8

1600-talet: barocken på scen, i Italien och Västeuropa

1600-talet i Europa kan inte generaliserande beskrivas som en period då en enda stil eller klar idévärld var förhärskande. En del av Europa hade omformats av reformationen och Europa hade därmed delats upp i två olika kristna sfärer. I Rom, där påvemakten återigen hävdade sin makt, utvecklades en ny stilriktning som senare kom att kallas för barocken.

Uppbackad av både kyrkan och hoven etablerades barocken i olika delar av Europa, och med jesuiterna och deras missionsverksamhet spreds barocken även vida utanför Europa. Tiden präglades även av det oinskränkta enväldet. Det mest markanta exemplet är Frankrike under Ludvig XIV. Där utvecklades även den s.k. barock-klassicismen, en mer dämpad variant av barocken än den som var rådande i Italien.

Utvecklingen i det västra Europa följde sina egna banor. Efter att Spanien försvagats och som en följd av det kaos som Trettioåriga kriget innebar förenades Holland och flera andra av de nederländska områdena i början av 1600-talet till Republiken Förenade Nederländerna. Landet blev inom kort den viktigaste handelsmakten i Europa, och i och med sjövägarna kom landet att införliva även de ”nyfunna” världsdelarna i sin maktsfär.

Samtidigt som den katolska kyrkan bredde ut sig globalt och enväldet gjorde sig gällande i Europa ifrågasattes auktoritetstron. I England övergick man till en parlamentarisk regeringsform, och det var där som Francis Bacon tog avstånd från kyrkans snäva tankevärld och förordade en mer experimentell vetenskap. Den franska filosofen René Descartes, som var verksam i Nederländerna, lösgjorde sig å sin sida från de antika förebilder som varit riktgivande för renässansens idévärld.

Arkitekturen och bildkonsten som kyrkan och de olika hoven under denna period beställde var ohämmat teatralisk. Kyrkornas altaren förvandlades till noggrant planerade miniatyrscener och palatsens väldiga trapphus och spegelsalar bjöd på en dramatisk inramning för offentliga och andra möten som nogsamt följde en given koreografi.

Det torde inte vara en tillfällighet att en ny teaterkonstform, operan, samtidigt vann allt större popularitet i Europa. I operan förenades musik, litteratur, dans, arkitektur, bildkonst och tekniska innovationer till ett slags allkonstverk. Operan var den mest populära masskulturformen ända tills filmen i början av 1900-talet vann en ännu större popularitet.