil, en band- och flätmönsterornamentik (6/1), som var vida utbredd. Stilen präglas av slingor och knutar, skickligt sammanflätade, samt av spiralformer, och ofta ingår i ornamentiken även djurhuvuden och detaljer ur olika djurs anatomi. Mönstren bär på magiska betydelser. Stilen är besläktad med den centralasiatiska s.k. djurstilen. Dylika ornamenterade konstverk har man funnit på olika håll i norra och västra Europa. Då kristendomen började spridas började man också införa kristna motiv i dessa flätade mönster.

Iriska bokillustrationer: den keltiska ornamentiken i kristet bruk

Den romerska kyrkan sände missionärer till England och Irland vid sekelskiftet 600. Då lärostriderna i mitten på 600-talet upphörde inleddes den irländska konstens blomstringstid och inom kort blev den keltiska stilen med flätade mönster innehållsmässigt kristen. Detta blev märkbart såväl i smycken som i steninristningar. Sitt mest storslagna uttryck fick stilen i miniatyrmålningarna eller illuminationerna, d.v.s. illustrationerna i olika handskrifter.

Den iriska konsten blomstrade i de små klostren. På Irland var klostrens uppgift, precis som de kristna klostrens i det övriga Europa, att erbjuda en möjlighet till askes och avskildhet, men därtill skulle de även vara centra för forskning och undervisning och i en vidare bemärkelse sprida kultur. I klostrens scriptorier, ett slags kopieringsverkstäder, gjordes avskrifter förutom av kristen litteratur också av verk från antiken.

Stilmässigt var de tidiga kristna illuminationerna relaterade till den hellenistiska och romerska traditionen. Således var t.ex. porträtten av profeterna och evangelisterna ofta utförda i samma stil som filosofporträtten under antiken. I den iriska kulturen, som inte varit knuten till denna tradition, utvecklades miniatyrerna i en helt annan riktning.

Stilmässigt följde illustrationerna den äldre flätornamentiken. Flertalet miniatyrer är uppenbart besläktade med de flätdekorerade smyckena. Ett av de kändaste verken med irisk illuminationskonst är Book of Kells tillkommen i början av 800-talet. Den består av för meditationsbruk tilltänkta korta stycken ur evangelierna. Varje stycke inleds med en labyrintiskt ornamenterad stor anfang (6/2), d.v.s. initialbokstav, som i sin detaljrikedom och sitt konstfärdiga utförande är enastående.

Den karolingiska konsten: drömmen om ett kristet romerskt imperium

En i Europa återkommande fix idé har varit att återuppliva det romerska riket. Det första återupplivningsförsöket skedde mellan åren 742 och 814, under Karl den Store, vars rike omfattade ett område som i stort sammanfaller med dagens Tyskland, Belgien, Nederländerna, Frankrike och Schweiz. År 800 kröntes han i Peterskyrkan av påven till romersk kejsare.

Perioden kallas för den karolingiska tiden. Kulturen under denna period präglades av att man återupplivade romerska traditioner och av renovation, d.v.s. förnyelse. Kejsarens palatskapell hade San Vitale i Ravenna som förlaga och även i övrigt omgav sig kejsaren med direkta lån från den romerska kejsarkultens visuella värld. Latinet rensades från senare influenser och man studerade antikens litteratur och konst.

Samtidigt började en helt ny kristen bildvärld att ta form. Evangelisten i Ebbo- evangeliet från 800-talets början är ännu avbildad i en stil som bär spår av hellenismen, men visar samtidigt upp helt nya visuella drag. Den sittande evangelisten (6/3) är målad med en expressiv, d.v.s. uttrycksfull penselföring, som om han vibrerade av andlig extas, och det är som om även den omgivande naturen återspeglade detta.