Det andra huvudavsnittet handlar om de första 45 åren (1827–1872) i storfurstendömet Finland (1809–1917), det vill säga autonomins tid och med tyngdpunkten på beskrivningen av teaterlivet i Helsingfors. Beskrivningen är i huvudsak baserad på Ester-Margaret von Frenckells och Sven Hirns betydelse- och värdefulla grundforskning inom detta ämnesområde. Till sin karaktär hann teaterlandskapet bli rätt mångfacetterat […]
Teaterutbudet i Helsingfors var nu främst riktat till ryska officerare stationerade i den nyutnämnda huvudstaden samt ingenjörer och arkitekter som engagerats för nybyggnationen. I målgruppen ingick givetvis också deras familjer. Adeln i Finland var stommen i det autonoma storfurstendömets växande ämbetsmannakår. Inflyttningen skedde i två etapper, den första när Senaten flyttade till Helsingfors 1819 och […]
Den som på ett betydande sätt stakade ut långsiktiga riktlinjer för teaterlivet i Finland var Zachris Topelius (1818–1898), riktlinjer som man sedan följde under de drygt hundra påföljande åren. Tidsmässigt faller det sig naturligt att välja 1830- och 1840-talen för den som vill beskriva Topelius i relation till teater. På 1830-talet hade han flyttat till […]
Träteatern vid esplanaden fick värmeanläggningar år 1842, men trots det förblev de ambulerande sällskapens gästspel flyktiga, om än rätt ofta återkommande. Beroende på varifrån de kom och vart de var på väg kombinerades vistelsen med turnéer till Åbo, Reval (Tallinn) eller Viborg. För att få en bättre bild av 1840-talets teaterfinland blir nästa steg att […]
År 1853 var arkitekten Georg Theodor Policron Chiewitz klar med ritningarna till det nya teaterhuset i sten. Det i sin tur satte en sådan fart på teckningen av aktier att teaterhusbolaget – efter en fördröjning på grund av Krimkriget – äntligen kunde sammankalla ett konstituerande möte år 1856. Efter en del ändringar godkändes Chiewitz tredje […]
Tidig finskspråkig teater Jaakko Juteini (1781–1856) eller Jacob Judén skrev de första skådespelen på finska i Viborg, men veterligen uppfördes de inte ännu då. Inte heller senare har intresset varit särskilt stor för att ta upp vare sig hans pedagogiska komedi Perhekunda (1817) eller farsen Pila pahoista hengistä (1817). Bägge har tillkommit i upplysningssyfte mot […]
När Finska Teatern inledde sin verksamhet år 1872 var det snart i praktiken fråga om två teatrar. Det gällde inte enbart Suomalainen Teatteri och Suomalainen Ooppera, som verkade sida vid sida under åren 1873–1879, även om spänningen mellan Talscenen och Operaavdelningen var uppenbar. Man kan se det som ett spänningsfält mellan teaterbehovet hos landsortsstädernas hantverkarklass […]
Suomalainen Teatteri tar sina första steg i Björneborg i oktober 1872 Den som skrev verket den Finska Teaterns historia (Suomalaisen Teatterin historia, delarna I–IV 1906–1910) var ingen mindre än professor Eliel Aspelin-Haapkylä (förkortn. EAH), som var väl förtrogen med bakgrunden till hur det hela hade börjat. När det begav sig studerade han ännu och blev […]
För Finska Teatern innebar hösten 1879 på många sätt en ny början, men samtidigt också en tid för motstridiga känslor. Samtidigt hade Oskari Vilho och hans trupp, bestående av Ismael Kallio, Aurora och August Aspegrén, Kaarola Avellan, Benjamin och Mimmy Leino, Selma och Arthur Lundahl, Ida Aalberg, Bruno Böök och nyengagerade Axel Ahlberg, säkert upplevt […]
I det här avsnittet behandlas Finska Teaterns utländska repertoar under 1880–1890-talen utgående från centrala klassiker och samtidsförfattare. Kronologin upphör här, men i Eliel Aspelin-Haapkyläs verk kan man följa den. Genomgången av Finska Teaterns repertoar är viktig eftersom de val, prioriteringar och tolkningar som Bergbom gjorde påverkade hela det finländska teaterfältet som förebild långt in på […]
