10.5
Den akademiska konsten och realismen i Frankrike

10.5
Den akademiska konsten och realismen i Frankrike

Bildkonstakademin i Frankrike hade grundats år 1664, under Ludvig XIV:s tid. Till en början var det en noggrant övervakad institution vars uppgift var att svara för att konstnärerna skapade verk som motsvarade den officiella konstsynen. Akademins officiella regelbundet återkommande utställningar började hållas år 1673 och fick inom kort benämningen Salonger.

På andra håll i Europa grundades konstakademier under 1700- och även under 1800- talet. Undervisningsmetoderna i dessa var liknande som i Bildkonstakademin i Frankrike. Även idealen var långt de samma. Till en början var det antikens konst och de italienska renässansmästarna, med Rafael som den mest riktgivande, som man hade som förebild.

I och med franska revolutionen blev Salong-institutionen öppen och en jury ansvarade för valet av verk. Salongerna blev den viktigaste händelsen inom konstlivet och besöktes dagligen av flera tusen människor. Salongerna styrde långt konstlivets inriktningar. Populära i mitten på 1800-talet var historiska motiv målade i en sval klassisk stil.

Stilen har karakteriserats som ”historism”. Dess i tiderna mest uppskattade representant var Paul Delaroche (1824–1904). Hans målning Lady Jane Grays avrättning ter sig som en noggrant upplyst scen i ett skådespel eller en opera med historiskt tema (10/14). Man lade stor vikt, allt enligt tidens anda, på dräkternas historiska autenticitet. Scenerna skulle helst på sätt eller annat göra sinnet ädelt eller vara chockerande, i stil med ovan nämnda avrättningsscen.

även en ny form av religiöst måleri, den s.k. religiösa genrebilden, utvecklades. I Isidor Pils målning Den barmhärtiga systern på sin dödsbädd (10/15) är alla detaljer ytterst realistiskt återgivna. Det är som om verket lånat sin anda från ”det känslosamma” som präglade måleriet under slutet av 1700-talet. Verket är melodramatiskt och trots sina realistiska detaljer tillgjort oförvitlig.

Realismen

Det realistiska måleriet formades långt av Gustave Courbets (1819–1877) produktion och skriverier under 1850-talet. Han målade bl.a. ett stort verk som avbildade en folklig och lantlig begravning, Begravning i Omans (10/16). Denna och en annan av hans målningar godkändes inte för Salong-utställningen och han ordnade en egen utställning i stället. På dörren till utställningen satte han upp en skylt med texten: ”Gustave Courbet, realism”.

Realism innebär att man avbildar fenomen så sanningsenligt det bara är möjligt. Det därpå följande steget är naturalism där fenomenen återges utan en specifik tolkning eller stilisering. Också inom litteraturen var realismen betydelsefull. Till den litterära realismen räknas bl.a. engelsmannen Charles Dickens folkskildringar. I Frankrike representerar Honoré Balzac och Emile Zola genren. Två representanter för realismen inom dramalitteraturen är norrmannen Henrik Ibsen och svensken August Strindberg.

I och med realismen kom konsten att få en större samhällelig betydelse. Då man strävade att avbilda världen ”sådan den är” kom en klart samhällelig aspekt så gott som automatiskt med. Courbet skildrade ”det fattiga folkets” hårda livsbetingelser men samtidigt också en mänsklig värdighet. På ett liknande vis arbetade även Jean- Francois Millet (1796–1875).

Millets målning Angelus avbildar ett jordbrukarpar som ute på en åker stillnar i en tacksägelsebön invid sin anspråkslösa lunch (10/17). Millets färgskala består precis som Courbets främst av mörka jordfärger. Millets realistiska och samtidigt idealiserade avbildningar av arbetande landsortsbor spreds vida som reproduktioner, och för många representerade dessa en värld där rätta värden rådde.

I likhet med många andra som ägnade sig åt det realistiska måleriet flyttade även Millet till byn Barbizon nära Paris. Grupperingen där kom också att kallas för Barbizonskolan. Till denna skola hörde bl.a. Camille Corot (1796–1875) som blev känd för sina landskap målade i mjuka toner. Hans landskapsmålningar följer inte längre riktlinjerna för det ideala franska landskapet och de är även fjärran från det romantiska måleriets dramatiska själslandskap. Han arbetade analytiskt och avbildade landskapet så som det såg ut i verkligheten (10/13).